Jag förstår vad ni tänker! Hur korkad får man vara. Men själva mellanskillnaden av att sälja idag och köpa tillbaks högre upp kan komma att visa sig vara en väldigt billig försäkring. Försäkring om det inte blir som man tänkt sig!
Faktum är att jag ligger utanför och har inte mycket att sälja. Jag ligger utanför i avvaktan på köpsignal.
Men att ställa sig utanför nu, efter att marknaden korrigerat så kraftigt, och äntligen börjar vädra morgonluft. Är det så smart? Ja det beror på. Är detta en hastig rekyl inför nya bottnar, eller är det början på en ny resa?
Jag hoppas på en ny resa. Underbyggd av att:
1, Vi vill att FED ligger stilla! Vänta och se-läge likt det vi såg 2006-2007. Höja är bättre än att sänka. Men ligga stilla är bäst.
2, Att kärninflation och löner inte rusar iväg (pga softpatch BNP sub2%) och ställer till det för FED, dvs med stigande inflation och fallande tillväxt.
3, Flat vinsttillväxt. Nedrevideringarna bottnar ur snart.
4, Schysst värdering enligt ERP
5, Räntor som inte faller utan är stabila, och där Yieldkurvan håller sig kring -0,5 till +0,5
6, Där ISM mfl inte går under 50ish utan studsar och stabiliseras. Surpriseindex studsar
7, BBB spreadarna är stabila
8, Dollarn går inte under 1,12 mot euron… snarare tvärtom fortsätter den mot 1,18 i första hand, och kanske till och med 1,25 i förlängningen.
MEN, jag är inte SÄKER. Jag vill se styrka och köpsignal.
I en bearmarket är uppgångar väldigt impulsiva och kraftiga och skapar good feel i marknaden. Därför vågar ingen sälja in i dem. Tvärtom tror många att det har vänt och köper. Men återigen sätts nya lows.
Klassiska korrektioner ligger på Fib38 och som bäst kring Fib50. SPX har stämt av sin Fib38 igår. Den kan gå vidare, men jag vill bara säga det. US10yrs är också upp på nivåer som tidigare var stöd. Vad händer där. I min värld var okt-dec förra året oroväckande svag. Därför vill istället se styrka och bekräftelse innan jag blir positiv. Så länge som jag inte är positiv. Är det ännu bara en korrektion i fallande trend. Risken för nya bottnar är överhängande så länge som köpsignalerna inte infrias.
DÄRFÖR säger jag, SÄLJ….. och köp istället tillbaks dyrare.
Det vi inte vill se i år är:
1, Räntorna fortsätter att falla. Jag vet vad ni tänker. ”Var det inte stigande räntor som skapar problem?”. Jo, så är det. Men när marknaden ser problem, då faller räntorna.
2, Yieldkurvan börjar stiga kraftigt, för att korta räntor faller snabbare än långa. Är det någon som får stiga så är det 10-åringen samtidigt som 2-åringen står stilla.
3, FED börjar prata om att sänka. Hellre höja faktiskt, även om det senare leder till problem längre fram. Höjer FED lär nämligen inte räntorna falla…. det är det viktiga.
4, ISM inte drar ner mot 40 och därmed gör det omöjligt för surpriseindex att lyfta, BBB spreadarna inte drar i taket, Vinstrevideringarna fortsätter söderut och gör att positiv vinsttillväxt 19/20 istället blir negativ. Förluster alltså!!
5, dollarn går till 1,05eur
I januari 2008 korrigerade vi först Fib38 (som idag typ), och sen satte vi en ny botten. Sen gjorde vi en fib 50% framåt försommaren, och sen kraschade det. Något liknande lär hända igen om punkterna 1-5 ovan infrias. Infrias däremot punkterna 1-8 ovan så kan vi mycket väl sätta en ny botten, men det är ganska oviktigt. Det viktiga är att börsen lär stå väsentligt mycket högre 3-12 månader ut.
Mitt base case är att man kan göra stark avkastning i år. Det bygger i grunden på att 2,25% i styrränta får konjunkturen att bromsa in, men inte gå in i recession. Räntekostnaderna är inte tillräckligt höga.
