Leading or lagging

I dagar som dessa så kommer det in data som ibland är svag, ibland stark. Media och andra rafsar ihop några slutsatser och för den oinvigde så ger det ibland en splittrad bild.

Så här är det. Ledande data började vända ner under andra halvan förra året. En stark dollar, räntehöjningar och en massa andra faktorer pekade på samma bild. Tillväxten kommer att bromsa in. Soft Patch JA, recession Kanske. Nu några månader senare är det därför inte alls konstigt att data över det realekonomiska läget, den sk laggande datan kommer in svagt. BNP, detaljhandel, bilförsäljning, import/export osv. Det är väntat att den är svag. Men betyder den nåt för börsen? Inte egentligen. Det enda som är intressant är vad som händer om ytterligare 3-6 månader. Den ledande datan, samt surprisseindex främst i USA har vänt upp och kommit in starkare, och pekar på att det blir en ganska kortvarig soft patch, i likhet med dem vi sett sedan 2010.

I Europa och Sveriges fall talar vi om tillväxt ner mot 1%, i USA förmodligen 1,5-2%. Detta prisades in redan under förra året. Sedan i julas prisar man in vad som händer efter soft patch och det faktum att det ”bara” blir soft patch och inte recession. Marknaden håller nu på att prisa in recovery. Så om den realekonomiska datan börjar piggna till under 2H19 eller nåt, så kommer det redan vara i priserna. Det gäller alltså att hålla tungan rätt i mun och kunna skilja på data och data.

Ett bra exempel på detta är den Amerikanska detaljhandelsdatan som kom igår. Den presenteras i MoM% och då var tappet det största på nio år. Brandlarmsrubriker. Men om man tittar på YoY% eller datan i absolut form så ser man rätt snabbt att den är väl i paritet med soft patch nivåer under 2010 och framåt. Det är långt kvar till den nivån vi såg under recessionen under 2009. Jag säger inte att det INTE kan hända. Jag säger bara att datan igår inte var på recessionsnivå. Den var på soft patch nivå, och tror man tillväxten i USA ska röra sig från 3% till 1,5-2,0% (som AtlantaFED GDPnow indikerar) så är det fullt logiskt att detaljhandelsdata och privatkonsumtion bromsar in.

Men vad hände i december egentligen? December månad kännetecknades av extremt svag börs och marknadsturbulens, US government shutdown, Soft patch faktorer som biter i skinnet och en rekordförsäljning under Black friday i november. Det förklarar varför datan var så svag. Framöver kommer datan präglas av god börs, FED som slutat höja, recessionsoron allt mindre överhängande osv…. så mycket pekar faktiskt på att den kan återhämta sig.

På samma bog, Empire Fed Index kom idag in på 8,8 mot 7,0 väntat och fg 3,9. Bättre! Var det botten vi såg förra månaden? FYI, den var nere på -34 när det var recession. Det gäller att ha rätt perspektiv här!

Kom ihåg vad hela den här diskussionen i slutändan handlar om! Vid soft patch 1,5-2% så kommer vinsterna in flat till single digit. Vid recession är BNP kraftigt negativ, och vinsterna faller med 20-30%. Det är antingen eller! Det gäller bara att ha rätt!

Det har även kommit inflationsdata från USA. Core CPI kom in på 2,2 mot väntat 2,1 och fg 2,2. Det låter högt men är det inte. Givet löner och core PCE borde den legat högre. Snarare pekar den siffran på att Core PCE kan komma ner en del framöver. Givet att lönerna ser ut att toppa ur så är det troligt. Att FED är så komfortabla i sin paus med räntehöjningar talar också för att inflationen i USA kan komma ner nån tiondel under första halvåret. Det har varit min prognos ett bra tag. Jag är inte rädd för inflationen.

Riksbankens beslut i förra veckan var ett icke event. De flaggar för ytterligare en höjning under andra halvåret. Givet att kärninflationen håller sig kring 1,5%, tillväxten kring 1,0-1,5% samt det viktigaste, att kronan ligger över 10kr/eur så tror jag faktiskt att de höjer.

Däremot höjningarna under 2020, Riksbanken har flaggat för två stycken, är 100% helt beroende av ECB. Höjer ECB, så höjer Riksbanken. Gör ECB inte det, så gör inte Riksbanken det. Risken är mycket stor, givet vad vi vet idag, att ECB inte höjer ens nästa år. Då gör inte Riksbanken det heller.

Vid en nollränta kan man vänta sig att Stibor 3m ligger kring noll. Givet bankernas bolånemarginal på 150bp är det därför troligt med en rörlig bolåneränta på 1,5-1,75% i slutet av 2020. Vad är risken att ha fel? Tja, om Riksbanken höjer två gånger som deras prognos säger så kan de gå mot 2%+. Men risken är liten. Europa går för dåligt. Om USA dessutom riskerar att rulla in i recession 2021 (efter soft patch och sen recovery)…. Ja då lär Ingves ha en ny situation att förhålla sig till. Då toppar vi ut på nollränta i Sverige. Detta är ingen prognos utan mer ett scenario.

Grattis OMX!!!! Vi fick en stängning över 1,551 i veckan. Rent strikt tekniskt tolkar jag det som att 1,380 var botten. Q4-rörelsen är avslutad. Det betyder INTE att vi inte ska rekylera, för det ska vi. Det betyder att 1380 sannolikt var botten, och att rekylen när den väl behagar komma, lär bli i storleksordningen Fib38-50%. Men när och hur och allt vad det heter styrs helt av SPX.

SPX, givet att den inte fintar ser ut att kunna gå mot 2810/2820. Detta skulle lira med Omx 1590/1600. Passeras denna väntar ATH. Men om det är rekyltider så ser jag i första hand SPX gå mot 2630ish och sen möjligtvis 2580ish. Gärna i början av mars, och det lär gå undan. Detta kan pressa ner OMX så långt som till 1,470ish. Men givet att bilden fortsätter att se bra ut så lär  rekylen bli snabb och ATH kan testas redan framåt sommaren. Datan är viktig, och den ska som sagt signalera soft patch med återhämtning mot slutet av året, vilket borde få FED att vila på hanen. Särskilt om inflationen börjar svalna någon tiondel. Det är inte bra om datan kommer in på ett sätt som får Fed att tala om vare sig höjning eller sänkning. Vi gillar att de pausar nu. Precis som under 2006/2007.

