Oron för handelsavtalet är på riktigt

Trumps twitter för en vecka sen tog mig på sängen, och uppenbarligen marknaden också eftersom rekylen varit ganska kraftfull. Så blir det när nåt inte är inprisat. Vad gäller OMX har vi en stark stödnivå här kring 1,595. Håller inte den väntar Fib38 stöd på 1,578 och sen den stora vattendelaren kring 1,550. Mitt tekniska target om 1,730 är intakt så länge som dem håller! Noterar att SPX stängt ett stort gap också. Sånt gillar vi!

I veckan är det ingen jätteavgörande data. Handelsavtalet sätter tonen. Men jag håller koll på Svensk Inflation och Hox/Valuegard, från USA Empire och Philly Fed, detaljhandel samt NAHB index. Från Kina kommer en radda data.

I förra veckan kom inflationsdata från USA. Core CPI kom in på 2,1% YoY mot väntat 2,1 och fg 2,0. Månadssiffran var sämre än väntat. Inget inflationstryck där inte. Men det faller inte brant heller. Ganska stabilt ändå. Tar man core PCE och CPI, samt tittar på de bägge lönemåtten ECI samt NFP timlöner så pekar det på att FED kan sitta stilla i båten, än så länge.

Kronan är svag och många är arga. Jag ska inte bli långrandig men jag vill lyfta fram två saker.

1, Senast kronan var riktigt stark var under 2012/2013. Då var den under 9kr mot euron. Det är många som längtar tillbaks dit antar jag. Eller?

Under 2012 växte Sveriges BNP med -0,3%. Under 2013 var den lite bättre, +1,2%. Total tillväxt 0,9% eller med knappt 0,45% per år. 2012 skapades 128,oo0 nya jobb. Under 2013 skapades det 33,000. Totalt 161,000 jobb eller ca 80,000 jobb per år. Gud vad bra allt var när kronan var stark, då vi var rika och allt gick som på räls!!! Annat är det nu när kronan är supersvag, då går allt åt helvete. Ta förra året när kronan låg över 10kr hela året. Då växte vi med 2,3% och det skapades 95,000 nya jobb. Fy fan sicken misär. Okej ni fattar, jag raljerar lite. 2012/2013 präglades av Eurokris (inte för att Europa mår så jävla mycket bättre nu men….) och förra året var ändå hjälpt av en dopad byggkonja. Men ändå kan jag tycka att OM en stark krona är the holy grail för oss, och en svag motsatsen. Borde inte tillväxt och jobbskapande sett lite annorlunda ut?

2, Jag blir lite småirriterad för först kommer det en artikel hur galna Riksbanken är som sabbar kronan och alla dess negativa konsekvenser, sen vänder man blad och då läser man en artikel om att svenskarna känner sig optimistiska kring bostadspriserna, och att mäklare och banker instämmer. Men där nämner man inte ett ord om Riksbanken. Om vi nu önskar en stark krona, dvs under 9kr mot euron (normal ur ett historiskt perspektiv och enligt realräntespreaden ligger sek/eur någonstans kring 9-10kr) så innebär det en penningpolitik med väsentligt högre räntor. Hade styrräntan varit högre så hade bostadsobligationerna handlats högre, och då hade lånelöftena varit mindre. Således hade bostadspriserna varit lägre och räntekostnaderna högre. Dagens penningpolitik medför en svag krona, men de håller också uppe bostadspriserna och nere räntekostnaderna. Men tror ni man påpekar detta i artiklarna? Nope!

Sen kan man alltid diskutera den totala samhällsekonomiska nettoeffekten? Dvs där man får jämföra nettoeffekten idag med en där kronan varit starkare, fast med högre räntekostnader och lägre bostadspriser jämfört med idag. Men den diskussionen lär vi aldrig få för den här för avancerad för de flesta där ute. Synd!

Rent tekniskt så kan kronan stå inför en urtoppning hör kring 10,90. Rent tekniskt ser jag att kronan kan stå i 10 kr i början av nästa år. Men det bygger såklart på att Riksbanken höjer i december och att Recoverien globalt tilltar under 2H19.

————————-

Handelsavtalet mellan Kina och USA…. vad händer egentligen? Jag har naturligtvis inte facit då detta är en politisk diskussion. Men som sagt jag är tagen på sängen som många andra. Trodde vi var nära en lösning. Jag har gjort några observationer:

1, Kinesiska valutan CNY försvagas påtagligt sedan en vecka tillbaka, efter att ha varit stabil hela året. Det är marknadens sätt att säga, dispyten är på riktigt! För att bli positiv igen så måste den vända ner.

2, Man vet ju aldrig vad som är sant eller inte, men enligt Reuters så hade Mnuchin och Lightizer blivit helt tagna på sängen då Kineserna hoppat av stora delar av det 150 sidor omfattande avtalet, som man förhandlat fram under så lång tid. Om detta är sant, så förstår jag verkligen varför Trump lackade ur.

3, USA höjer tullarna från 10 till 25% på 200mdr. Det ger 0,15 * 200 =30mdr till statskassan. Höjer han från 0 till 25% på ytterligare 300mdr så är det 75mdr till. Det är sammanlagt 105mdr. Inte så pjåkigt när räntekostnaden på statsskulden dragit i väg, när man inte vill bråka med demokrater i kongressen, när man inte vill höja skatten eller dra ner på spending inför val. Egentligen är ju tarifferna lite av en skattehöjning, där omvärlden betalar priset.

Tänk er att Amerikanen köper 10 varor av Kina för 10 dollar styck. Han gör av med 100 dollar. 90 dollar går till kinesen, 10 dollar (10%) i tariff. Importören omsätter 100 dollar, Kinesen får in 90 dollar för 10 i volym och Trump 10 dollar.

Sen höjs tariffen till 25%. Vad händer? Ja för det första har inte amerikanen mer än 100 dollar att göra av med. Kinesen sänker inte priset på varan, med kinesiska valutan har hittills försvagats i motsvarande takt. Innan gick alltså 10 dollar i tariff och 90 till Kina, där man fick varor. Nu blir fördelningen 20usd i tariff (80 * 1,25 = 100) och 80usd till kinesen. Men eftersom de försvagat sin valuta så får importören lika mycket i volym som tidigare, dvs 10 i volym. Amerikanska konsumenten konsumerar 100, och får 10. Importören omsätter 100 för 10 i volym. Precis som innan. Trump får in 20 istället för 10. Han är vinnare. I Kina säljer fabrikören 10 varor för 80usd, istället för 10 varor för 90usd. Men eftersom dollarn stärkts så får han lika många CNY när han växlat hem sina dollar.

Om inte CNY försvagas nu, så innebär det att varor blir dyrare, och då kommer amerikanska konsumenten får färre varor för sina 100usd och importören måste höja priserna. Gör han inte det ger han bort vinst istället.

Ska man vara lite krass kan man säga att Trump höjer skatten så han kan betala räntekostnaderna på statskulden. Betalar gör kineserna genom valutaförsvagning. Även Europa indirekt genom sämre tillväxt. Trump vill såklart göra en politisk grej av detta, dvs att nu kan Amerikanska företag konkurrera på bättre villkor och sälja sina grejor till sitt folk, och att det i slutändan bara är kineserna som blir lidande. Men alla vet att den amerikanska produktionsapparaten inte kan ersätta de flesta varorna. De kan inte tillverka Apple telefoner i USA idag.

