Missförstå mig inte. Alla som tänker högt oljepris ger hög inflation ger höga räntor. Ni tänker fel. Det är mer komplext än så. För det första följer centralbanker inflation ex energi. Normalt sett ger stigande oljepriser stigande inflation i ren teknisk bemärkelse, men eftersom det suger köpkraft ur konsumenterna så ger det en bromsande effekt på medellång sikt, och därmed är stigande inflationspriser nästan deflatoriska. Sen har vi andrahandsderivatan på oljan, som är inflationsdrivande, dvs när ex plaster och kemikalier gör produkter dyrare, eller när transportkostnader överförs på varor och därmed konsumenter. Detta kommer man inte undan, och därför finns det en stark korrelation mellan energi priser och kärninflation. Sen är det viktigt att förstå VARFÖR energi och oljepriser går upp eller ner. Är det en förändring i utbud eller efterfrågan. Är det en efterfrågedriven uppgång, så är centralbankerna mycket mer på tårna. Är det en utbudsdriven uppgång, som nu, när man tror att det finns en risk för avbrutna leveranser från ett krigshärjat mellanöstern. Då är det en annan femma, som visserligen kan ge högre inflaiton, men där knappast räntehöjningar gör situationen bättre. Snarare skulle ett storkrig framkalla räntesänkningar. Många kommer ihåg oljekrisen på 70-talet.

Men lika snabbt som VIX och oljan stack iväg, lika snabbt föll den tillbaka när det går rykten om att Iran är villiga till samtal….. vi får se hur det går. Geopolitik är inget jag sysslar med som ni vet!

I veckan har vi FED möte. Räntemarknaden ger inga signaler om en duvig FED. Givet senaste tidens inflationsdata och försiktiga signaler om minskad handel och aktivitet, så skulle FED kunna flirta med ett duvigt tonläge. Samtidigt är arbetsmarknaden stark, löneläget motiverar INTE att inflationen ska nå målet… och risken är väldigt stor att man upprepar följande ”Vi står fast vi vår PAUS, men bevakar det osäkra läget noga. Det är bättre att sänka räntan lite för sent och vara säker på sin sak, än att sänka för tidigt och få fel”. Jag tror de vill se om sommaren bjuder på någon typ av upplösning kring handelskonflikten, och att ytterligare jobbdata gör bilden tydligare, innan man vågar sig på några policy förändringar. Det verkar som om räntemarknaden delar min bild. Räntan pekar inte på några sänkningar under andra halvåret.

Vi har även möte från Riksbanken i veckan, där förväntningarna är att man ska följa med ECB ner till 2,0% styrränta. Det låter rimligt!

Empire FED kom in svagt på -16 mot väntat +5,5 och fg +9,2. Svagt, men vi har varit här många gånger innan och det har inte betytt något. Åtminstone inte för konjunktur och jobb.

Senare i veckan har vi även Retail Sales, NAHB, samt Philly FED. Tror trots allt det blir ganska lugnt, givet att FED inte hittar på nåt oväntat, så njut av sommaren medan det vara. Det brukar vara ett bra råd!

———————- onsdag

Riksbanken sänker med 25 ner till 2,0%, helt enligt förväntningarna. Man flaggar för ytterligare en sänkning i år ner till 1,75%. Man håller ECB i handen helt enkelt. Jag tror att så länge som svenska konjunkturen och arbetsmarknaden INTE slungas in i recession, så kommer man stanna på 1,75% under en ganska lång tid. Så för skickliga bolåne förhandlare borde man kunna få ner rörliga bolåneräntan till 2,50% senare i år. Det är ändå en halvering från topparna! Grattis!

