Viktig detalj

Jag har ju länge ältat det faktum att den stora grejen med QE exit är inte att FED slutar köpa bonds, som förvisso är viktigt, utan när de kommer banta balansräkningen ner till normalläge, där normalläge får antas vara NOLL i Bank Reserves på Skuldsidan, reflekterat av samma minskning på tillgångsidan, genom en minskning av MBS (ner till noll) och resten Treasuries.

Nej, jag tror inte de kommer sälja några bonds i marknaden, utan de kommer låta dem förfalla, utan att köpa några nya, eller mao, de kommer inte att rulla över befintliga bonds in i nya.

Att de avstår från att rulla över, utan endast tar emot pengarna vid förfall (som de sedan makulerar) är en grej som bör ge effekter på räntorna. På vilket sett beror på många saker, dels takten och storleken, men även hur konjunkturen ser ut just när de gör det osv.

Men nedan chart är rätt intressant. Den visar att av FEDs alla statspapper, så utgör de med löptid på upp till 10 år en rätt normal (ur ett historiskt perspektiv) vikt. Det betyder att FED är inte en onormalt stor ägare av bonds med löptid på mindre än 10 år. Det betyder att när deras bonds som förfaller de närmaste 10 åren, som de kanske inte tänker rulla över, kommer inte att chocka marknaden. Tänk er det omvända. säg att FED hade ägt 90% av alla utestående bonds med en löptid på upp till 3 år, varpå FED inte har som avsikt att rulla över en enda. Då innebär detta att under de närmaste 3 åren måste US treasury hitta nya köpare av bonds (privat marknaden) för att kunna betala igen FED för de som förfaller. Detta hade satt press på Trs, och Privata aktörer hade naturligtvis velat ha bra betalt, dvs vettiga real räntor. Räntorna hade stigit. Nu är det inte så, utan det ser ganska lugnt ut. Däremot på löptider på längre än 10 år är FED väldigt dominerande, men det är ju ett senare problem och inte avgörande idag eller de närmaste åren.

Men det finns en brasklapp. Jag är tämligen säker på att värdet av bonds med löptid upp till 10 år är väsentligt högre, än de med löptid 10 år+. Detta innebär att trots att FED bara representerar 15% av total marknaden för utestående bonds med löptid upp till 10 år, så kanske det i volym är så pass mycket att det ändå kan bli jobbigt att fasa över på privatmarknaden… jobbigt i bemärkelsen att Trs får erbjuda högre räntor. Notera faktum, US Treasury kommer aldrig ha problem att sälja en bond och få in pengar, det är bara en fråga om till vilket pris.. dvs ränta. Som i sin tur ger följdeffekter på alla andra tillgångar världen över.

Namnlös1806

Jag har fått frågan hur jag kan vara så övertygad att räntorna ska gå upp. Det är jag inte. Det finns klart ett alternativ där konjunktur och riskaptit, och värdering av övr tillgångsslag är så pass gynnsam för räntemarknaden att det inte är några problem för treasury att sälja bonds av de kvantiteterna att de kan lösa FED när deras bonds förfaller. Dvs utan att det får någon större effekt räntorna. Inte så troligt, men inte helt otroligt heller. Ett annat alternativ är att man kör så pass stora överskott att man kan amortera utan att sälja nya bonds. Detta förefaller helt osannolikt.

Nej min gissning är att det inte att så svart eller vitt. Dvs det handlar inte om att Fed hårdnackat kommer krympa balansräkningen utan att bry sig om de negativa effekterna, eller att man skiter i att krympa den av rädsla för de negativa effekterna. Nej min gissning är att de kommer välja en lagom väg, dvs de kommer acceptera något högre räntor, vilket de kommer motivera med att säga att en normalisering är helt rimlig, samtidigt som de återställer balansräkningen väldigt långsamt.

