Senast vi hade en klassiskt stark konjunktur var under åren 2004,2005,2006 och 2007. Då snittade REAL tillväxt 3,5% i årlig takt. Sedan Great recession/2008Lehman så har vi två år som levererat liknande nivåer. Det var under 2010 och 2015. 2010 anses vara lite av en ”outlier” då det fanns en hel del swing effekter från recessionen året innan. 2015 levererade. 2016 gjorde det knappt, och 2017 väntas bli ungefär som 2016. REALT alltså. Ser man till hela perioden post recession, dvs 2010-2016 så ligger tillväxten i snitt på 2,8%. REALT alltså. Lägger man till inflationen så får man fram de nominella värdena. Då har tillväxten legat på ca 3,7% under 10-16 och den låg på ca 5,3% nominellt under 2004-2007.
Sverige går bra relativt omvärlden. Men ur ett historiskt perspektiv så når vi inte upp till de nivåerna vi normalt förknippar med högkonjunktur. Tar man och jämför med högkonjunkturer ännu längre bak så ser det ännu sämre ut nu.
Tittar man vidare på inflationen rensat för ränteeffekter och energi, så ligger den på ca 1% vid senaste mätningen. Även det är lågt ur ett historiskt perspektiv. Det är sannerligen lågt för att vara inne i en högkonjunktur. Så frågan är, hur bra går det? Faktum är att 1% kärninflation är inte alls så konstigt sett till att ekonomin växer strax över 2% realt. Högre nivåer av inflation, och stigande inflation har framförallt kommit ur perioder där nominellt tillväxt legat klart över 5%. Så det är inte så märkligt att inflationen är låg. Växer vi med 2-3% realt så kan man nog räkma med 1-1,5% strukturell kärninflation. Växer man med 4-5% realt så får man över tid 2-2,5 inflation. Det är logiskt. Sen på kortsikt så spelar valuta etc in. Men på lång sikt är det tillväxt, jobbskapande, arbetskratftsutnyttjande och löner som är avgörande.
Ljuger inflation och BNP siffror? Nej, för tittar man på enskilda tillväxtfaktorer under perioden 2010-2016, som exempelvis jobbskapande YoY%, Handelsbalans YoY%, Aggregerade löner YoY%, Public Net Spending YoY% så ligger de Historiskt rätt svaga nivåer. Således rimmar de rätt väl med den tillväxt- och inflationstakt som varit.
Se nedan chart. Våren 2009 fanns det 4,5m anställda i Sverige. Nu 8 år senare är dem 5m. 500,000 jobb på 8 år är ca 62,000 nya jobb om året. Som jämförelse kan sägas att vid historiska högkonjunkturer har det skapats minst 100,000 jobb om året. Det rimmar med tillväxt, det rimmar med lönebildning. Det rimmar med inflation.
Det enda som gått någorlunda starkt ur ett historiskt perspektiv, vet ni vad det är? Just det… REAL privatkonsumtion. Vad handlar det om tror ni? Just det, låga räntor. Låga räntor har inneburit låga räntekostnader, och i avsaknad av en stark amorteringskultur (vilket är kopplat till att folk tycker det känns lönlöst att amortera 1,000kr i månaden på ett lån på 4mkr då det tar 333år att amortera ner skulden) så har konsumtionen kunnat växa.
Svensk tillväxt är god relativt sett, men i absoluta termer, ur ett historiskt perspektiv, både realt och nominellt är den ganska medioker.
Den tillväxten vi har är TACK VARE låga räntor. Inte TROTS låga räntor. Höjer Ingves räntan till historiskt normala nivåer, säg 200 punkter, så punkterar han Tillväxt, jobbskapande, handelsnetto och lönebildning. Detta då räntekostnaderna kommer gröpa ur disponibelinkomsterna (Tack vare att vi har 4ggr så mycket lån idag jmf för 17 år sedan) och exporten trasas samman då kronförstärkningen får redan svaga kunder (Europa går fortfarande knaggligt trots att pilarna pekar uppåt) att bli ännu svagare.
Hur saker och ting hänger samman och dynamiken i detta förstår inte alla. Det är synd!
Är ni intresserade av att läsa mer om svensk lönebildning kan jag verkligen rekommendera Håkan Frisens tankar:
Klicka för att komma åt Lonerapr2017fin.pdf
Han visar med all tydlighet att det är ganska komplex materia. Men det är viktiga saker. För får vi ingen löneglidning så kan vi inte heller får strukturellt högre inflation, och det är helt avgörande för Riksbankens långsiktiga penningpolitik. Bortsett från den andra faktorn, kronan och ECBs politik.
Igår kom Philly Fed index från USA. Den landade på 22,0mot väntat 25,5 och fg 32,8. Jag tolkar inte detta som negativt.. Att den skulle komma ner från 32,8 var inte så konstigt. Det var typ 30-års högsta och lirar med ISM över 60 så det var ju knappast hållbart. Att den kom ner mindre än väntat var således positivt.
