Jobbdatan i fredags var stark och tryckte upp 10åringen ytterligare. Det finns inte ett moln på den amerikanska konjunktur himlen. Lönetakten kom in på 0,3MoM eller 3,9%YoY, vilket lirar med 2,9% core PCE, eller 3,4% core CPI, vilket är samma som 0,25 resp 0,30 i månaden. Så senaste CPI datan kan man säga har gått hand i hand med lönetrycket. Det intressanta är att core PCE kom in på 0,10% senast. Men ISM Services Prices var väldigt hög så det ger en splittrad bild. På onsdag kommer det inflation från USA och marknaden väntar sig 0,2% MoM där smart estimaten ligger på 0,25%. Jag tror det föreligger en chans att siffran kommer in ganska light vilket skulle ge en relief åt räntor och dollar som är stretchade.

FED navigerar efter inflation, och skulle den komma in okej, så spelar inte annat data någon roll, utan då har FED möjlighet att börja sänka igen. Dock är det naivt att tro att inflationen uthålligt kan komma ner så länge som Service sektorn 1, känner stark efterfrågan, 2, anställer folk, 3, och kompenserar sig för stigande lönekostnader. Därför är inflations datan den mest prioriterade, men det ska också ses i en kontext av övrig data.

När Trump tillträdde i januari 2017 så hade dollarn stärkts till 1,05eur. Ungefär som nu. Detta gjorde honom irriterad och sa att Amerikanska företag har svårt att hävda sig i konkurrensen. Påföljande år försvagades dollarn till 1,25eur. Frågan är om vi får en repris på detta. Det kommer i så fall vara avgörande för hur man positionerar sig. Sen dagens dollar styrka är underbyggd av en spreaden av tillväxt och inflation mellan USA och omvärlden. Den var inte lika extrem 2017. Men låt säga att Trump börjar prata ner dollarn. Europa börserna handlas ex till rekord hög rabatt mot USA. Denna rabatt förklaras såklart av vinsttillväxt utsikterna för resp region där USA växer, medan Europa står och stampar. Dvs marknaden är beredd att betala väldigt mycket mer för ett bolags aktie vars vinst växer med 10% om året närmaste 5 åren, jämfört med ett bolag vars vinst växer med 0% om året. Säg att det amerikanska bolaget handlas till PE20 idag medan det Europeiska till PE12. Om 5 år, givet ovan vinst, handlas båda till PE12. Men någonstans blir rabatten så stor att man kan hävda att vinsttillväxt skillnaden är inprisad. Jag skulle säga att så länge som dollarn är stark, och räntorna inte ger efter, så kommer dagens trade vara hyfsat intakt. Men svänger det, så svänger även rabatten.

VIX gappade upp i fredags på räntans utveckling. Sådana gap brukar stängas. Jag ser också hur marknaden har ett gammalt gap som den vill stänga i SPX. Men kommer CPI siffran in på ett sätt som fäller räntorna, så kan det bli hausse igen.

Jag läser om hur många drar paralleller till 2022. Då rasade börserna. Inte pga av dåliga vinster, utan räntorna drog från 1,5% till 4% för att sen fortsätta till 5% under 2023. Nu handlas börsen högt och räntan står snart i 5%. Många drar öronen åt sig. Jag tror visst att börsen kan korrigera pga av detta, men det finns en stor skillnad. Idag taktar löner på knappt 4% och core pce på under 3%. Trenden är inte heller uppåt utan smarare sidledes. Då steg den med löner upp till 6% och inflation strax under 5% och Fed gick in i höjarfas. Idag pausar man i sin sänkar cykel. Det är stor skillnad.

I veckan har vi bortsett från CPI: US PPI, inflation från Sverige och Europa, Retail sales, Philly FED, Empire FED samt NAHB index. Nu börjar även Q4orna rulla in så smått….

————- tis

SPX gick ner och stängde gap, men så kom riskviljan tillbaka och stängde high. Kommer CPI in bra imorgon så har vi nog sett botten. Kommer den in dåligt, så kan vi nog testa 5600-5700. Jag är fortsatt positiv, mot bakgrund av att jag inte tror på dagens räntenivåer -> för att jag inte tror på inflation 2.0 -> för att jag inte tror lönetrycket består -> för att jag tror jobbskapandet kommer ner under 100k/mån i år…. och detta mot bakgrund av att finanspolitiken inte är stimulerande, för att penningpolitiken är åtstramande, och för att momentum i konjunkturen trendar nedåt sen 21/22 peak, där 23 var något sämre men fortsatt bra, och där 24 var sämre än 23. Och där jag alltså inte tror på trendskifte under 25 jämfört med 24. Trump faktorn är väl den osäkra variabeln som är svår att kvantifiera.