För det är stora krafter vi talar om… Det negativ inverkan av högre räntor, i form av nedgång av övr tillgångspriser och lägre tillväxt, mot den stora risken av att springa in i nästa kris med en för stor balansräkning. Vad är för stor? Jo stor i den mån att vid den här krisen lyckades man svälla den från noll utan att marknaden tappade förtroendet för dollar och staten som lender of last resort. Det kanske inte fungerar i ett läge när man har en för stor balansräkning. Däremot om man har lyckats banta ner den, så kommer man snegla tillbaks på när det krisade sist, och hur man framgångsrikt använde balansräkningen i syfte att supporta statens deficit spending och driva upp tillgångspriser. Så vi pratar verkligen om pest eller kolera.

Hursomhelst, medelvägen är därför mest trolig, dvs en försiktig bantning av balabsräkningen till priset av något högre räntor.

Så kontentan är att högre räntor är troligt, högre än vad som egentligen är motiverat av tillväxt och inflation. Man kan säga att det är det omvända från -00 talet, då vi haft låga räntor, lägre än vad som var motiverat av tillväxten och dyl.

Kokar mam ner detta till hur det påverkar dig och mig, så tänker jag att us 10yr kan gå till 4%, vilket innebär att den svenska motsvarigheten går till 5%, vilket innebär att den långa svenska bostadsobligationen går till 6%, vilket innebär att ett 10 årigt bolån kostar 7%. Om den kostar 7%, kan den rörliga bolånet kosta 4-5%. detta alltså utan vare sig särskilt stark konjunktur eller hög inflation.

En dubbling av de rörliga bolåneräntorna alltså! Klarar vi det? Jag vet inte, jag hoppas! Men vi har möjligheten att ta tag i det nu… I god tid innan det är för sent.

Jag tror inte Ingves är dum, jag tror han faktiskt fattar ovan resonemang… Långt mycket bättre än jag själv. Det gör honom orolig. Men det finns andra som bestämmer, och vissa av dem fattar inte ovan, vissa fattar men tror inte på det. De ser istället hur inflationen har trendat ner och vi borde sänkt räntan mer än vad vi gjort. Priset vi fått betala är att jobbskapandet inte är så starkt som det hade kunnat vara. Ingves fattar detta också, men problemet är om han hade valt den semare linjen, så är det på bekostnad av ännu fler låntagare med för mycket lån…. För mycket i förhållande till hur dåligt de skulle klara av en framtida dubbling av räntorna.

Hoppas jag har fel… Hoppas konjunkturen utvecklas på ett sätt som gör att Fed kan återßtälla balansräknigne utan att det får några större negativa konsekvenser.

Problemet med att Hoppas, är att det oftast är en dålig strategi. Väldigt få krig har vunnits för att man hoppades på att vinna!!!!!
Trevlig helg.

Annonser

Om GaStan

Ga Stan bloggar här under rubriken "Kortsikt's blogg". GaStan är en medelålders gift man bosatt i Stockholm och verksam i finansbranschen.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Viktig detalj

  1. Fredde skriver:

    Om du har rätt måste disponibel inkomsterna upp betydligt tänker jag

    Undrar dock om Fed någonsin kommer minska balansräkningen

    • GaStan skriver:

      Finns inte en chans att disp inkomsterna stiger på ett sätt som kompenserar för detta

      Låt säga att de inte gör det, vad händer vid nästa kris? Det finns också också en variant där Fed skulle vilja se ekonomin växa med 30% på 10 år, samtidigt som statskulden är flat, då sjunker ju skuldsättningen. I detta läge kanske ingen bryr sig om att Feds balansräkning aldrig återställdes?

      • Fredde skriver:

        Det är väl redan omöjligt att minska balansräkningen innan nästa kris? Det kommer ta hundra år att återställa och det kommer troligen flera kriser och krig under den perioden

      • GaStan skriver:

        Njae inte riktigt. Om de väljer att inte köpa en enda obligation utan endast ta emot cash för bonds som förfaller så kan deras BR vara helt återställd om 10-12 år

  2. Birkastan skriver:

    Kanoninlägg, precis sånt här man vill läsa! Dags att du blir gäst krönikör/insändare på en av de större ekonomitidningarna eller dylikt? För mycket skräpartiklar om lyxhus och utbrända bloggerskor som är helt oväsentliga på ens liv och knappast uppgår till minimigraden för journalistik..

