Börssnack diskuterar hedgefonder

Börssnack med Hansen och Olavi är en av börspoddarna jag starkt kan rekommendera. Nu senast intervjuade dem Torbjörn Olofsson, en av Nektars mångåriga förvaltare. Åtminstone under de åren fonden var en av världens bästa räntehedgefonder. Klok herre som nu slagit sig ihop med två andra kloka herrar, Peter Norman och Jan Häggström. Lyssna på den!

 

Nej, de har inte facit för framtiden, men jag tror för alla människor som inte är intresserade av vare sig kapitalmarknaderna eller sin pension, mer än att den ska vara okej på ålderns höst….. så kan det här vara ett attraktivt alternativ. Åtminstone kan man vända sig till sin pensionsförvaltare idag, typ skriva ett mail, och fråga. ”Hur skiljer sig mitt upplägg idag jämfört med deras?” ”Vad är fördelana med den lösningen jag har idag jämfört med deras”

Kvartil.se

För oss som är lite nördiga kan man läsa deras ”White paper” över hur de jobbar och hur de ser på smart långsiktig förvaltning:

https://kvartil.se/fonddokument/#whitepaper

Men eftersom jag inte sysslar med reklam så måste jag ändå vara lite kritisk också

1, Risk

Jag har väldigt svårt att acceptera den gängse synen på risk som utgår från volatilitet och VaR.

Aktier: Många utgår fortfarande från volatilitet, implicit framåtblickande eller historiskt realiserad, när de ser på risken i aktier. Jag kan hålla med om att aktier många gånger har haft en svag utveckling när vollan stiger, och haft en ganska god avkastning så länge som vollan är låg. Men senaste 10 åren har också visat att vollan ibland drar, varpå många portföljer skalar ner risken genom att sälja aktier. Men de säljer inte på toppen. De har sålt till låga priser. När vollan sen drar sig tillbaks så ökar de aktierna. Men inte på botten, utan en bra bit högre upp. De realiserar alltså små förluster hela tiden. Men många fortsätter att försvara denna strategi, då de säger att den dagen det fortsätter ner, så betalar sig strategin. Därmed kan i man säga att man betalar små försäkringspremier varje gång man får fel. Nåt som sen betalar sig längre fram. Det är det där nettot som i framtiden är osäkert. Det bygger också på att man köper tillbaka aktierna. Vilket man troligtvis gör ganska sent. Okej, jag sitter inte på nån holy grail här som är bättre. Ingen gör. Men jag anser att volla måttet som risk faktor har klara brister. Jag anser ju att värderingsfaktorn är mycket bättre som riskfaktor. Kritikerna till den menar på att värderingen blir missvisande vid topp och botten, då analytikerna aldrig lyckas pricka vändningarna. Genom att man inte kan prognostisera framtida vinster så tror man att marknaden är rätt billig, dvs låg risk, på toppen, och tvärtom. Men jag tror man kan delvis överbygga det problemet genom att ta in ränta och Eget Kapital i värderingssnurran. Räntorna är i regel höga i en vinstcykeln, och EK är högt värderat. Detta gör att den fina PE-värderingen tar stryk högt upp, och signalerar därmed att risken är rätt hög. Det omvända gäller såklart på nedsidan.

När det kommer till risk tycker jag det är ännu mer bisarrt när det kommer till räntebärande papper. Risken i Statspapper och liknande är såklart nära noll om man håller till förfall. Därför blir vollen rätt ointressant. ”Risken” handlar ju snarare om ”tappad alternativ avkastning” som är en funktion av aktiemarknadens attraktionskraft eller risk. Dvs är risken låg i aktier, så anser jag att ”risken” i statspapper är rätt hög. När det kommer till företagsobligationer så finns det både en default risk, tail risk och likviditetsrisk som inte fångas av traditionella riskmått.

2 Råvaror, ränteplaceringar och valutor, och avsaknad av ”äkta” hedgefonder

Att en portfölj automatiskt ska ha en stor andel räntebärande papper tycker inte jag är logiskt idag. Det bygger på en tradition. En tradition som varit logisk då man historiskt fått kompensation för inflation när det kommer till korta räntor, och ännu lite högre på långa som kompensation för tid. Har man dessutom tagit kreditrisk har blivit kompenserad för detta.

Idag tänker man så här, ”jag gillar inte aktier – alltså köper jag räntor”. Det är fel. Man måste kunna bedöma dem på standalone basis, dvs ”jag gillar inte aktier, men jag gillar inte räntor heller”, och då rekommendera cash till den late, eller hedgefonder till den ambitiöse.

Ett mer modernt synsätt hade varit att säga så här. Aktier är i särsklass bäst om man äger dem vid rätt tillfälle. När det är fel tillfälle ska inte äga dem, utan då ska man äga trygghet. Fokusera på vad trygghet är istället.

Utgångspunkten är såklart cash. Sen kan man bygga vidare… långa papper. Nej tack idag med så låga term premiums. Kreditrisk? Nej tack med så låga spreadar, default och likviditetsrisk osv. Real obligationer, ehh nej tack, realräntan är negativ och kan bara gå åt ett håll.  Så jag menar att förutom cash, så kvalar inga räntebärande papper in idag.

Nej räntor ger jag inte mycket för, cash eller korta statspapper.

Fastigheter och Infrastruktur, kan vara bra på rätt sätt.

Råvaror och Valutor är inga riktiga tillgångsklasser. Då hade man lika gärna kunnat köpa in veteranbilar och konst. Jovisst, de kanske rör sig okorrelerat och har från tid till annan presterat. Jag förstår att ur ett portföljperspektiv så kan det vara smart. Men det är inga riktiga tillgångsslag för det går inte att räkna på vad en tavla är värd. Det finns bara ett pris. Valutor är ytterst en funktion av ränteskillnader. Råvaror är egentligen bara ett utbud/efterfrågespel där råvarupriserna ständigt söker en jämviktspunkt. Jag föredrar att ha råvaruexponering mot aktier, och i så fall sektorfonder.  Valutaanalysen tar man in i den geografiska aktie- och ränteanalysen.

De har inte heller tagit med hedgefonder. Jag fattar varför. Det är ju inget tillgångsslag som ger en viss typ av avkastning. Det är ju en exponering mot mer eller mindre skickliga förvaltare. Där vi på senare tid erfarit hur de flesta är rätt dåliga. Ovanpå detta höga avgifter. Jag hävdar ändå att en väldiversifierad portfölj med många hedgefonder som historiskt bevisat sig i alla marknadsklimat, till låg risk (typ 5%avk/5%vol/max 10% drawdown/80%+ 12m konsistens )…. fyller en funktion.

