Jag har kommit på mig själv att jag blir som mest upprörd när personer som jag hyser stor respekt för tycker annorlunda än jag själv. Nu har turen kommit till Per Håkan Börjesson på Spiltan. Han är skeptisk till hedgefonder, av rätt skäl, och av fel skäl.
Han har naturligtvis helt rätt i att det är tokigt att kalla hedgefonder för just hedgefonder. Det är en minst sagt en spretig kategori. Alternativa investeringsfonder är ett bättre ord. Han har även rätt i att det krävs att man är ganska kunnig och insatt i hedgefonder för att de ska vara lämpliga som investeringsobjekt. Han har också rätt i att fonder som går bra också tar ordentligt bra betalt. Men är det inte avkastningen efter avgifter som är den intressanta trots allt? Om du fick välja, en fond som tar 5% avgift men är upp 5% efter avgift, eller en fond som tar 0% avgift men är upp 0% efter avgift, vilken hade du valt?
Det är som sagt en spretig kategori, men om vi utgår från den typen av hedgefonder som skapar c5% avkastning till c5% volatilitet på årsbasis, oavsett marknadsklimat, med hög konsistens och där maximala nedsidan är typ 10%. Att de som grupp inte fyller en funktion vänder jag mig emot.
De fyller en funktion för att de som grupp beter sig annorlunda än traditionella tillgångsslag.
De är bättre än aktier när börsen kraschar.
De är bättre än företagsobligationer när det är recession och spreadarna drar och defaults drar ner totalavkastningen i räntefonderna.
De är bättre än statspapper när det är risk on och räntorna stiger
De är bättre än korta räntebärande papper för de ger inget alls.
Men visst, de är inte alltid bättre än ovan i ALLA marknadslägen. Exempelvis när börserna rallar.
Vilket leder oss in på nästa spörsmål. Det går inte att förutspå marknadsutvecklingen. Eftersom det inte går att förutspå marknaderna så bör man enligt Börjesson kombinera räntor och aktier istället. Men hur bra blir en räntefond och en aktiefond i en börskrasch? Oavsett kombo. Inga 5% där inte.
Innerst inne tycker inte han att man behöver gå över ån efter vatten. Är man någorlunda långsiktig så ska man ALLTID sitta på aktier. De ger nämligen bäst på lång sikt.
Jag håller med om att aktier ger bäst på lång sikt. Problemet är lång sikt. Om historien får utgöra någon vägledning så får man ibland vänta 15-20 år för att man helt säkert ska få den exceptionella avkastningen. Många har inte 15-20 år. Ska alla dem justera risken med räntefonder? Hur kombinerar man räntefonder och aktiefonder på ett sätt så man får ut relativt säker avkastning om 5% till 5%vol undrar jag? Inte över tid, utan relativt säkert varje år? Hur ska en sådan portfölj ta sig genom en recession. Det går inte.
Men visst, det finns de som är unga och har långt till pension. De borde absolut ha 100% aktier som utgångsläge. Men inte ens dem tycker det är kul med 5 års sidledes avkastning. Trots att de inte behöver pengarna om 5 år.
Vilket leder oss in på samma fråga igen. Går det att tajma marknaderna, och med tajma menar jag såklart både Exit och Re-Entry Point. Nej det är, som Börjesson skriver, i princip omöjligt.
Men lever du som du lär? Dagligen sitter ni på Spiltan och analyserar värdepapper. Är de köpvärda eller inte? Kommer de addera meravkastning eller ej? Platsar de i portföljen? Vad jag inte får ihop är när förvaltare säger att de inte kan bedöma marknaden, utan rekommenderar en Buy and Hold, men samtidigt kan ha en bedömning om varje enskild aktie som ingår i marknaden. De skulle naturligtvis försvara sig och säga att de inte vet hur en enskild aktiekurs ska gå, utan de som fundamentalister bara har en uppfattning om Värdet på bolaget, vilket de ställer i relation till aktien. Men om man kan ha en uppfattning om värdet på alla aktier som ingår i en marknad, så borde det gå att ha en uppfattning om hela marknadens värdering, och sen ställa den i relation till priset, och därmed bilda sig en uppfattning om den fundamentala uppsidan? Vi pratar inte om tajming, inte vad köpare och säljare kan tänkas hitta på imorgon, utan bara den fundamentala uppsidan.
Kan man inte det, så borde man rimligen inte tro på den enskilda aktieanalysen heller?
Någon som är framgångsrik på att bedöma värdet på aktier, borde rimligen även kunna göra en god värdering av marknaden?
Säg att man analyserar alla aktier i en marknad, och kommer fram till att man inte vill äga någon av dem. Kan man verkligen gå ut och rekommendera att Buy and Hold är bäst då?
Börsutvecklingen påverkas av tusentals faktorer. Det går inte att ha en uppfattning om börsen ska upp eller ner imorgon egentligen. Market tajming är ingen science. Men det går att ha en diskussion kring risk/reward som gör att man strategiskt kan positionera sitt sparande därefter.
Jag efterfrågar en förfinad diskussion där vi går från att sia börsen på spekulativa grunder, till att prata om risk/reward på börsen. Vi pratar inte om tajming. Vi pratar om att det historiskt har funnits olika nivåer på risk/reward på börsen, som då visat att det har varit mer eller mindre lämpligt att ha mycket aktier. En analys som hade varit särskilt värdefull för långsiktiga investerare. Men som inte säger ett skit på kort sikt. Mer av den efterfrågar jag…. samtidigt som förvaltare måste sluta säga att man alltid ska vara fullinvesterad i aktier, samtidigt som de sekunden efter är negativa till en enskild aktie. Det lirar inte!
Sen finns det ju dem som alltid säger KÖP för att de inte vill att kunderna ska ta ut pengarna… för då tjänar nämligen förvaltaren mindre pengar. Dock tror jag inte Spiltan tillhör den gruppen. Men det är ju lite anmärkningsvärt att de säljer just aktie- och räntefonder, men inga hedgefonder.
Avslutningsvis vill jag ändå addera det faktum att
1, det är få hedgefonder som levererar 5%/5% år ut och år in.
2, att det inte är helt enkelt att identifiera vilka det är på förhand
3, att man ändå tar en risk i de här fonderna. Risk att inte få 5%/5%. Men att risken är kopplad till förvaltaren och strategin, men inte marknadsutvecklingen
Men lik förbaskat finns det en grupp som levererar, och den här gruppen har minst sagt ett existensberättigande.