Min känsla är att PMIs kommer mjukna lite framöver. Men att det inte behöver vara hela världen. Det viktiga är att hårddata, typ jobbskapande, gör en viss Catch up mot mjukdata. Detta i kombination med en ok rapportperiod kan få kurserna är lyfta även om ISM mfl faktiskt vänder ner.
I morse kom PMI från Europa. Tyska preliminära Mfg PMI kom in på 58,2 mot väntat 58,0 och fg 58,3. STARKT. För hela Eurozonen kom samma siffra in på 56,8 mot väntat 56,0 och fg 56,2. Otroligt bra. Anledningen till att kurserna står stilla handlar såklart om valet på söndag. Ett positivt valresultat kan nog få börsen att röra sig uppåt!
Preliminär PMIs från USA kom precis. Prel Mfg kom in på 52,8 mot väntat 53,8 och fg 53,3… lite klent. Prel Service kom in på 52,5 mot väntat 53,2 och fg 52,8. Det känns som ISM har toppat ur och kommer röra sig nedåt framöver. Men så länge som hårddata lyfter (och konvergerar med mjukdata) och mjukdata ändå håller sig på okej nivåer (dvs kring 53-55 som lägst och inte faller till 48 liksom) så kan det ändå bli rätt bra. Om det inte gör det…. ja då kan det bli värre. Ovanpå det har vi politik!
Trevlig helg!
Kortsikt's Blog 
kronförsvagningen skall vara kronförsstärkningen och Philly Fed index från USA. Den landade på 22,0 i alla fall på https://www.forexfactory.com/
Stort tack för att du är uppmärksam, du har naturligtvis helt rätt. Ibland går det lite för fort!!!
Vem har sagt att vi är i en högkonjunktur? Köper inte riktigt det resonemanget, det verkar inte du göra heller? I själva verket kanske vi är på väg in i en hög/låg-konjunktur och att läget nu får betraktas som ”neutralt”. Sen tror jag att vi får leva med detta, mindre fluktuationer i konjunkturen, kontra historiskt.
Jag har läst bankernas makro rapporter och deras budskap är tydligt. Det går bra för Sverige!
När Maggan presenterade budgeten sa hon samma sak.
Jag håller inte med om att konjunkturen är så stark…..
Precis som du så tror jag inte riktigt på de klassiska cyklerna längre, vilket gör att vi istället får LTG, lower trending growth.
Den stora förklaringen till LTG bygger primärt på den samlade skuldsättningen men även globaliseringens inverkan på resursutnyttjande och strukturellt lägre inflation….
Lägg till automatiseringen på det…
Yes box!!!
Den brukar jag lite slarvigt baka in i begreppet digitalisering!
”Jag har läst bankernas makro rapporter och deras budskap är tydligt. Det går bra för Sverige!”
Det är ju korrekt. Det går relativt bra för Sverige ekonomiskt (som du är inne på).
Sen har vi ju andra problem som segregation/integration, ökade klassklyftor etc men det är en annan diskussion.
Jo men de beskriver fenomenet som att ”det går bra för Sverige – inflation och räntor kommer att stiga”
Då vill jag bara nyansera rapporteringen lite genom att säga det går bra för Sverige relativt omvärlden men i absoluta termer har vi ingen högkonja och den låga idag inflationen rimmar ganska väl med tillväxten.
Utsikterna för kraftigt stigande inflation är ganska små. Däremot kan vi få räntehöjningar i spåren av ECB agerande som är ett resultat av FED
Skickar över en fråga om ränteavdraget som du återkommande brukar nämna i dina inlägg. Precis som du brukar skriva, skulle en avtrappning av avdraget inverka negativt på privatkonsumtionen, vilket vi givetvis vill undvika. Tyvärr har avdraget en väldigt ogynnsam socioekonomisk struktur, det innebär transfereringar av skattemedel främst till dom som är i minst behov av det istället för dom som behöver hjälp. Undrar därför vad du tror att nettoeffekten på privatkonsumtionen skulle bli av en ”bidragsväxling” från ränteavdrag till höjd försörjningsstöd, höjd sjukersättning, höjt barnbidrag eller andra stöd till ensamstående föräldrar, höjd garantipension m.m. Utöver en socialt mer ändamålsenlig användning av skattemedel skulle det innebära att transfereringarna går till personer som på marginalen har högre konsumtionsbenägenhet än de som tar emot de största ränteavdragen.
En annan variant man kan tänka sig är växling av ränteavdrag mot sänkt skatt på arbete för grupper med relativt låg arbetsinkomst, vilket utöver socioekonomiska fördelar, även skulle innebära fördelar i form av incitament att arbeta mer.
Dina tankar kring förändringar av karaktären likt de ovan beskrivna?
Ett slopande av ränteavdraget slår mot svensk ekonomi, vilket är negativt.
