FED har slutat sänka och Trump skapa högkonjunktur i USA, samtidigt som resten av världen gör motsatsen. Ser man till räntor och dollarn etc, så kan man nästan tro att det blir så. Men på fredag får vi jobb data som visar på det verkliga tillståndet i ekonomin.
I veckan har vi även ISM Non-Mfg, Inflation från Europa, ADP samt JOLTS.
Men vi har även haft en del data på sistone som jag vill uppdatera:
Chicago PMI kom in på 36,9 mot väntat 42,8 och fg 40,2… svagt, och i linje med övriga lokala index.
Från Kina kom NBS Mfg PMI in på 50,1 mot fg 50,3… gäsp
Caixin Mfg PMI kom in på 50,5 mot fg 51,5… gäsp
NBS non-mfg kom in på 52,2 mot fg 50,0… ett litet ryck
Caixin services kom in på 52,2 mot fg 51,5… ett litet ryck… börjar stimulanserna bita på privat konsumtion av tjänster tro?
Case Shiller kom in +0,3% MoM mot väntat 0,2 och fg 0,2… ännu rekordpriser i USA. Starkt, precis som i Sverige.
Tysk final mfg pmi kom in på 42,5 inline med flash estimat. Från Europa kom den in på 45,1 mot flash 45,2…. tllverkningsindustrin i Europa mår inte prima!
Från usa kom final mfg pmi in på 49,4 mot fg 48,3… lite bättre. men kass nivå
ISM Mfg PMI kom in på 49,3 mot väntat 48,4 och fg 48,4… bättre, men svag nivå
ISM Mfg PMI Prices kom in på 52,5 mot fg 51,7 och fg 50,3… typ samma, dvs vare sig sänkningar eller höjningar av priserna i denna sektorn. Vilket handlar om att kunderna inte tål mer höjningar. Men samtidigt har man löner som ökar, vilket sätter press på företagen, som alltså borde vilja göra sig av med folk för att få ordning på siffrorna. Dock är det ingen nödsituation, men skulle efterfrågan dippa ytterligare, ja då kommer varsel.
Dito Employment kom in på 45,3 mot fg 48,1…. svagt, och bekräftar ovan resonemang
Dito New Orders kom in på 52,5 mot fg 50,4… bättre men inget avgörande. Det är ett mellanläge, och jag tror det kommer ligga kvar här en tid. Jag ser inga stora drivkrafter åt något håll.
Tysk Service PMI kom in på 51,2 mot flash 51,0… från Europa kom den in på 51,6 mot 51,4… alltså det är ingen super konja, men det är fortsatt denna del som håller Europa borta från lågkonjunktur.
US Service PMI kom in på 56,8 mot flash 58,5. INTRESSANT att den kom in så mycket sämre än estimatet. Det är ovanligt. Sen är ändå siffran stark i absoluta termer. Jag är mycket spänd på ISM som kommer imorgon.
På fredag väntas 150k nya jobb. Kommer den in under 120k så faller räntan som en sten tror jag. Kommer den in över 200k så tror jag det finns det uppsida, men framförallt lär börsen gå dåligt.
Nytt år, nya tag! Nu kör vi!
—————- tis
Många där ute gör ett stort nummer av att räntorna är UPP sedan Fed började sänka i September förra året, och detta tillhör ovanligheterna. Jag håller inte alls med. Räntan föll från 5% till 3,75 från okt23 till dec23 då man trodde FED skulle börja sänka på vårkanten. Datan gjorde att FED inte kunde fullfölja och räntan stack med 100 punkter till 4,75%. Därefter började datan komma in bättre, och räntan föll från 4,75 till 3,60% varpå FED faktiskt började sänka. Men så började datan komma in dåligt igen, varpå den nu stuckigt 100 punkter igen från 3,6 till 4,6. Om datan börjar komma in bra igen, så faller räntan med 120 punkter igen. Om den inte gör det så ligger den kvar. Det handlar inte vad FED säger och gör. FED är en funktion av datan, så därför är räntan en funktion av datan. Att FED nu säger att man pausar är Bull shit. Man har slutat sänka, för att datan inte medger det. Om datan kommer in bra, så kommer man börja igen. Gör den inte det, så fortsätter man att avvakta. Hur jävla svårt kan det vara.
