Jag har tagit upp detta tidigare och det tål att upprepas. De svenska hushållens skuldsättning sett i relation till BNP är hög relativt sett. Punkt.
Men det ger inte hela bilden…
Fundera på det här:
Vem har för mycket lån?
1, Killen som har 10mkr i lån till 1% ränta
eller
2, killen som 5mkr i lån till 5% ränta
1, killen som har 5 mkr i lån, och ett säkert jobb med en schysst årsinkomst
eller
2, killen som har 1mkr i lån, men är arbetslös utan några utsikter att få jobb
1, Killen som har 5mkr i lån, med en årsinkomst på 500,000kr
eller
2, Killen som har 2,5mkr i lån, med en årsinkomst på 200,000kr
1, killen som har 10 mkr i lån med ett hus som är värt 15mkr
eller
2, killen som har 5 mkr i lån med ett hus som är värt 2mkr
1, killen som har 5 mkr i lån, med ett hus som är värt 5mkr
eller
2, killen som har 1mkr i lån, men inget hus, utan han har lånat till semester, ny bil och Tv m.m.
1, Killen som har 10mkr i lån och 500,000kr i årsinkomst, fast där räntorna, skatter och priserna mat, energi m.m är på väg ner.
eller
2, killen som har 9mkr i lån och 500,000kr i årsinkomst, fast där räntorna, skatterna och priserna på mat, enerig m.m är på väg upp.
1, Killen som har 10mkr i lån i en bank (alt i ett land där bankerna mår bra, har låga kreditförluster och är välkapitaliserade) som inte kräver någon amortering
eller
2 Killen som har 9mkr i lån i en bank som har stora problem och kräver kraftigt ökad amortering på lånet.
1, Killen som har 10mkr i lån, fast till bunden låg ränta på 10 år, samtidigt som räntorna rusar kraftigt uppåt. (vilket han inte påverkas av då han har bundet lånet)
eller
2, Killen som har 9mkr i lån, fast till rörlig ränta, samtidigt som räntorna är på väg kraftigt uppåt.
Jag kan fortsätta, men poängen är att skuldsättning är mer komplext än att bara säga att han som har mer skuld än någon annan är ”worse off”. Jag saknar ofta djupet i skulddebatten av den här anledningen.
Sen är det klart, att vid en jämförelse mellan två exakta jämlikar är det bättre med små lån än stora lån, men det är väldigt sällan det är ”två exakta jämlikar”. Även vid en jämförelse med någon som inte har några lån alls, så kommer han alltid se bättre ut i alla jämförelser. Men det är sällan på det viset heller.
mvh
GaStan
Kortsikt's Blog 
Hej,
Jag saknar också djupet i denna debatt.
Varför diskuteras inte detta utifrån låginflationspolitiken som infördes i Sverige (även i andra västländer) på 90 talet?
Den fick ju alla nominella räntor att kraftigt gå ner. So far so good…
Att detta i sin tur inflaterade priserna på fast egendom verkar ju gå förbi alla. Man verkar inte koppla de senaste 15 årens husprisökningar till målsättningen om 2 % inflation i vårt samhälle.
Nominell ränta= realränta+inflation. Inflationsdelen har krympt betänkligt med hjälp av effektiv inplementering av inflationsmålet, vilket ger allt annat lika lägre nominella räntor. Låg inflation motiverar högre fastighetspriser (allt annat lika). Det skulle varit intressant om man gjorde en regression på orsakerna till prisernas utveckling. 80% av prisutvecklingen kommer med all sannolikhet från lägre räntor/inflationsmålet.
Riskerna som jag ser är att:
1) Kontantinsatserna som krävs är för höga i förhållande till huspriserna. Sparandet kan ju inte öka lika mkt som huspriserna om man inte har ”sparat” i annat boende. Lönerna har ju bara stigit i takt med inflationen.
2) En viss kredittillväxt är naturlig när nya generationer som köper på högre prsinivå än de äldre som säljer. Dessa köpte ju för en spottstyver för 40 år sedan. Att inte tillåta en kredittillväxt i samhället innebär att priserna sjunker markant.
Att ha ett amorteringskrav ser jag däremot som något bra och naturligt.
Tycker att man kan börja pressa arkitekterna bakom lågiflationspolitiken kring dessa frågor.
/Marcus
JAg skulle säga låga räntor (låg inflation) i kombination med banker som KAN och VILL låna ut pengar till bostäder.
Negativa Realräntor (dvs Nominell ränta – Inflation) gör det olönsamt att spara, vilket = att vilja låna.
En förlängning på din diskussion kan också vara;
Inflationsmål=Höga fastighetspriser
Alternativet till till Inflationsmål är Mål om full sysselsättning.
Så man kan säga att Riksbanken har haft en mål som skapar klyftor. Dvs om du hade haft som mål att ha full sysselsättning, så hade du haft högre inflation, och således lägre fastighetspriser. Nu har man prioriterat fastighetspriserna (genom inflationsmålet) på bekostnad av högre arbetslöshet.
Mycket bra poäng du har. Jag förstår dock inte varför det inte kommer fram i debatten. Jag tror att man borde öka incitamenten att spara istället för gemeneman. Att pilla på ränteavdrag och annat blir bara kontraproduktivt.
/Marcus