Sen är risknivån hög… värderingarna tål antagligen inte 5% ränta året ut. Och börsen tål inte nedrevidering av vinsterna. Så visst finns det stora krafter som skulle kunna sabba detta.

US core PPI kom in på 0,0% MoM mot väntat 0,3 och fg 0,2, eller 3,5% YoY mot väntat 3,8 och fg 3,4. Bättre än väntat! Skönt för tillverkningsindustrin. Historiskt har den pendlat mellan minus -0,3 och +0,4 med ett snitt på +0,1, dvs drygt 1% på årsbasis. Dvs nästan noll inflation i producentledet, varpå denna del inte varit inflationsdrivande, utan endast lönekostnader i företag har drivit inflationen rent strukturellt. Nu senaste två åren har den kommit ner till ett intervall mellan 0 till 0,5, dvs snäppet högre än historiskt, och en årstakt på c2,5%. Detta gör att företag i tillverknings/varu sektorn ändå känner av viss kostnadsinflation, ovanpå löner, vilket de inte har kraft att kompensera ut mot kund. Därför ser vi också svag arbetsmarknad i denna sektor, då företagen måste dra ner på kostnaderna någonstans. Det är därför ISM Mfg Employment varit så svag. Tillverkningssektorn i USA, och Europa, hade mått bra av 1, lägre löneinflation och 2, lägre räntor. Men nu är det tvärtom, vilket är dåligt för dom, och bra för service sektorn. Och Servicesektorn är mycket viktigare för ekonomin totalt sett, så egentligen vill vi ha det som det är nu. Dvs hellre höga räntor, där alla har jobb och får 4% mer i lönekuvertet. Än låga räntor, ingen löneinflation, och stigande arbetslöshet.

———— onsdag

Svensk inflation kom in på 2,0% YoY mot snabbestimat 2,1 och fg 2,4%. Detta när man mäter KPIF ex energi. Alla andra mått är ointressanta! Grattis Riksbanken. Tittar man på månadsdata framträder en ännu mer disinflatorisk bild. Då var priserna upp 0,3 i december. I november var de ner -0,2 och oktober +0,2. Så för hela Q4 låg de på 0,3%…. dvs 1,2% i årstakt. Svenska företag höjer inte längre priserna. Anledningen är svagare efterfrågan. Detta trots att lönetrycket, som laggar, trycker upp personalkostnaderna. Det hade man gärna överfört till priserna, men det går inte. Därför gör man vad man kan. Man har slutat anställa. Frågan är om man tänker börja varsla? Det beror på om efterfrågan tar fart igen, vilket handlar om Riksbankens räntesänkningar biter tillräckligt mycket. Om man jämför med USA så höjer man priserna där med ca 0,25% i månaden, eller 3% om året. Man gör det för att efterfrågan är starkare där. Det gör att man kan anställa också. Vilket vi inte gör i Sverige. Men vi kanske är på väg mot USA situation, men det bygger såklart på om räntesänkningarna biter. Vilket dom gör. Men tillräckligt mycket?

Jag har hört mig för av vänner och bekanta. Om de känner sig rika igen, och tänker dra på sig spenderbyxorna? Jag vet inte om svaren är talande för hela hela befolkningen, men jag får i huvudsak två svar:

1, Att bolåneräntorna kommer ner från 5 till 3% är kanon, men det är fortfarande dubbelt så höga jämfört med när vi hade 1,5%.

2, Att räntebördan har lättat är väldigt välkommet, med tanke på hur jävla dyrt allt blivit. Pengarna går åt, och det handlar knappast om att öka konsumtionen, utan snarare enklare att bära den gamla konsumtionen.

Om detta stämmer, så borde sänkningarna inte ge någon större push. Jag har många gånger förundrats hur motståndskraftigt vi ändå var med tanke på att vi hade 5% boräntor, på en stor stock (sett till lån/inkomst), och där stor andel var rörliga 3m lån. Men det skulle kunna betyda att lika lite som vi stod emot nedgången, lika lite blir effekten på ovansidan.

Ur ett amerikanskt perspektiv har ju räntehöjningarna knappt haft någon effekt alls. Därför kan man inte heller vänta sig att sänkningar på pluttiga 100 punkter borde ha någon effekt heller.