Men det viktgaste skälet att inte slopa det är faktiskt att det sänker beredskaps nivån mot stigande räntor bland låginkomsttagare. Alltså tvärtemot vad du säger. Det hjälper alltså de socioekonomiska grupper som har det sämst.
Låt mig illustrera med ex
Två hushåll, det första med bruttoinkomst på 30+30=60,000kr i månaden. Det andra med 120,000kr.
Båda har 5x bruttolönen i lån. 3,6mkr resp 7,2mkr.
Ränta idag 1,5%
Idag har första hushållet 4,500kr i räntekostnader. Ränteavdrag 1,350kr. De har ut 42,000kr netto. 38,850 att leva på efter ränteavdrag.
Det andra hushållet har 9,000kr i räntor. 2,700kr ränteavdrag. De har ut 84,000kr netto (de har ut mindre men jag förenklar med samma skattesats). De har 77,700kr att leva för.
Simsalabim så står bolåneräntan i 5%.
Det första hushållet har 15,000kr i räntekostnader. 4,500kr i avdrag. De har ut 31,500 efter räntekostnader och avdrag. 27000 med slopat avdrag.
Det andra hushållet får 30,000kr i räntor. 9,000 kr i avdrag. De har ut 63,000 efter räntor och avdrag. 54,000kr med slopat avdrag
I procent blir det samma förändring, men för första familjen så är det tajt som det är att gå ner från ca 39,000 till 31,500. Att då få runt vardagsekonomin är kämpigt.
För Höginkomsttagaren är det såklart också kännbart, men ändå lite av ett I-lands problem. För 54,000kr i månaden kan du ändå få rätt schysst mat på bordet och en och annan semesterresa.
Så mest kännbart i praktiken är det för låginkomsttagarna. Deras förmåga att amortera urholkas också. Mat på bordet kommer först.
Notera att jag räknat med 5x skuldkvotstak ovan. Dvs en nivå som jag tycker är helt okej. Idag finns det hushåll, både låg och hög, som har upp mot 8x. Hade vi använt den belåningen så hade mitt exempel blivit ännu mer målande.
Sen har jag hävdat ytterligare två skäl…
3, nettogynnare i pengar räknat är kanske inte heller höginkomsttagaren trots att han får högst avdrag. Han har oftare besparingar, ex obligationsfonder där han betalar skatt på ränteinkomster, i större utsträckning än låginkomsttagaren.
4, många gillar inte att kostnaderna för ränteavdraget ökar med stigande räntor. Det anser inte jag för att skatteintäkterna på ränteinkomster ökat i motsvarande takt, så netto blir det ingen förändring.
Grundproblemet är lik förbaskat att vissa lånar för mycket. Hade de inte gjort det så hade vi vare sig behövt ränteavdrag eller annat för då hade vi inte behövt vara oroliga för att en framtida ränteuppgång leder till kris…
Hej, och tack för ditt svar 🙂
Givetvis är det så att en sänkning av avdraget påverkar vardagsekonomin mer hos ett hushåll med lägre inkomster (förutsatt att de har mindre lån, men den korrelationen är rätt god), även om sänkningen är densamma i procent och i kronor större hos höginkomsttagen (minns att SR gjorde ett reportage om just detta för ett halvår-år sedan). Situationen blir densamma som vid generellt sänkt skatt på arbete – det gynnar i kronor mer höginkomsttagaren, i procent dem båda lika mycket, men i vardagsekonomin mer hos låginkomsttagaren.
Men det jag skrev om var inte hur avdragssänkningen skulle påverka dem med mindre respektive större lån, utan det jag undrade över var dina tankar kring hur du tror att nettokonsumtionen sammantaget skulle påverkas av en nedtrappning av ränteavdraget kombinerat med en höjning av vissa bidrag, pensioner m.m.
Slopar man ränte avdraget, som uppgår till ca 10-15 mdr, och sen skickar vidare pengarna i form avbidrag, högre löner till offentlig anställda eller sänker inkomstskatterna med motsvarande belopp, så tror jag nettoeffekten på svensk ekonomi är mycket liten.
Men jag vill återigen poängtera. Det vi vill undvika är en mångårig finans- och fastighetskris, och det enda sättet att göra det är att hushållen klarar en ränteuppgång. De som har sämst förutsättningar att klara detta är låginkomsttagre med stora lån, och dem finns det gott om.
Det är det klart största och övergripande skälet till varflr ränteavdraget ska vara kvar!!!
Ska man vara petig så ligger orättvisan egentligen i att man beskattar/straffar dem med ränteinkomster (sparare) och gynnar de med räntekostnaderna (låntagare)
Men från en samhällsekonomiskt persoektiv vet vi att det är bra för tillväxten om folk tar lån och dåligt om folk bara hade sparat (dvs sparat och inte investerat dem). Så ur ett rent tillväxt persoektiv är orättvisan logisk egentligen.
Skuldsättningen är inget dåligt utan en del av en marknadsekonomi där vissa pengar sparas, och andra lånas upp och investeras. Problem uppstår om låntagarna tar för stora lån.