Det har kommit preliminär data över inköpschefsindex idag.

Den tyska Mfg PMI kom in på 59,4 mot väntat 58,0 och fg 58,2… oerhört starkt!

Den matchas av IFO som kom in på 114,6 mot väntat 113,1 och fg 113. Bästa någonsin!

Från Eurozonen totalt landade Mfg PMI på 57,0 mot väntat 56,5 och fg 56,7… också starkt.

Vi har även haft Prel PMIs från USA. Prel Mfg PMI kom in på 52,5 mot väntat 53,0 mot fg 52,8. Sådär!!!! Service PMI kom in på 54,0 mot väntat 53,3 och fg 53,1. Bra!!! Rätt blandat kan man säga. Tror tyngdpunkten i USA ligger på politik och realekonomi, särskilt jobben. Samt räntehöjningar, och vinstrevideringar. Känns som att marknaden, typ SPX , konsoliderat i 3 månader för att optimismen klingat av. Politik kan fälla marknaden med 5-8%. Men politisk optimism och stark hårddata kan lyfta den med lika mycket. Jag skulle gärna vilja se att SPX etablerar sig över 2,400. Hursomhelst är Feb16 trenden intakt, och den ser jag som sagt som 5e vågen i den rörelsen vi haft sedan 2009.

Det är jättekul att sentimentsindikatorerna är så starka i Europa. Det pekar inte bara på att Q2 är starkt utan även kommande halvåret har potential att bli det. Med bra menar jag högre tillväxt och fler jobb.

Eur/Usd har tagit till sig av detta. Euron är synnerligen stark. Det handlar såklart också om att dollarn är svag, vilket grundar sig i risken för riskrätt mot presidenten, uteblivna skattesänkningar etc.

Men tittar man på realräntespreaden mellan den tyska och amerikanska tvååringen så motiverar inte den en så stark Euro. Snarare ner mot 1,05.

Har valutan fel?

Det kan såklart även bero på att valutan prisar in att 1, de amerikanska räntorna ska falla och/eller 2, de europeiska räntorna ska stiga kraftigt.

Är något av det här sannolikt?

1, FED har inga problem med inflation och lönebildning. Trots detta anser de att expansiv penningpolitik inte är lämpligt givet läget och utsikterna i ekonomin. Det talar för att de höjer i juni, men troligtvis även i september och december. Så ur FED perspektivet finns det ingen nedsida räntemässigt.

Skulle däremot Trump ställas inför riksrätt, vi får ny val etc…. så kommer sentimentsindikatorerna att trilla ihop fullständigt. Huruvida det sedan ger avtryck på realekonomin är ovisst, men risken får anses som hög. Därför är nog risken att får vi en riksrättssituation så kommer inte FED heller att låtsas som inget hänt. Det kommer bli en klassisk risk off marknad där räntorna kommer att sjunka kraftigt.

Så finns det nedsida på US rates? Nej, inte i normal fallet. Men JA, om den politiska situationen spårar ur. Samtidigt känns det rätt orimligt att Kongressen, som kontrolleras av republikaner, skulle kasta ut sin ”egen” president. Men visst, allt kan hända!

2, Kan europeiska räntor dra rakt upp i skyn?

Låt oss vara pragmatiska. Europa växlar upp från en låg nivå. Trots stigande tillväxt är det från en låg nivå. Resursutnyttjandet, lite beroende på hur man mäter det, är lågt. Jobbskapandet stiger men är inte på någon hög nivå. Arbetslösheten är hög, och löneinflationen är låg. Kärninflationen är på en låg nivå, och dessutom trendlös. Ur Draghis perspektiv borde expansiv penningpolitik vara att föredra. Den uppgången vi ser idag är mycket TACK VARE expansiv PP (de belånade har låga räntekostnader), och att ta bort det riskerar att förstöra dagens momentum. Lite samma resonemang som vi har i Sverige. Jag skulle inte sagt nåt om arbetslösheten låg på samma nivå som i USA, och lönerna växte med 3%+ om året.

Valutan. Euron handlades på 1,30 i snitt mot dollarn under 2012-2014. Sedan 2015 handlades den i snitt på 1,10. Europa, som är en nettoexporterande region, säljer sina varor 20% billigare allt annat lika. Det hjälper. Att då ta bort expansiv PP och därmed stärka euron hjälper också till att förstöra det momentum vi ser nu. Det tror jag inte Draghi vill. Å andra sidan kräver han inte att Eur/Usd ska stå i 0,85.

