Stimulanserna biter

I helgen kom det PMI data från Kina, NBS Mfg PMI kom in på 50,5 mot väntat 49,5 och fg 49,2. Caixins Mfg PMI kom in på 50,8 mot väntat 49,9 och fg 49,9. Observera särskilt att kvoten mellan New order/Inventories vände upp kraftigt från låga nivåer, något vi senast såg i slutet på 2015, vilket sedan gav en urbottning och ett trevligt 2016. Börsen reagerar starkt på förhoppningen att vi nu lämnat det värsta bakom oss. Kan vi även få ett handelsavtal ovanpå detta så….. Viktigt detta!

Från Tyskland kom Mfg PMI in på 44,1 mot flash 44,7 och fg 47,6. Den europeiska motsvarigheten kom in på 47,5 mot flash 47,6 och fg 49,3. Klent och lirar med 1% tillväxt eller strax under. Men det är framtiden som räknas, och vänder det upp i Kina så vänder det upp i Europa. Handelsavtal nästa! Läs fg.

Chicago PMI kom in på 58,7 mot väntat 61,0 och fg 64,7 i förra veckan och skulle alltså peka på svaga siffror. US Mfg PMI kom precis in på 52,4 mot flash 52,5 och fg 53,0. Stabilt! Soft patch, inte recession. ISM kom in på 55,3 mot väntat 54,5 och fg 54,2. Starkt, soft patch, ingen recession. Flat vinsttillväxt. Lita på Dividends. New Order komponenten 57,4 mot fg 55,5. Oj, det är bra! Gäller att Trump inte fuckar upp det med kineserna nu bara! Sen kan man fråga sig var optimismen kommer ifrån…. i grunden tror jag det handlar om

1, recovery från pessimismen under 4Q19

2, FEDs ändrade politik vilket fått räntorna (och räntekostnaderna) att mjukna en aning. Se genomsnittlig Mortgage rate.

3, en syn på att Trumpismen ändå uppfattas som bra för ekonomin

4, att hushållen fått några slantar extra i lönekuvertet UTAN att de har ätits upp av stigande räntekostnader. Stigande köpkraft alltså! (men kanske marginal press på bolagen då eftersom de inte höjt priserna)

Dollarn brukar man kunna skylla på i vått och torrt men den har ju varit rätt stabil senaste halvåret. Så den har jag svårt att ge vare sig ris eller ros.

I förra veckan kom US core PCE, FEDs favo mått på inflation, in på 1,8% mot väntat 1,9 och fg 1,9. Softare alltså, och man förstår varför FED är så trygga i sin nya duviga politik. De kan alltså ligga väldigt tryggt kvar på 2,25/2,50 som rent teoretiskt är en åtstramande nivå då realräntan är positiv, dvs 2,25-1,8=pos. Positiv realränta stimulerar sparande, negativ stimulerar konsumtion. Rent teoretiskt skulle alltså FED kunna sänka både en och två gånger och samtidigt ändå kunna hävda att man INTE bedriver en stimulativ politik. Anledningen till att de ändå inte kommer att göra detta är två, nämligen 1, att de tror att rådande soft patch är övergående och att 2, löneläget trots allt riskerar att driva upp inflationen när tillväxten kommer tillbaks i positivt momentum.

Apropå löneläget. Det har ju taktat en bra bit över 3% senaste månaderna. Jag tror lönetakten kommer att komma ner mot vad core PCE indikerar, dvs 1,8+1=2,8%ish nivån. Men om den inte gör det, så innebär det att företagen där ute inte lyckas höja priserna ut mot kund lika mycket som lönerna ökar. Detta sätter såklart press på marginalerna, dvs vinsterna. Givet soft patch är det många som tror på negativ vinsttillväxt i år. Jag tror siffrorna hyfsar till sig i höst, främst tillväxten, där 2h19 blir bättre än 1H19, och därmed borde vinsterna komma in flat i år. Samtidigt borde mjukna lite mot bakgrund av 1H19 Soft patch….

