SPX har handlats i ett litet intervall i år på knappt 3%, det minsta någonsin sett till årets början faktiskt! Faktum är att SPX konsoliderat sen i oktober, fem månader nu. Det får en att tänka på att nästa rörelse faktisk kan komma inom kort. SPX stödet 6700 håller, även om jag ser 6500 som kritiskt, så för mig handlar det egentligen om 6500-7000. Men nästa då? 7800 eller 5800?
Ser man till Iran, oljan nästan på 100usd och VIX på nästan 30…. så är det deppigt där ute. Och ändå har vi inte brutit ner. Det är ju starkt. Det finns en inbyggd förväntan om att Iran är contained på medellång sikt. Men om det inte blir så, så är risken såklart stor att marknaden tröttnar och bryter ner. Det är ju inte vad vore gode Trump tänkt sig, men likväl kan det bli så.
Jag är likt marknaden optimist, och ser 3 fakorer
1, Inflation. Jag har egentligen ingen insikt i Truflation, men om man ska tro på vad som säger så ligger dom 1-2 månader före den officiella inflationsdatan. Om dom har rätt, så kommer veckan CPI data att överraska på nedsidan. Vilket är börspositivt, då jobb datan redan är svag, vilket hade öppnat upp för en ny serie sänkningar.
2, AI-trejden, typ Nvidia, känns död, men just därför skulle den kunna få förnyat syre. Senaste rapporten orkade inte lyfta vinst estimaten på ett sätt som drev aktien. Men det betyder inte att det är över. Jag tror AI trejden har mer att ge. Riskfaktorer för AI är kraftförsörjning och finansiering av Capex. Men den stora upp´en är när företag verkligen börjar investera i AI brett. Alltså på ett sätt där det börjar ersätta personal kostnader. Även om det i förlängningen är nåt negativt, så tror jag det initialt ger en push åt lönsamhet, vilket börserna kommer gilla och förstå att AI bolagens produkter och tjänster är oumbärliga. Det är då vi borde kunna få den riktigt stora hypen.
3, Iran, här vet vi egentligen minst, men om kriget vore en stor risk faktor för Trump, så hade han inte slagit till. Sen är ju krig by definition där det oväntade händer. Men om vi börjar se en början på slutet, så kommer marknaden att börja diska detta med våldsamkraft, där oljan och vix faller och drar med sig optimism! Motsatsen kan hända, men just här tar jag upp det som en positiv faktor.
Faller 1-3 in, på ett eller annat sätt, så kan detta skapa en optimism som skapar ett nytt ben upp på börserna.
Många dom bästa investerings tillfällena är ju som bekant när det ”deppigt till tusen”. Det betyder inte att det är någon naturlag, det beror på utvecklingen. Men visst känner man att oddsen ändå är ganska goda! Jag gillar åtminstone att vara positiv när marknaden är deppig. Det om något är en naturlag!
På onsdag har vi inflation, Vi har även core PCE, JOLTS, samt inflation från Sverige.
-Måndag
Oljan drar till 120 och VIX följer efter, varpå börserna fortsätter att deppa. Men nu säger många länder att man släpper på reserverna. Det kanske hjälper. Det som hade hjälpt är om US meddelade att man uppnått sina militära mål, och är redo att samtala med Iran, vilket borde vara ganska enkelt, tillsätt en regering som officiellt inte hatar USA, och som i utbyte får sälja olja till fullpris till vem dom vill, men om där USA har sista ordet till vem dom säljer (typ att dom kan stoppa levranser til Kina) och där dom inte rustar försvaret på ett sätt att dom kan bli en hotbild mot USA och Israel. Jag tycker inte en sån deal är så tokig egentligen, men det bygger ju på att den nya regeringen inte hatar USA/Israel som den förra, och formar sin politik enbart utifrån detta. Det kanske är lättare sagt än gjort, och som Svensk kanske man inte förstår hur rotat motsättningarna är.
