Riksbankens största problem

är i mina ögon…. kommunikation.

Riksbanken sköt upp sin prognos att höja räntan till i december i år. Det är inte en prognos. Det är en funktion av att man inte kommer att höja i september. Allteftersom månaderna rullar på så är det troligt att man inser att man inte kommer att kunna höja i december heller, och då skjuter man på första höjningen till i mars-19. Inte heller detta är en prognos. Men marknaden verkar uppfatta det som prognoser, eller misslyckade prognoser.

Det finns en negativ syn på Riksbankens politik från media, ekonomer och den allmänna opinionen. Man ser det som ett misslyckade ”att man inte har lyckats höja räntan”. Detta är den första stora kommunikationsmissen.

Ingves borde istället säga vid varje räntemöte. ”GRATTIS Sverige!!!!! Ännu ett kvartal har passerat med god tillväxt, nya jobb och ökad köpkraft och välstånd för genomsnittssvensken… UTAN att vi ser några tecken på ÖVERHETTNING, vilket gör att vi kan fortsätta med låga räntor. Vilket gör att alla belånade där ute, dvs stat, företag, hushåll, fortsätter att betala låga räntekostnader och kan använda sina inkomster till roligare saker. Något som gör ekonomin ännu starkare”. EN dag kommer vi att se överhettningstendenser, och då är inflationen i antågande, och då kommer även räntorna att hänga med upp, och med dem räntekostnaderna. MEN det kommer också vara början på slutet för den här konjunkturcykeln…… men vi är inte där ännu, så passa på att njuta. Nu verkar alla tänka ” Åh nej, han höjde inte idag heller!”

Den här politiken har nackdelar, och det är att den för med sig överbelånade hushåll. Då kommer det göra ont den dagen räntorna höjs, vilket gör att nästa recession kommer att bli lång och djup. Detta ser många som huvudskälet till varför han bör höja. Men den analysen är felaktig. Det är viktigt att vi reglerar utlåningen så att STORLEKEN på lånen är på en vettig nivå. Räntekostnaderna däremot, de ska vara så låga det bara går. Så länge bara det går!!!!

Många analyser haltar. Många tänker att den svaga kronan sabbar köpkraften. De tänker att lönerna ökar väldigt lite, samtidigt som importerade varor blir dyrare. Punkt. Jag det låter ju frestande att tänka så. Men det räcker inte.  Man måste se till hela kedjan.

I Eurozonen ligger lönerna strax över 2%. Det lirar med en kärninflation strax över 1%. Eftersom Euron stärkts med nästan 20% senaste året, framförallt mot dollarn men även mot de flesta andra valutor, så har man även importerat en del deflation. Det gör inflationen taktar kring 1% och ser faktiskt inte ut att röra på sig. Lönerna stiger inte. Euron har inte försvagats, PMIs har vänt ner. Europa konjunkturen knallar på hyggligt, men ekonomin är sinnesjukt OHET. Att höja räntorna kraftigt vore tjänstefel. Att ta bort QE är väl okej, då detta snarare är en krisåtgärd, och någon kris är vi inte i. Men Draghi har inte många skäl att höja räntan.

Europa, ink Norge, är vår största handelspartner.

Att höja räntan får konsekvenser. När vi nu talar köpkraft så måste jag nog lära er alla att tänka på nettoeffekter. Lite klurigare, men det är tyvärr så det är.

Höjer Ingves räntan med 1% så skulle det kronan stärkas kraftigt, och vi skulle anringen kunna 1, köpa fler importerade varor och/eller 2, lika många som tidigare men få pengar över. Detta är positivt.

Men det bygger på att inkomsterna, dvs alla som jobbar X deras lön är oförändrat.

Men det är det inte….

När kronan stärks, så blir import attraktivt, och således export mindre attraktivt allt annat lika. Handelsbalansen sjunker. Handelsbalansen ingår i vår BNP. Stigande HB bidrar med tillväxt och tvärtom. Logiken är att export gynnar vårt lands tillväxt, medan importen gynnar ett annat lands tillväxt. Så en stark krona, leder till försämrad handelsbalans, som leder till lägre tillväxt.

Tillväxten har i alla tider varit tajt korrelerade med jobbskapande. Fallande tillväxt är samma sak som ett lägre jobbskapande.

En väsentligt starkare krona leder till att färre jobb skapas, som gör att den aggregerade inkomsterna sjunker.

