Kortsikt's Blog

Maj månad har präglats av en mini risk off på världens börser:

Fallande kinesiska börser
Stark dollar
Fallande US rates
Stigande VIX

Trump handelsdispyt, dvs från avtal till icke-avtal, nya tullar från bägge sidor, samt nu senast android/huawei techwar grejen är anledningen.

Marknaden har varit införstådd på soft patch under 1H19, men väntat sig recovery under 2H19, som sen helst ska tillta under 2020. Marknaden upplever nu att den trejden är äventyrad. I ena ringhörnan har vi handelsbråket, och i andra ringhörnan kinesiska stimulanser och goda financial conditions i USA.

För att illustrera detta i börs och värderingar kan man tänka så här.

Föreställ er att vinsterna i USA förra året låg på usd 100. Soft patch i år innebär flat earnings, dvs 100, och lite tillväxt under 2020 ger 110.

Snittvinst 100+110/2=105

Optimistiskt PE 18 ger 18*105=1,890

Säg att vi inte får någon recovery under 2H19 utan vinsterna landar på 90 i år, och 90 nästa år.

Sittvinst 90+90/2=90

Historical fair PE 16 ger 16*90=1,440

Det är 24% på nedsida jämfört med förra scenariot. Detta är ingen prognos, utan jag vill bara illustrera vad en omsvängning i sentiment och syn på vinster får för potentiell inverkan på börs. Ganska betydande.

Man kan även måla upp ett recessions scenario. Inte för att jag eller någon tror på detta, utan mer för att illustrera. Då kan man tänka sig 90 i vinst i år, och 70 nästa (Vinsterna brukar falla med 25-30% från toppnivåer vid recession)

90+70/2=80

Pessimistiskt PE 14 ger 14*80=1,120

Dvs 40% ner från toppen.

Jag skulle säga så här. Om handelskriget får ytterligare fäste och sabbar recoverien så är det inte inprisat. Ska det prisas in så lär vi bryta 1,550 på OMX och leta oss ner mot december18 lows. Det är en risk som man måste ha med sig. Men om fortfarande, som jag, tror på ett bull case med recovery senare i år, då lär 1550 hålla och tids nog kommer vi att nå nya ATH nivåer.

Men vi behöver en katalysator, förmodligen i form av ett tweet från Trump.

Kineserna har spelat tufft och Trump har agerat därefter. Fattas bara! Problemet är att fortsätter den här negativa spiralen så kommer börserna leta sig ännu längre söderut. Detta är problematiskt för Trump då jag har svårt att se hur han ska kunna gå till val nästa år i en Bear market. Han agerar rätt mot kineserna, men han måste också få till en börsvänlig lösning.

Goldman tror att CNYUSD måste gå till 8 för att fullt ut möta tullar på 25% på resterande 300mdr, mestadels konsumentvaror. Jag skulle säga så här. Så länge som 7 CNY håller så håller troligtvis även OMX 1550ish. Men bryter vi 7 CNY så kommer vi även att bryta 1,550 och då är nästa svåra steg i handelsbråket inlett. Alternativet skulle vara att CNY 7 är intakt, MEN att tullarna införs ändå. Detta känns otänkbart, men skulle betyda att Amerikanska konsumenten och företag, samt kinesiska företag kommer ta en jävla smäll. Så det är liksom pest eller kolera.

I veckan har vi Flash PMIs från hela världen. De är viktiga men man ska nog inte vänta sig underverk. ISM new order/inventories kvoten signalerar att ISM kan gå lägre, typ 50. Koreanska och Taiwanesiska exportdatan var senast rätt svag, och Semiconductors index signalerar lägre ISM. Se graf nedan.

Men det är ingen ko på isen. För att recovery caset ska vara intakt räcker det att sentiments indikatorerna vänder upp efter sommaren.

———————————–

Varför är semesterresorna till Gran Canaria, svenskarnas populäraste charterdestination, slutsålda varje vinter om vi är så fattiga och kronan gör det omöjligt för oss att åka dit?

Den frågan har jag inte fått svar på!

Svensk import har ökat kraftigt senaste åren. Såklart säger ni, kronan har blivit svagare och därför har importen blivit dyrare. Men faktum är att även rensat för kronförsvagningen så har importen ökat mer. Om vi verkligen blivit fattigare så hade den ökat mindre än kronans försvagning. Men så är inte fallet!

En del av importen är insatsvaror till det som vi sedan exporterar. Trist för en exportör att importerade varor blivit dyrare. Men eftersom de sedan får betalt i utländsk valuta när de säljer så tar de effekterna ut varandra.

Övrig import konsumerar vi själva, och den har ökat snabbare än kronan försvagats. Detta pga att vi blivit rikare. Beviset för detta är att handelsöverskottet krympt senaste åren, och de överskott vi varit vana vid, c8% för 15 år sedan, är idag c2%.

Exporten har varit svag, men det är för att omvärlden, dvs kunden, dvs Europa, har haft det motigt. Europa hade inte handlat mer om kronan varit 20% starkare. Exporten hade varit väsentligt lägre.

Hade vi bedrivit en penningpolitik med väsentligt högre räntor och stark krona hade det sett sämre ut. Dels för att räntekostnaderna varit högre, dels för att tillväxt och jobbskapande varit lägre som utmynnat i lägre köpkraft, och dels för att handelsbalansen varit sämre. De här sakerna måste vi ta in i ekvationen när vi diskuterar effekterna av en svag krona. Annars blir inte analysen komplett.

Trots detta tror jag inte Sverige gynnas av en krona på 11kr vs 10kr. Nej, vi kan gott bedriva en politik som stärker kronan mot 10kr. Det tror jag också Riksbanken hade som plan för några månader sedan men de blev avbrutna av Fed och Ecb när de ändrade sin policy inriktning. Riksbanken vågade inte hålla kvar vid sin ursprungslinje, eftersom Fed och Ecb inte gjorde det. Men givet att kronan står i 11kr så anser jag att man hade kunnat kosta på sig detta. Därför hoppas jag att man höjer i december, oavsett var ECB och FED står någonstans.

Over n Out

PS. Om OMX stänger över 1615 så är vi bull igen Ds.

Hox Valuegard var helt okej, svagt upp. Marknaden är rätt stark där ute, och våren är en säsongsmässigt stark period. Men det är inte den stora grejen. Kolla grafen nedan.

Ni vet att jag tidigare har skrivit om Bostadsobligationen, med frågeställningen ”är det statspapper som ska studsa tillbaks, eller är det bostadsoblisar som ska göra castch up”

Under månaden sjönk 5-åringen från 0,6% till 0,4%. Det kan tyckas vara lite, men ni ser i grafen att det inte är helt oviktigt. Det handlar såklart om att 5-åriga statspapper har fortsatt att sjunka. Nu senaste som ett resultat av att motsvarande dito i Europa och USA gör det, och anledningen till detta stavas Trumps Twitter. Ingves duvighet spelar såklart också in.

Hursomhelst, givet den 5-åriga bostadsoblisen så pekar det på att stockholms brf priser kan fortsätta 5-10% från dagen nivåer fram tills årsskiftet. Våren är ju den säsongsmässigt starka…. men det är troligt att styrkan håller i sig under och efter sommaren.

