Hedgefonder fyller visst en funktion

Jag har kommit på mig själv att jag blir som mest upprörd när personer som jag hyser stor respekt för tycker annorlunda än jag själv. Nu har turen kommit till Per Håkan Börjesson på Spiltan. Han är skeptisk till hedgefonder, av rätt skäl, och av fel skäl.

https://www.realtid.se/darfor-ar-det-svart-att-hitta-ratt-bland-hedgefonderna?utm_custom%5Bwp%5D=349,8&utm_campaign=Nyhetsbrev%2030%20januari%20FM%202019

Han har naturligtvis helt rätt i att det är tokigt att kalla hedgefonder för just hedgefonder. Det är en minst sagt en spretig kategori. Alternativa investeringsfonder är ett bättre ord. Han har även rätt i att det krävs att man är ganska kunnig och insatt i hedgefonder för att de ska vara lämpliga som investeringsobjekt. Han har också rätt i att fonder som går bra också tar ordentligt bra betalt. Men är det inte avkastningen efter avgifter som är den intressanta trots allt? Om du fick välja, en fond som tar 5% avgift men är upp 5% efter avgift, eller en fond som tar 0% avgift men är upp 0% efter avgift, vilken hade du valt?

Det är som sagt en spretig kategori, men om vi utgår från den typen av hedgefonder som skapar c5% avkastning till c5% volatilitet på årsbasis, oavsett marknadsklimat, med hög konsistens och där maximala nedsidan är typ 10%. Att de som grupp inte fyller en funktion vänder jag mig emot.

De fyller en funktion för att de som grupp beter sig annorlunda än traditionella tillgångsslag.

De är bättre än aktier när börsen kraschar.

De är bättre än företagsobligationer när det är recession och spreadarna drar och defaults drar ner totalavkastningen i räntefonderna.

De är bättre än statspapper när det är risk on och räntorna stiger

De är bättre än korta räntebärande papper för de ger inget alls.

Men visst, de är inte alltid bättre än ovan i ALLA marknadslägen. Exempelvis när börserna rallar.

Vilket leder oss in på nästa spörsmål. Det går inte att förutspå marknadsutvecklingen. Eftersom det inte går att förutspå marknaderna så bör man enligt Börjesson kombinera räntor och aktier istället. Men hur bra blir en räntefond och en aktiefond i en börskrasch? Oavsett kombo. Inga 5% där inte.

Innerst inne tycker inte han att man behöver gå över ån efter vatten. Är man någorlunda långsiktig så ska man ALLTID sitta på aktier. De ger nämligen bäst på lång sikt.

Jag håller med om att aktier ger bäst på lång sikt. Problemet är lång sikt. Om historien får utgöra någon vägledning så får man ibland vänta 15-20 år för att man helt säkert ska få den exceptionella avkastningen. Många har inte 15-20 år. Ska alla dem justera risken med räntefonder? Hur kombinerar man räntefonder och aktiefonder på ett sätt så man får ut relativt säker avkastning om 5% till 5%vol undrar jag? Inte över tid, utan relativt säkert varje år? Hur ska en sådan portfölj ta sig genom en recession. Det går inte.

Men visst, det finns de som är unga och har långt till pension. De borde absolut ha 100% aktier som utgångsläge. Men inte ens dem tycker det är kul med 5 års sidledes avkastning. Trots att de inte behöver pengarna om 5 år.

Vilket leder oss in på samma fråga igen. Går det att tajma marknaderna, och med tajma menar jag såklart både Exit och Re-Entry Point. Nej det är, som Börjesson skriver, i princip omöjligt.

Men lever du som du lär? Dagligen sitter ni på Spiltan och analyserar värdepapper. Är de köpvärda eller inte? Kommer de addera meravkastning eller ej? Platsar de i portföljen? Vad jag inte får ihop är när förvaltare säger att de inte kan bedöma marknaden, utan rekommenderar en Buy and Hold, men samtidigt kan ha en bedömning om varje enskild aktie som ingår i marknaden. De skulle naturligtvis försvara sig och säga att de inte vet hur en enskild aktiekurs ska gå, utan de som fundamentalister bara har en uppfattning om Värdet på bolaget, vilket de ställer i relation till aktien. Men om man kan ha en uppfattning om värdet på alla aktier som ingår i en marknad, så borde det gå att ha en uppfattning om hela marknadens värdering, och sen ställa den i relation till priset, och därmed bilda sig en uppfattning om den fundamentala uppsidan? Vi pratar inte om tajming, inte vad köpare och säljare kan tänkas hitta på imorgon, utan bara den fundamentala uppsidan.

Kan man inte det, så borde man rimligen inte tro på den enskilda aktieanalysen heller?

Någon som är framgångsrik på att bedöma värdet på aktier, borde rimligen även kunna göra en god värdering av marknaden?

Säg att man analyserar alla aktier i en marknad, och kommer fram till att man inte vill äga någon av dem. Kan man verkligen gå ut och rekommendera att Buy and Hold är bäst då?

Börsutvecklingen påverkas av tusentals faktorer. Det går inte att ha en uppfattning om börsen ska upp eller ner imorgon egentligen. Market tajming är ingen science. Men det går att ha en diskussion kring risk/reward som gör att man strategiskt kan positionera sitt sparande därefter.

Jag efterfrågar en förfinad diskussion där vi går från att sia börsen på spekulativa grunder, till att prata om risk/reward på börsen. Vi pratar inte om tajming. Vi pratar om att det historiskt har funnits olika nivåer på risk/reward på börsen, som då visat att det har varit mer eller mindre lämpligt att ha mycket aktier. En analys som hade varit särskilt värdefull för långsiktiga investerare. Men som inte säger ett skit på kort sikt. Mer av den efterfrågar jag…. samtidigt som förvaltare måste sluta säga att man alltid ska vara fullinvesterad i aktier, samtidigt som de sekunden efter är negativa till en enskild aktie. Det lirar inte!

Sen finns det ju dem som alltid säger KÖP för att de inte vill att kunderna ska ta ut pengarna… för då tjänar nämligen förvaltaren mindre pengar. Dock tror jag inte Spiltan tillhör den gruppen. Men det är ju lite anmärkningsvärt att de säljer just aktie- och räntefonder, men inga hedgefonder.

Avslutningsvis vill jag ändå addera det faktum att

1, det är få hedgefonder som levererar 5%/5% år ut och år in.

2, att det inte är helt enkelt att identifiera vilka det är på förhand

3,  att man ändå tar en risk i de här fonderna. Risk att inte få 5%/5%. Men att risken är kopplad till förvaltaren och strategin, men inte marknadsutvecklingen

Men lik förbaskat finns det en grupp som levererar, och den här gruppen har minst sagt ett existensberättigande.

 

 

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 8 kommentarer

Gästkrönika: En kort historia om kapitalförvaltning.

Idag har jag den stora förmånen att välkomna en ny gäst till bloggen. Henrik driver bloggen blog.betterwealth.se och är investeringsansvarig hos BetterWealth. Henrik har en annorlunda infallsvinkel på långsiktigt sparande som jag tycker är extremt intressant. Han utgår nämligen från risken istället för avkastningen.

Tack Henrik för att du delar med dig av dina kunskaper!

En kort historia om kapitalförvaltning

Jag har tidigare arbetat som kvant- och risk-analytiker för världens största kapitalförvaltare. Att få arbeta för en marknadsledare tillsammans med många stora institutionella kunder har varit en spännande resa i ständig utveckling och här följer min historia av hur kapitalförvaltning har förändrats de senaste åren. Happy reading! 