3, 60/40 som optimal portfölj

Det här är en ganska klassisk fördelning. Många ligger i Blandfonder som är 50/50 fördelade. Jag förstår att de hamnar rätt på effektiva fronten, det är inte det. Jag förstår också resonemanget att man utgår från någon typ av målbild för risk, och sen utmynnar det i en fördelning. Det är inte det!

Men ur ett långsiktigt sparande perspektiv är det vanskligt. I min värld finns det två typer av pensionssparare. De som ska sikta på att bevara pengarna, och de som ska fokusera på att få dem att växa. Det i sin tur bygger på två faktorer, ålder och finansiell situation.

På 15 års sikt har det visat sig att det är tämligen riskfritt med aktier. Så fort du går under det kan du inte vara säker på avkastning. Någon som sparar från 25 års ålder till 65 år, och sen förbrukar de under 20 år, borde när de passerat 60 år fokusera på att bevara dem. Men innan 60 år ska de växa. Dvs innan 60 ska du har mycket aktier, efter 60 år lite.

Det kan också finnas någon som har en stor förmögenhet innan de är 60 år. Då är de redan hemma och borde inte äventyra den. De borde, trots sin ålder, fokusera på att bevara den. De borde också ha mindre aktier.

Man pratar gärna om spararens inställning till risk. Men det är rätt ointressant, då de flesta av as ogillar hög risk, men gillar hög tillväxt, Vi har svårt att föreställa oss vilken ”nivå” som är bäst. Särskilt på lång sikt.

Om man har en 60/40 fördelning eller liknande hamnar i en situation där de som fokuserar på att bevara pengarna har för mycket aktier när det går åt skogen. Samtidigt som någon med fokus på att pengarna ska växa har för lite aktier när de presterar. Det blir varken hackat eller malet. De med fokus på att bevara borde ha utgångsläge 0% aktier med mandat att ta upp aktier mot 50% när de är attraktiva, dvs låg risk. De med fokus på att pengarna ska växa borde ha 100% aktier, bortsett från när de är oattraktiva, då borde sänka de till 50%. Så visst ibland är 50/50 portföljen att föredra, men inte som utgångspunkt och normalläge.

I mina ögon är aktiesparandet svårslaget över tid, och tämligen riskfritt. Anledningen är följande.

Ser man till avkastningen sen 2a världskriget så har aktier levererat en avkastning i linje med vinstutvecklingen. Över långa perioder, typ rullande 20år, tenderar värderingsfaktorn att meanreverta och gå mot noll som faktor för avkastning. Kvar finns bara vinsttillväxt. Vinsttillväxt över tid går hand i hand med försäljningstillväxt för underliggande bolag. Under kortare perioder spelar räntor, löner och andra kostnader in, dvs marginalförändringar in. Men på riktigt lång sikt är det ökad försäljning som ger ökad vinst. Precis som värderingskomponenten så tenderar marginalerna att mean reverta. Den aggregerade försäljningen på lång sikt korrelerar med nominell tillväxt i världen. Så krasst uttryckt så kommer aktieutvecklingen i ett 40 årigt pensionssparande gå lika som nominell tillväxt i världen, givet att det är en global aktieportfölj. Det är inga andra tillgångsslag som når upp till nominell tillväxt. Även på kort sikt, typ 10 år kan man vara rätt säker på att nominell tillväxt är helt okej i årstakt, och därmed kommer vinsttillväxten att vara det. Då gäller det bara att se till att börsen inte är priced for perfection, för då kan det ändå bli en dassig placering. Men är den inte det så är alltså aktier relativt riskfritt om man ser till totalavkastningen. Sen att resan blir volatil. Vem bryr sig.

Hur ser det ut framåt? Inflationen kan temporärt dra någon gång såklart, men de dödas effektivt av centralbanker med inflationsmål. Så över tid kan man väl tänka sig att den landar på 2% i snitt. Real tillväxt kan man höfta till lågt ställt 3%. Så när vi ser tillbaks om 20 år borde en global aktieportfölj ge 5% årlig effektiv avkastning. Lägre än historien såklart, men det är så det blir i en skuldsatt värld. Eller?

Vår tids största utmaning är inte klimatet. Där är jag faktiskt rätt positiv. Men det är en annan historia. Den största utmaningen är polarisering. Nu pratar jag inte om hög mot låginkomstagare. Visst, vissa yrken tjänar oproportionerligt bra, och det finns säkert en del man kan göra åt saken. Men i aggregerade pengar räknat så är det ingen biggy faktiskt. Nej den stora skillnaden i världen är mellan kapitalägare och icke kapitalägare. Tänk familjen Persson får 6 miljarder i utdelning under ett år. Det går många VD-löner på den! Vi är alla kapitalägare genom pensionskapitalet. Men det är egentligen bara uppskjuten lön. Så om man rensar bort den biten så finns det ändå en grupp som har, och de som inte har. Jag är inte kommunist. Dvs någon som startar och bygger upp ett företag måste kunna ta del av vinst och utdelning om det går bra. Inget konstigt i Egentligen är det inget problem i sig, om det inte vore för att löner som andel av BNP eller företagens försäljning sjunkit till extremt låga nivåer, samtidigt som vinster stigit till rekordhöga nivåer. Andelarna har gått för långt.  I USA har man extremt låg arbetslöshet. Det borde vara bra. Folk borde vara nöjda. Men de röstar på Trump för att de är missnöjda. Kvinnor dubbeljobbar och får ändå inte ekonomin att gå ihop. Det håller inte på sikt. Lönerna måste upp i andel, och vinsterna ner i andel. Antingen genom att lönerna stiger. Eller måste vinster och framförallt utdelningar beskattas och pengarna gå till bättre välfärd eller lägre skatter för löntagare och de som inte har kapital. Eller en variant av båda. Alldeles oavsett så innebär det lägre vinster, som kommer alltså belasta den genomsnittliga årsavkastningen, och därmed börsutvecklingen.

Den andra faktorn är räntan. Nej, jag tror inte på exceptionellt höga räntor. I en högt belånad värld saknas förutsättningar för hög tillväxt, och ovanpå det finns det ett tiotal faktorer som motverkar inflation. Men även med löner kring 2-3% utmynnar i 1-2% inflation, och det är inte orimligt att tänka sig att korträntor över tid kommer att ligga på en nivå som kompenserar för inflation. Alltså går det att tänka sig ett högre ränteläge. Detta kommer också att tynga vinstutvecklingen rent strukturellt. Dels genom högre räntekostnader, och dels genom lägre försäljning.