Egentligen skulle man kunna säga att vi alla är med och drar lasset av den Amerikanska statskulden. Åtminstone indirekt!

Faktum är att givet Trumps svårigheter med ränta på statsskuld, skuldtaksproblem och valrörelse, och att få siffrorna att gå ihop, så har han alla incitament i världen att inte komma överrens med kineserna och höja tullarna istället. Han behöver helt enkelt tariff intäkterna.

4, Sen är det ju inte bara netto positivt för USA. Kineserna sätter ju in motåtgärder. De få som finns. Framförallt Sojabönor, som man nu köper från Brasilien istället. Så för att räkna på detta måste man återigen se till den totala nettoeffekten.

För USAs del är det också knepigt när ex Apple telefonen, och typ allt annat tillverkas i Kina. Inte riktigt samma sak som sojabönorna.

Nåväl, men har läst på sistone att Kinas import från USA har fallit mer i % än USAs import från Kina. Därför skulle Kina vara vinnaren. Men här gäller det att hålla tungan rätt i mun. USAs import från Kina är 5X större än Kinas import från USA. Så faller Kinas import med 10%, så räcker det med att USAs faller med 2%. För att det i dollar ska vara samma sak.

Så här är det. I ett handelskrig är båda parter förlorare. Men den relativa vinnaren kommer alltid att vara den med handelsöverskott, och i detta fallet är det USA.

Hursomhelst, Handelsdiskussionerna fortsätter trots Trumps åtgärder, så sista ordet är inte sagt. Många hoppas på ett avtal till G20 mötet i juni. Jag är osäker. Man ska också komma ihåg att Trump har ganska brett stöd hemma för den här dispyten med kineserna. Även internationellt finns det en konsensus, en av de få, att Trumps hårda tag mot kineserna är något bra. Kontentan är att de flesta står bakom honom trots att de inte fått till nåt avtal. De flesta tycker att det är hög tid för kineserna att rätta sig i ledet efter 20 år av hög tillväxt. Tillväxt som delvis är på västvärldens bekostad. Även om vi såklart ska vara tacksamma för billiga produkter och låg inflation (läs låga räntor och höga tillgångsvärden). Det hade vi inte klarat på egen hand….. inte när en lokalvårdare ska ha 23,000kr/månaden, 30,000kr/m ink sociala avg, 360,000kr/år.

Ur ett trading perspektiv gäller det egentligen bara att hålla koll på en sak, ATT CNYUSD INTE GÅR ÖVER 7. Då prisar marknaden in att det inte blir avtal över huvudtaget, och då kan det bli blodigt!

————————–

Det bråkas om att bensinen har blivit dyr. Många är arga. Rent krasst så kör vi ju inte mindre bil eller flyger bara för att man höjer skatten. Vi blir bara fattigare. Se till att snabba på utvecklingen av bra och billiga elbilar (läs lägre batteripriser) och blanda upp flygbränslet med biobränslen så det får en inverkan istället.

Men åter till bensinen, är den dyr? Ja om man anser att 16kr litern är mer än 15kr så är den, och jag fattar att kostar den 16kr istället för 15kr så har man över mindre kronor till annat. Men för att fastställa om det är dyrt, så är det en amatörmässig beräkning. Sorry.

Man måste räkna typ så här:

Medelsvensken kör 1,500 mil. Snitt bilen drar 0,5l per mil. Vi behöver 750l soppa om året. Om soppan kostar 16kr/l så blir det 12,000kr om året. Det är 1,000kr i månaden. Genomsittliga Disponibel inkomsten ligger på 24,000kr/m.

1000/24000=c 4%

Soppan vid 16kr utgör 4% av vår disponibelinkomst för snittbilisten. Det är faktiskt lågt om man ser till senaste 50 åren. Annat var det under 70-80- talet. Då sved det. Trots att priset var lägre.

Stockholmaren lägger lika mycket på ETT restaurangbesök, som de lägger på soppa i månaden. Det är kanske lite sjukt i sig…. bara att vi måste ha lite perspektiv.

Vi måste lära oss att räkna!!!

——————

Riksbanken har talat en del om att det kan finnas andra saker än räntan som förklarar den svaga kronan. Här är två förslag:

1, ränteskillnaden mellan oss och ECB är inte så stor, men svensk kärn inflation har legat ett snäpp högre länge. Valutor reagerar på realräntespreaden, inte bara räntespreaden

2, sverige har högre skuldkvot (hushållens skulder/disp inkomst) än Europa. För varje punkts höjning så kommer det att trycka undan konsumtion och tillväxt mer i Sverige än i Europa. Det betyder att risken att Ingves ska föra en hökigare politik än Draghi är typ noll. Det innebär att kronan rent strukturellt inte kan bli stark mot Euron.

Två rätt bra skäl ellerhur?

—————

Ingves har talat inför nationalekonomiska föreningen, och lyfter fram sin syn på vad en neutral realränta är idag. Detta har han luftat tidigare, men det var ett tag sedan.

https://www.di.se/analys/ingves-oppnar-for-dramatiskt-skifte/

Han flaggar upp för något som jag har påstått i ett par år, nämligen att den neutrala realräntan inte längre ligger kring 1,0-1,5%, dvs nominellt 3-3,5%, utan snarare minus 1%, dvs nominellt plus 1%. Detta är enkel matte egentligen och något jag visat på flera gånger. Vid +1% styrränta så kommer den rörliga bolåneräntan att ligga på ca 2,5%. Den bundna 5åriga kommer ligga på 3,5-4% givet normala spreadar mot 5åriga bostadsobligationen. Den viktade bolåneräntan kommer att ligga  på minst 3%. Räntor på andra lån kommer att ligga ännu högre. Den storleken på räntekostnader som kommer belasta svenska hushåll kommer att bromsa in ekonomin på ett sätt att ytterligare höjningar i princip är omöjliga. Även om löner och inflation är markant högre än idag. Inflation och löner kommer nämligen inte att orka ligga kvar på höga nivåer under trycket från räntekostnader. Jag tror att Ingves vetat detta lika länge som jag, men det är först nu han verkar ta bladet från munnen. Detta förhållande kommer råda så länge som skuldkvoten är så hög som den är. Det är först om 10 kanske 20 år om inkomsterna växer till sig samtidigt som skulderna inte gör det som situationen kan bli annorlunda. Först då kan högre realräntor anses vara neutrala…. men inte idag!

Jag har räknat på detta tidigare. Vid 1% styrränta så hamnar inte Sverige i recession. Men vi kommer få svårt att växa. Vid 1,5% så är recession sannolik, vid 2% garanterad.

Detta innebär att vi inte kommer att kunna spara riskfritt och få real avkastning. Detta får framförallt konsekvenser för våra pensioner. Detta är en viktig debatt, för ALLA!

Over n´Out

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 30 kommentarer

Bits and pieces

Knappt hade Trumps twitter svalnat förrän man meddelade att vice premiärminister Liu He kommer till Washington i veckan. PBOC, Kinas centralbank, meddelar också att man sänker reservkravet för mindre banker verksamma mot SMEs, dvs småföretag. Helt plötsligt är det lite bättre tongångar igen. Känns som att vi börjar närma oss målgång på det här avtalet, och då är det inte konstigt att det hettar till lite här och varstans.

