Blir så trött del II

Nu är det Jonung som är ute och propagerar….

http://www.dn.se/ekonomi/minusrantan-baddar-for-ny-svensk-finanskris/

Jag vill inte repetera allt jag har skrivit tidigare, men visst är det så att den strukturellt låga inflationen vi haft senaste 15 åren till stor del handlar om:

1. Globalisering, både vad gäller varor och tjänster. Globalt kapacitetstak som håller ner priserna.
2. Digitalisering och teknisk utveckling, internet och affärssystem etc

Detta är faktorer som inte lär försvinna, och som därmed kan hålla nere den strukturella långsiktiga inflationen.

Men det finns andra faktorer som kanske är mer av temporär natur

3. Hög arbetslöshet i västvärlden under ett antal år har gjort att det varit arbetsgivarens marknad. Därmed ingen lönepress. Men på sina håll, främst i USA, håller detta på att förändras.

4. Tillväxten i västvärlden har varit strukturellt låg under många år. Men vi kan inte vara säkra på att den inte tar fart framöver.

Punkt 1-4 förklarar till stor del varför inflationen har varit låg, och är låg idag.

Men framöver då? Ja punkt 1 och 2 lär inte förändras radikalt. Visst, the low hanging fruits från 1 och 2 kanske är tagna, men ingen större förändring är att vänta. Punkt 3 och 4 är jag inte lika säker på.

Sen framöver bör man ta hänsyn till att:

A. Återhållsam finanspolitik, dvs balanserade budgetar till följd av höga statsskulder
B. På sina håll hög skuldsättning, ur ett historiskt perspektiv, bland hushåll gör att de är återhållsamma.
(C). Låga råvarupriser, som är en effekt av svag efterfrågan men också ett ökat utbud efter alla kapacitetsinvesteringar som gjordes under de ”feta” åren. I det korta perspektivet finns det inget som pekar på att de ska inleda en ny bull trend…. men kan aldrig vara säker.

Summasumarum, det finns otroligt logiska förklaringar till den låga inflationen vi har haft och har idag. Men det är inte säkert att alla faktorerna kommer spela ut på samma sätt framöver som de gjort historiskt.

Lite för att höfta, utan några bevis, så tror jag punkterna 1 och 2 gör så att vi ALDRIG kommer nå tillbaks till inflations siffror på +5%. Åtminstone inte under de närmaste 20 åren. När ni hör någon säga, ”jag kommer ihåg på 70 och 80-talet när vi hade inflation på 10%” så är det inte relevant. Då var kapacitetstaket lokalt. Digitalisering NOLL. Idag är det precis tvärtom. Men övriga punkter är jag inte lika säker på. När solen står rätt, ja då tror inte jag att det är omöjligt att vi når 3% inflation, och när solen står fel blir det 0% eller deflation. Man kan säga att dåtidens 10% är som nutidens 3%. Men många ”experter” hävdar att 3% är omöjligt att nå….. jag är inte lika säker.

Men till Jonung har jag tre frågor:

1. Är du nöjd med Svensk tillväxt idag (ca 2,5%) samt dess medföljande jobbskapande?

om JA, varför gnälls det om att vi inte får ihop budgeten givet de kostnader vi har med flyktingar och välfärd… och varför pratar alla politiker om att jobbskapandet måste bli bättre?

om NEJ, hur blir den svenska ekonomin starkare av att Ingves höjer räntan med 2% och att vi därmed går ifrån de så oerhört skadliga negativa räntorna?

2. Är det den negativa räntan i sig du vänder dig emot, eller det faktum att den indirekt gör så att hushållens belåning ökar så?

A, Om det är det förstnämnda, hur kan det vara negativt för svensk ekonomi att folk har låga räntekostnader, och att företag och stat har billig upplåning och räntekostnader?

B, Om det är det sistnämnda. Om vi på ett annat sätt hade kunnat strypa utlåning till hushållen. Hade du varit nöjd då… trots att den negativa räntan legat kvar?

3. Tycker du inte att din syn på inflationen framöver, dvs att den kommer fortsätta att vara låg och att målet därmed är fel, och din rädsla för hushållens skuldsättning rimmar rätt illa?

Uppenbarligen är dagens skuldsättning bland hushållen inget problem. Beviset hade varit om kreditförlusterna skenade och om tvångsförsäljningarna hade stått som spön i backen. Men det gör dem inte, och förklaringen är enkel. Bolåneräntan minus ränteavdrag är extremt låg. Jag antar att din rädsla grundar sig på att skulderna växer så det knakar, och den dagen räntan är 3X så hög så går allt åt helvete?

Men samtidigt anser du att inflationen kommer få det svårt, ja nästan omöjligt, att nå upp till 2%, och därmed är målet felaktigt?

Hur kan man vara rädd för 3X så höga räntor i framtiden om man är säker på att inflationen aldrig kommer nå 2% undrar jag? Jag får inte ihop det!!!!

Måste man inte tro på det ena eller det andra? Dvs skuldsättningen är för hög för att klara högre räntor, vilket vi lär få förr eller senare, parallellt med högre inflation?

Eller skuldsättningen är troligtvis inte ett problem då inflationen aldrig kommer stiga, och därmed kommer vi har strukturellt låga räntor?

Jonung, varför är du så rädd för vad högre räntor kan ställa till med om du samtidigt inte tror på någon hög inflation?

Eller du tror det finns en risk med väsentligt högre räntor, samtidigt som vi har noll inflation? Det är i så fall ett nytt samband för mig som du gärna får utveckla!

Tack på förhand

Trevlig helg!
GaStan

ps. Har hittat en fantastisk Makro Pod…. så efterlängtad!

ds.

Annonser

Om GaStan

Ga Stan bloggar här under rubriken "Kortsikt's blogg". GaStan är en medelålders gift man bosatt i Stockholm och verksam i finansbranschen.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.