Index picking istället för stock picking

Mycket har hänt inom kapitalförvaltningsvärlden. Aptiten för aktiva fonder, där förvaltaren arbetar aktivt med att hitta värdepapper som förväntas leverera bättre avkastning än ett jämförelseindex, har minskat drastiskt hos både institutionella och privata kunder.

Höga avgifter, dålig avkastning och mer generellt en ökad förståelse av hur svårt det är att välja ”rätt” värdepapper har gjort att investerare flyttat sina pengar från dyra aktiva fonder till billiga passiva indexfonder. Warren Buffets vadslagning med Protégé Partners är ett exempel på hur en naiv indexfond levererat bättre avkastning än en arme av hårt arbetande analytiker.

Den första passiva fonden lanserades 1975 av John Bogle som grundade Vanguard. Han blev då utskrattad av sina kollegor som inte kunde förstå hur någon skulle vilja investera i en indexfond med ”medelmåttig” avkastning, dvs varken sämre eller bättre än sitt jämförelseindex. Mycket har hänt sedan dess och idag är $10 biljoner investerade i indexfonder i USA, 30% av den total marknaden.

Lanseringen av börshandlade indexfonder, ETFer (Exchange Traded Funds), i början av 1990-talet ledde till en mindre revolution. En ETF handlas som en aktie vilket gör att investerare enkelt och billigt kan få exponering till tusentals värdepapper. Det innebär att risk kan spridas i flera olika geografiska regioner och tillgångsklasser med hjälp av ett fåtal ETFer. Dessutom innebär låga priser och daglig handel att en portfölj av ETFer är billig att underhålla och att den har hög likviditeten. Fokus hos framförallt institutionella investerare har därför skiftat från att välja rätt aktier till att välja rätt index ”index picking”.

Fokus på risk istället för avkastning

”The essence of investment management is the management of risks, not the management of returns.” Kapitalförvaltning handlar om att hantera risk, inte avkastning. Detta enligt Benjamin Graham en av de främsta investerarna genom tiden och mentor till Warren Buffet.

Även om avkastningen tenderar att vara i fokus vid investeringsval är det risken som kan kontrolleras i en investeringsportfölj. Flera studier visar att det är svårt, om inte omöjligt, att förutspå avkastning, Detta har gjort att institutionella investerare efterfrågar strategier som fokuserar på att förutspå och hantera risk.

Riskhantering krävs eftersom exponeringen mot risk i en investeringsportfölj inte är konstant. Risken ökar när marknaden är volatil eller när korrelationen mellan olika tillgångsslag ökar. Som exempel var risken i en 50/50 aktie-ränteportfölj dubbel så stor under finanskrisen jämfört med idag. Genom att löpande kontrollera risk, och om det krävs sänka den när marknaden är skakig, minimerar man risken för stora förluster (empiriskt sker de största börsfallen i volatila perioder). På samma sätt när marknaden är stabil höjer man risken i portföljen för att maximera den potentiella avkastningen. Detta är en strategi som ger högre och stabilare avkastning över tid.

ETFer underlättar riskhantering. Genom att skifta en högrisk-ETF mot en lågrisk-ETF i en portfölj kan man byta ut tusentals värdepapper och på ett effektivt sätt sänka risken. Man kan säga att ETFer fungerar som lego för investerare eftersom de kan ”bygga” portföljer med önskade egenskaper och sedan enkelt ändra egenskaperna vid behov.

Utmaningen med löpande riskhantering är att det dagligen krävs tunga beräkningar. Risken bestäms av volatilitet och korrelation mellan olika tillgångar vilket kräver mycket data och komplexa beräkningar. Dagens tillgänglighet till billig datorkraft underlättar, men vanligtvis är riskhantering en strategi som främst erbjuds till institutionella kunder med stort investeringskapital.

Faktisk information istället för antaganden

Idag görs många datamätningar elektroniskt och kontinuerligt av enheter som är anslutna till internet. ”Internet of things” har bidragit till en enorm tillströmning av ostrukturerade data. Hela 90% av dagens tillgängliga data uppskattas ha skapats under de senaste två åren. Det är en av anledningarna till att dataintensive metoder inom maskininlärning fått ett kraftigt genombrott.

Maskininlärning är ett begrepp som hör hemma inom datavetenskap, statistik, artificiell intelligens och mönsterigenkänning. Maskininlärning kan hitta samband i ostrukturerade data och urskilja trender och signaler som är intressanta för en investerare. Som exempel kan en analys av onlinepriser på tusentals produkter baserad på maskininlräning ge en uppskattning av inflation i realtid.

Inom riskhantering är målet att förutspå risk. Genom att analysera flera finansiella tidserier och sambandet mellan dem med maskininlärning kan man få en bättre uppfattning av marknadsrisk. På liknande sätt som att en smart pulsklocka fastställer att man springer intervaller genom att dra paralleller mellan hög puls, upprepade rörelser och snabba accelerationer kan en smart maskininlärningsmodell bestämma risken i marknaden. Exempelvis kan stigande räntor, höga aktievärderingar och ökad korrelation mellan aktier och räntor indikera att marknaden närmar sig en lågkonjunktur och att risken för stora börsfall är stor.

JP Morgan förutspår att investerare som använder maskininlärning kommer ha en väsentlig fördel framför traditionella investerare. Istället för subjektiva antaganden om risk och avkastning kan en sofistikerad investerare med tillgång till data och avancerade verktyg göra informerade investeringsbeslut i realtid. Det innebär exempelvis bättre och mer kvalificerade riskmätningar vilket hjälper vid riskhantering.

Framtiden?

Trenden inom ETFer, riskhantering och maskininlärning kommer att fortsätta. Kapital kommer fortsätta flöda in i passiva fonder samtidigt som det kommer lanseras nya ETFer. Särskilt inom nischade områden som ESG eller faktorinvesteringar. Vidare råder det ingen tvivel om att det kommer ske storsatsningar inom maskininlärning. Maskininlärningsexperter med djup teoretisk förståelse och erfarenhet av hur man använder maskininlärning för effektivare analys efterfrågas av samtliga banker och kapitalförvaltare. Förväntningarna är att maskininlärning kommer både effektivisera och automatisera flera processer inom kapitalförvaltning. Maskininlärning inom riskhantering är bara ett exempel på hur smarta modeller resulterar i bättre riskantaganden. Slutligen kommer institutionella kunder fortsätta att efterfråga strategier med fokus på att förutspå och hantera risk. Ökad politisk oro, avslutad QE, stigande räntor och minskad ekonomisk tillväxt bidrar till volatila marknader och nervösa investerare som söker stabilare risk och avkastning.

Källor:
https://www.ft.com/content/807909e2-0322-11e9-9d01-cd4d49afbbe3

https://www.ibm.com/blogs/insights-on-business/consumer-products/2-5-quintillion-bytes-of-data-created-every-day-how-does-cpg-retail-manage-it/

https://www.jpmorgan.com/global/cib/research/investment-decisions-using-machine-learning-ai

Q&A

Jonas: Många Blandfonder ligger ju statiskt i sina vikter, som om risk är konstant. Men det är den ju inte. Därmed får man en väldigt svag riskjusterad avkastning. Samtidigt leder det oss in på möjligheten att kvantifiera risk. Du pratar mycket om volatilitet. På senare år tycker jag att signaler som VIX mfl. både är ”sena på bollen” och haft en tendens att ”ropa på vargen” vid fel tillfälle. Hur ser du på det?

