Jobbdatan från USA visade att det skapats 164k jobb i april mot väntat 192k och fg 135k (uppreviderat fr 103k). Lite soft siffra, men tar man i beaktning fg siffra så är snittet rätt inline.

Jobbskapartakten ligger nu på c150,000 nya jobb i månaden, dvs 1,8m jobb om året, vilket är en sysselsättningsökning på c1,2%. Det lirar alltså med 2,2% BNP tillväxt. Känns rimligt. Ångan har på marginalen gått ur den amerikanska ekonomin. Det är inte så konstigt med tanke på att dollarn inte längre försvagas och att 6 räntehöjningar på marginalen börjar kännas i hushållens plånböcker, dvs högre räntekostnader mindre konsumtion allt annat lika.

Lönerna steg med 2,6% YoY mot väntat 2,7 och fg 2,6 (nedreviderat från 2,7). En unch softare. Med tanke på att ECI pekade på 2,7%, så ligger väl lönetakten på ca 2,6-2,7%. Det rimmar med en core PCE på 1,6-1,7%. Svag dollar kommer också att hjälpa till att pressa upp inflationen framöver.

MEN, FED och andra känner sig säkra på 1,9-2,0% Year end. Det kan bli svårt att nå givet lönerna, att dollarn nu stärks och att tillväxten verkar ha toppat ur något.

Detta kan få rätt betydande effekter. FED lär höja i sommar. Men om hösten visar på sämre tillväxt och om inflationen inte klättrar som de tänkt sig så kan de bli duvigare i anslaget. Kanske vågar de höja en gång till. Men ytterligare höjningar kan mycket väl skjutas på framtiden. De gör en Ingves helt enkelt. Om inte lönerna helt plötsligt börjar dra, men som sagt, dagens siffra pekar inte på det!

Igår kom ISM non-mfg in på 56,8 mot väntat 58,1 och fg 58,8…. softare

US Service PMI kom in på 54,4 mot flash 54,4 och fg 54,0… ok

På det hela taget påminner Service och Mfg PMI om varandra.

Från Europa hade vi kärninflationssiffra som kom in på 0,7% YoY mot väntat 0,9% och fg 1,0%. Ohyggligt klent. Med tanke på att datan har rullat över, en stark euro, så kommer Draghi få det svårt att låta hökig. Räntehöjningar är det inte ens tal om. Det fina ute i Europa, som skiljer sig från Sverige, är att hushållen inte verkar ha gått ”bananas” vad det gäller ta upp lån. Dvs de belånade kan njuta av frukterna av låga räntekostnader. Precis som här hemma. Samtidigt som bankerna är förståndiga och inte bygger upp risker i systemet genom osund utlåning. Där har vi mer att lära. Vi lever i villfarelsen att våra banker är bättre kapitaliserade. Men det är nonsens. EK brinner upp direkt om vi får en kraftig ränteuppgång. Trots att en Euro-bank är sämre kapitaliserad kommer den klara sig bättre om kunderna är minde belånade. Det pratas för lite om detta, trots att det är rätt enkel matte som kan förklara detta.

Draghi och Ingves följer i mångt och mycket samma penningpolitiska spår. Bara det att Ingves blir väldigt mycket mer kritiserad på hemmaplan. Varför är inte media och ekonomer mer kritiska till Draghis politik undrar jag? Skillnaden är inte stor, vi har 50 punkter lägre ränta men har å andra sidan slopat QE.

Media verkar ju vara inne på spåret att eftersom ECB och Riksbanken misslyckat med att skapa tillväxt och inflation så har inte politiken fungerat. Därför anser de att man lika gärna hade kunnat ligga väsentligt högre med räntorna och acceptera väsentligt starkare valutor. Jag delar inte den analysen. Jag hävdar att det hade varit långt värre än det är idag, dvs politiken senaste 5 åren kanske inte har hjälpt så mycket, men det hade inte hjälpt mer om man inte gjort det, utan det hade bara varit ännu värre. All logik pekar på det faktiskt, och jag har ännu inte blivit motbevisad.

Faktum är att jag blir rätt förbryllad. Ena dagen skriver media om hur stark den svenska ekonomin är och hur galet det är med Ingves politik. Andra dagen är vi otroligt fattiga då vi tydligen tappar köpkraft med den svaga kronan. Uttryck som att vi lider och går på knäna är inte ovanliga. Hur ska ni ha det?

Trevlig helg!