Var på middag i helgen, och föga förvånande så var samtalsämnet nummer ett, Flyktingfrågan. Bör vi ta emot eller ej. Om vi tar emot, hur många osv. Alla har en ganska klar åsikt, och det blir gärna ganska temperamentsfullt.
Nu vill jag göra klart för alla att den här bloggen handlar om ekonomi, och ska under inga omständigheter smutsas ner av någon politisk debatt. Jag kommer att ta mig friheten av radera samtliga kommentarer, oavsett ståndpunkt, om de syftar till att driva opinion. Det finns tusen andra forum där man kan skriva av sig.
Med detta sagt åter till helgens ”debatt”. Det som jag tyckte var rätt kul är att kvinnan som stod för hög solidaritet och i stort sett obegränsat flykting mottagande även tyckte det var för jäkligt att man pratade om att höja pensionsåldern. Hon tycker att 65 år snarare är för högt. Vidare tyckte hon att man borde förkorta arbetsveckan. 30 timmar till oförändrad lön borde räcka. Mannen som tyckte att vi borde stänga gränserna för länge sedan, han tyckte däremot att jobbskatteavdragen som gjorde under Reinfeldt var galna och borde ändras tillbaka ögonaböj. Han ville även införa fastighetsskatt. Det tyckte inte hon.
Låt oss slå fast, Att vara solidarisk kostar pengar i det korta och medellånga perspektivet. På lång sikt är det kanske en vinst affär?
Men låt oss fundera på det korta perspektivet, då det är detta som ska finansieras nu, IDAG. Om man förespråkar en hög nivå av solidaritet så borde man även ta konsekvenserna av detta. Dvs i samma andetag som man säger att man är solidarisk, så borde man säga att man är beredd att höja inkomstskatten (dvs få mindre över i plånboken varje månad) och jobba till man är 67år minst. Man kan inte säga antingen eller. På samma sätt borde alla som vill sänka skatterna eller lägga mer pengar på välfärden osv inse att de per automatik är Osolidariska då deras önskemål inte går att kombinera med att ta emot flyktingar.
För det är nämligen så att staten har sina inkomster, och sina kostnader (välfärden), och ett netto av de här båda. Det nettot kan vara plus, minus eller noll, vilket innebär att en stat behöver ta upp lån, amortera på statskulden, eller inget avdera. I högt belånade ekonomier så bör det vara positivt, dvs de bör göra ett överskott så de kan amortera. Sverige är lågt belånat, så i vårt fall finns egentligen bara alternativet Noll och negativt. Ta upp lån eller inte.
Det ger ett antal möjligheter
1. Intäkter minus kostnader = 0. Ta INTE upp lån och INTE öka statsskuld
2. Intäkter minus kostnader = minus, Ta upp lån och öka statskuld.
De flesta verkar vara ganska överrens om att ta upp lån är en dålig idé om det inte går till Investeringar som ex järnväg eller vägar. Eller nåt annat som är beständigt och får positiva effekter på tillväxten på lång sikt. Låg skuldsättning är en styrka som man har väldigt lite nytta av i goda tider, men väldigt stor nytta av i dåliga tider. Det finns gott om bevis för detta.
Det gör att alt 1 är det enda tänkbara för de allra flesta Svenskar. Balanserad budget med bibehållen statsskuld. Jag har på känn, oavsett vilken politik man håller på, så finns det brett stöd för detta.
Om nu kostnaderna ökar i samband flyktingmottagandet, så har man två möjligheter. Antingen, som nu, minskar man andra kostnader. Idag tar vi av budgeterade biståndsmedel. Mer till flyktingmottagande, mindre till bistånd. Löfven rosas av Junker och Merkel, men får ta skit av FN och Jimmy som vill att pengarna gåt till tält i Libanon. Typ. Frågan är om detta är uthålligt. Jag vet inte. Men om det inte är det, så ställs vi inför dilemmat, Tulla på kvaliten på välfärd, eller öka intäkterna. De flesta verkar tycka välfärden inte riktigt håller måttet, så majoriteten vill inte sänka kostnaderna för den. Vi vill helt enkelt inte ha sämre vägar, skola, hälsovård osv på bekostnad av flyktingmottagandet. Snarare tvärtom.
