Kortsikt's Blog

Idag får vi alltså en ny regering. Jag kan tycka att Stefan borde skicka en bukett blommor till Jimmy och tacka så mycket. Det är tack vare Jimmy som Stefan blir statsminister idag trots att en majoritet i Riksdagen inte vill se honom som vår statsminister. Det är ju rätt anmärkningsvärt.

Jag skrev några rader dagen efter valet. Nu vet vi….

https://kortsikt.com/2018/09/10/loner-rantor-och-recession/

Med tanke på att alla är så upptagna med att följa det svenska regeringsbildandet, eller Brexit, eller nedstängning av den Amerikanska statsapparaten, eller handelsdiskussionerna så glömmer ni det viktigaste. Ekonomin och makroutvecklingen. Vilket tur jag finns 😉

SPX tangerade Fib50% igår och är inte längre översåld, snarare tvärtom! Marknaderna går starkt och baissekänslan från i julas är som bortblåst. Att det är ett kortsiktigt säljläge är inte analysens kärna. It´s a fact. Utan vad som händer när säljarna kommer in. Snabb rekyl och sen rakt upp igen och långa köpsignaler, ELLER, nya bottnar? Jag vet inte. Ser man till US10yrs så kan den rent tekniskt gå mot 2,80% ish, vilket i sig skulle vara förenligt med bra börs, utan att signalera något annat än att vi är i en rekyl i fallande trend. Inte mer. Jag skrev under juldagarna att vi stod inför en c10% rekyl. Nu är vi i princip där.

OMX har tangerat Fib38% men har gap på 1,506. Nästa anhalt är Fib50 och de gamla topparna. Stoxx är nära Fib38 och Dax har en bit kvar. Men håll koll på USA. Det är dem som bestämmer riktningen. Det kan gå lite till… men själva analysen är densamma. Snart kommer säljarna in och det är då det börjar bli intressant. Några långa köpsignaler har vi ännu inte!

I grunden är jag ju positiv av det enkla skälet att räntekostnaderna världen över, och i synnerhet USA, är inte TILLRÄCKLIGT höga för att fälla konjunkturen och tvinga in oss i recession. Soft patch ja, recession nej. När marknaden fattar det kan OMX gå till 2,000 i ren multipelexpansion då man inte räds vare sig höga räntor eller fallande vinster (recession)

Samtidigt vill jag göra en historisk tillbakablick. I maj 2008 handlades världsindex bara 10% från toppen 2007. 10 månader senare hade börsen halverats. Slakt. Jag tror inte detta är maj 2008. Men säker kan man aldrig vara. Jag hoppas detta är juli 2006 😉

New York Empire FED kom för några dagar sedan in på 3,9 mot väntat 10,75 och fg 10,90. Svagt! Sen igår kom Philly Fed in på 17,0 mot väntat 10,0 och fg 9,4. Otroligt starkt. Egentligen var det bara lagerkomponenten som var svag, vilket inte är hela världen. Att man håller små lager är bra om efterfrågan tilltar. Det klassiska är annars att man har väldigt stora lager när goda tider vänder till dåliga, vilket gör att man stänger ner produktion och försöker kränga lagret istället. Vilket snabbar på nedgången. New Order komponenten var stark. Det är lovande. Sen kan jag tycka det kommer lite väl tidigt. Men ändå. Svag Empire och stark Philly. Hittade nedan chart på twitter som visar att mixen av dem indikerar att ISM kanske inte ska falla så mycket till….. det är ju intressant för alla oss som tror på soft patch, och inte recession.

Sen kom core PPI från USA. 2,7% mot väntat 2,9 och fg 2,7. Känns som om att priserna i producent ledet börjar fade out lite nu…. vilket är rimligt med tanke på indirekta effekter av energi priser, handelsbråk och soft patch. PPI har en drivande påverkan på CPI. Sen ibland blir det mer eller mindre, vilket handlar om företagens pricing Power gentemot konsumenten.

US NAHB index, som är ett ledande index för amerikanska fastighetspriser kom in på 58 mot väntat 56 och fg 56. Starkt, och detta är viktigt. På sistone har amerikanska fastighetsbolag gått bra i spåren av FED duviga anslag. Det är även detta som NAHB reagerar på. Att tro att priserna ska fortsätta upp efter 9 höjningar är naivt. Men skulle fastighetspriserna börja falla brant, så ser hushållens balansräkningar sämre ut, och då sjunker consumer confidence, vilket i sin tur slår mot konsumtionen, tillväxt, jobbskapande osv…. och börsen. Så det är inget bra. Därför är det goda nyheter om nedgången i NAHB stannar av och planar ut. För det är vad priserna också kommer göra i så fall. Det skulle också lira med soft patch. Mycket välkommet!

Kärninflationen från Europa, som jag tänker sluta rapportera om, kom in på 1,1 mot väntat 1,1 och fg 1,1. Snark!

HOX Valuegard kom med statistik över svenska bostadspriser idag. Så här ser chartet ut!

För det första vill jag säga att jag justerat den till 12m ledande från tidigare 6m. Detta då det blir en bättre match, men också efter att ha talat med en kontakt på en av våra banker som var rätt initierad. Han menade att 12m är mer rimlig ledtid mellan att bostadsobligationens förändringar ger förändringar i den 5 åriga bundna bostadslånet. I nästa steg finns det fördröjningar mellan det 5 åriga bolånet och kalkylräntan i bolånelöftena. Därefter finns det en ledtid mellan att en bankkund får ett lånelöfte och att de faktiskt gör sin bostadsaffär.

För det andra måste jag be om ursäkt för att jag har skrivit fel och kanske vilselett någon. Jag har skrivit att bostadsobligationen gått ner i ränta sen Ingves höjde, och att det är positivt för priserna. Detta är fel. Den har gått upp.

Under tumultet under hösten gick den 5 åriga bostadsobligationen från 0,84% den 11 oktober till 0,63% som lägst den 12 december. Detta är i förlängningen något som är positivt för bostadspriserna. MEN, sedan den 12 december fram till igår har den stigit till 0,84% igen. Dvs räntan har inte gått ner sen Ingves höjning utan upp.

Tittar man på chartet ovan så har priserna chans att stiga 3-5% nu under våren. Det är inte orimligt ur ett rent säsongsmässigt perspektiv. Dock har vi alla osålda nybyggda lägenheter där ute. De skulle kunna få uppgången att utebli. Under andra halvåret väntas, enligt chartet, flat prisutveckling.

Men frågan är var bostadsoblisen ska ta vägen? I oktober stod den i 0,64% samtidigt som den 5 åriga STATSobligationen låg på 0,18%. 46 punkters skillnad. HELT normalt ur ett historiskt perspektiv. Nu ligger statsobligationen på 0% och bostadsoblisen 0,84%. Det är 84 punkter. Det är en hög spread ur ett historiskt perspektiv. Jag skulle nästan kunna säga att det är en första misstroende signal från räntemarknaden vad gäller svenska fastighetssektorn. Men det är det inte. Statspapper har fallit, MEN Spreadarna har under Q4 stigit överallt. Det är för att man varit rädd för recession. I en risk off miljö vill man bara ha statspapper, och inget annat. Därför har statspappret gått från 0,18 till 0,0 medan bostadspappret gått från 0,64 till 0,84%. Men 84 punkter. Är det rimligt?

