Månadsslutseffekten vann över Överköptmarknad, och SPX/NDX/Stoxx stängde på höga nivåer. Det var ju egentligen bara OMX som baissade sig. Vet inte om det handlar om stark krona, eller nåt annat.
Jag tror fortsatt på SPX 4,700ish i början av november…. och sen blir det några veckors återhämtning och RSI normalisering.
Vi har fortsatt en massa rapporter kommande vecka, men trots svaga rapporter från Amazon och Apple så lyckades det positiva sentimentet hålla i sig. Jag gissar på att man ser Amazons fraktkostnader och Apples komponentbrist som övergående. Lagarde och ECB lyckades bli mer hökiga i veckan än många väntat sig, vilket innebar att Euron försvagades mot såväl krona och dollar. En europeisk 2-åring ligger på -0,6% vilket såklart inte är hållbart om ECB börjar höja. Senaste under 2014 låg en 2-åring över 0% och dit kan det ju gå snabbt om ECB ändrar riktning. Går en 2-åring till 0,0 – 0,5% så kommer en 10-åring klättra till 1,0-1,5% från idag cirka 0,0%. Jag förstår om marknaden väljer att sälja obligationer (som alltså sjunker i pris när räntan går upp) och växlar bort Euros till nåt annat.
Nu tillhör jag ju dem som inte tror att Europa har ett inflationsproblem på lång sikt. Jag tänker framförallt på hur sysselsättningsgrad och deltagandegrad ser ut i Europa. Ställ det i relation till långsiktig strukturell tillväxt. Det är inte receptet för hög löneinflation, och därmed inte hög kärninflation.
Nej jag tror många inte inser till fullo supply/demand dynamics som råder just nu. Dels för att det är ganska nya grejor, och dels för att ekonomer oftast är extrapolerande nulägesanalytiker. Men det hade räckt med att bara uppsöka en restaurang i vanlig europeisk storstad för att inse att läget. Dvs de har extremt mycket att göra, dvs fullbokade, samtidigt som det är svårt och dyrt att få tag i personal och kostnaderna för mat och dryck har gått upp. Detta gör att man måste kompensera genom att höja priserna. Men är man bara är kapabel att lyfta på huven, istället för att titta på excelark som många ekonomer gör, så inser man att fullbokningarna, dvs demand, handlar dels om att pent-up demand, dvs om man inte gått på krogen på lång tid så är det många som tycker det är extra kul att gå ut nu. Detta är något som normaliseras. Dels handlar det om att många tar sig råd att gå ut att äta på krogen, även om köpkraften inte förändrats avsevärt jämfört med tiden, vilket innebär att deras restaurangbesök, av köpkraftsskäl, måste normaliseras längre fram. Alltså kommer demand normaliseras. Utbudssidan är också speciell och relaterad till Pandemin och den höga efterfrågan. Pandemi effekterna kommer ebba ut, och efterfrågan kommer falla tillbaka, och därför kommer även utbudssidan att göra det. Vi kommer alltså komma tillbaka nästa år till en situation som påminner mycket mer om 2018/2019. Det är bara svårt att inse det när världen idag ser så annorlunda ut. Det är också det stora skälet till varför Extrapolerande känns så bra. Men nästan alltid blir det fel. Goldman slår fast att deras Core Inflation tracker för Europa idag ligger på 1,9%. Jag tror, nej förresten, jag vet att de har rätt.
Jag kan också krasst konstatera att Kinesiska kolpriser är ner 40% sen toppen, Europeiska gaspriser är ner 36% sen toppen och Baltic Dry index är ner 35% sen toppen….
Jag ser också hur US Retail sales ligger på 625mdr i månaden mot trendande 550mdr. Skillnaden, 75mdr/månaden, eller 75*12=900mdr om året är en överkonsumtion som det inte finns täckning för hos de amerikanska konsumenterna om inte finanspolitiken varit så expansiv. Fattar ni? Pengarna på lönekontot har inte täckning för detta, och när budgetunderskotten (3,100 mdr dollar under 2020 och 2021) försvinner så kommer Retail sales att anpassa sig till lönekontonas storlek. Då faller Retail, och ekonomer och media kommer vara sååååå överraskade över att efterfrågan viker, och man kommer ta rådande analys och kasta i papperkorgen, och börjar göra en ny som bygger på den nya dagsformen. Det är så jävla sorgligt att man inte ens orkar eller har kompentens att förstå de här sambanden.