Då kvarstår skattehöjningar. Slopade jobbskatteavdrag, jobba mer och längre, högre skatt på inkomster osv.
När vi talar om att vara Solidarisk eller Osolidarisk, så skulle man lika gärna kunna tala om höjda inkomstskatter eller bibehållna. Det är samma sak. Enkelt uttryckt. En ”solidar” kan säga, jag är beredd att ge upp 5% av min lön för att ta X flyktingar. En osolidar kan säga, jag vill inte ha högre inkomstskatter, därför måste vi stänga gränserna. Enkelt uttryckt så handlar det om detta. Sen kan man bråka om detaljerna men i stora drag kommer det fungera så här.
Om man är för ett obegränsat flyktingmottagande, så måste man vara för att jobba till man är 70 år och/eller betala betydligt mer skatt på lönen. Det går inte att tycka på ett annat sätt. Gillar man inte skattehöjningar då tillhör man per automatik de osolidariska.
Det är ju faktiskt det verkliga kvittot på solidaritet. Dvs om man kan säga ”Jag tycker Sverige bör vara solidariska och ta emot behövande som söker hjälp här, och DÄRFÖR MÅSTE jag avsäga mig X kr i månaden vilket gör att jag inte kan bo lika bra, äta lite sämre, semestra lite mer sällan osv.”Eller ”Jag vill inte försaka X kr av min lön varje månad. Jag har det tajt som jag har det, och den livsstil jag har vill jag behålla. Därför anser jag inte att Sverige har råd att vara solidariska”.
Jag skulle respektera bådas åsikt.
Men jag blir trött på dem som säger, ”Sverige är så pass rikt, att vi måste ta vårt solidariska ansvar” Ja, vi är rika, sett till din lönenivå jämfört med lönenivåer i omvärlden, eller den välfärd varje medborgare får eller har rätt till i genomsnitt. Då har vi det jättebra. Men vi är inte rika i den benämningen att staten har en kassakista att ösa ur. Alla pengar som kommer in, de går också ut. Varje år! Så när du säger att vi är rika, och har råd att vara solidariska så måste man förstå att det handlar om att vi klarar att reducera kvaliten på välfärden (vilket skulle vara okej för att den är så bra jmf omvärlden), dvs vi tar av nåt annat och lägger det på flyktingmottagandet. Alternativt beskattar befolkningen hårdare då de ändå har det så pass bra med befintliga löner. Då kan vi kan lösa finansieringen.
På samma sätt är det tröttsamt att höra flyktingmotståndare säga, nu kommer det gå åt helvete, gränsen är nådd, Sverige klarar inte det här, nu blir det kris. Gränsen är nådd. Ur ett ekonomiskt perspektiv är det inte så. Ni har fel. Vi kan på rätt många sätt frigöra 100mdr kronor. Frågan är om vi är beredda att göra det. De Osolidariska är inte det.
Sverige har en extremt låg statsskuld och Ex flykting kostnaderna en hyfsat balanserad budget. Vi kan både dra ner på välfärd och öka beskattningen på medborgarna och finansiera det här om vi vill. Visst, vi får det sämre i termer av lägre disponibel inkomst och/eller sämre välfärd.
Jag har inte räknat på det exakt men skulle vi dra in 10% mer i inkomstrelaterade skatter så ger det ca 100mdr kr.
Ex.
Din Bruttolön är 30,000kr
Inkomstskatt ca 9,000kr
Netto 21,000kr du får ut.
Arbetsgivaravdgifter etc, ca 9,000.
Staten få in ca 18,000 kr.
Hade man kunnat öka den med ca 10%, dvs 2,000kr så får staten in 100mdr allt annat lika.
Dvs du får ut 19,000kr.
Det är kärnan av att vara solidarisk.
(med reservation för fel räkning)
Ett alternativ välfärden, dvs kostnaderna som stat, landsting och kommuner har med ca 6%.. Det ger också ca 100mdr. 6% rakt över hela linjen. (Också ett trubbigt ex för det handlar till stor del om uppsägningar vilket leder till ökad kostnad för ökad arbetslöshet och minskade skatteintäkter. Men vi pratar om förenkling)
Faktum är att Sverige skulle utan problem kunna sälja 100 miljarder i 10 åriga statsobligationer till nästan noll i ränta utan problem, och ta pengarna och lägga på att hjälpa flyktingar. Den årliga kostnaden närmaste 10 åren är i princip noll, och först om 10 år ska pengarna betalas tillbaka, och då rullar man över dem i en ny skuld till ny ränta. Detta är inte något man rekommenderar såklart, men det är fullt möjligt.