Problemet i höstas var att inflationen, som tidigare trendat nedåt, planade ut runt 2,5-3%, supportat av 1, lönetryck runt 4%, som understöddes av tillräckligt stark konja och jobbskapande. Fortsätter konjan att vara stark, så är det rimligt att anta att inflationstrycket ligger kvar på 2,5-3%, och därmed får vi inga räntesänkningar. Men ger konja och jobb efter, ja då är det rimligt att anta att inflationen INTE ligger kvar på 2,5-3% utan kan fortsätta ner, och därmed kommer FED kunna börja sänka igen.
Jag vill upplysa alla att jobbskapande och bnp tillväxt har ett väldigt tajt samband. Växer ekonomin med 2% så ökar sysselsättningen med ca 1%. Det är 1,6m jobb, eller i snitt 133k/mån. Jag vill också upplysa om att Philipssambandet inte funkar lngre (dvs det mellan arbetslöshet och inflation), men det är relativt tajt om man modifierar det med jobbskapande. Dvs positivt jobbskapande i kombo med låg arbetslöshet ger ökat lönetryck. Under perioden 2010-2019 så skapades det jobb nästan varje månad, men det var först från 2017 som arbetsmarknaden började bli tajtare och lönerna rörde sig uppåt. När sen jobbskapandet upphörde, så spelade det inte heller någon roll att det var tajt arbetsmarknad, lönerna sjönk ändå. Och slutligen, perioden 2010-2019 visar ett tämligen tajt förhållande mellan löner och inflation (snitt 2,5% lönetakt utmyannde i 1,5% inflation), vilket är logiskt då företagen har en vilja att lägga över kostnadsökningar på priserna mot kund.
Idag har vi som sagt 3,5-4% lönetakt, och därför kommer inte kärninflationen ner. Denna lönetakt måste få sig en knuff, vilket den får med en svagare arbetsmarknad. Men vi måste sannolikt ner under 100k i snitt i månaden. Senaste halvåret har det taktat på runt 140k och nu på fredag väntas 150-180k. Därför är det också fullt jävla logiskt att räntan ligger högt.
Sen att den ligger på 4,6 när styrräntan är 4,25% kan man ifrågasätta. Men detta ser jag som enkel återkomst av Term premium. Dvs man får bättre betalt för att låna ut pengar längre allt annat lika. Historiskt har det inte varit ovanligt i goda tider att man får 100 punkter mer för 10 år jämfört med korta räntor. Ur det resonemanget skulle räntan kunna stiga, och det är egentligen en reflektion av
1, FED har stannat vid 4,25%
2, inflation har planat ut på 3%
3, marknaden säljer bonds och köper risk, dvs man är inte märkbart rädd för recession
4, återkomst av term premium, dvs där man får mer betalt för låna ut längre tid, vilket historiskt har varit det normala
10 åringen skulle faktiskt kunna fortsätta upp mot 5%+ ur det här perspektivet.
Men återigen… det är datan som bestämmer, och det är därför som fredagens jobbdata potentiellt kan vara så viktig. Dvs ser man till punkterna ovan så kan EN data punkt snabbt förstöra allihopa.
Från Europa kom snabb estimat över inflationen, som kom in på 2,8% YoY mot väntat 2,7 och fg 2,7. Det är ju ungeför som i USA, där man har pausat. Men detta gäller inte i Europa. Där är tillväxt och jobbskapandet betydligt lägre, och den högre YoY siffran handlar till stor del om baseffekter. Tittar man på 3m rullande av månadsdatan så har vi ett lägre tryck i Europa vilket är kopplat till svagare efterfrågan. Att pristrycket inte kommer ner snabbare beror på att företagen brottas med släpande löneavtal, som gör ett kostnadstrycket är högt. Man försöker därför höja där det går, men framförallt har man slutat anställa. Blir lönerörelsen tuff i vår, så kommer det varsel. Jag tror ECB därför inte har några problem med att fortsätta ner till 2% styrränta. Det är egentligen bara ökat jobbskapndet och tillväxt som kan ändra på detta. Det är inte base case.
