Svensk inflationsdata kom in svagt. CPIF kom in på 1,7% YoY mot väntat 1,9 och fg 1,9.
CPIF ex energi, som jag tycker är mest relevant och bäst beskriver det underliggande inflationstrycket, kom in på 1,5% mot väntat 1,7 och fg 1,7%.
Några takings:
1, Förra sommaren var inflationen uppe på 2%+. Då var vi rätt många som flaggade för att inflationen var temporär och skulle svänga tillbaks. Det har den gjort. Med råge!
2, Lönerna kom in på 2,5% YoY under 2017. Löner minus 100 punkter som proxy för kärninflationen brukar fungera över tid. Just nu stämmer den bättre än någonsin.
3, Inflationen i tjänstesektorn är det som tynger datan. Generellt kan man säga, och det gäller inte minst i USA, att Core Goods inflation har starka kopplingar till valuta. Core Service inflation har ofta väldigt stark koppling till Köpkraften. Där köpkraften är ”Alla som jobbar X deras lön”. Jag är inte säker, men jag är inte förvånad om den kopplingen även finns i Sverige.
Så låt oss resonera lite kring köpkraften. Förra året ökade antalet anställda i Sverige med 2,5% YoY. Lönerna ökade med ca 2,5%. Det innebär att köpkraften ökade med c5%. Vi struntar i skatterna just nu. BNP växte med c3%. Inflationen låg strax under 2%. Nominell tillväxt låg alltså strax under 5%. Den ska lira med köpkraft så det stämmer!
Bostadsutvecklarna har problem, och många tror att tillväxten kan bromsa in mot 2,0-2,5%. Det beror lite på hur exporten tar sig, vilket till stor del hur övriga Europa mår. Men det beror även på var bolåneräntorna tar vägen och hushållens räntekostnader.
Kronan är ca10% starkare mot dollarn och 5% svagare mot euron, så valutan net-net känns inte som en kraft åt endera håll sett till inflationen. Dvs Euron är viktigare, men rörelsen är mindre. Dollarn är mindre viktig, fast större rörelse, åt andra hållet.
Summasumarum är att det finns rätt lite som talar för att inflationen, mätt som CPIF ex energi, ska ta rask fart upp mot 2% inom de närmaste 6 månaderna om ni frågar mig. 1,5-1,8 är best guess!
Okej, hur tänker Riksbanken?
1, Tillväxten ligger på 2% eller bättre
2, Jobbskapandet är okej, fast trendar ner
3, Lönebildningen är svag, och trendar ner
4, Ingen tydlig bild av kronan. Det är dollarn som är svag, Euron som är stark.
5, Inflationen på 1,5%. Trend nedåt, men ingen ko på isen.
Summarsumarum: Är Svergie i kris? NEJ… således behövs inte EXPANSIV penningpolitik. Har Sverige överhettningstendenser eller på väg mot sådana? Verkligen INTE. Således behövs inte ÅTSTRAMANDE penningpolitik.
Alltså borde Riksbanken sikta på en NEUTRAL penningpolitik. Min definition av det är NOLL realränta, för det vare sig stimulerar eller sparande eller konsumtion. Definitionen är Styrränta minus Kärninflationstakt. Således borde 1,5% styrränta vara att föredra.
Går det att höja med 200 punkter? Nej, för det skulle dels lyfta bolåneräntorna med ungefär samma och öka räntekostnaderna med 90 miljarder (2% X 4,500mdr SEK hushållens lån + Brf lån) samtidigt som kronan skulle stärkas med 20% som skulle få handelsbalansen att packa ihop. Tillväxten i Sverige skulle tvärtnita. De 100,000+ jobb som skapas varje år, skulle gå mot noll. Kanske ännu lägre. Det är inte genomförbart.
Men man kanske kan höja successivt? Dvs testa med 25 punkter och avvakta reaktionen.
Alternativet är att skita i att höja och vänta till man måste. Definitionen av måste är att ECB börjar höja, eller lönerna i Sverige drar över 3,5%. Fördelen med att skita i det är att vi bromsar inte potentiell tillväxt och jobbskapande. Något de flesta tycker är trevligt.