Titta på graferna i förra inlägget. Historien upprepar sig. 2009-2011 hade vi samma grej, fast idag är den mycket mer extrem, dels pga Pandemins effekter och dels för att man kört lika expansiv finanspolitik på 2 år som man senast gjorde under 5 år.
Jag vet inte om ni minns Riksbanken under 2010, men de kunde ju inte heller skilja på strukturell efterfrågan, och den post Great Recession come back som orsakade hög temporär inflation. Riksbanken slog an en hökig ton, höjde räntan, och fick sen backa från alltihopa och anklagade för policy misstag.
Centralbanker är smartare idag, även om ex FED höjde för mycket under 2016-2018… de höjde till 2,25% vilket de senare insåg var för mycket. Men de utgick från den gamla skolboken, som säger att att om inflationen ligger på cirka 2% så måste man höja över detta för att skapa positiva realräntor, som i sin tur får alla att spara istället konsumera. Detta stämmer fortfarande. Men det hade räckt om de höjt till 1-1,5% för att få den rätta åtstramningen. Bakgrunden till detta, som de gamla skolböckerna inte fångar, är att skulderna idag är 3X större än de samlade inkomsterna. Så en höjning med 1% idag motsvarar en höjning med 3%. I praktiken är det enkel matte. Om man höjer x% så får man y% squezze out av köpkraften, då räntekostnaderna ökar, vilket gör att konsumtion och investeringar pressas tillbaka. Då faller alltså efterfrågan, och eftersom utbud ligger där det ligger, så går priserna tillbaka och inflationen blir ett icke problem. Nu finns det en risk att ECB är på väg att göra ett policy misstag i sin tro att inflationen är strukturell och långsiktig. Om de agerar hökigt i ett senare skede, trots att det inte är motiverat egentligen, så kommer det få negativa konsekvenser som de senare kommer behöva rätta till. Helt i onödan, för att de inte förstår hur världen förhåller sig. Tyvärr är det så att även hos centralbanker så sitter det vanliga människor, och fel pga mänskliga faktorn kan vi inte gardera oss emot.
Chicago PMI i fredags kom in på 68,4 mot väntat 63,5 och fg 64,7. En superstark siffra som pekar på en stark ISM Mfg denna vecka.
Final Michigan index kom in på 71,7 mot väntat 71,4 och fg 71,4. Fortsatt svag och diffar ganska rejält mot CBs systersiffra…. vilket är märkligt i sig. Jag undrar om det har att göra med populationen man frågar????
Core PCE, FEDs viktigaste inflationsmått, kom in på 3,6% mot väntat 3,7% och fg 3,6%. Begagnade bilpriser är fortfarande höga, då de här ”perfect storm” faktorerna fortfarande är aktiva. För att hyror, en late effect av stigande bostadspriser, är på väg upp osv… Alltså det räcker med att räkna på ren baseffekt för att inser att Core PCE kommer ligga kring 3-4% fram till vårkanten för att därefter falla tillbaka mot 2%. Core CPI gör samma sak, fast snarare 3,5-4,5%. Sen vad core PCE står i vid slutet av 2022 handlar om HELT ANDRA saker. Dvs vad löner och sysselsättningsgrad och tillväxt (demand) utvecklas under 2022.
Från Kina kom NBS, det officialla, Mfg PMI in på 49,2 mot väntat 49,7 och fg 49,6. Non-Mfg PMI kom in på 52,4 mot fg 53,2. Biz as ususal. Låter Kina Evergrande utvecklas till ett Lehman event så orsakar det stora problem. Men det kommer de inte att tillåta. 100%. Å andra sidan kan de inte skapa en moral hazard problematik genom att baila ut alla investerare hursomhelst. Det kunde man inte under Lehman, och det kunde inte Bo Lundgren med Carnegie heller…. inget nytt där!