Trots att börsen mest fokuserar på detta är diskussion om ”vinsterna 2020” mycket mer intressant. Recovery=+10%???

US Case Shiller bostadspriser kom i förra veckan in på 3,6% YoY mot väntat 4,0 och fg 4,2. Svagare. Inte så mycket att tala om. Priserna i absoluta termer har planat ur och väntas fortsätta göra det trots att våren är en stark period. Soft patch och tidigare ränteuppgång sätter sina spår. Men finns det en risk för större nedställ i priserna? Nej säger jag. Jag tittar på den genomsnittliga US MBS 30-åringen. Dvs den 30-åriga bostadsobligationen som kan sägas vara en Proxy för den långa bostadsfinansieringen i USA, och som därmed indirekt sätter priserna. Den toppade ur på 5,2% sent i höstas och har fallit sedan dess ner till 4,45%. TACK FED. Denna kommer ge stöd åt priserna. Eller åtminstone göra att de inte faller. 4,45% nivån är hyggligt medel om man ser till senaste 5 åren. Den var som lägst 3,5%. Under 2006/2007 var den uppe kring 6,5% och därmed skapade problem inom sub-prime.

I dagar som dessa när man talar FEDs ränta, yieldkurva och recessionsrisk, så kokar det ner till just hushållens räntekostnader. Blir de för höga stjälper de konjunkturen. Är de för höga på 4,45%????

Nej!

Hushållens skulder ligger på 86% av Inkomsterna

https://www.marketwatch.com/story/households-remain-far-less-in-debt-than-they-were-during-the-recession-2018-11-16

https://www.zerohedge.com/news/2018-11-16/us-household-debt-hits-record-135-trillion-delinquencies-hit-6-year-high

Under toppen låg de på 120%. Dvs under toppen fanns det 120 i skuld, och 100 i inkomst.

Därefter har framförallt inkomsterna ökar med ca 30% till 130, medan skulderna sjönk och sedan letat sig tillbaks 120 igen. Framförallt för att man rensade bort Subprime lån, och sen har hushållens skulder vuxit sakta sedan dess. Förhoppningsvis med mindre del sub prime denna gång 🙂

Om 6,5% obligationsränta skapade problem då, vilken ränta skapar problem idag?

6,5% X 120= 7,8 räntekostnader

7,8/100=7,8% av inkomsterna

130 x 7,8% =10,14

10,14/120=8,5%.

Notera att jag räknar med bostadsobligationen här… vad hushållen de facto betalar i räntekostnader är mycket högre, men i det här exemplet spelar det ingen roll.

Dvs 8,5% 30-årig bostadsobligationsränta skapar samma problem som under 2007-2009. Räntan idag ligger på 4,45%. Så ur det här perspektivet är recessionsrisken lika med noll. De Amerikanska hushållen tyngs INTE av räntekostnader på ett sätt som orsakar recession. Därmed INTE sagt att 9 höjningar orsakar soft patch. För det har det gjort. Men frågan är om det är tillräckligt för att skapa recession, och det tror inte jag.

Beviset: consumer confidence är på fortsatt höga nivåer. Om amerikanska hushåll hade fått dra åt svångremmen, så hade de grinat i de undersökningarna.