På samma bog kan vi glida in på löneinflation. Desto fler jobb som skapas, desto större chans att vi når en tajt arbetsmarknad. Skapas inga jobb…. ja då har arbetstagarna ett rätt dåligt förhandlingsläge vid lönediskussionen. Allt annat lika. En stark krona gör alltså att det skapas färre jobb, och kommer därmed i förlängningen få en inverkan på löneutvecklingen.

Således är kronan direkt avgörande för hur stor de aggregerade inkomsterna är.

Det var den ena faktorn. Den andra är skulder och räntekostnader.

Hushållens räntekostnader skulle öka med ca 40mdr vid en räntehöjning om 1%. Hushållens räntekostnader är någon annans ränteinkomst. Men en stor del av dem försvinner till utlandet. Många ränteintäkter stannar i pensionsportföljer, och eftersom inte pensionerna höjs når de inte ut till konsumtionen. Så det blir ett rent konsumtionsbortfall. 40mdr är ca 0,8% av vår BNP.

Så återigen har vi kopplingen, minskad konsumtion och investeringar, lägre tillväxt, färre jobb, mindre löneinflation, mindre aggregerade inkomster.

Så när ni tänker att stark krona gör importen billigare, då är det en plus post helt klart. Men om de aggregerade inkomsterna sjunker mer än importen blir billigare…. då är det nettonegativt.

Detta borde Ingves förklara… men han pallar väl inte. Prata med bönder på bönders vis liksom! Jag vet faktiskt inte.

Vissa tycker att han ska höja för att vi ska sk ”torrt krut” när recessionen slår till.

Jag säger som Ingves… ” Att bara höja räntan för att sedan sänka den är en underlig penningpolitik givet det inflationsmål som vi har.”  Att göra patienten lite sjuk för att kunna bota den…. känns lite knasigt.

Sen tror jag personligen att vi kanske inte behöver vara mer expansiva än Europa. Vi går ju faktiskt snäppet bättre än Europa. Så att ligga på samma ränta som Europa är inte orimligt. Därför borde man kunna höja 25+25. Särskilt när kronan står i 10,50kr.

Apropå det här med kronan. Enligt ovan beskrivning, så är alltid en svag krona bra och en stark krona dåligt. Varför driver inte Ingves kronan till 20kr mot Euron om det är så fantastiskt. Jo för att även om en Scania lastbil blir dubbelt så billig för omvärlden så kommer de inte att beställa dubbelt så många. Rationella kunder vet ju hur många de behöver. De försöker bara hitta den bästa givet priset. Så en eur/sek på 20kr skulle göra exporten bättre, men inte dubbelt så hög. Importerade varor däremot skulle samtliga bli dubbelt så dyra. Så det är en balansgång. Vi vill alltid maximera handelsbalansen i kronor och ören. Men den är inte linjär med kronan. Utan att ha bevis tror jag inte att handelsbalansen blir så mycket mer hjälpt vid 10,50 vs 9,50. Vid 8,50 brukar exportbolagen klaga. Så det funkar inte heller. Ingves har tidigare hintat att 9,50 är en bra nivå. Det öppnar ju faktiskt upp för att höja 25+25, för det skulle garanterat få kronan att stärkas ner mot den nivån.

Sen handlar det om vad Draghi gör. Tar han bort QE i september, eller december, eller ännu senare. Vilka nivåer på QE gäller om han fortsätter. Tar han bort QE i september eller december. Ja då blir det klart lättare för Ingves att höja om han vill.

Jag förstår Ingves att han vill balansera penningpolitiken, dvs ta upp realräntorna till noll. Men givet relationen mot Europa, och hushållens lån, så funkar det inte. Han kan på sin höjd höja mot europas nivå.

Men vad händer när Svenska OCH Europeiska arbetsmarknaden blir tajt på riktigt någon gång i framtiden, och lönerna verkligen tar fart? Jag först ökar tillväxten, eftersom aggregerade inkomster ökar snabbare, men sen drar inflationen och då kommer ECB och Riksbanken att höja, och då drar räntekostnaderna. I synnerhet för svenska hushåll. Sen kommer recessionen, som den alltid gör i en mättad ekonomi med stigande räntor (yieldkurvan 10-2 går under noll). Då kraschar allt varpå centralbankerna får nolla räntorna igen…. men en recession, precis som en konjunkturuppgång, lite som en snöboll. Den går inte att stoppa utan den växer sig större och större. Det handlar i sin tur om att trots att räntekostnaderna är noll och inget så vågar inte hushåll shoppa och företag investera. De sparar!!! Men till slut vänder det…. och så tuggar det igång igen. Som vanligt, som alltid. Det är så enkelt.