I nästa steg är jag mer orolig som ni vet:

1, Om tillväxten kommer tillbaks till hösten, så kan ränteaptiten världen över svänga snabbt, och då studsar statsoblisar tillbaks. Då kommer även de svenska att haka på, och således även bostadsoblisen.

Som jag påpekat tidigare. Det är nåt knas med en 5-årig statsoblis under styrräntan. 0,5-0,75% är mer normalt, vilket borde tvinga upp bostadsoblisen till 1,0-1,25%. Men inte närmaste tiden uppenbarligen!

2, Om Ingves höjer i december, så kommer han behöva prata om det under hösten.

Men som sagt just nu ser det mycket bra ut de närmaste månaderna…. medan tittar man in under 2020 så finns det en nedsiderisk. Men det tar vi då!

Ha en skön helg!

Yes box, jag tror faktiskt det.

Bara för nån dag sen var det andra toner. När 1,600 stödet inte höll i fallet och alla blev skakis och började fundera om sista livlinan kring 1550ish skulle hålla, då var det lätt att hålla sig för skratt. Om 1550 skulle hålla , ja då kanske man kunde tänka sig att ta risk igen. Men i vanlig ordning så levererar inte marknaden på utsatta nivåer utan vi bottnade mitt i mellan och nu är det hausse igen. Girigheten i oss tänker, amen okej, doppar vi ner en gång till då köper jag. Men marknaden har en tendens att inte göra som vi vill. Sannolikt är rekylen över, och nu tar vi sats mot i första hand 1,700 men också högre nivåer. Själv sitter jag med i marknaden. Men det var för att jag aldrig hoppat av 😬. Sen är det ju alltid bra om Fib38 kring 1620 och Fib50 1635 passeras. Stöd och stop på 1600ish.

Från USA har det kommit två lokala Inköpschefsindex, Philly FED och Empire NY Mfg Index. Båda var super bra. Philly kom in på 16,6 mot väntat 9,0 och fg 8,5. Empire kom in på 17,8 mot väntat 8,5 och fg 10,1. Sett till nivåerna så skvallrar dem om en återhämtning mot fornstora dagar, dvs ”pre soft-patch” tillväxt. Å ena sidan kan man säga att det bara är två lokala siffror en enskild månad, och inte något man bör hänga upp sig på. Å andra sidan så väntar vi oss en återhämtning under 2H19 mot bakgrund av ”improved financial conditions”, typ lägre räntekostnader för hushåll och företag. Är det detta som håller på att hända nu? Det skulle i så fall betyda att Q2 realekonomiskt inte blir någon höjdare, men redan under Q3 lär det se bättre ut. Jag är smått optimistisk faktiskt!

Det kom även detaljhandelsdata som var lite halvsvag, vilket den ska vara givet att den laggar.  Men sett till årstakten är det ingen ko på isen. Den amerikanska konsumenten har inte mycket att klaga på. NAHB index, som leder bostadspriser steg till 66 mot väntat 64 och fg 63. Det är starkt, och visar att bostadsmarknaden närmaste året kommer att vara pigg. Tacka FED för detta!

Men tullarna då? Jag får fortfarande en del frågor, men jag har som sagt uppfattat det så här:

Tidigare köpte en Amerikansk importör 10 varor a 9 dollar av den kinesiska exportören. Dvs för 90 dollar. Men eftersom det var 10% tull betalade man 9* 1,1= c10 dollar per vara, dvs totalt 100dollar. Varan i den kinesiska valutan kostade då 9usd x 6 (cny/usd)= 54 CNY styck.  

Nu höjer Trump från 10 till 25%. Då kommer importören till den kinesiska exportören och vill köpa återigen 10 varor. De kostar fortfarande 54 CNY styck, dvs totalt 54×10=540 CNY. Men eftersom CNYUSD har försvagats från 6 till 7 blir kostnaden 54X10=540 CNY (som innan) växlat till dollar blir det 540/7=c80dollar för 10 varor. Dvs 10dollar billigare än innan.  

Väl hemma får han numera betala 25% tull till Trump, dvs 80*1,25=100usd för 10 varor. Samma som innan.  Den Amerikanska importören betalar 100usd för 10 varor. Kinensen säljer 10 varor för 540CNY. Ingen skillnad från innan faktiskt. 

Skillnaden är att Trump får in c10 dollar mer samt CNY försvagningen.

Sen finns det undantag på micronivå, men så här borde det bli på macronivå, GIVET ATT CNY FÖRSVAGAS. Gör den inte det, så blir det dyrare för importören och den amerikanska konsumenten, och således inflationen.

Goldman tror att Core PCE påverkas med 0,2%…. dvs från 1,6% YoY senaste siffran, till 1,8%. Ingen ko på isen direkt.

—————————–

Från Sverige har det kommit Inflationsdata. Kärninflationen, dvs CPIF ex Energi kom in på 1,6% mot väntat 1,6% och fg 1,5%. Givet att lönerna taktar kring 2,5% så är detta helt enligt plan (2,5-1,0). Lite mer från en svag krona hade man ju kunnat tänka sig, men importörerna verkar inte kunna höja priserna. Konjunkturen, eller ska jag säga köpaptiten, och kanske tuff konkurrens, gör det svårt för dem. Det betyder att de ger bort vinstmarginal i så fall.

Hur ser Riksbanken på det här? Tja, de borde fatta vid det här laget att det inte går att få upp inflationen mycket högre om inte lönerna hänger med, och jag tror de inser detta också. Men borde man som vissa tycker höja för den saken skull? Nej, inte i sak, för det gör inte tillväxttakten, jobbskapande och inflation bättre. Tvärtom!!!

Ska de inte göra nåt alls? Jo, de borde höja från -0,25 till 0% anser jag. Jag anser att kronan gör inte mycket nytta vid 11 kr. Den gör ingen nytta under 9 kr heller, om någon nu tror det. Men kring 9,50-10kr hade varit balanserat, och dit kanske vi kan ta oss om man höjer med 25 prickar samtidigt som tillväxten växlar upp i höst och Draghi fortsätter att vara duvig.

Andra skäl att höja är:

1, Det finns nackdelar med minusränta, då bankernas kostnader för inlånade medel bara överförs på de som lånar AV banken, och det utlånade kapitalet är mycket större än det inlånade.

2, Svensk ekonomi är spänstigare än Europa, vilket inte minst märks på löner och kärninflation som har varit högre länge…. finns ingen anledning att ligga 25 prickar under då. Passa istället på att höja när kronan är svag. Blir svårare att höja om kronan är stark.

3, Exportörerna kommer inte sälja mycket mindre om kronan står i 10kr jmf 11kr. Deras problem är svag konjunktur i Europa och Asien. Detta betyder inte att de vill ha 8 eller 9 kr. Men 10kr är hanterbart.