Chartet nedan visar hur biz (och även consumer) confidence pekar på att ISM ska ner mer. Jag tror det är tvärtom. Det är konfidens som ska studsa över svag börs i Q4, recessionsoro och hökig FED. Konfidens datan kommer studsa, och då kommer det visa sig att ISM är att lita på. Confidence tror alla är leading av det enkla skälet att man frågar företag och konsumenter vad de tror om framtiden. Problemet är att de är färgade av historien, och visar därmed inte på vändningar. Sorry guys, but you are lagging!!!

 

Nedan chart gör mig lite nervösare. Den visar att trots att USA är inne i soft patch, som normalt sett borde leda till recovery, och INTE recession pga att räntorna inte är tillräckligt höga, så kan omvärlden, med Kina i spetsen, sabba showen. Så kan det bli!

Men jag tänker så här: Har inte båda sidor mest att vinna på en uppgörelse vs ingen uppgörelse? Jag hoppas på goda nyheter i mars, och jag hoppas på studs i Kina PMIs. Men jag inser också att det är vad marknaden också prisar in. Därför är risken stor att det blir en Sell the Facts, vilket egentligen lirar rätt väl med min ”3 dagars 5% korrektion”…… vilket förstås är ett köpläge som heter duga i så fall!

På måndag kommer HOX/Valuegard. Q1 är säsongsmässigt det starkaste kvartalet för bostadspriserna, och känslan är att det är lite drag där ute. Åtminstone i sthlms innerstad, och relativt med hur det såg ut förra året. Vi får se helt enkelt. Hörs på måndag!

Trevlig helg!

/Jonas

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 8 kommentarer

Bits and pieces

Dollarn är stark trots FEDs nyduviga politiska inriktning. Det handlar såklart om att Amerikanska ekonomin går bättre än omvärlden. Att om FED är duvig, så måste alla andra vara ännu duvigare. Det finns även en oro kring det här med soft patch, dvs hur lång, hur djup och vad händer efteråt, som gynnar flight to safety dollars relativt andra valutor. Jag tror dollarstyrkan är hyggligt temporär, och i takt med att börser klättrar högre, konjunkturläget trots försämring inte blir allarmerande, så kommer dollarn att falla tillbaks igen. Det ska bli intressant att se vad som händer kring DXY kring 97,5 och Eur/Usd 1,12. Jag noterar att Tyska 10-åringen har slutat falla relativt US dito. Att Amerikanska räntor nu stiger. Samtidigt känns börsrekylen lite klen. Mer baisse skulle sammanfalla med mer stark dollar och stigande obligationspriser.

Draghi kan i alla fall inte klaga över en svag euro. Det är ett som är säkert!

Den här är inte så konstig. Den visar hur momentum avtar i bil-möbel och resebranschen. Det är inte så konstigt. Ekvationen är enkel. Ta alla jobb X deras lön, dra i från räntekostnader, korrigera sen för inflation i basvaror som mat, energi osv. Det är vad man har över till guldkanten i livet. Gör en graf som visar YoY%, och du kan prognostisera konsumtion. Skapas det färre jobb, lägre löneökningar, högre räntekostnader, dyrare mat och bensin. Ja då blir det sämre. Går det åt andra hållet, ja då blir det bättre. Just i det här fallet får man nog säga att de flesta faktorerna varit ganska så stabila, och det är framförallt FEDs 9 höjningar som gör bilköpet mindre lockande.

PMIs världen över pekar på en fortsatt inbromsning i världshandeln. Två saker ska ni lägga på minnet. 1, Det är inte recession a la 2009 som indikeras så här långt. Snarare Soft patch a la 2016 eller kanske 2013. 2, Börsen prisar in framtiden – handelsdata är laggande. … i takt med att handelsdatan rullar in dåligt under året, och det skrivs negativt om den, så är det ingen data du bör agera på. Du bör då säga ”det här har jag vetat om sen hösten 2018 – det enda som är intressant vad den kommer att vara längre fram”.

Intressant att börsen har så svårt att rekylera trots alla dysterkvistar där ute, överköpthet och stark januari….

Imorgon kommer Riksbanken… frågan är om man står kvar vid sin höjning under 2h19 eller man skjuter på den… jag tror man behåller guidande tills vidare.

 

 

Publicerat i Uncategorized | 15 kommentarer

Stigande räntor och anatomin av en krasch

Hur hänger allt ihop?

Jag tror inte alla riktigt förstår hur vidrigt det kan bli den dagen arbetsmarknaden är så tajt att lönerna börjar stiga på riktigt, och dra med sig inflation och räntor. Men jag tänkte försöka mig på ett exempel som fångar de olika beståndsdelarna.

Vi ska inte hänga upp oss på de exakta siffrorna utan här handlar det om att förstå sambanden.

Del 1.

Låt oss börja med Företaget, låt oss kalla det Börsen AB.

Omsättning 100kr

Kostnad sålda varor 50kr

Brutto vinst 50kr

Löner 30kr

Rörelseresultat 20kr

Räntekostnader 4kr

Vinst f skatt 16kr

Vad värderas det här företaget till?

Marknaden accepterar idag en aktieriskpremium på 2,5%. Dvs den överavkastning man får för att ligga i Börsen AB jämfört med en riskfri placering. Den är relativt låg ur ett historiskt perspektiv, men det är kopplat till att alternativ avkastning är låg i absoluta termer och att man trots allt känner sig ganska trygg med vinsten i Börsen AB. Vinsttillväxten har vissa år varit bättre än andra, men det var tio år sedan vinsten sjönk tvåsiffrigt i Börsen AB.

Riskfria räntan är 2,5%

Krav på Earningsyield är 5% då (ERP = Earningsyield minus riskfri ränta)

Earningsyield = 1/ PE

Earningsyield 5% = PE 20

Eftersom vinsten ovan är 16, så blir Marknadsvärdet idag 16X20=320

Detta beskriver historien.

Del 2.

Men sen kommer det en stor ränteuppgång, från 2,5 till 5%. Den gör det för att centralbanken höjer ränta i syftet att bekämpa inflationen som är på höga nivåer. Inflation är hög mot bakgrund av höga löneökningar och stark tillväxt.

Vad händer?

Jo för det första så har ju lönerna ökat för alla i ekonomin, så man får ut mer varje månad i disponibel inkomst. MEN, eftersom skulderna är 2-3X så stora som disp inkomsterna så har räntekostnaderna mer än löneökningen. Hushållen tvingas att dra ner på konsumtion. Detta slår mot Börsen AB på följande sätt:

Börsen AB resultaträkning

Omsättning 90 (-10% som är korrelerat med nominell BNP)

Kostnad sålda varor 45 (vilket slår mot andra företag och får spridningseffekter)

Bruttovinst 45 (samma 50% marginal som tidigare)

Löner 35 (från 30, Företagen har ju betalat ut högre lön.)

