Börssnack med Hansen och Olavi, del 2

Som Erik sa hann vi inte med alla frågor sist, så vi fortsatte……

 

 

Flash PMIs kom nyss. Tyska Mfg PMI kom in på 51,6 mot väntat 52,2 och fg 52,2. Europas Mfg PMI kom in på 51,5 mot väntat 52,0 och fg 52,0. Svagt, och vi har en soft patch i full swing skulle jag säga. Orsakad av Asien och en stark Euro….. och kanske lite lite lite Italien stök. Nästa år kommer dessutom pressen från USA!!!!

Jag skulle säga att Europa ska vara glada om de kan prestera 1,5% tillväxt i årstakt nästa år. Hur tror ni det lirar med löneökningar och stigande inflation. Tror ni Draghi är sugen på att höja i en situation där momentum pekar nedåt. Det tror inte jag. Jag förstår faktiskt inte hur hökarna kan hitta ett enda argument där ute… ni är så rökta!

Ingves lär höja två gånger som jag varit inne på….. men sen, dvs från noll och uppåt beror till största del på ECB….. och ja, vad ska man säga! Detta samtidigt som svensk tillväxt bromsar in mot 1,5% till följd av 1, byggsektorn 2, sämre export och 3, två räntehöjningar (då ökade räntekostnader slår mot konsumtionsutrymme) och 4, 10-15% lägre bostadspriser slår mot confidence (dock inte likviditeten). 1% styrränta känns i dagsläget väldigt långt borta!!!!

I eftermiddag kommer det Flash PMIs från USA…. jag återkommer!

I nästa vecka är det G20….. känns ju inte som att Trump och Jinping kommer kramas direkt…. men det är å andra sidan inte inprisat heller! Det kommer även core PCE från USA. Sista innan FEDs december möte. Lär inte vara nån game changer men ändå!

Trevlig helg!

 

ps. Annie! Det verkar alltså som om du måste välja mellan S och SD. Men som jag sa efter valet… det är Annie som avgör vilken regering vi kommer att få, och kan inte hon välja så blir det nyval. Inte för att jag tror det löser nåt. ds.

 

Annonser

Om GaStan

Ga Stan bloggar här under rubriken "Kortsikt's blogg". GaStan är en medelålders gift man bosatt i Stockholm och verksam i finansbranschen.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

23 kommentarer till Börssnack med Hansen och Olavi, del 2

  1. Pref skriver:

    Om ingves höjer från -0.5 till 0 %, hur påverkar detta pref aktier?

    Allt annat lika, en pref med 20 kr utdelning som idag handlas till 325 kr, var står den om 6 månader efter 0,5% högre reporänta?

    • GaStan skriver:

      Preffarna är att likställa med high yield obligationer

      Jag tittar på spreaden mellan pref räntan och en lång BBB obligation.

      Går styräntan upp, så går korta statspapper upp, och då går korta ftg oblisar upp. Vad som händer med term premium spreadar (skillnad mellan korta och långa oblisar) är svårare att säga men nollränta och avsaknad av QE borde få dem att stiga/normaliseras.

      Väldigt förenklat kan man säga att ger din pref 6% idag så bör den ge 6,5% efter Ingves höjt.

      20kr / 0,065 = 307kr

      På längre sikt tänker jag så här..

      Om styrräntan är 0% så borde en svensk 10 årig statsblis ligga på 1,5%. En lång BBB företagsoblis borde då ge 3%+. Vad är rimligt med en pref då? Svårt att säga 7-8%???? Då finns det ännu mer nedsida alltså! Även om detta är en smått teoretisk diskussion!

      • Pref skriver:

        Dum fråga,

        Varför är pref aktier mer riskfyllda än obligationer i SAMMA företag?

        Varför skall riskpremien vara så hög som 4-5 % jmf en obligation i samma företag?

