http://www.di.se/#!/artiklar/2012/8/17/miljarder-till-fondbolagen/
Varje år blir det ett jäkla liv när det står klart vad vissa fondbolag, typ Brummer, D&G, Skagen mfl tjänar. Många manar till uppror mot avgifterna! Det här är min syn…
Många i branschen har det tufft idag, vissa kånkar och vissa blir uppköpta. Det är ett fåtal, oftast de som är rätt duktiga (typ D&G, Brummer, Lannebo, Skagen och några till) som tjänar mycket pengar. Det är inte så konstigt eftersom det är världens mest skalbara business. Dvs, du behöver inte vara fler gubbar bara för att du förvaltar 10 miljarder, jämfört med 1 mdr. Om en fond sticker ut performancemässigt så får den nästan alla inflöden… och därmed blir lönsamheten därefter. Det tycker jag är fair!!! Den bästa tar allt, och resten får dela på smulorna. Det borde på sikt stöta ut de dåliga förvaltarna… till förmån för kunderna som på sikt borde få en bra förvaltning av sina pengar.
Vad som inte är fair är att bankerna tjänar så mycket pengar utan att egentligen ha de bästa fonderna. Men eftersom många har haft fondsparande länge, så har det byggts upp enorma latenta reavinstskatter, som utlöses om man byter fond. Därför säljer många inte sina bankfonder, även om de vet att de gjort ett dåligt jobb. Vissa gör inget för att de är lata och okunniga, och de får faktiskt skylla sig själva. Men detta är knappast bankernas fel, utan politikernas. Det är bara dem som kan lagstifta om fri flytträtt. Politikerna försvarar sig med att idag kan man ha försäkringar som gör att man kan byta fonder inom försäkringsskal osv. Men detta gäller ju bara nya försäkringar och nysparande. De stora pengarna är ju de gamla… och de är inlåsta tills vidare. Samma sak gäller med din tjänstepension. Tjänstepensionsbolagen tjänar en jävla massa på att det inte är fri rörlighet!
Det är inte bankernas fel, det är faktiskt politikernas. Men politikerna vill ha starka banker (för om en bank är svag så är det ändå pappa staten som får baila den i slutändan, då våra 4 storbanker anses vara systemviktga som samhällsfunktioner) och därför accepterar man svag konkurrens och hög lönsamhet… men det är inget de talar högt om, utan man kör mer populistiska uttalande i media som ändå aldrig leder nånvart!
Ska man nu dra det ännu ett steg längre, givet ovan. Så är våra storbanker inte vanliga företag, då vanliga företag inte kommer räddas från att kursa likt SAAB. Sen, som sagt, vill staten att de har goda finanser, alltså måste de tillåtas att tjäna pengar. Det vill vi skattebetalare också, annars måste vi ju ändå baila dem när det går dåligt. Så var klämmer skon? Dels är det ju lönerna, eller snarare de vinstbaserde bonusarna som stör. Men det är egentligen småpotatis och rätt oviktigt i det stora hela. Nej, det vi egentlgien borde fokusera på är bankernas möjligheter att ta risk. Det är risktagandet som måste regleras, dvs ge bankdirketörerna ett ramverk att hålla sig inom. Men det är faktiskt det Basel reglerna handlar om. Dvs att banken behöver jävligt mycket reserver bakom riskabel utlåning, och lite reserver till oriskabel utlåning. Så saker och ting går kanske går i rätt riktning trots allt!
Det lär vi bli varse om vid nästa bankkris… För den kommer, det gör dem alltid!
Kortsikt's Blog 
Utmärkt kommentar, precis det jag tänkte idag när jag såg löpet!
Mycket bra inlägg. Två kommentarer
1. Det finns två rådgivningsmodeller, dels oberoende och dels egen rådgivning. Den oberoende rådgivningen som idag finansieras av produktleverantörerna har lyfts som ett problem i samband med fri flytträtt i och med risken att man skapar en provisionsfinansierad flyttkarusell. Snart kommer det dock läggas ett förslag på provisionsförbud så att detta inte längre är möjligt, men eftersom många inte är beredda att betala för oberoende råd tror jag den modellen på sikt riskerar att försvinna. Kvar blir bankernas kontorsnätverk som framförallt kommer att sälja bankens egna produkter. Det är inte ovanligt att man får betala ca 1-2% av kapitalet i avgift även om det är ganska dåliga produkter, ofta med låg risk och hög andel räntebärande. Med dagens ränteläge betyder det att man kanske förlorar pengar på placeringen (negativ sharpe ratio efter avgifter).
Anm. I Danmark vet jag att många produktleverantörer försöker gå runt provisionsförbudet genom att finansiera provisionerna från eget kapital och samtidigt höja avgifterna mot kunden istället. Intressant att se hur man kommer lösa det i Sverige
2. Sen har vi den ”svenska modellen” där arbetsmarknadens parter avtalar om vilka valalternativ och tjänstepensionsvillkor som finns och majoriteten som inte gör ett val hamnar i en förbestämd produkt som pensionsmyndigheten informerar om. Arbetsmarknadens parter är sedan ägare till stora pensionsbolag som i alla upphandlingar utan undantag blir valda till icke- valsalternativ (någon som tänkt på varför kollektivavtalens administrationsbolag, pensionsbolagens huvudkontor och pensionsmyndigheten ligger i samma kvarter?). Kapitalet och jobben stannar i Sverige och svenska storägare behöver inte oroa sig för uppköp från utlandet (den ena handen vet vad den andra gör ☺). Dessa försäkringsbolag lovar höga bonus/garantiräntor men glömmer att berätta att produkten inte är direkt backad av någon finansiell placering, utan bara bolagets egen solvens som i många fall inte är särskilt hög. Undrar vem som har rådgivningsansvaret här?
All som förvaltar andras pengar till yrket borde endast jobba på kommission, då kan man försäkra sig om att de gör vad som förväntas av dem