Rörelseresultat 10 (från 20)

Räntekostnader 8 (från 4, eftersom räntan har dubblats)

Vinst f skatt 2 (från 16)

Eftersom det är kristider nöjer sig inte marknaden med 2,5% aktieriskpremie, utan den stiger till 5%. Man vill ha ersättning för risk.

Räntan har gått upp till 5%

Krav på Earningsyield 10% (10-ränta 5= ERP 5)

Earningsyield på 10% är samma som PE 10 (1/10=10%)

PE 10 på vinst på 2 = marknadsvärde 20

Värdet på Börsen AB går från 320 till 20.

Detta är anatomin bakom varje lågkonjunktur som skapats av centralbanker som höjer räntan. Låga ränta håller en konjunktur vid liv…. men höga dödar den till slut.

Sen 60-talet går det att finna ett 80-tal recessioner bland OECD länder som har haft ovan förlopp. Give and take. Ingves och Powell vet om detta. Därför är de också så försiktiga.

Det är mycket enkelt. Hur mycket en centralbank kan höja beror på hur mycket skulder som finns i ekonomin. Ju mer skulder, desto färre höjningar. Det är relationen skuld/inkomst som är helt avgörande här.

Om länder hade haft lika stor inkomst som skuld, så hade uppgången av räntekostnader nettats bort av uppgången på löner…. men det finns inga OECD länder som har det längre. Problemet idag är att skulderna är så mycket högre inkomsterna.

Man kan fråga sig… varför måste en centralbank höja om löner och inflation tar fart, när de vet att det är ett effektivt sätt att skapa recession? Jo för att gör de inget när inflationen stiger så slutar det med en inflationsspiral som får valutan att kapsejsa…. och då drar till slut räntorna ändå. Centralbanken tappar marknadens förtroende.

På sikt leder alla goda konjunkturer till recessioner. Högkonjan är recessionens mamma.

Det enda vi kan hoppas på, givet att man inte längtar efter recession är två saker:

1, Att arbetsmarknaden fortfarande är rätt otajt och kräver hög tillväxt för att åstadkomma höga löneökningar. Jag har tidigare skrivit mycket om att det krävs mer än en tajt arbetsmarknad för att åstadkomma löneinflation. Det krävs hög tillväxt. Japan, Tyskland, Sverige mfl är ex på länder med tajt arbetsmarknad (def 1, historiskt hög sysselsättningsgrad 2, företagen klagar över att de inte hitta kompetent personal) utan att det fått någon effekt på lönerna.

och

2, att krafter som globalisering, digitalisering etc kommer att hålla tillbaka inflationen ÄVEN om lönerna skulle börja stiga. Detta har jag inte skrivit så mycket om. Historiskt har det funnits en koppling mellan löner och kärninflation som säger att stiger lönerna med 3% så stiger priserna med c2%. Skillnad 1%. Men vissa menar att den här skillnaden kan komma att avta till följd av att digitaliseringen, AI, Robotics etc accelererar. Så om lönerna skulle stiga till 3,5% så kan inflationen mycket väl ligga kvar på 2%. Vi får se. Det finns inga belägg för detta, utan det är rena spekulationer.

JAG TROR INTE PÅ RECESSION I NÄRTID. Men jag är väldigt rädd för den på medellång sikt. MEN det kräver högre räntekostnader, som kräver högre räntor, som kräver högre kärninflation, som kräver stigande löner….. och de tendenserna har vi bara sett i USA. Ingen annanstans.

1, Globalisering och digitalisering har hållit tillbaka lönetrycket senaste 10 åren.

2, Fack förbunden har historiskt varit bättre på att förhandla till sig bättre löner när konjunkturen är stark men har nu delvis spelat ut sin roll

3, Servicesektorn utgör en större del än tillverkningsssektorn och där finns fler okvalificerade låglönejobb med mindre förhandlingsstyrka när det kommer till löner

4, Att inflationen har varit låg har inneburit att reallönerna faktiskt har varit helt okej. Folk känner att deras köpkraft är hyggligt intakt samtidigt som fallande räntekostnader fått samma effekt som en löneökning.

5, Företagen är mer lönsamhetsfokuserade idag. De vill satsa och anställa. Men syftet är att öka vinsten. Inte tvärtom. Därför svarar de i enkätundersökningar att de vill satsa, men de får inte ihop kalkylen.

6, Dyra 40-talister har pensionerat sig och (billigare) unga kommit in i arbetsmarknaden i allt högre utsträckning

7, Det finns massor av olika förklaringar och ingen vet egentligen säkert varför vi i så många länder kan ha så pass tajta arbetsmarknader utan att åstadkomma högre löneinflation. Lönetakterna är på nivåer som pre lehman var förknippade med recession. Till och med i USA så är en löneinflation kring 3% inget man lyfte på ögonbrynen förr i världen.

Tolka inte mig heller som att jag inte vill ha recession.

Det visat sig att recessioner kan vara väldigt produktiva. Dåliga investeringar sopas bort, teknikskiften snabbas på, politiker tar tag i reformer, Rockefellers försvinner till Zuckerbergs kommer, folk utbildar sig lite extra….. en massa bra saker. Så recessioner lägger också grunden till nästa konjunkturuppgång. Mer om det en annan gång.

Frågan är om vi är inne i januari rekylen nu? Inte omöjligt…. det är nu det börjar bli riktigt spännande. Att de lyfte fram Tysk industridata som anledning idag var ju gulligt. Vi makronördar har ju vetat i ett halvår att den skulle bli så här. IFO/PMI har ju varit rätt tydliga i sin guidning. Det är ju exakt detta som DAX prisade in fram tills i julas. Old News. Nej kommer det inte något smartare från media än så här…. så är det nog ett köpläge som seglar upp!

Jag räknar med rekyl till OMX 1,480-1,490…. kommer köparna in där är det positivt. En stängning ovan 1,551 bekräftar att 1,380 var botten i Okt18 rörelsen.

Trevlig kväll

 

 

Publicerat i Uncategorized | 10 kommentarer

Upplagt för framtida pain trade?