Hursomhelst, Trump kan inte låta oljan ligga kvar över 100 dollar under lång tid, för då skiter sig valet i höst. Så nån typ av ”lösning” lär vi få se i det korta.
Vissa bedömare drar felaktigt paralleller till 2022. Då bröt kriget i Ukraina ut vilket drog upp oljan. Men det var expansiv finanspolitik under 2020,2021,2022 dom gav en demand push som drev upp inflation, löner och räntor den gången. Inte oljan. Nu har vi inte samma styrka i konjunkturen, och inte särskilt expansiv finans- och penningpolitik, så situationen går inte att jämföra. Oljepris uppgången är helt Supply driven, så den verkar som en skatt på konjunkturen, dvs det man betalar mer vid pumpen gröper ut plånboken och slår mot annat. Så även om det ger en teknisk uppgång av infllation på kort sikt, så ger det en strukturell nedgång på medellång sikt. Räntorna borde inte stiga på detta, utan snarare tvärtom. Oljans uppgång borde ge konjan en törn som snarare borde leda till lägre räntor.
Sen när det kommer till energi priser så måste oljan ligga kvar över 100 dollar under flera månader för att ge bestående effekter. Vänder den ner inom några veckor så får det ingen verkan. Och det är detta Trump menar med att ”oljepris uppgången är ett lågt pris för att avväpna Iran”.
-tisdag
Det går fort i hockey. Trump säger att kriget snart är slut. Han menar såklart inte exakt just det. Han menar att nu är man snart i mål med att slå ut luftvärn, marina resurser, kärnkraftsanläggningar, vapen fabriker och strategiska vapenlager. Och att Irans militära motåtgärder inte heller är intakta. Och nån olja lär inte heller lämna landet och gå till Kina mot betalning. Sen kan alltid Iran skicka sina 1 miljon soldater ut i krig, men dom lär i så fall gå rätt in i en köttkvarn. Så check på den.
Vad är nästa steg? Jag tror Trump inom kort kommer erbjuda samtal. Om ledarskapet då säger, Fuck you, du ska dö. Då går Trump in i nästa fas, och det är inte soldater på marken, och konventionellt krig, utan det är att slå ut ledarskapet. Sånt tar tid, men om man tänker Osama bin laden och Saddam Hussein så är det inte en OM fråga, utan en NÄR fråga. Sen kan alltid nytt ledarskap ersätta det gamla, men då har de också samma valmöjlighet, att ta samtalet, eller till slut bli likviderad. Och så lär han fortsätta. Under tiden tror jag oljetransporterna i gulfen, ex Iran, kommer att komma igång igen.
Iran kommer aldrig hamna i en situation där man kan återställa det som blivit förstört. Och det som återuppbyggs kommer bombas sönder igen. Det blir inga nya kärnkraftsprogram, det byggs inga nya fartyg, det blir ingen ny drönar fabrik, det kommer ingen leverans av kinesiska robotar. Huruvida Iranierna tar samtalet i närtid vet jag inte. Sannolikt inte. Men skulle jag vara den nya ledare Mojtaba Khamenie, så hade jag inte sovit gott om natten. Det är upp till Iran, men för världsekonomin spelar det inte så stor roll. Om oljan börjar flöda igen, så kommer börserna att glömma bort det här!
Oljan är fortsatt över 90, VIX är förhöjd, så vi kan inte blåsa faran över ännu. Men det ser ju rätt ljust ut. Jag ser gärna att SPX 6600 håller, även om 6500 är en livlina, och att vi konsoliderar mellan 6600-7000 under några veckor.