Nackdelen är att vi kan hamna behind the curve, vilket kan leda till en förtroendekris för riksbanken och kronan, vilket blir kostsamt. Risken är också stor att man måste höja med mer när det är för sent, än vad man behöver om man gör det innan, för att åstadkomma samma resultat. Det finns också en poäng att ha lite högre räntor den dagen recession sköljer över oss. Det måste finnas något att sänka med för att kunna stimulera. Men make no mistakes. Om vi höjer på ett sätt som leder oss in i recession…. då har vi missat hela poängen. Man ska inte göra en frisk människa sjuk, för att sen kunna bota hen.
Jag tror nog att Riksbanken gärna vill testa att höja, och se om det biter. För gör det inte det, så är det ju bra. Att göra det i september med 25 punkter, samtidigt som ECB tar bort QE, borde kunna gå utan att ha för stor inverkan på kronan. Höjer vi sen i december så står vi sidavidsida med ECB i mars -19.
Men låt mig vara tydlig:
1, Att ECB ska höja i mars-19 är ingen prognos, det är en förhoppning, en förhoppning om att Europa går starkt!
2, Tillväxt, inflation, jobbskapande och lönetakt i Sverige är totalt sett OKEJ. Men knappast mer. Trenden är inte uppåt just nu. Försämras den ytterligare, ja då blir det svårt för Riksbanken att höja. Särskilt om höjningar påskyndar den negativa trenden.
3, Den kanske viktigaste poängen. Riksbanken behöver inte höja.
Om Ingves skulle säga
”Sverige mår bra men har potential att må ännu bättre, och vi vill inte hålla tillbaka den potentialen. Det finns liksom ingen poäng i att inte utnyttja potentialen om det inte är skadligt. Därför avstår vi från att höja räntan. Överhettningstendenserna är noll, vare sig idag eller om vi tittar framåt. Vi avstår från att höja så länge som våra prognoser för tillväxt, löneinflation och kärninflation UTHÅLLIGT inte ligger över 3%, 3% samt 2%. ”, så har han i princip rätt. Man kan säga mycket, och man kan argumentera för annan politik. Men FEL har han inte. Det finns bara olika definitioner av RÄTT.
Det enda negativa med en alltför expansiv penningpolitik, givet att den inte leder till överhettning, är om den leder till överbelåning. Men det kan vi enkelt åtgärda med andra verktyg. Jag har i många år vurmat för skuldkvotstak.
4, Jag tror delar av Riksbanken, men även FED och ECB är shockade över hur länge de behövt köra expansiv penningpolitik, och hur seg återhämtningen har varit. Va fan, Expansiv penningpolitik, mer eller mindre, i 10 år, och tillväxten i Europa och USA landade på 2,5% förra året. Men c1,25% inflation. Dvs 3,75% nominell tillväxt, och många bedömare är GLADA!!!!
Hade du beskrivit för en professor i nationalekonomi för 30 år sedan att Europa och USA kommer köra den här typen av expansiv penningpolitik i 10 år, och att det utmynnar i 3,75% nominell tillväxt. Då hade inte han fattat nåt. Han hade sagt ”3,75% nominell… ajaja är ni i recession eller, trots alla stimulanser?”. Varpå vi svarat ”Nej nej 2017 var det bästa året på länge, många är nöjda”. Han hade inte fattar någonting alls. Jag bara säger att centralbanksfolk har nog underskattat hur svårt det var för stimulanserna att bita…. och vill ogärna pissa bort det lilla man lyckats åstadkomma. Man vill inte göra patienten sjuk, för att kanske kunna bota den.
Min poäng är att hade Riksbanken vetat helt säkert att en höjning inte får någon direkt inverkan på ekonomin och jobben, så hade de nog gärna höjt. Men de är istället rädda, med all rätt, för att det får negativa effekter. . Då kan de lika gärna skita i det. Ingen kan säga att de gjort fel. De bedriver bara en tillväxt och jobbskapar politik, i ett läge där Sverige är mil från att överhettas…. tvärtom faktiskt!