Noterar att Ray Dalio varnar för börsras mot bakgrund av lägre vinstmarginaler. Buffet varnar inte för vinstras, men en av hans favoritindikatorer för börsen är Börsvärde i förhållande till GNP (alltså inte GDP utan Gross National Product som inkluderar Amerikanska företags aktivitet utanför USA) är också på en hög nivå. Ett alternativ till den här indikatorn är P/S-talet som säger ungefär samma sak. PS-talet är högt när vinster, och framförallt vinstmarginaler är höga. Det är ingen säljsignal i sig, MEN viker marginalerna i kombination med höga PS-tal, då blir det dålig börs kan man säga. Det är oftast sent i börscykel som PS-talen är höga, pga höga vinstmarginaler, och ger därmed inveterare en heads up och det finns stor nedsida om marginalerna börjar svika. PE-talet under den här tiden ger inte samma signal då det kan vara högst normalt. Senast vi hade en sådan situation var på toppen 2007, då PE-talet var medel, men PS talet var högt. Så är egentligen är Buffet och Dalio inne på samma spår. PS-talen är höga = stor nedsida om marginalerna krymper.

PROBLEMET är att PS-talet har varit högt i många år. Så det är som sagt ingen säljsignal i sig. För att förstå om marginalerna ska ner, så måste man förstå varför de varit höga och varför de nu ska falla? Marginalerna är höga pga flera faktorer

1, Löneutvecklingen har varit trög

2, Räntekostnaderna är lägre än någonsin

3, Avskrivningar är på låga nivåer, till följd av lägre CapEx

4, Lägre skatt

Normalt sett är klassisk Operational Leverage som driver upp marginalerna i en konjunktur uppgång, dvs ökad försäljning, och stabil bruttomarginal, gör att bruttovinsten ökar i pengar räknat snabbare än kostnader längre ner, vilket gör att vinsten på sista raden ökar snabbt. Således ökar vinstmarginalen. Men under de senaste 10 åren så har bruttovinstutvecklingen varit below trend, och det är punkterna 1-4 som gör att vinstmarginalen är rekordhög.

Okej, tillbaks till Buffett och Dalio. Vad skulle kunna få den att falla? Två saker

1, Att vi får recession, dvs negativ nominell BNP, vilket gör att Försäljningen krymper, och eftersom de fasta kostnaderna inte tenderar till att minska lika snabbt, så krymper således vinsten…. alltså vinstmarginalen.

Om jag har förstått det rätt så är vare sig Buffett eller Dalio några som är strong believers i recession. Inte för att det helt saknas förutsättningar och eller att risken inte finns… mer att summasumarum så ser de ingen större recessionsrisk framöver.

2, Att kostnaderna drar ovan, och då är det framförallt 1 och 2.

Scenariot är följande: Lönerna stiger till följd av hygglig konjunktur och god arbetsmarknad. Bolag som INTE har pricing Power kan inte höja priserna. Deras vinst minskar med ökade lönekostnader. Bolag som har pricing Power höjer priserna, varpå inflationen stiger och räntorna stiger. Eftersom räntekostnaderna för hushållen stiger så äter de upp löneökningen så det finns mindre pengar över att handla för. Dvs trots att företagen höjt priserna, så sjunker deras försäljning. Ökade lönekostnader gör att vinsten krymper. Skulder i bolag kostar mer i räntekostnader, dvs lägre vinst.

Det är detta D&B är inne på. Dvs efter många år där arbetsgivarna och kapitaliserna har varit vinnare, så är det dags att ge tilbaks lite Power till arbetstagarna, med följdeffekten att vinsterna krymper och marginalerna normaliseras.

Jag tror att D&B har rätt… men inte just nu. Rådande soft patch gör att de har fel. Kommer tillväxten, löneökningarna, inflation och räntehöjningar tillbaks 2020…… då är deras case högaktuellt.

Jag har tidigare skrivit mycket om löner…. utöver tajtarbetsmarkad faktorn…. så finns det ett 10-tal andra strukturellt faktorer som påverkar lönerna. Hittills vet jag inte någon som lyckats fånga allt i någon modell… utan att extrapolera i efterhand. Jag är ödmjuk!

Nedan chart är intressant, säger att senaste 10 åren har jobben skapats i enkla jobb, eller mer avancerade. Typ advokat eller Starbucksbarista. Tidigare ”medelklass-jobb” har inte vuxit i samma utsträckning. Polarisering och Trump är två ord jag kommer att tänka på!

Nedan visar statskulderna. Japan har ju klarat sig hyggligt mycket pga att medborgarna äger skulden själva. Förstår ni? Japanska hushåll har finansiella tillgångar (statspapper). Japanska staten har enorma skulder (statspapper). Netto noll i samma valuta.

Sverige ligger också rätt lågt. Endast 30% av statskulden ligger hos utlänningar. Med tanke på att skulden är på ynka 1,200mdr kr, så är det typ 360mdr. Det är felräkningspengar.

Nej den stora grejen är bostadslånen. Där sitter utlandet på 1,500mdr i finansiering. Men vänta lite, finns det 1,500 i skulder så finns det 1,500 i tillgångar. Jajamensan, visst finns det 1500 i bostäder. 1500 i skulder är lika farligt som 1500 i tillgångar är härligt. Kruxet är vad tillgångarna avkastar så att de kan betala ränta på skulden. Men vadå? Bostäder avkastar ju inget. Jovisst, de som bor i dem har inkomster, dvs lön. Det är avkastningen, som går till skulderna. Alltså, som vanligt är det relationen mellan skulder och inkomster som är intressant. Krackelerar den, så krackelerar tillgångarna.

I fallet japan då. Staten sitter på skulder, men innehavarna, befolkningen på tillgångarna. Så länge som staten betalar ränta på skulderna så är det lugnt. Men var kommer räntan ifrån? Jo skatteinkomsterna. Var kommer de ifrån? Skatt på arbete. Så man kan säga att japanska befolkningen sitter på tillgångarna men knegar ihop ränteinkomsterna själva. Slutar de få lön så blir det jobbigt. Extra jobbigt för dem då deras tillgångar får problem. Ungefär som våra bostäders värde får problem om vi slutar jobba. Recession är inget kul i skuldsatta ekonomier, även om det finns tillgångar. Tillgångarna är ju bara en funktion av skulderna ändå. Nej det primära här är recession… det är inget bra när det finns för mycket skuld. Så man kan säga så här…. drar räntekostnaderna jättemycket så blir belastningen jobbig för svenska hushåll, för japanska hushåll blir belastningen inte så tung, för statens räntekostnader är hushållens ränteinkomster, fast där räntekostnaderna finansieras genom hushållens arbete. Så de tar ut varandra.

Kan vi undvika recession? Tyvärr, recessionens moder är högkonjunkturen. Så länge som vi vill ha det ena så får vi det andra. Det krävs bara lite stigande löner och rätt hög inflation… något vi inte haft på länge! Men som vi tar ett steg närmare varje gång vi har ett år med positiv tillväxt och några fler i sysselsättning!

 

 

Have a nice one

Publicerat i Uncategorized | 10 kommentarer

Trump sätter in sista stöten

Trump har ju legat ganska lågt på sistone när det kommer till handelskonflikten. Fram tills nu. Nu twittrar han att han tänker höja tullarna mot Kina från 10% till 25% om de inte får till ett avtal senast fredag. Låter som om de i stort sett är i hamn, men att de kanske har någon eller några kvarvarande stötestenar. Varpå Trump tar till sitt yttersta vapen för att visa kineserna att han menar allvar. Har svårt att se varför han skulle vilja förstöra hela förhandlingen och kanske inte få till ett avtal alls. Jag hoppas på avtal på fredag! Det skulle i så fall betyda att det är en Buy the dip situation.