Riksbanken säger att man är förvånad över att svensk ekonomi inte repat sig med tanke på att man sänkt räntan från hela 4% till 2,25% och därför fortsätter man sänka ytterligare. Jag vet inte om det är Riksbanken som har en svag analys, eller de bara väljer att kommunicera varför det är på det viset. För det kan jag tala om för er. När räntorna höjdes i snabb takt när inflationen sköljde över världen 2022+ så steg bolåneräntorna från låga 1% till över 5%. MEN, och detta är viktigt, svensk ekonomi klarade sig osedvanligt bra. Varför? Jo det fanns två stora skäl. För det första hade ovanligt många svenskar valt att binda lånen under 2020/21 så när räntorna drog så fortsatte man att betala låga bolånekostnader. Men i Sverige har vi korta bindningstider, så redan 2023+ så började dom att löpa ut och lades om till rörliga bolån med hög ränta. Det är här den andra faktorn kickade in. Amorteringskrav. De med hög skuldsättning hade antingen tvingande amortering, eller självvald amortering inlagd varje månad. När räntan på deras lån steg från 1%ish till 5%ish, så valde man att avbryta amorteringarna, och betala räntekostnader istället. Vad som i princip hände under den här tiden var att hushållens disponibel inkomster efter räntekostnader, i princip var oförändrad, och störningen på ekonomin var minimal. Sen steg priserna snabbare än lönerna, så vi FICK MINDRE för våra pengar, vilket många än idag känner av. Men det spenderades lika mycket pengar som tidigare. Nu när Riksbanken då sänkt räntan från 4% till 2% så säger man att man är besviken över att ekonomin inte repar sig. Jag vänder på argumentationen och frågar, var ni inte förvånade över hur väl svensk ekonomi stod sig när räntan höjdes tidigare? och hur kan ni då vara så förvånade över att inte få samma effekt på andra hållet? För vad jag hävdat länge nu är att de sänkta räntorna ger en stor lättnad för högt belånade hushåll. Men istället för att konsumera upp lättnaden, SÅ ÅTERUPPTAR MÅNGA SINA AMORTERINGAR IGEN. och därför når räntesänkningarna inte ut i ekonomin, precis som dom inte riktigt gjorde när man höjde tidigare. Så jäkla konstigt är det inte!

————- torsdag

NAHB index kom in på 32 mot väntat 36 och fg 34. Väldigt svagt, Meeeen vi har varit här nere och vänt två gånger tidigare sedan 2022 utan att det påverkat bostadsmarknaden…. är det annorlunda denna gång? Jag vet inte…. men nästkommande månaders blir intressanta!

Även Retail sales var svag i USA, men samtidigt inget brett fall. Detaljhandelen i USA har pendlat mellan 1-5% YoY senaste två åren. Snitt 3% YoY. Realt ligger det på noll. Så i volym i sålda varor handlar man inte mer, men i dollar ökar det med ca 3%, vilket lirar med BNP på ca 2%. Vilken i sin tur lirar med jobbskapandet. Så USAs ekonomi växer, men långsamt.

FED mötet var ingen överraskning. Man lämnar styrräntan oförändrad på 4,25% och säger att man inte har bråttom. FED ser inflationsrisker kring Krig i mellanöstern (oljan) och handelskriget. SAMTIDIGT som ekonomin faktiskt växer och skapar jobb, vilket upprätthåller löner och inflationstryck. I snitt ser FED 2 sänkningar i år, men många ledamöter tror på noll. Vilket är rätt? Det är ingen som vet, men så länge som efterfrågan finns där ute, så är det inte sannolikt att jobbskapandet tappar, och då finns det ett strukturellt inflationstryck som FED måste förhålla sig till.

Det finns tre scenarior här, ett consensus där man sänker i september och en gång till i år. Detta kräver lättnad i jobben, en okej uppgörelse i handelstvisten och att det inte blir storkrig i mellanöstern som trycker upp oljepriserna. Sen finns det ett scenario där man sänker redan i juli och tre gånger till i år, vilket kräver en kraftig inbromsning av jobb och konjunktur. Detta är det ingen som väntar sig, men det finns vissa spridda skurar av data, som ex ISM, som pekar på att detta skulle kunna hända. Sen finns det ett scenario där konjunkturen fortsätter som nu, och där FED inte ges möjlighet att sänka alls. Det går inte att utesluta, men då tänkter jag att vissa data punkter, som ex ISM, behöver studsa upp. Just nu är konsensus prognosen den mest tänkbara.

Jag har ju flaggat upp för att ISM Services har börjat ”darra lite”… och det är där jag tror det måste börja. Dvs om efterfrågan i tjänstesektorn viker ner sig, så gör jobbskapandet det, och då kan FED häva pausen.

Lite repetition men, Centralbankspolitik är enkelt.

Om jobbskapandet är starkt så håller det uppe lönetrycket, som överförs på priserna och skapar inflation. Då måste en centralbank köra positiva realräntor, dvs en ränta högre än förväntad inflation. Som i USA där man ligger på 4,25 mot inflation 2,5%.