US ECI, Employment Cost Index, FEds favo mått över löner, som kommer kvartalsvis, en månads fördröjning, kom in i fredags för lönebildning under Q3. Den kom in på 1,3% QoQ (dvs ökning jämfört med Q2) mot väntat 0,9 och fg 0,7. Mer intressant är årstakten. Den kom in på 3,7% (dvs lönerna i Q3 är 3,7% högre än under Q3 förra året) mot väntat 3,2 och fg 2,9%. Det är en historisk väldigt hög siffra. För att ge er lite bakgrund. Under åren 2010-2017 låg den genomsnittliga lönenivån på c2,5% om året (vilket resulterar i c1,5% kärn inflation). Under 2018-2019 tog den sig upp till c3% som ett resultat av tajt arbetsmarknad. Den hade fortsatt upp om inte FED hade höjt räntorna, och bromsat tillväxten. Trumps handelskrig gjorde sitt. Under 2020 Pandemi/Recessions året sjönk lönerna tillbaka till c2,5%. Det var intressant, för att vid recessioner brukar lönerna tappar mer. Anledningen till att de inte gjorde det beror dels på att recessionen blev så kort, och dels för att företagen inte använde löner som vapen att möta lägre efterfrågan, utan man sparkade folk. De som fick behålla jobbet fick också behålla sin vanliga löneutveckling. Nu i år drar lönerna och senaste siffran är anmärkningsvärd. Men läget är också anmärkningsvärt. Ta Restaurang exemplet ovan… supply demand dynamics (dvs bokningsläge, priset på kött som är en funktion av priset på foder, svårigheten att få tag på folk, och personalens löneanspråk) är extrema och inte uthålliga, och där det finns faktorer som bevisar varför de kommer gå tillbaka. Därför kommer även dagens löneutveckling att komma tillbaka under nästa år.
Var lönetakten sen lägger sig kommer vara helt avgörande för inflationen, och därmed FEDs planer att höja räntan. Vad lönetakten blir kan jag inte svara på, men det kommer vara en funktion av 1, ena sidan sysselsättningsgrad och deltagande grad som alltså är en funktion av jobbskapande och 2, tillväxt i ekonomin å andra sidan.
Min prognos är att lönerna kommer att komma ner mot 2,5-3% under nästa sommar, typ rapporten som kommer siste juli. För att sen inleda sin nästa resa på helt andra meriter.
Jag har tittat lite närmare på Retail Sales i USA. Trendande data INNAN pandemin låg på cirka 525mdr i månaden. Under de 3 månaderna Mars-Maj så föll den kraftigt, sammanlagt med 200mdr under trendande 525mdr i månaden. I juni var detaljhandeln tillbaka igen. Det måste varit den kortaste recessionen on record hahaha. Anyhow, pent up demand, kan man då säga ligga på c200mdr. Men de här lyckades man knapra ikapp under juni20-feb21. Dvs 200mdr över snittet på 525mdr. Så i februari var ordningen återställd. C19 Pandemin var glömd och förlåten. Allt hade kunnat övergå till det normala. Särskilt med tanke på att vaccineringarna började ta form. Men icke sa nicke. Det komiska är att då växlar detaljhandeln UPP, med cirka 100mdr i månaden, vilket alltså nu har hållit i sig sedan dess. Så vi har en överkonsumtion mot trend på 683mdr under 7 månader (mars-sep med snitt i 100mdr). En köpkraft som alltså inte går att härleda till löner och jobbskapande. Nej, det handlar såklart om extrem finanspolitik, som när den verkar ut kommer få detaljhandeln att falla ner mot 525-550mdr igen. När det kommer vet jag inte… men det borde vara relativt snart. Särskilt Mars siffran nästa år kommer ssannolikt se svag ut YoY. Just sayin
Men vi kommer inte ifrån att tillverkningsindustrin , både i USA, Kina och Europa, har om man enbart ser till DEMAND sidan varit dopad med 100mdr i månaden. Eller 20% över det normala. Samtidigt som pandemin gjorde att fabriker gick på halvfart och lagernivåer betades av. Vad som kommer hända är att efterfrågan tappar med 20-25% samtidigt som produktion normaliseras… och vips har vi samma supply/demand dynamics som under 2019… .och alla som extrapolerat nuläget kommer få fel.
I veckan som kommer fokuserar jag på ISM/PMIs samt jobbdata (413k jobb väntas mot förra 194k), men även FEDs möte på onsdag där de kommer annonsera tapering med 15mdr i månaden från och med december, fördelat på 10 statspapper / 5 bostadspapper.
Ha en fin vecka, vi hörs!
——-
Har fått en del frågor om inflation på sistone… många i stil med ”förhoppningsvis har du rätt, men tänk om du inte har det. Är världen på väg in i en höginflationsmiljö som vi inte sett på över 25 år och som vi inte klarar hantera?”
Inte en chans i världshistorien. Beviset är enkelt. Centralbanker sitter idag på en handbroms man inte hade förr i tiden. Något gamla skolböcker inte tar upp. De gamla skolböckerna säger nämligen att när en centralbank höjer räntan så sjunker inflationen. Detta av två skäl; när räntan höjs så ökar allt annat lika realräntan vilket gör det mer attraktivt att spara framför konsumera. Då sjunker tillväxten, jobbskapande, lönetryck och till slut inflationen. Den andra faktorn är utlåning. När räntan höjs så vill färre låna allt annat lika då kalkylen blivit sämre. Mindre utlåning ger mindre investeringar och konsumtion… och hela kopplingen ner till lägre inflation. De här faktorerna stämmer fortfarande, men är helt sekundära jämfört med den viktigaste faktorn. Nämligen skulder (i relation till underliggande inkomster för de skuldsatta).