Henrik: Precis som du säger, blandfonder är statiska i sin allokering vilket gör att risken kan svänga ordentligt. Exempelvis var risken i en 50/50 aktie-räntor portfölj dubbelt så hög under finanskrisen som idag. Konkret betyder det att om man i vanliga fall förväntade sig förlora 15% i ett dåligt scenario, så steg risken plötsligt till 30% under finanskrisen och innan det stora börsfallet. Volatilitet, Value at Risk (VaR), Expected Shortfall, Tailrisk, Draw Down är några mått som används för att kvantifiera risk. Även om volatilitet är det vanligaste, kan andra riskmått förbättra förståelsen av riskerna i en portfölj. Två portföljer kan ha samma volatilitet men olika VaR, vilket betyder att portföljen med högre VaR riskerar att förlora mer i ett dåligt scenario.

Till skillnad från avkastning, är det fina med risk att man statistiskt sett kan förutspå det i framtiden. Det finns många metoder för detta och indikatorer som VIX kan vara användbara signaler för riskprediktion. Men eftersom risken i en portfölj handlar om så mycket mer än bara den implicita volatiliteten i S&P-optioner är det viktigt att använda flera olika signaler. Det är här metoder inom maskininlärning kan vara användbara för att analysera och hitta mönster i mycket data. Exempelvis kan faktorer som att VIX flertalet gånger varit över 20 under senaste månaden, högre korrelation mellan aktier och företagsobligationer, inverterad räntekurva, högre volatilitet i räntemarknaden och ett aktieras på 5% under den senaste veckan indikera att risken för stora förluster är stor framöver. Att bara kolla på en signal för att bestämma risken är sällan användbart och som du säger ofta leder det till att man “ropar hej” för tidigt eller sent. Nyckeln är att analysera flera signaler och om den förväntade risken är hög/låg, justera sin portfölj för att undvika stora förluster/maximera avkastningen.

J: Min syn på risk har historiskt varit starkt kopplad till värdering. Dvs en aktie/marknad upplever jag kan ha skiftande risk beroende på om värderingen är låg (eg förlustrisken är låg) eller hög. Dvs nån typ av risk/reward tänk som är kopplat till värdering. Hur ser du på det?

H: Värdering spelar absolut en roll när det kommer till risken för stora förluster. IT bubblan 2000 är ett illustrativt exempel där enorma bolagsvärderingar tillslut ledde till en stor marknadskorrektion. Dock är det viktigt att kolla på flera indikatorer. Att enbart använda värdering för att utvärdera risken i marknaden leder till att man är underinvesterad under en längre period. Exempelvis visade ett test av AQR Capital Management, en av världens ledande kvantinvesterare, att en sådan strategi som använder rullande medelvärde av CAPE inte varit bättre än en enkel köp-och-håll strategi.

https://www.economist.com/finance-and-economics/2018/12/15/the-perils-of-trying-to-time-the-market

J: Korrelation är viktigt. Det anses ju vara en av de få ”gratisluncherna” att kombinera två tillgångar som är okorrelerade. Problemet med historisk korrelation är precis som du säger att den inte är statisk. Det är ju den framtida korrelationen som kan skapa värde, så hur arbetar du med den? Kan man lära sig något av historiska ”korrelationsskiften”?

H: Det är korrelation som möjliggör diversifiering och att investerare erhåller s.k. ”Markowtiz gratislunch” dvs. att man sänker risken utan att sänka den förväntade avkastningen. Historiska korrelationsskiften hjälper delvis för att bestämma framtida tillgångsallokeringar men generellt är det svårt att veta i förväg vad investerare köper och säljer när marknaden genomgår plötsliga förändringar (Ta taper tantrum 2013 som exempel). Dock tenderar investerares beteende (och därför korrelationer) att vara relativt stabila när de väl genomgått en förändring. Exempelvis under plötslig marknadsstress minskar korrelationen mellan ”safe haven” tillgångar och aktier vilket öppnar upp möjligheter för att diversifiera sin portfölj. Nyckeln är att identifiera när det skett en större korrelationsförändring och då omallokera sin portfölj för ökad diversifiering. Återigen kan analys av mycket data med smarta metoder göra det lättare.

J: Fram till ganska nyligen så hade det fungerat med en strategi för OMX som säger att man ska äga OMX när EMA21 (exponentiella glidande medelvärdet) är över SMA300 (enkelt medelvärde). Vilket till stora delar hade fångat trenden utan att kosta allt för mycket med ”falska” signaler. Att den har fungerat beror till stor del på att vi historiskt haft ganska så tydliga konjunktur (vinst-) och börscykler. Framtiden däremot riskerar att se väldigt annorlunda ut pga skuldberg, låg strukturell tillväxt, disruptiva faktorer som digitalisering och globalisering etc. Detta skulle kunna innebära att historien inte kommer att rimma utan marknaden snarare kommer karaktäriseras av icke trender, falska signaler, kast mellan olika sentimentsextremer som ibland lirar med fundamenta och ibland inte. Helt random. Där korrelation och volatilitet blir ännu slagigare och instabil. Hur ska man se på människan och datorns prognosförmåga egentligen?

H: Bra fråga och som investerare tror jag man måste ställa sig själv en fråga. Tror jag på att man konsekvent kan förutspå avkastning? Om ja, då borde fokus vara att hitta signaler, välja rätt aktier/fondförvaltare och göra de bästa möjliga investeringsbesluten för att maximera avkastningen på kortast möjlig tid. Om svaret på frågan istället är nej bör man sprida riskerna i flera olika tillgångsklasser, vara investerad över lång tid och fokusera på att ha en stabil portföljrisk som överensstämmer med ens riskpreferenser och sparhorisont. Även om marknaden reagerar snabbare idag än tidigare är dynamiken fortfarande densamma. Safe haven tillgångar ger bra skydd i stressade scenarion och om marknaden är skakig/lugn idag kommer den med stor sannolikhet vara skakig/lugn imorgon. Egentligen är det inte så komplicerat utan en, i teorin enkel, strategi som sänker/höjer risken i förväntade stressade/lugna marknaden kommer undvika stora förluster när marknaden faller och leverera bättre avkastning när marknaden stiger. Sen kommer det alltid finnas perioder när en sådan strategi levererat bättre eller sämre avkastning än enklare strategier. Men för framförallt institutionella kunder är det ett pris man är villig att betala för ett “extra” skydd mot stora förluster och en långsiktig stabilare investering.

J: Vissa menar att den starka utvecklingen av passiva produkter på sikt kommer skapa möjligheter för aktiva produkter. Många brukar lyfta fram senare årens allt större rörelser på börser som sägs orsakas av passiva produkter, men där en aktiv investerare ges möjlighet att ex köpa in sig billigt i läkemedelsbolag som faller tungt på börsen när ETF och Indexfonder inte gör skillnad utan säljer allt. Hur ser du på det?

H: Idag utgörs det totala kapitalet i passiva fonder fortfarande en relativt liten del av den totala marknaden för att det ska ha en större betydelse. Dock om kapitalinflödet fortsätter som det gjort i kombination med lanseringen av ETFer som inte är market-cap viktade tror jag absolut det kommer uppstå möjligheter. Som du säger säljer en ETF inte ett värdepapper utan flera värdepapper på samma gång vilket naturligtvis har en inverkan. Exempelvis historiskt har snabba systematiska fonder utnyttjat indexfonders re-balanseringsdagar för att leverera alpha. Om tillväxten av passiva fonder kommer innebära samma möjligheter för mer långsiktiga investerare har jag tyvärr inget bra svar på, vi får se helt enkelt.

