Orättvisor brukar vara en rätt bra anledning till att driva förändring. USAs ekonomiska situation är som diskuterat ganska ansträngd. Nu när konjunkturen förhoppningsvis börjar stabiliseras, och privata sektorn ska stå på egna ben, är det hög tid att bromsa skuldsättning (inte för att hög skuld nödvändigtvis behöver vara dåligt men stigande räntor i kombination med hög skuld är negativt för tillväxt)samt förbereda för the Real Exit då Treasury kommer att behöva återbetala 2,100 mdr dollar till FED de närmaste 10 åren (ca 17,5 mdr dollar i månaden) i syfte att återställa Bank Reserves. Detta skulle också ta ner public debt/gdp till nivåer som marknaden är bekväm med.
Visst man pratar mycket om cut spending, men vad USA mer logiskt behöver är högre skatter (tax income/gdp ligger på 27% mot EU 34% och Sverige 45%). Det är särskilt de rika, de som äger företagen som gynnats av 70års deficit spending som behöver betala tillbaka. Att beskatta de allra rikaste slår inte heller mot konsumtion och tillväxt på samma sätt.
Kan nedan driva opinion för detta de närmaste åren?
http://www.utrend.tv/v/9-out-of-10-americans-are-completely-wrong-about-this-mind-blowing-fact/
Trevlig kväll!
(och nej jag är inte socialist, det här handlar om sunt bondförnuft)
Är förmögenhetsskatt en rationell skatt? Ibland blir skatten nästan frivillig eftersom det finns så många luckor/hål att använda och ibland svårt rent praktiskt att värdera vissa tillgångsslag (tänker på konst etc). Även viktigt att FATCA kommer på plats annars hamnar kapitalet troligen utomlands.
http://www.nytimes.com/2013/02/10/business/yourtaxes/a-wealth-tax-would-look-beyond-income.html?_r=0
Nej jag tror inte på förmögenhetskatt heller.
Tänk er att tio personer går ut varje dag för att äta middag. Notan för de tio tillsammans hamnar på 1000 kr. Om de delade upp notan på samma sätt som vi betalar skatter, skulle det bli ungefär såhär:
– De första fyra – de fattigaste – skulle inte betala någonting;
– den femte skulle betala 10 kr;
– den sjätte skulle betala 30 kr;
– den sjunde 70 kr;
– den åttonde 120 kr;
– den nionde 180 kr.
– Den tionde personen – den rikaste – skulle betala 590 kr.
De bestämde sig för att betala notan på det viset. De tio åt middag på restaurangen varje dag och kände sig nöjda med uppgörelsen – tills en dag, då ägaren till restaurangen gav dem rabatt.
”Eftersom ni är så bra kunder,” sa han, ”ger jag er 200 kr rabatt på era middagar.”
Middag för tio skulle då bara kosta 800 kr.
Gruppen ville fortfarande betala middagen på det sätt vi betalar skatter. Så de första fyra påverkades inte, de fick fortsätta äta gratis. Men hur skulle de andra sex göra – de som betalade? Hur skulle de dela upp rabatten på 200 kr så att alla skulle få sin ”beskärda del”?”
De sex personerna insåg att 200 kr delat med sex blir 33,33 kr. Men om de drog bort det från varje persons andel skulle den femte och sjätte personen få betalt för att äta. Restaurangägaren föreslog då att det vore rättvist att reducera varje persons nota ungefär proportionellt, och han satte igång att räkna på de belopp varje person skulle betala.
Resultatet blev att även den femte personen fick äta gratis,
– den sjätte fick betala 20 kr,
– den sjunde betalade 50 kr,
– den åttonde 90 kr,
– den nionde 120 kr,
– vilket lämnade den tionde personen med 520 kr istället för tidigare 590.
Alla sex personerna fick lägre pris än tidigare och de fyra första fick fortsätta äta gratis. Men plötsligt utanför restaurangen började personerna jämföra vad de sparat.
”Jag tjänade bara en tia av rabattens 200 kr,” började den sjätte personen. Han pekade på den tionde: ”men han tjänade 70!”. ”Precis,” sa den femte personen. ”jag sparade också bara en tia.
Det är orättvist att han fick sju gånger så mycket som jag!”
”Det är sant!” skrek den sjunde personen. ”varför ska han få 70 kr tillbaka När jag bara fick 20? De rika ska alltid få det bättre!” ”Vänta ett tag,” skrek de fyra första unisont, ”Vi fick ju ingenting alls! Det här systemet utnyttjar de fattiga!”
De nio personerna skällde på den tionde och kallade honom för Dracula då de tyckte att han sög blodet ur de fattiga. Nästa kväll kom inte han till middagen, skönt tyckte de andra nio, satte sig ner och åt utan honom.
När så notan kom in upptäckte de något viktigt. Det fattades 520 kr.
Hehe, it´s a Classic!
Nej, jag är inte en förespråkare för allmänt högre skatter. Men jag är en förespråkare för en balanserad budget i USAs fall, givet att hushåll och företag orkar stå på egna ben. Det handlar egentligen inte om att skulden är för hög. Skuld för Amerikanska staten är inte samma sak som skuld för dig och mig. Men Treasury måste sälja obligationer (dvs statsskulden). Dels för att finansiera gamla obligationer som löper ut, och därutöver finansiera underskottet. Blir trycket för högt kommer räntorna gå upp vilket får tråkiga effekter för alla på den här planeten. Genom att köra en balanserad budget, och således inte öka på skulden, så ger det signaler till marknaden som gör den hade uppskattat idag, och därmed kan räntorna hållas låga. Då behöver Treasury bara fokusera på att rulla över befintlig skuld. Vilket inte är så lite det heller.
Idag tar man in 27% av BNP i skatt och betalar 31% i utgifter. Vill man inte banta försvar och införa sjukvård åt alla, ja då kommer det bli svårt att sänka utgifter. Alltså måste man ta in mer skatt. Hur det ska gå till vet jag inte. Man bör göra det på ett sätt som minimerar skadan på tillväxt i varje fall. Teoretiskt kan du ju börja med att höja alla skatter med 15%, då tar du automatiskt in 27X1,15=31%. Sen om någon skatt känns påfallande hög och tillväxt fientlig, sänk den och öka upp den som allt annat lika känns mindre tillväxt fientligt. Enkelt va?
Jag har ju varit inne på högre skatter, men även lägre utgifter. Om man inte kan röra försvar och hälsovård… vad finns det för stora poster då??? hmmmm offentlig anställda kanske!
http://pragcap.com/barack-obama-government-job-slayer
Det vill säga att utan påtryckning av Rep fattar Obama vad som måste göras… han har ju även höjt skatter, kommer ni ihåg Sequestern?
Räkna med att det kommer mer av detta…