Så 5% snitt avkastning kommande 20 åren är kanske att sikta för högt. Den kanske blir 3%. Då blir det extra viktigt att undvika aktier när de är oattraktiva. Att ligga i regioner och sektorer och faktorer med högre vinsttillväxt än snittet, och där det inte är inprisat. Så kan man göra skillnad i sparandet. Alla kommer inte kunna göra det. Någon måste ju sälja till nån som köper. Någon måste även äga det ”oattraktiva” för alla aktier ägs av någon hela tiden. Så aggregerat går det inte att göra nåt åt det, men på individ nivå, absolut!

Därför är jag också bekymrad över att vindarna blåser så hårt mot Globala index produkter just nu. Låga avgifter är bra och aktiva fonder har svårt att leverera, så är det….. men en global index produkt är kanske inte optimal givet utsikterna, och på individ nivå kan du göra något åt det. Åtminstone om du har en horisont på 20år+ och vill att pengarna ska växa till sig den dagen du börjar leva på dem.

Ska man vara framgångsrik i sitt pensionssparande kommande 10 åren tror jag att

a, man måste vara aktiv i sin allokering mellan aktier och lågrisk alternativ. Ta ner aktier när de är oattraktiva och vice versa

b, antingen hitta aktiva förvaltare, som spårar upp regioner, sektorer, faktorer som genererar högre vinsttillväxt, som inte är inprisad, än värdssnittet.. eller

c, bygger en sån portfölj själv med lågpris produkter… som man aktivt utvärderar

4, Taktisk allokering och Black Litterman

Detta är deras utgångspunkt i den taktiska allokeringen. Inte dumt alls. Men de är inte ensamma. Avanza Auto kör samma i deras produkter. Ska bli intressant att se hur de skiljer sig över tid.

Jag kanske låter kritisk, men är trots allt ganska positiv till Kvartil. De här 3 herrarnas samlade erfarenhet är inte att leka med.

För många passiva pensionssparare, tror jag detta trots allt är ett lämpligt lågkostnadsalternativ.

Trevlig kväll

/Jonas

Annonser

Om GaStan

Ga Stan bloggar här under rubriken "Kortsikt's blogg". GaStan är en medelålders gift man bosatt i Stockholm och verksam i finansbranschen.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Börssnack diskuterar hedgefonder

  1. Emma skriver:

    Blir bara mer å mer tydlig att centralbankerna har tappat kontrollen och stimulerat vid fel tillfälle och sänkt räntan för långt. Borde aldrig gått under 0.5%. Du kan försvara honom hur mycket du vill med att han inte haft något val bland annat. Du svarade tidigare till mig att arbetslösheten hade varit högre och att Fi borde agerat tidigare och att det är deras fel. Men snälla när gör politikerna något i tid? Ingves han satt igång karusellen och skuldberget ingen annan. Han hade ett val och det var att göra det svåra beslutet när ingen annan ville. Känner honom inte som person men ingen tackar nej till makt, så mycket möjligt att han spelade med också för att sitta kvar.

    Ja, arbetslösheten hade varit högre. Men du har inte tänkt på att vi kanske inte har något val? Det hade varit bättre i längden att ha en högre arbetslöshet än det som kommer hända nu. Vi har skuldsatt oss så mycket att vi inte kommer ha någon chans i flera decennier att ta oss ur detta. Istället för att ta smällen i några år så har vi skjutit fram det och gjort det värre.

    Förklara vad vi har vunnit på detta? Av alla 30 länder i EU så är vi på plats 15 när det kommer till arbetslöshet samtidigt som vi har minusränta. Samtidigt sedan nollränta 2013 försvagat valutan med sjuka 30%. Och för vad, 15e plat? Vi är omsprungna av länder som Polen, Rumänien, Ungern, Slovenien, Malta och vi leker smarta och civiliserade. Vi jagar feminism-miljöpoäng, KPIF och har förtroende i en person som inte haft ett rätt senaste 15 år i sin räntebana eller tajming. Hur naiva kan vi bli? Men okej vi är 7e när det kommer till BNP, wow! Men vad fan händer när skulden ska betalas? Vi kommer stå stilla, våran arbetslöshet kommer öka, samtidigt som räntan ökar för vi måste rädda den här jävla kronan. Vi balanserar vi detta?

    Du påstår att valutamarknaden inte prisar in räntehöjningen? Tror du att dem är så dumma? Det går enkelt att testa om du verkligen tror på det. Bara att köpa SEK. Tror inte du skulle göra det? Även om du fick gratispengar att göra det med? För det finns bättre trades att ta, eller? Du tror inte de vet att en sådan här svag valuta inte gynnar exportsverige och att det inte finns någon anledning att den ligger här? Du tror inte de är medvetna om att han kommer höja räntan för att den här försvagningen skadar mer än den gör nytta nu? De är medvetna om allt detta. Men som alla markaden så prisar de in framtiden. Alla vet med varje dag som går med denna lågränta så är det fler å fler som skuldsätter sig. Och nedsidan härifrån finns inte för räntan. En dag kommer det komma inflation, räntehöjningar, stimulanser och då kommer kronan kollapsa.

    Du säger det själv han kan inte höja mer än 0.5 max det finns ingen löneinflation. Men det finns en kollapsande valuta. Vad gör vi om ni närmar oss 11kr pga att marknaden prisar in tappat förtroende för Sverige? Och jag pratar inte nu för att jag har något att vinna på stark krona utan ur ett samhällsperspektiv. För världen prisar in oss i förfall och inte det trygga landet vi en gång var. Vi har skuldsatt befolkning, migrationspolitik som bara är en kostnad, vårdköer, sämre skolresultat, ökad våld. Det här är inte arbetsinvandring för att sådana jobb finns inte längre. Dessa människor måste först skolas för dagens jobb. Många kommer inte klara av detta och hamna på fel väg i livet. Stor del av dessa människor kommer blir en kostnad pga bidrag, skola, vård, bostadsbidrag i många år. Kommande 1-2 generation kommer bidrag till positiva skatteinkomster.

    Missförstå mig inte att det är invandringen som är problemet. Utan det sänker förtroendet för landet vi är bara inte det trygga landet längre vi en gång var. Det finns bättre och tryggare alt att investera i och nej sverige är inget ”safe haven” men det har varit närmare förr än det är idag. Stora problemet är den låga räntan för länge.