Over n Out
Kortsikt's Blog 
Den stora frågan är huruvida det är en slump att den neutrala penningpolitiken (noll realränta) ligger väldigt nära den genomsnittliga bolåneräntan i ett land med låg statsskuld och hög bostadsbelåning.. Den riktiga styrräntan för sverige kanske är bolåneräntorna…
jävligt pricksäker kommentar faktiskt…
Styrränta om -0,5% utmynnar ju i en 3m bolåneränta om 1,5%. En styrränta om +1,5 skulle utmynna i c3,5% 3m bolåneränta…. givet att statspapper summerar till 1,300mdr och hushållens skulder till 4,500mdr (ink Brf-lån, blanco och billån) så kan man ju VERKLIGEN fråga sig vad den äkta styrräntan är.
Det är detta som är grundproblemet! skulderna har byggts upp som ett resultat av låg ränta, inte högre inkomster. Hade vi från början haft ett skuldkvotstak så hade skulderna utvecklats i linje med inkomsterna. Då hade inte kopplingen, beskriven ovan, varit lika tajt. Vilket hade varit bättre, för att styrräntan ska inte bara driva/bromsa utlåning, utan även ett instrument mot Kronan, genom realräntespreaden mot omvärlden. Men den är lite satt ur spel eftersom skuldbergets uppbyggnad skapat de här effekterna, som vi nu inte riktigt kan backa ifrån.
Enligt realränteresonemanget så är 3m bolåneränta på 1,5% ganska nuetralt. Problemet är att man bara kan låna till 1,5%. Vill man placera pengar så går det ju inte. Du kan inte gå in till banken och säga att du kan tänka dig att låna ut till bolånetagare om 1,5%. Nej då hänvisar dem dig till statspapper eller bostadspapper…. och de ger minus till knappt över 0% upp till 5 år.
Kontentan är att du som låntagare lånar till en neutral realräntenivå…. men som långivare lånar du ut till kraftigt negativ realränta. En klar diskrepens.
Vem tjänar på detta? Jo dels staten då de har billig upplåning, och dels bankerna som skär imellan.
Men det skapar en apparat som inte är effektiv.
Ett annat problem är också att du ser inte på bolåneräntan realt. Dvs du lånar ju inte till ett hus för att realräntan är x eller y. Du väljer att ta ett lån i proportion till vad du är villig att lägga på boendet av din disponibla inkomst. Det gör också att de traditionella mekanismerna, dvs att du vill låna och konsumera/investera när realräntan är låg, och spara och amortera när realräntan är hög, inte fungerar….
TACK för inspelet!
Det är en intressant dynamik där RB alltså försöker stimulera/styra ekonomin men inte kan kontrollera räntenetton från bankerna. Det blir ett mellanled mellan räntan som RB sätter och räntan som konsumenten känner av (på riktigt) som dämpat stimulansen och förmodat påskyndar åtstramningen i relativa termer..
Bolåneräntan är räntan som riskerar att bromsa konjunkturen medan styrräntan styr valutakursen.. Inte helt tacksamt att vara Riksbank under de premisserna kan jag tycka.
Delar din analys till fullo!!!
Man kan förstå Ingves vilja att införa regleringar för att bromsa bostadsutlåningen
Kortsikt är klarsikt. Bäst som alltid
Ekonomin går bra ! Mår den bra?
Amerikanska företag går som tåget, men landets ekonomi ? Och snart kommer skattesänkningar vilket ger landet mindre intäkter
Punkt 4 ger mig magsår
Står vi vid vägs ände nu. USA statsskuld går ej att greppa , Fed stödköper , hushållen står vid samma punkt som 2008. Snart ska räntan upp efter 40 år av nedgång
10 år av QE , helt galet . Vad gör Fed vid nästa nedgång ?
Har ränte sänkningar någon effekt på längre sikt ? Vad tror du ?
Om man kollar på barometerindikatorn: https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Ekonomi/Tillvaxt/Konjunkturen—Barometerindikatorn/
Den indikerar i dagsläget överhettat läge eller väldigt nära överhettat då den legat över 110 sedan december 2016 (undantaget mars -17: 108,2).