I fredags kom det jobbdata från USA. Det skapades 263k jobb i april mot väntat 185k och fg 189k (nedreviderat från 196k). Otroligt bra siffra!!! Ser man till senaste 3 månaderna har det skapats 505k jobb, eller 168k/månad. Det lirar med en årlig jobbskapartakt på 1,3% vilket lirar med cirka 2,3% BNP tillväxt. Inte dåligt!

Timlönerna kom in på 3,2% YoY mot väntat 3,3 och fg 3,2%. Ingen sprudlande lönetillväxt trots så starkt jobbskapande och en arbetslöshet på låga 3,6%. Men 3,2% YoY är ändå lite högre än ECI som kom i förra veckan och pekar på 2,8%. Detta kan tyckas vara små skillnader men är det inte. Timlönerna pekar på att lönetakten har svårt att sjunka utan är på en fortsatt hög nivå, vilket skulle kunna motiveras med ett högt jobbskapande i kombination med en tajt arbetsmarknad. 3,2% pekar på en core PCE om 2,2% och därför skulle dagens låga core PCE bara vara temporär. ECI däremot pekar på att lönerna har kommit ner en bra bit och lirar mer med den inflationstakt som råder just nu. Kort sagt, ECI styrker FEDs politik att de kan sitta lugnt i båten, medan timlönerna snarare pekar på att FED ganska snart kan få problem med sin politik om inflationen börjar dra över 2% snart igen. Det är ju smått viktiga skillnader faktiskt.

Över tid så drar inte de här bägge måtten åt var sitt håll, utan skillnader brukar försvinna efter ett tag. Men det är ändå viktigt att förstå skillnaderna mellan måtten. Tänk dig att Kalle jobbar 8 timmar om dagen, 40 i veckan, 160 i månaden. Han tjänar 200kr i timmen. Dvs 32,000kr/mån. Timlönen tar fasta på 200kr. ECI tar fasta på 32,000kr. Ökar timlönen med 3% så ökar den till 206kr. Timlönerna som kom i fredags fångar denna skillnaden. Om Kalle fortsätter att jobba 160 timmar i månaden så ökar hans lön till 32,960kr, dvs en ökning med 3%. Detta fångar ECI. Skulle Kalle däremot dra ner på jobbet, typ 155 timmar, samtidigt som hans timlön stiger till 206kr så får han ut 32,000kr. Samma som innan, trots högre timlön. Då hade ECI ökat med 0%. Där ligger skillnaden. Vilken är mest rättvisande? Frågar du mig så säger ju timlönerna mer om själva tajtheten i arbetsmarknaden. Dvs Arbetsgivarna skruvar upp lönen för att attrahera och behålla personal. Men ECI säger mer om de verkliga lönerna.

Vilket är viktigast för inflation i slutändan? Jag skulle säga ECI. Företag är inte så raffinerade. Stiger deras lönekostnader, så sjunker deras vinster och vinstmarginaler, allt annat lika. Deras spontana reaktion är att höja priserna i motsvarande grad så att vinsten inte sjunker. Därför struntar dem om timlönen stiger till 206kr eller ej, om den utbetalade lönen är oförändrad. ”Inflation stiger när företagen höjer priserna, företagen höjer priserna för att försvara vinsterna”.

Sen är det klart att det inte är rimligt med stigande timlöner på lång sikt, utan att totala löner hänger med. Därför är det oftast ingen större skillnad mellan ECI och timlöner, och när det uppstår skillnader så brukar de konvergera efter ett tag. Detta tror jag kommer hända även denna gång, och lönetakten ligger väl någonstans kring 3%. Vilket lirar med en Core PCE om 2%. Givet den starka dollarn, så importerar Usa någon tiondels deflation, så Core PCE kan förväntas vara rätt stabil framöver om ni frågar mig!

På det hela taget känner jag mig rätt positiv. Jag är mer orolig längre fram när tillväxten tilltar, och vi samtidigt har en så tajt arbetsmarknad. Vad händer med löner och inflation då. Sen finns det fortfarande en väldigt starkt case för en 5-10% svagare dollar…. detta sammantaget kan få FED att svänga om sin politik lika snabbt som man gjorde i januari, och då är jag rädd att reaktionen kan bli lika kraftfull på nedsidan, som den nu varit på uppsidan. Om jag har räknat rätt så innebär en styrränta på 3,25/3,50  att USA hamnar i recession 12-18 månader senare. Men som sagt, det är ett case för 2020. Egentligen borde vi vara glada för lite svag data nu, då det gör det möjligt för FED att sitta still i båten.

——————-

Det har även kommit PMI för tjänstesektorn. ISM non-Mfg kom in på 55,5 mot väntat 57,0 och fg 56,1. US Service PMI kom in på 53,0 mot flash 52,9 och fg 55,3. Inte så dåligt som ni tror utan lirar rätt väl med den soft patch som råder. Givet jobbskapande och löner är jag inte orolig.

Nordeas strateger lyfter fram US Finacial Conditions som leader för Mfg ISM. Den pekar på att ISM kommer att lyfta längre fram. Jag säger inte emot. Låneräntorna är ner sedan i vinstras och det tar ett halvår innan de får genomslag. På  kort sikt, dvs ISM kommande 1-2 månader kan dock fortsätta att komma in svagt, inte minst om man ser till ration mellan ISM new orders och inventories.

Nordea lyfter fram Semiconductor index, samt Koreansk exportdata, som gröna skott att det börjar hända saker i Kina och Asien. Jag håller med, och det vore väl konstigt annars med tanke på att de stimulerat för 6% av BNP.

Låt oss bara få till ett handelsavtal så har vi OMX i 1730 innan midsommar. Därifrån kanske man ska dra upp kassan mitt i all optimism och ta semester…. i oktober brukar man kunna komma in till bra priser igen.

Ha en fin vecka!!!

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Svag ISM och hökig FED

Rykten gör gällande att vi kan få ett handelsavtal på plats inom två veckor. Det är bra för sentimentet såklart, men mycket är redan taget!