———————

I realtid skriver förra chefsekonomen för Riksbanken att målet om 2% inflation inte borde utformats så:

https://www.realtid.se/riksbankens-tidigare-chefekonom-angrar-inflationsmalet?utm_custom%5Bwp%5D=349,8&utm_campaign=Nyhetsbrev%2014%20maj

Det är en intressant diskussion, där jag har 4 funderingar:

1, Inflation är inte inflation i strikt teknisk mening, dvs om det är 1,8 eller 2,0 som är det intressanta. MAN MÅSTE SE TILL HELA SAMBANDET. Alla förstår inte sambandet. Så här ser jag det:

Låga räntor, ger låga räntekostnader, ger hög tillväxt (än om räntekostnaderna varit högre), ger jobbskapande, ger tajtare arbetsmarknad, leder till slut till ökad löneinflation (eller i varje fall högre om tillväxten varit lägre), varpå företag kompenserar löneökningar med att höja priser, inflation……

Så visst kan man säga att det spelar ingen roll om inflationen är 1,8 eller 2,0 eller 1,6… men om man väljer högre räntor, så måste man förstå att ALLA KOMPONENTER mellan ränta OCH inflation OCKSÅ förändras. Skit i decimalerna…. hur vill man att komponenterna mellan ska förändras?

Detta är Riksbanken dessutom dåliga på att förklara!  

2.Det här är repetition för många men, INGVES vill inte försvaga valutan för att importerade varor ska bli dyrare, och därmed öka inflation. Många tror att det är den här enkla koppling, som visserligen stämmer, är det Ingves fiskar efter. Men så är det inte. Då hade han lika gärna kunnat tjata på Maggan om högre moms. Nej kopplingen är:

Låga realräntor relativt om världen, ger svag valuta, ger rel stark export, ger rel svag import, ger förbättrad handelsbalans, ger tillväxt, ger jobbskapande, ger tajtare arbetsmarknad, ger till slut löneinflation, varpå företag kompenserar lönerna med att höja priserna, inflation……

Återigen….. vi kan diskutera valutan hit eller dit. Men hur vill vi att delkomponenterna ovan förändras? 

3, Har Sverige ett galet Inflationsmått på 2%?

Grejen är att kärninflationen över tid i mångt och mycket är en funktion av lönetakten. Skillnaden har historiskt varit ca1%. Så att säga att vi borde ha 1% i inflationsmål (bara ett exempel), är som att säga att vi ska vara nöjda när lönebildningen är 2%. Historiskt är det en löneinflation som är förenlig med en mycket svag arbetsmarknad. Inte för att jag har exakta data, ingen annan heller. Detta är ingen exakt vetenskap. Men för att cementera lönebildningen kring 2%, så kommer Riksbanken föra en politik där de är nöjda med HÖG arbetslöshet. Annars drar lönerna, och därmed inflationen. Det känns inte så smart faktiskt.  

4, Europa har också 2% inflationsmål. Säg att vi kör på 1% som mål. Förstår ni vad som händer då? Om Sverige och Europa har 1,5% inflation samtidigt, så kommer ECB bedriva en stimulerande politik, dvs låga räntor, och Sverige kommer samtidigt bedriva en åtstramningspolitik med höga räntor. Kronan kommer bli strukturellt stark allt annat lika. Inte bara ibland, ALLTID. Jag säger inte att vi ska ha strukturellt svag krona. Men ska vi verkligen ha en strukturellt stark? (Läs punkt 2 ovan) Vår handelsbalans lär nämligen över tid bli allt annat lika sämre. Jag vet inte om det är så smart. Många klagar nu att importörerna har det svårt, men jag vet inte. Gladast är i alla fall ägare och arbetare bland de företag som säljer saker till oss från utlandet. Jag vet inte om det är just dem jag vill gynna mest!

——————————-

Apropå kronan, räntor och löner. I DN skriver representanter från näringslivet att lönerna i Sverige har stigit för mycket.

https://www.dn.se/debatt/de-svenska-lonerna-har-okat-for-snabbt-de-senaste-aren/

Nu ska man ju ha jävligt klart för sig att detta är propaganda inför stundande lönerörelse där man vill hålla nere lönerna för arbetare i exportindustrin.

Men i sak har de rätt.

1, Lönerna har ökat mer i Sverige än i andra länder i Europa.

2, Produktiviteten har varit låg i Sverige

3, Även om den nominella löneutvecklingen har varit supersvag senaste 10 åren, så har den reala löneutvecklingen varit synnerligen god.

Allt detta, tillsammans med ett svagt Europa, samt att löntagarna ändå fått det bättre tack vare låga räntor och låga skatter (vilket inte är deras arbetsgivares förtjänst), talar för att det är smart att hålla nere lönerna.

Men samtidigt ska man ha klart för sig att skulle lönerna landa högt, vilket de inte kommer att göra men ändå, så innebär det INTE att exportörerna höjer priserna. För det kommer de sannolikt inte kunna göra av konkurrensskäl. Nej, De kommer vilja skicka hem folk och sänka sina lönekostnader. MEN det är inte heller så sannolikt då många bolag är väldigt slimmade och effektiva. Nej sannolikt kommer de flesta att göra mindre vinst än om avtalsförhandlingen slutade i lägre löneökningar. Lägre vinstmarginaler är resultatet. Givet vinstmarginalerna är det inte en helt orimlig omfördelning. DOCK tycker jag det är smartare att lösa det på annat sätt än att höja lönerna. Exempelvis på högre skatt på utdelningarna. Skatteinkomster som i sin tur går till en bättre välfärd, som i slutändan ändå gynnar arbetstagarna. Får de högre lön, köper de ändå bara mer chips och godis på ICA. Det kan iofs vara trevligt, och bidrar till tillväxt. Men smartare är nog ändå att ge dem bättre vård, äldreomsorg och pensioner.

Som ni förstår anser jag att bägge sidor här har rätt, OCH FEL.

Imorgon kommer HOX/Valuegard med data över svenska bostadspriser.

Stay tuned och njut av vädret! Det är gratis!

Trumps twitter för en vecka sen tog mig på sängen, och uppenbarligen marknaden också eftersom rekylen varit ganska kraftfull. Så blir det när nåt inte är inprisat. Vad gäller OMX har vi en stark stödnivå här kring 1,595. Håller inte den väntar Fib38 stöd på 1,578 och sen den stora vattendelaren kring 1,550. Mitt tekniska target om 1,730 är intakt så länge som dem håller! Noterar att SPX stängt ett stort gap också. Sånt gillar vi!

I veckan är det ingen jätteavgörande data. Handelsavtalet sätter tonen. Men jag håller koll på Svensk Inflation och Hox/Valuegard, från USA Empire och Philly Fed, detaljhandel samt NAHB index. Från Kina kommer en radda data.

I förra veckan kom inflationsdata från USA. Core CPI kom in på 2,1% YoY mot väntat 2,1 och fg 2,0. Månadssiffran var sämre än väntat. Inget inflationstryck där inte. Men det faller inte brant heller. Ganska stabilt ändå. Tar man core PCE och CPI, samt tittar på de bägge lönemåtten ECI samt NFP timlöner så pekar det på att FED kan sitta stilla i båten, än så länge.

Kronan är svag och många är arga. Jag ska inte bli långrandig men jag vill lyfta fram två saker.

1, Senast kronan var riktigt stark var under 2012/2013. Då var den under 9kr mot euron. Det är många som längtar tillbaks dit antar jag. Eller?