    Resten av världen ser detta och talar om det för oss i våran valuta. Jag kan ha fel men vi kommer få rätt svar vid nästa höjning. Jag hoppas att kronan stärkt ordentligt som du tror och går till 10,20-10.30 iaf men jag är rädd att den stannar här eller kanske som bäst går ner till 10.5 och då har vi svaret. Då är vi på 10.5 med en ränta på 0. Börjar vi försvagas därifrån då är det dags att inse att detta blir tufft. Jag tror du tar en lite för stark akademisk approach liksom riksbanken. Men världen är inte akademisk och drivs mer av känslor och hur folk känner sig. Vi kan tro att vi är rationella men vi styrs mer av känslor än vi vill erkänna. Ingen av oss vill erkänna att vi har fel. Och det gäller centralbankerna också. De har strutsar i 10 år nu och det här är en trade de inte kan vinna. Svårare än så är det inte. Det är bara en dålig trade som hela världen tagit.

    Kanske låter bra arg och är nog lite pga dålig dejt och några glas vin men jag är genuint orolig och jag tycker Sverige är riktigt jävla dåligt rustad för nästa kris stor som liten Jag har sådan ångest att vi inte gick med i euron för då hade vi iaf suttit i samma skit som alla andra. Nu är vi fan närmare venezuela

    • GaStan skriver:

      Nej du har fel.

      HADE FINANSINSPEKTIONEN INFÖRT SKUDKVOTSTAK NÄR DE FICK DET OFFICIELLA ANSVARET FÖR FINANSIELL STABILITET AV POLITIKERNA FÖR ÖVER 5 ÅR SEDAN, HADE VI INTE HAFT DEN HÄR DISKUSSIONEN IDAG.

      Politikerna flyttade ansvaret för finansiell stabilitet från Riksbanken till Finansinspektionen för att de ansågs vara bättre lämpade, för de har de rätta verktygen. Vilket är korrekt. Det är Finansinspektionens generaldirektör som borde få skulden för detta. Inte Ingves.

      Du säger att Ingves skulle tagit ”det svåra beslutet”. Det svåra beslutet du refererar till hade per definition varit tjänstefel från Ingves sida, då han brutit mot Riksdagens uppsatta mål för Riksbanken, dvs Inflationsmålet (som indirekt är ett mål om full sysselsättning) och prisstabilitet. Hade han svarar, Amen jag sket i mitt av chefen uppsatta mål, och satsade på långsiktig finansiell stabilitet. Då hade Riksdagen svarade, ”och var står det i din arbetsbeskrivning, att du ska göra det?”. Ingenstans hade Ingves fått svara. I min värld hade detta varit tjänstefel och föremål för uppsägning.

      Frågan, om Ingves inte begått tjänstefel. Vem har? Jo på pappret är det Thedeen. Varför blir inte han sparkad då? Jo för att han hela tiden viljat göra saker i linje med hans uppdrag, men politikerna har inte släppt fram honom….

      Hade vi legat kvar på +0,5% styrränta när ECB ligger på 0% så kan vilken valutahandlare som helst intyga att kronan hade legat kring 8kr mot Euron. Detta hade följande konsekvenser:

      1, Exportbolagen hade gått X sämre, och gjort x sämre vinst. Det hade inneburit att aktiekurserna varit X sämre, och x sämre hade arbetat där.
      2, Export ner, import ännu starkare (och då har importen ändå vuxit otroligt kraftigt senaste 5 åren med en så svag krona), vilket betyder att dagens handelsbalans som i stort sett är i balans, hade varit kraftigt negativ. Detta innebär att tillväxten varit lägre med samma procent. Vilket innebär att x tusen FÄRRRE jobb hade skapat i Sverige under de här åren.
      3, 0,5% hade inneburit att bolånen varit ca 1% dyrare. Visserligen hade skulden varit något lägre, men konsumtionen hade varit lägre med minst 30mdr om året. Det hade kostat oss c0,5-0,75% i lägre BNP tillväxt varje år sedan dess. Lägre tillväxt innebär, återigen, färre nya jobb.

      Det finns även indirekta spridningseffekter av det här men de här är de viktigaste.

      Vilket leder oss in på skäl nummer två varför du har fel

      INGVES CHEF, RIKSBANKSFULLMÄKTIGE, SÄGER TILL HONOM ATT DU HAR ETT UPPDRAG. DET ÄR ATT UPPNÅ 2% INFLATION OCH ÖVER TID STABILT PENNINGVÄRDE. VARFÖR SKA INTE INGVES, SOM OSS ALLA ANDRA, GÖRA VÅRT JOBB SOM ARBETSBESKRIVNINGEN SÄGER OCH VÅR CHEF VILL.

      FAKTUM ÄR: SKULLE INGVES VALT ATT LIGGA PÅ 0,5% SÅ HADE HAN FAKTISKT BEGÅTT TJÄNSTEFEL DÅ HAN GÅTT EMOT MÅLFORMUERINGEN FÖR SITT ARBETE, INSTIFTAT AV RIKSDAGEN.

      Arbetslöshetssiffran går att trolla med.

      Vad som är mer intressant är att se till verkligt jobbskapande. Dvs antal skapade jobb i årstakt sedan recessionen 2009. Där ligger Sverige i topp. Jag anser att man även bör se till budgetunderskott. Dvs det är inte så svårt att skapa tillväxt, dvs jobb, om man anställer lärare, sjuksyrror och bygger infrastruktur för lånade pengar. Men även sett till ackumulerade budgetunderskott senaste 10 åren så sticker Sverige ut. Vi har inte skapat jobb med lånade pengar.

      Nej, jag tror inte valutamarknaden prisar in räntehöjningar… det är bara att titta på vad den 2-åriga realräntespreaden mellan Tyskland och Sverige prisar in….

      Ingves är inte nöjd med en krona över 10kr, det skapar andra problem, och ger inte ytteligare fördelar jämfört med 9,50.. därför kommer han höja i höst. Tycker du inte det är bra, du som vill se en starkare krona och högre ränta?

      Sen kan man ju fråga sig… har du tittat på senaste importdatan…. är det inte märkligt hur stark den är, med tanke på hur dåligt det går för SVerige enligt dig, och hur svag kronan är? Nån måste ju pröjsa för de där importerade grejorna!