Visserligen ägs alla aktier av någon hela tiden. Men denna någon kan ju bestå av väldigt få eller väldigt många. Enligt rapporter så är det tydligen väldigt många som legat utanför januari uppgången. Eftersom den här uppgången egentligen bara retracerar Q4 nedgången så är det nog inte så många som känner sig stressade ännu. Men ju mer vi klättrar desto smärtsammare brukar det vara. Givet att vår tolkning av fundamenta stämmer: dvs hygglig värdering, fortsatt låga räntor, soft patch som övergår i recovery, ingen recession ännu, inget större inflationshot från löner, FED som vare sig signalerar rädsla för recession eller stigande inflation utan håller sig på mattan, handelskriget inte förvärras utan går mot en lösning…. ja då  kan det vara upplagt för en pain trade för alla dem som inte sitter i marknaden och till slut tvingar in sig igen. Trots uppgången är vi inte där ännu….. men förutsättningarna finns där!

PMI för tjänstesektorn kom igår. ISM non-mfg kom in på 56,7 mot väntat 57,2 och fg 57,6. Klenare! Men nivån är ok, och den brukar dessutom lagga ISM Mfg så jag är inte orolig faktiskt. US Service PMI kom in 54,2 mot flash 54,2 och fg 54,4. Typ samma tolkning. Soft patch i USA kommer knappt kännas. Annat är det för Europa och Sverige som kommer släpa fötterna efter sig strax över 1%. Den typen av tillväxt skapar inte många jobb enligt min tumregel. Jobbskapande YoY% = BNP% minus 1%.

Ingves säger att en normal ränta ligger på 2,5%. Med normal menas att den vare sig stimulerar eller motverkar inflation.

https://www.affarsvarlden.se/bors-ekonominyheter/ingves-det-ar-en-normal-ranteniva-6946870?source=carma&utm_custom%5Bcm%5D=302789963,33270&=

Han ljuger, och han vet om det själv!!!!

Beviset är nämligen att skulle det verkligen förhålla sig på detta sätt så borde han ganska snabbt höjt upp till 1,5% där inflationen är idag. För att sen i nästa steg gradvis fortsätta upp mot 2,5%. Men han går extremt försiktigt fram. Det var knappt att han höjde från -0,5 till -0,25. Han tror inte på 2,5%.

Men varför säger han så? Jo för att skulle han ex säga 1% är en neutral styrränta så är han rädd att det skulle sända signaler som gör att:

1, hushållen inte räds högre räntor

och

2, därmed skulle viljan att ta mer lån öka.

Det vill han INTE. Han vill inte se hur skulderna, eller rättare sagt, skuldkvoterna ökar.

Men varför stämmer inte 2,5% neutral ränta. Jo det är enkel matte.

Om styrräntan ligger på 2,5% så kommer ett rörligt bolån ligga på ca4% (150bp marginal för bankerna). Eftersom en viss andel av lånen är bundna kan vi räkna höfta med en genomsnittlig lånekostnad för hushållen på 4,5%. Det är lågt räknat.

Hushållen har 3300mdr i bolån nu. c1,000mdr i andra lån. 4,300mdr totalt.

Vid 4,5% ränta är det 194mdr i räntekostnader.

Eftersom disponibla inkomster summerar till ca 1,500mdr så kommer räntekostnaderna käka upp 193/1500=13%.

Sett ur ett historiskt perspektiv är vi totalt RÖKTA på 13%. Faktum är att vi är rökta långt innan. Förmodligen vid 8-10%.

2,5% styrränta kommer bara bli aktuellt om inflationen strukturellt kommer upp mot 3%+ vilket kräver löner upp mot 4%…. vilket tror jag skulle kräva BNP tillväxt upp mot 4-5% under flera kvartal. Då skulle 2,5% styrränta SNABBT kväva ekonomin varpå tillväxt skulle falla tillbaks kraftigt, döda löneuppgången, och därmed inflationen. Vi skulle rulla över i recession, varpå Ingves hade fått sänka ner till 0%…. och sen hade vi påbörjat resan tillbaka.

Apropå pain trade. Snabbfotade CTAs ligger utanför marknaden. Sitter och hoppas på att det är ett bear market rally…. fan vad FEDs nya policy och den starka datan måste svida. Fattas bara att det kommer ett handelsavtal med Kina så är dem golvade!

Datan har slagit förväntningarna… och det brukar dra nettoflöden med sig

Även lite tråkigare fonder har missat januari rallyt

Detta är lite kaffesumps tolkning… men enligt Deutsche så är det färre som lämnar jobbet frivilligt… det brukar leda till mindre tryck på löner. Det bådar gott för FEDs nya duviga policy.

Den här säger ungefär samma sak. Företagen har på marginalen börjat ange svagare försäljning (soft patch) som största oro relativt en tajt arbetsmarknad (svårt att hitta bra folk).

Transaktionsvolymerna förväntas komma ner närmaste året, pga Conditions har blivit allt sämre i takt med att bolåneräntorna gått upp.

Tydligen har Q4 tumultet och recessionsoron fått hushållen att oroa sig över arbetslösheten. Det är i varje fall vad en av delfrågorna i Michigan index säger. Jag undrar då: Hur tuffa blir vårens förhandlingar när man ska prata lön då?

Nedan chart är intressant. Först och främst säger den att antal anställda i förhållande till (vuxna) befolkningen är låg, ca 60%. Jag tror den måste upp till 63% för att det verkliga slacket ska bort. Det innebär betyder ungefär 8miljoner jobb till. Sen är Amerikanska arbetsmarknaden tajt på riktigt. Eller åtminstone lika tajt som under år 2000 och 2007. Dvs senaste lönerna drog över 4%, och tog med sig kärninflationen mot 3%….  vilket tvingade FED att ta till storsläggan. 8 miljoner jobb. Skapas det 200,000 jobb i månaden så är det 40 månader… eller c3år. Jo ni hörde rätt. Det kan dröja 3 år innan FED får riktiga problem med lönerna. Kan FED ligga på 2,25% styrränta i 3 år? Kan USA växa i 3 år till innan FED tvingar in landet i recession? Intressanta tankar. Jag vet inte utan tar ett steg i taget. Den andra kurvan då? Den är ju högre än både 2000 och 2007. Den visar antal anställda över arbetslösa. Jag gillar inte hur man kvantifierar antalet arbetslösa. Så jag tar mindre notis om den. Men det är märkligt hur de bytt plats.

Avslutningsvis, en graf jag har ritat själv. Ja, jag gör det ibland, och jag vet att den ser för j-ig ut. Den visar lite anatomin av en recession.