Man kan också uttrycka det så här:
Räntemarknaden påminner mig om hösten 2006, då FED hade höjt kraftigt under lång tid, men tog foten från bromspedalen och slutade höja och låg med oförändrade räntor i ett år. Börsen rallade då konjunkturen inte gick in i recession utan tuffade på. Aktiemarknaden däremot påminner om januari 2008 där hösten hade varit svag, men där vi stod inför en stark vår, och krasch under andra halvan. Jag säger bara en sak om det där: Räntemarknaden är smartare än Aktiemarknaden.
Var positiv, men stå utanför och avvakta köpsignal.
Kinesiska valutan är på nivåer som vi senast såg efter G20 när optimismen spirade… om det kommer ut nåt positivt kan marknaden gå nån procent till. Fib50%, säkert. Lång köpsignal? Kanske.
Just nu tittar jag lika mycket på 2-åringen som 10-åringen.
/J
Kortsikt's Blog 
Vi får se hur marknaden tar beskedet imorgon med usa/kina handelsöverkommelsen, om det blir sell on facts eller ytterligare rallyn. Börjar bli kortsiktigt överköpt men i dessa tider så betyder det inte lika mycket.
Över 2632 på SPX så kommer algosarna dra upp ytterligare. C=A blir runt 2625
FIB 50 blir 2650
Spännande nästa 2 dagar, det finns definitivt rum på nedsidan om det skulle falla ut negativt.
tack för feed back…
Jag gjorde faktiskt det du skriver om idag dvs sålde av allt vilket sammanträffande. Om det fortsätter upp vilken nivå går du som står utanför in i marknaden igen?
Det är en kombo..
10 och 2-åringen samt yieldkurvan…
SPX stänger ovan Fib50… gärna övertygande bild i Dax och Stoxx
Men fritt översatt till OMX är det väl stängning ovan 1545 typ
Siktar då på 2,000ish…
Hej,
Har sålt lite termin nu, för att hedga bort. Men det kräver mental styrka att gå kort (även om det
är hedge). Exciting times, indeed🤓.
Tycker vare sig 2- eller 10-åringen övertygar. Dock kan SPX utmana Fib50% innan det faller tillbaks.
Tittade på ditt inlägg om den amerikanska yieldkurvan 10-2 från i somras, för att fräscha upp minnet. Där diskuterar du signalvärdet i en inverterad yieldkurva. Du skriver bl.a. så här:
”När inflationen, mätt som core pce uppbackad av löner, går över 2% – målet så går Fed på krigsstigen rejält för att bekämpa inflation. Vi pratar styrränta på 3% vilket ger en 2-åring på 3,5%. Då sjunger vi på sista versen av högkonjan. 10-åringen tar höjd för kommande lågkonja och sjunker under 2-åringen. Därför handlar det inte om spreaden egentligen utan att korträntor måste bli tillräckligt höga först.”
Med core pce dansande runt 2% och FED base rate på 2,5%, går det fortfarande att säga att 2y är ledande mot 10y, som reagerar på signalvärdet av 2y, eller tycker du att det nu är mer oklart vem som leder vem, eftersom du säger att du tittar lika mycket på båda? Och med tanke på att typ energi- och livsmedelspriser är rätt volatila, om inflationen börjar ta fart igen (kanske även drivet av stigande lönetryck), när kan FED inte chilla längre, utan ”tvingas” fortsätta höja? Var går smärtgränsen för att sluta prata duvaktigt om att man ska lyssna på marknaden och börja bekämpa en stigande inflation igen? Det måste väl ändå vara det som är FEDs huvuduppgift, oavsett vad Mr. Trump anser?
Tack, väldigt bra frågor. Låt oss först bena ut några saker.
Vad Trump tycker spelar ingen roll. Han har inget inflytande över FED. Min erfarenhet av centralbanksfolk är att de är väldigt akademiskt lagda, och ser till datan och sin uppgift. Vad folkvalda, ofta inkompetenta i sammanhanget, populistiska politiker tycker tar de med en nypa salt… om ens det.