ISN Non-Mfg kom in på 54,1 mot väntat 53,3 mot fg 52,1… bättre än väntat och bättre än sist, men fortf en bra bit från PMI Service siffran.
dito prices kom in på 64,4 mot fg 58,2… klart högre. MEN, det är fortfarande inom intervallet senaste 2 åren, och visar att man höjer inte priserna som under 2022/2023… men att det finns ett pristryck där ute som vilar på stark efterfrågan och stigande personal kostnader.
dito employment kom in på 51,4 mot fg 51,5…. intressant. Den visar att aptiten på att anställa ökar inte. Dock inte varsel heller såklart, men i nuläget är det NFP siffror vi pratar om de ska komma in på 50k, 150k eller 250k+ där det sistnämnda kräver klart högre siffror än 50ish.
dito new order kom in på 54,2 mot fg 53,7… intressant, man har inte superhöga förväntningar att dagen höga tryck på businessen ska hålla i sig framöver.
dito biz act kom in på 58,2 mot fg 53,7… det har firats efter valet och inför jul kan man säga.
JOLTS kom in på 8,1 mot väntat 7,70m och fg 7,84 (rev från 7,74m).. en siffra som visar att det finns fler jobb att söka än väntat vilket talar för att folk vågar sluta på sina jobb för att söka ett annat med högre lön och/eller att företagen ser god efterfrågan och vill anställa. MEN, siffran är egentligen ganska rangebound med senaste månaderna. Att utropa trendskifte är för tidigt.
Så summasumarum, en siffra som talar för att den stora tjänstesektorn mår väldigt bra just nu, och höjer priserna, och då kan inte FED sänka, så att vi har en stark dollar/ränta är fullt naturligt, MEN samtidigt är New Orders och Employment inte så kul, vilket säger mer om framtiden. Så det är lite mixed bag får jag säga. Jobben blir nästa stora grej!
—————— onsdag
Snabb estimat över svensk inflation kom in lågt och KPIF ex energi visade 2,1% YoY mot fg 2,4%. Dessutom lägre än alla förväntningar. Detta ger Riksbanken stöd att fortsätta sänka vid nästa möte till 2,25% den 29 januari. Det intressanta är att man har sagt att man har som avsikt att stanna där. Man har nämligen bara flaggat för EN sänkning i år. Jag tror absolut att man flaggar för paus, men fortsätter inflationen att sjunka och arbetsmarknaden är svag, så kommer man återuppta sänkningarna. Vad man gör handlar om två saker, 1, hur mycket sänkningar på 175 punkter ger för effekt på ekonomin och 2, hur omvärldsekonomin utvecklas. Den senare punkten märker vi i realtid, medan den förstnämnda kommer med fördröjning. Så för Riksbanken blir det en sammanvägning av realtids data som inflation, jobbskapande och Omvärldskonja å ena sidan, och förståelse för hur räntesänkningar ger stöd åt efterfrågan. Efter januari mötet så kommer nästa möte 23e mars. Det är möjligt man avstår av sänka där. Mötet efter det är den 8 maj. Som sagt, jag ser inga problem för Riksbanken att fortsätta att sänka vid båda dess möten om datan ger stöd för det. En svensk ”neutral styrränta” dvs den som varken stimulerar eller bromsar inflation borde ligga runt 1,75-2,25%. Men detta är ingen exakt materia. Så om jobbskapandet är noll eller negativt, och inflationen under målet, så anser åtminstone jag att det är fel av Riksbanken att ligga på en neutral ränta. Sen finns det saker som stör såklart. 1, man vill såklart att kronan håller sig inom intervallet mot euron 2, att FED slutat sänka och kanske drar mot högkonjunktur 3, att arbetsmarknaden trots allt är stabil i sverige och inte varsel på bred front 4, att lönerna trots allt lär komma in högre än vad som är historiskt är normalt vilket företagen, givet efterfrågan, gärna dumpar över på priserna och 5, trots svagare omvärldskonjunktur så finns det inflationstendenser där ute som vi importerar till viss del. Så det är inte en clean cut. Men det är det aldrig.
