Imorgon är det dags för avtalsskrivning… tic toc!
Idag kom US Core CPI in på 2,3% mot väntat 2,3 och fg 2,3. Lirar med Core PCE om 1,8 ungefär. Så kärninflationen i USA ligger någonstans runt 2%. Precis som lönerna minus en procent. Så är det, och så kommer det fortsätta att vara ett bra tag till. Styrräntan ligger ju på 1,50/1,75 så man kan säga att penningpolitiken är neutral till svagt expansiv. FED kan ta en lång semester.
Fondbolagens förening är ute och slår ett slag för aktiva fonder vs indexfonder. Det saknas helt stöd för detta i forskningen. Sanningen är att alla aktiva fonder aggregerat i en kategori går likadant som indexfonder FÖRE avgifter. Bryter man sen ner det så ska hälften gå sämre och hälften gå bättre ett enskilt år. Men eftersom avgiften är betydligt högre så går de aggregerat sämre. Ser man till ett enskilt år bör väl 25-30% av aktiva fonder slå index, 70% gör inte det. Sen om man ställer krav att det är en och samma fond som ska göra det om och om igen varje år, så sjunker det snabbt ner mot kanske 5%. Över tid går alltså 95% sämre. Det är matematik.
Frågan är om retail investerare kan lista ut vilka de 25-30% är varje år, eller 5% över en längre tidsperiod? Jag tror inte det. Anledningen till varför Fondbolagens förening ändå försöker pusha för detta är för att deras största medlemmar har stora aktiva fonder som inte levererar över tid. Men eftersom de tjänar så bra på dem så vill de inte att kunderna byter till billiga indexfonder. De är en logbbying organisation. Lönerna betalas av medlemmarna. Ungefär som när bankföreningen och mäklarsamfundet gnäller när det pratas om regleringar på bostadsmarknaden. De agerar bara i egensak. Det är det många som gör. Sen kan man ju tycka det är lite ruttet, men PR är ruttet. Lika ruttet är det när en arbetslös röstar på vänsterpartiet för att han vill ha hög A-kassa, eller när en miljonär och egenföretagare röstar på Moderaterna för att han vill betala så låg skatt som möjligt. Egensak!
Därmed inte sagt att JAG inte tror på Aktiva fonder. Faktum är att jag gillar aktiva fonder. Särskilt när det kommer till ett långsiktigt sparande. (Även om fondurvalet måste ske på årsbasis) Det handlar dels om att jag tror att det går att selektera fram de som är duktiga inom sin kategori ett enskilt år. Dels handlar det om att Index by definition tar för hög risk då man överviktar övervärderade bolag och de som gått starkast och underviktar motsatsen, och för att index övervikar stora bolag och underviktar små. Faktum är att jag tror man måste vara aktiva hela vägen. Inte bara val av fond. Man bör även fundera vilken allokering man ska ha… dvs region, stil, sektor osv. Men även hur mycket risk man bör ta givet marknadens risk/reward.
På sistone har Sverige fonder med Hållbar inriktning kritiserats då avgiften är väsentligt högre samtidigt som du får samma fond som innan. Det ligger mycket i det. Men man ska då komma ihåg följande:
1. Låt säga att Svenska börsbolag har en etisk hållning, dvs hög ESG poäng, rent generellt. Då är det kanske inte fondförvaltarna som gjort fel. Dvs de har utvärderat alla bolag enligt ESG principer, vilket medför en merkostnad, sen råkar vi vara så duktiga i Sverige att bolagen kommer ut okej och därför förändras inte fond portföljerna. Då är det ju knappast förvaltarna som gjort nåt fel.
2. Sen kan man ju undra över den här ESG ratingen. Lundin Petroleum och några spelbolag är rätt lätt att ta bort. Det går ju att bygga en hyggligt bra portfölj ändå. Men om man tar bort Ericson för mutor, HM för indirekta arbetsvillkor i Sydostasien och i princip alla banker för penningtvätt. Då blir det svårt att bygga en bra portfölj utan att ta för stor risk mot index. Nej så där tvingas man att vara lite ”flexibel” på hållbarhetsfronten. Sätta ribban så att det passar förvaltningen liksom. Problemet är inte hållbarhetsarbetet som jag ser det. Problemet är att Stockholmsbörsen är för liten. I en Global aktieportfölj är det väsentligt lättare.
Sedan årsskiftet måste fonder som kallar sig aktiva uppvisa tracking error el aktiv risk som det heter på minst 3%. Det är bra, även om det kan missbrukas till viss del. Men vad som är bra är att Aktiva fonder inte kan sitta på hundratals innehav och i princip skugga index. De behöver koncentrera portföljerna. Färre innehav. Då kan förvaltaren bara ta in dem han verkligen tror på. Det är bra, det är ju vad man betalar honom för egentligen.
Men vad som kommer att hända är att många fonder kommer att gå rejält sämre än index, och då får de inga insättningar, och kunder tar förhoppningsvis ut sina pengar. De fonderna kommer till slut att läggas ner. Särskilt om de underperformar under en tid. Pengarna går istället in i aktiva fonder som presterar och index fonder. Det är ingen dålig utveckling.