Igår kom Manufactoring ISM in på 52,8 mot väntat 55,0 och fg 55,3. New Order komponenten kom in på 51,7 mot fg 57,4. Mycket svagt. Systersiffran US Mfg PMI kom in på 52,6 mot flash 52,4 och fg 52,4. New Order komponenten var särskilt starkt. Stabilt och bra!!! Hur fan ska man tolka det här undrar många? För det första kan man säga att svaga Chicago PMI hade rätt i förgår. ISM blev dålig. Men både Chicago och ISM har haft en sak gemensamt under en längre tid, och det är att de har legat artificiellt högt jämfört med den laggande realekonomiska datan. US PMI, och andra lokala PMIs har legat mer nivåmässigt rätt. Varför det är så vet jag faktiskt inte. Jag vet bara att Markit, som ställer samman PMIs i världen, bla USA, var väldigt nöjd igår med att ISM ser ut att ha overstated den ekonomiska aktiviteten. Att ISM nu kommer ner mot US PMI och att de fullt ut konverterat ser jag som makrodata nörd som något positivt. Nuvarande nivåer pekar inte på någon recession, utan lirar ganska väl med rådande soft patch. För soft patch är det, tro inget annat. BNP siffran var ju till stor del dopad av ökade lager och export som har kopplingar till handelskonflikten. Rensar man för detta så växer USA med runt 2%. Datan ovan visar också att någon recovery inte lurar runt hörnet. Dvs Soft patch håller i sig även under Q2. Det är i linje med min tro att hela 1H19 är rätt svagt. Det är inte förrän under 2H19 som det bör ta fart igen, och därför kan vi inte vänta oss stigande PMIs förrän efter sommaren om vi utgår från att datan leder aktiviteten med cirka ett kvartal. Den här april siffran beskriver alltså läget i maj-juli. Augusti siffran, som kommer i september, och beskriver läget i september-november vill vi ska vara bra. Fram tills dess har vi överseende, givet att de inte dyker under 48. För då är det nåt annat på gång. Tittar man på ration mellan underkomponenterna New order/Inventories så säger den också att headline siffran inte kommer lyfta i närtid. Varför tror jag så hårt på recovery under 2H19. Jo för att jag följer den 30-åriga genomsnittliga Mortgage räntan i USA. Den kan man säga är en Proxy för hushållens räntekostnader. Den steg kraftigt från hösten 2017 till hösten 2018 som ett resultat av FEDs höjningar. Den ränteuppgången förklarar till stor del den soft patch vi har nu. MEN, denna 30-åring föll lika kraftigt från förra hösten fram till nyligen, och det är frukterna av det vi kommer börja skörda i slutet av året.

Börsen, dvs SPX, och PMI datan då? Vad ska man tro? Tja den var varken eller. Tillräckligt knepig för att locka fram profit taking kring ATH nivåer. Tillräckligt comforting för att locka fram köpare när RSI kommer ner. Förstår ni hur jag menar?

Rent generellt tror jag börsen kan gå några procent till. Sen är det dags för en sättning och lite sidledes. I avvakta på recovery data och inprisning av 2020 vinsterna, som potentiellt kan ta oss 10%+ till från dagens nivåer.

Många har säkert noterat att Trump är sur för att FED inte sänker räntan. Låt mig vara helt tydlig, Trump har noll pull på penningpoltiken. De bryr sig noll och nada. Om de mot förmodan sänker är det för att datan har kommit in på ett sätt som leder till sänkning. Jag måste säga att jag tycker nästan lite synd om Trump. Han är liksom ”between a rock and a hard Place”, i trippel bemärkelse. 1, Dagens räntor gör att han kommer behöva betala cirka 480mdr dollar i räntekostnader på statsskulden. Samtidigt finns det inget som talar för att FED tänker sänka räntan. Det är inga småpotatis. Budgeten är väl på knappt 5,000mdr, så det är ju drygt 10% som bara går till räntor. 2, Om man hade kunnat köra budgetunderskott så hade ju de kunnat ta smällen, men med demokrater i kongressen så gör dem allt för att bråka med Trump, vilket bla omfattar skuldtaket. Det såg vi senast i vintras. Dessutom är det val nästa år. Dvs Trump tvingas hålla nere budgetunderskottet allt annat lika. 3, Man skulle kunna finansiera räntorna med högre skatter, men givet Trumps väljare och det faktum att han är republikan så lär inte det ske. Skatteintäkterna lär tvärtom minska då de är korrelerade med konjunkturen som alltså står för en inbromsning. Tre starka krafter  som gör att Trumps ända utväg är att sänka kostnaderna, vilket inte är modellen man vinner val på. USA går till val nästa år. Stackars Trump. Det är nästan så att han borde hoppas på ISM under 50 ;-). I ett sånt läge sänker FED räntan, samt att kongressen får det svårare att bråka med Trump om ekonomin bromsar in, då de kommer framstå som genomruttna taktiska politiker, när Trump bara försöker stimulera ekonomin och göra det som är bäst för medborgarna……

Är räntorna på den Amerikanska statsskulden en stor grej undrar ni? Tja 480 mdr dollar är en hel del. Det är lika mycket som Sveriges hela BNP. Skulle man höja skatten på varje arbetande amerikan så att det täckte räntorna så hade man fått höja med c3,000 dollar om året, eller 250usd/månaden. Inte småpotatis!

Om man tittar historiskt har FED sänkt två gånger när ISM dykt under 50, varpå tillväxten tagit fart igen, och man har inte fortsatt sänka räntan i klassisk räntesänkarcykel/recession. Detta var under 1995 och 1998. Dvs om ISM skulle falla ner under 48 så är det implicit med tillväxt under 2%, jobbskapande faller under 100k/månaden, löner och inflation väntas falla ytterligare. Detta kommer trigga FED att sänka. Där är vi inte ännu, och det är inte mitt base case. Men Just sayin. Dyker ISM under 48 så är det troligt med räntesänkningar.

Apropå FED, de hade räntemöte igår. Två saker:

1, De gjorde klart för marknaden att de känner sig komfortabla med sina prognoser  och rådande styrränta. Dvs de har ingen plan att vare sig höja eller sänka.

Det finns en hel del aktörer där ute som tror på sänkningar senare i år. De aktörerna är påverkade av rådande soft patch och ser hur inflationsdatan pekar ner. De fick sig en käftsmäll igår kan man säga.

2, Men det räckte inte med att ge pessimisterna på nöten. Man sa även att de förväntar sig att efter regn kommer solsken. Dvs efter den här soft patchen tilltar tillväxten och  jobbskapande igen, varpå löner och inflation börjar röra sig uppåt igen. Detta UTAN hjälp av sänkningar. Så om något, så är nästa steg i penningpolitiken en höjning. Inte en sänkning. Men som sagt under punkt 1, detta är först aktuellt en bra bit in på 2020. De var väldigt tydliga med att man nu ligger stilla.

Jag tror FED har rätt. Skulle ISM mfl dyka under 48…. då är det andra bullar. Men detta är inte troligt.

Inför FED mötet var räntorna ganska nedtryckta, men vände tvärt, och började stiga kraftigt istället. Risk-on tänker kanske någon? Tyvärr, det kräver nämligen en svag dollar, och den var tämligen stark. Så reaktionen var en mer klassisk konjunkturell reaktion. Dvs bättre tider väntar om vi får tro FED, dvs stark dollar och stigande räntor.

Från Europa har det också kommit PMIs. Tyska Mfg PMI kom in på 44,4 mot flash 44,5 och fg 44,1. Gäsp. Från Europa kom den in på 47,9 mot flash 47,8 och fg 47,5. Gäsp. Ja, de är bättre än sist och smått bättre än väntat. Men det är felräkningspengar. Det viktiga är att de inte faller vidare. Att de bromsat upp. Att Europa typ växer med 1%… men att vi vare sig är på väg ner till sämre nivåer, eller bättre för den delen. Det är bra, eller inte så dåligt, eller hur man nu ska formulera sig. Éuropa har aldrig fixat nåt av egen maskin. USA och Asien behöver ryska upp sig, och sen kommer vi med eftersläpning. Även om 2H19 kan bli bättre än 1H19 så lär det inte bjuda på några stora överraskningar. ”Caset Europa” är i så fall 2020. Kan man tänka sig 1,5-2% tillväxt? 5-10% vinsttillväxt? Någon kanske tänker, men då är Sverige också tråkigt eller? Njae, Svenska börsen är cyklisk som tusan. Exponering mot den globala tillväxten och konjunktur och industricykeln. Så Svenska börsen lär vara pigg och glad så länge som det allmänna börsläget är muntert. Håll koll på USA alltså!