Vi tar Sverige som exempel. Hushållens skulder uppgår till c5,000+mdr kronor, det mesta är bolån. Hushållens inkomster före skatt uppgår till cirka 2,000mdr och c1,400 mdr efter skatt. Om Ingves höjer räntan med 1% så trycker den undan 3-4% i konsumtionsutrymme. Höjer han med 2% så kan du dubbla detta. Det innebär att om inflationen blir för hög så höjer han bara räntan lite och tillväxten, läs efterfrågan, tvärnitar. Företagen som försöker sälja sina volymer märker att de inte får varor och tjänster sålda. Tror du att de höjer priserna i detta läge? Nej, jobbskapande och inflation dör över en natt. Jag försöker inte måla upp detta som något positivt. Bara det faktum att inflation inte blir nåt problem, då centralbanker idag kan döda festen på en sekund, varpå det sista företagen då har att tänka på är att höja priserna, och det sista arbetstagare kan göra vid ett lönesamtal är att förhandla upp lönen. De är glada att de får behålla jobbet i en verksamhet som helt plötsligt går betydligt sämre.
Det här är sanningen… centralbankerna världen över kan tack vare skuldberget döda tillväxt, jobbskapande och inflation över en natt. Om de vill. Motsatsen är desto svårare, dvs de kan nolla räntan och köra QE hjälper (jämfört med att inte göra det) men tillväxt, jobb och inflation är betydligt svårare att skapa än motsatsen. Lite som att säga att de kan ”leda hästen till vatten, men de kan inte tvinga den att dricka”. Men att tvinga hästen att inte dricka är lättare, det är bara att ta bort vattnet.
Powell har sagt det rakt ut… vi har försökt skapa inflation sedan 2009, vilket inte har varit det lättaste. Expansiv penningpolitik från 2009 till 2016 gjorde att man till slut skapade lite inflation under 2017-2019. Det handlade om att det tog tid att tvinga upp deltagande- och sysselsättningsgrad. Man sa ”Vi tar hellre lite hög inflation än motsatsen”. För att, och detta säger han inte rakt ut, att göra motsatsen, att döda inflation är en barnlek för dem.
Icke desto mindre kommer han att annonsera tapering på onsdag… men alla sk experter som hojtar räntehöjningar. Glöm det! Han tänker i lugn och ro avvakta utvecklingen nästa år för att se hur de pandemi relaterade faktorerna spelar ut… och vad som driver ekonomin framåt EFTER detta. Eventuellt kan vi ha ett högre inflationstryck än vad vi varit vana vid. Eller inte. Svårt att säga. Först när Fed kan greppa detta så kan vi bilda oss en uppfattning om räntorna. Där base case är höjningar under 2023… men det ska flyta en del vatten under broarna först. Sluta extrapolera nuläget… det har aldrig fungerat som analysmodell.
—————–
Rapportperioden fortsätter att dundra på, och överlag är resultaten bättre än väntat. Energisektorn, olja och gas, förklarar den största skillnaden mellan förväntat och inkomna resultat. Svaga resultat blir straffade duktigt. Bra med en axelryckning… en del är taget i marknaden med andra ord.
Från Kina kom ytterligare PMI idag. Caixin Mfg PMI kom in på 50,6 mot väntat 50,0 och fg 50,0. Inte så pjåkigt. Uppväger att den officiella var lite klen.
Från USA kom Mfg PMI in på 58,4 mot flash 59,2 och fg 60,7… lite svagare men fortsatt helt okej nivå.
US ISM Mfg kom in på 60,8 mot väntat 60,5 och fg 61,1. Helt okej och fortsatt superstark nivå. New orders sjönk tillbaka från 66,7 till 59,8… fortsatt bra nivå.
På det hela taget mår alla bra. Övergången från en double digit post pandemic growth party economy… till en ekonomi som växer med 3% och skapar 3 miljoner jobb om året fortskrider sakta men säkert.
Så länge som SPX 4,550 håller så tror jag på nya ATH´s inom kort….