Hur ska vi tänka? För det första är det galet att ett 5 årigt statspapper ger 0% när 3m Stibor ligger på 0%. Samma!!!! Det är sjukt. Givet var Stibor ligger så borde en 5-åring ligga på 0,75-1% och bostadsoblisen på 1,25-1,5%. Då finns det såklart nedsida på fastighetspriserna nästa år på typ 10%. Det är mitt base case som bygger på att Ingves höjer EN gång i höst. Men på kort sikt kan även bostadsoblisen falla tillbaks mot 0,5% om tiderna blir bättre och Statsobligationen ligger kvar kring 0%.

Det har ännu en gång skrivits om indexfondernas fantastiska värld. Denna gång av den annars så kloka Per Lindvall.

https://realtid.se/kronika/per-lindvall-dumma-indexfonder-ar-smartast-i-langden

Men jag vet inte om detta är så smart. När jag läser någonstans att passivt förvaltning är något väsensskilt från aktiv förvaltning. Då vet jag att avsändaren inte riktigt förstått.

Så här är det. Passiva produkter är lika dumma, eller smarta, som aktiva produkter. FÖRE AVGIFTER. Lägg detta på minnet.

Så här är det. En aktiv produkt handlar om att de väljer bort aktier de inte tror på. Men det betyder inte att vissa aktier blir liggande på någon aktiekyrkogård. De ägs av någon annan som inte delar samma uppfattning. Ett år senare är någon upp säg 20%, och den andra säg 0%. Index är inget annat än en funktion av de två, låt säga 10%.

Summan av alla indexförvaltare går som index.

Summan av alla aktiva förvaltare går som index.

Låt säga att det inte går att lista ut vilken aktiv förvaltare som valt rätt aktier. Om du slumpvis väljer en aktiv förvaltare så är det 50% chans att du väljer en som går bättre än index. Om du slumpvis väljer en till så är det 50% chans att han går sämre än index. Den förväntade avkastningen av de två valen är en utveckling i linje med index.

Så passiv och aktiv förvaltning hänger i hop. Passiv index förvaltning är samma sak som summan av all aktiv förvaltning.

Du kan alltså välja mellan 50% chans att gå bättre än index, vilket är samma sak som att ta 50% risk att gå sämre än index, eller att köpa en indexprodukt som ger dig index avkastning till 100% sannolikhet. De viktade sannolikheterna är desamma. Ingen produkt är smartare eller dummare.

DETTA INNAN AVGIFTER ALLTSÅ

Efter avgifter blir det annorlunda. Eftersom aktiva produkter kostar 1% mer om året i avgift, så blir det mycket pengar i ett 30 årigt pensionssparande. Pengar som de aktiva förvaltarna måste överavkasta.

Men eftersom summan av alla aktiva förvaltare alltid kommer att vara index, så kan de inte som grupp slå de passiva fonderna, EFTER AVGIFTER. Det är matematiskt omöjligt. Som grupp kan de inte överprestera. Som grupp kommer de garanterat att gå sämre. Som grupp måste de gå sämre med ca 1% om året på lång sikt.

Justerat för avgiften så går kanske 70% sämre, och 30% bättre än index. Totalt i snitt sämre. Men man ändå kunna hävda att 30% av de aktiva fonderna slår index på lång sikt. Men de är långt färre. Ner mot 10%. Det handlar om att väldigt få aktiva fonder lyckas slå index uthålligt år efter år. Anledningen är att om en fond har ett eller antal bra år, så kan du ge dig fan på att det kommer att antal dåliga år. Det är bara en fråga om när. Det gör att även bra aktiva fonder tvingas mot mitten, dvs index. Sen var det där med avgiften. Den gör skillnaden.

Sen finns det en liten grupp på mindre än 10% som även på lång sikt lyckas gå bättre än index. Vilka fonder det är lätt att hitta i Morningstar. Det är svårare att veta vilka det är om 10 år. Det är egentligen det diskussionen borde handla om. Går det att identifiera dem på förhand?

Jag kan tycka att fondavgiften på aktiva och passiva skulle vara lika hög. Då hade det varit äpplen och äpplen, och som grupp hade de presterat lika bra. Ingen hade varit dum, alla hade varit dumma. Typ! Då hade det också varit upp till var och en att satsa på 100% indexavkastning, eller ta den 50% chansen att slå index.

Sen finns det en aspekt till. Risk. Jag vet att de flesta fokuserar på avkastning. Men risk borde ta större plats i sparandet. Problemet med index är nämligen två saker.

1, Stora bolag väger mer än små. Det finns ingen forskning som visar att stora bolag går bättre än små. Snarare motsatsen. Dock till högre risk.

2, Högt värderade bolag tar större plats än lågt värderade, allt annat lika. Låt mig vara tydlig. Jag skriver inte detta för att lågt värderade bolag utvecklas bättre. Då hade det varit enkelt att slå index om alla bara undvek högt värderade bolag. Så enkelt är det inte. Men när the shit hits the fan brukar högt värderade bolag gå sämre. Det finns heller ingen forskning som visar att högt värderade bolag över tid slår lågt värderade bolag.

I en aktiv förvaltning kan man rätt lätt eliminera de här två punkterna. Då sänks risken i fonden. Det betyder inte att avkastningen blir högre. Det betyder bara att den blir bättre i regniga dagar, och sämre under soliga. För vissa borde det vara värt en del. Särskilt bland sparare som tycker att aktiemarknaden över tid ger en så pass bra avkastning att de vill ha aktier, men de är beredda på att ge bort positiv avkastning när det är hausse i utbyte mot mindre negativ avkastning när det är baisse. Även om totalavkastningen över tid inte behöver bli bättre.

Jag tittade på gruppen Globala aktiefonder i Morningstar, som jag sen jämförde med MSCI World Net total return ex avgift.

Tid                                      MSCI World                          Globala aktiefonder

3m                                      -4,6%                                       -3,4%

6m                                       -5,2%                                       -6,4%

12m                                      -2,6%                                       0,4%

3 år                                       43,7%                                      37,8%

5 år                                        82,0%                                     70,3%

Resonemanget stämmer rätt bra. Dvs de går ungefär lika. På kort sikt slår inte avgifter genom. Men dem gör det på lång sikt.

Apropå fondprestation. PPM kommer stänga ner 269 fonder. Det är väl ok om fonderna

1, har presterat dåligt

2, har tveksamma förvaltningsbolag bakom sig

3, inte har Hållbarhet med i förvaltningen

OCH att de fonder som finns kvar på fondtorget efter utrensningen har motsatsen. Dvs uppfyller ovan punkter.

TROR NI MAN HAR UPPNÅTT DETTA?

https://www.realtid.se/arets-fond-sparkas-ur-ppm

Nej såklart. Allra skandalen i kombination med inkompetens har skapat detta.

Jag tror visst att många fonder av de 269 inte uppfyller kriterierna ovan. Men några gör det. Ändå åker de ut. Det värsta är att de som finns kvar är också en brokig skara. Vissa lever upp till kriterierna. Andra gör det inte. Hur kan man vara nöjd med den här åtgärden?