För er som tycker det här var intressant, har frågor eller vill veta mer så går det bra att kontakta Henrik på:

henrik@betterwealth.se

 

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Viktig makro vecka

I veckan kommer Amerikanska fastighetspriser Case Shiller, US Core PCE, ECI löner, Svenska löner, PMIs från hela världen, ISM samt Amerikansk jobbdata. Ovan på detta forsar det in Q4:or.

FED har räntebesked i veckan. De kommer inte att röra räntan såklart. Men det intressanta är hur de guidar framtiden. Mer specifikt, hur länge tänker de pausa räntehöjningarna, överväger de även sänkning, vad krävs för att pausa eller minska på QT?

Hade styrräntan legat på 3,25% idag så hade en sänkning legat nära till hands. Hade räntan legat på 1,5% idag så hade det varit knepigt att pausa höjningarna givet dagens inflation och löner. Men nu är det inte så. Så här tänker jag. Lönetakten ligger på 3,2%. Det lirar med 2,2% kärninflation. Core PCE ligger på 1,90%. Styrräntan ligger på 2,25%. Givet att inbromsningen tar ner tillväxten mot c2% i årstakt är det inte orimligt att ligga kvar på den räntan man gör idag. MEN

1, skulle tillväxten falla ner mot 1% eller lägre så ligger de för högt på 2,25% och kommer behöva sänka. DOCK finns det inget i datan som pekar på detta. Tvärtom.

2, Lönerna skulle kunna stiga med någon tiondel till utan att de behöver bry sig egentligen. Men skulle lönerna dra över 3,5% i årstakt så är det bara en tidsfråga innan inflationen blir ett problem, vilket kommer tvinga dem att höja. Men även detta tror jag är ganska osannolikt. Tvärtom tror jag inbromsningen gör det svårt för lönerna att stiga. Tvärtom kan de tappa någon tiondel. Det hade varit bra.

Nej jag tror FED kommer ligga stilla fram till att soft patch är över. Frågan blir då istället, övergår den i recovery, så är det sannolikt att de börjar höja igen. Övergår det i recession, ja då kommer de att till slut sänka kraftigt.

Just nu är det i alla fall bra att FED inte fortsätter att höja. De borde slutat redan efter förra sommaren. Men detta får duga. Nu vill vi att de ligger stilla. Inga sänkningar hellre. Det signalerar att de ser stora problem runt hörnet.

QT då? Nej jag tror inte att de rör den så länge som spreadarna är så tajta faktiskt. Både sett till inflation, men även term- och kreditrisk.

Börserna har repat sig sedan julafton med c10%. Det vi fiskade efter. De är inte längre översålda. Bortsett från Dax så har alla lyckats nå sina Fib38/50 eller där omkring. Många gap har täppts igen. Några nya har skapats. Januari haussen kommer att mean reverta förr eller senare. Givet FED och makrodatan ska det bli intressant att se hur den rekylen beter sig.

Med tanke på hur marknaden har rallat i januari kan man tänka sig att en negativ tolkning av data etc ligger närmare till hands. Vinsthemtagning är alltid ett lätt beslut. Särskilt om recessionsoron ligger där och pyr.

Rent tekniskt är det inte konstigt om SPX vänder ner härifrån. Stänger vi ovan 2,680 har vi en köpsignal med target 2,810. Detta target lirar med OMX 1,550ish. Man kan också tänka sig att marknaden fintar, och genererar en falsk köpsignal. Det är många som tittar på marknaden just nu med en stor portion nervositet och vem har sagt att det ska vara enkelt. Jag har svårt att se en rörelse på 5% utan att 10-åringen etablerar sig över 2,80%. Gör den det blir jag positiv. Men än så länge är jag inte övertygad. Den kan lika gärna falla tillbaks mot 2,50%. Det är förenligt med svag börs.

Trevlig vecka!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Den omöjliga kalkylen

Har svenska hushåll för mycket skulder? Ingves, jag mfl anser det. Men om man tror sig veta vad för hög skuldsättning är, så borde man även veta var rätt skuldsättning är? Vad är rätt nivå på skuldsättning?

Enligt mig har den frågan ETT svar, fast som består av TVÅ delar

1, Den första delen handlar om att hushållen måste klara en normal ränta utan att Sverige tvingas in i recession som en konsekvens av räntekostnaderna

2, Den andra delen handlar om att inga enskilda hushåll måste tvångssälja sina bostäder då de inte klarar räntekostnaderna, varpå långivaren kallar lånet.

Går det att räkna fram detta? Jag hävdar det.

Svenskarna har ca 4,500mdr i skulder inkl Brf skulderna som de har ett indirekt betalningsansvar för.

Svenskarna har 1,500mdr i disponibla inkomster, dvs lön efter skatt.

Historiskt har Sverige kantrat när räntekostnaderna utgör 10% av inkomsterna. Det skulle idag innebära 150mdr.

Vad är en normal ränta? Vi har ett inflationsmål om 2% i Sverige. Det går att diskutera om det är bra eller dåligt. Men här tar vi det för givet. Om inflationen ligger på c2% så borde riksbanken vara nöjd, för då borde vare sig driva en expansiv politik vars mål är att trycka upp inflationen, eller en åtstramningspolitik vars mål är att pressa ned inflationen. I min värld så är det förenligt med en neutral styrränta. Det borde rent teoretiskt vara en ränta som efter inflation är noll. Dvs en realränta som är noll. Denna är teoretiskt neutral då den vare sig lockar till sparande, eller lånande. Utifrån inflationsmålet om 2% innebär det en styrränta på 2%.

Om styrräntan är 2%, och bankernas historiska snitt vinstmarginal på lån hålls intakt innebär det en rörlig bolåneränta på 3,5%. För att även ta höjd för vissa bundna lån, och högriskkrediter som billån etc så säger vi 4%.

4% är en normal ränta på skuld, givet normal penningpolitik och normal vinstmarginal.

Idag betalar Svenskarna 70mdr i räntor. Det leder inte till recession. 150mdr kommer troligtvis göra det.

Men om vi utgår från 150mdr och dividerar med 4% så får vi 3,750mdr. Dvs vid den skulden, givet en normaliserad ränta så når vi recession. Eftersom vi har 4,500mdr i skulder så vet vi garanterat att en normalisering av penningpolitiken garanterat leder till recession. Då kan man krasst konstatera att vi över överskuldsatta. Vi klarar inte en normalisering.

Men var går gränsen? Säg att vi hade haft 3,000mdr i skuld. Det utmynnar i 120mdr i räntekostnader vid 4% ränta. Det hade vi nog klarat. Sämre tider och lägre tillväxt, men inte recession förhoppningsvis.

3,000mdr skulle kunna vara rätt skuld. Svenskarna har 4,500mdr. Låt säga att Bostadsrättsföreningarnas skuld inte går att påverka. Då borde Svenska hushåll ha 2,500mdr i skuld, mot idag 4,000mdr (4,500-500).

Således, rensat för Brf, så har svenskarna 4,000mdr i skulder, men borde ha 2,500mdr för att hantera en normaliserad penningpolitik.