      Du är orolig över skuldsättningen. Det är jag också! Vad är det för fel på skuldkvotstak? Varför vill du att räntekostnaderna måste vara höga, när de kan vara låga, och skuldsättningen ändå begränsas?

      Omvärlden prisar inte in Sverige i förfall…. den som säger det vet inte vad de pratar om! Av hushållens bostadsskulder om 3,300mdr ligger 2,000mdr i bostadsobligationer. 1,500mdr av dem ligger i utlandet. Större än hela vår statskuld. 30% av vår BNP. Inte småpotatis. OM omvärlden tyckte Sverige var genomruttet och på väg att gå åt helsike, då har de 1,500,000,000,000 skäl att dumpa dem…. i knäna på nån annan, varpå räntorna på de här obligationerna skulle gå i taket…. MEN det gör dem inte.

      Jag vill inte fastna i invandring/integrations diskussionen här… men jag håller med dig. Det är ett problem. Hade samtliga av dem jobbat, så hade det inte varit ett problem, men det gör dem inte. Sverige tar in c2,100mdr i skatter från sina medborgare varje år, och sätter sprätt på typ samma summa. Vår ”välfärd” kostar alltså 2,100mdr. Slår man ut det på 10m svenskar blir det c210,000kr per svensk och år. Man kan alltså ta varje arbetslös invandrare, eller svensk för den delen, och multiplicera med 210,000 så får man kostnaden. Så om man tänker att vi tagit emot 200,000 flyktingar och ”ingen” av dem jobbar, så kostar det 42mdr kr. Eftersom vi har haft en positiv konjunktur, som skapat jobb, så har skatteintäkterna ökat, så det har kunnat svälja kostnaden. (på bekostnad av att man lagt pengarna på annat såklart). Vänder tillväxten ner, så vänder skatteintäkterna ner. Då kör vi troligtvis budgetunderkott, vilket vi klarar med låg skuldsättning, och är förenligt med att en stat ska satsa i dåliga tider, när privata sektorn bromsar. Men det är klart. Då blir det ännu mer uppenbart att 42mdr kunde satsas någon annanstans.

      Bra du säger det med ”safe Haven”…. för faktum är att Sverige har ALDRIG uppfattat som någon safe haven. Inte ens när kronan var stark. Välskött, socialistiskt JA, men SAfe Haven nej. Det handlar om att vi har så stor andel export av BNP. Så viker tillväxten i världen så kan man vara säker på en sak, det är att Sverige får det jobbigt. Därför är vår valuta så känslig, och ska aldrig jämföras ex med Schweiz som vissa gör.

      Vad jag inte fattar är varför inte fler drar slutsatsen att en svag krona gör det ENKLARE och mer TROLIGT att riksbanken höjer.. än vad en stark krona hade gjort.

      Det här med kris och hur vi är rustade är ju lite kul att du säger. Lågkonja och kris kan komma på tre sätt,
      1, som under 2009, importerad från omvärlden
      2, som under 90-talet, främst skapad av oss själva
      3, eller en kombo av ovan, som under 01-03

      Stora hotet mot Sverige är att hushållen tvingas betala 5% på sina skulder. Men får vi en importerad kris, så MINSKAR risken för höga räntor. Tänk 2009. Under 2008 börjar det knarra i Sverige då vi betalade 6% ränta på rörliga räntor. Hade det fått pågå i ett år till hade vi varit rökta. Men safe by the bell så slog LEhman till vilket gjorde att räntorna i världen nollades. Svenska hushåll räntekostnader sjönk undan och vi fick det bättre. Det kan inte riktigt återupprepas, för att vi har ingen ränta att sänka. Men här gäller det att tänka rätt. Vad är bäst, att betala 5% ränta på bolånet idag, och sen 1,5%. Eller att betala 1,5% idag och sen betala 1,5%. Vad är bäst? Innan någon svara… vad är bäst, att betala 0% på bolån idag och 1% imorgon, eller 5% idag och 1,5% imorgon? Det är att 1%, för att 1% ger en lägre räntekostnad än 1,5%. Det är alltså sänkningen i sig som är intressant. Det är bara räntekostnad sett till inkomst som räknas. Många har svårt att förstå detta.

      Den andra faktorn är vår låga statsskuld. 40% av BNP. Det gör att vi kan köra budgetunderskott, och få finansiering för dem enkelt och billigt.

      Sverige med statskuld, och låga räntor, är kanske en av världens bästa länder paradoxalt nog att klara en kris. Nackdelen är att vår export kommer att vika. Samtidigt är våra stora export en stor fördel, precis som Japan och Tyskland, som gör att vi ändå över tid kan ha en bra valuta… för att vi inte likt Turkiet (som har enormt handelsunderskott) hela tiden måste sälja Lira för att finansiera sitt handelsbalans underskott (egentligen bytesbalans)

      Tack för dina synpunkter. Alltid kul att resonera!

  2. Niclas skriver:

    Vilka är din favoritfonder när det kommer till aktier? Sitter och funderar på en pensionsportfölj!

    • GaStan skriver:

      Sorry, ger inte enskilda rekommendationer. Många andra som gör det bättre.

      Men lite generella tips:

      Passiva indexprodukter med låga avgifter är inte fel. Men jag skulle inte satsa på en EN global indexprodukt. Tror inte den går så fantastiskt på lång sikt. Bättre att bygga egen portfölj med många indexprodukter där man kan vikta upp sånt man tror på, ex inom geografi (EM vs DM) eller sektor (IT, hälsa, energi framför konsumtion, fastighet) eller varför inte faktorer som size, value, momentum.

      Alternativet är att hitta Aktiva fonder, med förvaltare som gör ett bra jobb. Eller en kombo… dvs man bygger halva portföljen som ovan, och andra halvan med aktiva förvaltare med sektor och region fokus man tror på.

      Glöm inte att utvärdera EN gång om året. Vissa lägger massa energi EN gång, och sen rullar det bara på…. så korkat, men är mänsklig natur. Utvärdera mot Världsindex ink avgifter en gång om året. Var självkritisk. Lås inte in dig i dåliga placeringar, Ta INTE inte hem bra affärer för att du är girig. Detta är vanliga misstag.

      Börja därför, innan utvärderingen, med att bygga en ny portfölj, som om du hade en påse pengar för första gången. Gör sedan utvärderingen och jämför din portfölj med din nya ”optimerade”…. Gör detta EN gång om året. Typ under mellandagarna när man är ledig. Ofta orkar man inte mer.

      Lyssna gärna på andra, men TÄNK själv!

      Lycka till!

