Riksbanken behöver nog sälja in konfidensintervallet?

Riksbanken har ett inflationsmål om 2%. Det känner de flesta till. Vad alla inte fattar är att målet inte är 2% i teknisk bemärkelse. Dvs RB är inte nöjda om inflationen stiger till 2% av vilka skäl som helst. De vill att inflationen når 2% mot bakgrund av att Svensk ekonomi växer, att det skapas jobb och att vi får det bättre och att det allmänna resursutnyttjandet i vår ekonomi avspeglar en inflationstakt om 2%. Det kanske låter flummigt men är ganska logiskt. RB är ofta dåliga på att kommunicera det här.

KPI i Sverige är inget bra mått. Där ingår ränteförändringar, mat och energi bland annat. Går svensk ekonomi dåligt samtidigt som globala oljepriser, eller matpriser, stiger kraftigt till följd av minskad oljeproduktion eller svaga skördar, stiger KPI på ett sätt som inte avspeglar styrkan i vår ekonomi. Om Riksbanken höjer räntan så stiger räntekostnaderna på vårt boende, och KPI stiger. Men egentligen får vi det sämre. Då avspeglar inte KPI styrkan och resursutnyttjandet i ekonomin.

Därför bör man titta på KPI rensat för ränteeffekter, mat och energi. Även kallat för Kärninflation eller underliggande inflation. Vid senaste mätningen uppgick den till 1,0%.

För att förstå korrektheten och rimligheten i den siffran bör man ställa den i relation till:

1, Tillväxt i ekonomin

2, Arbetskraftsutnyttjandet och ev Arbetslöshet och Arbetsbrist.

3, Jobbskapande

4, Lönebildning

5, Valutaförändringar

6, Nettoexport

7, Real privatkonsumtion och privata investeringar

8, Real publik konsumtion.

9, resurs- och kapacitetsutnyttjande i den mån det är mätbart.

Det låter rätt rörigt men har man siffrorna framför sig med lite historik därtill så är det inte så svårt att förstår om en låg nivå på inflationen och trenden på inflationen är rimlig eller inte. Oftast är den det! Dvs det har aldrig hänt att alla som kan jobba, jobbar. Att lönerna ökar kraftigt, att exporten går för högtryck och privat och publik sektorn både konsumerar och investerar för fullt…. SAMTIDIGT som kärninflationen ligger på 0% och trendat nedåt en längre tid. Motsatsen har inte hänt heller. Det finns såklart en koppling mellan ångan i en ekonomi och pristrycket rätt mätt.

Hursomhelst, de två stora inflatoriska faktorerna är valuta och lönebildning.

1, En stark nettoexport driver tillväxt. Självklart handlar nettoexporten om att Sverige säljer nåt som omvärlden vill ha, och omvärlden har köpkraften att köpa just den varan eller tjänsten. Men på medellångsikt kan du bättra på, eller försämra, förutsättningarna för utrikeshandeln genom valutan. En svag valuta sänker priset på våra varor och tjänster ur den utländska kundens perspektiv.

Svag valuta leder allt annat lika till ökad export, som leder till ökad tillväxt, vilket leder till fler i jobb, vilket leder till ökad köpkraft, vilket leder till ökad tillväxt och slutligen högre löner och inflation.

Men svag valuta leder också till minskad import, och ökad inhemsk produktion (då utländska varor blir dyrare) vilket leder till ökad tillväxt, fler jobb, mer köpkraft och slutligen högre inflation.

Svag valuta leder till även till ökad importerad inflation då de utländska varorna blir dyrare, men det är inte Riksbankens mål att öka inflationen i landet bara för att varorna blir dyrare. Får vi inte det bättre så innebär det bara att vi tvingas köpa färre varor. Tanken, återigen, är ju att inflationen ska återspegla att vi får det bättre och att resursutnyttjandet ökar.

Av den anledningen vill RB inte att valutan är för stark, mot framförallt Euron, som är vår primära handelspartner (Norge är egentligen största enskilda marknad). Men RB vill såklart inte heller att kronan blir för svag då det får negativa effekter för oss svenskar, då vi trots allt får det sämre om de importerade varorna blir för dyra.

Jag tror Ingves är riktigt nöjd med att ha kronan kring 9,25-9,75 mot euron. Ungefär där vi är nu.