Den visar förhållandet mellan konsumtion och räntekostnader. Teoretiskt om man har 100 i disponibel inkomst, och 0% går till räntekostnader, så kan man använda 100% till privatkonsumtion. Om räntan stiger, så att räntekostnaderna utgör ex 10% av Disp Inkomst, så kan man teoretiskt använda 90% av disp inkomst till konsumtion. Ett vanligt linjärt samband, som linje 1 visar. MEN jag visar även en annan linje. Det är den om verkligheten. När räntan stiger så blir folk ”rädda” för de stigande räntekostnaderna. De funderar helt enkelt på hur höga de kan bli, vad som håller på att hända osv. De blir försiktiga. Vill bygga buffert, kanske amortera. Så även om räntekostnaderna stiger till 5%, så använder de bara 92,5% till konsumtion. 2,5% buffert. Stiger räntekostnaderna till 10% så använder de 85% till konsumtion. 5% buffert. Bufferten ökar, därav en annan lutning.

Varför är detta intressant. Jo för om räntorna i framtiden ökar, så är det rimligt att anta att privatkonsumtionen ta exponentiellt stryk av detta. Dvs privatkonsumtionen kommer minska snabbare än räntekostnaderna ökar. Som ni förstår blir avtrycket stort… och recessionen kan närma sig med stormsteg. Detta vet ex Powell och Ingves om. Det är därför de är så försiktiga i sina höjningar.

Ja, det var lite blandad kompott…. men det styrker mer eller mindre den bilden vi har just nu!

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | 8 kommentarer

Suhonen är vår nästa statsminister

Jag är inte särskilt intresserad av politik egentligen. Min politiska grundsyn bygger på en kombination av höger och vänster.

Nästan 90% av landets skatteintäkter går att härleda till inkomsterna, dvs inkomstskatt, sociala avgifter och moms. Det är alla löntagare som ligger till grund för den välfärd vi får. Inga jobb – Inga skatteintäkter. Löntagarna i sin tur är beroende av företagen. (Men företagen är även beroende av sina kunder, dvs löntagarna). Alltså måste politiken utformas så att den är gynnsam för företagen att verka i. Mår företagen bra skapas det jobb. Jobb skapar löner som skapar konsumtion, som skapar försäljningsintäkter till företagen. Mår företagen dåligt får vi det omvända. En politisk inriktning som inte prioriterar tillväxt och gynnsamt företagsklimat kommer på sikt falla på sina egna meriter. Detta är min utgångspunkt.

I steg två anser jag att man måste ha en stark välfärd. Det är inte samma sak som att staten måste ha sitt finger i alla syltburkar. Tvärtom. Privata sektorn gör oftast saker bättre. Med stark välfärd menar jag att alla medborgarna måste ha trygghet och lika förutsättningar till vård, skola och omsorg. Det ger ett starkt samhälle utan slitningar. Det i sin tur skapar goda förutsättningar för tillväxt. Så var vi tillbaks på ruta ett, den om gynnsamt företagsklimat och tillväxt. Det är kommunicerande kärl de här. Vissa kallar det för den svenska modellen.

Jag delar inte alltid Daniel Suhonens åsikter. Tvärtom. Oftast gör jag inte det. Men han är kanske den politiker som imponerat mest på mig senaste åren. Han är så j-a skarp. Kanske den mest intelligenta politiker Sverige har idag. Reformisternas grepp om Socialdemokratin tror jag är ett genidrag, och det skulle inte förvåna mig om han blir statsminister 2026. Kanske rent utav 2022. Jag fattar att det är inte vad reformisterna handlar om. De har inte den ambitionen. Jag bara säger att det mycket väl kan bli så om Socialdemokratiska väljare kräver det efter en svag mandatperiod.

Jag har hört att reformisterna vill se ett nytt mål för Riksbanken. Ett sysselsättningsmål. Det är en väldigt fräsch tanke måste jag säga. För det första måste jag säga att det är inte så crazy. FED har dubbla mål, ett om inflation och ett om full sysselsättning. För det andra så är full sysselsättning och inflationsmål inte två väsensskilda saker, utan i allra högsta grad kommunicerande kärl. Det är få som känner till detta.

Vad är Full Sysselsättning? Ja det är när arbetsmarknaden är tajt? Hur definierar man tajt? Jo genom att lönerna börjar röra sig uppåt för att företagen behöver lönekompensera för att behålla och rekrytera personal.

Stigande löner innebär till slut stigande priser, dvs Inflation. Där har du kopplingen. Så tänker FED. När de når fullsysselsättning, så når de även sitt inflationsmål. Give and take.

Förr i världen var inflation mer svårdefinierat. Man pratade om resursutnyttjande och kapacitetstak. Men nu för tiden är alla resurser oändliga främst tack vare digitalisering och globalisering. Du kan tillverka i princip hur mycket som helst av vad som helst. Dessutom är det en ständig prispress. Det är bara arbetskraft som har begränsningar. Därför är löner den enda uthålliga inflationsbäraren.

Valuta kan slå mot inflationen, men oftast bara temporärt då den mean revertar över tid. En svag valuta sätter nämligen igång krafter som gör att den blir stark senare. Och tvärtom. Mean reversion.

Mat- och energi priser har en omvänd inverkan på kärninflation, och tenderar också att mean reverta över tid av logiska skäl. Mean reversion.

Så givet att löner är den enda strukturellt långsiktiga inflationsbäraren så är det inte orimligt med ett sysselsättningsmål för penningpolitiken.

Kommunikationsvinsterna skulle vara enorma för Riksbanken. Istället för att bolla runt med inflationsmått som ändå ingen förstår så hade man kunnat säga ”Vi anser att Sverige har potential att skapa många fler jobb, och för den saken skull vill vi bedriva en expansiv politik. Givet löneinflationen så ser vi inga tecken ännu att vi ska ha nått full sysselsättning”. Det hade varit jävligt svårt att missuppfatta. Sen måste de ändå ta in valuta, inflation och tillväxt i sina bedömningar. Men det officiella målet skulle kretsa kring sysselsättning. Egentligen är det inte helt olikt idag. Deras politik syftar till att folk ska ha låga räntekostnader, och en strukturellt billig krona. Detta driver tillväxt genom konsumtion och handelsbalans (ie export). Tillväxt skapar jobb, jobb leder till full sysselsättning, som leder till stigande löner, som leder till inflation. Deras mål. Så det är ju lite samma sak. Fast ändå så myckte lättare att förstå för gemene man.

Jag tycker åtminstone det är värt en utredning. Om det är detta Reformisterna syftar på, ja då är det ett mycket bra initiativ i så fall!

