Den franska ekonomen Piketty lyfte fram (de orättvisa) skillnaderna i världen sett till kapital och förmögenheter. Dvs att en liten klick äger en stor del av världens nettotillgångar. Det kan tyckas vara orättvist men egentligen är det ganska logiskt. Det är logiskt av en naturlig anledning. När jag var ung fick jag ofta höra att ”att tjäna ihop den första miljonen är ett litet helvete som tar lång tid, därefter blir det enklare”. Så är det fortfarande. När man väl har kapitalet så gör ränta-på-ränta effekten ofta sitt. Därför blir de rika snabbt ännu rikare, medan de som inte är rika kämpar på. Därför är det inte så konstigt när man ser tabeller som visar att top 10% i ett samhälle äger 90% av nettotillgångarna. Vissa länder, typ USA, är detta sambandet extremare än andra. Men om sanningen ska fram ser det ungefär likadant ut överallt. Till och med i Sverige faktiskt! Det är egentligen inget problem som jag ser det. Skulle man börja tvångsfördela tillgångarna så är vi inne på en annan ideologi, nämligen den kommunistiska, som bevisligen inte fungerat särskilt bra.

Samtidigt driver Trump en kampanj där han säger sig vilja göra USA Great Again, och skapa jobb. Men faktum är att arbetslösheten i USA har gått från över 10% till 4,3% senaste 8 åren, och USA är på många sätt ganska great. Så var klämmer skon?

Deutsche presenterade nedan chart, som jag tycker är rätt skrämmande

Den visar inte nettotillgångarnas fördelning, utan inkomsterna i USA. Top 10% av inkomsttagarna i USA representerar ca 47% av de samlade inkomsterna.

Men det som är mest intressant är att den nedre halvan av den arbetande befolkningen tjänar ca 12,000kr i månaden!!!!

Problemet är alltså inte att de INTE har jobb, utan att de tjänar väldigt lite. Hade man tjänar 12,000kr i Bangladesh så hade man varit kung. Men i USA givet deras kostnadsläge innebär det att många har det svårt att dra runt sin ekonomi. Beviset är att det fortfarande delas ut en massa Foodstamps i USA. Trots 4,3% arbetslöshet.

För att optimera ett samhälle borde en graf över inkomsterna vara mer pyramidliknande, dvs där en stor och bred medelklass har en okej lön. Okej i bemärkelsen att den går att leva på. Sen ska det finnas två svansar på sidorna med låg- och höginkomsttagare.

Många tänker kanske att lösningen är progressiv skatt, där höginkomsttagarna beskattas som tusen och låginkomsttagarna tvärtom. Det skulle automatiskt bidra till en bättre pyramidstruktur. Det har historiskt visat sig fungera ganska dåligt, då höginkomsttagarna ofta, men inte alltid, trots allt förtjänar sin höga lön. Ofta är det yrken som kräver en gedigen utbildning med tuff konkurrens, jobben är kvalificerade i termer av ansvar över företagens framtid, personal och ekonomi. Den drivkraften vill vi inte ta bort. Det är ungefär som att säga att Champions League är något dåligt som måste bekämpas.

Lösningen handlar om något annat tror jag. Vem är det som tjänar på de låga lönerna? Det är naturligtvis företagen. Hade lönerna bland den nedre hälften av befolkningen varit dubbelt så höga, säg 24,000 i månaden, så hade vinsterna varit proportionellt lägre.  Jag är ingen skattexpert men det känns som att lösningen ligger i att låginkomsttagarna beskattas mindre (de får mer disp inkomst över) samtidigt som skattesänkningen finansieras genom beskattning av kapitalinkomster (inte beskattning av kapitalstocken alltså utan flödena, typ utdelningar och kuponger. Inte Vinst, då den kan återinvesteras i ett företag och driva tillväxt). Det gör de rika något mindre rika. Men jag tror inte nettoeffekten blir så galen, då låginkomsttagarna garanterat kommer konsumera upp varenda slant de får ut, även om den är högre sedan tidigare. Vem tror ni gynnas av dem ökade konsumtionen? Just det, företagen!

I Sverige har vi inte riktigt samma problem. Våra lägsta löner går i princip att leva på. Men öppnar vi dörren för låglönejobb så kan vi skapa problem likt i USA på sikt. Missförstå mig inte. Alternativet är inte att outbildade INTE ska jobba. Den modellen har vi testat och den fungerar inte. Men man måste få ut en lön som går att leva på. Samtidigt kan inte arbetsgivaren betala mer än vad det lågproduktiva yrket drar in. Det gör att de kommer skapas ett gap som staten måste gå in och finansiera. I många länder finns sk. Social Housing. Det är enklare boende finansierat av staten för de som inte lyckas fixa en bostad själva. Vi kanske ska snegla på modellen ”Social Jobs”. Detta utan att skapa en moral hazard problematik bland företagen. Dvs där de utnyttjar möjligheten att anställa någon för 15,000kr i månaden, mot idag 23,000kr plus sociala. Om inte det går att lösa i privata sektorn på ett bra sätt kanske offentliga sektorn borde vara ansvariga för den typen av rekrytering? Jag har inte svaren utan tänker bara fritt. Hursomhelst är det viktiga frågor!

OLJA,

Har noterat att oljan är svag, och snart är den nere vid den tekniskt intressanta nivån 43/44. Kan vara ett köpläge för den modige? Vi får se om det håller. Att oljan är svag beror på mycket, men framförallt att de Amerikanska lagerna inte vill komma ner från höga nivåer. Dels handlar det om effektiv produktion och det faktum att Rig Count helt hittat tillbaks…. men det handlar naturligtvis också om att efterfrågan inte är superduper stark. Vilket får en att undra, står USAs ekonomi inför ett uppställ närmaste kvartalen eller inte?  Gör den det så lär lagernivåerna sjunka och då har vi oljan ganska snart i 50+  igen….. eller vill yieldkurvan säga oss något annat????

Ur det här perspektivet så uppmärksammade jag följande graf…. tack Martin

Aktiemarknaden kan vara lynnig och spekulativ, men det innebär inte att den alltid har fel. Rörelsen nedan kan betyda att vi står inför en period av bättre makro, dvs bättre i avseendet relativt förväntningarna. Skulle det bli så lär både oljan och räntorna studsa…. och då kan ni ju fundera på att var börsen ska. OMX kan alltså gå mot 1,720.

Att SPX var så svag igår var inte så konstigt, man vill naturligtvis täppa till gapet på 2,433. Precis som SPX brukar göra. Vad som händer efter det är mer intressant!!!!