Sen frågar vissa, tänk om det finns strukturella faktorer som gör att lönerna inte kan stiga? Njae, tänk er en värld där ALLA har jobb. Då har åtminstone jag svårt att se hur lönerna inte ska stiga.

Men låt gå för att löneinflationen ligger långt bort. Vad händer om recessionen slår till, när inflation och räntor är så låga? Då vill jag vända på frågan: kan vi få global recession när alla belånade har låga räntekostnader? Recession har alltid varit en konsekvens av mättad konjunktur, stigande räntekostnader och fallande tillgångsvärden. Jag är inte säker på att en traditionell global lågkonja kan inträffa så länge som räntekostnader är låga och tillgångsvärden är höga. Strukturellt lägre tillväxt Ja, men djup lågkonja är tveksamt. Så länge som vi växer skapas det jobb, så länge som det skapas ett jobb borde vi ta ett steg närmare löneinflationen… så tids nog borde de klassiska mekanismerna träda i kraft…. men recession utan tecken på överhettning och stigande löner. Det vete tusan.

Så Grattis Sverige…. ännu ett räntemöte med oförändrade räntor, och därmed fortsatt låga räntekostnader. Jag tror jag äter ute ikväll, och trycker upp svenskt tillväxt med ytterligare någon promille…… spridningseffekterna gör att det kanske skapar ett jobb åt någon där ute i landet. Jag får en god middag ikväll, någon annan får ett jobb imorrn. Är det någon som önskar sig motsatsen? Inte jag!

ps. Men snälla inför Skuldkvotstak och trafikljussystem, samt addera BRF föreningens skulder i lånelöftet så blir jag glad ds.

Annonser

Om GaStan

Ga Stan bloggar här under rubriken "Kortsikt's blogg". GaStan är en medelålders gift man bosatt i Stockholm och verksam i finansbranschen.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

27 kommentarer till Riksbankens största problem

  1. Leif skriver:

    Jag är ytterst tveksam till många av dina resonemang. T.ex. på min arbetsplats har inte de med stora bostadslån börjat äta lunch ute i någon större utsträckning vilket ger tillväxt utan de fortsätter med sina tillväxtskadliga egenhändigt tillagade lunchlådor. Detta trots riksbankens enorma räntesänkningar.

    • GaStan skriver:

      Jag inser att mina synpunkter är något okonventionella, och är alltid öppen för en diskussion.

      Men vi kanske kan vara överrens om en sak, och det är att om räntan hade varit avsevärt mycket högre så hade dina högbelånade kollegor inte haft mer pengar att äta lunch för än vad de har idag?

  2. Leif skriver:

    Nja, med högre räntor hade bostadspriserna också varit lägre vilket gett lägre belåning med ungefär samma mängd pengar kvar efter boendeutgifter så ditt resonemang känns förenklat och verkar följa Lars E.O. Svenssons teoretiska skrivbordsmodell.

    • GaStan skriver:

      Snälla jämför mig inte med honom. Jag försöker göra en grej över att inte vara för teoriserande.

      För det första är det inte bostadspriserna som styr utlåningen, utan tvärtom.

      Din tankegång är intressant.

      Hade lånen varit hälften så stora om bolåneräntorna varit dubbelt så höga. Ja då hade det inte spelat nån roll. Räntekostnaderna hade varit på samma nivå. Det hade krävts mindre än hälften så stora lån vid dubbelt så höga räntekostnader för att ge den positiva effekt som du fiskar efter. Tyvärr är det tvärtom.

      Jag har tidigare i bloggen visat på detta. Dvs räntekostnaderna har minskat snabbare än lånen ökat.

      Det räcker att testa hur bolånekalkylerna har utveklats historiskt vs räntan och lånen. Då ser man i all syn tydlighet att hade räntan varit x punkter högre så hade lånen varit lägre, men inte så mycket lägre som räntan är högre.

      I sverige utgör de aggregerade räntekostnaderna ca 4% av de samlade bruttoinkomsterna. Det är lägsta uppmätta någonsin. Skulderna i förhållande till bruttoinkomsterna ligger på knappt 200%. Högsta någonsin. Det beskriver rätt bra hur speciell dagens situationen är.

