USA – kongressen beslutade igår i sista minuten om en tillfällig finansering av budgeten till 22 december vilket innebär att republikanerna kan koncentrera sig på att göra klart sin skattereform innan nya tuffare förhandlingar drar igång. Enligt tidigare uttalanden från kongressens budgetkontor slår USA i skuldtaket på måndag. Det känns som att man vill landa både budget och ett lyft skuldtak samtidigt, och det helst innan vi alla går på julledighet.
Amerikansk arbetsmarknadsdata, NFP, för november kom precis. NFP landade på 228k nya jobb mot väntat 200k och fg 244k (nedreviderat från 261k). Ömsom vin ömsom vatten liksom. Indikerar en tillväxt på drygt 2%. No big news.
Lönerna kom in på 2,5% YoY mot väntat 2,7% och fg 2,3 (nedreviderat från 2,4). Fortsatt låg lönetillväxt trots en arbetslöshet på 4,1%. Den ligger i linje med Core PCE om 1,5%. Alla ni som tror på 3-4 höjningar nästa år…. hur tänker ni där? För att inflation och löner ska komma som en kanon nästa år, okej jag fattar. Men att lönerna inte rört sig ur fläcken senaste två åren trots stark tillväxt och arbetsmarknad då? Nähä inget svar där! Och det faktum att ekonomin i år hjälpts av en svag dollar, men att den inte försvagas längre…. det talar för ännu sämre utsikter, hur rimmar det med…hmmmm… ja ni fattar!
I nästa vecka är den stora grejen FEDs räntemöte på onsdag kväll, där de kommer höja med 25 prickar från 1,00 till 1,25%.
Det kommer även Core CPI från USA onsdag.
Från svenskt håll kommer inflation på tisdag, och bopriser på torsdag.
Tills dess får ni ha det så bra
Trevlig helg!
Kortsikt's Blog 
Tjena ! Om det då bara blir en höjning nästa år pga av dålig data där löner inte sticker o de inte kan höja mer, så betyder det då att US 10-2 spreaden, som du tidigare skrev om, inte kommer gå mot noll ? Vilket i sin tur betyder att en recession ligger långt bort för tillfället ?
jo men det är en intressant observation.
Om de bara höjer i mars till 1,5% så borde 2-åringen stå i 1,5+50bp=2%.
Frågan är om 10-åringen kan pressas ner mot 2%? Kanske, men jag tror inte det.
Jag tror inte på Amerikansk recession nästa år. Mer 2020.
Anledningen är inte 10-2. Anledningen är att jag tror det är stigande räntor som krävs för att vi ska kunna rulla över i recession, då det är stigande räntor/räntekostnader som slår udden av konsumtion, investeringar och tillgångsvärden. Därför måste räntorna upp mer. Det gör dem inte så länge som core PCE är under 2%. För att Core PCE ska gå över 2% så krävs löner på 3%+ YoY. Minst, helst 3,5-4,0%.
Så svaret på din fråga… vi lär inte få recession förrän lönerna drar, och det finns inget som pekar på detta i dagsläget. När lönerna drar så spikar konjan upp FÖRST (pga av ökad köpkraft), men sen biter räntekostnaderna dig där bak, och så rullar det över. Det är också i samband med detta som 10-2 går mot noll och du får din klassiska säljsignal.
Så du ska inte fråga dig när det blir recession, utan OM och NÄR lönerna tar fart ordentligt! Där har du svaret. Där har du förmodligen också svaret på när börsen toppar ur för den här gången! (alltså 2009 trendens död)
Trevlig helg!
Tack för ditt snabba o snygga svar !
Dito !!
Pingback: Veckorapport vecka 49 2017 | Onsdagsfonden
Ngn kommentar ang denna krönika?
https://www.svd.se/slumpen-avgjorde-riksbankens-kritiserade-strategi
Jag vet inte om jag ska tacka dig för att du gör mig uppmärksam på denna artikel, då den gör mig alldeles matt. Den innehåller nämligen en hel del missförstånd och felaktigheter. Många av dem har jag berört genom åren. Men det är inte fel med lite repetition.