Kollar man historiskt så har den pendlat upp till mellan 114-116 under endast ett par månader de 3 senaste högkonjunkturerna. Denna gången verkar uppgången vara mer utspridd kring 110, och än så länge har den hållit sig något lägre (113,1 i oktober och 114,1 i november som högst).
Tidigare har ihållande perioder över 110 alltid följts av ganska snabba nedgångar till recession…
Är det annorlunda den här gången ;)?
Tack för frågan Gustaf,
Jag har berört området några gånger tidigare, fast under den Engelska benämningen, Output gap.
Output gap är skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP. Faktisk är vad det är 🙂
Potentiell är inte som man kan tro någon Max nivå, utan den nivån där ekonomin går för fullt utan att överutnyttja resurserna. Passeras denna nivå så överutnyttjas resurserna på ett sätt som leder till stigande inflation.
Nationalekonomer använder sig gärna av den här för att fastställa låg- och högkonjunktur. När Output gapet är positivt, dvs faktisk bnp är över potentiell är vi i högkonjunktur. Är det tvärtom är vi i lågkonjunktur.
Det är faktiskt inget fel på den som indikator. Den har funkat väldigt väl i många länder pre lehman.
Det jag vänder mig emot är hur man definierar potentiell bnp. Man tittar på många saker men framförallt två saker är tongivande just nu, och som får ekonomerna att tro att vi är mitt uppe i högkonjan.
Den första är enkät svar från företag. Andelen som säger ”att de vill anställa men hittar inga att anställa” är på nivåer som lirar med tidigare högkonjunkturer.
Den andra är andel ”Antal sysselsatta/av den arbetsföra befolkningen”. Den ligger också på höga nivåer!
Okej, det här är inga dåliga parametrar.
Histoiskt när de varit som idag har vi haft ett positivt output gap, som slutligen resulterat i stigande inflation och räntor.
Men där är en rätt jävla viktig skillnad idag jämfört med förr.
Det är när företagarna har klagat över att de inte hittar folk så har lönerna stigit. De har stigit för att man knycker medarbetare från konkurrenter etc….
Men i 3 års tid har de här parametrarna stigit utan lönerna rört sig ur fläcken.
Den historiska kopplungen har varit tajt arbetsmarknad (som output gapet indikerat), stigande löner, stigande inflation, stigande räntor, slut på högkonja, recession, ny konjunktur cykel….
MEN de här indikatorerna skriker tajt arbetsmarknad, men ingen löneinflation….. blir det ingen löneinflation så blir det ingen… ja du fattar!
Jag har inte facit men jag är rädd att vi räknar fram potentiell bnp fel för att vi baserar det på gamla modeller.
Jag är rädd att potentiell bnp ligger mycket högre upp.
Jag har tidigare lyft fram 9 punkter som är inne och spökar i lönebildningen idag jämfört med för 10 år sedan. Globalisering och digitalisering är två av de viktigare. Låg real tillväxt och svaga fackförbund, tjänstesektorns dominerande roll är andra faktorer.
Det skulle kunna betyda att output gapet fortfarande är negativt.
Om man ska tala sunt bondförnuft!!
Säg i den här enkäten, så hade man istället frågat:
Vill du anställa?
JA, men jag hittar inga att anställa
Försöker du locka med väsentligt högre lön?
Nej för helvete, om jag höjer lönen för den som jag lockar över dröjer det inte länge förrän alla andra ska ha samma höga lön, och då slår jag sönder lönsamheten. Nej det går inte!
Om många svarar så, vad är det första svaret värt då?
Eller i senaste avtalsrundan där det största facket, industrin, satte 2,2% löneökningar i 3 år. Hur tror du 2,2% rimmar med tidigare konjunkturer? Nej just det, inte alls!
Varför lyckades man inte förhandla fram högre löner trots stark konjunktur och brist på duktigt folk?
Jo för att man hävdade att globaliseribgen gjort så att konkurrenssituationen gör det skittufft att höja priser mot kund. Båda sidor nickade instämmande! Därför måste man hålla tillbaka lönerna!