Som ni förstår är detta Ingves dilemma. Dvs även om inflationen etablerar sig upp mot 2% så kommer inte han att kunna höja till 2% utan att skapa recession. Han kan max höja till 1%. Men det betyder också att Sverige alltid kommer att erbjuda negativa realräntor. Något som gynnar låntagande, de skuldsatta och konsumtion. Men strukturellt missgynnar sparande och amortering. På lång sikt kan inte det vara bra. Långsiktigt negativa realräntor kommer också, allt annat lika, ge en strukturellt svag krona. I synnerhet mot de länder som erbjuder högre realräntor. En svag krona är bra för handelsbalansen, som är bra för tillväxt. MEN bara till en viss gräns. Vid en viss punkt blir det negativt. Det är omöjligt att veta om vi kommer ligga på rätt sida gränsen i framtiden. Men risken finns att vi ligger fel.

2. Den andra punkter berör den gruppen de mest skuldsatta,

Dvs även om räntan på lånen ligger på 4% så bor hushållen kvar i sina bostäder. De tvingas bara dra ner på konsumtion vilket  slår mot tillväxt. Vilket i sig kan skapa recession och arbetslöshet, vilket gör att vissa hushåll som tidigare var RÄTT skuldsatta, blir FEL skuldsatta. Men det tar vi inte upp här.

Idag ligger skulderna på 4,500. Disp inkomsterna på 1,500. Kvot 3X

För 10 år sedan låg skulderna på c2,500mdr högt räknat, och inkomsterna 1,150mdr. Kvot 2,2.

Men det är ett snitt på aggregerade siffror…. bland alla skuldsatta förr så fanns det ett spann på 0,2 till 3,2. Det innebar att vid en normalisering av räntan så klarade även de allra mest belånade att betala sina räntekostnader. Idag finns det fortfarande dem som har 0,2 i skuldkvot, MEN nu sträcker sig spannet upp till 6-7ggr.

Det är alltså inte bara den aggregerade skuldsättningen som troligtvis är för hög. Det finns en grupp, låt säga att det är alla med skuld över 5X disp inkomst, som vid en normalisering av räntan kanske inte klarar sina räntekostnader. Särskilt inte om de blir av med jobben. Då kallar banken på lånet, alt har de laglig rätt att inkassera säkerheten för att sälja den. Alltså går det specifika hushållet ut i marknaden och tvingas sälja. Ingen normal människa vill sälja 50% lägre en toppriser. Men har man inget alternativ så har man inte. Det är då det även skapas en finans- och fastighetskris. Bankernas kreditförluster ökar. Fastighetspriserna faller brant. Detta påverkar konsumentförtroendet och recessionen blir både längre och djupare.  Vilket i sig spär på krisen, när fler inte klarar sina räntor pga de mist jobbet.

Kontentan av detta är att det går att räkna sig fram till vad som är rätt skuld och inte. Givet att skulderna styr priserna, och inte tvärtom. Så går det att säga att priserna också är strukturellt för höga. Åtminstone om man har som utgångspunkt att riksbanken ska kunna normalisera räntan vid 2% när inflationen är 2%….. givet att realräntan ska vara noll, och inte stimulera vare sig skuldsättning eller sparande. Detta säger jag är en omöjlighet vilket gör att vi troligtvis tvingas leva med negativa realräntor under flera årtionden. Åtminstone så länge som inkomsterna växer ikapp med skulden.

Vi bör ha en diskussion på nationell nivå vad konsekvenserna av negativa realräntor blir på mycket lång sikt.

Ett skarpt skuldkvotstak, som binder skuldernas utveckling till inkomstökningarna, anser jag är en bra början.

Jag kan bara konstatera att fram till 2013 då minusräntan infördes, så hade svenska hushåll give and take ganska så rätt skuldsättning, men att vi idag inte längre har det. Vi är överskuldsatta. Var detta Ingves och minusräntans fel? Jag skulle säga Nej. Men man borde infört ett skarpt skuldkvotstak samtidigt. Att man inte gjorde det var det stora misstaget.

Lösningen på problemet är förmodligen rätt enkel, om än teoretisk. Det är att alla med skuldkvoter över 5 reducerar dem till under 5. Då löser man del 2. Men även troligtvis även del 1 då aggregerad skuldkvot också kommer ner till bra nivåer.

Ha en fortsatt skön helg!

Publicerat i Uncategorized | 10 kommentarer

Snart helg

Tyska IFO kom i morse och bekräftar återigen Europas svaga momentum. IFO kom in på 99,1 mot väntat 100,6 och fg 101. Särskilt Expectations delen drog ner totalen. Faktum är att vi får gå tillbaks till Eurokrisen 2012 för hitta motsvarande svaga förväntningar på framtiden.

Det kanske inte blir recession, men om Europas tillväxttakt ligger på 1% i årstakt så är jag inte ett dugg förvånad. Lönerna kommer såklart inte att lyfta i den här miljön. Därför lyfter inte kärninflationen heller, utan kommer ligga kvar kring 1%. Vilket lirar med lönetakten om c2%. I den här miljön kommer inte Draghi höja räntan. Först en bit in på 2020 finns möjligheten. Men då måste man rycka upp sig från dagens läge, vilket just nu känns långt borta. Euron skulle behöva försvagas med 10% mot omvärldsvalutorna, främst dollarn. Men så länge som Powell också vilar på hanen så är det knepigt.

Ur ett svenskt perspektiv så har Ingves ingen brådska att gå upp mot europas 0% ränta. Han kan höja i höst, men är svensk ekonomi för svag till följd av dålig export och svag byggindustri, så kan han även vänta till 2020.

Som jag ser det kommer Ingves ligga på max 0,25% styrränta vid utgången av 2020. Men 0% är också troligt. Stibor 3m lär också ligga där. Om bankerna håller sina historiska marginaler så kommer den rörliga bolåneräntan således ligga på 1,50-1,75 vid utgången av 2020. Det känns ju rätt betryggande att svenska hushåll i alla fall har låga räntekostnader närmaste åren.

Tänk om Ingves hade varit i en situation där löner/inflation var på väg upp mot 4%/3% mot bakgrund av tillväxt kring 3-4%. Vilket i sin tur hade utmynnat i styrräntor upp mot 1,5-2% i syfte att möta och bekämpa inflation. Då hade bolåneräntan letat sig upp mot 3-3,5%. Visst, det hade varit kul så länge som det är klassisk högkonjunktur….. men en riktigt kraschlandnings recession hade lurat runt hörnet. Nu får vi lite grus i maskineriet istället…. det kanske vi kan leva med så länge som vi betalar 1,000kr/mån i räntekostnader före ränteavdrag… 700kr/mån efter ränteavdrag, på en lånad miljon.

Jag fick en fråga om stigande löner och stigande räntor. Frågan var: varför är du så rädd för stigande löner. Det är väl ett tecken på att ekonomin mår bra. Folk brukar ju sätta sprätt på lönen dessutom.

Det är sant. Problem 1 är att löner driver inflation som driver räntor, och problem 2 är att skulderna är mycket större än disponibel inkomsterna.

I Sverige har löntagarna ca 1,500 mdr i disp inkomster och 4,500mdr i skulder inkl BRF skulderna. Det är 3X.

Om du tänker att lönen är 100kr, så är skulden 300kr.

Tänk att skulden kostar 1,5% om året efter ränteavdrag. 4,50kr. Då har du 95,50kr över till annat.

Men säg att lönen stiger med 3,5% (mot dagens lönetakt på 2,5%) vilket drar med sig kärninflationen till  2,5% (löner-1%) vilket får Ingves att höja till 2% styrräntan, dvs 250 punkters höjning. Vilket får dagens ränta på 1,5% att klättra mot 4%.