    • GaStan skriver:

      Tack det värmer!

      Dessvärre är jag rädd att det till stor del är läsarnas fel, dvs om redaktören på Di visste om att han kunde dubbla upplagan om han skrev om amerikansk penningpolitik, så hade han nog gjort det vid det här laget?

      • Birkastan skriver:

        Förmodligen. Men man måste börja nånstans. Om redaktörerna nån gång skulle börja inse att de kan bibehålla läsarskaran samt höja kvalitén på innehållet genom att betala för välskrivna gästartiklar istället för anställda journalister som skriver trams vore det en tjänst för alla som är intresserade av ekonomi. Undrar just hur de mäter kundnöjdhet på DI, SVD, DN etc..? Kanske Google analytics med flest antal klicks på div artiklar eller sidvisningar som har mest kommentarer med enkelt ämne som berör (typ boräntor..). Easy win för redaktören men mindre vinst för intellektet.

  3. Frågvis skriver:

    Kan någon förklara för mig varför FED måste minska sin balansräkning? Någon risk för överhettning finns ju inte så varför inte ha kvar balansräkningen på den storlek den har idag förevigt? Inflationen löser problemet på 20-30 år.

    • GaStan skriver:

      Det gäller att skilja på äpplen och päron här…

      Att skuldposten ”Money in circulation” stiger i takt med inflationen och tillväxten i ekonomin är fullt normalt. Det har den alltid gjort och är fullt logiskt och normalt. Den här skuldposten matchas av Tillgångar. Tillgångar har historiskt varit Statspapper. Så med andra ord så köper och säljer FED statspapper i andrahandsmarknaden i syfte att stötta sin räntepolitik. Detta kallas för OMO, open market operations. Inga konstigheter.

      Men det som är anmärkningsvärt med QE köpen är de istället byggt upp posten Bank Reserves på skuldsidan. Detta har matchats att statspapper, men även bostadsobligationer på tillgångssidan.

      Posten Bank reserves på skuldsidan matchas av en lika stor post på bankernas tillgångssida med samma namn. Idag utgör de här reserverna enorma belopp, väsentligt större än vad man behöver, sk. excess reserves. Normalt sett har inte bankerna så mycket reserver. FEDs post var dessutom noll innan krisen. Det är den här posten jag tror man vill återställa.

      Varför? jo för att innan krisen låg den amerikanska statsskulden på ca 40% public debt/gdp. FED satt, genom statspapper, på ca 10% av skulden. Idag närmar sig skulden ca 80%, och FEDs statspapper utgör ca 20% av skulden.

      Säg att den amerikanska ekonomin växer med 3% om året de närmaste 10 åren. Om inte skulden i absoluta termer ökar, dvs att de inte kör ett budgetunderskott som föranleder nyförsäljning av statspapper. Då krymper statsskulden till 60% av BNP. Men FED äger fortfarande 20% av utestående statspapper, givet att de rullat över dagens papper på nya. Säg att nästa kris slår till om 10 år. Då ökar statsskulden från 60 till…. kanske 80% eller 120%. Det vet vi inte. Beroende på djupet på krisen kan FED vara tvungna att agera likadant igen, dvs genom att köpa statspapper. Hur mycket kan 20% växa till? 30%! Jag vet inte, men ur markandens perspektiv så agerade man under den krisen som varit från väldigt låga nivåer… man hade alltså torrt krut. Om man inte återställer BR så går man alltså in i nästa kris med, allt annat lika, mindre torrt krut. Om marknaden skulle börja misstro FEDs kapacitet, (dvs inte att dollar tar slut för det har dem oändligt av) men att de riskerar att hamna i en negativ spiral, ja då kan dollarn börjar försvagas kraftigt, vilket gör att de importerar inflation, som i sin tur pressar upp räntorna, vilket gör det svårarre och dyrarare för staten i dåliga tider att finansiera sina underskott (vilket är en naturligt konsekvens när skatteintäketerna faller) samtidigt som räntorna på befintlig skuld kostar allt mer. Sumasumarum kan man säga att de vill kanske agera likvärdigt med hur man gjorde under 2008-2014…. men de kanske inte kan. Har de däremot bantat ner sin BR, främst genom att återställa Bank Reserves, genom att göra sig av med bostadsobligationer, samt till viss del statspapper. Då kan de vara mer säkra på att bemöta nästa kris med bättre förutsättningar.