Jag ska inte tjata om svensk penninpolitik och kronan. Men även idag kom Mfg PMI för Sverige. En siffra jag normalt sett inte följer. Men den kom in på 50,9. Inte särskilt bra. Men tyskland ligger på 44,4 och Europa 47,9. Var tror ni den svenska siffran legat på om kronan stått i 9,60 eller 8,60 mot Euron senaste året? Inget vet, men en sak vet jag, den hade inte stått högre än idag. Många säger att svensk export har trendat ner och den svaga kronan inte hjälper. Jag säger att svensk export hade varit ännu sämre med starkare krona.

Over´n´Out

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

It´s all about China

Idag kom PMI data från Kina. NBS Mfg PMI kom in på 50,1 mot väntat 50,5 och fg 50,5. Caixin Mfg PMI kom in på 50,2 mot väntat 51,0 och fg 50,8. Inte riktigt så pigga som man kunnat hoppas på. Men marknaden tog dem hyfsat med ro. Siffrorna är ingen katastrof, men å andra sidan pekar de inte på någon stark stimulans påverkad återhämtning heller.

Tittar man på de asiatiska börserna, och de kinesiska i synnerhet, så har de gått som raketer i år. MEN senaste veckan har vi haft en del profit taking och RSI har kommit ner till mer aptitliga nivåer. Kanske var marknaden lite förberedd på att datan inte skulle komma skjuten som ur en kanon utan den kommer att gradvis förbättras.

Hur stark påverkan stimulanspaketen, 6% av BNP, kommer att ge handlar även vad som händer med valutan. Den senaste tidens dollarstyrka är ett problem för Kina, och motverkar stimulanserna. På dagens nivåer är det väl okej, men skulle Dollarindex, typ DXY, fortsätta att stärkas i all väsentlighet, då kan detta bli ett problem. Dollarstyrkan är ju även ett problem för amerikanerna själva, så klättrar dollarn vidare, säg 5% till, så kommer det vara skäl nog för FED att sänka räntan. Även om tillväxt, jobb, löner och inflation inte pekar på detta. Än så länge är det okej, men jag ber er alla att hålla ett öga på Dollarindex samt Kinesiska valutan CNY. Den senare får inte stänga högre än 6,79. Då blir det baisse igen, för då kommer börserna prisa in ny kinafrossa.

—————————–

ECI, Economic Cost Index, som kommer kvartalsvis och är FEDs favomått över löner kom precis. Lönerna för 1Q19 kom in på 0,7% QoQ mot väntat 0,7 och fg 0,7. Inline. I årstakt kom lönerna in på 2,9% sett till Total Compensation, och 2,8% bara sett till lönerna. Det kan jämföras med Q4 siffran som låg på 3,1% YoY samt 2,9%. Lönerna är på väg ner. Precis som med Core PCE. Det är egentligen bara timlönerna som kommer på fredag tillsammans med övrig jobbdata som ligger lite högre. Men de kommer också komma ner. Sett till lönetakten, och därmed förväntad kärninflation, kan jag bara säga att FED ligger strax under målet. De kan vara nöjda. Ingen överhettning här inte. Överhettning leder ofta till recession. Nu ska de bara se till att ligga på en så neutral penningpolitik som möjligt, dvs en styrränta som vare sig tvingar fram högre el lägre inflation. Spontant skulle jag säga att 2,25/2,50% styrränta är lite högt. Den hade kunnat sänkas både en och två gånger utan att radikalt förändra bilden. Men samtidigt gillar inte marknaden om FED skulle hatta fram och tillbaka. Penningpolitik är ändå inget finlir som går att detaljstyra om någon nu trodde det. Nej, det är förmodligen bäst att de ligger stilla. Skulle dock dollarn stärkas mot ex 1,05EUR, då gör de nog rätt i att sänka både en och två gånger. Men där är vi inte ännu….

———————————

Flash BNP i Europa för Q1 kom in på 1,2% YoY mot väntat 1,1 och fg 1,1….. Europa är inte recession, men helt klart soft patch. Skapar inte många jobb, köpkraft och inflation med den tillväxten. Den kinesiska tigern måste vakna för att det ska bli lite liv i bygget. Stark dollar, dvs svag Euro är alltid bra. Även om det är lite kissaibrallan effekt….

Tänk på att Europa är vår största kund, och det var detta som Ingves kände sig tvungen att förhålla sig till när han sköt upp nästa höjning.

———————————–

Amerikanska huspriser, i form av Case Shiller, kom också precis in på 3,0% YoY mot väntat 3,2 och fg 3,6. Helt enligt mina förväntningar att den bör dra mot noll under våren. Faktum är att i absoluta termer tog priserna ett litet skutt uppåt i februari. Det är ett styrketecken. Men som tidigare sagt. Det viktiga rent strukturellt, är att priserna håller sig. Typ flat. It´s good enough, och bra för consumer confidence. Lirar med räntorna.

——————————

Chicago PMI kom också precis. Den brukar leda ISM rätt bra, av det enkla skälet att de har samma mätperiod. ISM kommer imorgon, och det är den verkligt viktiga siffran. Chicago PMI kom in på 52,6 mot väntat 59,0 och fg 58,7. Katastrof dålig. Innebär detta att ISM kommer trilla sönder och samman imorgon, och Q1 soft patch var ingalunda as bad as it gets, utan det väntar mer problem….. nej jag hoppas inte det. Chicago har faktiskt varit artificiellt hög väldigt länge. Nivåer som 52,6 är nästan mer i linje vad andra PMIs visat. Men visst kan det innebära att ISM blir en besvikelse imorgon. Det skulle i så fall visa att Q1 inte behöver vara det sämsta kvartalet realekonomiskt utan att även Q2 kan bli svagt. Marknaden räknar med ett svagt 1H19 så detta är ingen biggy egentligen. Det viktiga är att recovery caset för 2H19 finns kvar, och ännu viktigare att 2020 kommer att bli skapligt. Så länge som det finns en tro att 2020 kommer att bli skapligt på alla sätt, så kommer trenden vara intakt, och det är en fortsatt Buy the dip marknad. Att ha rätt i den analysen är det klart viktigaste.

Imorgon kommer ISM och US PMI…. börsen har ju sprungit på och därför krävs det inte mycket för att trigga lite profit taking…. men när RSI kommer ner på intressanta nivåer så köper jag…. caset är intakt, så jag siktar på test av OMX 1,730ish, och sen blir det Fib38/50 test i avvaktan på att 2020-recoverien ska börja prisas in.

Om vi tror på recovery, så har jag svårt att se hur Usa är ensam på den vagnen. Asien måste vara med. Är Asien och Usa på G, då lär även Europa vara det… och då har jag svårt att se hur dollarn ska fortsätta att bli allt starkare. Datan måste pigga på sig i Europa. Då lyfter räntorna från depressed nivåer, och då stärks euron, dvs dollarn försvagas…. och vi har ett synkroniserat lyft på de flesta börser… men när? Den som det visste?