  3. Sven skriver:

    skulder skulder och åter skulder. Skulderna ökar snabbare än lönerna finns bara ett sätt detta kan sluta på och det är inte första gånger skulder har satt ett land i kris. Gillar din optimistiska syn hela tiden med du antar att alla människor är rationella och tänker inte dem lånar. Vilket inte är fallet och det kommer komma en dag då räntorna går upp av vilken anledning är skit samma. Då kommer dem få som inte kan betala strypa hela ekonomin. Och till den riktiga frågan hur tar vi oss ur den krisen när sänka räntan inte kommer kunna rädda oss? Jag skulle gissa på att vi sjunger på sista versen när det kommer till fiatvalutorna och vi kommer antingen ha en ekonomi som går sidled i decennier tills vi inser att graven är för djup.

    Dagens riksbanker är som småbarn som vill att alla ska vara vinnare hela tiden. Hela vår världs är full av vuxna människor som fortfarande suger på sin mammas tutte och springer till morsan så fort det blir lite tufft. Nu är tutten riskbanken pengarpress. Vi manipulerar ekonomin får knappat den tillväxten vi haft senaste decennierna och på det ska vi ta bort QE, höja räntorna och allt ska bli frid och fröjd? På tiden att inse att vi inte kan förvänta oss högre tillväxt pga långräntor, globalisering,billig arbetskraft osv. Och självklart ska vi inte glömma den politiska delen. Har svårt att tro att regeringen inte har ett intresse av att Yngve gör det han gör. Han sitter knappast kvar 5 år till för att dem inte gillar honom eller inte påverkat på något sätt. Hade varit svårare att köra budgetunderskott med en ränta på 5%. Men det är ju nästa partis problem…bara det att folket står för notan

    Och jag har inget emot allt denna falskhet,manipulation av ekonomin det är bara att gilla läget och spela med. För vad kan man göra annars? Världen blir bättre för varje dag men man blir orolig för systemkrascher när vi är på dessa nivåer. Har räntesänkningar spelat ut sin roll? Hur tar vi oss hur nästa krasch?

  4. TA skriver:

    Hallå!

    ”Jag är inte säker på att en traditionell global lågkonja kan inträffa så länge som räntekostnader är låga och tillgångsvärden är höga.”

    Det var vågat sagt! Utveckla gärna. Hade förstått om du var newbiz för det känns som du säger ”its diffrent this time” men det är du för smart för. 😀. Så det du säger är alltså att det kan vara diffrent this time. I min värld över tid svänger alltid makropendeln. Bara titta på en lång räntecykel. Vem kan tänka sig bolån kring 17-18 procent som på början av 1990 talet. Ingen hade kunnat föreställa vår värld.

    Tack!

    • GaStan skriver:

      Jag har bara utgått från logiken, och hur det fungerat historiskt.

      Dvs du har en stark konjunktur i några år, som skapar jobb och som till slut skapar ett tajt resursutnyttjande, varpå löner och priser stiger, och sen kommer räntorna.

      1, Då ökar räntekostnaderna och viljan att ta lån,
      2, samtidigt som högkonjan börjar bli ”mättad” i brist på bättre ord. Dvs om alla bytt till en ny bil, så finns det inte mer man kan byta till, allt annat lika
      3, när tillväxten planar ut, samtidigt som räntorna stiger, då faller tillgångsvärden (värdet på alla tillgångar = framtida kassaflöden nuvärdesberäknade med en diskonteringsräntan)

      De här 3 faktorer utgör grunden till varför en konjunktur rullar över… sen gör snöbollseffekten, och människors ”fear” och lack of confidence effekt resten av jobbet.

      Detta är mycket logiskt.

      Men en av grundbultarna är alltså stigande löner, inflation och räntor…..

      Kan vi få recession utan de här. Ja kanske…. men jag förstår inte mekanismerna bakom. Det är dessutom nåt ”nytt” vilket jag är skeptisk till generellt!

  5. TA skriver:

    Let me put it right.
    Mena räntekurva över lång tid! (Inte räntecykel)