      Blanda inte ihop återställandet av FEDs minskning av BR, med staten ska minska på sin statsskuld.

      Precis som du säger gör staten rätt i att inflatera bort den. Dvs säljer de inga nya papper i en växande ekonomi, så krymper den av sig själv. Så kan den gå från 80 till 60 på 10 år är det jättebra.

      Men för FED är det inte fel att lyfta över sina bostadsobligationerna och till viss del statsobligationer på Privata marknaden. Finns ju ingen anledning att FED ska vara en storägare av de här. Deras jobb är sköta penningpolitiken. De har ju köpt dem här grejorna för att stötta sin penningpolitik, inte för att de vill vara ägare och få avkastning på de här papperna.

  4. fredde skriver:

    ”Quantitative easing is probably coming to the euro zone in the foreseeable future as the European Central Bank scrambles to deal with low inflation, economists at Citigroup said in a note on Tuesday. ”We believe that the chances of unsterilized large-scale asset purchases (LSAPs) of public and private assets being launched this year have therefore increased to more than 50:50,” European economist Guillaume Menuet said in the note. He explained that the strategy of expanding the ECB’s balance sheet would help directly reduce yields and indirectly weaken the euro and support private-sector lending. Before the possible launch of QE, however, the ECB will probably cut rates at its June meeting in response to lower inflation expectations. ”QE, if it happens, will likely come in September or December 2014, as the ECB will probably retain hope that some easing in June will result in a weaker euro and support the recovery, helping push up inflation,” Menuet said.”

    http://www.marketwatch.com/story/citi-ecb-likely-to-launch-qe-in-euro-zone-2014-04-22

    • GaStan skriver:

      En sak stör mig…

      Tycker du att QE i USA generellt sätt har drivit upp inflationen?

      Sorry, men så länge som Europa har valt Austerity vägen, dvs att köra en stram finanspolitik, samtidigt som privata sektorn inte är stark, så får vi leva med låg inflation eller tom. deflation. Detta oavsett vad Draghi gör!!!!

  5. fredde skriver:

    Intressant artikel från LO avseende inkomstskillnander i SVDs kulturdel idag
    http://www.svd.se/kultur/understrecket/klyftorna-som-sliter-sonder-samhallet_3499564.svd

    Capital in the Twenty-First Century: kommentar från Krugman med flera

    • Fredde skriver:

      ”Denna olikhet, ”r>g”, är Pikettys grundläggande tes, och den är lika elegant som den är kraftfull”

      Känns detta tes verkligen korrekt?Spontant är min uppfattning att många förmögna familjer (topp 1%) förlorar i kapital från en generation till en annan. Eller menar han att r nyligen har blivit större än g och att det på sikt skulle innebära att topp 1% blir rikare genom arv, men att meritokrati är det rådande tillståndet

      • GaStan skriver:

        Jag tolkar det som när avkastningen på kapital växer snabbare än den allmänna tillväxten. Dvs när förmögenheter växer snabbare i % än folk utan eller med väldigt liten förmögenhet får det bättre.

        Det är fel, såväl top 1%, top 10% eller övre kvartilen har blivit väsentligt mycket rikare de senaste 35 åren. Inte bara rikare i absoluta termer då det är en självklarhet. Utan i %. Vilket gör att deras ägarandel av totala kakan har vuxit kraftigt sedan början av 80-talet. Det var skillnad mellan 1910-1950… då krympte deras andel av kakan, sen mellan 1950-1980 var den flat.