      • GaStan skriver:

        Man kan alltid diskutera storleken på spread,,,, men att det är en spread beror på att ett bolag har den lagliga rätten att hålla inne med utdelningarna, men om de skulle göra det på obl så defaultar den, och då har obl ägarna rätt att ta över bolaget, sälja ut tillgångarna och inkräva sin skuld. Det kan inte pref ägarna. De har samma skrala rättigheter som aktieägarna på ett ungefär

  2. Kalle skriver:

    Hej,

    Historiskt har bankerna använt en kalkylränta som är obl + marignal som du beskriver men givet den låga obl-räntan är detta samband inte längre aktuellt eftersom alla banker använder ett golv för sin kalkylränta om 6-7%, ett golv som man slagit i sedan ett ganska långt tag tillbaka. Hur ser du på detta och ditt samband med obl-räntan?

    • GaStan skriver:

      En liten rättelse. Den 5-åriga bostadsobligationen bestämmer räntan på det bundna 5-åriga bolånet. Det 5-åriga lånet plus en säkerhetsmarginal bestämmer kalkylräntan.

      Det du säger att bankerna använder 6-7% kalkylränta har jag hört många gånger genom åren. Jag hävdar att det i stort sett är lögn.

      1, priserna är helt beroende på storleken på lånen, således lånelöftena. Eftersom priserna och hushållens skulder dubblats senaste årtiondet så måste lånelöftena hängt med upp. Eftersom vi vet att vare sig inkomsterna eller KALP kalkylen utvecklats på motsvarande sätt så måste det vara kalkylräntan som gått ner. Alltså kan inte bankerna generellt ha legat stilla med kalkylräntan. Margnalpåslaget är kanske intakt, men inte det 5 åriga bolånet. Det har gått ner och förklarar dessutom priserna helt perfekt vid en regression. Hade kalkylräntan varit flat hade även priserna i stort sett varit flat.

      2, om man räknar baklänges på vilka lån en kalkylränta på 7% innebär för ett vanligt hushåll så skulle man komma fram till att skuldkvoter över 5x inte skulle existera. Ändå visar finansinspektionens rapporter att gruppen med skuldkvoter över 5x ökat radikalt senaste 10 åren. Bankerna har också sparkat bak ut varje gång finansinspektionen talat om att införa ett skuldkvotstak. Det borde de inte göra om de redan idag aldrig går över för höga skuldkvoter, dvs om de alltid räknar med en fast kalkylränta om 6-7%. Det hade varit kul om Finansen nästa gång bankerna stoltserar med 7% kalkyränta, om de kan tänka sig att reglera den så den alltid är 7%. De hade tvärvägrat!

      3, om du räknar på ett vanligt hushåll som lånar över 5x skuldkvot, och se hur mycket de har kvar att leva på vid 6-7% ränta så är det ett helt orimligt litet belopp, omöjligt att leva på!

      4, jag har själv vänner som lånat till 7-8 skuldkvot. De skulle aldrig klara 7% ränta. Anledningen till att de får låna så mycket tror jag beror på många saker. Dels att de har fasta och högavlönade jobb, dels att bankerna inte tror att räntan någonsin kommer att bli 7%. Men FRAMFÖRALLT för att de köper nåt med mycket EK, typ 50%. Banken tänker då så här. Om vi hamnar i en sits där de inte kan betala sina räntor, så måste de sälja sitt hus. Historiska fastighetskrascher brukar bli ca -50%. Alltså kan hushållet sälja huset och betala igen lånet. Dvs bankerna vill ha flexibiliteten att kunna låna ut mer än vad som är sunt till ett hushåll så länge som de inte tar risken, dvs hushållet petar in mycket EK.

      Hade problemet vairt isolerat till att några hushåll bränner sitt EK vid ett högt ränteläge så hade vi kanske kunnat leva med viss överbelåning. Men problemet är när hushållens skulder är för stora sett till inkomsterna då det 1, ger en snabb inbromsning av vår ekonomi vid små räntehöjningar och 2, vi hamnar lättare i en generell finans och fastighetskris med spridningseffekter som gör att lågkonjan blir lång och djup. Dvs nåt som påverkar oss alla.