  6. Anton skriver:

    Jag har också varit en förutspråkare av balanserande motåtgärder vid räntesänkningar för att begränsa den privata utlåningen sedan mycket länge. Jag har däremot gett upp hoppet att se någonting som skjuts in tillräckligt snabbt för att parrera att utlåningen drar iväg och jag förstår inte att du (idag) kan hoppas på ett sådant system efter att ha sett facit i så här många år (det kan mycket väl komma på plats i ett framtida scenario). Jag ser ett stort problem med trögheten vi har idag det räntor sänks, glada människor springer iväg och shoppar, tillgångspriser sticker…några år senare (!) får vi se några halvtrötta balanserande åtgärder och det blir ett jäkla liv. Ett jäkla liv skulle det troligen bli om vi mot förmodan skulle se räntor som drar. Jag ser det inte heller komma i närtid, men många av de lån som tas idag kommer att vara ansenligt stora även om 10 år med rådande amorteringskultur, inflationstakt och lånestorlek i förhållande till inkomst. Ja, vi hade kunnat undvika de risker som vi har byggt upp nu om vi hade haft ett starkt skuldkvotstak på plats inför den här långa perioden av låg ränta. Det dessvärre fruktansvärt trögt att dra igenom nödvändiga, men långsiktiga, beslut i det demokratiska system vi har idag .. att göra något som är bra/syns på 10-20 års sikt hjälper inte till att bli omvald då det är heller få som har insikt att uppskatta insatserna idag.

    Så med ovanstående sagt så kan jag inte helt stödja din eufori över den lågräntemiljö som vi har idag och att vi fortsätter med den. Eftersom vi inte har haft/har nödvändiga balanserade åtgärder på plats.

    Jag vill också avsluta med att säga att jag tror att det är dags att sluta elda överlag och inse att förhoppningarna om tillväxt och inflation och ställda något i överkant för en överskådlig period framöver. Det kommer att komma tekniska revolutioner som gör att vi tar stora kliv igen.. men tillväxten kommer inte vara linjär över tid och att med de ekonomiska styrmedel vi har idag försöka klämma fram skiten även om den inte finns där kommer bara sluta i förstoppning.

    Ps. Jag förstår också bättre än att skulla på Inves. Han kan inte göra mer än några tiondels procent fram och tillbaka nu utan för snällt följa omvärlden. Jag själv valde att avsluta lite utopiskt. Ds

    • GaStan skriver:

      Otroligt välformulerat!!! Jag tycker du beskriver verkligheten till punkt och pricka….. tyvärr ska väl tilläggas. Jag är väl lite naiv i det avseendet att jag hoppas att kloka människor fattar rätt beslut till slut. Men det är troligtvis som du skriver. Det är för sent.

      Om 15-20% av låntagarna har för mycket lån så är det bara en tidsfråga innan det blir stora problem, och det är fullt möjligt att vi inte kan åtgärda problemet.

      Det är också möjligt att de övriga 80-85% av låntagarna också har för mycket lån. Inte för att de inte ska klara sina räntebetalningar, utan för att konsumtionsbortfallet vid en ränteuppgång slår för hårt på landet, vilket tar oss in i recession.

      Jag vet inte vilket av dem som är värst. Har oftast haft fokus på de överbelånade… men den senare är potentiellt ett ännu större problem.

      Sen vad jag menar med Grattis Ingves… .ska ju inte tolkas ordagrant. Utan att skulle han höjt 200 punkter, som vissa måste tycka är bra, annars hade de inte tyckt uteblivna höjningar varit dåliga, så hade de snart blivit rätt varse då landet knuffats in i recession.

      Jag har ju räknat på det innan, när räntekostnaderna aggregerat utgör ca 9% av de samlade Inkomsterna…. då brukar man kunna räkna ner till recession. Det skulle motsvara ca 4% ränta på skuldberget idag. Vi betalar ca 2% idag (man måste räkna in alla bundna lån, blanco lån, billån etc). Så höjer Ingves med 200 prickar så kommer det vara ca 12 månader till vi är i recession från sista höjningen.

      Tack än en gång för otroligt bra verklilghetsskildring.

      • Anton skriver:

        Tack för återkoppling och ber om ursäkt för att det var en del ord och meningar som gjorde texten lite svårtläst (hälsningar från sjuksängen med mobiltelefon i handen). Det var väl trevligt att du i stora drag delar min syn, samtidigt som det är tråkigt att få den bekräftad.

        Mycket av mina tankar ligger på Svensk bostadsmarknad då jag tror att det är den som kommer att beröra mig personligen allra mest när det kommer till det här ämnet, men det finns även en oro för exempelvis kreditexpansionen i Kina.

        Om du med kloka människor menar de som har möjlighet att sätta in regleringar så kommer det i mina ögon inte ske förrän de har ett facit att peka på (när det är för sent). Då är det lättare att säga, titta hur illa det gick, vi är helt enkelt tvungna att införa dessa åtgärder för att säkerställa att detta inte kan hända igen. De negativa konsekvenserna ur ett populistiskt perspektiv är vid ett sådant läge avsevärt mycket mindre .. samma åtgärder idag innebär ”kom inte och förstör nu när det går så bra”..