Om man räknar på det så är allt möjligt, men väldigt smärtsamt. Men jag antar att det är det som kännetecknar solidaritet. Hade det inte känts så hade det inte varit så svårt att vara solidarisk.
Men det stör mig att ingen sätter siffror på det. Varför kan så få solidariska människor svara på vilket belopp som krävs av varje svensk för att kunna ta emot flyktingar? De borde ju i sin analys tänka, jo men det här beloppet tycker jag är hanterbart… Jag är för en solidarisk flyktingpolitik. På samma sätt borde de osolidariska tänka tvärtom, dvs det här beloppet per svensk och månad är orimligt högt. Jag väljer att köra på den osolidarisk linjen. Men väldigt få, oavsett grupp, verkar veta.
Många pessimister har också fel när de säger att tillväxten skulle bromsa in om vi lägger mer medel på flyktingar. Det är nämligen ingen skillnad samhällsekonomiskt om vi anlitar Skanska för att bygga flykting boenden eller bygga nåt annat. Pengarna går ut i ekonomin. Det spelar inte heller nån roll i strikt ekonomisk mening om du ger 100kr till en invandrare som går till ICA och handlar upp den, eller om du ger pengarna till en arbetslös svensk som handlar upp samma 100kr på ICA.
Jag säger inte vad som är rätt eller fel. Det finns många aspekter av det.
Men enligt min mening så går det att vara Solidarisk. Sverige går inte under, det går att lösa finansieringen, men förstår verkligen alla vad priset är? Är man beredd av försaka det? Jag säger så här:
Hur många tusen kronor är du beredd att släppa av din lön varje månad, så ska jag tala om för dig hur många flyktingar vi har råd att ta emot.
Min förbryllning kvarstår, hur kan så många vara så övertygade utan att veta kostnaden för flyktingmottagandet?
Oavsett vem du träffar,
Tillhör de solidariska lägret fråga:
Så du tror på obegränsad invandring. Vet du hur mycket skatten på din inkomst kommer öka de närmaste åren till följd av detta? Hur mycket mindre i lön är du beredd att ta för att det ska vara ok med obegränsad invandring?
Tillhör dem det osolidariska lägret fråga:
Så du tror på att stänga gränserna för att vi inte har råd. Hur mycket mer hade du behövt betala i skatt varje månad för att finansiera en obegränsad invandring?
Många solidariska firar just nu när Sverige har tagit på sig ledartröjan. Hur kan ni göra det när allt finansieras genom att man tar pengar från biståndsbudgeten? Vi ökar solidariteten på hemmaplan, men minskar den lika mycket i kronor räknat på bortaplan. Nettoökningen i kronor som går till solidaritet är noll enligt mig. Det borde få de solidariska att snarare deppa, och de osolidariska att fira. Nästan!
2014 var ett normalt år. Då la vi 3ggr så mycket på bistånd som migration. Det finns att ta av om vi börjar tänka i termer av inhemskt bistånd.
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Offentlig-ekonomi/Statsbudget/Statsbudgetens-utgifter/
Som sagt, alla kommentarer är välkomna, men är de inte sakliga och finansiellt förankrade så tar jag mig friheten att radera. No offense. Den här bloggen driver inte opinion!
Kortsikt's Blog 
Håller helt med dig, klart att vi klarar att finansiera utgifterna. Men hur ser du på de större trenderna? Jag ser ett EU som är på väg att spricka i sömmarna, allt fler länder och opinioner talar om gränskontroll och om att återta nationell suveränitet. Visst, i praktiken klarar inget europeiskt land att kontrollera sin gräns på riktigt, men Tyskland och Österrike har i alla fall fattat beslutet och om det inte funkar kommer de att fatta nya beslut. Jag är allvarligt orolig för den fria rörligheten och den gemensamma marknaden. Vad skulle en återgång till visumtvång, kontroller, tullar och importskatter innebära för den ekonomiska utvecklingen i Europa? Vilket Europa får vi om allt fler länder i panik stänger sina gränser och avskärmar sig? Kommer den mellanstatliga solidariteten finnas kvar när folkvandringen ebbat ut eller kommer klyftan mellan de som i alla fall försökte ta ansvar och de som svek redan från början ha växt till en avgrund? Vilka handelshinder kommer svenska exportföretag möta i morgondagens Europa?