-onsdag/torsdag
Alla fokusererar på olja och kriget, men som macro nörd är jag väldigt spänd på dagens CPI siffra,
US core CPI kom in på 0,2% MoM mot väntat 0,2 (0,24) och fg 0,3. På årsbasis kom den in på 2,5% YoY mot väntat 2,5% och fg 2,5…. helt inline, och alls den stora fallet som Truflation visar på. Vilket får en fråga sig, vilken av dom är rätt. Båda är rätt skulle jag säga. Ute i den bred ekonomin, är idag efterfrågan svag, och företagen kämpar med att hålla uppe försljnings volymerna och i den här miljön har man inte möjlighet att höja priserna. Detta fångar Truflation på ett bra sätt då man tar in många data punkter i real tid. Men vad som väger tungt i CPI och även PCE är boendekostnader, hyror, som i sig självt är en laggande faktor, och sen bearbetar CPI/PCE på ett sätt där det blir ännu mer laggande. Inte för att förvränga bilden, utan för att göra den mer verklighetstrogen och sortera bort brus. Om man ska vara ärlig så är data serien från Truflation ganska volatil, och FED och deras policy kan inte vara ryckig upp och ner, utan måste ha en riktning och vara mer stabil, och därför passar det om datan också är harmoniserad och städar ut brus och kraftiga kast. För att vara konkret, säg att CPI likt Truflation hade legat på 1% YoY för ett halvår senare ligga på 3% för att sen yttelrigare ett halvår senare ligga på 1%. Ska FED sänka och höja utifrån detta? Det fattar en 3-åring att det inte blir bra policy av det. Min tolking är att konjunktur läget är svagt, att cons confidence är svagt, att arbetsmarknaden är svag, och således är efterfrågan genrellt svag, men att ex mat och energi priserna även påverkas av andra faktorer än just efterfrågan (som i princip är konstant för mat och energi) och skapar svängningar. Att boendekostnader i USA, faktiskt varit stigande länge, och väger tungt som andel av disponibel inkomst och som därför ska väga tungt i inflationskorgen. Men att även stora poster som hälsovård som amerikanerna indirekt genom försäkring betalar själva har blivit väldigt dyrt. Tvingande poster ska också väga tyngre anser jag än ex varor och tjänster som vi kan undvara. Dvs om priserna på ex bilar stiger väldigt mycket, så kommer folk till slut vänta med att byta bil, och då kan man fråga sig hur viktig den är för inflations korgen, om den är en vara som inte konsumeras.
Mycket dravel runt inflations datan här, men det viktiga är att ett 1, FED förhåller sig till officiell data oavsett om den är rätt eller fel, laggande eller ej, och deras policy kommer vara avgörande för kapital marknaderna. Punkt.
Så givet att CPI februari är inline, så lär inte PCE för januari som kommer imorgon överraska, och det är tveksamt om ens PCE för februari som kommer den 9 april kommer överraska. Detta sammantaget gör att FED kommer återigen lyfta fram den svaga arbetsmarknaden nästa onsdag den 18e, men att det är försiktiga med att sänka för att inflations läget är fortsatt förhöjt. Min tanke var att skulle CPI datan kommit in svagt, så hade de kunnat bli duviga 18 mars, för att sen sänka i april. Nu känns det mer avlägset.
Det räcker egentligen att titta på den 2-åriga US Tresury bond Yield, den stod i 3,38% den 27 februari, och var på god väg att säga att den blir en räntesänkning inom kort. Nu står den i 3,66% och säger i princip, glöm sänkning, om inte oljan etablerar sig under 80 dollar snart, så kommer det finnas risk för räntehöjningar.
10åringen står på 4,20% och säger att inflationstrycket just nu borde vara 3,20% (mätt som core PCE) vilket inte är långt från sanningen, alternativt att räntan borde vara ca 3,50-3,75%. Vilket också stämmer.
Detta innebär att nästa sänkning kommer först i juni, och sen tror jag ju på FEM sänkningar i år från 3,5 till 2,25%, vilket innebär att man sänker vid varje möte. Men det bygger också på att jag tror att CPI/PCE datan kommer att börja falla när Boende kostnaderna till slut slår genom.
Sen visst, vi har Iran och höga oljepriser, vilket ger tekniskt hög inflation, men det kommer bara förskjuta sänkningarna till framtiden, absolut inte ta bort dom, utan snarare tvärtom förstärka dom. Men nej, jag tror inte oljan ligger på 100usd+ under andra halvåret. Inte för att jag har nån spåkula men det är inte logiskt!