————-
Tisdag, från Europa kom Mfg PMI in på 58,3 mot flash 58,5 och fg 58,6. Tyska motsvarigheten kom in på 57,8 mot flash 58,2 och fg 58,4…. en uns svagare men fortsatt stark nivå. No worries.
Imorgon kommer Tjänste PMIs samt FED möte… tbc
————-
Fed annonserade ikväll att man reducerar QE, dvs tapering, med 15mdr i månaden med start i november. Helt enligt förväntningarna. Man kommer vara klar till sommaren. Man nämner inflationsriskerna, men att man i dagsläget inte ser behov av räntehöjningar. Också detta enligt förväntningarna. My take är att de tänker se hur tapering landar kommande halvåret, och att man också under samma period får bättre förståelse för hur inflationen utvecklas, och att det ändå inte blir aktuellt med höjningar förrän tidigast nästa höst. Om ens det. My take är att inflationen kommer ner rejält under sen vår, tidig sommar, och även om vi ser strukturella drivers för inflation då, typ tajt arbetsmarknad, så är det andra saker som påverkar jämfört med de vi ser idag. FED vill inte extrapolera nuläget, och i detta har de helt rätt.
Många försöker att förstå när första räntehöjningen kommer, och de tar en ansats i att försöka förstå inflationen. Det är logiskt, men fungerar inte. Tyvärr. Vill du veta när första räntehöjningen kommer så måste du förstå EN sak. Hur jobbskapandet kommer utvecklas? Förstår du den, så förstår du när arbetsmarknaden blir tajt enligt sysselsättning och deltagandegrad. När du förstår den så kommer du förstå när lönerna strukturellt växlar upp och vilken nivå de kommer ligga på. När du förstår den så förstår du hur företagen långsiktigt kommer höja priserna i syfte att kompensera för högre lönekostnader. När du förstår den förstår du långsiktig strukturell nivå på kärninflationen. Och när du förstår den så förstår du vad FED tänker göra med styrräntan, och förstår du den så kan du hyggligt plotta räntenivåerna på olika löptider. Problemet är följande, inte ens FED vet hur många jobb som kommer skapas varje månad närmaste året. Men en hint är att plotta tillväxt prognosen rätt, då jobbskapandet historiskt varit tajt kopplat till tillväxttakten. Dvs om Amerikansk ekonomi växer med 3% så har det skapats 2% nya jobb, vilket är ca 3 miljoner jobb, eller ca 250k nya i månaden. Svårigheten ligger i att veta vad tillväxten blir….. särskilt när finanspolitiska stimulanser ebbar ut, och räntorna sakta rör sig uppåt vilket med fördröjning ger en squezze out på tillväxt, då hushåll får mindre över att shoppa för. Powell sa igår att han kan ”tänka sig” att USA har full sysselsättning nästa sommar. Det innebär att han tror det kommer skapas 6 miljoner jobb tills dess. Det innebär c750,000 i månaden…. Det är optimistiskt. Det kräver att ekonomin går riktigt starkt. Jag är inte lika säker. Jag skulle inte bli förvånad om det bara skapas hälften så många. Det skulle betyda att vi inte nåt full sysselsättning förrän till nästa jul. Skillnaden är enormt viktig. För får Powell rätt är risken rätt stor att vi får första räntehöjningen nästa år. Får jag rätt får vi inte det.
Första räntehöjningen är viktig. Idag ”ankrar” FED de korta räntorna genom att ligga på 0% styrränta. Därför ligger en 2åring på 0,47% en 5åring 1,18% och en 10 åring på 1,58%. Börjar FED höja släpper hela ankaret och alla räntorna börjar stiga…. och ja ni som varit med ett tag vet vad konsekvenserna av detta blir. ”The mother of all… ” och allt det där ni vet!
ISM non-mfg kom in på 66,7 mot väntat 62,0 och fg 61,9. Otroligt starkt. Tjänstesektorn är back in biz. Bådar gott för jobbdatan på fredag. Å andra sidan gick employment faktorn från 53,0 till 51,6. Det är fan inte starkt, och pekar på svagt jobbskapande på sikt, och att det därmed dröjer innan arbetsmarknaden de facto är tajt, i en värld utan pandemic stimulus.
US Service PMI kom in på 58,7 mot flash 58,2 och fg 54,9…. påminner om siffran ovan. Stark alltså!
Vi hörs på fredag, då blir det jobbdata. Den blir säkert bra, och ger sista pushen upp till toppen. Sen blir det RSI mot 50ish – Fib38/50 och allt det där för resten av November… och sen tomterally i december och hyfsad Year-End close…. sååå enkelt 😉
Kortsikt's Blog 