Under 2012 växte Sveriges BNP med -0,3%. Under 2013 var den lite bättre, +1,2%. Total tillväxt 0,9% eller med knappt 0,45% per år. 2012 skapades 128,oo0 nya jobb. Under 2013 skapades det 33,000. Totalt 161,000 jobb eller ca 80,000 jobb per år. Gud vad bra allt var när kronan var stark, då vi var rika och allt gick som på räls!!! Annat är det nu när kronan är supersvag, då går allt åt helvete. Ta förra året när kronan låg över 10kr hela året. Då växte vi med 2,3% och det skapades 95,000 nya jobb. Fy fan sicken misär. Okej ni fattar, jag raljerar lite. 2012/2013 präglades av Eurokris (inte för att Europa mår så jävla mycket bättre nu men….) och förra året var ändå hjälpt av en dopad byggkonja. Men ändå kan jag tycka att OM en stark krona är the holy grail för oss, och en svag motsatsen. Borde inte tillväxt och jobbskapande sett lite annorlunda ut?

2, Jag blir lite småirriterad för först kommer det en artikel hur galna Riksbanken är som sabbar kronan och alla dess negativa konsekvenser, sen vänder man blad och då läser man en artikel om att svenskarna känner sig optimistiska kring bostadspriserna, och att mäklare och banker instämmer. Men där nämner man inte ett ord om Riksbanken. Om vi nu önskar en stark krona, dvs under 9kr mot euron (normal ur ett historiskt perspektiv och enligt realräntespreaden ligger sek/eur någonstans kring 9-10kr) så innebär det en penningpolitik med väsentligt högre räntor. Hade styrräntan varit högre så hade bostadsobligationerna handlats högre, och då hade lånelöftena varit mindre. Således hade bostadspriserna varit lägre och räntekostnaderna högre. Dagens penningpolitik medför en svag krona, men de håller också uppe bostadspriserna och nere räntekostnaderna. Men tror ni man påpekar detta i artiklarna? Nope!

Sen kan man alltid diskutera den totala samhällsekonomiska nettoeffekten? Dvs där man får jämföra nettoeffekten idag med en där kronan varit starkare, fast med högre räntekostnader och lägre bostadspriser jämfört med idag. Men den diskussionen lär vi aldrig få för den här för avancerad för de flesta där ute. Synd!

Rent tekniskt så kan kronan stå inför en urtoppning hör kring 10,90. Rent tekniskt ser jag att kronan kan stå i 10 kr i början av nästa år. Men det bygger såklart på att Riksbanken höjer i december och att Recoverien globalt tilltar under 2H19.

————————-

Handelsavtalet mellan Kina och USA…. vad händer egentligen? Jag har naturligtvis inte facit då detta är en politisk diskussion. Men som sagt jag är tagen på sängen som många andra. Trodde vi var nära en lösning. Jag har gjort några observationer:

1, Kinesiska valutan CNY försvagas påtagligt sedan en vecka tillbaka, efter att ha varit stabil hela året. Det är marknadens sätt att säga, dispyten är på riktigt! För att bli positiv igen så måste den vända ner.

2, Man vet ju aldrig vad som är sant eller inte, men enligt Reuters så hade Mnuchin och Lightizer blivit helt tagna på sängen då Kineserna hoppat av stora delar av det 150 sidor omfattande avtalet, som man förhandlat fram under så lång tid. Om detta är sant, så förstår jag verkligen varför Trump lackade ur.

3, USA höjer tullarna från 10 till 25% på 200mdr. Det ger 0,15 * 200 =30mdr till statskassan. Höjer han från 0 till 25% på ytterligare 300mdr så är det 75mdr till. Det är sammanlagt 105mdr. Inte så pjåkigt när räntekostnaden på statsskulden dragit i väg, när man inte vill bråka med demokrater i kongressen, när man inte vill höja skatten eller dra ner på spending inför val. Egentligen är ju tarifferna lite av en skattehöjning, där omvärlden betalar priset.

Tänk er att Amerikanen köper 10 varor av Kina för 10 dollar styck. Han gör av med 100 dollar. 90 dollar går till kinesen, 10 dollar (10%) i tariff. Importören omsätter 100 dollar, Kinesen får in 90 dollar för 10 i volym och Trump 10 dollar.

Sen höjs tariffen till 25%. Vad händer? Ja för det första har inte amerikanen mer än 100 dollar att göra av med. Kinesen sänker inte priset på varan, med kinesiska valutan har hittills försvagats i motsvarande takt. Innan gick alltså 10 dollar i tariff och 90 till Kina, där man fick varor. Nu blir fördelningen 20usd i tariff (80 * 1,25 = 100) och 80usd till kinesen. Men eftersom de försvagat sin valuta så får importören lika mycket i volym som tidigare, dvs 10 i volym. Amerikanska konsumenten konsumerar 100, och får 10. Importören omsätter 100 för 10 i volym. Precis som innan. Trump får in 20 istället för 10. Han är vinnare. I Kina säljer fabrikören 10 varor för 80usd, istället för 10 varor för 90usd. Men eftersom dollarn stärkts så får han lika många CNY när han växlat hem sina dollar.

Om inte CNY försvagas nu, så innebär det att varor blir dyrare, och då kommer amerikanska konsumenten får färre varor för sina 100usd och importören måste höja priserna. Gör han inte det ger han bort vinst istället.

Ska man vara lite krass kan man säga att Trump höjer skatten så han kan betala räntekostnaderna på statskulden. Betalar gör kineserna genom valutaförsvagning. Även Europa indirekt genom sämre tillväxt. Trump vill såklart göra en politisk grej av detta, dvs att nu kan Amerikanska företag konkurrera på bättre villkor och sälja sina grejor till sitt folk, och att det i slutändan bara är kineserna som blir lidande. Men alla vet att den amerikanska produktionsapparaten inte kan ersätta de flesta varorna. De kan inte tillverka Apple telefoner i USA idag.

Egentligen skulle man kunna säga att vi alla är med och drar lasset av den Amerikanska statskulden. Åtminstone indirekt!

Faktum är att givet Trumps svårigheter med ränta på statsskuld, skuldtaksproblem och valrörelse, och att få siffrorna att gå ihop, så har han alla incitament i världen att inte komma överrens med kineserna och höja tullarna istället. Han behöver helt enkelt tariff intäkterna.

4, Sen är det ju inte bara netto positivt för USA. Kineserna sätter ju in motåtgärder. De få som finns. Framförallt Sojabönor, som man nu köper från Brasilien istället. Så för att räkna på detta måste man återigen se till den totala nettoeffekten.

För USAs del är det också knepigt när ex Apple telefonen, och typ allt annat tillverkas i Kina. Inte riktigt samma sak som sojabönorna.

Nåväl, men har läst på sistone att Kinas import från USA har fallit mer i % än USAs import från Kina. Därför skulle Kina vara vinnaren. Men här gäller det att hålla tungan rätt i mun. USAs import från Kina är 5X större än Kinas import från USA. Så faller Kinas import med 10%, så räcker det med att USAs faller med 2%. För att det i dollar ska vara samma sak.

Så här är det. I ett handelskrig är båda parter förlorare. Men den relativa vinnaren kommer alltid att vara den med handelsöverskott, och i detta fallet är det USA.