Svensk inflation kom in starkt på 1,4% YoY mot fg 1,4%. STarkt, men det visste vi redan eftersom vi fått flash inflation redan.
JOLTS och core PCE imorgon!
-fredag
core PCE kom in på 0,4% MoM mot väntat 0,4 och fg 0,4… helt inline, och för helåret ligger den på 3,1% YoY mot väntat 3,1 och fg 3,0. Detta för januari, som vi redan innan visste var en månad där man säsongsmässigt höjer priser, och juesterar för tariffer. Vi vet ju redan att core CPI kom in på 0,2 i febaruri mot 0,3 i januari, så februari core PCE siffran har potential att bli bättre såklart, och utan att gå in på detaljer så borde PCE närma sig CPI under våren och då ska den ner mot 2,5% i årstakt. Detta öppnar upp för sänkningar i juni och framåt, givet att oljan kommer tillbaka och arbetsmarknaden och konjunkturbilden fortsätter att vara svag. Det senare tror jag på, medan Iran och oljan har vi ingen aning om.
JOLTS kom in på +6,9m job opennings mot fg 6,5m. Skönt att den studsade efter förra månadens ras. Pekar på att arbetsmarknaden är sur, men inte i fritt fall.
Nästa vecka är datamässigt tunn, men vi har FED och ECB möte. Powell har två möten kvar, och vill han sänka i april, så bör han flagga för detta nästa onsdag. Det kommer inte hända. Dels för att core PCE ligger på dryga 3%. (sen visst kan man alltid hävda att det är laggande boendekostnader som drar upp det, men det spelar ingen roll) och dels pga kriget som riskerar att dra med sig inflationen i teknisk bemärkelse. Det gör att han inte kan vara särskilt duvig nästa veckan, och därför får vi ingen sänkning i april. Men kriget är kanske över till nästa FED ordförande tar över i juni, och då kanske är oljan tillbaka på 60 dollar, samtidigt som core PCE fixat till sig. I så fall börjar nästa sänkar cycle i juni, vilket Trunp kommer ta credit för, men som har exakt 0% med honom att göra.
Fokus är såklart på oljan och VIX… tar kriget slut faller oljan till 60 dollar och då blir det rally. Börjar marknaden tro på att Iran långsiktigt kan göra så att leveranserna genom H sundet uteblir, då lär oljan gå till 150 dollar…. då ska börsen ner. Vi kan ju resonera fram och tillbaka vilket det blir, men ingen VET. Det är det enda vi VET.
Trevlig helg!
Kortsikt's Blog 
Bra skrivet och tack för post. Jag är så j-vla trött på den här marknaden. Titta på svenska småbolag. 75-80 % borta på flera, flera bolag på 5 år!!!!!!!!!!!
Inte index men Arjo, Instalco, Evo, Tobi, Billerud mm.
Wtf, de ska ju gå bra. Bättre än storbolag. Småbolag bara, ”hold my beer”.
Det är dags att lägga av. I sommar tänker jag sälja ut alla mina portföljer och säga fuck off till den här skitmarknaden. Köpa obligationer och sova bra.
Du funderar inte på att prova en annan aktie strategi?
Nej, jag har fått nog. Marknaden är som ett marsvin på anabola. HTF-trading, hedgefonder, går inte att förstå, är bara ett waste of time.
Tid är begränsad, snart ska man dö och varför hålla på med det här?
Som sagt många trötta på småbolagen och därför bör det med lite urskiljning gå att hitta fina ingångslägen. Då i bolag som har potential att tjäna pengar framåt. Så är det ju slutligen att det är vinsterna som styr värderingar, har ju varit tokvärderingar här och där bland småttingarna men det har ju rätats till ganska fint. Så håll i lite eller köp index!