ADP job kom in på 122k mot väntat 140k och fg 146k… svagare och pekar på en siffra på fredag på 125-150k kan man säga, vilket jag tror uppfattas som sämre än väntat då whispering ligger upp mot 180k. Men som sagt, historiska jämförelser mellan ADP och NFP är svåra….
————– tors
Med en 10 åring på 4,7% och en 2-åring på 4,25% så diskar marknaden att räntecykeln är slut skulle jag säga. Marknaden är verkligen svart eller vit. Därför är morgondagens jobbsiffra och nästa veckas CPI siffra så intressant. Kommer de inte väldigt svagt, vilket jag inte vet såklart, så kan det omkullkasta hela narrativet. Dvs vi kan gå från ingen sänkning, till att FED återupptar sänkningar i mars, och sen fortsätter att sänka året ut. Så svart och vit kan marknaden vara. Lynnig är kanske ett bättre ord? Skulle det ske så kan räntan alltså lätt tappa 100+ punkter på några veckor. Låter kanske omöjligt, men är det inte. Sen krävs det data som triggar en ändring, och även om jag tror på måttligt jobbskapande under första halvåret, typ 100k i snitt, så har jag ingen aning om morgondagens siffra. Mer än att ISM Employment faktorn, ADP etc pekar på en ganska måttlig siffra. Dock ingen kollaps. Time will tell!
—————- fre
Dags för lite skolbänks resonemang. De flesta tror att det här med konjunktur och ekonomi är ganska stabila saker. Svåra att få i rörelse. Jag hävdar motsatsen, och tänkte redogöra med ett väldigt basic exempel.
Vi tar Sverige som ex, finns idag drygt 5 miljoner anställda. Ponera att Sverige har stark tillväxt, som för något år sedan, med drygt 3%. Efterfrågan ökar och företag anställer. Kopplingen mellan jobbskapande och tillväxt ligger på bnp – 1% om man ser till långa tidsserier. Så om Sverige växer med 3% så skapas det 2% nya jobb. Dvs 100,000 nya jobb.
Man kan säga att den nominella köpkraften ökar med 2% med de nya jobben. Men så tillkommer löneökningar som berör alla. Låt säga att de ligger på 3%. Alltså ökar nominella köpkraften med 5%. Folk sätter i regel sprätt på sina pengar givet att de inte är oroliga för något, som ex att bli av med jobbet.
Men 100,000 nya jobb är en nettosiffra. Dvs skillnaden mellan nya jobb och folk som slutat på sina jobb. I goda tider är det förhållandevis många som slutar sina jobb och tar ett nytt. Dels för att det finns jobb att ta, och dels för att det är ett effektivt sätt att få upp lönen mer än den gamla arbetsgivaren erbjuder. Men det krävs i regel hyfsat bra tider.
Så siffran 100,000 är snarare en funktion av:
Helt nya jobb: +100,000
Folk som slutat och tagit ett nytt jobb: +50,000
Folk som sagt upp sig för att ta ett nytt jobb: -50,000
Folk som blivit uppsagda: 0
=100,000
När nominell köpkraftsökning historiskt legat på den här nivån, så har företagen sålt mer i volym, då priserna aggregerat inte ökat med lika mycket. Man upplever goda tider
Men så kommer någon typ av demand shock som gör att företagen generellt får mindre att göra. Vissa mer, andra mindre. Det kan vara att räntorna höjs som slår mot konsumtion, eller sämre konja utanför landets gränser som påverkar oss. Lite det som började hända under förra året.
Då kan det blir så här:
Helt nya jobb: 50,000 (sjunker från perioden innan, drivet av att företag känner av svagare efterfrågan)
Folk som slutat och tagit ett nytt jobb: 0 (nu blir det svårare att byta då det finns färre jobb, och svårare att prata upp lönen)
Folk som sagt upp sig för att ta ett nytt jobb: 0 (en funktion av ovan)
Folk som blivit uppsagda: -50,000 (de företag som mår sämst av inbromsningen gör sig av med folk)
Netto: 0 (ner från 100,000)
Därtill sjunker löneökningarna från 3 till 2% eftersom folk rör sig mindre mellan jobb och driver upp lön.