        Om du med ett avseende kring rationella beslut på köpsidan på bostadsmarknaden så kommer det aldrig att hända. Och du har i ett tidigare inlägg behandlat ämnet (om jag inte minns det fel) kring att det är den sista köparen (en liten skara) som sätter priset som det ser ut idag. Jag tror inte att Stockholm (ja, det gäller främst Stockholm) egentligen är fullt av irrationella idioter. Problemet är att det är ett fåtal lägenheter i omsättning och det krävs bara ett fåtal irrationella (eller i vilket fall, orädda) för att få flocken i rörelse och driva upp priserna. Rent kostnads-/utgiftsmässigy har vi haft råd att driva priserna till där vi är idag, även om vi snart troligen börjar närma oss en gräns. Det ser snarare ut som att förutsättningarna kommer strypas här eller inte blir ytterligare fördelaktiga. En tung parameter som då mattas (och ser ut att ha planat ut) är just själva prisutvecklingen. Den i sig är en stor del i folk vågar ge sig in på relativt höga nivåer.

        Jag är också lite rädd för det du sedan skriver. Hur påverkar de ökade utgifterna för hushållen konsumtionen (och snurren i ekonomin)? Det handlar kanske inte i första hand om inställda betalningar hos flertalet, de flesta klarar nog avsevärt högre månatliga utgifter/kostnader för boendet – men det kommer dras in på konsumtion. Jag tycker också att det är värt att reflektera över det omvända scenariot som vi har haft i ett decennium – kostnaderna/utgifterna för folk som bara fortsätter att bo precis som de alltid har gjort sedan de köpte huset 1994 är otroligt låga – och de bör ha utrymme till konsumtion som aldrig någonsin förr. Men då kommer två frågor. Den första är, räcker det inte för att det ska bli bättre än såhär? Är det helt enkelt så att det fortfarande finns en inneboende nervositet hos oss att det här är lite för bra, eller är det bara så att vi helt enkelt inte är så förbannat sugna på att konsumera. Dessvärre tycker jag mig se att det spenderas rätt bra runt om mig och det borde vara rätt bra snurr. Den andra mer cyniska frågan gäller hur väl riksbanken ser ovanstående som en positiv konsekvens av deras lågräntepolitik och något som bör hjälpa oss upp (även om de kommunicerar något annat). Ett skuldkvotstak hade här gett oss det bästa av två världar, låga kostnader, men begränsad ökning av tillgångspriser. Jag har dock rätt lite siffror eller substans bakom hur mycket värdeökningarna och de låga kostnader som går in i ekonomin. Även om det som jag förstår finns modeller kring detta också.

        Det ska bli intressant att se utgången av det hela och om vi kommer att få se samma mekanismer som tar oss in i lågkonjuktur som du beskriver. Och om det till och med råkar bli kring 4% som det brister. Det jag funderar kring, men har väldigt lite siffror kring är väl om vi skulle kunna lyckas redan innan stigande räntenivåer denna gång? En stagnation eller rent av lätt nedgång i huspriser —> dålig känsla och låg konsumtion, mindre renoveringar (spridningseffekter), lägre byggande och diverse konkurser hos mindre aktörer. Det kanske helt enkelt är såhär bra det blev den här gången? Eller så ska vi upp en ordentlig gång till och se lite ordentlig tillväxt, inflation och stigande räntor som pyser ut det som di säger.

        Jag är dessvärre inte säker och jag är rätt lågt investerad i aktier sedan ungefär ett år. Det som ligger kvar är en del breda globala fonder som jag troligen aldrig direkt rör utan bara fyller på emellanåt.

      • GaStan skriver:

        Kloka tankar, som jag till stor del håller med om, men tyvärr en rätt dyster bild…

        Det här med att hjulen snurrar men inte kan snurra snabbare beror på lönernas tröghet. Dvs om värdet på villa ökar med flera hundratusen så är det ju inte pengar vi kan sätta sprätt på. Pengarna vi kan sätta sprätt på är lönen minus räntekostnader… och visst har de fallande räntekostnaderna varit viktiga för tillväxten… men givet att löneutvecklingen är svag så sätter den ett tak på hur ”kul” man kan ha.