Jag förstår inte varför man måste låsa sig till en inriktning som ex småbolag, eller region, sektor el faktor för den delen. Varför inte leta efter bra bolag, men god vinstutveckling och investera i dom till ok värdering. Sen kanske det sen visar sig att man har hög exponering mot ex småbolag, men om man gjort hemläxan rätt så blir det bra. Jag har inga djupa kunskaper om svenska småbolag, men har det inte funnits en hel del bolag som inte levererar?
Tror mer och mer på tesen att småbolagens värdering för närvarande styrs av kapitalflöden, och då spelar det liten roll hur företaget presterar. Så länge pengar strömmar från småbolag med relativt sämre likviditet kommer de att sjunka i värde. Dåliga odds att gå i mot strömmen, väntar tills den någongång vänder innan större kapital nyinvesteras i småbolag.
så är det kanske, jag skulle nog ändå vilja se hur aggregerade vinster utvecklats, tror inte dom imponerar….
Sen ska man inte ”överskatta” flöden. Bakom varje såld aktie finns en köpt… det är inte flödet i sig, det är 1 till 1, utan det är priset, och det brukar ofta reflektera fundamenta över tid.
Vi fick en tydlig signal från Iran ang ny ledare, mer av samma. Att sia om utgången i Iran känns otroligt svårt, då situationen är väldigt komplex, med flera parter inblandade som är drivna av olika intressen och av ledare som inte känns helt säkra på varför detta händer och vad utgången bör blir. Såg t.ex. någon som sammanställt 19 olika anledningar, kommunicerat av Vita Huset, om varför man attackerat Iran.
Självklart väldigt komplext och osäkert… men även om det kommer en ny Ayatolla, så kan man fundera på hans position när 90% av strategiska militära assets är utraderade…
Och Trumps krav är ju ganska enkla. ”jag kontrollerar vem ni säljer olja till, men oljeintäkterna behåller ni själva, och ni får inte utveckla kärnkraft, bygga vapenfabriker eller köpa försvarsmateriell för pengarna”. Men utöver det, så får ni använda pengarna till vad ni vill….
Om ett krig mot Iran verkligen skulle vara en avgörande politisk risk för en amerikansk president, skulle beslutet att slå till sannolikt inte tas. Politiska ledare agerar normalt utifrån en kalkyl där risk vägs mot förväntad strategisk eller politisk nytta.
När det gäller en möjlig konflikt mellan United States och Iran brukar tre huvudfrågor styra kalkylen.
För det första militär kontroll över eskalation. En begränsad militär operation kan uppfattas som hanterbar om den kan genomföras snabbt och utan att utlösa ett regionalt krig. Problemet är att Iran under lång tid byggt en strategi för att just försvåra detta. Landets doktrin bygger på asymmetrisk krigföring, missiler och regionala allierade. Det innebär att även ett begränsat anfall riskerar att sprida sig till flera länder i Mellanöstern.
För det andra energimarknaden. En central
inkludera israel vikta på trumps ego o personligvinning samt priset som hella värden betalar när olja kommer upp till 120 usd
En mer fullständig riskkalkyl måste inkludera tre centrala aktörer: United States, Iran och Israel. Dessutom måste analysen väga in ledarskapspsykologi, särskilt hur beslut kan påverkas av en presidents personliga incitament, i detta fall Donald Trump.
Strategisk struktur
Israel ser Irans kärnprogram som ett existentiellt hot. Därför finns en lång historik av diskussioner om preventiva attacker mot iranska kärnanläggningar. Israel saknar dock samma logistiska uthållighet som USA för en lång luftkampanj över Iran. Därför har israeliska strategiska planer ofta förutsatt någon form av amerikansk involvering, direkt eller indirekt.
För USA blir frågan annorlunda. Militärt är Iran inte en jämnstark motståndare i konventionell mening, men landet har byggt sin strategi kring kostnadsökning för angriparen. Missiler, drönare, regionala allierade och möjlighet att störa sjöfarten i Persiska viken gör att konflikten snabbt kan spridas.