Av den här 269 fonderna som åker ut så skickas pengarna in i de statliga alternativen. Hur säkerställer Pensionsmyndigheten att spararna har rätt risk i sitt sparande efteråt? Om du är under 55 år så får du 100% AP7 Aktiefond. Men tänk om någon inte vill ta den risken idag. De kanske ligger i en räntefond med låg risk som åker ut. Vem tar ansvaret om börsen halveras, och staten har tvingat in ditt pensionssparande i en aktiefond, från en räntefond? Ingen såklart. Visst, man kan gå in och byta till en räntefond dagen efter flytten. Men ändå!

Ni som drivit genom detta beslutet. Hur sover ni på natten?

Vilket leder oss in på lovsången av AP7 Aktiefonden.

Om man hade tagit en index fond, eller en index ETF, som följer MSCI World Net Total Return, använt samma belåning som AP7 sen fonden startade. Så hade den belånade indexprodukten presterat bättre än Ap7. Både absolut och riskjusterat.

VARFÖR ÄR DET INGEN SOM BELYSER DETTA KRITISKT? Är det för att Allra på många sätt var ett sämre alternativ? Eller är det för att de som granskar det här inte förstår sånt här?

Fondtorget var inte bra. Massor med dåliga fonder och oseriösa förvaltare. Det enda bra är att man har haft en ambition att ta tag det. Det är HUR man tagit tag i det som jag vänder mig emot.

Trevlig helg!

Tittar man på oljan, VIX och till viss del dollarn så får man lite av Risk-on känslan. Men tittar man på kopparpriserna och räntemarknaden så visar inte dem på samma typ av optimism. Vem är lagging och vem är leading? Vem fladdrar och är opålitlig och vem kommer få rätt? Svårt att säga. Vi är inne i en rekyl på Sep18 nedgången. Inget trendskifte kan än så länge styrkas. Om vi inte redan har toppat ur, så lär vi göra det inom kort. Därefter blir det intressant att se om vi ska sätta nya bottnar, eller sätta en ny högre. OMX har ett första stöd av vikt kring 1,435. Time will tell!

Nedan chart är intressant, för det visar med all tydlighet hur FED med sina räntehöjningar effektivt har dödat konjunkturer historiskt sett.

Vilket leder oss in på nästa chart.

Jag hatar egentligen den här bilden. Den vill få oss att tro att FED har höjt normalt antal gånger. Men det är en RIKTIGT svag analys. Direkt börjar jag tänka, senaste 9 höjningarna var 25 punkter styck. Har det varit så historiskt? Nej. Jag tänker också att det är skillnad att höja från 0 till 2,25 jämfört med 5 till 7,25. I det senare fallet ökar räntekostnaderna med 50%. I det första fallet med mer.  Den grafen som egentligen hade varit intressant är att se hur RäntanXSkulderna, dvs räntekostnaderna i relation till inkomsterna hade förändrats. Det är nämligen så att FED höjer för att inflation och tillväxt är på väg upp. Men i takt med höjningarna så gröper räntekostnaderna ut inkomsterna på ett sätt där tillväxten till slut planar ut (då slutar FED att höja) för att sen vända ner (vilket får FED att tids nog sänka). Jag skulle vilja se ett chart som visar räntekostnadernas andel av bruttoinkomsterna vid varje räntetopp. Min gissning är att vi då hade legat en bra bit under.

Nedan chart facsinerar. Den förklarar till stor del varför USA outperformat världen.

Det är också anmärknignsvärt att vinsterna idag inte är högre, ex Tech, än de var 2007. Låg strukturell tillväxt i världen är förklaringen.

På samma bog, har vi inflation. Du hör ibland folk säga ”har vi ingen inflation!!! I helvete heller jag tycker allt blir dyrare. Ta bara lunchen”. Samtidigt kan vi konstatera att det är ett enormt pristryck på andra saker.

Sanningen är den att 1, vi kan utgå från lönerna som i snitt vuxit med 3,2% om året i USA senaste 20 åren vilket 2, gör att inflationen har legat på c2,2% om året under samma period. Priser på varor och tjänster ”cirkulerar” kring inflationen. Huruvida de ligger ovan eller under beror på globalisering, digitalisering, konkurrens och disruptiva faktorer. MEN det intressanta är att priserna AGGREGERAT aldrig kan bli nåt annat än storleken på de samlade lönerna. Lönerna är ROTEN till priserna. Valutan, dvs dollarn, har ju snurrat runt en del under de här åren. Över tid kan man krasst konstatera att eftersom valutan mean revertar har den ingen långsiktig bärighet på priserna.

Apropå priser. Svensks inflation kom igår. KPIF ex energi, det jag kallar för kärninflation, kom in på 1,5% mot väntat 1,4 och fg 1,4. Eftersom svensk lönetakt ligger på c2,5% så är alltså detta inte så mycket att bråka om! 2% ligger VÄLDIGT långt borta, och det vet Ingves om!

Det har ju skrivits en del om att räntorna på korta bolån har stigit, till följd av att Stibor3m gått upp som ett resultat av Ingves höjning. Samtidigt har jag lyfta fram det faktum att statsobligationernas räntor på längre löptider gått ner till följd av tumultet i världen. Detta har dragit med sig bostadsobligationerna, och nu SÄNKER man bolåneräntorna på långa löptider

http://www.dagensps.se/privat-ekonomi/bostad/nu-sanker-banken-rantan-om-du-binder/?utm_campaign=unspecified&utm_content=unspecified&utm_custom%5Bapsis%5D=1057421691&utm_medium=email&utm_source=apsis

Vad få fattar är det paradoxala i att tumultet i världen är bra för bostadspriserna i sverige (då lånelöftena blir generösare med lägre bostadsobligationsräntor allt annat lika), och att Ingves höjning endast är marginellt negativt. Netto av båda är POSITIVT för priserna. På fredag kommer HOX-data. To be cont.

US Core CPI kom i fredags in på 2,2% mot väntat 2,2 och fg 2,2. Inga konstigheter. Senaste 7 åren har den pendlat mellan 1,6 och 2,4 med ett snitt på 2,0%. Core PCE har rört sig på samma sätt fast några tiondelar lägre. Ur Feds perspektiv kan de vara rätt nöjda. Men det är en klen tröst. Jag tror de är oroliga över vad som kommer hända framöver. Det är nämligen inte helt självklart. Dock oerhört viktigt.

Det råder inga tvivel om att Amerikansk ekonomi kommer varva ner under 2019. Ingen recession, men en klar soft patch. Det tror FED också. Annars hade de inte flaggat för att pausa räntehöjningarna och max höja två ggr i år. Men det är inte själva problemet.

Det stora problemet är var inflationen kommer ta vägen. Vilket handlar om var lönerna tar vägen.

Lönerna ligger i skrivande stund på 3,2%, viket lirar med core PCE om 2,2 och core CPI några tiondelar högre (historiskt har skillnaden mellan core PCE och core CPI pendlat mellan 0 och 0,5%). Ungefär där vi är idag. Lite högre!

Om lönerna fortsätter upp mot 3,5-4%. Då kommer inflationen också dra mot 2,5-3%. Är lönerna flat kommer inflationen ligga kvar kring 2%. Kommer lönerna ner något så gör även inflationen det.

