Jag har länge hävdat att momentum i den amerikanska ekonomin har börjat ebba ut, grundat på att de flesta ledande indikatorer vänt ner i kombination med att vädereffekter och lagercykeleffekter klingar av. MEN datan som beskriver nuläget, och som inte är ledande, har varit stark ganska länge. I samband med gårdagens NFP, som är en lagging indicator, så kom äntligen en svag siffra som bättre speglar svagheten i den amerikanska ekonomin.
Med tanke på att asien, främst genom Kina, och Europa fortfarande ser svagt ut… Så är den fundamentala bilden inte särskilt tilltalande.
Men det är för tidigt att tala om en analkande recession.
Så här skriver CS,
Clear cut disappointment in both headlines and details. Payrolls rose
just 120K, significantly below the consensus 205K, and only about half
the pace of recent months. Revisions didn’t do much to add any silver
lining, supplying just +4K on net over the prior two months. Private
jobs rose 121K, with downward revisions of -8K.
Mar Consensus Feb Revised from
Nonfarm Payrolls 120K 205K 240K 227K
Revision (Jan/Feb) 4K
Private Payrolls 121K 215K 233K 233K
Revision (Jan/Feb) -8K
Unemployment Rate 8.2% 8.3% 8.3% 8.3%
Average Hourly Earnings 0.2% 0.2% 0.3% 0.1%
Poor March, but trend rate of job growth still solid. 3-month average
for total payrolls is +212K, and +210K for private – still well above
the pace required to bring down the unemployment rate on a trend basis.
Industry mix: Difficult to pin the softening on one or two sectors, as
most major categories deteriorated form the prior month. Construction
(-7K) and retail (-34K) were notably laggards. The catch-all
professional and business services category added just 31K, half the
pace of the prior six months (63K on average). Temp jobs fell -8K, first decline since last June. Manufacturing was a bright spot, adding 37K.
Also, state and local government lost only -1K. Job shedding here has
petered out noticeably in recent months (though we suspect there is
another chapter to that slowdown story on the way).
Unemployment rate inches lower, but Household Survey dynamics turned
negative. Unemployment fell to 8.2%, but for the wrong reasons – labor
force shrinkage (-164K) exceeding job loss (-31K). That’s the first
decline in Household Survey jobs since last June. Given the volatility
in that series, and given the torrid stretch of recent months (385K
average pace of the last six reports), one month of weakness isn’t a
tragedy. Still, it was discouraging to see labor force participation
fall (63.8 from 63.9) and also the employment-population ratio (58.5
from 58.6).
Agg hours down, but very strong quarter. Hours worked fell -0.2% on the month, though Feb was revised up significantly (0.5% from 0.2%). The quarter overall finished +3.7% annualized – a very strong reading,
though with decided momentum loss heading into Q2. Expenditure-side GDP data is pointing to Q1 growth of 2.4% on our estimates. This suggests the labor share of GDP is regaining a bit of lost ground at the margin, but probably at the expense of corporate profits.
Similar story for payroll income. Nominal payroll income rose just 0.1%, the softest month since last September. But the quarter was up 5.6% annualized (second best of the expansion) and the YoY is a solid 4.7%. Not only were hours revised up in Feb, but so were hourly earnings (0.3% from 0.1%), which helped the quarterly profile for income. Real income rose a solid 3.3% in Q1 – a constructive number for retail sales (where early reports are bullish)
Line on the horizon a bit more distant. Payroll have now recouped about 41% of the 8.779 million lost jobs during the recession. At the current pace, the payroll job count would make it back to the prior peak by April 2014 – a bit later than last month’s trend, which projected a December 2013 round-trip finish.
Fed policy: By itself, today’s data doesn’t make ”QE” prospects any
more imminent (though we still think the next Fed move will be an
easing). But any move in the direction of reinforcing the ”hawkish”
March FOMC minutes tone will presumably fade. And we think today’s data will help preserve the ”late 2014” interest rate policy guidance in the next FOMC policy statement on April 25.
Med tanke på att börsen befinner sig i correction mode, lär nedgången fortsätta efter de här siffrorna.
Fortsatt Glad Påsk
Kortsikt's Blog 
”We now have extraordinarily low trend growth (…) so, more frequent recessions should not be a surprise” – Lakshman Achuthan
Klicka för att komma åt ECRI-Frankfurt-Yo-Yo-Years.pdf
Tack Fredde,
Ecri var en av de första att beskriva den nya världen av LTG, som en direkt effekt av skuldsättningen av DM konsumenten.
Jag tror ju stenhårt på LTG, vilket i praktiken innebär att DM, dvs europa, usa och japan mycket väl kan få cagr growth på 1 pct under 2007-2017. Om man jämför med 1997-2007, så låg cagr growth betydligt högre, säg 3 pct. Men säg att cyklerna kommer svänga med 2 pct kring det trendande snittet på så innebär det följande,
1, vi får recessioner oftare, dvs neg tillväxt
2, recessionerna blir grundare, de svänger mindre kring det nya genomsnittet
3, högkonjunkturerena blir inte lika starka
3, staten spelar en viktigare roll än tidigare då privata sektorn var starkare
4, EM utgör en allt viktigare del av den globala ekonomin, vilket gör att global tillväxt fortfarande kan bli okej.