Hormuz och oljechocken
Den mest kritiska globala riskpunkten är Strait of Hormuz. En stor del av världens oljetransporter passerar där. Iran behöver inte stänga sundet helt. Det räcker att skapa osäkerhet genom minor, robotattacker eller drönare för att försäkringskostnader och fraktrisker ska explodera.
Om oljepriset når omkring 120 dollar per fat uppstår flera makroekonomiska effekter samtidigt.
Transportkostnader ökar globalt.
Inflationen pressas upp i de flesta ekonomier.
Centralbanker får svårare att sänka räntor.
Tillväxten bromsar.
Historiskt har energichocker ofta fungerat som en utlösande faktor för recessioner i industriländer. Effekten slår särskilt hårt mot Europa och importberoende ekonomier.
Israels roll i riskkalkylen
För Israel är riskbalansen annorlunda. Landet kan vara mer villigt att acceptera regional instabilitet om alternativet uppfattas som ett framtida kärnvapenbeväpnat Iran. Det gör att Israels strategiska tolerans för eskalation kan vara högre än USA:s.
Det innebär att Washington ibland hamnar i en position där man måste väga en allierads säkerhetsbedömning mot globala ekonomiska konsekvenser.
Ledarskapspsykologi och personlig nytta
När analytiker bedömer beslut från en president som Donald Trump läggs ofta extra vikt vid personlig politisk avkastning. Flera drag brukar diskuteras.
Stark preferens för symbolisk styrkedemonstration.
Hög vikt vid personlig prestige och offentlig perception.
Fokus på kortsiktig politisk effekt snarare än lång institutionell stabilitet.
I en sådan modell kan ett begränsat militärt slag ses som politiskt attraktivt om det uppfattas som snabbt, spektakulärt och kontrollerbart. Det kan skapa en bild av handlingskraft.
Problemet är att denna typ av kalkyl ofta underskattar systemrisker. Om Iran svarar asymmetriskt kan en begränsad operation snabbt eskalera bortom den ursprungliga planen.
Den globala kostnaden
Om oljepriset stabiliseras runt 120 dollar under en längre period blir kostnaden global. Importberoende ekonomier betalar i form av inflation och lägre tillväxt. Hushåll får högre energipriser. Industriproduktion blir dyrare. Transportsektorn pressas.
Det betyder att även länder långt från Mellanöstern i praktiken finansierar konflikten genom högre energikostnader.
Sammanfattande riskkalkyl
Israel kan se en militär konfrontation som ett sätt att stoppa ett strategiskt hot.
USA måste väga militär dominans mot ekonomisk och geopolitisk destabilisering.
Iran försöker maximera kostnaden för motståndaren genom regional och ekonomisk störning.
Den centrala osäkerheten ligger i eskalationskontroll. En konflikt kan börja som en begränsad operation men utvecklas till ett regionalt krig som påverkar energimarknaden och världsekonomin under flera år.
Gud vad AI genererat detta är…. vad tycker DU?
Claude sa: AGI kommer människa behöver inte tänka för många känslor i mänsklig tänkande 🙂
Emotionell bias.
Människor använder känslor när de fattar beslut. Inom beteendeekonomi visar forskning från exempelvis Daniel Kahneman att människor ofta använder snabba heuristiker som leder till systematiska fel. Rädsla, aversion mot förlust och grupptryck kan påverka beslut mer än fakta.
Frågor om rättvisa, riskfördelning eller etik kräver inte mänskliga värderingar i börs sammanhang endast “circuit breakers” och andra regler som inte handlar om profit utan om marknadsstabilitet.
Del 2
Vid ett oljepris kring 150 dollar uppstår flera samtidiga effekter.
Transportkostnader stiger kraftigt. Sjöfart, flyg och lastbilstransporter får omedelbara kostnadsschocker.
Produktion blir dyrare eftersom energi är en insatsvara i nästan all industri. Detta gäller särskilt kemisk industri, stål, cement och gödningsproduktion.