Om jobbskapandet är svagt, så bör man ligga mer neutral, vilket är samma som ränta och inflation på samma nivå, som i Europa och Svergie.

Om jobbskapandet är negativt, så bör man ligger på negativa realräntor, där vi inte är ännu.

Jobbskapandet går också att hacka ner i två komponenter, Nyrekyteringar och Varsel/uppsägning. Jobben är en netto siffra av dom här två.

I goda tider sker inga varsel, utan bara nyskapandet av jobb. Då får man höga jobbsiffror. Detta i sin tur är uppbyggt av att företagen känner av stark efterfrågan, som ökar period efter period, vilket gör att man anställer, för att man vill möta efterfrågan och öka vinster.

I ljumna tider så planar efterfrågan ut. Den ökar inte period över period. Men den faller inte heller. Då drar företagen ner på anställningar, men man behåller personal. Då sjunker jobbskapandet, men är fortsatt positivt. Det är där vi är i Europa nu.

I dåliga tider så faller efterfrågan, och företagen som redan slutat anställa, börjar nu varsla säga upp folk, för att möta fallande försäljning, i sitt försök att undvika stora förluster. Då blir jobbskapandet negativt.

Och det här med positiv, neutral eller negativ styrränta. Vad är mekanismen?

Jo i goda tider som i förlängningen drar upp inflationen, så är det en centralbanks jobb att kratta för positiva realräntor, genom att hålla räntan över inflation. Som i USA. Positiva realräntor får effekten av att:

1, Det är smartare att spara pengarna på banken och konsumera dom ett år senare, då räntan gör att pengarna växer snabbare än varorna blir dyrare. Du får mer för dina pengar ett år senare. Spara är bättre än konsumtion

2, IRR kalkyler blir mindre attraktiva med hög ränta, dvs investeringar borde gå ner

3, Räntekostnader på lån blir höga och gröper ut konsumtionsutrymme.

4, Allt annat lika blir valutan stark, (lite beroende på vad omvärlden gör) vilket gynnar import, och missgynnar export, vilket alltså är negativt för tillväxt (då ett lands bnp gynnas av export, men missgynnas av import, då importen gynnat ett annat lands export)

5, Allt annat lika så skapar positiva realräntor negativ asset inflation. Dvs värderingen av börsen är en funktion av framtida vinster diskonterat med räntan. Om realräntorna är höga, så håller dom nere potentiell BNP tillväxt, och därmed företagens försäljning, och därmed vinster. Samtidigt som dom här framtida vinsterna, ska diskonteras med en hög ränta.

Nu kan man ju ändå hävda att USAs ekonomi och börs går bra, trots höga realräntor, men så ska man inte se det, utan att USA går sämre idag och har lägre inflation, ÄN om man hade haft väsentligt lägre styrränta. Räntan har en dämpade effekt allt annat lika.

Och som ni förstår kan man vända på ovan 4 punkter, om vi kör negativa realräntor, och neutrala styrräntor är mittimellan.

Sen vill jag understryka att detta är ett teoretiskt resonemang. I praktiken har stor del av skulderna i USA varit bundna till låg ränta, och därför har styrräntan inte fått genomslag på samma sätt. Samtidigt har staten betalat ut stora belopp i räntekostnader, som blir andras ränteintäkter, vilket stimulerar. Detta hade staten enkelt kunnat hämta hem genom att köra en balanserad budget, dvs beskatta medborgarna på samma belopp som deras ränteintäkter, men istället kör man budgetunderskott, som gör att pengarna stannar hos medborgarna, och istället tar man upp ännu större lån som bygger statsskuld.

Finanspolitiken har alltså motarbetat Penningpolitiken, vilket är synd för att USA hade verkligen mått bra av att få ner inflation och räntor, likt Europa. Och ett första steg är att få bort efterfrågan i tjänstesektorn, vilket man hade fått om man höjt skatterna, och kört en balanserad budget. Men varken Biden eller Trump jobbar så, och därför ligger FED kvar på 4,25%. Riktigt jävla usel och populistisk finanspolitik. Det är nästan så att man tycker landet förtjänar att gå i putten i framtiden. OCH det är ytterst de korkade väljarnas fel. Vi får nämligen den ledaren vi förtjänar!

Philly FED imorgon em lagom till sill och nubbe….