Om inflationen drar mot 3% så kommer inte FED att kunna ”pausa” särskilt länge. Oavsett vad de vill. Det skulle skapa en svag dollar som gör att inflationen stiger ännu högre över tid, och till slut kunna skapa ett förtroende problem för FED. Drar inflationen mot 3% så kommer FED behöva höja vidare. Så enkelt är det!

Många tror att dagens ränta om 2,25% kan sätta landet i recession. Jag är skeptisk till detta. Räntekostnaderna utgör för liten del av inkomsterna. Men om de fortsätter att höja mot 3%+ vilket skulle vara resultatet av stigande inflation/löner, så kan vi vara rätt säkra på att recessionen kommer 2020. Räntekostnaderna kommer se till att det blir så. Men håller sig inflationen på dagens nivåer alt faller tillbaks något. Då kan FED vila på hanen och då är chanserna goda att vi skjuter recessionen på framtiden.

Så frågan är vad som händer med lönerna. Här finns två skolor:

1, Den första ser en tajt arbetsmarknad efter många år av positiv tillväxt, vilket gör att det inte längre går att anställa från gatan, utan man måste ragga från konkurrenten vilket gör att lönerna börjar stiga. Efter ett tag sprider sig lönerna bland övriga arbetstagare. När detta väl får fäste spelar det inte så stor roll vad som händer i övriga ekonomin. De brukar stiga ändå. De är inte särskilt rädda för soft patch heller. Logiken är att vi människor har en tendens att bli glada över högre lön, och spenderar gärna hela löneökningen. Detta gör att tillväxten blir ganska god och soft patchen blir både kort och grund. Stämmer den här skolan kommer löneökningarna att fortsätta och FEDs paus bli kort. Räntorna kommer att fortsätta att stiga mot bakgrund av hyfsad tillväxt, högre löner och inflation. Sen är det klart att det finns en gräns för hur mycket lönerna kan stiga om tillväxten är för svag. Särskilt på medellång sikt så kan inte löner, inflation och räntor stiga samtidigt som tillväxten sjunker undan. De kommer kroka tag i varandra till slut. Men nu pratar vi 2019, och soft patch.

2, Den andra skolan ser hur de senaste årets starka tillväxt tvingat upp lönerna på 3,2% men att soft patchen gör att de inte kommer att fortsätta. Lönerna är en funktion av det som varit, inte det som kommer, i första hand. I andra hand leder högre löner till god tillväxt. MEN, löneökningar kräver mer än bara tajt arbetsmarknad, de kräver även god tillväxt. Det handlar också om skuldberget. Ökar lönerna med 1%, så ökar även inflation och räntor. Eftersom skuldberget är så pass mycket större än inkomsterna så äts löneökningarna upp av räntekostnadsökningarna. Nettot är negativt. Det gör att tillväxten faller. Företagen som har fokus på vinst, är inte intresserade av att höja löner när vinsten kommer in sämre än väntat. Arbetstagarna är inte heller så kaxiga vid löneförhandlingarna om arbetsgivaren precis sagt upp ett gäng anställda för att försvara vinsten. Löneökningarna kommer av sig.

Historiska jämförelser haltar. För 10 år sedan (2008-2018) hade amerikanska staten en liten statsskuld. Idag har den mer än dubblats sett till skatteintäkterna (inkomsterna) som finansierar räntekostnaderna om inte staten väljer att låna för att betala räntekostnaderna (dvs budgetunderskott). Årtiondet innan, dvs från 1998-2008, var det amerikanska hushåll som hade en liten skuld sett till inkomsterna. Men ökade den kraftigt fram till 2008. Därefter har den varit stabil sedan 2008 sett till inkomsterna. Men faktum kvarstår. Om man jämför (statsskuld+hushållens skulder) / inkomsterna idag jämfört med för 20 år sedan är bilden annorlunda. Löneökningar leder inte till högre tillväxt, då räntekostnaderna äter upp dem, givet att löner leder till inflation som leder till högre räntor. Alltså haltar historiska jämförelser som många i den första skolan ofta refererar till.

Detta innebär att soft patch och dagens räntor kommer leda till lägre tillväxt, löner som inte fortsätter upp, och därmed inflation som ligger kvar kring 2% alt vänder ner. Detta gör att FED i lugn och ro kan ligga kvar på dagens styrränta om 2,25%. De är inte tvingade att höja.

Vilken skola som kommer bli verklighet kommer vara avgörande. Om det är den första så kommer FED att bli tvungen att höja och då står vi inte bara inför soft patch, utan påföljande recession. Då kommer FED förvisso att nolla räntan på kort tid. Men då är handduken redan kastad. Eller gäller skola två, och då kan FED vila på hanen och förhoppningsvis leder soft patch till återhämtning då räntekostnaderna är hanterbara och ekonomin kan ta nya tag. Något som förvisso kan leda till stigande löner, inflation, räntor och slutligen recession. Men det är en senare biff.

Nyckeln i det här som ni förstår är huruvuda lönerna fortsätter eller ej. Skola 1 eller Skola 2. Jag hoppas och tror på skola 2, men säker kan man inte vara. Vi kommer få viktiga signaler från räntemarknaden såklart. Det har jag skrivit om tidigare. Det finns såklart även en risk att vi rullar över i recession utan höjningar, men risken är klart mindre.

Så utöver räntemarknaden behöver vi även ha koll på lönerna. Löner över 3,5% gör det svårt för FED att pausa räntehöjningarna. Även om tillväxt pekar åt andra hållet.

Nedan chart visar med all tydlighet vad som händer med vinstmarginalerna när löneinflationen tar fart i slutet på konjunkturen.

Men det finns som sagt en EXTREMT viktig aspekt att förstå här. Historiskt när lönerna tar fart i slutet på konjunkturen, så spenderas lönehöjningar, vilket gör att tillväxten, eller låt säga försäljningen också ökar för företagen. Det gör att vinsten ÖKAR, trots att vinstmarginalen faller.

Tänk er ett företag, med försäljning 100, lönekostnad 50 och vinst 50. Sen ökar lönerna med 10% till 55, men försäljningen ökar till 108. Vinsten stiger  från 50 till 53. Marginalen faller från 50 till 49% men det spelar inte så stor roll då vinsten i absoluta termer.

Säg att räntekostnaderna gör att konsumenten inte kan spendera mer än 103, men lönerna ökar ändå till 55, då blir vinsten bara 48. Återigen krymper marginalen till från 50 till 47%, men med den stora skillnaden att vinsten sjunker i absoluta termer. Det är det senare jag är rädd för nu. Vad företagen kommer göra då är att banta lönekostnaderna, dvs göra sig av med folk/sluta anställa…. och då har jag svårt att lönerna drar iväg!

MEN, det finns mycket som pekar på att lönerna kan bli högre framöver.

Men nedan chart bygger ju på att företagen letar folk…. slutar de leta folk så faller den blåa.

Den här visar att många säger upp sig… antagligen för att de känner sig trygga i att hitta ett nytt bättre, roligare och mer välbetalt jobb. Slutar företagen att anställa… så slutar folk att säga upp sig.

Företagen säger också i hög utsträckning att de kommer att behöva höja lönerna framöver. Visst i goda tider med en tajt arbetsmarknad är det så. Men blir det lite sämre så…..