Trevlig Valborg, starta ingen skogsbrand!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Viktig vecka

Under årets första två månader ökade de Svenska lönerna med 2,5% i årstakt. Det är samma takt som rådde under hela 2018. I februari ensamt var de upp med 2,4%. Löneökningstakten i Sverige ligger faktiskt på i snitt 2,5% sedan 2013. Steady as a rock!

http://www.mi.se/press/nyheter/2019/04/loneutvecklingen-till-och-med-februari-2019/

2,5% lönetakt lirar med 1,5% kärninflation. Så över tid kan man inte förvänta sig nåt annat. Givet att bygg- och exportsektorn inte är jättepigg, så lär nästa avtalsrörelse inte föra med sig andra löner än de vi har idag. Därför är det rimligt att anta att lönetakten även framgent kommer ligga på c2,5%. Därför bör inte Riksbanken eller någon annan vänta sig någon annan inflation än c1,5% över tid. Visst, kraftiga rörelser i kronan bör rent modellmässigt ge viss inverkan. Samtidigt har senaste kronförsvagningen inte gjort det. Riksbanken tror på 2,7% i lönetakt i år. Den är nedreviderad från tidigare högre nivåer, och den lär behövas revideras ner igen. Lönerna är vad de är, och jag vet ärligt talat in vilket typ av 1, tillväxt i kombination med 2, sysselsättningsgrad, som krävs för att lönerna ska börja krypa uppåt. Det känns som det är långt kvar. Kontentan kvarstår…. Ingves, säg att jag är en gubbe som kommer från framtiden, rättare sagt år 2024, och jag vet med facit i hand att inflationen kommer ligga kvar under 2% under alla år trots att tillväxten fladdrar runt en hel del. När du nu vet detta: Vilken strategi är lämplig, frågar jag. Svaret är givet. Han kommer säga. Det är enkelt. Då behöver jag bara förhålla mig till Draghi. Ligger Draghi kvar på 0%, så kan inte jag höja till 1% för då kommer kronan kosta 8,60euro, och det funkar inte. Så givet att Draghi ligger kvar, så ligger jag kvar. Höjer Draghi, så höjer jag.

—————————-

Det pratas mycket om hur fattiga alla är i Sverige pga av den svaga svenska kronan.  Därför är det intressant med Swedbanks senaste uträkning som visar att svenska löntagare har fått 41% mer i plånboken senaste 15 åren, efter skatt OCH efter prisökningar.

https://www.di.se/nyheter/lontagarna-har-fatt-mer-att-satta-spratt-pa-stora-standardhojningar/

Det är ca 2,3% om året!!! Not bad. Det handlar dels om jobbskatteavdrag under Reinfeldts tid. Skatten är lägre. Men det handlar också om att trots att lönerna ökar långsamt, har priserna ökar ännu mer långsamt.

Man kan dra detta ytterligare ett steg, och titta på disponibelinkomster efter räntekostnader. Nu är det ju inte alla som omfattas av detta, men på aggregerad nivå slår det in. Då ser det ännu bättre ut pga låga räntor. Detta trots större lån.

Jag har skrivit om det här tidigare, Kontentan är: Trots att löneökningarna senaste 15 åren varit små, så har vi haft mer pengar än någonsin att spendera på ren konsumtion TACK VARE 1, jobbskatteavdrag 2, låga prisökningar och 3, låga räntekostnader.

Sen vad säger det här om framtiden? Inte ett skit. Skulle priserna börja dra, och så även räntekostnaderna, samtidigt som skatterna inte sänks. Då vänder kalkylen lika snabbt som den såg bra ut!

Faktum är att Ingves tycker det är ett problem med låg inflation. Han ska vara glad över låg inflation. Det är tack vare den som svenska löntagare haft en disponibel inkomst efter räntekostnader som ökat, på aggregerad nivå, med minst 4% om året. Hade vi haft strukturellt inflation över 2% under den här tiden så hade det aldrig sett ut så här.

———————————


Kärninflationen i USA, mätt som Core PCE, kom precis in på 1,6% YoY mot väntat 1,7 och fg 1,8. Så här med facit i hand är det därför inte så konstigt att FED så radikalt kunde ändra policy i januari. Inflationen är inte längre ett problem. Faktum är att med styrränta på 2,25/2,50 så kan man säga att FED erbjuder spararna positiv realavkastning, vilket manar till sparande, inte konsumtion. Därför kan man säga att FED numera bedriver en åtstramningspolitik. Det får kanske en och annan att tänka på räntesänkningar. Njae, för det första handlar inte en eventuell sänkning om nuvarande inflationstakt, utan vad den kan tänkas bli i framtiden. Givet att rapporterna trillar in okej, under ett kvartal som skulle vara det sämsta, på randen till recession, samt att sentimentsindikatorer vänt upp och tillväxt för 2H19 ser riktigt hyfsad ut så kommer FED att avvakta. Tillväxt i höst norr om 2% samt jobbskapartakt norr om 100k kommer göra att man INTE sänker. Det finns ytterligare en faktor, lönerna. De ligger ju fortfarande på 3%+ vilket lirar med 2%+ core PCE. Därför är det troligt med en konvergering mellan löner och core PCE senare i år. Det borde debatteras mer om detta. Men folk är väl inte intresserade. På fredag kommer jobbdata från USA. Stay Tuned!

 

Publicerat i Uncategorized | 13 kommentarer

USA och Dollar styrka

Idag kom BNP siffror från USA. Egentligen är det laggande data som inte betyder nåt för börsen. Men eftersom Q1 förväntas vara det svagaste kvartalet i år så är den intressant. BNP under Q1 kom in på 3,2% mot 2,0 väntat och fg 2,2. Sanslöst stark siffra, som pekar på att soft patch är en icke händelse. Värre är det för Asien, och i synnerhet i Europa.  Det är ganska bedrövligt egentligen. I USA kan man alltså höja räntan 9 gånger, vilket får ekonomin att knappt hicka till. Men inte mer. Samtidigt som Europa inte fixar att Asien lägger lite färre beställningar och att Euron stärks med 20% (när den gick från 1,05 till 1,25 eur/usd) utan att man nästan hamnar i recession. Och då har man inte ens rört räntan. Sanslöst. Asien är bättre, men inte mycket. Där har man fått dra på med stimulanser på 6% av BNP för att försvara befintlig tillväxt. Ni kommer ihåg det gamla talesättet ”när Usa nyser blir vi andra förkylda”

USAs relativa styrka har fått genomslag på räntorna. Tyska räntor är nertryckta. 10-åringen ligger på 0% och 2-åringen på -0,6%. Det är resultatet av en duvig Draghi, avsaknad av inflation och svag tillväxt. Amerikanska räntor har visserligen inte gått så starkt heller, men relativt de  Europeiska så har spreadarna ökat sedan oktober förra året. Stigande spreadar innebär en stark dollar, och ser man till DXY och mot Euron så har dollarn brutit upp i veckan. En stark dollar är i förlängningen dåligt för USA, och i regel dåligt för Asien. Men bra för Europa. En stark dollar i kombination med kraftigt stigande räntor, är tecken på Risk off. Men det är ingen risk-off vi ser nu. Det är USAs relativa styrka mot omvärlden. I förlängningen är det dock viktigt att Asien piggar på sig, vilket de borde givet de kraftiga stimulanserna, och sen även Europa. Dock känns det som om Europas gröna skott lär dröja till 2H19. Pmi i veckan som kommer är viktiga.

Ska trenden på börsen vara uppåtriktad även framöver, så är det egentligen inte en stark dollar vi vill ha. Stark dollar för med sig problem längre fram som börsen prisar in tidigt. En stark dollar är också bevis på att marknaden är relativt osugen på att ta risk vilket inte är förenligt med bra börs. En stark dollar kan också vara förenligt med stigande räntor, vilket i förlängningen inte är bra för multiplarna, vilket alltså är dåligt för börsen.