En passus: Det finns två ”slutkunder” i en ekonomi, hushållen vars situation jag visat på ovan. Men även staten köper en del varor och tjänster för att uttrycka det milt. Amerikanska staten betalar också ränta på sin skuld. Ökar den, och man väljer att inte köra budgetunderskott, så minskar köp av varor och tjänster. Alternativt får man hämta in mer skatt, och då minskar inkomsterna bland hushållen vilket försvårar deras räntebetalningsförmåga rent linjärt. Alltså borde man göra ovan övning med statsskulden inkluderad. Den har ökat från c10,000mdr dollar till 22,000 dollar. Inte så lite faktiskt. Gör man ovan ränteövning så kommer man fram till att det skapas problem vid lägre nivåer än 8,5%. Men det är svårare att tala om en exakt nivå då staten alltid kan låna eller ta in mer skatt, eller sänka kostnaderna, vilket ger sk. second round effects. Men allt annat lika så kan väl säga att 6,5% ränta gällde som brytpunkt 2008. 8,5% gäller isolerat för amerikanska hushåll idag, men givet att statsskulden mer än dubblats så ligger den faktiskta ”recessions trigger” räntan en bra längre ner. Troligtvis i nivå med 5,5-6,5%…. vilket fritt översatt betyder en styrräntan från FED på 3,5%. Detta har jag belyst tidigare. Men det bygger också på om man kör underskott när räntekostnadernas ökar, eller man väljer att köra en budget som någorlunda balanserar. Trump vill en sak. Demokraterna i kongressen en annan…

Det är rätt paradoxalt att Sverige är en spegelbild av USA. Svenska staten klarar i princip hur höga räntor som helst utan att det har en fundamental inverkan av vikt. Svenska hushåll gör det inte.

Svensks Finanspolitik pratas det mycket om nu för tiden. Jargongen är: ”Riksbankens politik fungerar inte, statsskulden är låg, finanspolitiken borde kunna hjälpa till med tillväxt, som skapar jobb, som skapar lönetryck som skapar inflation, som hjälper Riksbanken att kunna höja.” Det är inget ologisk resonemang, men jag har en mer Keynesiansk syn på finanspolitiken, dvs den ska hjälpa till när privata sektorn är på dekis, typ recession och negativ tillväxt, och ligga lågt resten av tiden och låta privata sektorn göra jobbet. Reformer ska genomföras i alla tider så att privata sektorn har de bästa förutsättningarna att driva tillväxt. Typ så.

Uppfattningen om hur Expansiv finanspolitik fungerar  verkar också vara tokig hos många. Nej, det handlar inte om att staten drar på sig spenderbyxorna som många tycks tro. Nej, det fungerar så här att när recessionen slår till så krymper skatteintäkterna eftersom de är korrelerade med löneunderlaget. Då skapas automatiskt ett underskott. Då kan staten välja att säga upp ett antal poliser och sjuksyrror för att möta intäktsbortfallet. Så gör privata företag. Men staten kan istället låna upp pengar och låta bli att permitera folk. De behåller sin kostnadskostym. Man kör budgetunderskott. Skulden ökar. Eftersom ekonomin krymper så krymper BNP. Högre statsskuld och lägre BNP, ger högre statskuld/BNP%. Många tror att statskuld/BNP% drar för att staten spenderar mer är alltså felaktigt.

Idag är statskulden 35 och BNP 100, statskuld/BNP 35%.

Säg att nästa recession drar ner ekonomin nominellt med 10%, och samtidigt kör vi budgetunderskott med 10%. Då ökar skulden till 45 och BNP till 90, således ökar statskulden till 50% av BNP. Detta är expansiv finanspolitik när den är som bäst. Som liten öppen ekonomi vill vi inte ha en statskuld över 70/80% för att kunna göra den här övningen, då en statskuld över 100% drar med sig strukturella problem, enkelt uttryckt.

Men det är klart, på 35% har vi utrymme att göra annat. Samtidigt är svenska hushåll väldigt skuldsatta sett till skuld/inkomst, så det kanske inte är så smart att ligga på 70% heller. Expansiv penningpolitik kan behövas långt tidigare, långt längre och i långt större utsträckning än andra länder, om ”the shit hits the fan”. Då ska vi vara glada för 35%.

