Debatten rasar över hur negativt det är med negativa räntor för våra framtida pensioner. Är det så enkelt?

Njae?

Kalle tjänar 30,000kr i månaden, han har ut 21,000kr i månaden. 252,000 om året. Han lånar 2mkr av banken.

Banken finansierar detta genom 100,000kr i Eget Kapital. Dvs ca 5% av lånet finansieras av banken själv. 1,9mkr finansieras genom en bostadsobligation som emiteras till -0,50% ränta.

I marknaden finns en pensionsfond som har två tillgångar i portföljen. En bostadsobligation som de köpt av banken på 1,9mkr, och en aktie i banken som representerar de 100,000kr i eget kapital. De är bankens enda ägare. Portföljens värde är 2mkr.

Banken lånar ut 2mkr till 1,5% ränta. Det kostar Kalle 30,000kr om året.

Banken får in 30,000kr. Obligationen kostar dem inget, tvärtom ger den 1,9mkr x 0,5%=9,500kr i intäkter. Bankens intäkter blir 39,500kr. Eftersom banker har ca15% avkastning på Ek så går 15,000kr till vinst, som man delar ut till pensionsfonden. Övriga 24,500kr går till löner och andra kostnader.

Pensionsfonden får 15,000kr från aktieutdelning från banken. De måste betala 9,500kr för obligationen. Netto 5,500kr. Pengarna stannar i fonden. De återinvesteras fram till den dagen de ska betalas ut till pensionärer, som konsumerar upp dem.

Kalle har över 222,000kr efter räntekostnader som han konsumerar upp.

Över en natt höjer Ingves räntan med 1,5%

Lånet kostar nu 3% om året i ränta för Kalle. Obligationen rullas över i en ny, fast som nu ger -0,5 + 1,5 = 1% i ränteintäkter för pensionsfonden.

Kalles räntekostnader dubblas. Kalle har nu över 192,000kr. 30,000kr mindre. 30,000 mindre i konsumtion kommande år.

Banken drar in 2mkr x 3%=60,000 räntor. nu måste man betala 1,0% x 1,9mkr för obligationen 19,000kr. 24,500kr går till löner. De är oförändrade. Återstoden, 16,500kr blir vinst, som går till ägarna, pensionsfonden. (Det är därför du hör bankdirektörer i media som vill se högre styrränta, för de inser att förr eller senare så växer inte lånestocken och då är det bara högre räntor som kan driva vinsttillväxten. Bankerna bryr sig bara om vinsttillväxt, inget annat. Men det är inte fel i sig, det är deras jobb)

Pensionsfonden får in 19,000kr för obligationen + 16,500kr i aktieutdelning =35,500. Pensionsfonden hade tidigare in 5,500kr. Nu får de in 30,000kr mer.

Kalle har 30,000kr mindre. Pensionsfonden har 30,000 mer. Netto noll. Vi byter ut konsumtion idag mot konsumtion imorgon, som är vad pensioner egentligen är. Så enkelt är det.

Så rent teoretiskt är det ett nollsummespel. Konsumtion idag, eller imorgon.

Men ur det perspektivet skulle det inte spela nån roll om räntan är +3% eller -3%? Det är bara ett val om man vill ha konsumtion idag eller imorgon. Frågan är, var är balansen. Dvs vid vilken ränta får både dagens och morgondagens pensionärer det drägligt?

I praktiken är det inte så enkelt..

Ägare av såväl bankerna och bankernas bostadsfinansiering är inte bara andra svenska framtida pensionärer. En stor del är utländska investerare. Däremot har pengarna nästan uteslutande gått till svenska hushåll. Det innebär att om Ingves höjer räntan så är det utländska pensionärer som får det bättre, på ett sätt som inte gynnar Sverige. Ur det perspektivet är det bättre att svenska hushåll betalar låg ränta på lånen.

En annan aspekt är om räntan är hög. Då blir tillväxten lägre idag. Inte bara pga av lägre konsumtion, utan för att det troligtvis investeras mindre, färre anställs vilket gör att köpkraften blir mindre. Skulle det hålla på så i många år så skapar det stora problem för samhället, vilket gör att när pensionärerna tar ut pengarna från sin stora fina pensionsfond så är det i en väsentligt sämre värld…. Vilket får inverkan på fondens övriga tillgångar, då fonden ovan bara är ett förenklat exempel. Vi kan inte ha noll i tillväxt under 20 år och tro att år 21 ska pensionärerna få det mumma för att de är rika.

Nej då är det nästan smartare och ha ett starkt samhälle där staten kan beskatta dem som har det bra så att pensionärer med för klen pension får det bättre.

