Ursäkta att jag är lite sen på bollen, men jobbdatan i fredags var svag. 73k jobb mot väntat 110k och fg 14k (nedreivderat fr 147k). Det var framförallt nedrevideringar senaste månaderna som var sjukt stora. Maj reviderades ner med 125k. Jobbskapandet senaste 3 månaderna har legat på +35k/mån i snitt. Då har vi inte ens sett nedrevideringen i Juli. Den kommer första senare. Man kan säga att jobbskapandet har upphört i USA. Ungefär som i Sverige och Europa.

Jobben är en funktion av nya jobb minus varsel. I goda tider anställer man och sparkar ingen. Då är siffrorna höga. Där har vi varit länge. I nästa steg slutar man att anställa, men man varslar fortsatt väldigt lite. Det är där vi är nu. Oftast leder detta till nästa steg, inga jobb och stora varsel. Dvs negativ jobbskapande. Även kallat recession.

Men just nu är jobbskapandet på typ noll, vilket brukar lira med noll tillväxt. Det är inte högonja, men inte heller recession. Det finns tre vägar framåt, ligga kvar här under en längre tid. Vi är på väg in i recession, eller det tar fart på nytt och leder till högkonja.

Optimisterna hävdar att årets slow down har handlat om Trump stök, och när vi väl kommer gneom detta tar konjunkturen fart. Det känns rätt magstarkt. Det som talar för detta är att budgetunderskotten är rätt stora och stimulerande, och när Trump stöket är över så kan vi få en Confidence boost inom hushålls och företag som i sig blir självuppfyllande.

Pessimisterna tror på recession. De lutar sig åt historien, där konjunkturen sällan gått från högkonja till ingen konja, och stannat där, utan dagens situation har nästan alltid varit ett förstadie till recession.

Jag är själv inne på att både USA och Europa kan fastna i ett stadie där de flesta har jobb, men det skapas inga nya jobb, och ekonomin står och stampar. Det krävs ofta en shock av något slag för att välta konjunkturen, och någon sådan har vi inte sett. Det kan vara finasiell kris som leder till defaults och förluster, det kan vara oljan som drar till 150, det kan vara centralbanken som bromsar för mycket, och det kan vara fastighets markander och kapital marknaden som kapsejsar, och startar något som knäcker förtroendet och startar snöbollen. Något sånt har vi inte. Det gör mig positiv. Men det finns mycket negativt också. Handelskriget lär leda till minskad handel som i slutändan är dåligt för alla på ett eller annat sätt.

Men det viktigaste skälet är förmodligen att de flesta tror, felaktigt, att det naturliga läget för världsekonomin är att den antingen mår väldigt bra eller väldigt dåligt. Jag tror det är tvärtom. Jag tror det naturliga läget är precis mitt i mellan. Det krävs väldigt stora krafter, från många håll, för att få denna koloss i rörelse åt endera håll. Det naturliga är att den står i princip stilla.

Historiskt har vinsterna dubblats över en 8-10 års period, vilket är samma som 7-9% årlig vinsttillväxt. Men detta är en årssnitt. Vid recession faller vinsterna med ca 20-30%. Vilket betyder att vinsterna under de goda åren brukar öka i snitt med 15%. och där spannet ligger på 5-25%.

I ett läge där vi hamnar i recession brukar som sagt vinsterna falla med 20-30% och i goda tider stiger dom lika mycket. I ett läge där vi stampar växer inte vinsterna, men dom finns kvar. Det är detta läge jag nu navigerar efter. Då kvarstår egentligen bara faktorn värdering, som beror på riskaptit och ränteläge. Sen kan man alltid hävda att det finns en multipel för höga vinst förväntningar, och när världen bromsar in så måste den bli lägre. Men jag hävdar att den till stor del kan vägas upp av räntor. En värld som står stilla, skapar inga jobb, och då får vi below average lönetillväxt, då det blir arbetsgivarens marknad och det inte blir lika lätt att byta jobb för att få upp lönen. Lugnar lönerna ner sig, vilket dom kommer att göra, så gör inflationen det, och då får vi räntorna med oss. 100 punkter lägre ränta skulle jag säga motiverar 20% högre värdering. Men om det samtidigt sker en nedrevideringar av vinsttillväxten, från säg 10-15% om året till typ 0%. Då tar dom ut varandra.

Jag är också förvånad hur så många i marknaden kunde förvånas över den dåliga jobbdatan. ADP som förvisso bara fångar privata sektorn, har varit svag länge. Men den litar man inte riktigt på. Frågan är vad man ska lita på nu, när NFP revideras och statistik chefen fått sparken. Kanske ADP? Well, den kom in starkt senast. Så den är lurig.

ISM Services och Mfg har sina Employment underkomponenter, som länge visat att företagen inte är intresserade av att anställa längre, trots hygglig efterfrågan. Men marknaden vågade inte lita på dom heller. Tydligen.

Senaste jobbdatan gör att marknaden helt riktigt tror på sänkning i September. Visserligen kommer man få en datapunkt till innan mötet. Jag tror att så länge som jobben ligger nära nollan, så kommer FED fortsätta att sänka vid varje möte. Man kör på först med 100 punkter till 3,25%. Och händer inget, så sänker man med 100 till. Ner till 3,25% kan man gå så länge som inflationen är under 3% men över 2%. Ner till 2,25% kan man gå när inflationen når 2% eller lägre.