Viktiga frågor, och dessvärre är det ingen som har svaren, just pga att vi inte kan prognostisera händeleförloppet. Det är för mycket slumpartat och allt som händer ger sidoeffekter.
Jag vill gärna vara optimist och tro på en samanhållning inom EUs gränser. Dvs när vi märker att det inte funkar så stängs gränserna och då är det vi och dem, där VI är dem med ett EU pass. Jag tror faktiskt EU är mer svår brejkat än pessimisterna gärna vill tro. Jag tycker Draghis politik mot Grekland 2012 var ett exempel på detta, när han sa ”we will do whatever it takes”. En centralbank som backas upp unisont av europas regeringschefer leker du inte med. Hans firepower är nästan obegränsad. Det visade EU ledarskaps rätta ansikte när de verkligen stresstestades på riktigt!
Det är möjligt att ett annorlunda stresstest inte håller, men vi ska inte underskatta viljan att hålla ihop EU, och vi ska inte överskatta krafterna som vill lösa upp densamma!
Men vad vet jag, detta är inte mitt område… Så ta det med en nypa salt!
Ja, fast då handlade det om att betvinga en korrupt regering och försämra levnadsstandarden för ett gäng greker, nu kan priset bli att 1,5 miljoner syrier, afghaner och irakier fastnar på Balkan, drabbas av kyla och svält, agerar i desperation mot befolkningen och så har vi en verklig humanitär katastrof i Europa. Jag tror många EU-ledare hellre helt enkelt stänger dörren kring sig än driver fram en sådant masslakt, jag ser ingen uppsida för samarbete. Jag vet inte vad jag hoppas på, känns som pest eller kolera.
Får vi den utveckligen nere på Balkan i vinter så tror och hoppas jag att resurserna sätts in där nere. Jag har en känsla av att det inom politiken generellt krävs extrema situationer för att framtvinga extrema åtgärder. Men visst är det svårt!
Många tycker också att det krävs hårdare tag mot de stridande, dvs genom att slå ner på Assad och Is, så går man till botten med problemet. Men om det hade varit så lätt att slå ut IS…. Hade man inte gjort det för längesen?
Herregud vilken röra! Tycker nog frågan om vad vi är beredda att avstå i lön blir svårframkomligt då det troligen kommer bottna i vad man tycker ett liv är värt. Visserligen är detta inte något ovanligt att räkna på inom vården eller trafiken, där jag tror man landar i ca. 10 – 30 mkr för ett statistiskt genomsnittsliv i Sverige och med god marginal kan man nog säga att när vi är uppe i ca 100 mkr per räddat liv så är det bättre att omfördela resurserna till andra insatser. Det här sättet att räkna värdet på ett liv känns dock inte helt bra såklart
Om man istället utgår från att Europas länder gemsamt måste lösa det här då liknar det mer ett klassiskt fångarnas dilemma med upprepade spel. Den spelteori som brukar fungera bäst är tit for tat, vilket innebär att spelaren börjar med att samarbeta och sedan upprepar det drag som motspelaren gjorde i föregående spelomgång. Tänker man så är det väl inte mer än rätt vi i Sverige som verkligen försökt samarbeta nu upprepar det motståndarna har gjort och därmed tar en paus tillsammans med andra som varit på vår sida (t ex Tyskland)? Däremot undrar jag om den här strategin är så klok om vi samtidigt skulle uppfattas motarbeta Tyskland eftersom det skulle göra det hela lite mer komplext. Ärligt talat kanske det finns lite mer att önska av svensk diplomati? Tycker nog det är lite orättvist att bara grilla finansministen i den här frågan
Jag tycker inte man behöver gå så långt. Det går ju att rätt lätt räkna fram vilket belopp mindre varje svensk får ut i månaden. Sen är det upp till var och en och fråga sig själv om de är beredda att ställa upp på det. Det som förvånar är att så många är så övertygade om vilken väg som är rätt att gå utan att veta vad som krävs.
