I fredags hade vi Michigan index som tar tempen på den amerikanske konsumenten. Det var den deppigaste siffran på 30 år. Som jag har highlightat tidigare så är inte spreaden mellan consumer och biz confidence hållbar. Den borde konvergera going forward. Det märkliga är alltså att vi har företag som tjänar mer pengar än någonsin, och en konsument som delvis deppar för att fastigheten och aktieportföljen har minskat i värde, MEN framförallt är deppig för att det är så svårt att få jobb och att hon är rädd att hon måste vara med att betala problemen med statsfinanserna. Företagens vinster har framförallt att göra med två saker. Dels att kostnadskostymen är lägre än någonsin och att färre jobbar mer. Men också att en del av det inhemska försäljningsbortfallet har kompenserats av högre export. Frågan är vad som finns kvar i termer av cost cutting och produktivitetsvinster? Förmodligen inte så mycket. Omvärlden är inte heller så stark. I en LTG miljö ska de vara glada om de kan bibehålla befintliga vinstnivåer. Detta borde lägga viss sordin på biz confidence framöver.
optimisterna hävdar att retailssales faktiskt är högre än toppen 2007 och att konsumenten därför inte alls är särskilt deppig som man kanske kan tänka sig. Det här tycker jag är något missledande. Rensar man för inflation och befolkningsökning och ser det i reala termer så ligger vi fortfarande en bra bit under 2007 års nivå. Lyfter man dessutom ut drivmedel ur kalkylen så ser det ännu sämre ut.
I förra veckan hade vi M2 från Kina. Senaste siffran visar att vi är nere på bottennivåer tillväxtmässigt ur ett historiskt perspektiv. centralbankens bromsar biter. Detta borde sätta sina spår på inflationen på lite sikt. Det gör att PBoC successivt kan komma att sänka garden. Detta tror jag skulle kunna få EM att outperforma DM ganska ordentligt.
I veckan är det inte så mycket som händer. CPI och PPI från USA. Ska bli intressat och se om core cpi börjar toppar ur…. det är svårt för FED att stimulera ekonomin när core cpi är för hög. Det kommer även en del lokala inköpschefsindex… de har ju varit llite blandad kvalitet på guidningen av ISM från dem på sistone.
Happy trading!
Kortsikt's Blog 
hej och tack för en bra blogg! kan inte hjälpa att se viss likhet mellan din 4+1 metod och en annan bloggares metodik; ni kommer dock till helt olika slutsatser om värderingen
http://ourmaninnyc.blogspot.com/2011/08/chartology-u-g-l-y-you-aint-got-no.html
tack, jag har inte sett den bloggen tidigare.
Värderingsmässigt tycker jag ju uppenbarligen att han har fel. Det beror på att jag inte tycker Schiller och de andra PE metoderna är bra då de är släpande medelvärden som inte handlar om vad som händer i bolagen. Under 70-talet var marginaerna extremt låga och bolagen inte särskilt välskötta om dufrågar mig. Vinsterna är där dem är av en anledning. Därmed inte sagt att de kan gå ner, men inte pga de skälen som Schiller refererar till. Kostnadskontroll, lagerhantering, inköpsprocesser är helt annorlunda idag än för 10-20 år sedan. Marginalutvecklikngen förklaras alltså inte enbart av cykliska faktorer. Jag tycker dessutom att PE ensamt har enorma brister. Jag vill gärna se det i kombinaation med PBV. Men ännu viktigare är värderingen i förhållande till räntenivån. Inversen av PE minus 10 us trs bond är på en mycket attraktiv nivå. Sen kan nån hävda att 10 åringen är låg som ett uttryck av dålig ekonomi. detta är sant, men det är likförbannat den räntan du får om du köper en amerikansk obligation, och earnings yielden är lik förbaskat den du får om du köper en amerikansk indexfond, och jag tror ingen av de här bägge komponenterna kommer ändras nämnvärt i det korta perspektivet.