Det ska också tilläggas att valutans påverkan på inflation tynar bort över tiden. Eftersom den inte försvagas år efter år, så försvinner också YoY% effekten på inflation.

Därför är valutans effekt som inflationsbärare ändå sekundär jämfört med den viktigaste: lönerna.

2, Lönerna är egentligen den enda riktigt långsiktiga inflations bäraren vi har kvar då det är den enda resursen som fortfarande kan nå full kapacitet. Tidigare talade man även om tillverkningsindustrins kapacitetstak, men tack vare globaliseringen har den spelat ut sin roll till stor del.

Men arbetsmarknaden kan fortfarande bli för tajt, och när den blir det stiger lönerna. Arbetsmarknaden blir tajt efter stark och/eller långvarigt jobbskapande. Som i sin tur korrelerar med landets tillväxt.

Så en stimulativ penningpolitik handlar om att hålla nere räntan för alla skuldsatta (förr i världen handlade det om att alla skulle locka till att låna men så är det inte längre). Pengarna de får över istället för att betala ränta på, ska gå till konsumtion och investeringar. Detta driver tillväxt, som driver jobbskapande, som till slut driver löner och därmed inflation.

Av Sveriges aggregerade löner så fastställs ca hälften av dem genom avtalsrörelsen. Avtalsrörelsen har senaste åren, och vid den senaste, lyckats enas om löner som utgår från den historiska inflationstakten. Avtalslönerna LEDER INTE inflation. Inflationen leder till Avtalsrörelsen. Det är rätt unikt ur ett internationellt perspektiv.

Andra hälften av lönerna fungerar inte så. De präglas av tajtheten på arbetsmarknaden. Den kan ofta vara starkt fragmenterad, dvs skilja sig åt geografiskt, branschmässigt och inom vissa grupper i samhället. Men vi talar om dess aggregerade form när vi vill förstå inflation. För att antingen ökar köpkraften mycket, dvs ”antal arbetare X deras lön”, vilket sipprar ner till stigande priser i takt med att efterfrågan ökar. Eller gör den inte det!

Historiskt har det funnits en logisk koppling mellan lönebildning och underliggande inflation. Spreaden ligger på ca 1-1,5%. Nu pratar vi inte om en enskild månad, utan sett till rullande 12månader eller 36månader.

Kort och gott. Om Ingves vill ha en inflation på ca 2% i landet (idag 1%) så bör han vilja se en löneinflation på ca 3-3,5%.

Eftersom avtalsrörelsen landade i löneökningar om ca 2,3% så betyder det att lönerna utanför avtalsrörelsen  måste hamna på 4%, helst 5%, i årstakt. Jag har inte den exakta siffran men min bedömning är att den legat på ca 3% senaste åren.

Vad är oddsen att lönebildningen ska öka från 3% till 4-5%. Väldigt liten skulle jag säga!

Givet hur svensk ekonomi växer så skapas de ca 75,000 jobb om året. Det rimmar rätt väl med en tillväxttakt om 2-3%. Jag tror inte 75,000 jobb räcker för att skapa 4-5% lönetakt utanför avtalsmässiga löner. Det behövs dubbelt så starkt jobbskapande.

Det skulle i så fall rimma med en real tillväxt i ekonomin på 4-5%. Inte ett kvartal eller två. Utan ganska uthållig tillväxt på den nivån. Först då tror jag det skapas tillräckligt många jobb, som leder till tillräckligt högt jobbskapande, som skapar tillräckligt hög löneinflation, som slutligen leder till att kärninflationen uthålligt når 2%, och därmed Riksbankens mål.

4-5% uthållig REAL tillväxt. Hur rimligt är det? Tja helt orimligt under 2017 och 2018 skulle jag säga. Inte ens nominell tillväxt når upp dit.

Den här hemläxan har Riksbanken också gjort.

Vad göra?

Utöka QE? Nej det är korkat då det leder bara till för kraftig kronförsvagning, särskilt när FED och ECB vill plana ut sin. Som jag skrev, Ingves vill ha en konkurrenskraftig NIVÅ på kronan mot sina handelspartners. Inte se den försvagas i all evighet. Skulle Euron stå i 15kr mot Euron så skulle troligtvis en del importerande bolag gå i konkurs, exportindustrins marginaler skulle gå ner då de importerar insatsvaror och svenskarna skulle materiellt får det sämre då importerade varor blir för dyra. Utlänningar skulle också tveka att äga Svenska tillgångar då de faller i värde med kronan.