Inflationen accelererar globalt. Centralbanker tvingas ofta hålla räntor högre längre vilket bromsar investeringar och bostadsmarknader.
Historiskt har oljeprischocker i denna storleksordning varit kopplade till globala recessioner.
Livsmedelssystemet
Om exporten av bekämpningsmedel samtidigt begränsas uppstår en andra chock i jordbrukssystemet.
Bekämpningsmedel är starkt koncentrerade till några få producenter och exportländer. Om handeln störs kan många jordbruk snabbt få problem med skadedjur och sjukdomar i grödor.
Detta får tre direkta konsekvenser.
Skördarna minskar i flera regioner.
Produktionskostnaderna ökar när bönder måste använda dyrare alternativ.
Livsmedelspriser stiger globalt.
Eftersom jordbruket dessutom är starkt beroende av energi för diesel, transporter och gödselproduktion förstärker ett oljepris på 150 dollar effekten ytterligare.
Dubbel inflationschock
Kombinationen av energichock och livsmedelschock skapar det ekonomer kallar stagflationsrisk. Ekonomisk tillväxt faller samtidigt som priserna fortsätter att stiga.
Den typen av situation är särskilt svår för politiska beslutsfattare eftersom traditionella verktyg ofta fungerar dåligt. Högre räntor dämpar inflation men förvärrar recessionen.
Geopolitisk spridning
I ett sådant scenario blir sjöfarten i och runt Strait of Hormuz ännu mer kritisk. Osäkerhet där räcker för att hålla energipriserna höga under lång tid.
Samtidigt ökar risken för politisk instabilitet i importberoende regioner. Många länder i Afrika, Mellanöstern och delar av Asien är mycket känsliga för höga livsmedelspriser.
Historiskt har kraftiga matprisökningar varit en faktor bakom sociala protester och politisk oro.
Strategisk kalkyl
När strateger i Washington analyserar en konflikt med Iran måste därför tre kostnadsnivåer vägas.
Direkt militär kostnad för operationen.
Regional destabilisering i Mellanöstern.
Global ekonomisk systemrisk genom energi och livsmedel.
Den tredje faktorn är ofta den mest underskattade i politiska diskussioner men den kan bli den dyraste för resten av världen.
Ledarskap och beslut
ursprungliga tanke om ledarskapspsykologi hos Donald Trump blir frågan hur dessa risker uppfattas i beslutsögonblicket.
Om en ledare tror att konflikten blir kort och kontrollerad kan den globala kostnaden underskattas. Om motståndaren däremot svarar asymmetriskt kan effekten bli en global ekonomisk chock som långt överstiger de ursprungliga strategiska målen.
Det är därför många strategiska analyser ser ett Iran-krig som ett scenario där militär dominans inte är huvudfrågan. Den avgörande frågan är hur mycket ekonomisk destabilisering världen kan absorbera innan konflikten politiskt blir ohållbar.
Del 3
Först energichocken. Om oljepriset stabiliseras kring 150 dollar under ett halvår slår det hårt mot importberoende ekonomier. Många länder i Nordafrika och Mellanöstern är beroende av importerad energi och har begränsat finanspolitiskt utrymme. När bränslekostnaderna stiger kraftigt blir statliga energisubventioner snabbt ohållbara. Regeringar tvingas minska stöd till bränsle, transporter och ibland även livsmedel.
Samtidigt påverkas jordbruket. Om handelsstörningar begränsar exporten av bekämpningsmedel just under såperioden kan många bönder inte skydda grödorna mot skadedjur eller sjukdomar. Detta är kritiskt eftersom såperioden bara finns under ett begränsat tidsfönster varje år. Missas den eller blir skördarna kraftigt reducerade uppstår ett produktionsbortfall som påverkar livsmedelsmarknaden under hela året.
När energikostnaderna redan är höga förstärks effekten ytterligare. Diesel till jordbruksmaskiner, transporter och bevattning blir dyrare. Kostnaden för att producera och transportera mat stiger kraftigt.