Jag bara säger att: man ska inte ta gift på att lönerna kommer stiga. Det beror mycket på hur soft patch slår och hur sentimentet påverkas.

I veckan kommer svensk inflation, HOX index,  US detaljhandel, NAHB index, inflation från Europa, Philly FED och Empire FED. För att nämna de viktigaste. Men även kanske news från handelsbråket mellan USA och Kina. Kan bli en sell on facts om det fortsätter upp. CNY, kinas valuta, har stärkts ordentligt på sistone. Man prisar in goda nyheter.

Jag förstår vad ni tänker! Hur korkad får man vara. Men själva mellanskillnaden av att sälja idag och köpa tillbaks högre upp kan komma att visa sig vara en väldigt billig försäkring. Försäkring om det inte blir som man tänkt sig!

Faktum är att jag ligger utanför och har inte mycket att sälja. Jag ligger utanför i avvaktan på köpsignal.

Men att ställa sig utanför nu, efter att marknaden korrigerat så kraftigt, och äntligen börjar vädra morgonluft. Är det så smart? Ja det beror på. Är detta en hastig rekyl inför nya bottnar, eller är det början på en ny resa?

Jag hoppas på en ny resa. Underbyggd av att:

1, Vi vill att FED ligger stilla! Vänta och se-läge likt det vi såg 2006-2007. Höja är bättre än att sänka. Men ligga stilla är bäst.

2, Att kärninflation och löner inte rusar iväg (pga softpatch BNP sub2%) och ställer till det för FED, dvs med stigande inflation och fallande tillväxt.

3, Flat vinsttillväxt. Nedrevideringarna bottnar ur snart.

4, Schysst värdering enligt ERP

5, Räntor som inte faller utan är stabila, och där Yieldkurvan håller sig kring -0,5 till +0,5

6, Där ISM mfl inte går under 50ish utan studsar och stabiliseras. Surpriseindex studsar

7, BBB spreadarna är stabila

8, Dollarn går inte under 1,12 mot euron… snarare tvärtom fortsätter den mot 1,18 i första hand, och kanske till och med 1,25 i förlängningen.

MEN, jag är inte SÄKER. Jag vill se styrka och köpsignal.

I en bearmarket är uppgångar väldigt impulsiva och kraftiga och skapar good feel i marknaden. Därför vågar ingen sälja in i dem. Tvärtom tror många att det har vänt och köper. Men återigen sätts nya lows.

Klassiska korrektioner ligger på Fib38 och som bäst kring Fib50. SPX har stämt av sin Fib38 igår. Den kan gå vidare, men jag vill bara säga det. US10yrs är också upp på nivåer som tidigare var stöd. Vad händer där. I min värld var okt-dec förra året oroväckande svag. Därför vill istället se styrka och bekräftelse innan jag blir positiv. Så länge som jag inte är positiv. Är det ännu bara en korrektion i fallande trend. Risken för nya bottnar är överhängande så länge som köpsignalerna inte infrias.

DÄRFÖR säger jag, SÄLJ….. och köp istället tillbaks dyrare.

Det vi inte vill se i år är:

1, Räntorna fortsätter att falla. Jag vet vad ni tänker. ”Var det inte stigande räntor som skapar problem?”. Jo, så är det. Men när marknaden ser problem, då faller räntorna.

2, Yieldkurvan börjar stiga kraftigt, för att korta räntor faller snabbare än långa. Är det någon som får stiga så är det 10-åringen samtidigt som 2-åringen står stilla.

3, FED börjar prata om att sänka. Hellre höja faktiskt, även om det senare leder till problem längre fram. Höjer FED lär nämligen inte räntorna falla…. det är det viktiga.

4, ISM inte drar ner mot 40 och därmed gör det omöjligt för surpriseindex att lyfta, BBB spreadarna inte drar i taket, Vinstrevideringarna fortsätter söderut och gör att positiv vinsttillväxt 19/20 istället blir negativ. Förluster alltså!!

5, dollarn går till 1,05eur

I januari 2008 korrigerade vi först Fib38 (som idag typ), och sen satte vi en ny botten. Sen gjorde vi en fib 50% framåt försommaren, och sen kraschade det. Något liknande lär hända igen om punkterna 1-5 ovan infrias. Infrias däremot punkterna 1-8 ovan så kan vi mycket väl sätta en ny botten, men det är ganska oviktigt. Det viktiga är att börsen lär stå väsentligt mycket högre 3-12 månader ut.

Mitt base case är att man kan göra stark avkastning i år. Det bygger i grunden på att 2,25% i styrränta får konjunkturen att bromsa in, men inte gå in i recession. Räntekostnaderna är inte tillräckligt höga.

Man kan också uttrycka det så här:

Räntemarknaden påminner mig om hösten 2006, då FED hade höjt kraftigt under lång tid, men tog foten från bromspedalen och slutade höja och låg med oförändrade räntor i ett år. Börsen rallade då konjunkturen inte gick in i recession utan tuffade på. Aktiemarknaden däremot påminner om januari 2008 där hösten hade varit svag, men där vi stod inför en stark vår, och krasch under andra halvan. Jag säger bara en sak om det där: Räntemarknaden är smartare än Aktiemarknaden.

Var positiv, men stå utanför och avvakta köpsignal.

Kinesiska valutan är på nivåer som vi senast såg efter G20 när optimismen spirade… om det kommer ut nåt positivt kan marknaden gå nån procent till. Fib50%, säkert. Lång köpsignal? Kanske.

Just nu tittar jag lika mycket på 2-åringen som 10-åringen.

/J

SPX har i stort sett redan stämt av Fib38% nivån, och marknaden är inte längre översåld som på julafton. I en riktig bear market är korrektionerna snabba och intensiva, och när en strimma hopp precis har tänts… ja då vänder det ner med kraft och så är allt över. Knappt innan det börjat. Är det så nu? Jag har ingen aning såklart. Hoppas inte. Några köpsignaler i index har vi inte i alla fall, och trots att 10-åringen får stryk så är det inte på en nivå där jag känner att ”nu är det dags att lämna korrektionen och satsa på ett 30% rally i 6 månader”. Även om jag gärna hade sett att det blir så! Jag hoppas ändå att 10-åringen orkar fortsätta upp mot 2,75-2,80 och därmed drar börsen med sig. Där har vi ett första test av hur många som står på kö att dumpa aktier inför en befarad recession. ELLER, har recessions rädslan kommit på skam, och köparna har tagit över makten. Time will tell… men spännande är det!

Orkar SPX genom Fib38% så väntar nivåerna kring 2,620-2,640. Det är 2-3% till. Med lite tur kan OMX i så fall nå 1,500ish.

Sen har vi alltid trumf kortet… när som helst kan det komma nåt ur handelsdiskussionerna, som ingen väntat sig. Inget man kan ta in i analysen, men man bör vara beredd!

ISM non mfg kom in på 57,6 mot väntat 59,0 och fg 60,7. Svagt. Tjänste- och servicesektorn hänger på tillverkningssektorn. Så brukar det vara, dock inte i samma månad så det är snabba ryck. Tjänstesektorn är viktig, 70% av ekonomin. Det är där jobben skapas. Men även den bromsar in vilket var väntat. Bra om surpriseindex nu kan komma ner. Bra för alla vi som hoppas uppgången ska fortsätta i någon mån.