Alltså ökar nom köpkraft med 0+2=2%. Ner från 5%.
Aggregerat en ökning från förra perioden men inte lika mycket. Eftersom prishöjningarna och ökning av nom köpkraft ökar ungefär lika mycket så ökar alltså inte föräljningsvolymer. Företagen upplever att efterfrågan sjunker. Detta upplevde till stor del Sverige förra året.
Nästa period:
Helt nya jobb: 0 (eftersom volymerna inte ökar, och företag känner av sämre tider slutar man att anställa)
Folk som slutat och tagit ett nytt jobb: 0 (nu blir det svårare att byta då det finns färre jobb, och svårare att prata upp lönen)
Folk som sagt upp sig för att ta ett nytt jobb: 0 (en funktion av ovan)
Folk som blivit uppsagda: -100,000 (fler företag mår sämre av förra perioden och uppsägningar ökar)
Netto: -100,000
Lönerna ökar fortfarande med 2%
Nu sjunker den nominella köpkraften med 2% av färre jobb, men ökar med 2% pga löner. Totalt 0%.
Eftersom inflationen ökar något, men det finns 0% mer pengar, så sjunker volymerna, och nu blir företagen riktigt oroliga. Ovan skulle kunna vara den perioden vi är på väg in i.
Men samtidigt har Riksbanken sänkt räntan från 4 till 2,5% och det kommer en till i januari till 2,25% vilket gör att bolåneräntorna går från 5% till 3%.
Om räntehöjningar tidigare gav en demand shock, så ger detta motsatsen, som kan motverka ovan scenario.
Jag tror räntesänkningarna hjälper. Jag vet att många tycker det är skönt. Men samtidigt har folk blivit försiktiga då företagen inte går lika bra, och de känner sig berörda av situationen under 22/23 när räntekostnaderna steg. Det är som att krisinsikten kommer med en fördröjning. Man kunde tro att det skulle bli störda när räntekostnaderna låg på 5% men det är först nu som man dragit åt bromsen. Blivit insiktsfulla att skulderna är rätt höga, särskilt när räntan drar. Sen har vi en okej omvärldskonjunktur, börserna har inte kraschat, fastighetspriserna står sig. Detta bidrar också till att man ser på världen och sin ekonomi hyfsat ljust. Det hade varit värre om det var motsatsen.
Poängen med det här är dock, att det är relativt små tal som ”ruckar systemet” och den stabilitet som vi tror oss se hävdar jag är en villfarelse. Sen säger jag inte med detta att vi är på väg mot recession eller nåt annat. Det är inte poängen, utan bara att ”systemet” är inte så stabilt som många vill tro.
I eftermiddag kommer jobb siffror från USA…
NFP kom in på 256 mot väntat 160k och fg 212k (nedreviderat fr227k)… en väldigt stark siffra, starkare än whispering och högsta estimatet. Visserligen nedrevidering av förra men relativt lite. Tittar man på Private NFP, dvs ex Publika sektorn, så landade den på 223k mot fg 182k. Även detta var starkt. Tittar man på Private Non Mfg (dvs ex Mfg) så landade den på 236k mot fg 157k. Stark service industri alltså!
Lönerna kom in på 0,3% MoM mot väntat 0,3 och fg 0,4. På årsbasis kom den in på 3,9 mot väntat 4,0 och fg 4,0…. mjukare, men lönetakten ligger på 4% vilket genererar inflation på 2,5-3%. Det är inte mycket att snacka om.
Jag bryr mig inte särskilt mycket om vare sig offentliga sektorn eller tillverkningssektorn. Det är service/tjänsteindustrin allt handlar om, och den mår uppenbarligen rätt bra. Efterfrågan från kunderna är god, man fortsätter att anställa, och löneökningarna är historiskt höga, men givet efterfrågan så dumpar man över detta på kunderna. Så enkelt är det!
Sen blir man lite undrande, arbetslösheten kom in på 4,1 mot fg 4,2. ISMx2 Employment visar inte på särskilt stor aptit på att anställa. ADP kom in svagt. Jolts data visar att trenden är nedåt. Så det finns faktorer som pekar på andra hållet.
