Det mest anmärkningsvärda nu för tiden är inte Egypten eller nåt annat medierna skriver om. Det är den faktiska inflationen och förväntade inflationens inverkan på marknadsräntorna. De är på väg upp!

Amerikanska 10-åringen handlas kring 3,6%. I oktober förra året låg den på 2,4%. Detta är anmärkningsvärt. 4% nivån är psykologiskt känslig och det skulle inte förvåna mig om USA, när det börjar ?korrigera?, handlar om just inflation och räntor mer än nåt annat. Just en stigande inflation gör det svårt för FED att verkställa QE3 om det skulle behövas. Detta gör att tillväxten måste komma på naturlig väg. Gör den inte det och QE3 uteblir… ja då är det lätt att marknaden surnar till.

Jag har också tidigare hävdat att ERP (Equity risk premium) är särskilt attraktiv i USA ur ett historiskt perspektiv. Men om räntorna stiger, så behöver inte aktiekurserna stiga för ERP ska komma ner på mer normala nivåer och därmed kan det, enligt mig, ABSOLUT VIKTIGASTE kriteriet för att köpa US aktier försvinna… det värderingsmässiga!!! USCH

Visserligen är detta viktiga saker, men det säger väldigt lite om timingen. Att sälja idag på ovan behlver inte vara smart då marknaden kan fortsättat upp 20% på 3 månader, och därefter korrigera 25% resten av året! Visst, du är plus 5%.. men hur kul är det egentligen! Markettiming är svårt…. markettiming gör så att även om du har rätt kanske du inte tjänar några pengar… trist!

Vad gäller den brantare Yieldkurvan har FED lyckats med en sak. Det är att tvinga LÅNGIVARE att lägga om lån längre ut på kurvan där de får betalt. Detta medför att låntagare behöver oroa sig mindre för kortsiktigt re-finansiering, vilket kan vara ansträngande likviditetsmässigt i en tid där vi vill att alla ska flyta så lätt som möjligt. En brant yield kurva stimulerar också till belåning, eller risktagande. Vem vill ha 0% avkastning på 1 år… ta risk, ta risk, ta risk… FED har också lyckats med att ta oss ur Deflations fällan…. frågan är om det är så mycket bättre i Stagflations träsket?

Kina höjde precis räntan med 25 puinkter… inget nytt egentligen! Helt i linje med policy…. rekyl fasen fortsätter. Investerare får ännu mer anledning att inte köpa NJA, och vart tar då pengarna vägen… ja i första hand USA, i andra hand Tyskland. Inga konstigheter.

Har sett nedan chart av flera baissare vilket gör mig lite förbannad.

först, låt oss konstatera det uppenbara. Svar JA, de amerikanska hushållens lån har ökat under de senaste 30 åren.
Betyder detta att skuldsättningen har ökat? Nej, det beror på hur stora tillgångarna är.
Betyder detta att deras ränte- och boendekostnader har ökat. Nej inte säkert. Det beror på räntekostnaden. 10-åringen har gått från 14% till 4% under samma period.
Har det blivit en större belastning för de amerikanska hushållen. Nej inte säkert. Det beror på hur stor räntekostnaden I FÖRHÅLLANDE till disponibelinkomsten är.
Betyder detta att det inte finns något utrymme för privatkonsumtion i amerikanska ekonomin, verkligen inte!
Betyder detta att efterfrågan på att ta mer stora lån, framförallt till hus, kommer att vara mindre än tidigare. Ja, förmodligen.

Vissa baissar tror även att lånen måste sjunka ner till gamla nivåer innna det blir bra igen. Detta är fel. Säg att du har ett hus som är värt 2,5mkr. Samtidigt har du lån på 1,5mkr. Även om du amorterar 10,000 kr i månaden så skulle de ta dig 12,5 år att amortera skulden. De flesta har inte råd att amoretera (spara) det beloppet i månden. De kommer bara göra det om 1, huset skulle sjunka i värde till 1mkr för då skulle banken också vara irriterad över att lån överstiger value och 2, att räntorna är så låga att du har råd att stoppa undan pengarna.

Historiskt har man amorterat på bolån, och minskat sin skuldsättning (=värde minus lån) genom 1, inflation som äter upp lånet på 25 år (inflation på ca 3%) och 2, att huset stiger i värde på 25 år. Så kommer det vara även denna gång. Man amoretar inte bort 2 schyssta semesterresor om året i 12,5 år om man inte är tvingad till det.

Sen är det en annan femma att tider av stigande fastighetspriser och kraftig utlåning har gett en extra trevlig högkonjunktur,…. detta kommer inte tillbaks. Å andra sidan har vi konsumenten i tillväxtmarknader som är beredd att axla rollen som låntagare den här gången… och det skulle inte förvåna mig om vi i framtiden kommer till ett läge där den lånetörstande Amerikan är beredd att ta över när tillväxtmarknads konsumenten är överbelånad.

Time will tell

Såg precis att VIX dippade under 15…. första gången sedan sommaren 2007. Ett riktigt vår-, förlåt högkonjunktur-, tecken. Fattas bara att FED ska höja räntan också! Skämt åsido, där är vi inte riktigt ännu! Vad gäller VIX har jag länge hävdat att vi kan inte få en klassisk högkonjunktur stigande trend förrän den etablerar sig under 15. Det är liksom kvittot på att investerarna inte ser aktier som risky längre. Kortsiktigt däremot kan det tolkas som en Baisse signal!

Nedan har jag visat många gånger. Det är att kraftiga bull markets efterlevs att 20-åriga Sidewaysmarkets. Vissa hävdar att Bullmarketen 1982-2000 (18 år) ska efter levas av en sideways market i 20 år (2000-2020). Det här typen av resonemang har jag aldrig gillat egentligen då mycket går att förklrara med 1, vinstutveckling 2, inflation/ränta samt 3, värderingar… snarare än att de bara SKA VARA ETT HISTORISKT MÖNSTER som går igen och igen och igen…. som om det vore en klocka!

Låt oss säga att vi är i en sideways market sedan år 2000… inte fan vill jag stå utanför uppgångarna under 2003-2007 eller från 2009-fram tills idag…. nej den där går inte hem!

Detta kokar egentligen ner till hur långsiktig man är och detta är en smaksak. Jag är långsiktig i den bemärkelsen att jag vill sitta om 10 år och se hur jag sjukt bra avkastning jag har fått på pengarna. Men för att uppnå detta mål måste man vara mer eller mindre framgångsrik även på kort sikt. Eller tvärtom, du kan inte vara usel på kort sikt hela tiden, för då är du det helt plötsligt även på lång sikt.

Visst, jag kan stå utanför och se hur marknaden ralllar 20% under 3 månader, eller tvärtom. Inge fara skedd! Men jag tycker de är trist att sitta 31/12 och summera året och komma fram till att jag stod utanför marknaden hela året samtidigt som börsen steg 50%. Detta för att jag vara så extremt pessimistisk. Visst, nån gång betalar det sig… men det är fan inte roligt. Nej, jag vill klå index och helst inte ha negativ avkastning i absoluta termer på 1 års rullande… men jag utvärderar min prestation på betydligt längre sikt än så!!!

Hur många av er gör kontinuerliga utvärderingar över hur portföljen går vs. relevant index? Hur många av er granskar kritiskt er prestation på marknaderna…..