Jag tycker också Suhonens politiska grundfilosofi är intressant. Jag tolkar det så här:

Tänk dig att vårt land består av två personer, en ekonomi. Person A har 40 och person B har 60. 20 i skillnad. Ekonomin är 100.

Om vänstern hade fått regera så hade ekonomin krympt till 90 efter ett tag. Person A och B hade båda haft 45 var. De hade uppnått sitt övergripande mål, full rättvisa genom göra de fattiga rikare. Det är en ideologisk syn som dessvärre är otroligt skadlig för ekonomin i sin helhet. Men det bryr dem sig inte om.

Ser man till borgerligheten inkl sossarna så driver de en politik som lyfter oss från 100 till 110. Gott nog. I bästa fall fördelas frukterna så att det blir 65 och 45. Fortsatt 20 i skillnad.

Suhonens politik har också som målsättning att bli 110. Fast där person A har 50 och person B 60. Person B får inte det sämre än innan. Med de som har det sämre ställt rycks upp.

I praktiken menar dem inte att det ska transfereras massa pengar från rika till fattiga, utan företag och de som har det bäst ställt ska finansiera en bättre och starkare välfärd som gynnar alla.

Det är en rätt fräsch tanke även om jag personligen vill ha så mycket själv, så kan jag inte komma ifrån att rent objektivt är det samhällsmässigt väldigt intressant.

Det finns några fördelar:

1, Den polariserings trend som råder idag, inte bara i Sverige, skulle DELVIS kunna brytas.

2, Ger du pengar till någon rik, så kan de visst investera dem i företag och driva tillväxt. Men de kan också köpa skog, konst, aktier osv vilket inte påverkar tillväxt, utan bara asset inflation, som i sig bara har en indirekt koppling till tillväxt. Ger du lågavlönade lite extra varje månad kommer de spendera rubbet, vilket höjer tillväxten. Vilket alltså gagnar företagen i slutändan, och därmed de rika. Men även skatteuttaget och välfärden, eftersom de är en funktion av företagen. Så det behöver inte vara dåligt. Bara det inte är för vänster destruktiva åtgärder. Det måste vara smart utformat.

Personligen tycker jag fokus ska vara på

1, 100 ska bli 110

2. fördelningen snarare borde vara 47/63. Jag tycker nämligen att den rika också ska gynnas av tillväxt. Dock måste de 10kr fördelas så att klyftan minskar.

3, fördelningen ska inte vara bidrag. Det ska vara ökad välfärd.

Apropå debatten kring klasskillnader. Jag vill egentligen inte gå in i den, för den blir lätt smutsig. Men låt mig bara informera om ett matematiskt faktum, som varje diskussion i detta ämne borde börja med.

Om det finns två personer. En med 100kr och en med 1000kr. Klasskillnad 900kr

Sen växer ekonomin med 10%, och så även deras förmögenheter. För person växer den till 110kr, för person B 1100kr. Skillnad 990kr. Klasskillnaden har ökat. Tvi och Ve. Sedan tidigt 80-tal har vi haft en svit av god tillväxt, och då är det ett rent matematiskt faktum att klasskillnaderna mätt som förmögenhet måste öka. Hade vi haft negativ tillväxt senaste 30 åren klasskillnaderna varit väldigt små. Men den världen hade inte varit kul i absoluta termer.

Att vi ovanpå detta har räntor som gått från 10%+ till inget…. tack vare att inflationen försvann, har också bidragit. Tillväxt med strukturellt låga räntor. Klasskillnaderna måste öka.

Men det är nu det börjar bli intressant. Låt säga att vi får en global finanskris och lågkonja. Allt halveras. 1100kr blir 550kr. 110 blir 55kr. Skillnad 495kr. Mycket mer rättvisa!!! Men har det åstadkommits något positivt? Nej knappast. Om detta inte är positivt. Är det andra inte något negativt då?

Det handlar såklart hur man har fördelat frukten. Ja, han med 1000kr ökar matematiska sin förmögenhet mer än han med 100kr. Men man skulle kunna gå in och fördela den ökningen.

Men vad bör man göra? Inför arv,gåvo, fastighets och förmögenhetsskatt? Jag skulle säga, absolut inte. Tvärtom. Rör inte dem.

Exempel. Ja, Stefan Persson kan sälja alla sina HM aktier och köpa skumpa för alla pengarna. Men då måste han hitta en annan rik snubbe som köper aktierna. Den snubben kanske hade tänkt köpa champagne men eftersom han köpte HM aktier så kan han inte göra det. Alla aktier måste ägas av någon. Så ur ett aggregerat samhällsperspektiv blir det rätt ointressant att titta på förmögenheterna. De måste ägas av någon hela tiden, rik som fattig, och om de är små eller stora handlar egentligen bara om priset i marknaden som flukturerar.

Så vi läser ofta i Di.se mfl om de som har högst lön, och störst förmögenhet.

Vad jag vill läsa om är hur fördelningen av utdelningar ser ut. Både för publika och privata företag. Bolagsvinster är också rätt intressant men så länge som de stannar i företagen så jobbar kapitalet vidare på ett sätt som gynnar alla, inkl ägarna.

Men det är utdelningarna som det pratas minst om. Där är den riktigt stora klassmarkören, den riktigt stora skillnaden, och ska vi prata skatter så tycker jag det är korkat att beskatta ”stock”. Om någon ska man beskatta flöden. Sen får det inte ske till vilket pris som helst. Det får inte bli negativt för tillväxt. Men det är märkligt hur kapitalägandet är det mest gynnade i Sverige idag. Det mest gynnade borde vara låginkomsttagare. De sätter ju sprätt på alla pengarna. Höginkomsttagarna har ju slitit arslet att komma dit dem är, och de straffas mest. Men en utdelning som man köper en befintlig hyresfastighet. Hmmm, ni fattar. Sen om utdelningar går in i Green Field investeringar, ja då borde de kunna få en skattereduktion. Men om de går till en resa i Maldiverna eller en målning från Bukowskis. Hmmm frågan hur gynnsamt det är för tillväxten och totalnyttan i samhället i förlängningen?

Suhonen, tro inte att jag tycker du. Det är snarare ett Schyman-Bildt förhållande. Men jag tycker ert initiativ är väldigt intressant, och det ska bli intressant att följa! Det är inte bara börskartan som ritas om. Så även den politiska.

Publicerat i Uncategorized | 11 kommentarer

Kartan ritas så sakta om…

Först vill jag börja med att be om ursäkt. Jag var bortrest i förra veckan och hade inte möjlighet att skriva i vanlig ordning. Vilket var synd med tanke på hur mycket relevant information som presenterades.

