Rune Andersson är en av få svenska investerare som jag verkligen ser upp till. Han om någon är vår Warren Buffet. Han har aldrig någon uppfattning om hur börsen ska gå. Han analyserar bolag, och bildar sig en uppfattning om det finns en diskrepans mellan värde och pris.  Det är därför som han ofta köper när andra är oroliga och säljer. Han verkar inte påverkas av marknaden, han ser bara marknaden som en prisställare. Sen är det upp till honom att bilda sig en uppfattning om underliggande värden. Nu har han sålt allt vilket handlar om att priserna vida överstiger värdena. Det är han inte ensam om att tycka. Det tycker jag också, och har tyckt ett tag.

http://www.di.se/nyheter/nestorn-rune-andersson-har-salt-allt/

Men lika skicklig som han är på att identifiera skillnader mellan pris och värde, lika dålig är han på marknadstajming. Så till alla er som tänker, Oj nu är det fara och färde för nu ska det gå ner. Ni har fått allt om bakfoten. Han säger inte att det ska gå ner, han säger att priserna vida överstiger de långsiktiga värdena. Det är viss skillnad.

Missförstå mig inte. Det kan vända ner idag, och sen falla i ett år med 50%. Men det är inte så troligt. Någon gång kommer det göra det. Men det är inte så troligt att Rune lyckas tajma det. Det är inte det han försöker göra heller.

I slutet av en börscykel, det vi kallar 5e och sista vågen, kännetecknas just av att skickliga investerare och fundamentalister missar den. Att de i slutet av våg 5 är rejält förödmjukade. Att massan skrattar åt dem. Idag är det ingen som skrattar åt Rune, tvärtom är det många som nickar instämmande. Det i sig bekräftar nästan att det ska fortsätta upp.

Sen brukar fundamentalisterna också få lite på tafsen i våg 5. De underskattar nämligen vinsterna som oftast är som starkast i slutet av en konjunkturcykel. Se hur det var senast i Sverige. Vinsterna toppade 2008. Börsen toppade ur sommaren 2007. 2009 var det recession. Så det är ganska troligt att Rune mfl ligger lite lågt i sina vinstestimat, men precis som han säger. Vi är i slutet av en konjunkturcykel…. är det dem här vinstnivåerna man ska utgå från? Det är det ju inte. I praktiken funkar våg 5 så att det är stark konjunktur, men pålästa börsskeptiker finns det gott om. När sen vinsterna kommer in starkare än väntat, så dömer man ut börsskeptikern med motivationen att ”Va! Ser de inte att vinsterna stiger och allt ser sjukt bra ut?”. Därutöver får man den sista spinnen på värderingarna.

I just den här börscykeln tror jag att optimismen kommer födas ur att ”alla har varit rädda för höga räntor. Det är logiskt då alla vet hur mycket lån som tagits, och alla fått höra att uppgången varit räntedriven”. När sen räntorna stiger, men bolagen och dess vinsttillväxt ser ut att inte påverkas av ränteuppgången, samtidigt som ekonomin är stark. Då släpper den rädslan och alla vill köpa risk. Det är då vi tappar verklighetsförankringen och 5e vågen inträffar. Men det är också den sista resan, inför att högre räntor och högre löner lyfter bolagens kostnader, och när det till slut vänder ner så kollapsar vinsterna. Samtidigt har räntorna letat sig upp till höga nivåer vilket sabbar de uppskruvade multiplarna. Allt går väldigt fort och kraschen tar fart! Många som sitter i marknaden, missar att sälja i den första sättningen och tänker att vid nästa uppställ säljer jag. Konjunkturen är ju fortsatt stark, liksom vinsterna. Läget när de ska sälja kommer aldrig och de följer med ner. Rune sitter på sina pengar och kommer vara köpare längst nere, när de som sitter på stora förluster säljer för att ”rädda vad som räddas kan”. Konklusionen är att sådana som Rune missar oftast den euforiska 5e vågen, men de har cash att handla för när det har kraschat!

Som jag sagt tidigare, jag tror det finns goda chanser att OMX kan nå 1900-2000 inom 18 månader. Men jag tror börsen kan halveras inom 36 månader. Jag tror på lågkonjunktur under 2018/2019. Främsta orsaken är högre räntor. Det är dagens och kommande högkonjunktur som kommer driva upp räntorna. Det är också kraftigt sänkta räntor som kommer lyfta oss ur lågkonjunkturen i ett senare skede.

Jag ligger utanför marknaden fundamentalt, men inte taktiskt/tekniskt. Det innebär att man har en fot i marknaden, och en utanför.

Det har kommit en del preliminär PMIs.

Från Tyskland kom Prel Mfg PMI in på 58,3 mot väntat 56,5 och fg  56,8… otroligt starkt!

Motsvarande från Eurozonen var 56,2 mot väntat 55,3 och fg 55,4… även den otroligt stark!

Detta borde göra Draghi stärkt i sin hökighet, då det indikerar att Europas tillväxt bör ta fart mot 2% och kanske mer därtill. Det gör att QE kan lyftas bort, och att man kanske även försöker sig på en höjning i december kanske, från 0 till 0,25%. Det handlar såklart om optimismen håller i sig, och om hårddatan sen faktiskt lirar med sentimentsdatan och slutligen att kärninflationen börjar vakna till liv så smått. Ovan siffror är bra för börsen, men de bör också potentiellt stärka Euron och lyfta räntorna något. Detta i sig gör det lättare  för FED att höja i juni… om de vill?