Men ser man till dagens data så pekar det mesta på att inflationen biter sig kvar på 3% och är egentligen inte på väg nånstans. Då måste FED driva en åtstramingspolitik, och det gör man med räntor över inflation och Neutral ränta, som alltså ligger runt 2,75-3%. Givet att man då ligger på 4,25% styrränta så verkar det ganska rationellt att pausa. Ingen räntehöjning i januari alltså. Nästa potentiella sänkning ligger i mars. Men då krävs det att datan ändrar form. Och då har vi även Trump vid spakarna så det är klart osäkert.
Räntan då? Well, korträntor ligger kvar på 4,25ish. Medan 10åringen skulle kunna fortsätta upp. Det är alltså inte ovanligt med en spread givet 1, stark konjunktur 2, term premium 3, inflationsutsikter 4, risk aptit (man säljer bonds).
Börsen då? Jag har svårt att se att dagens multiplar skulle vara opåverkade av högre långräntor. Därför är en negativ börsreaktion av vänta. Ska bli intressant att se om senaste veckornas stödnivåer håller nu.
Sen ska man komma ihåg att FED kalibrerar även efter inflation som kommer nästa vecka. ISM Service Prices visade på att man hade aptit på att höja priser i december. Samtidigt var core PCE senast så låg som 0,10. Så det ska bli intressant.
Sen ska man komma ihåg att väldigt mycket av ovan är diskat i marknaden om man ser till dollar och ränta. Det är snarare börserna som har vägrat att anpassa sig efter räntan, vilket gör aktieriskpremien rekord låg. Men än så länge har vi inte fått något ”2022 läge”. Vad hände då? Jo på toppen då var marknaden helt okej med att handla SPX till PE22 när långräntan stod i 1,5%. Men när man insåg att räntan skulle till 4,5%+ så dammade man på börsen ner till PE16. Idag är vinsterna är högre, men PE ungefär samma. Så skulle marknaden få för sig samma sak så finns 25-30% nedsida fundamentalt. Jag tänker SPX 4800. MEN, jag är inte beredd att positionera mig för detta förrän vi bryter ner under 5600-5700. Anledning:
1, Primary deficit stimulerar inte tillräckligt, och jag ser inte hur det ska förändras.
2, Trump kan göra mycket, men inte så mycket som krävs för att göra en radikal förändring
3, Räntorna påverkar folk och corp capex och skuld negativt
4, ISMx2 New Order imponerar inte på mig
5, ISMx2 Employment imponerar inte.
Detta gör att jag tror inte på att jobbskapandet kommer hålla i sig. Det kommer sämre data. Med detta kommer sämre löneanspråk samtidigt som företagen får det allt tuffare att höja priserna. Inflationen har planat ut på 3%, men jag tror fortsatt på att den snarare ska ner mot 2% än upp till 4%. Med detta kommer räntesänkningarna att återupptas, och då sjunker räntorna, vilket kommer ge stöd åt multiplarna.
Men som sagt, börsen är dyr, och bryter vi 5600-5700 så hoppar jag av. För du vill inte sitta med ner till 4800 eller lägre.
I nästa vecka har vi inflation.
Trevlig helg

Pingback: Jobben på fredag kan bli en game changer - Finansfeed
Hur tror vi branden påverkar jobbsiffrorna, blire axelryckningar likt översvämningen?
Oj bra fråga, inte tänkt på det… när drog branden igång? Jobbsiffrorna är från siste december tror jag
hej Jonas!
vi har tjabbat mkt gm åren bland annat ang yieldkurvan som jag är en strong believer of som bästa indikator.
hur ser du på steepner som blivit robust och större!? Tack Tim.
Ja den är en pålitlig indikator för recession, dels när den inverterar, då det flaggar för recession inom ca 18 månader, men när den väl slår om till postitiv så brukar det sammanfalla med att recessionen är på intåg.
Men USA är inte i recession, tvärtom!
Och om man tittar på varför och hur den re-inverterat, så flaggar inte heller den för recession.