5, nästa trend genereation av HÖG tillväxt kan bli superb, då vi dels har en deleveraged DM konsument plus en EM konsument som faktiskt kan göra skillnad. Det är också den här mega trenden som kan skapa 20 års bra börs i likhet med 1950-1968 eller 1982-2000. Men, vi är inte där ännu.
6, det existerar ingen de coupeling, em är bara mer hög beta än dm.
Ecri säger att lower trend growth kan innebära strukturellt högre arbetslöshet och slutet för buy and hold strategier. Vad tror du?
Det är två helt rimliga konsekvenser!
Jag har bara en huvudbry, som ingen riktigt kan svara på.
De senaste 20 åren har stigande räntor, från en låg nivå, varit lika med stigande börs. Detta har varit logiskt med tanke på att när konjunkturutsikterna, och därmed utsikterna för vinsttillväxt, har blivit bättre så har investerare sålt sina räntepapper, och köpt aktier. Aktier har gått upp och räntorna har gått upp.
Desto längre in i konjunkturen vi kom desto större press på inflationen varpå centralbankerna höjt räntorna. Men säger någon, är inte stigande räntor negativt för aktier. Jovisst, men så länge som tillväxtkomponenten vägt tyngre har aktier stigit. I slutet av konjunkturen så klingar tillväxten av, och då blir räntorna, som har hunnit pressas upp till ganska höga nivåer ett problem för aktier (diskonterings faktorn samt alternativ avkastnings faktorn), som vänt ner kraftigt. Aktier går ner, räntor går ner, tillväxt går ner.
I den här nya miljön som ECRI är inne på så lär inte räntorna stiga som vi är vana vid. Logiken är enkel. Inte samma typ av konjunkturuppgång, ingen löneinflation, inga aktier som bara trendar upp upp upp upp, för att vinsttillväxt faktiskt saknas.
Ingen klassisk högkonjunktur, ingen klassisk vinsttrend, ingen klassisk haussemarknad. LTG är lika med rangebound marknad på aktier, även om själva ranget är brett. Det är inte vinsttillväxt som driver aktier i detta rangebound, utan sentiment och alternativ avkastning. I den här miljön borde det vara omöligt för den amerikanska 10- åringen att gå upp till 6% som vi varit vana vid i högkonjunkturer. Vi får alltså även strukturellt lägre räntor som en effekt av LTG.
Och nu till mitt huvudbry.
Om vi nu har strukturellt har lägre räntor och en ny miljö för aktier, där allt kommer handla om PE värderingen, och till viss del Utdelnings%, men nästan inget om Vinsttillväxt då den saknas. Då kannske inte gamla mönster kommer återupprepas heller???????
Jag tror faktiskt det finns en möjlighet där den klasisska kopplingen mellan riskfria räntan, riskpremie och avkastning på eget kapital kan återuppstå vid nåt skede. Särskilt om ecri får rätt.
Vad tycker du själv en aktie ska värderas till om riskfria räntan ligger på 2 pct, och avkastningen på eget kapital på 15 pct? Jag tycker inte det är orimligt med 2-3 ggr P/BV. Det innebär ett PE 13-20. Detta TROTS att vinsttillväxten är obefintlig.
Strukturellt högre aktievärderingar till följd av strukturellt lägre räntor, när marknaden tror att vinstnivåer och räntenivåer är hållbara.
Detta betyder inte att aktier ska börja trenda. De kan inte trenda eftersom inte vinsterna gör det. Men det skulle kunna innebära att aktier pendlar mellan 10X Fwd Earnings (när sentimentet är som risigast) och 20X Fwd Earnings (när sentimentet är som bäst).
Det betyder att aktier fortfarande är i en rangebound market, fast den spänner mellan PE 10 – 20. Vinsterna däremot rör sig inte så mycket. Pe 20 uppnås när marknaden är optimistisk kring att vinstnivåerna, och därmed utdelningarna, är uthålliga…. Och pe 10 uppnås när vi går in i recessions, vilket förväntas komma bli allt vanligare, om än grundare än tidigare. Helt enligt teorin kring LTG.
För att summera, aktier kan nå toppnivåerns från år 2000 (Fwd Earnings X 20). Inte pga vinsttillväxt, eller hopp om bättre tider, utan att de låga räntorna, som är strukturellt låga i en LTG miljö, tvingar investerarna bort från räntepapper in i aktier i jakten på real avkastning. Det enda som krävs är ett extremt postivt sentiment.
Låter smått otroligt idag, men man kan ha det i bakhuvudet.
Huvudcaset är fortfarande att man bör vara aktsam när Fwd Earnings värderas till 15X el högre. Då LTG innebär utebliven vinsttillväxt så ska det därför inte heller finnas utrymme för någon Premium värdering (mot det historiska snittet kring 15). MEN, caset ovan ska man ha i bakhuvudet om riskpendelen svänger, hur irrationellt det än kan låta!
Kanske låter lite virrigt det här men det är en kul tanke!