‘
Felen börjar direkt
”de flesta känner till att Riksbanken har ett inflationsmål som innebär att man vill se prisökningar om 2% per år för att svensk ekonomi ska växa på bästa sätt”
Redan där har man avslöjat sig. Det är inte inflationen som sätter villkoren för tillväxten. Det är tillväxt (och resursutnyttjande) som sätter villkoren för inflation. Ingves vill se ca 2% inflation för att det historiskt har rimmat med en sund tillväxt. Inte att 2% inflation har skapat en viss typ av tillväxt. Det här är en oerhört viktig grundläggande skillnad som många missar. Ibland kan jag tycka att det hade varit bättre om Ingves skippat snacket om inflation och inflationsmål, och istället sagt något i still med ”Sverige borde givet alla förutsättningar kunna växer mer och skapa fler jobb än vad vi gör idag utan att det är skadligt på vare sig kort som lång sikt”. Det är nämligen exakt det han menar när han säger att han inte är nöjd med inflationen.
Sen fortsätter hon med att såga 2% målet genom att säga att det inte finns någon solid forskning. Det stämmer inte. 2% är ingen exakt vetenskap, det har Ingves framfört flera gånger. Men vi vet genom väldigt mycket forskning på olika marknader och under olika tidsepoker att en tillväxt och resursutnyttjande som utmynnar i 4%+ inflation är 1, otroligt skadlig och alltid slutat med tårar och 2, svår att få kontroll över. Vi vet även att tillväxt och resursutnyttjande som utmynnat i 0% inflation eller deflation också har varit ett symptom på en sjuk ekonomi, som dessutom är svår att få kontroll över (typ Japan). Mellan 4+ och 0- så ligger ca 2%. Det är inte så att en ekonomi som alltid ligger på 2% mår kanon, och aldrig trillar in i recession eller överhettas. Men den har på de flesta sätt varit bättre än både 4+ och 0-. Därför har vi detta mål. Ett riktigt lagom mål, som såväl ECB som FED mfl tillämpar. Vilket därmed skulle göra det extra svårt att byta till nåt annat mål då vi kommer föra en hela annan penningpolitik än våra handelspartners vid exakt samma fas i ekonomin, vilken i sin tur innebär att vi skulle bedriva en onödigt expansiv eller åtramande politik, som i sin tur skulle få konsekvenser för valutan, men dess följdeffekter. Så 2% målet är väldigt väl förankrat skulle jag säga.
JA, vi satte målet för länge sedan, där vi hade den tidens historik att utgå från… men jag vågar hävda att en ekonomi som tillåts växa och ha ett resursutnyttjande som utmynnar i 4%+ inflation var inte smart då, är inte smart nu heller. På samma sätt så är inte motsatsen önskvärd heller!
Det här med att mäta inflation har mycket riktigt förändrats över tid. Hon får det att låta som något dåligt. Men själva anledningen till att man ändrar det handlar inte om att man vill lura någon, utan bara beskriva verkligheten så bra det bara går.
Men här kan jag instämma lite i kritiken. Inget land har funnit något optimalt sett att mäta det på. Vi får inte glömma vad vi försöker mäta. Tänk dig en tryckkokare. Vi försöker inte mäta om det kokar eller inte. VI försöker mäta trycket i ångan som kommer ut. Är ekonomin på väg att överhettas eller ej? Det är därför man tar bort ex mat och energi. Stiger matpriserna pga en dålig skörd så är detta bara negativt för oss då det gröper ut köpkraften. Likaså om oljepriset stiger pga utbudet minskar. Nej man vill fånga de prisökningarna som är ett resultat av köpkraften ökar och vi tampas om ett begränsat antal resurser, och när det blir tajt så tvingas priserna upp. Därför är det en missuppfattning att Ingves vill försvaga kronan bara för att importpriserna ska stiga, och därmed får vi högre inflation. Det gör ju oss bara fattigare då varorna blir dyrare. Det är inte det han vill, även om många tror det.
Han vill försvaga kronan för att ge handelsbalansen en knuff i ryggen, dvs gynna inhemsk produktion, och missgynna utländsk produktion. Detta leder till tillväxt, vilket leder till jobbskapande, som leder till ökad köpkraft, som leder till ökad tillväxt, som leder till tajtare resursutnttjande, som til slut leder till högre inflation. Men jag antar att han inte pallar förklara detta längre.
