Läs gärna:

DISINFLATION WITH A HIGHER RISK OF DEFLATION THAN INFLATION

David Rosenberg är i regel en klok man men i ovan artikel har han blandat ihop grejorna.

Han menar helt korrekt att QE2 inte DIREKT skapar inflation i form av CPI (eller KPI som vi säger i Sverige). Han har helt rätt. QE2 bidrar till att sänka dollarn vilket gör att det blir dyrare att importera. MEN stigande importpriser leder bara till CPI inflation om företagen förmår att höja priserna mot slutkund. Om efterfrågan från kunderna är svag, vilket den är nu, så kan de inte höja priserna fullt ut, och därigenom blir marginalerna lidande. Alltså begränsad inflation och lägre vinster är resultatet. Detta är helt korrekt.

Riktig inflation kommer primärt från stigande löner, som är en funktion av ökad sysslesättning och ökad sales, dvs stark konjunktur. Vi har visserligen goda vinster, men de kommer från cost cutting, dvs minskad sysselsättning. Det är egentligen bara Amerikanska företag som exporterar som känner top line demand idag.

Därför säger Rosenberg att risken för deflation fortfarande är större än inflation.

Jag håller inte riktigt med.

1, QE2 syftar till att sänka dollar och räntor. Detta ger ASSET INFLATION (inte Consumer Price Inflation).
Detta leder till bättre LOAN/VALUE ratio för Amerikanska befolkningen.
Detta leder till ökad consumer confidence,
som på sikt KANSKE KAN leda till ökad efterfrågan/DEMAND
som leder till ökad SYSSELSÄTTNING
som på sikt leder till vanlig pris INFLATION.

Kortsiktigt är möjligt att företag får betala med något lägre marginaler, men å andra sidan är marginalerna record high så det är bättre att vi gör nåt för att påskynda riktigt top line DEMAND i framtiden då costcutting och marginalförbättringar ändå är på sluttampen.

2, potentialen för ökad DEMAND finns, utan att den ackompanjeras av hög bankutlåning.
SKILLNADEN mellan ”Aggregerad disp inkomst efter boende kostnader” (dvs cash i plånboken efter räntor är betalda) i förhållande till ”retail sales” (alltså allt man köper utan att ta banklån) är rekordhög. Det betyder att det finns en massa, ej arbetslösa, amerikaner som har fått det bättre (dvs större disp inkomst än för 3 år sedan) men konsumerar betydligt mindre än för 3 år sedan. De kan när som helst börja konsumera men gör det inte!

Den banklån drivna konsumtionen av kapitalvaror kommer aldrig längre in i konjunkturen. Sist i en konjunkturcykel kommer faktiskt nybyggnation. Därför är det konstigt att folk gnäller över dåliga new home sales siffror… de ska vara dåliga i det här skedet!!

Sen finns det en massa människor som blivit av med jobbet, men deras inkomstbortfall är MINDRE än ökningen av disp inkomst för de som har jobbet kvar.

3, Man bedömer att mellan 10-20% av alla låntagare som fanns 2007 har fått problem av nåt slag . Antingen att de lånat för mycket, eller att de köpt ett för dyrt hus eller att de blivit av med jobbet. Mr Smith som inte hade nåt jobb, lånade 6 mkr till ett hus som kostade 5mkr (ett hus som dubblats i värde mellan 2002-2007). Han kunde vare sig betala räntor eller amorteringar och huset har idag fallit i värde till 3,5mkr. I USA har det blivit bankernas problem då Mr Smith närsomhelst kan gå in på banken och lämna tillbaks nyckeln och avsäga sig lånet, UTAN att bli återbetalningsskyldig en enda dollar.

Detta är riktigt OLD NEWS. Idag sitter banken på huset och kan inte sälja det. Förlusten måste tas upp som en kreditförlust med det nedskrivna lånet. Men istället för att bankerna ska gå under räddade FED dem med kapitalinförsel. Bankerna försöker nu klämma åt de som lånade pengarna till huset…. det är ju ganska kört för de har som regel inget Eget Kapital eller Jobb.

Men allt detta vet vi… Amerikanska banker kommer kämpa med de här problemen i många år. Aktiekurserna är depressed. Mr Smith vänder i bästa fall burgare på McDonalds och har hittat en hyresrätt, i värsta fall är han en heroinmissbrukande uteliggare.

Men det är inte dem här som FED tänker på. Nej de lyfter knappast världsekonomin.

FED har i åtanke de 80%+ andra människorna som 1, har jobb 2, har kvar mer i plånboken när boende kostnaderna är dragna än tidigare 3, har en stigande aktieportfölj 4, har lån/husvärde under 1 för de köpte sitt hus 1975 för en spottstyver (40-talister som i Sverige) och 5, som inte bor i Detroit utan i områden där faktiskt inte foreclosures sabbar prisutvecklingen på deras hus utan där prisbilden tvärtom börjar stabilseras.

Det är den här, potentiells MYCKET köpstarka, grupp FED har som target genom QE2…. men det är klart, vill inte dem dricka nästa år, då spelar det ingen roll hur mycket vatten FED tappat upp!!!!!