Vad beträffar inflation så bör du aldrig tänka i termer av energi och matpriser. De har nämligen den motsatta effekten. Dvs om energi priserna stiger, så stiger inflationen tänker du. En centralbank tänker så här… stigande energipriser, gör att hushåll och alla tvingas lägga mer pengar på energi och mindre på nåt annat, detta hämnar tillväxt, jobbskapande och slutligen löner och inflation. Så stigande energi priser, trots att det leder till stigande inflation, har en negativ inverkan på kärninflationen. Ofta, men inte alltid, så stiger energipriser pga ökad efterfrågan, dvs stark tillväxt. Men eftersom stigande energipriser har en dämpande effekt på tillväxt, så kommer även energipriserna att falla tillbaks när tillväxten gör det. Det är därför det över tid ändå finns en koppling mellan inflation och kärninflation.
Vad står vi nu? Jo tillväxten har legat kring 3%, lönerna har tagit sig upp till 3,2% och inflationen som mätt som core PCE ligger kring 2%.
Var kommer hända framöver? Vissa menar att tajtheten i arbetsmarknaden och hur långt vi kommit i konjunkturen gör att lönerna kommer fortsätta upp, och därmed dra inflationen med sig, och att stigande löner i sig driver tillväxt då de flesta människor konsumerar upp löneökningar. Soft patch motverkas därför av löneökningar. Det var lite det som hände under 2006-2008.
Jag menar att den senaste tidens styrka i lönerna visserligen handlar om tajthet på arbetsmarknaden. Det är en förutsättning. Men det är också en funktion av ett synnerligen starkt år med 3% tillväxt. Lönerna är laggande. Samtidigt får de konsekvenser för penningpolitiken som blir ledande. Om tillväxten nu faller mot sub2% och jobbskapandet ligger på 100-150k/mån så tror jag INTE lönerna fortsätter upp. Tvärtom kan lönetakten till och med falla tillbaks något. Det skulle i så fall betyda att kärninflationen kommer ligga kvar kring 2%. Sen har vi en stark dollar på det, som temporärt att kan dra ner inflationen i år. Jag tror inte heller riktigt på argumentet kring att löneökningarna motverkar soft patch. De bygger på gamla jämförelser där skuldsättningen var mycket lägre. Det gjorde att löneökningarna gav en boost till konsumtionen. Idag funkar inte det på samma sätt eftersom skulderna är så pass stora. Eftersom lönerna driver inflation, som driver räntor, så äts löneökningarna upp av räntekostnadsökningarna.
Det ger FED lite olika scenarior. Dvs inbromsning i ekonomin med kärninflation som a, faller tillbaks b, ligger flat och c, fortsätter att stiga.
När ekonomin bromsar, så kommer de inte att vilja höja räntan. Att tala om att sänka räntan tror inte jag är aktuellt på ett tag. Men de kommer vilja ligga kvar. Då är det helt i sin ordning med alternativ a och b. Om c blir aktuellt så kan det vara temporärt jobbigt. Här kan man resonera lite olika. FED har två mål, maximalt jobbskapande och stabila priser, dvs ett inflationsmål om 2%. Faller jobbskapandet, pga svag tillväxt, och stiger priserna, så blir det knepigt. MEN det är inte särskilt troligt att inflationstrycket ökar kvartal efter kvartal samtidigt som tillväxten bara blir sämre och sämre. Lönerna lär ju inte uthålligt höjas om tillväxten är under press. Det faller på sin egen orimlighet. Samtidigt har jag svårt att se att FED bara är passiva om ex lönerna skulle gå mot 4% och inflationen mot 3%, samtidigt som de inte rör räntan. Realräntan skulle bli negativ och dollarn skulle försvagas, vilket i sig gör att inflationen stiger. En negativ spiral som ytterst kan skapa problem för deras ”förtroende”. Så nej, löner och kärninflation kan nog temporärt tillåtas stiga något utan att de höjer… säg 3,5/2,5% men knappast mer. Då kommer de fortsätta att höja.. trots svagare tillväxt.
Men om jag ska vara ärlig. Jag tror FED delar min uppfattning just nu.