Ett annan faktor är att sparkvoterna gått upp på senare år. Kalle verkar inte konsumera upp alla sina pengar. Det verkar som han sparar och amorterar en hel del. Han gör det delvis för att han kan. Detta gör att åtminstone Kalle har chans att få en fin pension, men alla de som inte är belånade utan snällt får förlita sig på pensionsfonden är förlorare. Om alla belånade sparade så mycket dem kunde så är de faktiskt framtida pensionsvinnare. Pensionsförlorarna är de utan lån. Det kan man se som ganska orättvist. Hade varit lättare om alla hade lån och tvingades till amortering.

Man kan också se Kalles amortering som en investering i en bostadsobligation som ger 1,5% i det första exemplet. Till skillnad från de som bor i hyresrätt och får betala -0,5%. Detta skapar i så fall klasskillnader mellan dem som hyr dyrt, och de som äger billigt och har råd med ett privat pensionssparande, dvs amortering.

Vi vet också vilka som äger sin bostad jämfört med de som hyr. Det blir alltså en klassfråga där de som redan har det sämre ställt missgynnas ännu mer. Å andra sidan, om vi inte vill ha ännu mer polarisering i framtiden så lär staten tvingas till att ta hand om dem som bott i hyresrätt och har liten pension. Högre skatter eller fler Donald Trumps, det är bara att välja!

egentligen handlar det inte om dem som bor i hyresrätt. Det handlar om de med små eller ingen inkomst. Om de som saknar utbildning. Om utanförskap. Antingen får de som har det bättre ställt i samhället genom skattsedeln se till att de ”utanför” har det drägligt. Eller ökad polarisering och fler Trumps… Det är bara att välja. Men en början kan vara att se till att vi har en bra skola med tillräckliga resurser att fånga upp ungdomar som det inte går så bra för. Vi kommer nämligen att behöva betala för dem en vacker dag, alternativt blir vi deras fiende.

Slutligen är detta med räntan lite av en ickefråga, vilket få verkar fatta. Tillväxten är för svag idag, köpkraften ökar för lite idag, stocken av lån är för stor! Även om Ingves höjer räntan kraftigt enkom för att gynna framtida konsumtion, läs pensionärer, så kommer den förmögenhetsförflyttningen, från Kalle till fonden, sabba svensk ekonomi så pass mycket, att han lär tvingas sänka räntan igen.

Val av ränta är inget vi kan göra diskretionärt beroende på vad vi känner för. Vissa verkar tro det. Det är tillväxt, köpkraft, jobbskapande, belåning, resursutnyttjande, valuta och konjunktur i omvärlden som bestämmer vår ränta. Inte tvärtom. Val av Ränta kan bara stötta eller motverka ovan i önskad riktning… Aldrig bestämma över dem. Sätter vi en ränta som går stick i stäv med ovan faktorer, så går det åt helsike för ekonomin….. Räntan bestämmer inte hur ekonomin ska se ut. Det är ekonomin som ger förutsättningarna  för vilken ränta vi kan sätta. Sen kan räntan ändå påverka ekonomin, då det är en av grundbultarna.

Men debatten har ändå viss bäring. Hemligheten med pensionerna bygger på två saker.

1, Ränta-på-ränta effekten. Denna fantastiska gör att pengarna ökar exponentiellt. Det är det som gör att vi inte behöver spara 25,000kr i månaden när vi är 35 år gamla, för att kunna ha 25,000 att röra oss med när vi är 70år. Det räcker att spara någon tusenlapp i månaden. Med hjälp av ränta på ränta effekten växer den till sig så att den är tillräckligt stor när vi behöver pengarna. Mellan 1945-2008 gav aktier ca 10% avkastning om året, inkl utdelning. (de gjorde det för att den underliggande vinsttillväxten låg på samma nivå). Långa obligationer gav ungefär 5% om året. Om en portfölj bestod  av 50/50 så genererade den 7,5% årlig ränta. Om du är 35 år gammal, och behöver sätta undan pengar till när du är 65 år, och sen när du är 36 år sätta undan till när du är 66 år osv…. så behövde man bara sätta av 2,300kr i månaden (som växte till sig med 7,5% om året i 30 år) för att ha ca 20,000kr när man är 65 år

Men vad händer om de kommande 30 åren inte bjuder på 7,5%…… utan 2,5%?

2, Positiv Realränta. Även om ränta-på-ränta effekten är trevlig för ditt sparande, så är det något annat som beter sig på samma sätt. Dina kostnader. Dvs Inflationen gör att allt det du konsumerar under ett år, blir X% dyrare nästa år.