Sänka räntan? Nej av samma skäl som ovan med kronresonemanget men framförallt för att bankerna skulle troligtvis inte sänka bolåneräntorna (som fortfarande kostar svenskarna 35 miljarder årligen) samtidigt som de skulle börja ta betalt för inlånade pengar, varpå svenska hushåll inte skulle konsumera mer utan bara ta större risker i sitt sparande. Så det är inte heller en önskvärd effekt.

Nej att utöka QE eller sänka räntan kommer inte fungera. Snarare vill Ingves fasa ut QE i takt med att Draghi gör det. För att sen försiktigt höja räntan, givet att Draghi gör det, i små myrsteg.

Men om Riksbanken inte, pga lönerna, har en sportslig chans att nå 2% uthållig kärninflation. Vad göra?

Jag tror man måste införa en konfidensintervall, dvs målet om 2% ska kvarstå. Men genom att införa ett intervall, säg 2% +/- 1% (alltså 1-3%) så köper man sig tid. Dvs man kan säga att dagens inflation om 1% är de inte nöjda med, utan vill nå 2%. Men om de gör bedömningen att den kan stiga på medellång sikt utan att behöva vidta skadliga åtgärder, så kanske det är något som är bra. Något som faktiskt inte hade varit så dumt just nu!

DÄRFÖR tror jag Ingves&Co kommer börjar tala mer om fördelarna med ett konfidensintervall.

Hur ska de annars kunna fasa ut QE, samtidigt som kärninflationen trendar nedåt och vid senaste mätningen uppgick till 1,0%.

Alternativt så är Arbetsmarknaden så pass tajt att kraftigt stigande löner väntar runt dörren. RU-indikatorn som KI tar fram är på mycket höga nivåer, vilket indikerar att tajtheten på arbetsmarknaden är MYCKET hög. Vi har bara inte sett det i lönerna ännu.

KI rapporterar på onsdag, dagens innan RB. Deras rapport kommer att bli minst lika intressant!

Trevlig kväll!

ps. Den här var rätt underhållande… 35 år senare och det finns så många likheter. Framförallt människors syn på bostadsmarknaden.

https://player.fm/series/58737/173304197Inifrån+1990-talets+bostadskrasch

ds

Annonser

Om GaStan

Ga Stan bloggar här under rubriken "Kortsikt's blogg". GaStan är en medelålders gift man bosatt i Stockholm och verksam i finansbranschen.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Riksbanken behöver nog sälja in konfidensintervallet?

  1. Finans och skattekonsult skriver:

    Detta har varit på tapeten ett tag. Finns att läsa i artiklarna på sidorna 49 och 83 i Riksbankens utgivna publikation http://www.riksbank.se/Documents/Rapporter/POV/2017/rap_pov_170120_sve.pdf
    1. Tror du att det kommer att bli verklighet?
    2. Kommer realräntan att öka om man inför ett konfidensintervall?

    • GaStan skriver:

      Precis, det var därför jag lyfte fram det.

      Innan var det mer en diskussionsfråga, nu när kollektivlönerna landat så blir det en viktigare fråga. Säsrkilt om övriga löner inte tar fart….

      Kan det bli verklighet? Jag tror RB kan driva linjen rätt hårt att de vill ha det, men att det blir så är mer osäkert. Känns som att ändra RB riktlinjer är inget man ändrar på en eftermiddag.

      Kommer det att höja realräntan?

      Det beror på! Eftersom de idag tvingas hålla låga räntor när vi är under 2%, men i framtiden kan de höja trots att vi är under målet. Så innebär det potentiellt högre realränta.

      Men det blir tvärtom på andra hållet. Idag tvingas de hålla en hög ränta när vi går över 2% inflation. Med ett konfidensintervall kan de skita i att höja om de anser att inflationsuppgången är temporär. Så det innebär potentiellt lägre realräntor.