Logiken är logisk. I högkonjunktur, med inflationstryck så stiger korträntorna snabbare än lång räntorna, och 10-2yrs inverterar. De gör det för att korträntorna följer FEDs ränta som höjs för att bekämpa inflation.
När det sen vankas sämre tider så förstår marknaden att FED kommer börja sänka kraftigt, inte sällan efter svagare jobb data, och då faller korträntan snabbare än långräntan, varpå yieldkurvan går från inverterat till postivt.
Men som du ser har 2-åringen gått från 5,25 till 4,25, i linje med FEDs ränta, medan nu är det 10 åringen som stiger.
Detta flaggar inte för recession.
10-åringen stiger för att man INTE är rädd för recession.
Marknaden säljer långa bonds, och köper annat, varpå 10 åringen stiger
10-åringen stiger för att marknaden tar höjd för stigande inflation.
10-åringen stiger för att FED har slutat sänkas
och 10 åringen stiger för att man väntar sig BÄTTRE tider och högre inflation.
Det hade förvisso räckt med att jobbsiffran i fredags kom in riktigt dåligt för att marknaden skulle börja tro på annat, och då hade både kort och lång räntor börjat falla, fast där korträntor fallit mer då de prisar in vad FED ska närmaste året. Och då hade yieldkurvan börjat säga nåt annat. MEN, nu blev siffran stark istället.
Frågan är var amerikanska konjunkturen är på väg. Kommer det skapas i snitt 150k jobb i månaden likt förra året eller inte? Det är vad debatten borde handla om!
Normalt sett kraschar inte börsen så länge som marknaden tror på konjunktur och vinstestimat. Men det kan gå ner rejält ändå. Tänk 2022. Men än så länge har vi inte sett några säljsignaler.
yes du har många valid points! Håller med på det mesta.
Us verkligen inte i lågkonja.
jag var ju i recessioncamp slutet 2022 & 2023 och har sällan haft så mkt fel sista 18 mån. Samtidigt trodde jag inte på de stora budgetunderskotten som pumpats ut.
har inte surrat mig vid masten men så svårt att se efter den långa och extremt djupa inverteringen att inget går sönder till slut. Modern av lågkonjunktur är ju alltid hög konjunktur.
+ att de ”höga” räntorna varit så enkelt att absorbera.
tack för ditt skrivande 🙏🏽
jag tillhörde också recession camp på den tiden. Trodde räntor skulle få större genomslag, men underskattade covid pengarna. Sen 2024 när covid pengarna var slut, och budgetunderskotten skulle gå till räntor, så trodde jag också att amerikanska ekonomin skulle få det tuffare, dock ej recession. Visserligen har ekonomin bromsat in från högkonja 21/22, till 23 något lugnare, till 24 ännu lite lugnare om man ser till genomsnittigt jobbskapande och tillväxt… men summasumarum så har styrkan överraskat. Helt klart.
I grunden handlar det om att sjukt många företag och hushåll var duktiga på att binda upp sina skulder till låga räntor under 20/21 och har klarat att rida stormen sen dess.
Sen är ekonomin kluven… Varuindsutrin både här och i USA har det ganska kämpigt, medan service och tjänster, går väldigt bra.
Yee man verkligen!
Några million dollar questions…
När det vänder på marginalen som det alltid gör — och covidpengarna är definitivt slut och budgetunderskotten blir mindre och dyrare med yieldnivån (om vi ska tror på republikanska partiet retorik trots ångloket trump) och bindningstidernas duration allt eftersom löper ut (anmärkningsvärt att såväl privat och corporate sidan hittat så rätt simultant och på djupet, mindre förvånad att staten legat kort duration + alla andra negativa och positiva okända framtida faktor blir = ??. = jag är ovanligt vilsen men ser datan som rullar in.
Jag kommer ihåg du beskrev dig som en trasig klocka 2023, jag känner mig mer vilsen än någonsin av den otroliga styrkan och uthålligheten. Bara att systemet klarat att manöver gm 10 åring på +3,75%-4 % över flera år. Jag får ihop logiken varför direkt men indirekt är jag förbluffad över robustheten. Som vanligt jag lär mig att ha fel… men vågar inte än positionera mig för ett bra 2025 och första h 26 så är på en okänd plats halvsurrad kring negativ biaz närmsta 18 mån. Bu på mig.