Resultatet blir en dubbel chock: energi och livsmedel stiger samtidigt.
Om kriget i Libanon dessutom eskalerar, till exempel genom omfattande strider mellan Israel och Hezbollah, destabiliseras ytterligare en del av regionen. Infrastruktur kan förstöras, handel störs och stora delar av civilbefolkningen kan tvingas lämna sina hem.
Den regionala effekten sprider sig då i flera led. Först uppstår intern förflyttning inom de drabbade länderna. Därefter migration till närliggande stater som redan har begränsad kapacitet. När ekonomiska och sociala system pressas ytterligare börjar en del av dessa människor söka sig vidare mot Europa.
Efter ungefär sex månader med ett oljepris kring 150 dollar och samtidigt reducerade skördar kan flera strukturella faktorer sammanfalla.
Inflationen i importberoende ekonomier stiger kraftigt.
Livsmedelspriser ökar snabbt.
Arbetslösheten växer när transport- och industrisektorer bromsar.
Statsbudgetar försvagas när subventioner blir för dyra.
Den typen av ekonomisk stress har historiskt ofta lett till social oro. Ett känt exempel är sambandet mellan livsmedelspriser och politiska protester inför Arab Spring.
När hushåll inte längre kan betala för energi och mat börjar migrationen ofta öka. Den sker vanligtvis i steg. Först inom landet, sedan till grannländer och därefter mot Europa.
För Europa innebär detta att energipriset indirekt påverkar migrationsdynamiken. Om en energichock kombineras med jordbruksstörningar och regionala krig kan effekten bli en migrationsökning ungefär ett halvår efter att krisen började, eftersom det är den tid det tar för ekonomiska och livsmedelsrelaterade konsekvenser att slå igenom fullt ut i hushållens ekonomi.
Kommer Kina släppa greppet om Irans olja? Har svårt att se det?
Det gör att det inte finns någon lösning på krisen?
Inte en chans… dom är extremt beroende av den och kan inte ersätta den från annat håll.
Egentligen är krisen ganska lättlöst om det skulle finnas en regering i Iran som ser lite pragmatiskt på förhållandet mellan Kina och USA
Risk att kineserna blandar sig i?
Nord Korera skött lite missiler i natt, antar att Nord Korea är samma sak som Kina…
Får hoppas på en lösning snart, detta är lite läskigt
det jag är mest orolig för är att Iran kör fristående små celler, som med drönare etc, rätt enkelt kan störa Hormuz sundet, och detta är svårt att försvara sig mot. Lite som Pirater fast effektivare, och så länge som det fortgår tillåts inte fartyg att passera, och alternativa rutter via land eller röda havet kan liksom inte ersätta detta mer än marginellt i närtid. Då har vi ett förhöjt oljepris, som till slut tvingar Trump från att backa, och då har han visserligen reducerat Irans försvarsförmåga men egentligen inte förändrat något fundamentalt, som i ex Venezuela där han idag indirekt kontrollerar oljan. Trump skiter ju egentligen i oljan, hans mål är ju att få en upper hand mot Kina. Kinas enda achillehäl är ju oljan. Den som kontrollerar oljan har ett övertag.
Iran är ju USAs proxy krig mot Kina, och världen kan hamna i en rätt jobbig sits om det spårar ur. Vi vill gärna ha en terrorbalans där likt Sovjet och USA under kallakriget.
Får se vad som händer…
Men känslan är att Trump spårat lite här och de kan gå åt helskotta
Undrar hur långräntan kommer utvecklas om de fortsätter. Vi får höga energi priser samtidigt som ekonomin går ner kraftigt. Två krafter åt olika håll? Går lång räntan ner eller är priset på energi mer av vikt?
i grunden handlar det om oljeleveranserna, och där är så många kockar inblandade i den analysen, så det går ju typ inte att säga var vi landar. Att oljan står i 100 dollar en månad spelar ingen roll för världsekonomin!