Man skulle även kunna tänka sig högre löner, oförändrade priser, fast mindre vinst till ägarna. Det resonemanget hade funkat på 70-talet men inte idag…
Poängen är att output gap ska beskriva konjunktursituationen och när inflationen är på G. Men om vi räknar potentiell bnp på fel sätt blir det tokigt.
Är det inte rätt tokigt när alla arbetsgivare som vill anställa men inte hittar folk, samtidigt som vi har den lägsta löneinflationen på 70 år.
Om inte lönerna rör sig så får någon vänlig själ gärna förklara vad som ska driva på inflation, och därmed räntor….
Eller är bara lönerna försenade… de kanske spurtar kommande månader. Njae, seeing is believing!
Hoppas det var svar på din fråga
Med vänlig hälsning,
GaStan
Tack för ditt långa svar, jag förstår hur du tänker kring lönerna och deras effekter på ränteutvecklingen osv.
Just tankesättet ”det är annorlunda den här gången” gör mig skeptisk kring att det skulle vara väldigt mkt kvar av högkonjunkturen (och därmed börsyran). Men visst, om man anser att hela sättet att mäta huruvida vi har en stark högkonjunktur eller ej baseras på modeller vars samband inte längre finns så kan jag köpa hela resonemanget.
Men å andra sidan; ska arbetslösheten fortsätta vara väldigt låg flera år framöver? Har detta verkligen inträffat historiskt? Jag antar (med reservation för att jag inte kan nationalekonomi) att det är något som inte går ihop med hur historiska cykler har förhållit sig? Eller att det har inträffat men att det sker är ytterst ovanligt.
Man måste med andra ord tro att vi är en helt ny era med helt/delvis nya spelregler och samband. Har svårt för sånt, men å andra sidan är jag skeptiskt lagd…
Btw… Läste konjunkturinstitutets prognos om hur tillväxten för i år, 2019 och 2020 ser ut. Den visar på en pyspunka. Har vi historiskt sett någonsin fått en fridfull pyspunka efter en längre högkonjunktur (om vi nu antar att vi har haft en sådan :))? Eller är det helt enkelt så att de inte kan ge en mer verklighetsförankrad prognos (efter sol kommer regn, vi kan tyvärr inte råda bot på det) då det riskerar att bli en slags självuppfyllande profetia?
Jag håller med om att man ska passa sig för statements att det är annorlunda denna gången…
Men på ett sätt är det redan annorlunda. Indikatorer som historiskt varit leading vad besträffar lönebildningen har under par års tid pekat på nivåer som inte infriats… så redan där har det varit annorlunda. Eller kommer lönerna med en fördröjning, men även om de gör det så är det annorlunda den här gången då det inte brukar vara så.
Jag hävdar inte heller att det kan bli dåliga tider och recession. Jag bara konstaterar att de ledande indikatorerna för lönerna hittills inte funkat, och får vi inte högre löner så får vi inte uthålligt högre inflation och ränter.
Men vi kan kanske få recession utan stigande räntor, men även det skulle vara ”different this time” då alla recessioner föregåtts av stark konjunktur och stigande räntor.
Vi kanske även kan få höga räntor, utan inflation. Men även det skulle vara ett nytt
Mönster.
Så jag är mer inne på att de traditionella sambanden gäller, dvs recession kräver högre räntor, och de kräver inflation. Men utan lönerna förstår jag inte hur det ska hända. Så jag tillhör snarare lägre att ”det är inte different this time”
Konjunkturinstitutet tror på dåliga tider för de tror på stigande räntor, inflation och räntor. De tror alltså på att man räknar fram Potentiell BNP korrekt. Något jag är klart osäker över!
Kan vi ha sjunkande arbetslöshet och ingen löneinflation, frågar du! Ja du, det tiotusenkronors frågan. Inget vet. De som tror på bnp gap och philips kurvan säger nej. Jag säger, svårt att säga. Det verkar som om det finns fler faktorer idag som påverkar lönebildningen. Det gör den svårare att prognostisera. Hittills har ingen lyckats…