Den här veckan är det en hel del data som trillar in.

De viktigaste är:
KINA/US/EMU PMI imorgon
Sysselsättning US på fredag

Överlever OMX30 den datan är jag rätt säker på 1085 stödet från förra veckan kommer hålla en bra bit framöver.

Min tes har varit att det är amerikanska konsumenten som driver världskonjunkturen 2011. Därför var Michigan index trevlig läsning i fredags. Det index som University of Michigan publicerar varje månad över stämningen bland de amerikanska konsumenterna steg till 77,5 i februari (jämfört med 74,2 i januari och väntat 75,5). Det är den högsta nivån sedan januari 2008.

Annars pratar de flesta om olja, inflation och potentiell stagflation. Opec säger, oroa er inte för utbudet, vi har inga problem att möta efterfrågan. Opec vill ju gärna hålla oljan under 100$ annars har den en hämnade effekt på efterfrågan… men de vill inte att oljan ska gå för lågt, då tjänar de för lite. Jag tror måler är 80USD +/- 10usd. Men det är en gissning.

En svensk mäklare har ute en rapport idag där man säger att marknaden oroar sig för mycket över oljans negativa implikationer. De hävdar att det är ett nollsummespel mellan nettoimportörer och nettoexportörer. Ett stigande pris gynnar den sistnämnda lika mycket som det missgynnar den förstnämnda. Det låter ju rätt logiskt, nån måste tjäna mer på det högre priset, och betalaren förlorar. Men analysen tar det ett steg längre. De hävdar att under förutsättning att konjunkturen är stark, så väger energi så pass lite att vi i Europa och USA klarar hantera prisökningen. Samtidigt som exporterande tillväxtmarknader får det bättre och har möjlighet att investera, konsumera på ett sätt som i slutändan även gynnar oss i DM. Så ett stigande oljepris har smått inflatoriska effekter som får anses vara negativa, MEN de realekonomiska effekterna, inräknat spridningseffekter, är långt mycket mer positiva. Jag är skeptisk till resonemanget. Vissa hävdar att det var bla oljepriset på över 150dollar som tillsammans med subprime bubblan som knäckte konjunkturen. Det är alltså inte inflation som är största hotet, utan att oljan kan orsaka recession. Andra hävdar att konjunkturen och oljan steg hand i hand under 2003-2007. En prisuppgång är okej så länge som den är efterfrågedriven.

Så vilket är rätt? Jag vet faktiskt inte…. det beror på hur stark den underliggande konjunturen är. Kan Sysselsättningsdata, som den som kommer på fredag, vara stark framöver. Ja, då har konjunkturen vunnit över oljan. Problemet är att det finns ingen modell som kan räkna ut vad som gäller. Sist vi hade samma oljepris som idag var under våren 2008. Även om priset är desamma är effekterna annorlunda, då det är en ny ekonomisk värld. En sak stämmer dock…. dollarn var svag! Då stod den i 6kr…. ett år senare stod den i 9kr 🙂

Personligen tror jag att Mellanöstern problematiken kan ebba ut (men problemen löser sig inte på kort sikt, utan det kommer ta lång tid. Precis som med problemen med PIIGS) och då faller kommer oljan att falla tillbaks under 100usd…. om 6-12månader kommer den här diskussionen vara glömd. Jag tror också att de inflatoriska effekterna överskattas och de recession/deflations relaterade underskattas. Jag tror också det är en jävla skillnad på en UTBUDs relaterad priseffekt jämfört med EFTERFRÅGE relaterad. 2003-2007 handlade om Efterfrågan, 70-talet handlade om utbud och nuvarande kris handlar indirekt om utbud och direkt om politik. Allt måste vägas in men totalt sett är jag fortsatt positivt till aktier. (oljebiten ingår i min 1+4 metod under macro indikatorer)

Börsmässigt måste jag säga att jag ALDRIG har lyckats göra några value-adding calls utifrån att endast försöka förstå och förutspå enkom olja, eller enkom dollareffekt, eller enkom inflation….