      Så svaret på din fråga handlar om du tror att inflationen kommer att ligga över eller under 2%. Eftersom vi i nuläget har svårigheter att få upp inflationen så kanske vi kan anta att låg inflation kommer vara vanligt även framöver och då talar vi alltså om högre realräntor…

      MEN make no mistake

      Som du känner till styr realräntespreaden vår valuta över tid. Vi vet också att hushållens räntekostnader är känsliga, pga bolånestockens storlek, för små förändringar i räntan….

      Så höjer RB räntan realt och det inte riktigt är ”tryck i kastrullen” och tillväxt och inflation avtar…. då kommer få svårt att motivera sina höjningar trots att de ryms inom intervallet. Samma sak på andra hållet…. tjuter det i kastrullen samtidigt som RB inte höjer… då är det nog många som av samma skäl undrar vad de pysslar med.

      Nej jag ser mer ett K intervall som att köpa tid. Dvs det skapas 75k jobb om året. Det räcker kanske inte för att skapa 2% inflation i år, men tids nog. Om de anser att vi är på rätt väg så kan de alltså tillåta sig själva att höja innan inflationen gör det… om det för med sig andra fördelar…..

      Ett K intervall handlar också om att ta bort deras dumstrut lite. Hur många år kan en Riksbank säga: ”vi ser hur inflationen kommer att stiga”. Sen gör den inte det, utan den verkar röra runt lite slumpartat en bra bit från målet. Med ett K intervall anses de inte ha lika fel.de behöver inte vara lika konkreta i sina prognoser heller. Detta tror jag är värt en hel del!

  2. Finans och skattekonsult skriver:

    Bra analys! Jag tror ju att att det kommer att användas för att hålla nere reroräntan när marknadsräntan sticker, dvs fuska ännu mer och gynna de med höga lån.

    • GaStan skriver:

      Varför skulle långa lån gynnas???

      Stiger inflationen och korta och långa marknadsräntor med den, så kan ju alltid RB sticka ner huvudet i sanden och inte göra nåt….

      Men eftersom kronan reagerar på realräntespreaden med marknadsräntorna så lär den försvagas. Med försvagningen kommer ännu mer inflation… och så rullar det på tills det blir en förtroendefråga för RB som till slut tvingas höja.

      Jag tror de inför ett KI för att säga: jaja, kärninflationen är 1,0% men vi känner oss säkra på att det blir bättre sen…. no worries. vi behöver vidta några extrema, och kanske dumdristiga, åtgärder just nu!

      • Finans och skattekonsult skriver:

        Tack för svar. Har nog inte greppat realräntespreaden mot kronan men nu är det glasklart.

      • GaStan skriver:

        Bra, för den är helt grundläggande för att förstå hur penningpolitik, räntor, inflation och valuta hänger samman!

  3. svedese skriver:

    Hur tänker du kring inflationen i bostadspriser som skenar, bla pga låga räntor? Syns den inflationen någonstans (KPI?) och borde inte den, och den medföljande höga belåningen, oroa RB trots att de så fort de får chansen påpekar att det INTE är deras uppgift att se till attt hushållen inte överbelånar sig? Jag menar, även om de skulle få upp inflationen till 2% så de kan börja normalisera räntorna, vad hjälper det om bostadsmarknaden kraschar dagen efter och potentiellt utlöser en ny bankkris? Då är vi ju tillbaka i 1990-tal eller 2008 och får börja om igen?

    • GaStan skriver:

      Det här är viktigt.

      Om ett hus som byggdes för 50 år sedan säljs dyrt i marknaden så bidrar det INTE till BNP tillväxt. Dvs landets ekonomiska tillväxt. Huset bidrog till BNP det året det byggdes genom ”I” i BNP . Det är därför som BNP tillväxten var så stark under miljonprogrammets dagar då utlåningen ökade som sedan det byggdes nytt för.

      https://en.wikipedia.org/wiki/Gross_domestic_product

      Components of GDP by expenditure

      GDP (Y) is the sum of consumption (C), investment (I), government spending (G) and net exports (X – M).

      GDP = C + I + G + (X − M)

      Det är många som tror att eftersom bostäderna blivit så dyra så har det eldat på tillväxt. Det har det inte. Sen har de höga priserna inneburit indirekta effekter som höga mäklararvoden, renoveringar, nybyggnation, heminredning etc som som bidragit till tillväxt. MEn att en villa säljs för 5mkr mot 2,5mkr för 10 år sedan har inte haft något effekt på tillväxt. Tillväxten har ju varit strukturellt låg i många år, och givet hur bostadspriserna stigit så är det ju logiskt egentligen.