Sammantaget är oddsen rätt små att Draghi på kort sikt ska ta bort den expansiva penningpolitiken. Att sluta med QE, JA. Men att höja räntor och köra QExit ligger längre bort. Den 8 juni är det ECB möte.

Summerar man detta så tycker jag det känns som att Euron slår över och prisar in för mycket optimism just nu. Svarta svanen är såklart Trump, riksrätt och politisk turbulens. Men om synen på den risken skulle förändras så har Euron lekande 5% nedsida, eller Dollarn 5% uppsida om du så vill.

Utan att spekulera, så vill jag bara säga att optimismen kring Europa och pessimismen kring USA,  med råge känns inprisat här uppe på EurUsd 1,12….. trots starka PMI siffror från Europa!

Såg att Nordea och Di hade en ”out of the box” diskussion kring tillväxt och inflation. Det är superbra! Vi behöver mer dynamik och förståelse i den debatten.

http://www.di.se/nyheter/johanna-jeansson-ny-era-kraver-nya-angreppssatt/

1, De lyfter fram att BNP tillväxt per capita är lägre än aggregerad tillväxt. Detta pga inflyttning. Det skulle förklara varför den höga tillväxten (som jag alltså inte tycker är så hög ur ett historiskt perspektiv) inte utmynnat i stigande inflation. Den är nämligen rätt klen per capita.

Det finns en logik, om arbetsmarknaden inte blir tajtare, trots nyanställningar, pga att arbetskraften ökar ännu snabbare. Då är det en möjlig förklaring, av många, till de låga löneökningarna.

Jag har även lyft fram andra aspekter som a, att många av de nya jobben kommer från servicesektorn där de är mindre kvalificerade b, Digitalisering och globaliseringens effekter c, att inflationsläget i sig är lågt vilket gör att även med små löneökningar får vi det realt inte sämre. Vilket alltså skapar ett moment 22. d, men även demografiska aspekter som att äldre högavlönade slutar och det är unga lågbetalda som nyanställs. Det finns fler anledningar.

2,  De nämner även att medianlönerna kanske ökar, även om vi inte har aggregerad löneinflation. Det är fullt möjligt. Men faktum kvarstår. Även om vi har mätproblem med lönerna, så skulle kraftiga löneökningar med stor sannolikhet driva upp priserna. Eftersom priserna aggregerat inte stiger så mycket så kan vi anta att löneinflationen inte är historiskt hög. Mätbar eller ej.

3,  Avslutningsvis talar de om att ta in Asset Inflation i den totala inflationskalkylen.

Det har jag alltid vänt mig mot. Säg att din bostad dubblas i värde. Samtidigt lever du på A-kassa. Hur mycket bättre levnadsvilkor får du? Hur mycket mer har du i plånboken, hur mycket mer spenderar du på stan. Hur mycket av din ökade spendering skapar nya jobb och högre löner, dvs Mer köpkraft och tillväxt? Nej just det. Ingen. Asset inflation har liten inverkan på tillväxt, jobbskapande, konsumtion och tillväxt.

Man måste förstå kopplingen till tillväxt. Bostadspriserna stiger pga av lägre räntor. Lägre räntor innebär lägre räntekostnader. Lägre räntekostnader innebär mer konsumtion etc. Det i sig gör att du får det bättre, du påverkar tillväxten positivt. Men inte pga bostaden stiger i värde. Det är bara en indirekt effekt. På samma sätt med aktieportföljen. Visst, du kan alltid sälja den och köpa en bil, dra på semester och renovera huset. Men dina sålda aktier köps av någon annan som måste hämta hem pengarna nånstans. Så den nettoeffekten är noll.

Asset inflation bidrar bara till confidence. Som gör att du vågar konsumera. Givet att du har pengar att konsumera för. Så att ta in Asset inflation under Inflationsmåttet som ett sätt att bedöma vilket tryck och resursutnyttjande vi har i Svensk ekonomi… det köper jag inte.

Ett hus som säljs för 6mkr idag, mot 1,5mkr för 20 år sedan, har ingen direkt inverkan på tillväxt. Det bidraget hade vi bara när huset byggdes för en herrans massa år sedan! Sen om den nya ägaren väljer att låna ytterligare en miljon för att renovera, att mäklaren tjänar massa i avgift och banken tjänar mer pengar, det är i regel bra för tillväxten!