Tidigare när man fick 7,5% avkastning varje år, så ökade kostnaderna med ca 3%. Det gjorde att Realt blev du rikare. 7,5% – 3% = 4,5%

Om du visste 100% säkert att allt det du kommer konsumera det året du fyller 65 år, är exakt lika dyrt som det är idag. Då behöver du inte 7,5% årlig ränta på dina pengar. Då räcker det med 4,5% för att uppnå exakt samma sak. Då ger ditt sparande en realavkastning på 4,5% – 0% = 4,5%. Dvs samma.

Problemet är om dina säkra tillgångar, som ex statspapper ger minus ränta. Säg att statsobligation ger -0,5% avkastning. Inflationen ligger på låga 1%. Då växer pengarna realt med -0,5 – 1 = -1,5%. Det slår över!!!

Det funkar inte! Ingves vet om detta. Därför säger han att minus räntor är en parentes i historien som han gärna vill ta sig ur. Faktum är att har vi en period på 3-4 år med minusräntor kommer det inte spela så stor roll för the big Picture. Men kritikerna menar att tänka om vi fastnar i negativa räntor? Vad dem inte fattar är att Ingves inte bestämmer över räntan diskretionärt, som jag var inne på tidigare. Dvs det är inte bara för Ingves att höja till 1% så är allt är frid och fröjd igen. risken är mycket stor att höjer han till 1%, dvs en höjning med 150 punkter, så är det ca 100 miljarder kronor som går från skuldsatta hushåll, stat och företag i form av ökade räntekostnader till pensionsspararna. Problemet är att det lär få konsekvenser för ekonomin som påverkar oss alla väldigt illa. Då kommer de 100 miljarderna vara en klen tröst för pensionsspararna.

Men på sikt fungerar det alltså inte med negativ realavkastning. Då  fungera inte Ränta-på-ränta effekten heller som den ska.

Sen är det klart, räntor är ju inte det enda som portföljen ska bestå av. Den ska även bestå av aktier. Aktiers utveckling på 20-30 år är enkom en funktion av underliggande vinsttillväxt. Värderingsdelen är oväsentlig då värderingarna tenderar till att mean revert över så lång tid. Frågan är inte om vinsttillväxten kan bli 10% om året, som den var historiskt. För det kan vi glömma. Det finns 3 skäl:

1, Vinsttillväxt över tid är en funktion av försäljningstillväxt. Försäljningstillväxt är en funktion av Nominell tillväxt, som alltså är realtillväxt + inflation. Den har under den här perioden legat på 5-7%.

2, Produktivitetstillväxt. Under åren 1945-2008 så gick det riktigt bra för Sverige av många skäl. Det var inte vara hög tillväxt. Vi gjorde många produktivitetsvinster. Vad betyder det? Jo vi blev skickligare och skickligare att göra det vi gjorde. Så företagen lyckades öka vinsterna snabbare än man ökade försäljningen. Skalfördelar och operational leverage spelade också in. Dvs för varje ytterligare försäljningskrona, så behövde vi inte öka kostnaderna med lika mycket. Det reptricket är inte lika lätt att göra om. Särskilt inte om en stor del av ekonomin är en tjänsteekonomi där många gör kaffelattes. Å andra sidan vet man inte vad digitaliseringen kan föra med sig. Där finns säkert stor potential, och stor konkurrens. Vad vi INTE ska göra är att försöka bygga båtar, sy kläder eller nåt annat där lågt pris är det viktigaste. Det är dömt att misslyckas.

3, Skuldsättning. Tittar man på en kurva över hushållens skuld/inkomst så är det skillnad idag mot 1945. Även om räntan är noll, så är vi obenägna att ta mer skuld. Det är sunt. För tar vi mer skuld så har vi ingen beredskapa om räntorna skulle studsa upp. Förr i världen var det tvärtom. Antingen hade man ingen eller liten skuld, och då kunde man ta skuld. Eller hade man en liten skuld, för att räntan var hög. När inflationen föll, så föll räntorna, och då möjliggjorde det att man kunde ta mer skuld. Vi kan inte göra om samma sak. Ska vi öka skulden väsentligt måste vi ha väsentligt högre inkomster. Alternativt måste vi amortera ner skulden, för att sen ta upp ny. Så det är ett dåligt exempel. Men det faktum att vi tog upp skuld under många decenier gjorde också att tillväxten nominellt låg på 5-7%, och därför kunde vinsttillväxten landa på 10%. Om vi inte tar upp skuld, så blir tillväxten lägre, och då blir vinsttillväxten lägre, och då blir börsutvecklingen inte lika bra.

