Två av mina kollegor hade lite input idag…

Den första sa att detta känns som en mix av våren 2006 och 1997/1998. Alla var livrädda att det var slut på högkonjunkturen för den här gången. Ledande indikatorer hade börjat vackla, man såg risker överallt. Börsen föll kraftigt och skrämde skiter ur folk. Earningsrevisions var inte längre så övertygande. Det blev ingen lågkonja den gången utan börsen repade sig snabbt som attans. I efterhand var alla rationella och sa att värderingarna faktiskt var ok och även om ledande indikatorer vacklade så signalerade dem ingalunda recession. 1997/1998 hade vi haft uppgång ett bra tag, och man frågade sig hur länge detta kunde fortsätta. Samtigt krisde det i Argentina, Tigerekonomierna och Ryssland. Något media gärna baissade om!

Är detta en klassisk fint? I alla uppåtgående cykler har du haft MINST en större sättning, som visar sig vara falskt alarm. Oftast när den blåst över och marknaden återhämtat sig så är alla väldigt rationella kring att förklarar varför det var ett solklart köpläge. När väl den stora sättningen kommer, långt senare, så är marknaden ärrad av fintar och försöker rationalisera bort krisen. Ungefär som man sa att Sub prime var en Amerikanskt problem, inte globalt. Att det dessutom utgjorde mindre än 10% av Låneboken var inte heller ett problem osv osv….

min andra kollega skriver så här:

Du (alltså jag 🙂 ) har ju pratat om lower trending growth hela tiden. Om man flyttar ner avg growth från säg 4% till 2% (i USA över en cykel) och förutsätter att ekonomiska cyklerna förblir (dvs de svänger kring det nya genomsnittet, dvs 2% +/- X%) då betyder det att man kommer under nollan oftare än förr… istället för 5år så kan det vara 3 år mellan recessions? Eller så är det bara så här det kommer att vara varje år eller vartannat pga lower trending growth… man kommer när nollan eller strax under och alla får panik att vi ska in i en ny recession… ett riktigt bra köptillfälle kanske?
jag menar om marknaden faller och råvarorna faller så kommer inflationen att falla… då kan FED köra mer QE och då får vi en studs igen… vi håller på så här tills skulderna betalats tillbaka (delevergeing)

Det här tycker jag är en riktigt intressant iaktagelse. Svängningarna kring det lägre genomsnittet gör att vi oftare bli skrämda, marknaden rasar, bolagen drar åt svångremmen, centralbanker stimulerar, inflationen faller. Men det skapar köptillfällen oftare.. men också säljtillfällen. En flackare och volatilare börstrend där totalavkastningen blir medioker, men där den som är aktiv och vågar gå emot marknaden kan outperforma rejält?

Båda resonemangen är intressanta tycker jag!

Idag kommer service ISM, där employment faktorn kommer nagelfaras. Vi har även sysselsättningsdata från ADP. Det är BAISSE och marknaden behöver nåt att gå på för att kunna lyfta. USA och Piigs problematik påverkar också såklart!

Not so HAPPY TRADING, eller?

ps. Grämer mig att jag inte stoppade ur mig i den korta portföljen när vi bröt ner ur trading intervallet. Ligger fortsatt LÅNG, och det svider att ligga snett. Det handlar inte om att ha rätt, det handlar om att undvika förluster… och det jobbet gör jag inget bra nu 🙂 ds.

ps2.

Det råder ingen tvekan om att vi inte är dem enda som räds dålig sysselsättningsdata, nasty surprises från spanien och italien, och potentiella nedgradering av US rating. Det är det man handlar ner marknaden på just nu. SELL on RUMOURS… frågan är om det kan bli en BUY on FACTS?