1, de ser soft patch, precis som jag gjort länge, och som marknaden prisat in sen okt-18
2, de kan tänka sig att pausa under vår och sommar med räntehöjningar och avvakta utvecklingen. De har fortfarande sagt att de tänker höja 2ggr, dvs i höst och vinter. Höjningar de kan dra in under 1H19 om det visar sig vara surare än vanligt
3, De tror inte lönerna fortsätter upp i soft patch. Dollarn har varit stark fram till nyligen. Väldigt lite pekar på att core PCE fortsätter upp.
4, Hur det blir efter pausen handlar om tillväxten tar fart efter soft patch, eller det rullar över i recession. Eftersom de tidigare talat om neutrala räntor upp mot 3-3,50% så måste de ju ha gjort analysen att dagens ränta om 2,25% inte triggar recession. Den analysen delar ju jag också.
Analysen är rätt enkel. Sist styrräntan toppade ur var hösten 2006 på 5,25%. Därefter låg man stilla i ett år. Men det var redan kört. Storleken på skuld i systemet (samt att fel folk lånat, dvs sub prime) gjorde att man var tvungen att börja sänka hösten 2007. Ett år senare var vi i recession. TROTS SÄNKNINGAR. Ser man till dagens skulder, OCH inkomster (som också ökat) så motsvarar 5,25% då, cirka 3,5% idag, Det är främst amerikanska staten som ökat sina skulder i förhållande till skatteintäkterna (som finansierar räntekostnaderna om man inte väljer att låna för att betala räntor). De Amerikanska hushållen har inte ökat sina skulder i förhållande till inkomsterna. MEN, det betyder ju INTE att de räntehöjningarna man gjort inte biter. Det gör dem, därav soft patch. Men inte på ett sätt som leder till recession. Det är svårt att säga.
Åter till vad jag skrev i somras.
OM 2019 varit ett år UTAN soft patch. Säg ännu ett år med tillväxt kring 3%. Då hade det varit rimligt att anta att lönerna fortsatt upp mot 3,5-4%. Det hade varit rimligt att anta att kärn inflationen gått mot 2,5-3%. Det hade varit rimligt att anta att FED höjt varje kvartal hela året från 2,25 till 3,25. Då hade 2-åringen gått mot 3,25-3,75% garanterat. Eftersom den typen av korträntor nästan garanterat triggat fram recession ett år ut, så hade långräntan, 10-åringen inte fortsatt upp i samma utsträckning utan tar höjd för recession. Typ 3,0-3,25. Yieldkurvan hade slagit om till negativ och flaggat för recession. När FED ser recessionen kommer krypande. Då börjar det sänka räntan snabbt, mot noll. Det gör att yieldkurvan går från negativ till starkt positiv. Det var det som hände under 2008. Börsen faller kraftigt.
Men nu är 2019 ett år MED soft patch och en FED som vilar på hanen. Hur ska vi tänka då?
Finns ju ett antal scenarior.
a, soft patch rullar över i recession.
Då kommer FED vila på hanen fram till att de ser recession, och kommer börja sänka. Innan FED börjar sänka så kommer de prata om att sänka. Datan kommer vara oroväckande svag. Marknaden kommer söka sig till 10-åringen som sjunker, och gör att yieldkurvan börjar stiga över 0,5% genom att 2-åringen ligger på ca 2,5% samtidigt som 10-åringen körs ner mot 2%. När FED sen börjar sänka så sjunker båda. Yieldkurvan fortsätter att stiga. Med facit i hand så kommer det visa sig att yieldkurvan aldrig behövde bli negativ.
b, soft patch leder till återhämtning.
Då kommer FED vila på hanen åtminstone fram till att löner och inflation börjar rycka upp sig igen. Marknaden kommer se bättre tider och säljer 10-åringen som stiger i ränta. 2-åringen stiger förmodligen också lite då den ser att FED kommer börja höja igen. Men yieldkurvan börjar även här att stiga, fast pga att 10-åringen stiger, och även 2-åringen. I nästa skede börjar FED höja, och då är risken stor att marknaden fruktar recession, och därmed stiger bara 2-åringen och inte 10-åringen. Yieldkurvan faller tillbaks och flaggar för recession.