Åter till inflationsmåttet. Det är därför man håller på att rensa bort en massa saker för att fånga de priserna som verkligen har med ångan i tryckkokaren att göra. Detta har bevisligen svårt. Jag har länge pushat för att skippa inflationmåttet och istället bara tala om nominella löneökningar. Växer ekonomin kraftigt, och skapar mycket jobb, samtidigt som utbudet av arbetskraft är tajt, då borde vi till slut hamna i en situation som tvingar upp lönerna och köpkraften, och då är det läge att kyla av. Då hade man inte behövs dividera så mycket om vad som behöver ingå i själva inflationsmåttet som man gör idag.
Anledningen till att man inte bara tittat på löner är att arbetskraft var inte tidigare den ENDA knappa resursen, utan det var även råvaror, tillverkningskapacitet etc. Men i den globala värld vi lever i idag, då kan man i princip tillverka hur mycket som helst av vad som helst utan att priserna börja röra på sig. Det finns alltid någon som är beredd att göra det lite billigare om marknadsledaren börjar höja priset. Arbetskraft däremot är inte lika rörlig, och troligtvis den enda knappa resursen vi har kvar. Ja fram till att vi är helt ersatta av AI då alltså. I en sån värld kan vi i teorin nästan inte få inflation.
Vidare lyfter hon fram bristen i inflationsmåtten med hinken med kallt vatten, och hinken med varmt vatten. Där har hon en poäng, det är ett av mätproblemen. Men återigen vill jag lyfta fram lönerna. Temperaturen i hinkarna individuellt, eller tillsammans, eller hur fan som helst, kan aldrig bli vare sig mer eller mindre, än den underliggande köpkraften i ekonomin. Dvs alla som jobbar gånger deras lön. Ökar lönen med 5% om året i 5 år i rad, jämfört med om lönerna står stilla i 5 år i rad, så har du två olika ekonomier…. då kvittar liksom hela hink resonemanget.
Ser man då till köpkraftsutvecklingen och lönebildningen i Sverige sedan 2010, dvs året efter recessionen, och fram till idag, så kan vi krasst konstatera att lönebildningen är klen ur ett historiskt perspektiv. Den ligger på nivåer som lirar med historiskt mycket svaga perioder. Så man kan diskutera vilken hink som är varm och vilken som är kall….. och varför, men de som hävdar att inflationstrycket i Sverige egentligen är mycket högt har fel, för det kan det inte vara utifrån den lönebildning vi har haft. Tillväxt i ekonomin skulle jag vilja lägga fram som ett kompletterande mått till lönebildningen. Den lirar nämligen med den låga lönebildningen. Historiskt när lönebildningen var starkare har även tillväxten varit det. Även inflationen har strukturellt varit högre ska tilläggas.
Inflationsmåttet är som sagt inte bra. Men lönerna och tillväxten bekräftar de låga inflationstalen.
Hon lyfter fram riskerna med att den låga räntan riskerar leda till skenande skuldsättning i ekonomin. Men lösningen är inte högre ränta, då en högre ränta automatiskt kommer bromsa in ekonomin, dels då räntekostnaderna går upp och dels för att kronan stärks och drar ner vår tillväxt. Då kommer alla få det sämre. Färre jobb skapas, tillväxten sjunker, tillgångspriser sjunker. ALLA drabbas negativt. Det är ingen smart väg.
Men som Ingves sagt i flera år, politikerna måste ta sitt ansvar och infra regleringar. Vilket man gör. Men då blir man kritiserad av det. Främst av media dessutom. Sådana jävla idioter. Att bankerna också ligger i samma skyttegrav är inte så konstigt. De har extremt stora ekonomiska incitament.