Hursomhelst, Handelsdiskussionerna fortsätter trots Trumps åtgärder, så sista ordet är inte sagt. Många hoppas på ett avtal till G20 mötet i juni. Jag är osäker. Man ska också komma ihåg att Trump har ganska brett stöd hemma för den här dispyten med kineserna. Även internationellt finns det en konsensus, en av de få, att Trumps hårda tag mot kineserna är något bra. Kontentan är att de flesta står bakom honom trots att de inte fått till nåt avtal. De flesta tycker att det är hög tid för kineserna att rätta sig i ledet efter 20 år av hög tillväxt. Tillväxt som delvis är på västvärldens bekostad. Även om vi såklart ska vara tacksamma för billiga produkter och låg inflation (läs låga räntor och höga tillgångsvärden). Det hade vi inte klarat på egen hand….. inte när en lokalvårdare ska ha 23,000kr/månaden, 30,000kr/m ink sociala avg, 360,000kr/år.

Ur ett trading perspektiv gäller det egentligen bara att hålla koll på en sak, ATT CNYUSD INTE GÅR ÖVER 7. Då prisar marknaden in att det inte blir avtal över huvudtaget, och då kan det bli blodigt!

————————–

Det bråkas om att bensinen har blivit dyr. Många är arga. Rent krasst så kör vi ju inte mindre bil eller flyger bara för att man höjer skatten. Vi blir bara fattigare. Se till att snabba på utvecklingen av bra och billiga elbilar (läs lägre batteripriser) och blanda upp flygbränslet med biobränslen så det får en inverkan istället.

Men åter till bensinen, är den dyr? Ja om man anser att 16kr litern är mer än 15kr så är den, och jag fattar att kostar den 16kr istället för 15kr så har man över mindre kronor till annat. Men för att fastställa om det är dyrt, så är det en amatörmässig beräkning. Sorry.

Man måste räkna typ så här:

Medelsvensken kör 1,500 mil. Snitt bilen drar 0,5l per mil. Vi behöver 750l soppa om året. Om soppan kostar 16kr/l så blir det 12,000kr om året. Det är 1,000kr i månaden. Genomsittliga Disponibel inkomsten ligger på 24,000kr/m.

1000/24000=c 4%

Soppan vid 16kr utgör 4% av vår disponibelinkomst för snittbilisten. Det är faktiskt lågt om man ser till senaste 50 åren. Annat var det under 70-80- talet. Då sved det. Trots att priset var lägre.

Stockholmaren lägger lika mycket på ETT restaurangbesök, som de lägger på soppa i månaden. Det är kanske lite sjukt i sig…. bara att vi måste ha lite perspektiv.

Vi måste lära oss att räkna!!!

——————

Riksbanken har talat en del om att det kan finnas andra saker än räntan som förklarar den svaga kronan. Här är två förslag:

1, ränteskillnaden mellan oss och ECB är inte så stor, men svensk kärn inflation har legat ett snäpp högre länge. Valutor reagerar på realräntespreaden, inte bara räntespreaden

2, sverige har högre skuldkvot (hushållens skulder/disp inkomst) än Europa. För varje punkts höjning så kommer det att trycka undan konsumtion och tillväxt mer i Sverige än i Europa. Det betyder att risken att Ingves ska föra en hökigare politik än Draghi är typ noll. Det innebär att kronan rent strukturellt inte kan bli stark mot Euron.

Två rätt bra skäl ellerhur?

—————

Ingves har talat inför nationalekonomiska föreningen, och lyfter fram sin syn på vad en neutral realränta är idag. Detta har han luftat tidigare, men det var ett tag sedan.

https://www.di.se/analys/ingves-oppnar-for-dramatiskt-skifte/

Han flaggar upp för något som jag har påstått i ett par år, nämligen att den neutrala realräntan inte längre ligger kring 1,0-1,5%, dvs nominellt 3-3,5%, utan snarare minus 1%, dvs nominellt plus 1%. Detta är enkel matte egentligen och något jag visat på flera gånger. Vid +1% styrränta så kommer den rörliga bolåneräntan att ligga på ca 2,5%. Den bundna 5åriga kommer ligga på 3,5-4% givet normala spreadar mot 5åriga bostadsobligationen. Den viktade bolåneräntan kommer att ligga  på minst 3%. Räntor på andra lån kommer att ligga ännu högre. Den storleken på räntekostnader som kommer belasta svenska hushåll kommer att bromsa in ekonomin på ett sätt att ytterligare höjningar i princip är omöjliga. Även om löner och inflation är markant högre än idag. Inflation och löner kommer nämligen inte att orka ligga kvar på höga nivåer under trycket från räntekostnader. Jag tror att Ingves vetat detta lika länge som jag, men det är först nu han verkar ta bladet från munnen. Detta förhållande kommer råda så länge som skuldkvoten är så hög som den är. Det är först om 10 kanske 20 år om inkomsterna växer till sig samtidigt som skulderna inte gör det som situationen kan bli annorlunda. Först då kan högre realräntor anses vara neutrala…. men inte idag!

Jag har räknat på detta tidigare. Vid 1% styrränta så hamnar inte Sverige i recession. Men vi kommer få svårt att växa. Vid 1,5% så är recession sannolik, vid 2% garanterad.

Detta innebär att vi inte kommer att kunna spara riskfritt och få real avkastning. Detta får framförallt konsekvenser för våra pensioner. Detta är en viktig debatt, för ALLA!

Over n´Out

Knappt hade Trumps twitter svalnat förrän man meddelade att vice premiärminister Liu He kommer till Washington i veckan. PBOC, Kinas centralbank, meddelar också att man sänker reservkravet för mindre banker verksamma mot SMEs, dvs småföretag. Helt plötsligt är det lite bättre tongångar igen. Känns som att vi börjar närma oss målgång på det här avtalet, och då är det inte konstigt att det hettar till lite här och varstans.

Noterar att Ray Dalio varnar för börsras mot bakgrund av lägre vinstmarginaler. Buffet varnar inte för vinstras, men en av hans favoritindikatorer för börsen är Börsvärde i förhållande till GNP (alltså inte GDP utan Gross National Product som inkluderar Amerikanska företags aktivitet utanför USA) är också på en hög nivå. Ett alternativ till den här indikatorn är P/S-talet som säger ungefär samma sak. PS-talet är högt när vinster, och framförallt vinstmarginaler är höga. Det är ingen säljsignal i sig, MEN viker marginalerna i kombination med höga PS-tal, då blir det dålig börs kan man säga. Det är oftast sent i börscykel som PS-talen är höga, pga höga vinstmarginaler, och ger därmed inveterare en heads up och det finns stor nedsida om marginalerna börjar svika. PE-talet under den här tiden ger inte samma signal då det kan vara högst normalt. Senast vi hade en sådan situation var på toppen 2007, då PE-talet var medel, men PS talet var högt. Så är egentligen är Buffet och Dalio inne på samma spår. PS-talen är höga = stor nedsida om marginalerna krymper.