  3. patrik Bateman skriver:

    Tack, håller med . lönerna måste upp eller kapitalbeskatta storföretag och återinvestera i samhällsutveckling som sjukvård ,skola och bostäder så folk inte behöver belåna sig så mycket för att ha någonstans att bo

    Många stora företag som Google, amazon osv borde betala tillbaka mer…de är sjukligt hur de kan gömma pengar i skatteparadis och ingen gör något åt saken!

    • GaStan skriver:

      Exakt. Dessvärre pratas det mest om klimat och invandring… men detta är ytterst det stora problemet.

      • per skriver:

        Jag är ju inte lika stor optimist och tror att man underskattar problemen och kostnaderna kring klimatet. Finns idag inte tillräckligt med Lithium för att ersätta förbränningsbilar med batteridrivna (en ”räddning” kanske kan vara att försöka få fram biodiesel och biodrivmedel men osäker på om det går få fram i tillräcklig utsträckning och framställa tillräckligt miljömässigt, gäller även batteri och elbilstillverkning).
        Finns stor risk att vi kommer behöva lägga mycket resurser på att hantera naturkatastrofer, vattenbrist och matbrist.
        Troligtvis måste alla städer genomgå en transformering och man måste bygga helt annorlunda med gröna tak och hantera dagvatten bättre och andra transportlösningar, Vilket ju kan ge lite tillväxt förstås 🙂
        Dock är väl det stora problemet (som vanligt) att politiker inte vågar ta de besvärliga besluten med risk för att inte bli omvalda…
        Vi får väl hoppas att man fördelar de stora bolagens vinster på ett vettigt sätt… 🙂

      • GaStan skriver:

        Njae, lithium är inte bristvara och ser man till de stora utvinnarna i Sydamerika, Australien och Kina så kommer de ut lycket kapacitet 2021 och framåt… vilket kommer sätta ännu mer press på batteripriserna som redan är ner över 80% sen 2010…

        Jag följer två bolag med stort intresse
        Chilenska sqm och kinesiska catl

        Vad som är viktigt är att vi inte laddar bilarna med kolkraft i framtiden utan kan ersätta kolen på sikt med bättre alternativ

  4. Lönerna rusar i USA skriver:

    http://www.marketwatch.com/amp/story/guid/E8F91FDA-41BA-11E9-8DB1-A5C1CA56392A

    Lönerna ökar just nu 3,4% i årstakt i USA.

    Snart börjar nog FED höjs igen.

    • GaStan skriver:

      Tack för artikel…

      Jag har ju skrivit om Amerikanska löner i över 5 år, som den enskilt viktigaste faktorn för världskonjunktur, tillgångsvärden etc…

      FED har ett inflationsmål om 2% Core PCE – under de senaste 30 åren har den sällan varit högre än 2,5% – Varför? Jo för att FED kämpar ner den – Hur? Jo genom att höja räntorna över 2,5%…. resultat: core pce vänder ner, men det gör även konnjunkturen för att räntekostnaderna i förhållande till inkomsterna blir för höga.

      2,5% core PCE lirar med den lönetakt på ca 3,5%…. så nu är vi i de trakterna där det skapar problem.

      Jag tror så här:

      1. Om inte lönerna vänder ner, så kommer det bli EXAKT som det brukar bli. Först glädje av stigande löner… och sen sorg av recession.

      2, Om inte lönerna vänder ner…. jag tror ju att de senaste tre siffrorna på 3,1-3,4% FRAMFÖRALLT är ett resultat av ett extremt starkt 2018.

      Jag inte bara tror, utan VET, att USA är inne i Soft patch just nu… och den spänner åtminstone över 1H19. Frågan är då om lönetakten kommer orka hålla sig kvar? Jag vet inte, det finns ju de här två skolorna jag brukar prata om

      a, arbetsmarknaden är tajt… inget annat betyder nåt
      b, soft patch innebär lägre nominell tillväxt, lägre försäljningsintäkter för företagen… och den miljön ska de öka lönerna till sina anställda mest på över 10 år… liksom ge bort marginal frivilligt? Hur troligt är det?

      Jag lutar åt skola B….. men jag vet inte! FED vet inte säkert heller…. men de verkar vara inne på min linje, annars hade de inte kunnat vara så självsäkra i sin duvighet. MEN Fed har haft fel förr, och har dem det så är det alltså bara en tidsfråga innan core PCE börjar leta sig upp mot 2,4% och då gör alltså FED tjänstefel om de inte höjer (givet att de inte har 100% belägg på att core PCE kommer att falla tillbaks väldigt snart)…. vilket alltså inte kommer att hända.

      Men faktum kvarstår…. 3,4% lönetakt är problematiskt… det hade varit bättre om den låg på 2,8%

      Just detta område, är det ENSKILT viktigaste att diskutera just nu… tack för att du uppmärksammade!

  5. Kinofy skriver:

    Angående diskussionen räntor/aktier och risk: Anta att du köper en aktie med DA 5%, stabil utdelningstillväxt i linje med BNP-tillväxten och med stabila kassaflöden, där utdelningsandelen är en bra bit under 100% av vinsten. Din placeringshorrisont är 20 år+. Du har inget behov eller vilja att sälja/köpa aktier under perioden för att försöka ”tajma marknaden” utan du är till 100% ute efter en buy and hold-strategi och att komma så nära en obligation som du kan, fast med bättre avkastning. Är inte denna aktie, med dessa förutsättningar ett givet och överlägset alternativ till räntepapper? Visst, vollan kan stundtals tillta, priset på pappret kommer åka upp och ner med börscykeln osv, men så länge kassaflödet in i din portfölj är stabilt, vem bryr sig?

    Jag är helt med på att man aldrig kan likställa en aktie med t.ex statsoblissar, det finns alltid en specifik bolagsrisk osv. Men säg att du bygger en portfölj med bolag enligt ovanstående förutsättningar, borde inte detta vara både ett bra skydd mot inflation (vinsttillväxten/utdelningen lär öka minst lika mycket) och ett bra sätt att till låg risk få pengarna att öka i värde? Jag upplever att ”proffsen” ofta fnyser lite åt ”utdelningsjägare”, folk som ”köper och glömmer”, folk som har 100% aktier och inte vill köpa dyra ränte-/hedgeprodukter osv, men jag har svårt att se en strategi som riskjusterat är mer attraktiv. Har jag fel?