Då stiger lönen till 103,5. Men räntekostnaden blir 300X4%=12kr. Netto 103,5-12=91,50.

91,50 mot tidigare 95,50. Det är därför man går in i recession. Bromsarna slår in och sen gör snöbollen och confidence resten.

Vi vill ha tillväxt i hyggliga tider i Sverige…. men inte för bra, för då går det åt h-e. Högkonjunktur är receptet på Lågkonjunktur. Därför vill man ha en jävligt försiktig högkonjunktur, om det nu finns någon sånt. Alternativt skulle vi inte haft så höga skulder…. men det tåget kanske redan har gått.

Hittade några charts…..

Rätt intressant hur BBB ratings bolag gått från att utgöra ca 30% av utestående Investment grades till nästan 50% i USA

och att leverage bland BBB krediterna har gått från c1,75 till ca 3%.

Okej jag ska ge er ett exempel.

Ni minns kanske hur jag förklarade hur vinsterna faller med 20-30% under recession av ren operational leverage logik, dvs man sänker inte sina fasta kostnader lika fort som bruttointäkterna faller. Därför utmynnar 10% försäljningstapp i 20-30% vinsttapp.

För 10 år sedan låg det typiska BBB krediten på 1,75 i leverage. Det betyder att den hade 175usd i nettoskuld på 100usd i ebitda. Om Ebitda sjunker från 100 till 70 i recession. Då blir leverage 2,5 (175/70). Gränsen för BBB och BB går vid ca 3X. Det betyder att ingen BBB, rent teoretiskt i allafall, löpte risk att bli nedgraderad till junk, eller det vi kallar high yield idag, för 10 år sedan.

Idag har samma snittbolag 3X leverage. 300 i skuld, 100 i ebitda. Men om ebitda faller till 70, då sticker leverage till 4,3 och vi kommer se nedgraderingar till BB. Dvs till High yield Det är inte heller en liten del. Det är 50% av hela IG stocken. Mot 0% som löpte samma risk för 10 år sedan. Storlek och junk. Då kommer marknaden kräva helt andra räntor på den skulden. Vilket trycker ner vinsterna ytterligare. Defaults, troligtvis, och ännu svagare börs, sentiment och svårare konjunktur.

Jag tror ju inte på recession ännu. Men när den kommer, så lär den inte vara nådig, och US Corp debt kommer vara med på ett hörn.

Hoppas lönerna inte stiger. Hoppas Powell sitter still i båten. Om man inte vill ha recession, så är det vad varje investerare borde hoppas på.

Behöver jag säga att det finns en koppling mellan räntorna på IG företagsobligationer i Usa och Europa, och vidare en koppling mellan Europeiska och Svenska.

Behöver jag säga att många svenska obligationsfonder som säger sig vara trygga då de bara investerar i IG och inte High yield glidit över mot IG företagsobligationer för att statsobligationer sedan 2013 gett så dåligt.

Nej många vet nog inte detta… de knallar omkring och tycker att high yield är lite risky men ger bra ränta. Men det är ändå myyyyyycket säkrare än aktier… och så finns det några som ändå spelar SAFE på IG företagsobligationer….

Jag säger bara att det kommer bli ett sånt jävla uppvaknande en vacker dag…. brrrrr

Trevlig helg!!!

ps.

Folk byter långivare i jakt på bättre ränta

https://www.di.se/nyheter/ranterevolten-bankkunder-flyr-rantehojare/

Jag tycker det är grymt bra att vi jagar lägsta räntan. Låga räntekostnader är bra för Sverige. MEN jag hoppas verkligen inte de nya långivarna missbrukar lånelöftena och ger större lån. Det borde vara straffbart i så fall! Jag älskar låga räntekostnader, men hatar för stora lån. Ds

 

Publicerat i Uncategorized | 15 kommentarer

US Mfg Flash PMIs överraskar!

Nu på morgonen kom det Flash PMIs från Europa.

Tyska Mfg Flash PMI kom in på 49,9 mot väntat 51,3 och fg 51,5. SVAGT! Motsvarigheten från Europa kom in på 50,5 mot väntat 51,4 och fg 51,4. SVAGT!

Europas fortsätter att tappa momentum. Dock inom ramen för soft patch än så länge.

ECB kommer inte kunna höja räntor i år tror jag.

Jag skulle gärna vilja se en studs från de här nivåerna…. men historiskt har alltid vändningar kommit mot bakgrund av en svag Euro, och det är frågan. Nu i februari är det ett år sedan Euron stod i 1,25 så det är nu vi börjar få jämförelsetal som slår igenom. Frågan är om det är tillräckligt. Valutaeffekter kommer med en fördröjning.

Ett av Europas problem är USA. Då menar jag inte Trump. Då menar jag Amerikanska konjunktur. FÖR ATT skulle USA stått inför ännu ett 3%+ år så hade FED inte slagit om till den duviga linjen, och då hade dollarn fortsatt stärkas, vilket är samma sak som att Euron blivit svagare, vilket hade kunnat stötta den europeiska utrikeshandeln. Men tank vare FEDs duvighet så är Euron allt annat lika starkare, vilket motverkar tillväxt. Ovanpå detta har vi Trumps handelskrig, vilket lägger sordin på Kina, som medför att de köper mindre Tyska varor…. men den faktorn tror jag faktiskt är underordnad den första. Hade Euron stått i 1,05 så hade det varit annorlunda.

Den här datan är inte bra för svensk export… och därför lär den inte ge någon draghjälp till svenska verkstadsaktier heller. Trots att de är nedkörda.

Från USA kom Flash Mfg PMI in på 54,9 mot väntat 53,5 och fg 53,8.. What the F….k!!!! Vad är detta? Stämmer den? Är det lyckan över ränteoron som kickat in, eller bara att börsen har bottnat och vänt upp? Har det redan vänt? En omvänd Kanariefågel? Vad händer med New Order i ISM nästa gång? Surpriseindex chock? Soft patch varade i nån månad, nu tillbaks på banan? Jag vet inte vad jag ska tro. Intressant siffra. Kan vara en outlier….. jag vet inte. Det här kommer vi prata mer om! Stay really tuned!

Det är fler som ger sig in i debatten om passiva vs aktiva fonder. Nu senaste PO Nilsson på PriorNilsson Fonder.

https://www.realtid.se/debatt/indexfonder-framfor-allt-en-succe-fondbolagen?utm_custom%5Bwp%5D=349,8&utm_campaign=Nyhetsbrev%2023%20januari%20EM%202018%20%28Copy%2020190123-14%3A59%29

Jag tycker PO är en av de mest begåvande förvaltarna vi har på svenska marknaden. Dessutom riktigt soft som person. Hans fonder har också gått bra. De är, kanske inte så förvånande, aktivt förvaltade.

Som många vet är jag också positiv till aktiv förvaltning vs passiv. Men inte riktigt av samma skäl som PO. Faktum är att jag tycker han till viss del har fel i vissa av sina påståenden.

Han skriver bland annat

”Förvaltning genom indexfonder är snarare än affärsmässig succé för bolagen som skapat produkterna än en bra lösning för sparare.”