Jag är ju rädd för stigande löner, har varit det i flera år. Först nu börjar det lukta bränt. Men en vän till mig konstaterade krasst att börsen inte brukar krascha när lönerna stiger. Så sant min vän svarade jag. I slutet av en konjunkturuppgång så faller ofta jobbskapandet  då arbetslösheten är låg och det är svårt att hitta folk ”på gatan”. Om man vill anställda får man locka över från konkurrenten typ. Det är nu lönerna börjar stiga. Om någon blir anställd från att tidigare varit arbetslös och därmed ökar köpkraften i ekonomin, eller folk får lite högre lön, ger samma effekt. Mer pengar aggregerat i plånböckerna. Lönerna konsumeras upp och driver tillväxt. Även i slutet av konjunkturen ganska god tillväxt tack vare att folk får högre lön som de sätter sprätt på. MEN det är inflationsdrivande på ett helt annat sätt än jobbskapandet. Dock med viss fördröjning. När inflationen går över målet, så blir centralbankerna rädda för överhettning, och börja höja. The rest is history. Ex under 2006/7 steg lönerna i USA med över 4% i årstakt vilket gav en stark ekonomi. Men även inflation som fick FED att höja till 5,25%. Visserligen är det gungor och karuseller för vinsterna då ökad försäljning och bruttovinster äts upp av högre lönekostnader. Så nettoeffekten blir inte så fantastisk vinstmässigt. Men min vän har rätt. Just NÄR lönerna drar så går ofta börsen rätt bra och alla är rätt happy. Det är främst lönernas bieffekter som kommer med viss fördröjning som jag vet bara innebär en sak i slutändan. Börskrasch. Så att lönerna nu kom in på 3,2% i årstakt är inga större problem egentligen. Dels för att inflations effekten inte slår genom förrän längre fram och dels för 3,2% i absoluta termer är hanterbart. Det är mer trenden som stör mig. Den har avancerat från 2,5 på rätt kort tid. Det är problematiskt om den fortsätter upp mot 3,5-4%….. för då vet vi säkert att inflationen kommer gå mot 2,5-3 och då vet vi säkert att Powell måste ta till storsläggan….soon or later. Men just nu, just här, så behöver inte löner vara ett problem i sig. Tvärtom, om jänkarna sätter sprätt på pengarna så är det positivt för ekonomin. Vilket gör soft patch mindre djup…. vilket jag tycker är synd, för det är just soft patch som ska få lönerna att hållas tillbaka, och få FED att vila på hanen. Åt bägge hållen. Vi får se helt enkelt!

Nu en liten tillbakablick. Många tittar tekniskt på SPX från januari 2008 och drar paralleller till idag. Vid en snabb blick känner man igen sig. SPX hade stigit i många år och toppade ur i oktober och föll därefter kraftigt och bröt den stigande trenden. I januari var det surt och översålt, men marknaden rekylerade. Närmaste bestämt Fib38%. Typ som idag. Därefter föll den tillbaks snabbt som ögat och satte en ny botten, strax under den gamla. Det var inte muntert då. Men efter den botten gjorde man en Fib50% återhämtning under våren som var rätt kraftfull. Det var nog många som gick på semester den sommaren och kände sig lite bättre till mods. Vi var bara 10% från toppen faktiskt så de flesta portföljerna måste sett bra ut. Men få visste vad som väntade. I mars 2009, bara 9 månader senare föll börsen med 53%. I Q4-2008 gick man in i recession, som sen skulle hålla i sig under hela 2009. Ojojoj, sommaren 2008 såg portföljerna bra ut. Är det detta vi har framför oss? Lite fintar här under januari/februari som gör att vi varken vet in eller ut, och sen en rätt stadig uppgång fram till midsommar som får oss att pusta ut och lägga oss på stranden… för  att därför bli slaktade inför recession 2020? Det är inte omöjligt. Men låt mig analysera vidare. Jag tog mig en titt på den amerikanska 2-åringen, 10-åringen och yieldkurvan 10-2. Hur betedde dem sig? Jo både 10- och 2-åringen föll efter toppen på hösten -07, precis som de gjort sedan i september förra året. Från januari -08 och framåt sommaren när börsen rekylerade så steg räntorna något. Man sålde obligationer. Ungefär som senaste dagarna. Räntorna stiger för att man säljer obligationer och köper aktier. Så allt detta stämmer också. Vad som inte stämmer är att yieldkurvan, efter att ha pendlat mellan -0,5 och +0,5 sedan slutet på 2005 fram till toppen hösten 2007 hade börjat stiga kraftigt och i januari 2008 uppmätte den nästan 150 punkter!!!!!!! Varför? Båda räntorna sjönk ju? Absolut, men 2-åringen sjönk så mycket snabbare. Varför, jo för att FED började att sänka räntan i september 2007 från 5,25 för att drygt ett år senare vara nere på noll. Det gjorde det möjligt för 2-åringen att falla fritt. 10-åringen sjönk som sagt också men inte lika mycket. Därför steg yieldkurvan. Det är en rätt stor skillnad mot idag. Idag sjunker räntorna för att efterfrågan på trygghet är stor. Då sjönk dem för att FED sänkte räntan.

Vad är kontentan av detta? Jo ni vill inte att FED börjar sänka. FED sänker inte om det bara är en soft patch. FED sänker om de tror att vi är på väg in i en recession. Vi vill att yieldkurvan håller sig kring noll, inte skjuta iväg. Räntorna ska inte trenda ner. I bästa fall rör de sig sidledes. I näst bästa fall stiger dem. I sämsta fall sjunker dem. Sjunker dem så ska inte korträntan sjunka snabbare än långräntan. Rabbla detta utantill.

Vilket fick mig att snegla på ännu en intressant period. Sensommaren 2006. Räntorna hade stigit under en lång tid efter en lång rad höjningar av FED. Styrräntan hade nått 5,25%!!!! Konjunkturen mådde bra. Löner och inflation också.  Yieldkurvan hade flackat över och under nollan under lång tid och gjort många oroliga. Att analysera yieldkurvan är inget nytt påfund om man säger så ;-). Då var man också orolig för konjunkturen. FED upphörde med sina räntehöjningar. Räntorna föll tillbaks något, precis som de gjort fram till idag, MEN stabiliserades och till och med steg något i takt med att börsen började ralla och man sålde obligationer. På drygt ett år steg SPX med 30%!!! The last run!

Vad lär vi oss av detta. FED har höjt länge, och troligtvis slutat höja. Räntorna har fallit tillbaks något, och nu då?. Vi vill att de stabiliserar sig, kanske stiger något. Vi vill att yieldkurvan fortsätter att flacka runt nollan. Räntorna ska hellre stiga än sjunka. Stabila är bra. Ungefär det som hänt hittills.

Den stora iakttagelsen är egentligen att FED höjde till 5,25% till år 2006. Sen slutade man höja och låg kvar utan att göra nåt under ett år. Till september 2007. Då började man att sänka. Det här är en stor förklaring varför det blev som det blev mellan sensommaren 06 till sensommaren 07, och från sensommaren 07 till sensommaren 08. Du vill inte att FED börjar sänka. Du vill att  de ligger stilla.