Tack för dina kommentarer och bloggen!
Ja hatten av till jänkarna som la om sina lån 20/21. Snygg tajming. Men det gjorde vi svenskar i stor utsträckning. Med en stor skillnad…. när svensken säger att han bundit lånet så kan det vara på 2-3 år. Vilket alla i omvärlden hade skrattat åt som en bunden ränta. Tycker du inte svenska hushåll har klarat sig förbluffande väl UTAN
1, budgetunderskott a la USA
2, utan COVID checkar a la USA
3, så stora lån (mätt som lån/inkomst) och så rörliga (sett till duration)
Ibland tänker jag att vi hade fel om USA 2023, men givet hur väl Sverige klarat sig, så är det en självklarhet att USA gjorde det.
Och faktum är att vi har inte haft tvärfel. Se till tillväxt och jobbskapande, så har det trendat nedåt från topp 21/22. Så vi har haft rätt kring trenden. Räntorna fick effekt, covid pengarna tog slut. Budgetunderskotten började gå till räntekostnader istället för stim ekonomin. MEN, det blev långt i från så illa som befarat.
jo verkligen förbluffad över Sverige, jag hittar bara små fickor, viss business, där det är sämre samtidigt de jag möter på något sätt muddle through. Och vilka företag har inte vissa sämre år än sina ath år.
Min systers familjs boende utgift (alltså inkl amort) gick från 5,5-6 kkr 2021 till 23 isch 2022 men jag märker inte alls någon förändring på deras sätt att leva. De gör samma saker trots -180 k mindre konsumtionsutrymme + inflationens kostnadsökningar, och deras löneutveckling har inte kompenserat det. Make no sense på aggregerad nivå.
Många (och jag fattar att jag är i en priviligierad grupp) jag möter tycks bara acceptera att glass till familjen i glasskisok/bar kostar ca 300 pix och lunchen gått från 110-115 till 145-150 kr (bor i skåne numera och i sthlm är det än dyrare). Tydligt är att svensken ff reser mycket och äter på de fullsatta restaurangerna.
Samtidigt gör det mig lite skraj framåt och är positionerat för sämre tider 0-12 mån… men jag är alltid för tidig.
Sista, trivialt egentligen. du skrev för ett drygt år sen att vi aldrig haft softlanding (vilket vi inte var helt överens om) och inte skulle få det nu heller — skriv du in detta som en softis tänker på avmattning i growth och jobbskapandet, jag tiltar åt du återkommer med definitionen högkonja!?
Håller med om det mesta.
Det som förbluffar är hur US ekonomin knarrade redan under 2019, efter att FED höjt från 0,25 till 2,50% under 2016-2018. Tanken var att man skulle fortsätta upp till minst 3%. Men ekonomin hade redan börjat vackla mer än man trodde, så man sänkte ner till 1,75% under 2019. Man trodde att neutral ränta låg runt 3% men det var snarare 1,75%.
Och sen bara några år senare kunde man höja till 5,25% och ekonomin klarade sig rätt bra. Sen visst, tillväxten under 21/22 var klart bättre än under 23/24, och räntan spelar in där såklart. Men ändå…
Nej soft landing har historiskt varit nåt man passerar på vägen mot recession.
Sen hävdar vissa att 1995 var ett år där vi hade soft landing, och sen högkonja igen.
Men för mig är negativt jobbskapande på årsbasis samma sak som recession.
Klassisk högkonja är när det skapats i snitt 250k/mån jobb eller mer, dvs minst 3 miljoner jobb över 12m.
Mellan 0-250 är varken eller. Och det är var vi var 2024. Så absolut soft landing.
Sen 2024 är ett ganska typiskt år om man jämför med 2010-2019.
Word!
ja det är enkelt in hint sight
ok tack för din operationalisering på hög K, recession och softis.
jag var van vid W.n nu tycks V vara mode i transmissionen. / old man som inte hängt med i sista 2-3 åren.
nog om då tid 🙏🏽