    • GaStan skriver:

      Tack för frågan,

      Senaste 70 åren har en amerikansk aktieportfölj gett ca 8% årlig totalavkastning, 5% från prisutveckling och 3% från utdelning. Eller 62,5% från pris och 37,5% från utdelning. Så om man är en investerare som undviker utdelande aktier, utan istället jagar ”tillväxt” aktier så ska man ha klart för sig att man direkt tappat 3% om året, och man måste alltså vara 3% ”vassare” att hitta tillväxtraketer OCH undvika (detta är nästan viktigare) tillväxtraketer som kör i diket och misslyckas. Tänket påminner lite om en aktiv vs passiv fond där den aktiva tar 3% högre avgift. Förvaltaren måste vara rejält mycket bättre BARA för att kompensera för avgiften. Amerikansk forskning visar att de flesta misslyckas, och långsiktiga investerare bör ta sikte på utdelande bolag.

      MEN här finns också en fälla…. de utdelande bolagen som get pris 5 + utdelning 3 har ju sett sin vinst öka med i snitt 8% om året. När utdelningen skiljs av korrigera kursen. Så det gäller ju i grunden att ligga i bolagen som gör 8% vinsttillväxt.

      Många som gillar utdelningsaktier tittar gärna efter hög yield. Problemet med dem är att de är ofta ganska mogna bolag som delar ut en hög andel av vinsten. De delar ut pengarna istället för att investera dem. Sett på lång sikt är risken stor att vinsten inte växer med 8% i ”Telia”. Den växer kanske bara med 5% om året. Men de delar ut allt. Så du får 5% årlig yield. MEn eftersom vinsten inte växer, och värderingen kan vi anta är oförändrad, så får du inte prisuppgång, utan din genomsnittliga årsavastning landar på 5%. Då hade det varit smartare att ta en mer genomsnittlig börsportfölj vars vinst stiger med 8%. MEn där yielden kanske bara utgjorde 3%. Men 5+3 är bättre än 0+5.

      Bondproxy… ett bolag vars vinst inte växer, och där de delar ut allt, får i pricip en obligationsliknande karaktär. Kupongen är ju det enda som du får, inget annat växer. Vad som händer om räntorna närmaste 20 åren börjar stiga är att priset börjar sjunka på aktien. Det finns mycket forskning som visar på detta. Logiken är enkel. Telia har utestående obligationer. Säg att de ger 1% idag. MEn yielden på aktien är 5%. Det är 4% kompensation för att utdelningen är efterställd kupongen. Annars är det samma bolag, samma risk. Men börjar det strula får du ingenting. Medan obligationsägaren får kupongen. Kan inte Telia betala kupongen, då defaultar obligationen, och då har långivarna rätt att ta över bolaget, och då mister du även din aktie. Risken är ju liten såklart…. men det är själva anledningen till att du blir kompenserad med 4%. Men säg att ränteläget ändras och du får 5% för obligationen. Kommer yielden ligga kvar på 5% då? Nej den kommer stiga till 9%. Den gör det genom att priset på Telia aktien sjunker. Så din totalavkastning i en portfölöj med Telia aktier inköpt idag blir 5% + minus x% för aktieprisfallet. Risken är då att en sådan portfölj kan gå rejält dåligt.

      För att summera: Att ha en portfölj med icke utdelande aktier är en nackdel mot en som har det, för den måste börja med att kompensera för utdelnings komponenten. Ungefär som en avgift. Så utdelning är bra!

      Men köp inte bolag som är övermogna, och vars vinst riskerar att växa långsammare än den genomsnittliga börsportföljen. En varningssignal är faktiskt de bolag som delar ut nästan allt. Det är smartare att 1, acceptera lägre yield, fast där 2, Sales/Ebitda växer och 3, där pay out ration är lägre och där det i framtiden finns chans till höjningar.

      Men jag vill också varna för låg yield. Låg yield kan också vara resultatet av att aktien haft en kraftig uppgång på sistone. Då kan du hamna i en situation där du får din utdelning, fast då yielden normaliseras genom att priset går ner, så äter prisnedgången upp din totalavkastning.

      Jag vill också varna för belåning, enklast mätt som Net debt/Ebitda… netto skuld /röreseresultat. Det finns bolag som är högt belånade idag, men betalar typ noll i ränta, som gör fina vinster, där de delar ut en hel del. Men i ett nytt ränteläge, där du ändå hoppats på god utdelning, så äts rörelseresultatet upp av stigande räntekostnader, och du kanske får lägre utdelningar trots att bolaget går bättre än någonsin. Många bolag har kunnat höja utdelningen inte främst för att det går bättre, utan för att räntekostnaderna har tynat bort, och så delar de ut mer istället. Stiger räntorna så blir effekten den omvända.

      Utdelning är bra – JA, för mig borgar det för kvalitet och lägre risk. Men ibland dåliga bondproxys, som över tid kommer bli underperformers

      Att jämföra det med en obligation är trots allt äpplen och päron – men helt klart värt risken om man gör det på rätt sätt.

      Utdelningstillväxt – En förutsättning som många missar. Jag använder Ebitda tillväxt som Proxy

      90%+ payout – varningssignal

      Kolla om aktien är okej prissatt – genom att kolla hur yielden svängt

      Net debt /Ebitda – helst inte över 3,5X

      Diversifiera mellan branscher.

      Återinvesterade utdelningar en gratislunch över tid – då aktien tenderar att mean reverta mot sin värdering.

      Under Lehman fram till mars 2009 så föll även den bästa portföljen, med ovan kriterier, med 30%+. En portfölj med långa US statsobligationer steg med 20%+. Den gjorde det för att långräntorna sjönk. Enligt ränteresonemanget ovan borde de utdelande aktierna stiga när räntorna faller, men det gör dem inte när det är riktig risk off. Dvs när den Amerikanska 10-åringen går från 3% till 1% så ska en utdelningsportfölj gå från 5% till 3% genom prisuppgång. Men det gör den inte. Är det risk off slaktas aktier, och det handlar om rädslan över var vinsterna ska ta vägen. Försvinner dem, så försvinner utdelningen, och då finns det ingen yield att räkna på. Men efter regn kommer solsken, och den typen av portfölj repar sig kraftigt.

      Över tid kommer din portfölj slå statsobligationerna…. men när det är äkta risk off, och recession, så var medveten om att du fortfarande sitter på aktier. Din portfölj kommer gå ner kraftigt. Tro inget annat. Men är du långsiktig spelar det ingen roll. Då har obligationsportföljen inte en chans.

      Hoppas detta var lite svar på dina frågor.