Ja, de som erbjuder index produkter tjänar såklart pengar på dem. Men förr i världen när det inte fanns indexprodukter, så tjänades pengarna av Aktiva förvaltare. Faktum är att eftersom avgiften är lägre för index produkter än aktivt förvaltade produkter, så tjänar branschen mindre per förvaltad krona. De tjänar inte mer per förvaltad krona. Flödet från aktiv till passiv har dessutom främst kommit från aktiva produkter som inte har levererat överavkastning. Så utvecklingen skulle jag säga har gynnat spararna mer än det har gynnat branschen.

”Min slutsats är att ett sparande i  fonder som bedriver aktiv förvaltning är ett mycket bättre alternativ än sparande i indexfonder då historiken tydligt visar att det finns en grupp förvaltare som levererar avkastning som är högre än indexfonderna.”

Ja, det finns en grupp förvaltare som levererar överavkastning rel passiva fonder varje år. Det är en matematisk realitet vilket jag skrivit om tidigare. Summan av avkastningen för alla aktiva fonder är samma som index före avgifter på ett ungefär. Efter avgifter så är gruppen överavkastare mindre än underavkastarna. Men JA, varje år finns det en grupp, det är ett matematiskt faktum. Men är det samma förvaltare som är återkommande, och går det att på förhand lista ut vilka som kommer att ingå i denna grupp? Detta leder oss in på nästa påstående.

”Precis som när man vill välja rätt advokat eller byggare så måste man välja en förvaltare som skapar detta mervärde. Till vår hjälp att välja finns bland annat historisk avkastning. Det är ett utmärkt sätt att börja sondera bland valmöjligheterna. Precis som att en elev i skolan som att har presterat bra på fem matteprov har större förutsättningar att leverera bra resultat på det sjätte än en elev med mediokert resultat så är det rimligt att tro att detta gäller de flesta yrkeskategorier också.”

Okej, så den förvaltaren som presterat bra senaste 5 åren. Kommer sannolikt även vara den som gör det nästa år? Ja kanske rent utav år 2, 3 och så vidare? Det är detta som inte stämmer tyvärr. Amerikansk forskning visar att om man köper en grupp som överpresterat historiskt, så kommer det att visa sig om ett år, eller flera, att det INTE är samma fonder som fortsatt överprestera. Förvaltarna byter plats.

Det gör ju egentligen inget om man på ett bra sätt kan lista ut vem som kommer att ingå i gruppen överpresterare. Då är det bara att byta till den/de fonderna. Problemet är, som forskningen också visar, är att det finns inget bra sätt att lista ut vem det är på förhand.

Man har funderat en del på varför det är så här:

1, Inflöde

Framgångsrika fonderhar attraherat inflöden, och vips blir fonderna mindre flexibla och trögrörligare. Färre aktier blir investeringsbara. Förvaltaren tvingas justera sin strategi, och vips tynar överavkastningen bort

2, Faktor exponering

Bland gruppen överpresterare har man sett hur förvaltarna medvetet eller omedvetet har varit exponerade mot en viss faktor, säg value, tillväxt, kvalitet eller vad som helst. Förvaltarens strategi kanske utmynnar i en viss faktor exponering, och så länge som den är i ropet så går fonden bra. Men ingen faktor har överpresterat för alltid. Helt plötsligt vänder det och förvaltaren, trygg med sin strategi, börjar underprestera.

3, Vinnare=Förlorare

Oavsett hur förvaltaren jobbar så måste han sitta på vinnaraktierna för att hamna i gruppen överpresterare. Men inga aktier är vinnare för evigt. När de inte är vinnare längre så är de förlorare. De måste ligga på nån sida av ”index-nätet”. Det enda vi vet med all säkerhet är att en förvaltare vet inte på dagen när en aktie går från att vara outperformer till underperformer. Säljer han, riskerar han att aktien fortsätter att outperforma, och då tappar han mark mot index. Sitter han kvar tar han risken att börja sitta på en underperformer, som återigen gör att han tappar mark mot index. Den här diskussionen snuddar vid momentum vs contrarian där det inte finns någon holy grail tyvärr. Det är inte så enkelt. Momentum är överlägset så länge som marknaden stiger, men så fort den inte gör det så får man ge tillbaks övervinsterna. Man köper sent, men säljer för sent. Contrarian gör att man köper tidigt, men säljer för tidigt.

4, Analysen sviker

Jag jobbar ju själv med förvaltning, och jag gillar aktier som lämnar utdelning, där utdelningen växer, bolag som inte bara gör vinst utan även positivt kassaflöde, där skuldsättningen är rimlig, där vinsterna inte trendar nedåt, där vinstrevideringarna inte är negativa och där värderingen inte befinner sig i det övre intervallet i sitt historiska ”värderingsintervall”. Jag har en tro att en portfölj med aktier av den här kalibern kan överprestera. Men jag är inte naiv och tror att den ALLTID överpresterar. Men det är inte problemet. Problemet är att analysen över utdelning, vinst och kassaflöde måste stämma för att det ska fungera. Det finns mer eller mindre skickliga förvaltare i sin förmåga att göra korrekta analyser. Men sanningen är den att även den skickligaste har perioder där analysen blir fel. Då blir avkastningen därefter. Ex. Didner&Gerges analys av Danske Bank.

Det här är några skäl till varför gårdagens vinnarfonder väldigt sällan är morgondagens vinnarfonder. Nämligen det krassa faktumet att desto mer vinnare du är, desto större risk att bli förlorare.

Men det går alltid att hitta undantag…. och PO Nilsson kan mycket väl vara ett av dem. Men att säga så om aktiva fonder stämmer inte riktigt.

Jag skrev tidigare om att jag tittat på Global fonder i Morningstar. Det finns 245st med 10 års historik. Av dem har 25 st eller 10% slagit index. 90% har gått sämre.

8 fonder, dvs 3% har slagit index med 2% eller mer om året. 7% har slagit index med mindre än 2% om året. Den som är bäst har slagit index med drygt 3% om året.

Att på förhand veta vilken fond som ska tillhöra top10% kategorin är troligtvis knepigt, om forskningen har rätt i att medlemmarna i denna exklusiva grupp ständigt byter plats. Tänk Didner&Gerge, Skagen fonder…. älskad av alla för några år sen, och nu….

Statistiken ser förmodligen ännu sämre ut om man räknat in alla fonder som boomat igen  eller fusionerats med andra för att de gått för dåligt för att kunna säljas. Survivorship bias kallas detta för.

Trots denna skeptism gillar jag PO och hans fonder, och jag är en varm anhängare av aktiv förvaltning. Fast mer ur ett risk- och hållbarhetsperspektivet än avkastningsperspektivet. Index, ursäkta, är så jävla korkat. Det finns ingen forskning som säger att stora övervärderade bolag regelbundet outperformar. För det är vad du blir överexponerad mot i ett vanligt index.

Trevlig kväll!

 

ps. Investerare borde fokusera mer på

1, Vilket risknivå som är lämplig givet ålder och målsättning med sparandet

2, Givet Nr 1 ovan, om de ska ligga över- eller underviktade risk givet risk/reward bilden

3, Inom risk, vad har bäst förutsättningar…. vilken region, sektor, stil eller faktor har potential att gå bäst.

Different put…. låt säga att du väljer rätt aktivt förvaltad fond som slår både index och konkurrenter… MEN där du investerar alldeles för mycket givet din ålder, du ligger överviktad trots att marknaden har riktigt dåliga förutsättningar och stiga…. och sist men inte minst. Du valde helt fel marknad. Du kunde valt sämsta fond i en annan marknad, och den hade gått bättre. Aktiv och passiv förvaltning, är bara ett beslut av många väldigt viktiga beslut!

ds.