Vad gäller övriga länder så är det rejält stökigt. Men oavsett om man är ett land som väljer att ta in alla, eller ett land som inte tar in någon….. Så borde man i kronor bilda sig en uppfattning om varför.. Ungefär som på middagen i lördags mellan ja och nej sägaren.
Anders Borg pratade om 100 – 150 tusen flyktingar om året som långsiktigt hållbart, dock lite oklart hur han kom fram till den siffran
http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article21717189.ab
Jag tror att han måste räknat på det på nåt sätt. Han är inte sån som bara ”tycker” nåt. Dessutom har han siffororna i skallen och kan just räkna på det väldigt enkelt.
Som jag tolkar artikeln i Aftonbladet bygger det hela på ett anständigt mottagande
Men tycker du inte det låter lite flummigt, dvs om 75,000 rent subjektivt skulle vara Oanständigt, medan 150,000 är anständigt, samtidigt som 200,000 är på tok för mycket. Som om det fanns subjektiva grunder för vad som är anständigt. Det köper inte jag.
Jag ser 2 constraints. Den första är mat och logi. Den är i teorin obegränsad då staten har extremt mycket mark och skulle kunna sätta upp tältläger från söder till norr, och soppkök på det. Men i praktiken så går inte det pga väder och för att Svenskarna troligtvis inte vill ha tältläger över hela landet. Då handlar det om sängplatser som står till förfogande och där börjar man nå bristningsgränsen. Visst, Migrationsmyndigheten skulle även kunna boka hela Grand Hotell osv, men det finns det inte opinion för, även om det skulle finnas medel för det. Vi skulle även kunna ringa Skanska, NCC och Peab och ta in offerter på att bygga flykting boenden. Även det finns det inte opinion för även om det finns medel.
Den andra aspekten är den ekonomiska. Det finns idag opinion för att den Svenska budgeten i stort ska balanseras. Dvs intäkter ska vara lika med kostnader. Det är detta som behöver diskuteras,
1, Är vi beredda att tulla på befintlig välfärd
2, Hur mycket är vi beredd att höja skatterna. För att göra diskussionen mer konkret skulle man kunna föreslå att gå tillbaka till de inkomstskatter som gällde innan Reinfeldts tid. Dvs återföra jobbskatteavdragen.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Jobbskatteavdrag
Tidigare gick de pengarna till bidrag av olika slag. Främst till arbetslösa osv.
Skulle vi återföra dem skulle staten göra ett stort budget ÖVERSKOTT. Storleken på det ÖVERSKOTTET skulle gå till Migrationsbudgeten.
Men jag är tveksam om alla verkligen vill det.
Sen finns det såklart negativa aspekter av detta som bromsar tillväxt, med följdeffekter.
Så för att summera, jag tror Borg menar att vi har råd (dvs med inte alltför stora förändringar i budget) och kapacitet, dvs sängplatser i uppvärmda hus av något slag att ta emot 100-150,000 om året. Men jag kan ha fel.
Sen har vi inte diskuterat hur de här tusentals människorna ska leva i vårt land i framtiden. Men det är en diskussion jag inte vill ta här, för den är mer politisk än ekonomisk.
Sen en sista grej, där jag är frågande. Biståndsbudgeten är 3ggr så stor som Migrationsbudgeten. I teorin skulle man ju kunna säga, Vi vill inte tulla på välfärd, vi vill inte höja skatterna. Men däremot vill vi vara solidariska på hemmaplan nu när flyktingströmmarna är som dem är. Vi hjälper hellre en Afganska pojke i Sverige än bygger än brunn i Afrika. Kan vi på laglig och praktisk väg nolla biståndsbudgeten till förmån för migration? Eller man har förbundit sig på olika sätt?