        Vad Piketty slår fast är att under krigen var det många förmögna som blev mindre förmögna. Samtidigt fick inte de fattiga och ”medelklasssen” de särskilt mycket bättre, men inte sämre heller. SEn under 1950-1980 så fick inte de förmögna det bättre, men inte så mycket sämre heller. Däremot var det många fattiga som tog sig upp till att bli medelklass, och medelklassen generellt fick det väsentligt mycket bättre. Sedan 1980 har den sistnämnda trenden fortsatt, fast inte i samma takt. Men det som är anmärkningsvärt är hur de rikare verkligen har tagit fart, dvs de tar en större del av kakan än på över 100 år.

        Jag säger som Dr Doom, Roubini,

        ”Those who can´t hear the drums of higher taxes, must be deaf”

        och detta gäller för hela den västerlänska världen.

        VARFÖR?

        1. Aggregerat har DM en stor statsskuld, men det behöver man inte bry sig om när man i snitt betalar 2% ränta på den. Skulle man behöver betala 4% i snitt, ja då ökar statens kostnader. Om man inte vill köra underskott, som ökar skulden ytterligare, då måste skatterna höjas. Att höja skatterna trots att ekonomin inte är jättestark gör folk sura, då deras disponibel inkomster krymper, samt reala köpkraft krymper.

        2. Natural rate of unemployment är idag högre än vad den varit historiskt. Reallönerna har länge haft en svag utveckling. Samtidigt tjänar företagen mer pengar än någonsin, vilket gynnar aktieägarna. Detta är uppenbart för alla vilket skapar motsättningar. Hade däremot arbetarna fått del av vinsterna genom låg arbetslöshet och stigande köpkraft, ja då hade de inte surnat till på kapitalisterna. Över tiden måste det finnas en balans där, och den är skev idag.

        3. Som Joseph Stiglitz (Columbia University) Paul Krugman (Princeton University) också är inne på så finns det även andra ojämnlikheter som stör. Dvs den mellan olika jobb. Som att en Investment banker lätt kan tjäna 3,5mkr, medan någon som har ett annat kvalificerat jobb bara tjänar 350tkr. Den irritationen kan leda till att höga inkomster kan börja beskattas hårdare.

        osv osv.

      • GaStan skriver:

        Jag tycker verkligen den här ”nygamla” debatten är super intressant!!!

        En ganska lättläst artikel

        http://www.va.se/special/klyftorna-ingen-vill-se-637803?utm_source=apsis-anp-3&utm_medium=email&utm_content=unspecified&utm_campaign=unspecified

        Som sagt, de närmaste 5-10 åren lär vi inte se stater som sparar frenetiskt, då en sämre välfärd drabbat majoriteten av befolkningen negativt, och det är egentligen bara top kvartilen som kan finansiera sjukvård, skola etc själva.

        Ska vi ändå köra med någorlunda balanserade budgetar så är högre skatter att vänta.

        Vilka länder ligger i riskzonen för högre skatter. Skatter som främst riktar sig mot de som har det gott ställt? Tja de som uppfyller något el några av nedan kriterier:

        1. Strukturellt och historiskt hög arbetslöshet. Utöver detta LÅG till NEGATIV real lönetillväxt (vilket gör att även de som har jobb känner sig fattigare då de tappar köpkraft. Den här är naturligtvis kopplad till svag konjunktur och hög arbetslöshet (skapar missnöje, som riktas mot de som har det bra)

        2, Allmänt lågt skattetryck (De flesta som lever i länder med relativt lågt skattetryck, vet om att det är ett lågt skattetryck. Ungefär som vi Svenskat vet om att vi har ett högt skattetryck internationellt sett. Det gör det lättare för politiker att driva frågan)

        3. Länder som är högt skuldsatta och/eller svårigheter med att balansera budget (De som har de dåligt ställt tycker det är fel att landet har så svaga finanser samtidigt som topskiktet har det så gott ställt. Därför är det naturligt att de också får dra ett större strå till stacken för att hjälpa finanserna)