Hursomhelst, Riksbanken kommer sänka till 2,25% i januari. Men att det ska vila på hanen året ut, känns orealistiskt. Då måste 1, räntesänkningarna ge en jäkla push åt konjunkturen + 2, Europa (med stöd av USA) måste ta fart ordentligt, tänk konjunktur som 2021/22 och 3, lönerörelsen måste landa väldigt högt i sina avtal. För mig känns inte detta så sannolikt. Snarare kommer jobbskapandet att fortsätta vara svagt, men kanske inte negativt. Samtidigt som inflationen fortsätter att röra sig ner under 2% som en rent matematisk effekt av månadsdatan i snitt fortsätter att vara låg (typ av företagen vill, men har svårt att höja priserna). Då är Riksbanken så illa tvungen att fortsätta att sänka. Det är mitt huvudbudskap.

US core CPI kom in på 0,23% MoM mot väntat 0,3 och fg 0,3. På årsbasis kom den in på 3,2% YoY mot väntat 3,3 och fg 3,3. Bättre. Förvisso inte jättestor skillnad mot förväntningar, men skönt att den kom in på en nivå som är i paritet med målet. Dvs 0,23 uppräknat 12gånger blir c2,7 för core CPI, vilket är ca 2,2% för core PCE, vilket alltså är väldigt nära målet. Det är också samma takt som i somras som sen föranledde att FED kunde sänka i september. Det är sen takten under hösten, där den var upp mot 0,30 som gjorde att FED sen annonserade paus i december. Den här siffran är bra, samtidigt gör inte ”en svala en sommar”. Men helt klart har FED paus får sig en törn. Det blir ingen sänkning i januari, men fortsätter inflationen på den här nivån även i februari och mars, så kommer FED börja sänka igen i mars…. och då ska räntan ner en bra bit härifrån. Siffran hade även en bra sammansättning där det var core services som gjorde att den kom ner, och det är framförallt hyror och försäkringar där man börjar dra ner på prishöjningarna. Konsumenterna har fått nog. Men det är klart uppmuntrande att core Services nu lättar. Den disinflation vi sett hittills har till stor del handlat om Varu deflation.

Om jag får extrapolera vidare. ISM Services har visat att efterfrågan fortfarande är god, men att den börjar mattas av från höga nivåer. Det gör att man inte kan höja priserna som tidigare. Egentligen vill man höja priserna för att företagens största kostnadspost, dvs lönerna, ökar med ca 4% om året. Men om man inte kan höja priserna, så börjar vinsterna krympa. I en första runda gör man som i Sverige och Europa. Man slutar att anställa. Dvs om prisinflationen nu håller på att mattas av i service sektorn, så innebär det att NFP jobben kommer att komma ner under våren. Det i sin tur gör att lönetrycket avtar med viss fördröjning. Det gör också att företagen enklare kan avstå från att höja priserna, varpå inflationen kommer ner ytterligare.

En svala gör som sagt ingen sommar, men en sommar börjar alltid med EN svala. Det ska bli intressant att följa datan framöver, för något kan vara i rullning. Och om det är något i rullning så kan vi vänta oss väsentligt lägre räntor till sommaren. Det är också intressanta att senaste ISM Service Prices siffran, INTE verkar fått genomslag.

Eftersom vi nu har core CPI på 0,23 så borde core PCE kunna bli 0,17 och med tanke på att senaste siffran där var 0,10 så börjar genomsnittet göra det FED navigerar efter genast ser bättre ut. Kom ihåg att man annonserade pausen två dagar innan PCE kom in på 0,10. Det börjar ju mer och mer se ut som om de gjort fel.