Inte så säker på att jag tycker det är så subjektivt – utgångspunkten med ett anständigt mottagande är väl att försöka ta emot dessa flyktingar på samma sätt som vi gjort tidigare. Nya tider behöver kanske nya lösningar men tanken är väl inte att göra om hela det svenska flyktingmottagandet i grunden utan försöka använda den process/organisation som finns, och därmed med de begränsningar som finns inbyggda i mottagandet – självklart kan man skala upp den här organisationen på sikt, men det är inget som kan hända på kort sikt (omorganisation av myndigheter är ju inte direkt känt för att gå snabbt)
Avseende det ekonomiska blir jag också lite tveksam, finansministerns jobb är att hålla budgeten i balans och budgetprocessen är dessutom inget hon realistiskt kan styra över själv. Delar av oppositionen med KD i spetsen har för inte så länge sen uttalat att de aktivt kommer arbeta för att fälla regeringen innan valet. Visst kan det ske omfördelningar men några stora förändringar är inte så realistiskt tror jag
hur flyktingarna på sikt kommer leva här beror väl på om dom får jobb eller inte – kanske behöver minimilönerna behövs justeras nedåt så att folk kommer i gång och börjar jobba när dom kommer hit?
Förstår nog inte riktigt vad du menar med att nolla biståndsbudgeten, mest troligt har man ju olika avtal och kontrakt med uppsägningstid. Att stänga ner en verksamhet som Sida tror jag är ungefär som att stänga av motorn på en oljetanker, den kommer fortsätta ändå. Dessutom är det väl en del partier som faktiskt tycker detta är bättre att skicka bistånd än att ta emot flyktingar, lite oklart om ett sånt här förlag ens har en chans att gå igenom riksdagen
Swedbank har också räknat på asylmottagandet verkar det som
http://www.va.se/telegram-fran-direkt/?NewsId=1769111:9A75E355-9886-4AAD-8314-C42E44E0A481
Det är inte många artiklar som skriver att flykting mottagandet är en finanspolitisk stimulans, och positiv för svensk ekonomi. För det stämmer faktiskt. De flesta skriver att flyktingarna knäcker Svensk ekonomi, vilket inte är sant.
Innan flyktingmottagandet så räknade man med ett hyfsat balanserat budgetsaldo för 15 och 16. Balanserad budget således, balanserad finanspolitik.
Nu kommer flyktingarna hit, och det kostar pengar. Men vi höjer inte skatterna, vi bantar inte välfärden, alltså ökar underskottet. ELLER?
Senaste prognosen är:
https://www.riksgalden.se/sv/For-investerare/Aktuellt/Nyheter-och-pressmeddelanden/Pressmeddelande/2015/Statens-upplaning-i-stort-oforandrad-trots-stigande-utgifter/
Dvs ca -1% i år, och -0,8% nästa år. Anledningen till att det inte blir större är att våra räntedopade ekonomi faktiskt växlat upp senaste månaderna, och det ger ökade skatteintäkter. Inte bara ökade kostnader för flyktingmottagande. Samtidigt tar vi av biståndsbudgeten. Detta sammantaget gör att Riksgälden inte behöver sälja fler bonds.
Men hursomhelst, En stat som tar in 100 och spenderar 101, är mer expansiv än en som tar in 99 och spenderar 99. Det spelar inte så stor roll var pengarna går. En lön till en sjuksyrra som sen går till ICA och handlar får samma effekt som ett bidrag till en flykting som går till ICA och handlar. På kort sikt är det stimulativt för ekonomin. På längre sikt är det ju mer positivt med en sjuksyrra som gör nytta, än en Afgan som inte gör ett skit. Väldigt överdrivet såklart. Men på kort sikt är det stimulativt.
Men det är klart, vad det inte tar in i kalkylen riktigt är att vindarna vänder snabbt i en liten öppen ekonomi som den svenska. OCH alla ekonomer är kroniskt dåliga på att prognostisera förändringarna. Jag menar, sitter Ingves stilla samtidigt som Yellen höjer till 1%, så försvagas kronan mot dollarn. Även om förhållandet mot Euron är viktigare så importerar vi inflation. Samtidigt ångar vår räntedopade ekonomi på. Detta gör att inflationen kan vända upp snabbare än vi anar, och då måste Ingves höja.
Sverige är unikt på två viktiga sätt, En stor andel av befolkningen äger sina bostäder jämfört med omvärlden, och ägandet är till stor del belånat med rörliga lån. Det gör att när boräntorna stiger, då är det en super effektiv broms på svensk ekonomi. Bromsar ekonomin så bromsar skatteintäkterna, samtidigt som vi har kvar kostnaderna. Underskottet stiger, och frågan är hur det ska finansieras.