Från USA kom precis Markits Prel Mfg PMI in på 53,4 mot väntat 54,8 och fg 54,2… rätt dassig. Den har varit rätt dassig ett tag nu, i varje fall om man jämför med ISM och de lokala indexen, och det får en att undra, varför denna diskrepans, och hur länge? Kommer detta göra marknaden nervös inför nästa ISM siffra måntro?

Hade en diskussion med en bekant som menade att det såklart är ett problem om räntorna stiger, för då stiger räntekostnaderna. Men om vi samtidigt har en stark konjunktur, fler som jobbar och högre löner, så kanske det är hanterbart? Så har det varit historiskt i alla fall. Räntor och konjunktur har lyft tillsammans… det är inte förrän tillväxten vänder ner, som höga räntor blir ett problem….. och man i efterhand kan konstatera att det till stor del är de höga räntorna som till slut har stjälpt konjunkturen, men inte i själva uppgången. Lite det temat jag var inne på ovan kring 5e vågen.

Hursomhelst, det är en mycket intressant diskussion.

Jag hävdar att det till viss del stämmer, men det stämmer sämre än tidigare. My proof!!!

Sveriges BNP är på ca 4,400mdr kr. Det totala skatteuttaget är på ca 1,900mdr.

60% av skatteuttaget kommer från inkomstskatter. Ca 1,200mdr.

Eftersom inkomstskatterna utgör ca halva företagens lönekostnader kan man anta att företagens TOTALA lönekostnader ligger på ca 2,400mdr. Hälften går till staten, hälften får du behålla.

Om lönerna stiger med 1% så är det 24 miljarder. 12 miljarder går till staten som sätter sprätt på det mesta. 12 miljarder går till hushållen som sparar/amorterar en del men konsumerar upp det mesta.

Det är ena sidan av myntet.

Andra sidan är skulderna.

Hushållen har ca 3,600mdr i skulder, Staten har 1,300mdr och Kommunerna (som det inte talas så högt om) har ca 500mdr. Totalt 5,400mdr.

Kommunernas skulder räknas inte in i statsskulden, för det är kommunernas sak.  Samtidigt vet ju alla att skulle Malmö, som är en stor emittent, gå i kånken så lär inte Maggan ringa Drottning Margarete och fråga om hon vill köpa Malmö billigt. Får kommunerna problem, så är det i slutändan Sveriges problem.

Hur som helst,

Din lön ska finansiera räntorna på din skuld. Din lön ska även finansiera räntorna på statens och kommunernas skuld.

Visst, stat och kommun kan köra budgetunderskott och ta upp mer lån, i syfte att betala räntor på befintlig skuld, men någon gång är det vi alla som jobbar som kommer betala räntorna på såväl våra egna som statens/kommunens skuld. Jag tycker man kan se Stat/kommun lite som en Bostadsrättförening. Brf:ens skulder måste ju alla som bor i huset hjälpas åt att betala ränta på. Stat/kommun har förvisso en fördel, de har en tryckpress i källaren, så de kommer aldrig få likviditetsproblem, eller soliditetsproblem….. men utnyttjas detta fel så kommer valutan till slut kapsejsa, vilket till slut sabbar allt. Så jämförelsen med Brf:en funkar, trots att den haltar något.

Hursomhelst, 5,400 mdr i skuld ska ställas mot 2,400 mdr i total ersättning från företagen.

Nu till mitt bevis. Går räntan upp med 1%, så går räntekostnaderna allt annat lika upp med 54mdr. För att det INTE SKA KÄNNAS AV DET MINSTA så måste lönerna stiga med

2400 * X = 2400 + 54

X = 2,25%

Dvs med minst DUBBELT så mycket.

Det är här historien kommer in. Jag har inte exakt data, men relationen mellan de här två har aldrig varit så hög.

Vilket får mig att tänka. Vill vi ha tillväxt som ger 4% löneökningar? JA, om inte räntorna stiger med mer än 200 punkter. Nej, om de stiger med MER än 200. Vi vill alltså hellre ha 2% tillväxt om det innebär att räntorna inte stiger, ÄN 4% om räntorna stiger med 200+ punkter. Förstår ni hur jag tänker?

Givet skulden, så kan festen snabbt ta slut om tillväxten (och därmed indirekt inflationen) tvingar upp räntorna för snabbt.

Den relationen mellan skuld och inkomster hade vi inte tidigare. Detta handlar om att Hushållens skulder gått från 900mdr sedan år 2000, eller 1,800mdr år 2008 till 3,600mdr idag. Det är en takt om 9% om året. Statens skuld har minskat…. men Nettot har ökat. Sverige är mer räntekänsligt än någonsin.

Lönerna har under samma period vuxit med drygt 3% om året, och endast 2,5% sedan 2010.

Så lika bra som Sverige gått relativt övriga Europa under åren 2010-2017….. lika dåligt kommer det att gå RELATIVT Europa när räntorna stiger tror jag….

Typ när Europa har vuxit med 1,5%… så växer vi med 3%, och vi blir hyllade i internationell press. Men OM Europa växer med 3% så kommer vi troligtvis att växa med 1,5%. Eller när Europa går in i recession med -2%….. så gör vi -4%. Not Fun!

Men detta har nog de flesta fattat.

Trevlig helg!

ps. De stora puckarna framöver är Val i Frankrike, jobbdata i USA och ISM… ska nåt av det kunna ge en sista knuff i april måntro? ds.