Vi glider så sakteliga in i en ny miljö som karaktäriserats av olika skiften:

1, FED gick från att vara hökig i julas, till avvaktande, till duvig förra onsdagen. Man säger nu att räntehöjningar inte längre är aktuella utan man vill avvakta. Räntesänkningar och förändring av QT är inte planerat, men (som  vanligt) är man databeroende och agerar skyndsamt om datan förändras. Dvs om de skulle få vittring av recession kommer de att börja sänka och dra in QT. Den signalen vill vi inte få.

Det är bra att FED ligger på 2,25/2,50 i styrränta. Hade de legat på 1,50 hade de knappast kunna inta en sån duvig hållning. Hade de legat på 3,50% hade de kunnat sänka…. men då hade skadan redan varit skedd och vi hade inte kunnat ducka recession. Som Powell sa: vi har lyxen att avvakta, och det stämmer bra. De ligger på en okej nivå.

2, I julas var man rädd för recession i USA. Nu känns det ganska långt borta. Datan pekar på detta.

3, Inflationstrycket var tidigare på uppåtgående, men nu är det inte många som tror att det blir ett problem i år.

4, I julas var värderingarna låga, lite beroende på vad man tror om vinster (=konjunktur). Nu är det inte lika billigt längre, men fortsatt attraktivt om man tror på flat vinstutveckling i år, fortsatt låga räntor och recessionshotet långt borta.

5, De flesta tror att Kina och USA kommer få till någon typ av uppgörelse nu.

Detta är sammantaget bra för börsen. Å andra sidan har börsen sprungit på en bit. Det funkar nämligen så. 1, börsen prisar in framtiden 2, man måste ta risk för att tjäna de första kronorna. Det handlar om UPPLEVD risk vs FAKTISK risk. Den faktiska risken var inte lika hög som den upplevda under mellandagarna i julas.

Men låt mig knyta an ovan med lite makro data:

Flash PMIs som kom för nån vecka sen hintade att nåt var på G. Nu kom ISM in på 56,6 mot väntat 54,2 och fg 54,1. New Order 58,2 mot fg 51,1. STARKT!  US PMI kom in på 54,9 mot flash 54,9 och fg 53,8. Rätt riktning.

NFP jobbdatan kom in på 304k jobb mot väntat 165 och fg 222 (nedreviderat från 312). Starkt!

Datan visar att man INTE är på väg mot recession. Nej datan visar till och med på att soft patchen kan bli ganska snabb och grund. Vi talar om nåt kvartal med tillväxt på 2%. Det är en god miljö för att kunna lita på bolagsvinster och utdelningar.

Men med goda tider kommer inflation eller? Särskilt i slutet av en cykel? Verkar inte så faktiskt!

NFP löner kom in på 3,2% mot väntat 3,2 och fg 3,2 (nedreviderat från 3,3). Lirar med 2,2% kärninflation. Det viktiga var att den vänder ner och inte fortsatte upp och satte nya rekord.

I förra veckan kom även ECI (employment cost index), som var Bernanke och Yellens favo mått på löner. Den laggar något men sägs vara mer korrekt. Lönerna under Q4 steg med 0,7% QoQ mot väntat 0,8 och fg 0,8. I årstakt motsvarar det 2,9%. Q3 låg på 2,8% i årstakt.

Om man tänker sig att den verkliga lönetakten är ett snitt av båda, så pratar vi c3% vilket lirar med inflation på 2%. Det viktiga här är att marknaden inte tror att inflationen är på väg upp mot 2,5% vilket tvingat tillbaks FED i det hökiga räntehöjar lägret. Nu har FED lyxen att avvakta. Vi kan lita på räntorna. Vi kan lita på värderingar.

Apropå Kina, bortsett från handelsavtal så studsade officiella Mfg PMI. Det är bra om man gått runt och varit rädd för klassisk recession. Det studsade kring de här nivåerna vid krisen 15/16. Då blev det ju bra till slut!

Men det ser inte bra ut överallt!

Tyska Mfg PMI kom in på 49,7 mot flash 49,9 och fg 51,5. Den europeiska motsvarigheten kom in på 50,5 mot flash 50,5 och fg 51,4. BNP tillväxten kom in på 1,2% under Q4. Kanske inte recession… men kul är det inte! Europa är vår största kund, om ni glömt det! Draghi kommer inte höja räntan förrän tidigast 2020. Om ens då!

Svenska löner kom in på 2,6% i november. För årets första 11 månader ligger den också på 2,6%. Det lirar med 1,6% kärninflation. Givet att Svensk tillväxt lär bli 1,0-1,5% så behöver vi inte oroa oss för inflation. Ingves kanske höjer i höst. Alternativt kan han vänta till 2020. Höjer han så gör han det för att visa att han följer planen…. inget annat

Tittar man på OMX så är rekylen på Q4 nedgången fullbordad. Vi har betat av Fib50% och det var enligt plan. Det kan alltid fortsätta, och i första hand 1540-1550. Men nu ligger mitt fokus på vad köparna gör i nästa rekyl. Stämmer min tolkning av data osv så borde de våga sig tillbaka ganska snabbt, och rekylen blir  snabb och grund. Stoxx och Dax laggar och har inte så mycket att lära oss. SPX bestämmer hela bilden. SPX har lyckats knäcka både fib38 och fib50 samt fallande trendlinje vilket är en oerhörd styrka. Vi har inga gap på nedsidan och 2630 är första stöd, som mycket väl kan räcka. Givet datan vi har idag ska man inte vara för greedy…. och snabbfotad. I första hand kommer SPX testa 2820. Men även ATH kan bli aktuell mycket snart om inget sabbar bilden.

Det som störde mig i förra veckan var långräntornas beteende. 10-åringen föll kraftigt. Vilket för mig var samma sak som Risk off. Om min tolkning av datan stämmer så borde marknaden sälja 10-åringen. Inte tvärtom. Dock har detta börjat hända nu vilket känns skönt. Vi vill inte ha en kraftigt fallande 10-åring…. då är nåt fel.

Vi kommer falla tillbaks nån procent under nån dag… men sen ska det fortsätta upp. Oron från Q4 stämmer inte längre.

Trevlig vecka!