Men kom ihåg vad jag skrev från början… Summan av aktiv förvaltning är lika med passiv. Dvs en index fond äger alla aktier. En aktiv förvaltare äger bara några. Men de han inte äger, ägs av någon annan förvaltare. En av dem kommer slå index, som är snittet av alla aktier, och en kommer inte att göra det. Men summan av båda är index. Säg att det finns 300 Sverige fonder. Säg att hälften går sämre varje år och försvinner från marknaden. Rent matematiskt kommer aktiva fonder att halveras varje år. Till slut finns bara en kvar. Han kan knappast slå index. Nu blir det ju lite spelteori över detta, men i praktiken kommer det bli färre och färre förvaltare kvar, och de som finns kvar kommer att sitta på mycket pengar. Men på lång sikt blir det problem då finns bara passiva produkter kvar.
Vissa menar att indexfonder är dåliga för de tar inget ägaransvar. Man jag undrar…. varför skulle inte en indexfond kunna ta ägaransvar om den ville. Förvaltningen styr ju bara aktievikterna och aktieval. Den tvingar ju inte indexförvaltaren till att vara passiv ägare. Ungefär som att en aktiv förvaltare INTE tvingas vara en aktiv ägare egentligen. Även om de många gånger är det….. har inte alla svar här, men det är en intressant diskussion!
Trevlig kväll!
—————–
Rykten ikväll gör gällande att avtalet inte omfattar några sänkningar av tullarna från USAs håll.
Okej, det viktigaste med handelsavtalet är att vi får bort ett osäkerhetsmoment i marknaden som gör att riskpremien sjunker. Dvs bara vetskapen om att det inte kommer bli mer tullbråk i år är det viktigaste med ett avtal. Dvs vi behöver INTE gå runt och oroa oss för en CNY på 8 som skulle innebära lägre världshandel och tillväxt.
Men jag har ju också lyft fram kopplingen mellan ”tullar-CNY-världshandel-tillväxt-vinster-börs”. Om avtalet imorgon inte innebärnågra sänkningar är risken stor att Kina inte kan tillåta valutan att bli så mycket starkare. Blir inte valutan starkare från dagens nivåer efter avtalet, så lär inte börsen fortsätta upp i det korta perspektivet baserat på avtalseffekten.
Men jag vill inte springa händelserna i förväg… imorgon vet vi säkert. Vad jag däremot vet är att kinesisk export tog ett rejält språng i december. Dagens data var inte negativ. Särskilt inte med tanke på att avtalet ännu inte är påskrivet och klart. Finns det en pent up demand effekt i kinesisk import måntro. Det skulle kunna ge en rejäl knuff under våren. Inte minst för Europa. Efter någon typ av korrektion under Q1… så siktar jag på nya börstoppar i april/maj.
—————————
Det har kommit inflationsdata från Sverige. KPIF ex energi kom in på 1,7% mot fg 1,8%. Inline med förväntningarna. Givet att lönerna taktar på kring 2,5% (mi.se) och att kronan numera inte försvagas direkt, så är det rimligt att vänta sig en kärninflation mellan 1,5-2,0% med dragning mot nedre delen av intervallet. Detta är inga nyheter för Riksbanken som kommer ligga stilla under året. Om världsekonomin är stark mot slutet av året, om Svensk ekonomi börjar återhämta sig igen och det skapas upp mot 50,000 nya jobb om året i årstakt, om Europa som swingfaktor kommer tillbaka och FED börjar luta sig mot det hökiga hållet igen, så är det inte omöjligt med ytterligare en höjning i december. Men det ska flyta mycket vatten under den bron fram tills dess…. så vi tar ett steg i taget. Kronan försvagas något idag. På det hela taget ser jag kronförsvagningen i år som en reaktion på förstärkningen under slutet av förra året. Vi kommer nog snart handlas under 10,50euro igen.
I SVD debatt idag skriver Lars Jonung och Fredrik Andersson om att Riksbankens politik varit misslyckad. Man säger att:
1, Penningpolitiken har kommit i ofas med konjunkturen.
Jag tolkar det som om man borde höjt för länge sen, alternativt inte sänkt så mycket tidigare. Alternativt både och. Poängen är att man hellre hade sett en väsentligt högre styrränta just nu. Det hade inneburit högre räntekostnader än vad vi haft, svagare tillväxt än den vi haft, svagare jobbskapande än det vi haft, starkare krona och sämre handelsbalans än den vi haft, lägre förmögenhetsutveckling och lägre inflation än den vi haft. Hade det varit önskvärt?
Ja om den genomsnittliga tillväxten varit extremt hög, om jobbskapandet hade tvingat fram en otroligt tajt arbetsmarknad med kraftiga löneökningar, om handelsbalansen redan varit urstark och klarat en väsentligt starkare krona, om förmögenhetsutvecklingen redan var så hög att en viss inbromsning inte gör nån skillnad, om inflationen varit klart över målet och stigande på ett sätt som indikerar överhettning. MEN INGET AV DETTA HAR VARIT AKTUELLT.