PROBLEMET är att PS-talet har varit högt i många år. Så det är som sagt ingen säljsignal i sig. För att förstå om marginalerna ska ner, så måste man förstå varför de varit höga och varför de nu ska falla? Marginalerna är höga pga flera faktorer

1, Löneutvecklingen har varit trög

2, Räntekostnaderna är lägre än någonsin

3, Avskrivningar är på låga nivåer, till följd av lägre CapEx

4, Lägre skatt

Normalt sett är klassisk Operational Leverage som driver upp marginalerna i en konjunktur uppgång, dvs ökad försäljning, och stabil bruttomarginal, gör att bruttovinsten ökar i pengar räknat snabbare än kostnader längre ner, vilket gör att vinsten på sista raden ökar snabbt. Således ökar vinstmarginalen. Men under de senaste 10 åren så har bruttovinstutvecklingen varit below trend, och det är punkterna 1-4 som gör att vinstmarginalen är rekordhög.

Okej, tillbaks till Buffett och Dalio. Vad skulle kunna få den att falla? Två saker

1, Att vi får recession, dvs negativ nominell BNP, vilket gör att Försäljningen krymper, och eftersom de fasta kostnaderna inte tenderar till att minska lika snabbt, så krymper således vinsten…. alltså vinstmarginalen.

Om jag har förstått det rätt så är vare sig Buffett eller Dalio några som är strong believers i recession. Inte för att det helt saknas förutsättningar och eller att risken inte finns… mer att summasumarum så ser de ingen större recessionsrisk framöver.

2, Att kostnaderna drar ovan, och då är det framförallt 1 och 2.

Scenariot är följande: Lönerna stiger till följd av hygglig konjunktur och god arbetsmarknad. Bolag som INTE har pricing Power kan inte höja priserna. Deras vinst minskar med ökade lönekostnader. Bolag som har pricing Power höjer priserna, varpå inflationen stiger och räntorna stiger. Eftersom räntekostnaderna för hushållen stiger så äter de upp löneökningen så det finns mindre pengar över att handla för. Dvs trots att företagen höjt priserna, så sjunker deras försäljning. Ökade lönekostnader gör att vinsten krymper. Skulder i bolag kostar mer i räntekostnader, dvs lägre vinst.

Det är detta D&B är inne på. Dvs efter många år där arbetsgivarna och kapitaliserna har varit vinnare, så är det dags att ge tilbaks lite Power till arbetstagarna, med följdeffekten att vinsterna krymper och marginalerna normaliseras.

Jag tror att D&B har rätt… men inte just nu. Rådande soft patch gör att de har fel. Kommer tillväxten, löneökningarna, inflation och räntehöjningar tillbaks 2020…… då är deras case högaktuellt.

Jag har tidigare skrivit mycket om löner…. utöver tajtarbetsmarkad faktorn…. så finns det ett 10-tal andra strukturellt faktorer som påverkar lönerna. Hittills vet jag inte någon som lyckats fånga allt i någon modell… utan att extrapolera i efterhand. Jag är ödmjuk!

Nedan chart är intressant, säger att senaste 10 åren har jobben skapats i enkla jobb, eller mer avancerade. Typ advokat eller Starbucksbarista. Tidigare ”medelklass-jobb” har inte vuxit i samma utsträckning. Polarisering och Trump är två ord jag kommer att tänka på!

Nedan visar statskulderna. Japan har ju klarat sig hyggligt mycket pga att medborgarna äger skulden själva. Förstår ni? Japanska hushåll har finansiella tillgångar (statspapper). Japanska staten har enorma skulder (statspapper). Netto noll i samma valuta.

Sverige ligger också rätt lågt. Endast 30% av statskulden ligger hos utlänningar. Med tanke på att skulden är på ynka 1,200mdr kr, så är det typ 360mdr. Det är felräkningspengar.

Nej den stora grejen är bostadslånen. Där sitter utlandet på 1,500mdr i finansiering. Men vänta lite, finns det 1,500 i skulder så finns det 1,500 i tillgångar. Jajamensan, visst finns det 1500 i bostäder. 1500 i skulder är lika farligt som 1500 i tillgångar är härligt. Kruxet är vad tillgångarna avkastar så att de kan betala ränta på skulden. Men vadå? Bostäder avkastar ju inget. Jovisst, de som bor i dem har inkomster, dvs lön. Det är avkastningen, som går till skulderna. Alltså, som vanligt är det relationen mellan skulder och inkomster som är intressant. Krackelerar den, så krackelerar tillgångarna.

I fallet japan då. Staten sitter på skulder, men innehavarna, befolkningen på tillgångarna. Så länge som staten betalar ränta på skulderna så är det lugnt. Men var kommer räntan ifrån? Jo skatteinkomsterna. Var kommer de ifrån? Skatt på arbete. Så man kan säga att japanska befolkningen sitter på tillgångarna men knegar ihop ränteinkomsterna själva. Slutar de få lön så blir det jobbigt. Extra jobbigt för dem då deras tillgångar får problem. Ungefär som våra bostäders värde får problem om vi slutar jobba. Recession är inget kul i skuldsatta ekonomier, även om det finns tillgångar. Tillgångarna är ju bara en funktion av skulderna ändå. Nej det primära här är recession… det är inget bra när det finns för mycket skuld. Så man kan säga så här…. drar räntekostnaderna jättemycket så blir belastningen jobbig för svenska hushåll, för japanska hushåll blir belastningen inte så tung, för statens räntekostnader är hushållens ränteinkomster, fast där räntekostnaderna finansieras genom hushållens arbete. Så de tar ut varandra.

Kan vi undvika recession? Tyvärr, recessionens moder är högkonjunkturen. Så länge som vi vill ha det ena så får vi det andra. Det krävs bara lite stigande löner och rätt hög inflation… något vi inte haft på länge! Men som vi tar ett steg närmare varje gång vi har ett år med positiv tillväxt och några fler i sysselsättning!

Have a nice one

Trump har ju legat ganska lågt på sistone när det kommer till handelskonflikten. Fram tills nu. Nu twittrar han att han tänker höja tullarna mot Kina från 10% till 25% om de inte får till ett avtal senast fredag. Låter som om de i stort sett är i hamn, men att de kanske har någon eller några kvarvarande stötestenar. Varpå Trump tar till sitt yttersta vapen för att visa kineserna att han menar allvar. Har svårt att se varför han skulle vilja förstöra hela förhandlingen och kanske inte få till ett avtal alls. Jag hoppas på avtal på fredag! Det skulle i så fall betyda att det är en Buy the dip situation.

I fredags kom det jobbdata från USA. Det skapades 263k jobb i april mot väntat 185k och fg 189k (nedreviderat från 196k). Otroligt bra siffra!!! Ser man till senaste 3 månaderna har det skapats 505k jobb, eller 168k/månad. Det lirar med en årlig jobbskapartakt på 1,3% vilket lirar med cirka 2,3% BNP tillväxt. Inte dåligt!