Men från ett år till ett annat. Hur tänka då? Jo, vi vill ha kvar statskulden på 35%/BNP. Men om ekonomin växer med 1%, från 100 till 101, så kan man tänka sig 0,35*101=35,35 i skuld. Dvs vi kan öka skulden med 0,35% utan att rubba 35%. 0,35/100=0,35% budgetunderskott/BNP. Hade vi vuxit med 3% så hade man kunnat tänka sig 35% av 3%, dvs ett budgetunderskott på 1,05%. 0,35% av BNP är ett underskott på c15mdr. Nu hörde jag att Maggan hade tänkt sig 0,85% underskott vilket hade inneburit att statskulden varit oförändrad vid c2% tillväxt. Men om man säljer steken i Telia så spelar inte detta nån roll. Vi pratar ändå bara tiondelar hit eller dit så det spelar ingen roll. Min poäng är att skulden kan öka i takt med tillväxten och därmed bibehålla nivån. När recessionen slår till drar den till 50%. Sen repar sig ekonomin och då får man vara lite extra sparsam så att krafterna verkar på ett sätt som tar ner den mot 35% igen. Om man nu tycker 35% är en bra nivå. 50% är ingen dålig nivå heller. Den här skulddiskussionen är verkligen ett I-lands problem om ni frågar mig.

Jag har inget emot att vi investerar heller. Bara att det är smartare att investera när det är recession. Sen gäller det ju att investeringarna är smarta. Det är ju ändå vi medborgare som är delägare i skulden, ungefär som i en bostadsrättsföreningen. En investering som skulle kunna vara smart är statligt bostadsbyggande. För alla som vill (måste) bo i hyresrätt. Staten har ju marken och billiga upplåningsmöjligheter i varje fall….. och nej, jag tänker mig inte ett miljonprogramprojekt. Men om vi nu har ett bostadsproblem, som inte löses för att Oscar Properties bygger lägenheter åt dem som redan har en bostad, kanske vi ska låta staten bli en smart developer istället….. kanske de ska påbörja detta i nästa lågkonja… då brukar byggbolagens offerter vara attraktiva? Och nej, jag vill inte att några vänstervridna kulturarbetare ska leda detta, utan det måste ju rekryteras superslipade talanger från privata sektorn, som man ger en målbild i stil med IKEA, ”alla kan designa och tillverka en bokhylla, men att bygga en bra Billy, till ett pris som vidaunderstiger peers. Det är en konst. Er uppgift är att bygga ett hyresrätt, av hög kvalitet, med trevlig arkitektur, men till halva priset mot normalt” Bara en tanke!!!!

OMX. Jag undrar om det kan korrigera så mycket till när vi har Kina datan in hand. Får se hur ISM & Co landar i eftermiddag. Än så länge har rekylen i USA varit klen, vilket är ett styrketecken. Bryter OMX upp över 1580/1590 så är kanske rekylen avklarad för den här gången. 1680 nästa. Vänder vi ner tar jag sikte på Fib38 1530. Det hade ju nästan varit bättre särskilt om det skedde parallellt med en snygg formation i USA…. men just nu  känns det inte så troligt.

Senare i veckan kommer PMI för tjänstesektorn och Amerikansk jobbdata!

Nedan chart är små intressant. Står man utanför dåliga dagar blir avkastningen bra!

Det finns en annan graf, som jag inte har tillgänglig nu, men som visar samma sak fast tvärtom, och det är om man MISSAR DE 30 BÄSTA DAGARNA. Då blir inte avkastningen så kul heller.

Konklusionen av det här är…. kan man stå utanför under dåliga dagar, men sitta med under bra dagar… så kommer din avkastning att bli otrolig över tid. Problemet är att veta vilka de här dagarna är. Min erfarenhet är att jagar man de goda dagarna, så kommer man att sitta med under de dåliga, och försöker man undvika de dåliga så missar man i regel de bra dagarna.

Njut av solen

 

 

Annonser

Om GaStan

Ga Stan bloggar här under rubriken "Kortsikt's blogg". GaStan är en medelålders gift man bosatt i Stockholm och verksam i finansbranschen.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.