Jag tror ju på alternativ b.
STÖRSTA RISKEN FÖR ALT A, handlar om att lönerna fortsätter upp TROTS soft patch. Då kan FED tvingas höja trots svag tillväxt, vilket i sig tvingar in oss i recession. Då faller löner och inflation, vilket gör det möjligt för FED att nolla räntan. Men då är handduken redan kastad
Så en nyckelfråga här är, kan löner fortsätta upp mot 3,5-4% trots inbromsning?
Jag tror inte det. Men jag vet inte.
Men vad beträffar räntor och yieldkurvan så gälller gamla sanningar, men det är stor skillnad om en yieldkurva sjunker eller stiger pga stigande eller fallande räntor. En yieldkurva som stiger, fast där räntorna faller, är ett mycket dåligt tecken. En yieldkurva som sjunker, fast där räntorna stiger, flaggar förvisso för recession, fast så pass långt ut att det inte ger någon info om börsen. Tänk på att yieldkurvan vara när noll redan hösten 2005…. den höll sig kring noll fram till hösten 2007. Det hände mycket under de två åren. Men något börsras kom inte. Det kom när FED under hösten 2007 började sänka. Då steg yieldkurvan. Så vill du ha yieldkurvan som en ”börs tajmare” så är det snarare en negativ yieldkurva som börjar stiga kraftigt.
Det blev ett långt svar… hoppas det var lite svar på din fråga.
Stort tack, mycket intressant info. Några följdfrågor (om du har tid och ork!):
1. Om höga energi-/matpriser på sikt trycker ner inflationen antar jag att sambandet gäller även omvänt? Säg att Trump med politiska medel skulle trycka ner oljepriset, är det automatiskt = stigande inflation, allt annat lika?
2. Tappade dig lite ang neutral ränta. Vad grundar sig antagandet om neutral ränta på ca 3-3,5% på? Har det med storleken på skulderna just nu att göra? Bör det då lira med inflationsmålet på 2%?
3. Förstår jag dig rätt är knäckfrågan om lönerna kan gasa på, trots sjunkande tillväxt. Visst att det isf ger inflation och tvingar FED att fortsätta höja. Men samtidigt, högre löner borde kunna öka tillväxten igen, hinner man inte det innan räntorna tvingar in oss i recession? Kanske tänker fel här men om lönerna laggar, borde man inte kunna göra den manövern i rätt takt, så tillväxten hinner kicka igång igen? Känns lite dystert att recession annars är utgången i samtliga scenarion…
1, Absolut, nu när oljan tappat så ger det allt annat lika en boost till ekonomin. Dock kan sparkvoten förändras… men oftast gör den inte det.
2, Definitionen av neutral räntenivå är alltså den nivån på räntan som vare sig är expansiv eller åtstramande. Dvs exakt mitt imellan. Den vare sig driver inflation upp eller ner. För en centralbank är det önskvärt att ligga på neutral ränta när man uppnått inflationsmålet om 2%. Dvs då finns det ingen anledning att försöka vare sig stimulera eller motverka inflation. Problemet är att veta exakt var den här nivån ligger. Nivån är inte heller fast, då ekonomin förändras hela tiden. Tidigare sa FED att den ligger på 3%, eventuellt ännu högre. Efter senaste4 mötet kan man säga att den reviderades ner till 2,75%. Vissa hävdar att den ligger lägre än dagens ränta om 2,25. Jag tillhör dem som tror det. JAg har hela tiden hävdat att detta har med skulderna att göra, medan i akademiska kretsar tror man fortfarande att det handlar om realräntan. Dvs om realräntan (styrränta minus inflation) är negativ så är detta per automatik en expansiv politik, och tvärtom.
3, Ja det stämmer. Problemet är att om lönerna är 100 och skuld 300 och båda ökar med en procentenhet, så är det netto minus 2 (1-3). Tajming delen av detta är svår att kontrollera.
RECESSION ÄR UTGÅNGEN I ALLA SCENARIOR. Det är bra att du lyfter fram det för jag tror inte alla förstår detta. Recession är inget annat än en följdeffekt av en högkonjunktur. Den går inte att undvika.