        4. Hög Ginikoefficient relativt omvärlden (Det är ju inte så att folk på gatan går runt och tänker ”Gud vilken hög Gini koefficient vi har, det måste vi göra nåt åt”. Nej, men de länderna som har en hög sådan, känner också själva att skillnaderna mellan dem som har och inte har är för stora, och den känslan i sig, gör att politiker kan driva genom förändring)

        5. Hög tillväxt av Ginikoefficienten (Även om Gini inte för hög i sig, kan den ha ökat väldigt kraftigt senaste 20-30 åren relativt andra länder. Det är inte heller något mannen på gatan vet om, men han känner i magen, att gud vad skillnaderna har blivit stor i vårt land de senaste 20-30 åren. Det räcker för att politiker kan driva frågan)

        Ser man till Sverige så ser det klart ut än relativt omvärlden. Det är framförallt punkt 1 och 5 som vi prickar in. Men det räcker för att det ska blåsa skattemässigt kallare vindar. Bättre skola, vård och omsorg, återinför arvs- och gåvoskatt och gör 3:12 reglerna mindre gynnsamma för småföretagare. Det är punkter som till stor del både Alliansen och Sossarna delar….. ja ni ser var det barkar!

    • GaStan skriver:

      En viktig aspekt ang Gov spending,

      Visst går det att säga rent generellt att ju högre gov spending/ bnp, desto mer tongivande stat, allt annat lika.

      Där utmärker sig Sverige ur ett globalt perspektiv…

      Men vilken stat är mest stimulerande, den som spenderar 50% av bnp, men samtigt tar in skatt för 50% av bnp… Eller den som spenderar 40% av bnp, men bara tar in 35% i skatt?

      Jag skulle säga den senare, även om den först nämnda är en ”större aktör” i ekonomin

      I sverige låter idag debatten som att Alliansen sänkt skatterna för mycket och äventyrar välfärden i form av skola och äldreomsorg.

      Make nomistakes, vi har fortfarande värdens 3e största skatteuttag, och givet att vi har en någorlunda balanserad budget, är statens spenderings storlek i förhållande till ekonomin också en av värdens största. Om vi definerar ordet välfärd, som statens Gov /spending /BNP… så har Sverige en av de största välfärdsapparaterna i världen. Så när vänstern talar om att Reinfeldt har monterat ner välfärden så är det inte riktigt sant. Vad man däremot kan ifrågasätta är hur effektivt pengarna används. Dvs om vi har världens 3e största skatteuttag, och därmed en av världens största gov spending/BNP… borde vi inte då ha förutsättningar att ha den bästa skola i världen? Handlar detta om något annat än pengar?

      Det är beklämmande att vi inte har en bättre välfärd med tanke på vårt stora skatteuttag. Det finns många stater med berydligt mindre plånbok som har en bättre skola. Jag är rädd att högre skatter inte löser det problemet!

      En annan aspekt, vad är spending?

      Vilken stat är störst aktör? Den som tar ut 50% skatt av bnp, men där 15% inte direkt spenderas, utan bara skickas vidare till mindre bemedlade. (dvs ren transferering av pengar från de som har till de som inte har) och där 35% går till att finnsiera skola, vägar och sjukvård…. Eller en stat som tar ut 40% i skatt, har noll i transfereringar, och lägger 40% på skola, sjukvård.

      Rent teoretiskt borde den senare allt annat lika ha mer att lägga på skolan… Trots att total spending är lägre.

      En tredje aspekt som inte är aktuell i Sverige, men i vissa andra länder, och kan bli mer aktuell, är räntebetalningar på statsskuld.

      Budget Saldo = Staten intäkter, främst skatter, minus Government spending.

      Men inom Gov spending ligger även räntebetalningar. Om skulden är hög och räntorna stiger, så lär kostnaden stiga. Om fortfarande vill köra en balanserad budget, och inte höja skatterna… ja då får man dra ner på annat.

      Det finns nyansskillnader att ta hänsyn till i den här debatten… och när man jämför länder mellan bör man vara noggrann så att man jämför äpplen med äpplen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s