        Sparkvoten är också exceptionellt hög i Svergige, vilket den normalt sett inte är i högkonja… men hushållen är väl rationella. De ser riskerna precis som vi och amorterar och sätter av till sin pension….

    • Stefan Östergren skriver:

      ”Han kan inte göra mer än några tiondels procent fram och tillbaka nu utan för snällt följa omvärlden”
      Han följer inte omvärlden förutom Europa (ECB) men är mer extrem.
      Någon dag borde rimligtvis ECB närma sig FED eller vice versa.

      ”Sparkvoten är också exceptionellt hög i Svergige, vilket den normalt sett inte är i högkonja… men hushållen är väl rationella. De ser riskerna precis som vi och amorterar och sätter av till sin pension….”
      Det där tror jag inte ett dugg på. Det handlar inte om riskbeteende utan om att svensken i gemen redan har det hen behöver. Varför då öka sin konsumtion?

      • GaStan skriver:

        Sant, han följer ECB, men han ”följer” även omvärlden, typ FED, för att han vet att FED påverkar ECB….

        Sant, Någon dag kommer ECB och FED närma sig. Om man inte tror det, så måste man tro att Europeiska och Amerikanska ekonomierna är väsensskilda ekonomier med noll påverkan på varandra… och det vet vi ju att så inte är fallet!

        Den sista håller jag inte med om.

        En svensk som tjänar 30,000kr i månaden och har ut 23,000 sätter sprätt på i princip allt. Höjer arbetsgivaren lönen med 1,000kr så kommer den personen att konsumera upp den slanten också. Sen finns det undantag. Men oftast är det så.

        Har man tagit ett lån, och räntorna sjunker som de gjort, så konsumeras eller amorteras pengarna upp. Vem som gör vad är lite mer dynamisk materia, men det handlar om en kombination av nivå på inkomst, belåningsgrad, insikt, kunskap och rädsla för framtida risker etc, hur stort beloppet är som de minskade räntekostnaden frigör etc.

        Man ser också hur många hushåll, om de får chans att ta ett större lånelöfte, antingen genom att de bättrat på EK eller inkomst, gärna byter upp sig bostadsmässigt. De flesta bor hellre i en 3a på 100kvm än en 2a på 60kvm.

      • Stefan Östergren skriver:

        Jo fast nu var ju påståendet ”Sparkvoten är också exceptionellt hög i Svergige, vilket den normalt sett inte är i högkonja… men hushållen är väl rationella. De ser riskerna precis som vi och amorterar och sätter av till sin pension….”
        Det är ju inte helt korrekt som du själv påpekar i svaret utan du påstår att det bli konsumtion. Mitt svar var inte heller briljant gällande konsumtion så det jämnar ut sig.

      • GaStan skriver:

        Sant, my bad. Mina tankegångar var mer att många hushåll amorterar då de ser risker och oro kring att ha för mycket lån och vad de fåt ut i pension i framtiden. Inte för att de INTE skulle vilja åka till Maldiverna istället för GranCanaria, då de allra flesta är rätt bra på att sätta sprätt på pengarna man får in varje månad (där månadslönen helt enkelt bestämmer levnadsstandarden och inte tvärtom, där vi väljer en levnadsstandard som vi trivs med, och sen spelar inte inkomstförändringar någon roll), och att i högkonjunkturer så brukar inte detta vara praxis utan man känner sig trygg med framtiden och sparar lite dessutom.

        Det är rätt märkligt egentligen. De allra flesta undrsökningar visar att om någon vinner på Lotto, så det första man vill göra är att amortera bort lånen. Men samma hushåll har inga problem att ta ett lån på 7X bruttoinkomsten (med de risker och stress det medför vid en ränteuppgång). De vill alltså gärna vara skuldfria, men de har inga problem att ta lån. Det är ju rätt speciellt!

  7. Max skriver:

    Tack för ett bra inlägg.

    Läste någonstans att skulderna fortsätter öka, borde inte det mattats av lite eller missar jag något?

    • Anton skriver:

      Jag skulle bara säga att jag delvis håller med. Det är naivt att tro att alla Stockholms köksrenoveringar de sista tio åren har genomförts med vad som blir kvar av lönen efter räntekostnaderna. Prisökningen sipprat troligtvis ut till stor del och även till följa av att folk känner sig lite rika. Men i grunden håller jag egentligen med, prisökningen av bostäder är ingen som kommer till gagn.