Så länge som datan är rätt, så kan vi har 3,6% på 10åringen i september. En etablering under 4,2% pekar på detta. Nästa tisdag den 12e kommer CPI data. Om den är bra så ger det nästa push nedåt.

Det är intressant hur det nu ser ut som om både Europa och USA står och stampar. Det är rätt anmärkningsvärt med tanke på den stora skillnaden kring budgetunderskott. USA borde göra bättre allt annat lika. Men faktum är att detta är inget nytt. Sedan 2007 har USA statsskuld gått från typ 40 till 140% av BNP medan Europa bara gjort en bråkdel av detta, och samtidigt har dom vuxit ungefär lika mycket. Skuldjusterat är Sverige typ bland de bästa i världen. Men vi åker också lite snålskjuts på andra länders skulder, då det gynnar vår export. Hade USA och Europa kört samma finanspolitik som Sverige senaste 20 åren, så hade vår export mått sämre, och då hade vi som land mått sämre.

I ett sånt här läge, så är det aktier med låg vinsttillväxt, eller höga skulder, många av dom laggards som kommer outperforma. Hur dom ska gå i absoluta termer vet jag inte, men så länge som det finns riskaptit, dvs VIX under 25, så har dom chans att gå bra.

ISM Mfg kom in på 48,0 mot väntat 49,5 och fg 49,0… svagt

Dito Employment kom in på 43,4 mot fg 45,0… väldigt svagt. Vi pratar varsel i Mfg sektorn. Kan ha med tullar att göra.

Dito Prices kom in på 64,8 mot fg 69,7… fortsatt hög. Men jag säger att den diffat rejält senaste halvåret mot faktiska höjningar, vilket har en enkel förklaring. Företagen vill höja priserna, men kan inte.

Dito New Orders 47,1 mot fg 46,4… bättre men fortsatt svag.

Ingen fest i Tillverkningsindustrin, men inget fritt fall heller. Same same.

ISM Services kom in på 50,1 mot väntat 51,5 och fg 50,8

Dito Employment 46,4 mot fg 47,2… det blir värre. Finns inget som talar för studs i jobben

Dito New Orders 50,3 mot fg 51,3…. det är ingen Post Trump högkonja som lurar i vassen

Dito Prices 69,9 mot fg 67,5… fortsatt hög, och med dom lönekostnaderna förstår jag att man vill höja priserna för att lyfta bruttovinsterna. Men jag hävdar att efterfrågan är för låg, för att man i praktiken ska kunna göra det.

Dito Business konfidens 52,6 mot fg 54,2… sämre

Innan var jag rädd att vi kanske var på väg mot en post Trump stök era… där andra halvåret skulle bli starkare än första halvåret. Nu känner jag inte så längre.

Jag tror USA på sin höjd växte med 1-2% under första halvåret, men med tanke på jobbdatan och utsikterna så tror jag snarare ner mot 1%. Kanske lägre. Det är inte längre stor skillnad på Europa och USA.

Så länge som New order komponenterna inte tar fart rejält, typ 55 helst mot 60, så ser vi stagnerande ekonomier framför oss. I den marknaden kommer inte löneläget på 3,5-4% orka hålla utan röra sig nedåt, MEN EN FÖRDRÖJNING, och med detta kommer ett lägre inflationstryck.

Håller denna miljön i sig så kommer inflationen nå 2% under nästa år vilket öppnar upp för att FED ska kunna sänka med först 100 punkter, och senare kanske 100 till. Trump kommer vara nöjd med FED, lagom till att Powell ska avgå! Det är ju lite ironiskt. För han kommer ge sig själv rätt. Och säga att Powell gjort ett bra jobb men kom sent till insikt. Att ekonomin går dåligt trots budgetunderskott kommer han aldrig att erkänna. Det ska bli intressant om ekonomin går tillräckligt bra, för att mellanårsvalet kommer gå Trumps väg. Det är nästa höst. Lång tid dit. Men förlorar han makten där, lär han bli en lame duck sina två sista år.

Veckan blir lugn och det är först nästa vecka som CPI datan sätter prägel på macro igen!

Vad gäller börsen så kan den visst korrigera en bit till. Vet ej, men annars tänker jag mig konsolidering en tid framöver, fast där lägre räntor, kan ge sektor/faktor rotation.

Fortsatt skön sommar!

————— tors

Svensk snabb estimat över inflation kom in på 3,2% YoY mot väntat 3,3 och fg 3,3 mätt som KPIF ex energi, dvs kärninflation. Löneläget enligt mi.se ligger på ca 3,5% och avtalsrörelsen slog fast 3,4%. Historiskt har kopplingen varit stark med ca 100 punkter. Vad betyder detta, jo att företagen med råge lyckas kompensera för stigande personalkostnader genom att höja priserna. Svensk konjunktur är inte stark men man lyckas ändå trycka genom prishöjningar. När efterfrågan är svag, så brukar man inte kunna höja priserna. Då blir nämligen efterfrågan ännu sämre. Alltså måste efterfrågan vara hyfsat stark ändå. Eller så pass stark att företagen höjer priserna med mer än kostnaderna ökar. Givet löneläget är det min tes att inflationen borde röra sig ner mot 2,4% för att mot slutet av nästa år nå 2%. Riksbanken ligger på 2%. Det är rimligt idag. Skulle inflationen nästa år komma ner under 2% eller sysselsättningen börjar bli negativ, då kan man fortsätta att sänka.