      Bostadspriserna ingår inte i inflationsberäkningen. Det är också logiskt. Om din bostad stiger med 10% i värde i år. Hur påverkas din hushållsekonomi? Just det, inte alls.

      Boendekostnader, inte bostadskostnader, ingår i KPI. Vilka är det, ja det är hyresförändringar (vilka är reglerade) och Räntekostnaderna på ditt lån. Sen el, vatten, sophantering osv….

      KPI försöker alltså fastställa EN sak. Om du konsumerar EXAKT samma saker 2017 som du gjorde 2016. Dvs bor i samma bostad, men samma lån eller hyra, åter på samma semester, använder din mobil exakt likadant, kör samma bil lika långt, köper exakt samma mat, går på exakt samma bio, klipper dig och går tilltandläkaren lika ofta, och köper exakt samma skor och kläder och utöver exakt samma fritidsintresse. Hur mycket dyrare blir det då? För det är alla dem sakerna som din lön ska täcka. Går bostaden upp med 10%…. det är ju inget som påverkar din disponibla inkomst.

      Prisförändringarna på bostäder går under det vi kallar för Asset Inflation, i motsats till Pris inflation.

      Bostaden kan man alltså se som samma sak som en aktie som lämnar utdelning eller ett räntebärande papper som lämnar kupong eller en bit skog som ger avkastning. Det blir lättare att tänka på bostaden om du ser dig själv som ägare och hyresgäst. Du som ägare får en avkastning av hyresgästen. De flesta är 100% hyresgäster i sin bostad, medan de delar ägandet med banken.

      Ur ett samhällsperspektiv är Asset inflation viktigt. Inte för att du ska kunna sälja din bostad och konsumera upp pengarna, för då är det ju någon annan som köpt den och konsumerar mindre, så det är en plus minus noll kalkyl.

      Nej Asset Inflation är bra för Consumer/Business Connfidence. Har du starkt sådant tenderar du att VÅGA konsumera och investera vilket driver tillväxt, som driver jobbskapande, som driver löneinflation, som tillsammans skapar köpkraft, som i sin tur driver tillväxt. Tänk på lågkonjunkturer. Arbetslösheten kanske går till 20%, men 80% har fortfarande kvar jobbet och en lön. Men ändå vill de inte konsumera och investera. De är depressed. De noterar alla som mår dåligt. Trots att de har pengar på fickan. De sparar istället.

      Riksbankens QE syftar till att driva Asset inflation, dvs bättra på företag och hushålls Balansräkning, genom att göra Assets mer värdefulla jämfört med skulderna. Detta skapar en optimism som gör att vi vågar satsa. Men det handlar alltså inte om att sälja sin aktieportfölj och shoppa (för då finns det ju en köpare av den som shoppar mindre) utan att båda ska våga konsumera/investera sin lön och kassaflöde… i motsats till att spara den.

      Tillväxten i Sverige är god TACK VARE de låga räntorna. Höjer RB räntan med 200p så ökar räntekostnaderna med ca 75mdr för hushållen. Då minskar investeringar och konsumtion. Tillväxten faller. Det är inte önskvärt med tanke på att Svensk ekonomi har mycket mer att ge. Motsatsen är att svensk ekonomi skulle vara på väg att bli överhettad. Vi vet hur en överhettad ekonomi fungerar och där är vi inte. Bästa beviset är löneinflationen och den är strukturellt MYCKET låg. Alltså är det önskvärt med en expansiv penningpolitik tills vidare.

