Släng dina gamla Macro böcker

Tog mig tid att lyssna på nedan;

http://new.livestream.com/accounts/2814437/events/2906189/videos/47888551/player?autoPlay=false&mute=false

Tack för tipset Fredde.

Det är mycket som under de senaste 10 åren inte visat sig stämma med den Makro vi fått lära oss i skolan. Det är framförallt två saker som jag tycker är anmärkningsvärda, och som många har fått om bakfoten;

Inflation.

Synen på inflation är fel. Man är idag rädd att en expansiv penningpolitik automatiskt leder till hög inflation. Man är på sina håll också rädd för att hög tillväxt i ekonomin per default leder till hög inflation. Som Larry är inne på handlar det om Output Gaps i en ekonomi. Dvs kapacitetsutnyttjadet i ekonomin. Är det stort kan man köra expansiv politik utan att det gör avtryck på priserna. Ekonomin kan också växa utan att inflationen tar fart. När gapet är stort bör staten gasa om inte privata sektorn gör det. Om privata sektorn gör det kan staten sitta lugnt i båten. När gapet är litet bör staten bromsa, om inte privata sektorn gör det (vilket är så troligt). Vad gäller en stat som gasar fungerar expansiv finanspolitik i regel bättre än expansiv penningpolitik. Det är få som vill låna i dåliga tider trots att räntan är låg. När staten ska bromsa fungerar penningpolitik bättre. hur definierar man output gap och vad är riktig inflation. Tja problemet i Sverige är att vi är en sån öppen ekonomi. Jag menar de flesta vitvaror importeras och där råder knappast någon kapacitetsbrist i tillverkningen utomlands. På samma sätt har de reala priserna på just vitvaror gått ner. Samtidigt har en Kaffe Latte blivit rejält mycket dyrare de senaste 10 åren. Så för att ge en rättvis bild av output gap är nog att titta på arbetslösheten. När de slår i natural rate of unemployment så börjar den driva löneinflation, och det är löneinflation som driver lattepriser.

Så för att summera. KPI och BNP tillväxt är ointressant. Out put gap är svår definierat, men bästa proxyn är natural rate of unemployment. Men den är också svår att definiera, varpå löneinflation är den bästa proxyn. Jag skulle säga att så länge som löneinflation understiger det historiska genomsnittet bör staten hålla en expansiv finans- och penningpolitik (givet att inte privata sektorn ser ut att vara så pass expansiv att den leder till höjda löner)

Skuldsättning och räntor

Detta har man inte fokuserat så mycket på inom makroekonomi. En ekonomi har historiskt varit sluten, och efter några goda år slår man i kapacitetstak, och då börjar den bromsa in. Detta leder till olika cykler. Nu är världen globaliserad så det fungerar inte längre. Däremot har vi fått en ny viktig spelare på banan som nästan kan likställas med ovan. Skuldsättning. När löneinflationen till slut börjar ta tag i ekonomin så lyfter priserna generellt sett. I detta läge lyfter även räntorna, och centralbanken börjar ändra sin räntepolitik (oftast innan om de är rätt på bollen). Då lyfter räntorna, och därmed kostnaderna för alla med lån. Eftersom lånestockarna är så mycket större än för 30 år sedan (då lånen var mindre, och ekonomierna mer slutna) så blir det som en broms i sig. Bromsen gör att konsumtion etc avtar vilket ger en avkylande effekt. När till slut räntorna börjar falla ger detta en stimulerande effekt. Detta är en ny viktig faktor i många av västvärldens ekonomier att ta hänsyn till i framtiden.

Trevlig helg!

Annonser

Om GaStan

Ga Stan bloggar här under rubriken "Kortsikt's blogg". GaStan är en medelålders gift man bosatt i Stockholm och verksam i finansbranschen.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Släng dina gamla Macro böcker

  1. fredde skriver:

    Ang skuldsättning har du tidigare sagt att stora lån är inte problemet, för mycket lån i förhållande till lön kan vara. Kolla på bild 16 om åldersfördelning av kvar att leva på i länkat dokument där man kan se att det framförallt är hushåll i åldersgruppen >65 som har lite kvar att leva på (baserad på faktiska ränta inte bankernas kalkylränta), inte den unga storstadskarriärister som vi tidigare diskuterat. Det finns även en räntekänslighetsanalys som är ganska intressant:

    ”Vid en ränteökning med 3 procentenheter får drygt 4 procent av hushål- len underskott i sin kalkyl. Det är cirka 2 procentenheter fler än i utgångsläget. Vid 5 procentenheters påslag är motsvarande andel drygt 7 procent. Dessa hushåll står för cirka 8 procent av den totala lånevoly- men i stickprovet. Med ett antagande om att hushållen amorterar blir siffrorna något högre (diagram 17). Äldre hushåll (över 65 år) och hus- håll med hög skuldkvot är överrepresenterade bland de som får under- skott.”

    Det verkar som att styrräntan är högre än vad det annars hade varit för att vi har många >65 med mycket lån i förhållande till lön? Är detta verkligen vad Ingves går och funderar på?

    http://fi.se/upload/43_Utredningar/20_Rapporter/2014/bolan2014.pdf

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s