Timlönerna kom in på 3,2% YoY mot väntat 3,3 och fg 3,2%. Ingen sprudlande lönetillväxt trots så starkt jobbskapande och en arbetslöshet på låga 3,6%. Men 3,2% YoY är ändå lite högre än ECI som kom i förra veckan och pekar på 2,8%. Detta kan tyckas vara små skillnader men är det inte. Timlönerna pekar på att lönetakten har svårt att sjunka utan är på en fortsatt hög nivå, vilket skulle kunna motiveras med ett högt jobbskapande i kombination med en tajt arbetsmarknad. 3,2% pekar på en core PCE om 2,2% och därför skulle dagens låga core PCE bara vara temporär. ECI däremot pekar på att lönerna har kommit ner en bra bit och lirar mer med den inflationstakt som råder just nu. Kort sagt, ECI styrker FEDs politik att de kan sitta lugnt i båten, medan timlönerna snarare pekar på att FED ganska snart kan få problem med sin politik om inflationen börjar dra över 2% snart igen. Det är ju smått viktiga skillnader faktiskt.

Över tid så drar inte de här bägge måtten åt var sitt håll, utan skillnader brukar försvinna efter ett tag. Men det är ändå viktigt att förstå skillnaderna mellan måtten. Tänk dig att Kalle jobbar 8 timmar om dagen, 40 i veckan, 160 i månaden. Han tjänar 200kr i timmen. Dvs 32,000kr/mån. Timlönen tar fasta på 200kr. ECI tar fasta på 32,000kr. Ökar timlönen med 3% så ökar den till 206kr. Timlönerna som kom i fredags fångar denna skillnaden. Om Kalle fortsätter att jobba 160 timmar i månaden så ökar hans lön till 32,960kr, dvs en ökning med 3%. Detta fångar ECI. Skulle Kalle däremot dra ner på jobbet, typ 155 timmar, samtidigt som hans timlön stiger till 206kr så får han ut 32,000kr. Samma som innan, trots högre timlön. Då hade ECI ökat med 0%. Där ligger skillnaden. Vilken är mest rättvisande? Frågar du mig så säger ju timlönerna mer om själva tajtheten i arbetsmarknaden. Dvs Arbetsgivarna skruvar upp lönen för att attrahera och behålla personal. Men ECI säger mer om de verkliga lönerna.

Vilket är viktigast för inflation i slutändan? Jag skulle säga ECI. Företag är inte så raffinerade. Stiger deras lönekostnader, så sjunker deras vinster och vinstmarginaler, allt annat lika. Deras spontana reaktion är att höja priserna i motsvarande grad så att vinsten inte sjunker. Därför struntar dem om timlönen stiger till 206kr eller ej, om den utbetalade lönen är oförändrad. ”Inflation stiger när företagen höjer priserna, företagen höjer priserna för att försvara vinsterna”.

Sen är det klart att det inte är rimligt med stigande timlöner på lång sikt, utan att totala löner hänger med. Därför är det oftast ingen större skillnad mellan ECI och timlöner, och när det uppstår skillnader så brukar de konvergera efter ett tag. Detta tror jag kommer hända även denna gång, och lönetakten ligger väl någonstans kring 3%. Vilket lirar med en Core PCE om 2%. Givet den starka dollarn, så importerar Usa någon tiondels deflation, så Core PCE kan förväntas vara rätt stabil framöver om ni frågar mig!

På det hela taget känner jag mig rätt positiv. Jag är mer orolig längre fram när tillväxten tilltar, och vi samtidigt har en så tajt arbetsmarknad. Vad händer med löner och inflation då. Sen finns det fortfarande en väldigt starkt case för en 5-10% svagare dollar…. detta sammantaget kan få FED att svänga om sin politik lika snabbt som man gjorde i januari, och då är jag rädd att reaktionen kan bli lika kraftfull på nedsidan, som den nu varit på uppsidan. Om jag har räknat rätt så innebär en styrränta på 3,25/3,50  att USA hamnar i recession 12-18 månader senare. Men som sagt, det är ett case för 2020. Egentligen borde vi vara glada för lite svag data nu, då det gör det möjligt för FED att sitta still i båten.

——————-

Det har även kommit PMI för tjänstesektorn. ISM non-Mfg kom in på 55,5 mot väntat 57,0 och fg 56,1. US Service PMI kom in på 53,0 mot flash 52,9 och fg 55,3. Inte så dåligt som ni tror utan lirar rätt väl med den soft patch som råder. Givet jobbskapande och löner är jag inte orolig.

Nordeas strateger lyfter fram US Finacial Conditions som leader för Mfg ISM. Den pekar på att ISM kommer att lyfta längre fram. Jag säger inte emot. Låneräntorna är ner sedan i vinstras och det tar ett halvår innan de får genomslag. På  kort sikt, dvs ISM kommande 1-2 månader kan dock fortsätta att komma in svagt, inte minst om man ser till ration mellan ISM new orders och inventories.

Nordea lyfter fram Semiconductor index, samt Koreansk exportdata, som gröna skott att det börjar hända saker i Kina och Asien. Jag håller med, och det vore väl konstigt annars med tanke på att de stimulerat för 6% av BNP.

Låt oss bara få till ett handelsavtal så har vi OMX i 1730 innan midsommar. Därifrån kanske man ska dra upp kassan mitt i all optimism och ta semester…. i oktober brukar man kunna komma in till bra priser igen.

Ha en fin vecka!!!

Rykten gör gällande att vi kan få ett handelsavtal på plats inom två veckor. Det är bra för sentimentet såklart, men mycket är redan taget!

Igår kom Manufactoring ISM in på 52,8 mot väntat 55,0 och fg 55,3. New Order komponenten kom in på 51,7 mot fg 57,4. Mycket svagt. Systersiffran US Mfg PMI kom in på 52,6 mot flash 52,4 och fg 52,4. New Order komponenten var särskilt starkt. Stabilt och bra!!! Hur fan ska man tolka det här undrar många? För det första kan man säga att svaga Chicago PMI hade rätt i förgår. ISM blev dålig. Men både Chicago och ISM har haft en sak gemensamt under en längre tid, och det är att de har legat artificiellt högt jämfört med den laggande realekonomiska datan. US PMI, och andra lokala PMIs har legat mer nivåmässigt rätt. Varför det är så vet jag faktiskt inte. Jag vet bara att Markit, som ställer samman PMIs i världen, bla USA, var väldigt nöjd igår med att ISM ser ut att ha overstated den ekonomiska aktiviteten. Att ISM nu kommer ner mot US PMI och att de fullt ut konverterat ser jag som makrodata nörd som något positivt. Nuvarande nivåer pekar inte på någon recession, utan lirar ganska väl med rådande soft patch. För soft patch är det, tro inget annat. BNP siffran var ju till stor del dopad av ökade lager och export som har kopplingar till handelskonflikten. Rensar man för detta så växer USA med runt 2%. Datan ovan visar också att någon recovery inte lurar runt hörnet. Dvs Soft patch håller i sig även under Q2. Det är i linje med min tro att hela 1H19 är rätt svagt. Det är inte förrän under 2H19 som det bör ta fart igen, och därför kan vi inte vänta oss stigande PMIs förrän efter sommaren om vi utgår från att datan leder aktiviteten med cirka ett kvartal. Den här april siffran beskriver alltså läget i maj-juli. Augusti siffran, som kommer i september, och beskriver läget i september-november vill vi ska vara bra. Fram tills dess har vi överseende, givet att de inte dyker under 48. För då är det nåt annat på gång. Tittar man på ration mellan underkomponenterna New order/Inventories så säger den också att headline siffran inte kommer lyfta i närtid. Varför tror jag så hårt på recovery under 2H19. Jo för att jag följer den 30-åriga genomsnittliga Mortgage räntan i USA. Den kan man säga är en Proxy för hushållens räntekostnader. Den steg kraftigt från hösten 2017 till hösten 2018 som ett resultat av FEDs höjningar. Den ränteuppgången förklarar till stor del den soft patch vi har nu. MEN, denna 30-åring föll lika kraftigt från förra hösten fram till nyligen, och det är frukterna av det vi kommer börja skörda i slutet av året.