      Baksidan är om vissa hushåll tar för stora lån. Definitionen av FÖR stort lån är att man INTE klarar högre räntor i framtiden, alternativt att Svensk ekonomi tvingas in i recession när alla äter nudlar för att alla pengar går till räntekostnader. Egentligen skulle ju Riksbanken kunna höja räntan och se till att de som lånade för mycket tvingades låna mindre. Men det är på bekostad av att Svensk ekonomin bromsar in. Att alla dem med rätt storlek på lånen utan något bra skäl måste betala högre räntor, i en tid när tillväxten ska gynnas och folk borde betala så lite räntor som möjligt. Därför är inte Riksbanken rätt institution att hantera detta. Det är Finansinspektionen. Men de har inte lika fria tyglar som Riksbanken som är oberoende. Därför är det våra politiker som måste ge Finansen verktygen. Ett sånt verktyg är Skuldkvotstaket. Det skulle bromsa utlåningen, eller rättare sagt den skulle se till att de hushållen som lånar för mycket inte kan göra det. Samtidigt kan vi ha en låg ränta som gör att folket kan konsumera/investera/amortera istället för att betala ränta, vilket är bra för tillväxt, som är bra för jobbskapande, som är bra för löneutvecklingen som är bra för köpkraften som är bra tillväxten. ..

      Tanken med att få upp kärninflationen till 2%, är ju att det är rejäl ånga i kastrullen. I det läget är tillväxten så pass stark att stigande räntekostnader kyler ner vår ekonomi på ett hälsosamt sätt. Då är det inte nödvändigt att vi går in i recession. Om vi däremot kyler ner en ekonomi som går på halvfart, då är risken för recession mycket större.

      Recession kommer vi aldrig att kunna undvika hur gärna vi än vill… de kommer och går. Så är det bara!

      Men en bank/finans/fastighetskris kan vi undvika. Vad handlar en bankkris om? Jo den handlar om att kreditförlusterna stiger. En bank måste ta en kreditförlust över resultaträkningen. Blir de stora blir resultatet negativt. Blir det för negativt gröper de ut Egna Kapitalet. Då hamnar banken på obestånd. Då har vi en kris. Oftast måste det då skjutas till så mycket nya pengar att aktieägarna inte räcker till. Staten går oftast in.

      Vad är en kreditförlust. Tvärtemot vad alla tror så skapas inte en kreditförlust ur att tillgången (samma som bankens säkerhet) blir mindre värd än lånet. En kreditförlust skapas av att låntagaren inte klarar av att betala räntan på lånet. Då ringer banken upp låntagaren och säger, du måste betala igen lånet – eftersom du inte betalar räntan som du ska. Varje månad måste ju banken betala de som lånat in pengar till banken (innehavarna av bostadsobligationer). Om inte banken får in ränteintäkterna så kan de inte betala sina räntekostnader. Om låntagaren inte får fram pengarna att betala räntan med, så måste han sälja huset. I det läget är det inte bra marknad, och låntagaren har nu blivit en forcerad säljare. Han vill ju egentligen bo kvar och inte sälja. Det är nu priserna faller, och risken är stor att han inte ens får loss pengarna att betala igen lånet med.

      Men vi har haft lågkonjunkturer utan bankkriser. Så hur funkar det? Jo i exemplet ovan så hamnar låntagaren i en situation där han inte kan betala räntan. Det handlar ju oftast om att räntan har gått upp mycket. Men det handlar såklart också om låntagaren tagit ett för STORT lån. Är lånet pyttelitet, så klarar han höga räntor. Är lånet jättestort, så klarar han endast en lite ränteuppgång.

      Idag styrs storleken på lånen av bankernas lånelöften. Bakom dem ligger en lånelöfteskalkyl. Problemet är att räntan har varit styrande där senaste 5 åren. Dvs i takt med att räntorna gått ner så har bankerna beviljat större lån. Problemet är när räntan vänder upp… då blir många sittande med ett för stort lån. Det hade varit bättre om lånelöfteskalkylen tog större hänsyn till inkomst, än ränta. Då hade vi kunnat möta en recession, vilket är tufft i sig, fast utan att gå in i en fastighets, bank och finanskris. Skillnaden är att det senare ofta varar i 5-7 år, medan en vanlig recession varar i upp till två år. Recessionen blir oftast djupare när vi också har finanskris, och återhämtningen blir dessutom långsammare. Så det är goda skäl att försöka undvika en.

      • svedese skriver:

        Mycket intressant och bra lektion i grundläggande nationalekonomi, jag behövde en refresher. Tack!

  4. CosmicKid skriver:

    Du är grym GaStan!
    Tack så jättemycket för dina inlägg och förklaringar. Det är en enorm kunskap du besitter, tack för att du delar med dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s