Kan vi ta av biståndsbudgeten?
Vill vi låtsa som inget hänt, och ta upp lån då de ändå är så billiga?
Eller kommer det snack om att höja skatterna (samtidigt som folks bolånekostnader ökat)
Jag bara säger, allt ser bra ut nu….. men det kan vända snabbt!
Men de som säger IDAG, att vi inte klarar flyktingmottagandet av EKONOMISKA skäl. De ljuger. För det är inte sant. Det enda sättet man kan hävda att vi inte klarar det är att säga, Vi klarar inte det pga 1, kapacitet, dvs vi kan inte erbjuda mat och logi till fler och 2, vi kommer inte klara av att integrera dem i samhället i framtiden. Punkt 1 vet jag inte om det stämmer i praktiken, men det verkar onekligen så. Punkt 2 är otroligt mycket svårare att veta nåt om än man tror. Vi vet inte hur många som stannar för gott. Vi vet inte om Sverige tvingas satsa på låglönejobb för att få in dem, och andra Svenskar, i arbetslivet. Det är mycket vi inte vet. Mer än att det kommer vara en utmaning.
Största hotet anser jag inte är flyktingarna utan de överbelånade låntagarna. De kan vara så många som 20% av stocken, dvs 400,000 låntagare, som ställer till problem som är långt mycket större om räntorna drar till 5%.
Vad är bäst, en överbelånad svensk eller en obelånad syrian som är beredd att ta låglönejobb? VI kanske ska börja utvisa svenskar istället? (Jag skämtar här om det är nån som inte förstår det)
Intressant fråga har varit hur journalisterna och vänsterdebattörerna skulle reagera när M, KD, S , MP och t.o.m. V vill ha flyktingkontroll vid gränsen. .Samma sak som SD föreslagit i flera år.
Lena Mellin i Aftonbladet löste problemet i gårdagens Aftonbladet:
Partierna löser ett problem, men utan att ”hata” flyktngarna.
The Ecoomist har i senaste numret en ganska praktisk och europeisk förklaring till aktuella debatt om ränteavdrag som förs i Sverige:
Politicians at least seem to be warming to the idea of cutting mortgage-interest relief, partly because they are looking for money to pay for the influx of refugees
Ok så du tror att de drar in ränteavdraget för att hitta kulor till flyktingbudgeten? Det är väl rätt tveksamt. Jag ser inte ränteavdraget som en kostnad, utan en negativ skatteintäkt. De flesta kommer uppfatta ett slopat ränteavdrag som samma sak som en höjd skatt.
Lite som jobbskatteavdraget, det är knappast en ökad kostnad, utan snarare en sänkt skatteintäkt!
Obegränsat flyktingmottagande inga problem
Varför älskar vi att tycka synd om flyktingar
varför gråter vi för dessa högt och offentligt
Men samtidigt delar vi ut idel nya snytingar
mot våra utsatta självpräktigt och ordentligt
Blundar för det hemska med utförsäkringar
säger ilskt som om det vore sanningsenligt
Att våra sjuka är fuskande cancersjuklingar
Och alla ni som glatt försvarar Rut och Rot
varför älskar ni jobbskatteavdrag i er börs
Varför vill ni inte mot fattigdomen råda bot
förklara för lilla mig så jag förstår om ni törs
Ni kan inte manipulera mig med några hot
jag har genomskådat eran lilla fantasikurs
Flykting-gråta är i ärlighetens namn ett slöseri
när man osynliggör bilden av 34000 hemlösa
Ett nazistiskt falskt broderligt systerligt broderi
i att demokratiskt tillåta svaga bli försvarslösa
Varför hamnade plötsligt flyktingpolitiken i remi
är det egna plöskan som började misströsta
Vi har råd med alla flyktingar i hela världen
skriker våra hemlösa utan tillgångar på banken
Då får vi se vem som ärligt vill fly krigets värden
leva på noll och sova frysande på parkbänken
En hemlös har inget att förlora till kapitalet
därför är rädslan för obegränsat flyktingmottagande noll i tanken