Vi har att välja mellan:

Rally på 30%, eller en Fib50% rekyl och sen krasch.

För att få rallyt vill vi att att yieldkurvan flackar runt noll, och inte drar i väg. Vi vill att räntorna är stabila till stigande. Inte fallande. Vi vill inte att FED gör ett skit, framförallt inte sänker. Hellre höjer. Rabbla, lär er utantill!

Vad tror jag? Jag tror våren kan bli fin. Jag tror på en Fib50. Den får man ju oavsett om det blir rally eller krasch tydligen :-). Från botten i december eller en ny botten om några veckor? Vet ej. Men det spelar kanske inte så stor roll. Efter våren och Fib50 då? Jag vet inte…. låt oss titta på räntorna och försöka analysera läget då. Nu vet vi ju skillnaden mellan juli06-sep07 och sep07-sep08…. så då måste det ju gå att analysera igen tänker jag.

Som jag har skrivit tidigare. Rekylen tog oss från 100 till 80. Frågan är inte om vi ska till 90, utan om vi från 90 ska till 110/120 eller 50. Även om vi når 110/120… så ska vi tids nog till 50-60.

Godnatt

/Jonas

I år kommer en massa fonder tvingas lämna PPM och pengarna ska tydligen läggas över i AP7. Man kan tycka mycket om det där. Jag har skrivit en del. Det är bra att man stänger ner dåliga fonder eller fonder med dåliga bolag bakom. Det är mindre bra att man stänger ner bra fonder med bra bolag bakom. Det kanske man ändå skulle kunna leva med om det inte vore för det största problemet. Att det finns kvar en massa dåliga fonder på fondtorget. Det fan skamligt hur inkompetent skött det är!

Pengarna läggs över i AP7. Jag undrar, bör alla verkligen ta så pass hög risk?

Är Ap7 en bra aktiefond.

Senaste månaden samt 3 månaderna är den ner 6,7% resp 12,9%. MSCI World med återinvesterad aktieutdelning är ner 6,1% resp 12,7%. De har alltså tagit bort belåningsgraden som de hade tidigare. Det är nog riktigt givet var vi befinner oss i börscykeln. Men ska Världsindex ner 30-40% nån gång de närmaste åren… ja då kommer AP7 också gå ner lika mycket. Minst. Fattar svenska folket det här?

I media återges AP7 som duktiga i sin förvaltning. De har 5 stjärnor i Morningstar.

Senaste 5 åren är den upp med 87,9%. Index, MSCI World NTR, är upp 76,4%. Bra jobbat eller? Nej jag tror tyvärr inte det. De har jobbat med belåning under den här tiden. Exakt hur mycket och när vet nog bara de själva. Men för att utvärdera dem hade man behövt den här datan. Men om man tar 87,9/76,4 så får man 1,15. Låt säga att de jobbat med i snitt 15% belåning under de här 5 åren. Då har de egentligen gått som en indexfond/etf. Har de jobbat med högre belåning, då har de gått sämre. Har de jobbat med lägre, har de gått bättre. Jag har inte svaret men jag är rätt säker på att belåningen har i snitt inte varit lägre än 15%. De har alltså inte slagit index i så fall. Hur bra jobbat är det?

Rätt bra med tanke på att de har 5 stjärnor eller? Ja skulle säga att det säger mer om hur dåliga andra har varit.

Eller? Njae, USA väger väl typ 60% i världsindex och ett gäng aktier med FAANG i spetsen har gått som raketer. Har man inte varit överviktad dem så har det varit svårt att slå index. Givet att många förvaltare är skolade i värde vs pris, så kan man ha viss förståelse, eller snarare förklaring, varför inte fler fonder gått bättre. Men då blir det samma gamla visa. Varför ska vi hela tiden hitta ursäkter till förvaltarna? Antingen skapar man alpha eller inte. Är det inte så enkelt?

Sen tillhör jag ju dem som anser att den mest rättvisa utvärderingen av en prestation görs mellan topp och topp, eller botten och botten. Dvs från toppen -07 till kanske toppen förra året, eller botten mars 09 och när botten nu kommer inträffa. Varför? Jo för att investerare måste utvärderas utifrån en riktig bull OCH riktig bear period, för att se totalt hur det gått.  Annars kan vi aldrig veta, som Buffett brukar säga, vem som badat utan badbyxor…..

Måste ändå avsluta med att säga nåt bra om AP7.

Givet er storlek är det inte lätt med aktiv förvaltning. Det fattar inte alla. Men instrument ska köpas och säljas också!

Tur eller skicklighet, det vete fasen, men det faktum att ni låg belånade under många år när börsen steg har varit till gagn för många ovetande pensionssparare. Att ni nu verkar ligga hyfsat obelånade är bra. Oavsett om börsen ska upp eller ner. Man kan säga att ni tagit hem en vinst efter många goda år. Kan ni inte lova mig att inte ta upp belåningen förrän den dagen OMX eller motsvarande, gått ner under 1,000. Dvs mitt under brinnande krasch, så ska ni våga ladda på igen. Då kanske ni kan göra om samma reptrick igen. Tur eller skicklighet, det lär vi aldrig få veta.

Veckan som kommer är ganska makrofattig. ISM för tjänstesektorn och Core CPI från USA är av vikt typ. Utvecklingen av handelsbråket kommer ta en del plats i media. Jag kommer kika på den kinesiska makrodatan. Hojtar till om nåt sticker ut.

Kommer ni ihåg att jag skrev att höstens korrektion handlade om att marknadssynen gick

FRÅN:

”En stark konjunktur med 17% vinsttillväxt inför kommande år, en duvaktig Fed och en ERP på dryga 2% (baserat på 19 estimat)

Klarar vi det så kanske det blir rally. Eller hugger recessions rädslan tag i oss igen?

————————————

Simon Blecher, Sverigeförvaltare på Carnegie, har bloggat om börsen, och han är sin vana trogen. Han är positiv när många andra är negativa.

http://www.carnegiefonder.se/epiroc-nytt-innehav-i-sverigefonden/

Även om han skriver att man ska undvika börsen om man tror att världen ska gå under, så är det min tolkning att han anser att vi har ett köpläge just nu. Det som förvånar mig är inte att han tycker att börsen är köpvärd. En sann värdeförvaltare som Blecher fäster inte så stor vikt vid börsens P, utan försöker bilda sig en uppfattning om värdena som finns där istället. Låt oss lite förenklat kalla det för vinster, eller E. Han stirrar inte på några börsskärmar dagarna i ända (P), utan lägger tid på att förstå (E). När kombon mellan PE blir tillräckligt låg, dvs värdena är stora i förhållande till priset man betalar, så är han positiv. Det är han nu! Det jag gillar med honom är att han ofta sticker ut hakan när många baissar. Det är inte så konstigt då det ligger i linje med attraktivt PE och en värdeinvesterares strategi. Ibland faller kanske E snabbare än P, och då är det inte så. Men oftast är det inte så. Hursomhelst, det som ändå förvånar mig är inte att han är positiv till börsen, för det skulle jag också vara sett till dagens multiplar, utan hur han kan vara så säker på att vinstprognoserna stämmer. För det är samma sak som att vara säker på att vi inte möter någon recession. Att säga att man ska köpa aktier nu är samma sak som att säga att man är säker på att lågkonjunkturen dröjer. Hur kan han veta det undrar jag?