      • GaStan skriver:

        Visst är det så att renoveringar bidragit till tillväxt… men renoveringar är småpotatis mot de belopp som frigjorts till följd av lägre räntekostnader

      • Anton skriver:

        Det kan så vara. Även om när jag nämnde renoveringar i det här fallet ville låta det symbolisera all typ av ”konsumtion” som hämtas från den ökade belåningen. Du kan ha rätt i att det är småpotatis, men jag hade ändå tyckt att det var väldigt intressant om det fanns kvalificerade uppskattningar kring hur stor andel av den ökning vi ser i privat belåning som går till olika typer av konsumtion och hur stor andel som fryser fast i bostäder.

        Sedan det du nämner kring den del som inte är småpotatis, det som blir kvar efter räntebetalningar. Ökningstakten måste ha börjat stanna av där nu; skulderna ökar fortfarande, men räntan är ju inte direkt på väg ner utan står väl mer eller mindre still.

  8. Lars skriver:

    Äntligen!
    … har vi hittat lägenheten som vi vill köpa i Frankrike, men … (växelkursen SEK till EUR) hjälp!
    Riksbankens prognos gällande växelkursen framgår (svårtolkat och indirekt) av Diagram 1:4, ”April-kurvan”, på sidan 7 i ”Penningpolitisk rapport, april 2018” (https://www.riksbank.se/globalassets/media/rapporter/ppr/svenska/2018/180426/penningpolitisk-rapport-april-2018).
    Via http://www.xe.com och deras historiska värden för toppar och dalar motvarande de i Diagram 1:4, samt små fina linjer med en linjal, tror jag mig finna att Riksbanken ger prognosen att:
    * Kursen 0,10459 EUR (för 1 SEK) förväntas uppstå i November 2019;
    * Kursen 0,10916 EUR (för 1 SEK) förväntas uppstå i juli 2020.
    Så …
    1) Är jag smart som väntar med att köpa lägenhet så nära inpå januari 2021 (vårt planerade emigrationsdatum) som möjligt?
    2) Är Riksbanken realistisk i sitt Diagram 1:4?
    3) Eller ligger en kursåtergång ännu längre bort (så vi lika gärna kan ge upp, ”förlora” pengar och köpa lägenheten redan idag)?
    Alla tips och idèer är välkomna!
    Vänligen, Lars

    • GaStan skriver:

      Lyssna inte på Riksbanken. Se mitt svar till Fredde

      • Lars skriver:

        Förlåt, men hittar ingen ”Fredde” som du svarat?
        Vänligen, Lars

      • Lars skriver:

        Aha, nu hittade jag ditt svar till Fredde: maj 3, 2018 kl. 12:10 f m under ämnet ”Dollar och Olja”, https://kortsikt.com/2018/05/02/dollar-och-olja/.

        Du avslutar där ditt svar till Fredde med: ”Triggern [för en mer normal växelkurs / en ”mean revert”] är när Riksbanken börjar tala om att höja, vilket den gör när de ser inflation. Som kommer att komma…”

        Bör en sådan ”mean revert” (medelvärdet sedan år 1999, EUR till SEK, har varit 9,24 SEK) komma före år 2021 – d.v.s. är oddsen för det så goda att jag och min fru skulle våga spekulera genom att ta ett bolån i EUR (trots att vi har hela köpesumman kontant i SEK) för att sedan lösa EUR-bolånet så snart denna ”mean revert” nått acceptabelt långt?

        (Det är inte ett ”ja”/”nej” som vi hoppas på, utan en analys som du, GaStan, alltid är formidabel på att ge).

        Vänligen, Lars

      • GaStan skriver:

        Jag tror SEK mean revertar innan 2021.

        Kronan har varit svag, vilket kommer ge vår ekonomi en boost relativt sett i nästa steg. I Europa har euron varit stark, vilket försvagar ekonomin i nästa steg. Svensk ekonomi kommer alltså gå starkare än den europeiska i nästa steg… detta kommer stärka kronan.

        Sen om man zoomar ut lite…

        Allt annat lika är svensk ekonomi starkare än den europeiska. (där tyskland är draglog och vitlöksbältet motsatsen. Vi är med in line med Tyskland)

        Allt annat lika är svensk arbetsmarknad tajtare än den europeiska.

        Detta gör att inflationsutsikterna i Sverige är högre relativt Europa. Detta gör att Ingves till slut kommer att kunna närma sig Draghi…

        Detta gör att kronan kommer studsa från undervärderade nivåer… där värderingsnivån enkelt uttryckt kan sägas vara KIX-index som du kanske hört talas om!

        Dett

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.