Men som sagt, om vi har 1% inflation i snitt närmaste 30 åren, jämfört med 3% under 1945-2008, så behöver inte vi inte 7,5% avkastning på portföljen. Det räcker med 5,5% för att uppnå samma sak realt, och ränta-på ränta effekten  funkar.

Problemet är det verkar inte som om vi får ihop till 5,5% heller.

Låt mig förklara.

Anledningen till att räntesparande tidigare låg på 5% avkastning är följande:

Tidigare Snitt Inflation på 3% gav en kortränta på 4%, och en långränta på 5%. Långa obligationer gav 5% årlig avkastning.

Tidigare Nominell tillväxt på 6% (3% realt + 3% inflation) gav försäljningstillväxt på 6% men vinsttillväxt på 10% på aktiesparande.

(0,5 X 10%) + (0,5 X 5%) /2 = 7,5% snittavkastning på en 50/50 portfölj.

Realavkastning 7,5% minus inflation 3% = 4,5%

IDAG

Idag ligger långräntan på  ca 0%.

Nominell tillväxt ligger på 1% inflation + 2% tillväxt (jag spår att vi växer som USA och Europa) = 3%. Det gör att försäljningstillväxten bland företagen landar på ca 3%. Vinsttillväxten kanske blir 6%. Högt räknat. På 30 år blir snittavkastningen i linje med vinsttillväxt, dvs 6%.

(0,5 X 6%) + (0,5 X 0%) /2 = 3% snittavkastning på en 50/50 portfölj.

Realavkastning blir 3% minus inflation 1% = 2%

Ränta-på-ränta effekten kommer funka nu också, fast eftersom realräntan är mycket lägre, så kommer inte pengarna växa till sig lika effektivt. Vi måste sätta av mer.

Exemplet ovan pratade vi om 2,000kr i månaden. Eftersom realräntan halverats så bör man dubbla avsättningen, 4,000kr i månaden. Men om alla sparar detta, så påverkar det ekonomin negativ. Det fina i kråksången är att 70% äger sin bostad, 60% har lån på den. De har idag ett mycket billigt boende. Så de kan faktiskt sätta av mer till pensionen. Om räntorna skulle stiga, ja då kan de inte sätta av samma pengar. Men då har vi inte samma problem längre med låga räntor. Då avkastar pengarna något. Huruvida det avkastar mer realt beror på inflationen. Problemet är när vi bara konsumerar idag, och inte sparar. Då funkar det inte. Det funkar kanske inte heller för de utan jobb, eller som bor i en dyr hyresrätt.

Men om Ingves imorgon höjer till 2%, dvs en höjning med 250 punkter. Då kan kalkylen bli så här

Långräntan ger ca 4%. (Styrränta 2%, kortränta 2,5%)

Nominell tillväxt ligger på 1% inflation + 2% tillväxt (jag spår att vi växer som USA och Europa) = 3%. Det gör att försäljningstillväxten bland företagen landar på ca 3%. Vinsttillväxten kanske blir 6%. Högt räknat. På 30 år blir snittavkastningen i linje med vinsttillväxt, dvs 6%.

(0,5 X 6%) + (0,5 X 4%) /2 = 5% snittavkastning på en 50/50 portfölj.

Realavkastning blir 5% minus inflation 1% = 4%

Då kan vi fortsätta att sätta av som vi gjorde tidigare. Bra va! Nej riktigt så enkelt är det inte. Om Ingves höjer till 2% utan att ekonomin klarar av det. Då kommer ex aktieportföljen ge 0%, eftersom vinsttillväxten blir 0%, eftersom försäljningstillväxten blir 0%, eftersom nominell tillväxt är 0%…..

Så för att sammanfatta. Ja det hade varit bättre om långa obligationer hade en kupong som överstiger inflationsutsikterna. Det är helt enkelt nödvändigt för att pensionerna ska bli ok. Alternativt måste vi sätta av mycket mer i månaden. Men vi vill inte att Ingves höjer, OM INTE ekonomin inte klarar det. För då kommer pensionerna bli riktigt risiga ändå, plus att ekonomin inte kommer må bra, vilket slår tillbaks på jobbskapande.

Har vi inga jobb, ja då har vi ingen inkomst, och har vi ingen inkomst så kommer vi inte kunna sätta av till pensionen. Då spelar det ingen roll vad en 10-årig obligation ger. För har du inga pengar att investera så är det ändå kört!

Tack för ni tog er tid och läste mitt övertydliga dravel.