En annan sak som jag inte heller riktigt håller med om är att han tror börsen blir en bra placering på fem års sikt. Där är jag tveksam. Jag tror sannolikheten för en recession inom 5 år är näst intill 100%. Jag bygger det på att den Amerikanska arbetsmarknaden i ett större perspektiv är så pass tajt att förr eller senare drar lönerna upp mot 4% och det drar med sig inflationen mot 3% och en FED med styrränta upp mot 3%+, och sen kan man enkelt extrapolera vad amerikanska hushåll, företag och staten får betala i räntekostnader, och då blir det mindre över att konsumera och investera för…. och då mina vänner brukar festen, med en viss fördröjning, vara slut. Sedan 60-talet har OECD länderna upplevt sammanlagt 110 nationella recessioner. Cirka 85 av dem går att härleda till ovan utveckling. ”En stark konjunktur skapar jobb. Under många år rekryteras många direkt från gatan utan lönetryck. I slutet av konjunkturen finns det inga kvar på gatan och då måste man ta från konkurrenten, då stiger lönerna för att annars byter inte folk jobb, lönerna sprider sig till alla andra, då stiger inflationen, då stiger räntorna, då minskar konsumtionen, SLUT. En långvarig högkonja är kapitalismens recept på lågkonja”.

Så varför är inte börsen bra på 5 års sikt? Det är faktiskt enkel matte.

OMX ligger idag på 1,435. För att det ska vara attraktivt att vara investerad på 5 års sikt bör man väl få cirka 8% årlig avkastning? Det är det historiska snittet sen 60-talet typ. Säg att med lite ränta på ränta effekt så blir det 50% totalt. Då ska OMX stå i 2,152 om 5 år, dvs i januari 2024. Det är nu det börjar bli intressant. Börsen har en tendens att minst halveras från toppen vid en recession. Logiken bygger på att vinsterna brukar falla med c25-30% och sen tar multipelkontraktion hand om resten. Jag har ju tidigare tagit ut OMX 860 som mitt tekniska recessions target. Det rimmar dessutom med en halvering av den tidigare topnivån 1,720 från 2015. Risken är mycket mycket stor att vi når 860 inom 5 år. Jag vet dessvärre inte när, bara att risken är hög. Då kan man analysera det så här.

Om OMX når 860 i år, så måste den stiga med 150% (dvs till 2,152) mellan 2020 och 2024. Det är 26% årlig avkastning i 4 år.

Om OMX når 860 nästa år, så måste den sen stiga 150% på drygt 3 år. Eller med 36% om året.

Om OMX når 860 år 2021, så måste den stiga 150% på drygt 2 år. Eller med 58% om året.

Om OMX når 860 år 2022 så måste den stiga 150% på ett år.

Detta för att ett köp idag på 1,435 ska ge cirka 8% om året. Trots recession.

Som kuriosa kan nämnas att OMX efter botten i mars 2009 steg på ett ungefär 83% första året, 102% på två år, 98% på 3 år, 119% på 4 år och 144% på 5 år. Dvs återhämtningen efter botten var explosiv. Sen tog det en bra stund innan det började röra på sig igen.

Vad är konklusionen av detta?

Jo att antingen vet Blecher om att det inte ska bli någon recession under de här åren, och då är vi många som är nyfikna vad han bygger den teorin på, vilket i sig förtjänar ett blogginlägg.

Eller, som jag tror, har han ingen aning om det blir recession eller ej. Vilket är helt ok. Men hur kan han känna sån tillförlit till sina estimat om man inte har den blekaste om det blir recession? Epiroc lär ju inte ta sig genom en recession obemärkt.

Analytiker brukar ofta ta cred när deras estimat stämmer, men om det händer nåt stort som gör att de inte stämmer, då argumenterar de att det inte går att prognostisera den typen av händelser. Men vad säger det om de prognoserna som stämmer? Den verkligt insiktsfulle inser att vi saknar prognosförmåga. Men om vi har tur att inget särskilt händer under en period, då har det oftast lönat sig att köpa billigt och sälja dyrt. Problemet är att när det händer nåt stort så tenderar det att äta upp en stor del av de vinsterna som man samlat på sig under den lugna perioden.

Men jag tror inte förklaringen ligger i detta heller. Att stå utanför marknaden och undvika krasch är det absolut bästa som siffrorna ovan visar. Men det bygger på en liten viktig sak. Inte så liten heller. Det gör att man har stålmage att köpa på bottennivåerna. Står man utanför hela vägen ner, och sen inte vågar tanka kring lows, och sen repar sig börsen kraftigt och man inte vågat göra nåt. Ja då får man inget vackert resultat heller. Blecher vet detta. Om ni tycker det är svårt att veta vad man ska göra idag. Vänta till vi är på OMX 860. Tror ni det är lätt att köpa där? Ni kommer vara så jävla malliga att ni suttit på cash hela vägen ner att ni inte vågar sätta en spänn av dem på börsen…. för där kommer det vara illrött. Om ni tycker det baissas idag så är det inget mot vad det kommer göras då. Då kommer baisse vara religion. Jag har varit med 2002/2003 samt 2008/2009. Man har inte många att tugga aktier med.

Rådgivare och kapitalförvaltare tänker så här: Just eftersom många av er inte köper på lows, så ska ni inte ligga på cash idag heller. Ni kan gott ligga i marknaden och uppleva recession, och återhämtning, någon gång inom de närmaste 5 åren. Det kanske inte blir 8% i årsavkastning. MEN, avkastningen blir inte så fantastisk om ni står utanför och inte köper in er på bra nivåer heller.

Vad tror jag själv? Jag tror ju på recession 2020 alt 2021. Det är lika mycket en prognos eller icke prognos. Nästan som Epiroc. Jag antar att 35% räntabilitet på EK inte håller vid en global recession? Det gör att jag står utanför. Med ett passus. Om det visar sig att recessionen dröjer till 2021, så lär det bli ett glädjerally rätt snart, och det vill jag gärna vara med en runda på. Väl medveten att det inte är någon Buy and Hold strategi som gäller. När OMX i framtiden sen når nivåer under 1,000 då kommer jag tanka aktier igen, och de som läser bloggen lär veta det. Jag är också slav under value investing och motvallskärring av mig…. så det kommer inte vara några problem.

Det kanske låter som att jag är negativ mot Blecher. Det är jag inte. Jag gillar honom skarpt. Dessutom delar jag hans syn att detta förmodligen är ett köpläge och inte upptrappningen inför den stora börskraschen. Den kommer senare. Det enda jag inte håller med om är hans råd, köp idag – och var nöjd om 5 år. Jag skulle istället omformulerat det till köp idag – använd stopp loss – ta ut target och sälj efter rally – invänta börskrasch – köp kring lows….. men sen var det där med att prognostisera börsen….hmmm.  Det går ju inte. Knappt prognostisera bolagsvinster heller, särskilt inte när nåt oväntat händer 😉

Lycka till där ute!