Jag noterar såklart att mat och energi priserna har fått lite fart på sistone. Men det är inte dom FED navigerar efter, och de har en stark tendens att mean reverta. Mat och energi har snarare en beskattningseffekt på konsumenter, och ekonomin, då det blir mindre över till annan konsumtion, och även om dom i ren tekniskt bemärkelse skapar inflation, är de disinflatoriska över tid. Lite som att vi i Sverige tar bort räntans effekt. Annars hade det varit enkelt för Riksbanken att skapa inflation, det är ju bara att höja räntan kraftigt, så ökar boende kostnaderna, och därmed inflationen. Men den väljer vi att se bort från. Såklart. Sen finns det en stark koppling mellan CPI och CPI ex energi, och det handlar om att energi är inte bara elpris och bensin pris. Det är ju även en vara som blir dyrare att tillverka, eller hyror som höjs mot företag för att uppvärmningskostnaderna ökar. Så energi priser letar sig egentligen in överallt. Även i Core CPI. Men ofta har vi sett hur mat och energi priser drar upp, och istället för att core CPI hänger med, så svänger istället mat och energi priserna tillbaka. Det krävs en stark ekonomi för att företagen ska kunna höja priserna. Och är den svag, så får ökade energi och matpriser den effekten att konsumenten drar ner på annat, och då blir det ingen prishöjning. Detta är egentligen sunt bondförnuft. Underliggande styrka i ekonomin är som sagt helt avgörande, och den bestäms av nya jobb. Skapas det inga nya jobb, så spelar det ingen roll att energi priser drar, för de kommer inte få någon inverkan på inflationen, utan istället svänga tillbaka.

Dollarn försvagas idag, och räntan faller. Precis som det ska vara. Rent tekniskt har 10yrs en första nivå runt 4,45%. Jag tänker att den borde testas inom kort ändå. Nästa nivå är 4,15-4,20%. Den är mer svårknäckt. Men bryts den är det fritt spelrum ner till mina target nivåer under 3,50%.

SPX har inte lämnat köpsignal ännu, och har ett gap bakom sig. Men absolut har chanserna ökat att vi har sett botten. DOCK, är det inte främst SPX som bör gå, utan snarare laggards.

Empire FED kom också idag in på -12,6 mot väntat +3,0 och fg +0,2. Sämre. Den visar på ISM strax under 50. Det verkar mer och mer som om vi hade en Trump effekt/post election relief som var temporär.

Trump intar ovala office på måndag och Q4orna börjar rulla in. Det är mycket som kan påverka marknaden framöver.

——————- torsdag

Philly Fed kom in på 44,3 mot väntat -5,0 och fg -10,9… sinnessjukt stark, och man undrar lite om den är manipulerad.

Retail sales kom in på 0,4% MoM mot väntat 0,6 och fg 0,7… svagare! Men i absoluta termer inga siffror som sticker ut!

NAHB index kom in på 47 mot väntat 45 och fg 46… bättre men ingen nivå som sticker ut!

————— fredag

Veckan avslutades med inflation från Europa som visade 0,3% MoM mot väntat 0,4 och fg 0,4. På årsbasis kom den in på 2,7% yoy mot väntat 2,8 och fg 2,8. Helt ok. Man kan ju tro att det är i nivå med USA, men det stämmer inte. Senaste 3 månaderna har den kommit in på dec +0,3, nov -0,4 samt oktober +0,3. Sammanlagt +0,2. Det är en inflationstakt på 0,8% på årsbasis. Den samlade takten 3 månader innan dess låg på +0,2 dvs samma. Så det är +0,4 på 6 månader. Återigen 0,8% på årsbasis. ECB har likt Sverige inga problem att sänka. Givet att företagen inte verkar kunna höja priserna, samtidigt som personalkostnaderna är höga, så får det alltså effekten att sysselsättningen inte ökar. Återigen goda skäl för ECB att sänka. Datan måste förändras för att ECB ska sluta sänka. Lite motsatsen mot USA där datan måste bli bättre för att FED ska kunna sänka.

Den stora grejen i veckan var inte att inflationen kom in på 0,23 istället för 0,26 utan att förbättringen kommer från Service sektorn som hittills varit sticky.

Samtidigt kom Philly FED in extremt starkt. Å andra sidan var den extremt svag förra månaden. Även om den blev uppreviderad. Empire var inte särskilt stark. Så det är svårt att dra några slutsatser. I veckan som kommer blir därför Flash PMI intressanta. Ska bli intressant om Mfg rycker upp sig, och om Services styrka håller i sig.

Inflations datan fick räntan att vika ner sig. Det är väldigt intressant. Jag tänker att den ska testa 4,5%ish Där blir det intressant. Håller inte den väntar 4,15% och håller inte den är det raka vägen ner till 3,5%. Detta är ingen prognos, utan bara tekniska nivåer. Det kräver att datan fortsätter att komma in ok, där den viktigaste är inflation, och synnerhet service komponenten.

Guldet och SX35 är starka, det talar för att räntan ska fortsätta ner. Stockholm har potential att bryta upp om räntan fortsätter ner.

Trump tar makten på måndag, och så har vi en massa rapporter. Det kan nog bli stökigt.

Trevlig helg gott folk