Börsen, dvs SPX, och PMI datan då? Vad ska man tro? Tja den var varken eller. Tillräckligt knepig för att locka fram profit taking kring ATH nivåer. Tillräckligt comforting för att locka fram köpare när RSI kommer ner. Förstår ni hur jag menar?

Rent generellt tror jag börsen kan gå några procent till. Sen är det dags för en sättning och lite sidledes. I avvakta på recovery data och inprisning av 2020 vinsterna, som potentiellt kan ta oss 10%+ till från dagens nivåer.

Många har säkert noterat att Trump är sur för att FED inte sänker räntan. Låt mig vara helt tydlig, Trump har noll pull på penningpoltiken. De bryr sig noll och nada. Om de mot förmodan sänker är det för att datan har kommit in på ett sätt som leder till sänkning. Jag måste säga att jag tycker nästan lite synd om Trump. Han är liksom ”between a rock and a hard Place”, i trippel bemärkelse. 1, Dagens räntor gör att han kommer behöva betala cirka 480mdr dollar i räntekostnader på statsskulden. Samtidigt finns det inget som talar för att FED tänker sänka räntan. Det är inga småpotatis. Budgeten är väl på knappt 5,000mdr, så det är ju drygt 10% som bara går till räntor. 2, Om man hade kunnat köra budgetunderskott så hade ju de kunnat ta smällen, men med demokrater i kongressen så gör dem allt för att bråka med Trump, vilket bla omfattar skuldtaket. Det såg vi senast i vintras. Dessutom är det val nästa år. Dvs Trump tvingas hålla nere budgetunderskottet allt annat lika. 3, Man skulle kunna finansiera räntorna med högre skatter, men givet Trumps väljare och det faktum att han är republikan så lär inte det ske. Skatteintäkterna lär tvärtom minska då de är korrelerade med konjunkturen som alltså står för en inbromsning. Tre starka krafter  som gör att Trumps ända utväg är att sänka kostnaderna, vilket inte är modellen man vinner val på. USA går till val nästa år. Stackars Trump. Det är nästan så att han borde hoppas på ISM under 50 ;-). I ett sånt läge sänker FED räntan, samt att kongressen får det svårare att bråka med Trump om ekonomin bromsar in, då de kommer framstå som genomruttna taktiska politiker, när Trump bara försöker stimulera ekonomin och göra det som är bäst för medborgarna……

Är räntorna på den Amerikanska statsskulden en stor grej undrar ni? Tja 480 mdr dollar är en hel del. Det är lika mycket som Sveriges hela BNP. Skulle man höja skatten på varje arbetande amerikan så att det täckte räntorna så hade man fått höja med c3,000 dollar om året, eller 250usd/månaden. Inte småpotatis!

Om man tittar historiskt har FED sänkt två gånger när ISM dykt under 50, varpå tillväxten tagit fart igen, och man har inte fortsatt sänka räntan i klassisk räntesänkarcykel/recession. Detta var under 1995 och 1998. Dvs om ISM skulle falla ner under 48 så är det implicit med tillväxt under 2%, jobbskapande faller under 100k/månaden, löner och inflation väntas falla ytterligare. Detta kommer trigga FED att sänka. Där är vi inte ännu, och det är inte mitt base case. Men Just sayin. Dyker ISM under 48 så är det troligt med räntesänkningar.

Apropå FED, de hade räntemöte igår. Två saker:

1, De gjorde klart för marknaden att de känner sig komfortabla med sina prognoser  och rådande styrränta. Dvs de har ingen plan att vare sig höja eller sänka.

Det finns en hel del aktörer där ute som tror på sänkningar senare i år. De aktörerna är påverkade av rådande soft patch och ser hur inflationsdatan pekar ner. De fick sig en käftsmäll igår kan man säga.

2, Men det räckte inte med att ge pessimisterna på nöten. Man sa även att de förväntar sig att efter regn kommer solsken. Dvs efter den här soft patchen tilltar tillväxten och  jobbskapande igen, varpå löner och inflation börjar röra sig uppåt igen. Detta UTAN hjälp av sänkningar. Så om något, så är nästa steg i penningpolitiken en höjning. Inte en sänkning. Men som sagt under punkt 1, detta är först aktuellt en bra bit in på 2020. De var väldigt tydliga med att man nu ligger stilla.

Jag tror FED har rätt. Skulle ISM mfl dyka under 48…. då är det andra bullar. Men detta är inte troligt.

Inför FED mötet var räntorna ganska nedtryckta, men vände tvärt, och började stiga kraftigt istället. Risk-on tänker kanske någon? Tyvärr, det kräver nämligen en svag dollar, och den var tämligen stark. Så reaktionen var en mer klassisk konjunkturell reaktion. Dvs bättre tider väntar om vi får tro FED, dvs stark dollar och stigande räntor.

Från Europa har det också kommit PMIs. Tyska Mfg PMI kom in på 44,4 mot flash 44,5 och fg 44,1. Gäsp. Från Europa kom den in på 47,9 mot flash 47,8 och fg 47,5. Gäsp. Ja, de är bättre än sist och smått bättre än väntat. Men det är felräkningspengar. Det viktiga är att de inte faller vidare. Att de bromsat upp. Att Europa typ växer med 1%… men att vi vare sig är på väg ner till sämre nivåer, eller bättre för den delen. Det är bra, eller inte så dåligt, eller hur man nu ska formulera sig. Éuropa har aldrig fixat nåt av egen maskin. USA och Asien behöver ryska upp sig, och sen kommer vi med eftersläpning. Även om 2H19 kan bli bättre än 1H19 så lär det inte bjuda på några stora överraskningar. ”Caset Europa” är i så fall 2020. Kan man tänka sig 1,5-2% tillväxt? 5-10% vinsttillväxt? Någon kanske tänker, men då är Sverige också tråkigt eller? Njae, Svenska börsen är cyklisk som tusan. Exponering mot den globala tillväxten och konjunktur och industricykeln. Så Svenska börsen lär vara pigg och glad så länge som det allmänna börsläget är muntert. Håll koll på USA alltså!

Jag ska inte tjata om svensk penninpolitik och kronan. Men även idag kom Mfg PMI för Sverige. En siffra jag normalt sett inte följer. Men den kom in på 50,9. Inte särskilt bra. Men tyskland ligger på 44,4 och Europa 47,9. Var tror ni den svenska siffran legat på om kronan stått i 9,60 eller 8,60 mot Euron senaste året? Inget vet, men en sak vet jag, den hade inte stått högre än idag. Många säger att svensk export har trendat ner och den svaga kronan inte hjälper. Jag säger att svensk export hade varit ännu sämre med starkare krona.

Over´n´Out