Tvärtom har vi haft historiskt låg tillväxt jämfört med tidigare stigande konjunkturer, en arbetsmarknad som inte driver några löner utan lönerna är fortsatt historiskt låga, en handelsbalans som sjunkit för att importen är så hög och exporten kämpar på och som tvärtom har behövt stöd av en svag krona…. och som ett symptom av allt det här… svag inflation och på intet sätt en överhettande ekonomi. Tvärtom!
Allt annat än en expansiv penningpolitik hade varit galet. Definitionen av expansiv är negativa realräntor. Sen kan man alltid diskutera hur expansiva. En styrränta på 1% är också expansivt. Men då hade kronan varit för stark, och räntekostnaderna stora, och då kan man inte kalla det expansivt.
Med facit på hand borde Riksbanken sänkt till noll och legat kvar där. Även idag. Istället sänkte man till -0,50 och höjde sen. Det är inget stort misstag. Det kan knappt kallas för misstag.
2, Hushållens skulder har ökat.
Att skulderna ökar är inget problem. Det är om skuldkvoten ökar för mycket som det är ett problem, och det är ett problem om det finns grupper som har för hög skuldkvot. Jag håller med om detta.
Låt säga att Ingves legat hårdnackat på 2% styrränta senaste 10 åren. Då hade vi inte haft det problemet. Bra va? Men då ber jag er att läsa Nr1 igen. Svensk ekonomi hade varit i bedrövligt skick. Vi hade knappast hyllat Ingves för att han hållit nere skulderna samtidigt som svensk ekonomi varit svag, både absolut och relativt omvärlden. Han hade inte fått sitta kvar. Vad Ingves har efterlyst är att bankerna bör regleras så att hushållen inte kan ta lån som gör att skuldkvoten blir för hög, även om ränteläget gör att de för tillfället klarar högre lån. Det borde politikerna och Finansinspektionen klarat av, men totalt misslyckats med. De får allt för lite kritik för detta. Sen måste jag ge en känga till hushållen. Vilket ansvar har ni själva? De som tar lån med skyhöga skuldkvoter, viket äventyrar både deras egen som Sveriges framtida ekonomi…. hur jävla dumma i huvudet är ni? Vi kan ju börja med att kritisera de hushållen innan vi ger oss på Ingves. Vi ställer krav på ett Ingves måste vara Sveriges smartaste person, samtidigt som vissa hushåll får vara hur inkompetenta som helst. Det lirar inte!
3, Förmögenhetsklyftorna har ökat.
Ja det stämmer. Men det finns ett matematiskt problem med detta. Om en person har 1mkr och en annan 100mkr är orättvisan 99mkr. Om börs och räntemarknad gör att kapitalet dubblas har de 2mkr och 200mkr, orättvisan stiger till 198mkr. Jättedåligt eller! Hade det varit bättre för båda personerna och ekonomin i stort om kapitalet halverats? 0,5 mot 50… Orättvisan hade ju krympt. Jättebra…. not!!!!
De låga räntorna har gjort att hushållen har haft låga räntekostnader och kunnat konsumera istället. Konsumtionen har genererat vinster åt företag vars ägare blivit rikare. Högre räntor hade motverkat detta. Bra va? Nope, för det första har hushållen konsumerat saker istället för att betala räntekostnader. Jag tror en och annan tycker det är roligare. Lägre tillväxt hade också inneburit lägre jobbskapande och högre arbetslöshet. Det är den verkliga klyftan. Låga löner är också ett klyft problem… lönetakten hade inte varit högre med högre räntor.
4, Kronan har fallit i värde.
Hade det varit bättre om den stått i 8kr mot Euron? njae, svensk export som redan haft det motigt med ett svagt Europa hade haft det för jävligt med spillover effekter på övriga ekonomin. Importerade varor hade varit jättebilliga vilket gynnat länderna som tillverkar dem. Svenska substitut till importerade varor hade haft det kämpigt. Alla semestrar i alperna, ingen i fjällen. Tror du turister vill komma till Sverige? Följdeffekter på Svensk tillväxt, jobbskapande osv…. vi hade inte blivit rikare om ni tror det. Då ser ni inte alla effekter och samband. Sen går det såklart inte heller att säga att en väsentligt svagare krona är bra. Det ger också negativa effekter. Då handlar det om att importerade varor blir onödigt dyra och förstör vår köpkraft sett i relation till inkomsterna. Vår export kan bara bli så framgångsrik som våra kunder efterfrågar. Dvs vi säljer inte automatiskt dubbelt så mycket skog, stål och lastbilar bara för att kronan halveras i värde. Vi säljer något mer, men inte dubbelt så mycket. Alltså hade en ännu svagare krona inte varit positivt heller. Personligen tror jag 10kr är en bra jämnviktsnivå! Men det här med att kalla Ingves politik för helt utspårad, att kronan har skräpstatus. Det är bara överdrifter, propaganda och okunnighet.
—————————