      Lycka Till

      • Kinofy skriver:

        Stort tack för ditt svar!

        Det enda jag inte riktigt hängde med på var resonemanget om yield vs tillväxt i början. Är 100% vinstutdelning = 0% vinsttillväxt?

        Jag tänker att oavsett hur stor del av vinsten bolaget delar ut, kan väl vinsten ändå fortsätta växa? Även ett företag som delar ut 100% av den vinst som redovisas på sista raden, kan väl växa genom investeringar, att ta marknadsandelar, prishöjning etc? Och om vinsten växer, växer utdelningen, dvs du får mer än bara t.ex. 5% per år, både i pris och utdelning?

        Jag är helt med dig att man bör undvika bolag som delar ut hela sin vinst, men jag är nyfiken på om det finns ett teoretiskt samband som gör att hög utdelning (mätt som del av vinsten) per definition hindrar vinsttillväxt.

        I övrigt väldigt intressant. Att använda net debt/EBITDA för att mäta belåning har jag inte gjort tidigare, tack för tipset!

      • GaStan skriver:

        I ett bolag som växer, så måste man som regel investera i verksamheten. Investeringarna kan göras med pengar man tjänat själv, eller genom att ta upp lån, eller en kombo. Eftersom lån kostar ränta, så väljer normalt sett företag att återinvestera vinsten man tjänat ett år i bolaget.

        Det finns såklart många varianter, men lite beroende på hur investeringsbehovet ser ut, skuldsättning och vilja att amortera, så kanske inte hela vinsten går åt, och då finns det utrymme för utdelning.

        Ett moget bolag, utan investeringsbehov, med låg skuldsättning, delar ut i stort sett hela sin vinst. Spotify delar ut noll.

        Men om man jämför en portfölj som bara äger det mogna bolaget, och en som bara äger Spotify, så blir utfallet om 10 år följande.

        Det mogna försäljning växer inte från år till år. Om det hade vuxit med 10% om året, så hade försäljningen varit dubbelt så hög om 10 år. För att kunna sälja dubbelt så mycket så måste man investera. Alltså kan man inte dela ut hela vinsten. Men eftersom försäljningen i princip står stilla, så gör även vinsten det. Låt säga att man delar ut hela vinsten och den ger 10% i utdelning. Så din portfölj har åtminstone 10% avkastning per år. Men priset då? Ja aktiekursen sjunker i samband med utdelningen, men eftersom bolaget tjänar samma varje år, och marknaden värderar bolaget samma år så repar sig kursen till ursprungsläget. Det repeteras varje år. År 10 så står aktie kursen på samma ställe, då vinsten i bolaget är oförändad, och så även värderingen. Så priset har inte bidragit. Total avkastning 10%

        I Spotify portföljen säger vi att marknaden värderar bolaget till 15X vinsten idag. Hur ser det ut om 10 år. Ja Spotify har inte delat ut nåt, man har återinvesterat vinster så att verksamheten har kunnat växa. Säg att vinsten vuxit med 10% om året. Då är den dubbelt så stor om 10 år (egentligen högre pga ränta-på-ränta, men vi skiter i det nu). Vi säger att marknaden fortfarande värderar bolaget till 15X vinsten. Då kommer priset var dubbelt så högt som idag. För att vinsten är det. Prisuppgången har gett dig 10%. Utdelning 0%. Total avkastning 10%

        Så total avkastningen av en portfölj över tid definieras enligt: Utdelning % + Vinsttillväxt % + Värderingsförändring.

        Så i första fallet blev det 10% + 0% + 0% = 10%
        I andra fallet 0 + 10 + 0 = 0%

        På kort sikt spelar värderingsförändringen otroligt stor roll.

        Ta svenska börsen förra året. Den sjönk med 8%. Detta går att dela upp på

        -8% = Udelning% + Vinsttillväxt% + värderingsförändring

        Jag har inte exakta siffror, men typ

        -8% = 3% + 15% + (-26%)

        På lång sikt, så tenderar värderingsbiten att mean recerta… dvs på 10år + går den vare sig till källaren eller månen, utan är rätt stabil. Så på lång sikt styrs alltså avkatningen av utdelning + vinsttillväxt.

        Bolag som delar ut hela vinsten, och inte investerar i verksamheten, kan inte, allt annat lika, öka sina försäljning lika mycket som ett företag som återinvesterar hela vinsten. Åtminstonen inte på 10-20 års sikt. Därför är det mogna bolag där det saknas tillväxtmöjligheter som på styrelsens inrådan delar ut mycket, medan de som har tillväxtmöjligheter inte gör det.

        Men vad jag menar är att historiskt har amerikanska börsen gett 3% utdelning + 5% prisökning, vilket egentligen är 8% vinsttillväxt totalt, men eftersom man delar ut en del, så går inte priset upp lika mycket.

        Om man då satsar på en portfölöj med en direktavkastning på 5%, men det är på bekostnad av bolag vars vinst inte stiger, så kommer totalavkastningen bli sämre än börsen över tid. Därför ska man satsa på de som har tillväxt, OCH delar ut.

        Många jagar portföljen som ger 10% årlig vinsttillväxt, och struntar i bolag som delar ut, utan siktar på 0% från utdelning och 10% från prisökning. Problemet är att jakten på snabbväxarna, så går många på minor som gör att den genomsnittliga vinst- och prisökningen inte blir 10% utan snarare 5%. Alltså underperformar de marknaden.

        Yieldjägarna gör samma misstag fast tvärtom, dvs de köper bolag som ger 5% yield, för att vinsten ökar med 5%. Men prisfunktionen ger därför 0%, så de får också bara 5% total avkstning över tid. Lika dåligt som dem som bara försöker hitta Spotify aktier, fast tvärtom.

        Framgångsexemplet är alltså ”lagom varianten”…. dvs fokusera på utdelningsbolag, men istället för att sikta på högsta yield, sikta istället på dem med utdelningstillväxt, vilket är samma sak som Ebitda tillväxt över tid.

        Så om börsen ger 3+5=8, och 3% är ett viktat snitt av ALLA bolag (även dem som inte lämnar utdelning) så kanske man kan få 4% i sin portfölj genom att välja bort dem som inte lämnar utdelning, och sen 5% är ett snitt av ALLA bolag, även dem som INTE växer, så genom att välja bort bolag som inte växer, så kanske man kan få 6%. Då får man en portfölj som ger 4+6=10%. Lite teoretiskt kanske, men du fattar tänket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.