 

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Hedgefonder fyller visst en funktion

Jag har kommit på mig själv att jag blir som mest upprörd när personer som jag hyser stor respekt för tycker annorlunda än jag själv. Nu har turen kommit till Per Håkan Börjesson på Spiltan. Han är skeptisk till hedgefonder, av rätt skäl, och av fel skäl.

https://www.realtid.se/darfor-ar-det-svart-att-hitta-ratt-bland-hedgefonderna?utm_custom%5Bwp%5D=349,8&utm_campaign=Nyhetsbrev%2030%20januari%20FM%202019

Han har naturligtvis helt rätt i att det är tokigt att kalla hedgefonder för just hedgefonder. Det är en minst sagt en spretig kategori. Alternativa investeringsfonder är ett bättre ord. Han har även rätt i att det krävs att man är ganska kunnig och insatt i hedgefonder för att de ska vara lämpliga som investeringsobjekt. Han har också rätt i att fonder som går bra också tar ordentligt bra betalt. Men är det inte avkastningen efter avgifter som är den intressanta trots allt? Om du fick välja, en fond som tar 5% avgift men är upp 5% efter avgift, eller en fond som tar 0% avgift men är upp 0% efter avgift, vilken hade du valt?

Det är som sagt en spretig kategori, men om vi utgår från den typen av hedgefonder som skapar c5% avkastning till c5% volatilitet på årsbasis, oavsett marknadsklimat, med hög konsistens och där maximala nedsidan är typ 10%. Att de som grupp inte fyller en funktion vänder jag mig emot.

De fyller en funktion för att de som grupp beter sig annorlunda än traditionella tillgångsslag.

De är bättre än aktier när börsen kraschar.

De är bättre än företagsobligationer när det är recession och spreadarna drar och defaults drar ner totalavkastningen i räntefonderna.

De är bättre än statspapper när det är risk on och räntorna stiger

De är bättre än korta räntebärande papper för de ger inget alls.

Men visst, de är inte alltid bättre än ovan i ALLA marknadslägen. Exempelvis när börserna rallar.

Vilket leder oss in på nästa spörsmål. Det går inte att förutspå marknadsutvecklingen. Eftersom det inte går att förutspå marknaderna så bör man enligt Börjesson kombinera räntor och aktier istället. Men hur bra blir en räntefond och en aktiefond i en börskrasch? Oavsett kombo. Inga 5% där inte.

Innerst inne tycker inte han att man behöver gå över ån efter vatten. Är man någorlunda långsiktig så ska man ALLTID sitta på aktier. De ger nämligen bäst på lång sikt.

Jag håller med om att aktier ger bäst på lång sikt. Problemet är lång sikt. Om historien får utgöra någon vägledning så får man ibland vänta 15-20 år för att man helt säkert ska få den exceptionella avkastningen. Många har inte 15-20 år. Ska alla dem justera risken med räntefonder? Hur kombinerar man räntefonder och aktiefonder på ett sätt så man får ut relativt säker avkastning om 5% till 5%vol undrar jag? Inte över tid, utan relativt säkert varje år? Hur ska en sådan portfölj ta sig genom en recession. Det går inte.

Men visst, det finns de som är unga och har långt till pension. De borde absolut ha 100% aktier som utgångsläge. Men inte ens dem tycker det är kul med 5 års sidledes avkastning. Trots att de inte behöver pengarna om 5 år.

Vilket leder oss in på samma fråga igen. Går det att tajma marknaderna, och med tajma menar jag såklart både Exit och Re-Entry Point. Nej det är, som Börjesson skriver, i princip omöjligt.

Men lever du som du lär? Dagligen sitter ni på Spiltan och analyserar värdepapper. Är de köpvärda eller inte? Kommer de addera meravkastning eller ej? Platsar de i portföljen? Vad jag inte får ihop är när förvaltare säger att de inte kan bedöma marknaden, utan rekommenderar en Buy and Hold, men samtidigt kan ha en bedömning om varje enskild aktie som ingår i marknaden. De skulle naturligtvis försvara sig och säga att de inte vet hur en enskild aktiekurs ska gå, utan de som fundamentalister bara har en uppfattning om Värdet på bolaget, vilket de ställer i relation till aktien. Men om man kan ha en uppfattning om värdet på alla aktier som ingår i en marknad, så borde det gå att ha en uppfattning om hela marknadens värdering, och sen ställa den i relation till priset, och därmed bilda sig en uppfattning om den fundamentala uppsidan? Vi pratar inte om tajming, inte vad köpare och säljare kan tänkas hitta på imorgon, utan bara den fundamentala uppsidan.

Kan man inte det, så borde man rimligen inte tro på den enskilda aktieanalysen heller?

Någon som är framgångsrik på att bedöma värdet på aktier, borde rimligen även kunna göra en god värdering av marknaden?

Säg att man analyserar alla aktier i en marknad, och kommer fram till att man inte vill äga någon av dem. Kan man verkligen gå ut och rekommendera att Buy and Hold är bäst då?

Börsutvecklingen påverkas av tusentals faktorer. Det går inte att ha en uppfattning om börsen ska upp eller ner imorgon egentligen. Market tajming är ingen science. Men det går att ha en diskussion kring risk/reward som gör att man strategiskt kan positionera sitt sparande därefter.

Jag efterfrågar en förfinad diskussion där vi går från att sia börsen på spekulativa grunder, till att prata om risk/reward på börsen. Vi pratar inte om tajming. Vi pratar om att det historiskt har funnits olika nivåer på risk/reward på börsen, som då visat att det har varit mer eller mindre lämpligt att ha mycket aktier. En analys som hade varit särskilt värdefull för långsiktiga investerare. Men som inte säger ett skit på kort sikt. Mer av den efterfrågar jag…. samtidigt som förvaltare måste sluta säga att man alltid ska vara fullinvesterad i aktier, samtidigt som de sekunden efter är negativa till en enskild aktie. Det lirar inte!

Sen finns det ju dem som alltid säger KÖP för att de inte vill att kunderna ska ta ut pengarna… för då tjänar nämligen förvaltaren mindre pengar. Dock tror jag inte Spiltan tillhör den gruppen. Men det är ju lite anmärkningsvärt att de säljer just aktie- och räntefonder, men inga hedgefonder.

Avslutningsvis vill jag ändå addera det faktum att

1, det är få hedgefonder som levererar 5%/5% år ut och år in.

2, att det inte är helt enkelt att identifiera vilka det är på förhand

3,  att man ändå tar en risk i de här fonderna. Risk att inte få 5%/5%. Men att risken är kopplad till förvaltaren och strategin, men inte marknadsutvecklingen

Men lik förbaskat finns det en grupp som levererar, och den här gruppen har minst sagt ett existensberättigande.

 

 

Publicerat i Uncategorized | 8 kommentarer