Bankerna idag är inga banker. De är fastighetsbolag. De har lånat ut till hushållens bostäder, till bostadsrättsföreningarna och till fastighetsbolagen. Övrig företagsutlåning har de lagt på hyllan, och blanco lån till hushåll vill de inte ta i. De äger direkt och indirekt fastigheter. Finansieringen har skett genom att man sålt bostadsobligationer. Utlandet har finansierat halva kalaset. Inget fel i detta. Man ska bara inte hyckla med det. Bankerna, förlåt fastighetsbolagen, är inte oroliga för lite prisfluktuationer. De hade inte tänkt sälja sitt ”bestånd” ändå. Däremot mot är de varje jävla månad skyldig sina finansiärer X miljarder kronor. Varje månad ska de betalas. Det fina är att de får in pengar varje månad av sina hyresgäster, förlåt låntagare, och det blir en hel del pengar i mellan som de kan ta som ren vinst och dela ut till sina aktieägare. Men vad de borde vara riktigt rädda för är om hyresgästerna inte kan betala nästa månad. Finansiärerna kommer inte vara förstående om de inte får in pengarna.
Vad kan orsaka detta? JA antingen genom att hyresgästen, förlåt låntagaren, inte har någon inkomst, eller att räntan gått upp för mycket. Risken är att det börjar med att räntan går upp, och sen försvinner inkomsten. Men kontrar någon, då finns alltid en kåk i pant. hehe jaja, vad tror ni den är värd då!!! Idiots.
Jag VET att Ingves inte borde ha höjt räntan. Det är rent ut sagt korkat. Vad som är minst lika korkat är att våra politiker inte tidigare gett Finansinspektionen mandatet att införa ett skarps skuldkvotstak. Då hade utlåningen följt inkomstutvecklingen och dagens diskussion kring att lånen springer i väg hade aldrig ägt rum…..
Hon pratar om att det finns tydliga tecken på överhettning. JA sett till tillångspriser som stiger pga lånen som beviljats är högre och därmed har köparna kunnat brassa på vid budgivningarna etc. Sen finns det branscher som direkt gynnats av detta. Deras gynnsamma sits har sen spridit sig till andra branscher. Men i alla orter där fastighetspriserna inte lyft pga ökad skuldsättning, så har tillväxten varit låg. Aggregerat är det inte överhettning, då skulle löneutvecklingen varit mycket kraftfullare. Dvs det hade inte behövt skapas ett enda jobb, men bankerna lånar ut mer och mer och då hade vi fått samma effekt med tillgångsinflationen. Men vi har ingen prisinflation, och det är för att lönerna inte växer fortare än vid andra rätt sunkiga konjunkturförhållande. Hade vi infört ett skuldkvotstak, så hade priserna stannat upp, utlåningen hade stannat upp, men tillväxt, löner och den allmänna prisbilden hade legat kvar. Alla kritiska artiklar hade tappat sina argument.
Artikeln känns som ett hopkok av Mitelmans artiklar senaste åren. Sån tur är verkar det som om Riksbanksdirektionen bryr sig om vad de skriver för fem öre. Av det enkla skälet att de förstår att de inte fattat hur saker och ting förhåller sig. De här artiklarna gör inte Ingves sömnlös. Vad som däremot har gjort honom sömnlös de senaste åren är hur segt det har varit att få in relevanta regleringar som gör att utlåningen bromsas upp, knyts mot inkomster och gör att gruppen av överbelånade hushåll inte ökar. Om du hade frågat honom samma dag som han gick över till minusränta om han trodde att regleringarna skulle ta sådan tid så skulle han garanterat svarat nej. Frågan är om hade vågat sänka som han gjort, med tanke på hur skulderna ökat mot bakgrund av Finansinspektionen och politikernas tandlöshet. Det lär vi aldrig få veta….
Någon som jag däremot inte kan svara på, är varför många av de journalisterna som hackar på Ingves för att minusräntan leder till överbelåning, samtidigt är knäpptysta och/eller inte hyllar amorteringskravet. Det senare syftar ju till att bromsa utlåningen, något de i grunden är så skeptiska till. Det är rätt märkligt. Kanske handlar det om att det finns någon kollega som skriver ner Bolund för att införa ett skadligt krav. Att då på nästa sida i tidningen ha en artikel som hyllar Bolund kanske blir konstigt? Vad vet jag?
Hoppas min lilla reflektion gav dig en alternativ bild på hur det förhåller sig.