Jag är ju optimistisk till börsen, men ska detta fortsätta så måste nästan Europa och Asien ta över ledartröjan, och för detta krävs ännu mer gröna skott än vad vi har idag.

————————–

Det finns en konsensus syn nu att vi duckat recession och efter regn kommer solsken, eller åtminstone halvklart. Att bolagsrapporterna generellt är starka givet hur dåligt Q1 ”borde vara” gör marknaden trygg. Men samtidigt anser många att börsen sprungit på, och till stor del diskar detta. Är glaset halvtomt eller halvfullt? Drar jag upp MSCI World så handlas den på samma nivå som september förra året, eller februari om du så vill. Hausse eller Flat marknad i 14 månader. You tell me!

Sett till årets väntade vinster (flat mot förra året) så börjar USA närma sig fwd PE 18. Det kan nog gå några procent till men luften börjar bli tunnare. Övriga världen är billigare, men for a reason, och kommer inte växla upp om inte datan gör det. Nästa år tror jag vinsterna kan öka i USA med 10%, och därmed kan USA dra minst 10% till, men det är lite väl tidigt att prisa in 2020 nu. Det får vänta till andra halvan i år. Min generella känsla är att man ska äga aktier men spara lite cash att köpa i dipparna. Partyt är inte över förrän FED börjar tala om räntehöjningar igen, och det kommer att dröja.

—————————

Aktiefonder med Global inriktning har tillsammans med Blandfonder varit de senaste årens stora vinnare flödesmässigt. Anledningen är enkel, rådgivare vill ge breda och väldiversifierade produkter till sina kunder. Ovanpå detta har Globalfonder gått bättre än Sverige fonder, som tidigare var default alternativet, under några år. Men hur smart är det?

Jag tittade på hur benchmark gått, dvs MSCI World med återlagda utdelningar. De senaste 5 åren har det gått 108% och senaste 3 åren 60%. Om man väljer den breda kategorin Global fonder i Morningstar (inkl fonder som inte säljs i Sverige, samt EN andelsklass per fond) så finns det 595 stycken.

Tittar man senaste 3 respektive 5 åren så är det c60 fonder som utvecklats bättre än index. Dvs ca 10% av fondutbudet. (I en perfekt värld borde denna siffra vara 50%, eller något lägre om man inkluderar avgifter). Av de svenska alternativen är det bara AP7 (som varit belånad, och som egentligen gått sämre än index om man riskjusterar avkastningen) och Öhman Global Hållbar som gått bättre på båda tidshorisonterna. Det får en att fundera. Finns det bättre alternativ? Jag tänker på 3 varianter här

1, Region

Är det lättare att hitta en skicklig Europa, en USA och en Asien-förvaltare och sätta samman dem tre så att det blir en global exponering?

Det verkar inte så. För när jag går igenom respektive fondkategori är resultatet lika nedslående som bland Globalfonderna.

Vad som däremot hade fungerat är om man viktat rätt. Dvs om man aktivt viktat upp USA (som gått bättre än övriga marknader), och ner resten. Då hade man presterat bättre än den bästa global fonden. Men då gäller det att veta vilket region som ska bäst och det är inte alltid det lättaste.

2, Sektor

Skulle man kunna plocka in skickliga sektor förvaltare och slå ett globalt index. Ja, här är resultaten mer uppmuntrande. Dvs det finns en större del skickliga sektorförvaltare som verkar kunna skapa mervärde. Viktar man dem som ett globalt index så lär man slå index. Problemet är att det blir väldigt många fonder.

Kan man dessutom välja ut rätt sektorer, som ex IT och hälsovård senaste åren, och undvika de sämre, då kan man få en Global exponering med studs i. Frestande tanke! Men med högre risk!

3, Faktor

Det finns ett antal faktorer som historiskt presterat bättre än Mcap viktade index. Det är

a, Value (dvs låg värdering, hög direktavkastning)

b, Growth (tillväxt bolag)

c, Quality (starka kassaflöden, okej balansräkning, hög lönsamhet, stabil vinstutveckling/marginaler, låg volatilitet osv)

d, Momentum (de aktier som outperformar idag outperformar imorgon, och tvärtom).

e, Size (småbolag som grupp outperformar stora)

Men detta är dessvärre ingen holy grail heller. Även om varje enskild faktor outperformar marknaden generellt över en säg 10 årsperiod, så kan den gå dåligt under enskilda perioder. Genom att kombinera flera faktorer tar man bort risken för kortsiktig underperformance, Men problemet är då att man får exponering till så många bolag att portföljen tenderar att inte avvika så mycket från marknaden. Därför blir också utvecklingen mer marknadslik, åtminstone på kort sikt.

Det lockar till att välja ut de faktorer som väntas gå bra, ungefär som att cherry pick sektorer eller länder/regioner. Men det är lättare sagt än gjort. Jag har haft diskussioner med många sk. Faktor experter genom åren. Cherry picking är svårt, anledningen är inte att det är svårt att välja vinnarfaktorn, utan att hoppa av den i tid när den går från att vara vinnarfaktor till förlorarfaktor. Det är det sistnämnda som förstör totalavkastning. Trots detta är förmodligen den bästa faktorvalsmetoden: ”let the trend be your friend”. Dvs den faktorn som presterar idag lär göra det även imorgon. Alla faktorer lär gå bra på lång sikt, men övervikta de som går bra just nu.

Så för att summera. Grundtanken med att ha en Global exponering i sitt pensionssparande är inte fel. Men att bara köpa en dyr och medioker Global fond är ingen optimal lösning. (Inte Blandfond heller). Bättre med en indexprodukt. Ett ännu bättre alternativ är förmodligen att Cherry pick globala sektor fonder, vars förvaltare har starkt trackrecord, och där sektorn rent strategiskt har framtiden för sig, OCH/ELLER ta in Faktor produkter med starkt track. Ofta är de senare dessutom lågkostnadsprodukter, och det är inte fel i ett långt pensionssparande.

De senaste 10 åren skulle man haft en Global IT-fond (Det är egentligen IT-sektorn som gjort att USA outperformat) som förvaltats av en skicklig aktiv förvaltare. Kan man göra samma strategiska analys igen, och förstå vad man ska ha de kommande 10 åren? Kanske….. jag vet vad jag tror på, men jag ska inte ägna mig åt försäljning här på bloggen.

——————-

Efter att ha läst på lite vad Riksbanken sa igår, så verkar det som om dörren för en höjning i december inte är helt stängd. Även april är troligare. En okej recovery under hösten, i kombination med centralbanker som är mindre oroliga, kan alltså leda till en höjning i december trots allt. På det hela taget tycker jag marknaden reagerade lite väl mycket igår.  Kronan bör inte, allt annat lika, bli så mycket svagare härifrån. Inte starkare heller. 10,60ish typ. Om det nu blir en höjning i december så kommer den först i slutet av året röra sig ner mot 10kr.

Nästa vecka är fullmatad med Q1 rapporter, men även PMIs från hela världen, amerikansk jobbdata, Svensk lönedata, Case shiller huspriser, BNP i Europa och US Core PCE. Sammantaget finns krut att både trigga vinsthemtagningar, som att ge rallyt en ytterligare knuff uppåt. Stay tuned!

Trevlig helg!

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 19 kommentarer