 

Publicerat i Uncategorized | 7 kommentarer

Vad finns det för alternativ till aktier och räntor?

Jag träffade en bekant till mina föräldrar i helgen. Han sålde sitt företag 2010 och varit aktiv på börsen sen dess. Han är i 70-års åldern. Han berättade om hans portfölj som vuxit till sig ordentligt senaste åren, men att han började sälja förra året. Han var inte pessimistisk egentligen utan det handlade mer om att kapitalet nu vuxit sig så pass stort att det är viktigare att bevara pengarna än att de ska växa till varje pris. Sen får vi väl recession nån gång sa han, och då brukar börserna gå sämre än de gått hitintills, och då är det alltid kul att ha lite torrt krut över. Men fokus är bevara…. risk/reward ska vara bättre än idag för att jag ska tycka det är värt besväret.

Han hade bestämt sig. Börsen var inget för honom. Väck mig när den halverats, oavsett om det händer inom ett år eller fem år, resonerade han. Men vad skulle han göra istället?

Räntor? Korträntefonder ger inget. De som ger nåt köper korta papper med högre kreditrisk. Blir det dåliga tider finns det nedsida. Långräntefonder då? Stiger räntorna kommande åren så går priset på obligationer ner, så det är ju inte så bra. Får vi recession så faller räntorna, men då stiger spreadarna så det är egentligen BARA statspapper som går bra. Ska man sitta på långa statspapper då? Nej för skulle räntorna fortsätta upp med konjunktur och allmän risk on så lär de gå dåligt. Kort och gott. Trygga papper ger antingen noll eller har nedsida om det blir bullmarket. De papperna som yieldar nåt har inte tryggheten när man som bästa behöver den. Nej, det han letar efter finns inte i  räntemarknaden.

Blandfonder? En av de populäraste fondtypen på svenska marknaden. Men det är rätt enkelt, den kan aldrig bli bättre än underliggande tillgångar, dvs aktier och räntor. Ser inte de attraktiva så blir inte mixen av dem heller särskilt attraktiv. Jag har skrivit om detta innan. 50/50 fonder är som bekant populära… men som jag brukar säga: man ligger aldrig rätt, man blir aldrig nöjd. Fonden ger otillräckligt skydd när man som bäst behöver det, och ger otillräcklig avkastning när man som bäst förtjänar den.

Alternativa fonder, typ hedgefonder?

Ja det var egentligen det han var intresserad av, men förstod att det inte var helt enkel materia. En spretig sektor där det mesta gått dåligt trots ambitiösa mål med förvaltningen. Inget kul facit. Men han bad mig se vad jag kunde hitta.

Vad gäller hedgefonder el alternativa fonder så är det en brokig skara. Vissa har hög korrelation med börsen och räntemarknaden, andra ingen. Vissa har ett absolut avkastningsmål, andra inte. Vissa tar stora risker, andra inte. Det finns ett tiotal olika strategier om man vill vara snäll. Det finns lika många strategier som fonder om ser på det mer kritiskt.

Min vän sa; jag vill ha en fond/er som går upp några procent oavsett om börsen stiger eller sjunker med 50%, om räntorna stiger eller faller med 2%. Jag förstår att en sån fond kan förlora pengar ändå, nån risk måste den ju ta för att skapa avkastning. Men i princip ska risken vara minimal. Annars får jag ha pengarna på banken… det är inte hela världen. Min vän kunde rätt snabbt konstatera att blandfonder fyller inte hans behov.

Jag började leta bland nordiska alternativa fonder på:

https://nhx.hedgenordic.com/ProgramSearch.aspx

Jag satte upp lite kriterier:

1, Minst 2 års track och svensk el åtminstone nordisk hemvist.

Många vill ha Svenska fonder. Home bias. Så även min vän.

2 år är egentligen för kort tid, men samtidigt måste det gå att utvärdera.

2: Positiv genomsnittlig årsavkastning på minst 3% sedan start.

Har man inte fått inflation + 1%, dvs ca3%, så är det klart tveksamt varför fonden är intressant rel bankboken överhuvudtaget.

3, Max drawdown 10%

Många fonder som har gått bra, har ändå haft sina draw downs. En av kraven är att man inte ska kunna förlora stora summor. Är man beredd att förlora pengar finns alltid börsen!

4, Årlig Volatilitet på max 10%

Det finns fonder som gått bra historiskt och aldrig haft en dikes körning. Men förvaltningstrategin utmynnar ändå i en volatil fond, och då kanske det bara är en tids fråga innan den kör i diket eller börjar presterar dåligt… om man har otur! Finns svängigheten finns risken! Punkt.

5, 12m Konsistens om minst 70%

Även om fonden gått bra, aldrig kört i diket, har låg vol och hyfsat stabil kurva…. så kanske de bara lyckats skapa avkastning under en kort period, och under andra långa perioder har det inte gått så bra. Tänk om man tajmar en svag period? Inte för att du riskerar förlora pengar, men det blir kanske inte avkastning heller. Tänk om de bara haft tur vid några tillfällen, och att deras strategi kanske inte funkar egentligen. Med hög konsistens vet du att fondens strategi fungera hyfsat ofta.

I databasen finns 170 fonder.

  1. Adrigo Hedge
  2. Asgard Fixed Income Fund
  3. Capital Four Credit Opportunity
  4. Nykredit Kobra Hedgefond
  5. Nykredit Mira Hedgefond
  6. Atlant Oportunity
  7. Merrant Alpha Select
  8. Peak Core Strategies
  9. Norron Alpha
  10. Norron Select
  11. Norron Target
  12. AIM Diversified Strategies
  13. Bodenholm
  14. Elementa Management
  15. Danske Invest Fixed Income Rel Value
  16. Alcur
  17. Sector Healthcare
  18. KLP Alfa Global Rente
  19. Excalibur
  20. Peak Equity Alpha
  21. Atlant Stability
  22. Catella Hedgefond
  23. Formuepleje Fokus
  24. Foghorn
  25. Prior Nilsson Yield
  26. Graal Aktiehedge
  27. Incentive Active Value fond

Observera att här finns en del ränte hedgefonder. Det finns en risk att många av dem inte har ”prövats” i någon mer stressfull marknad än dagens då räntemarknaderna senaste årtiondet karaktäriserats av fallande räntor, tajta spreadar och okej likviditet. Vi skulle kunna få en ”ny” situation under kommande år, och då är jag inte helt säker på om historiska data kommer att vara rättvisande. DIVERSIFIERA!!!

27 fonder av 170… 16%. Inte så tokigt.. jag hade väntat mig färre!

Förra året var ett extremt tufft år. Men bara för att man var flat mot att normalt kunna skapa 5% avkastning är inte anledning att döma ut någon. Av ovan 27 fonder så var det framförallt Bodenholm och Volt Diversified Alpha som stack ut förra året.

Många av räntefonderna hade svårt att leverera avkastning förra året. Om det är tidens tand och något strukturellt, eller bara ett mellanår är svårt att säga. Någon som är expert på räntehedgefonder där ute?

En bra mix av ovan fonder har potential att ge 3-5% om året med worse case drawdown om max 5%. Den risk/rewarden hittar man inte i räntefonder. De räntefonder som ger max 5% nedsida i alla marknadsklimat yieldar inte 3-5%. De räntefonder som yieldar 3-5% ger inte max drawdown på 5% i alla marknadsklimat.

Lycka Till!!!!

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 18 kommentarer