      Anledningen till att bankerna gör så här är två

      1, att öka hushållsutlåningen är typ enda sättet svenska banker idag kan öka sina vinster på. Aktieägarna vill se vinsttillväxt

      2, förr gick hushållen till den bank som erbjöd lägst ränta. De senate åren går hushållen till den bank som erbjuder det generösaste lånelöftet. Det gör att man kan köpa finare och bättre. Räntan är sekundär, den är ändå så låg. Detta låter sjukt, men jag har sett flera exempel på detta i min närhet. Problemet är också att om en bank ändå vill vara restriktiv, så löper de stor risk att tappa kunden till en konkurrent. Så det är den bank med bäst (läs ohälsosammast) vilkor som sätter spelreglerna.

      Dock verkar det som om bankerna lugnat ner sig senaste 1,5 åren. Det var värre 2010-2016.

      • Kalle skriver:

        Tack för utömmande svar.

        Intressant om det faktiskt är så att bankerna ljuger när de anger sina kalkylräntor. Det är en väldigt väletablerad lögn isåfall. Jag är dock ytterst tveksam till det.

        http://www.bolåneräntor.com/kalkylränta-på-6-8-procent-hos-storbankerna/

        Det går att räkna på lite olika KALPS online. Finansinspektionens (länk nedan) klarar t.ex. över 7.0x bruttoskuldsättning om man klarar sig undan amorteringskravet (<50% leverage) och de räknar med en kalkylränta om 7%.

        https://www.fi.se/contentassets/4477fe5d762341ddac7617d81013d523/kvar-att-leva-pa-raknare.xlsx

        Du har dock rätt i att de som faktiskt sitter på så höga lån inte skulle klara 7% ränta. Det beror på att KALPen bygger på helt orealistiska antaganden för någon som bor i t.ex. Stockholm. Detta vet bankerna och blundar för att KALPen är orealistisk eftersom det vet att de kan rycka panten som du beskriver och att folk drar ner på ALLT innan de defaultar på sina bolån (hej alla spridningseffekter som du är inne på). Många litar på bankerna och tror att så länge de får ett lånelöfte så är det en OK nivå men bankerna vill vinstmaximera och ser på risknivån utifrån ett helhetsperspektiv och inte på vad som är en "bra" eller "rätt" nivå för dig som individ.

        Anledningen att bankernas kalkyler är "lugnare" de senaste 1,5 åren har främst att göra med att amorteringskraven nu belastar KALP:en och väldigt få köpare ligger på under 50% skuldsättning.

        Jag håller med dig om att storleken på lånelöftena styrpriserna och inte tvärt om men sambandet med 5-åriga bostadsobligationen tror jag är satt ur spel på dessa låga nivåer och bankernas cap. Att priserna fortsatte att komma upp trots att lånelöftena låg stilla när cappen om 6-7% slog i tror jag främst berodde på (i) högre equity i takt med fortsatta börsuppgångar och (ii) en gradvis psykologisk anpassning till den högre prisnivån (och således högre villighet att maxa ur lånelöftet). Nu har lånelöftena kommit ner något med amorteringskraven och psykologin är delvis rubbad med sättningen som varit. Det skall bli intressant att se hur en rejält sättning på börsen kommer att påverka priserna den här gången. Historiskt har korrelationen varit ganska stor enl. t.ex. Macrobond:

      • GaStan skriver:

        Ljuger och ljuger. Jag tror att kommer det in en kund som de inte känner är superattraktiv för banken så håller de ganska strikt på reglerna. Men kommer det in en kund med mycket EK, fina högavlönade jobb, kanske ett större sparande vid sidan av….. ja då är man beredd att rucka på kraven. Att de sparkar bak ut när Finansen pratar om regleringar är väl ett rätt bra bevis för detta. Om de var så strikta och konservativa i all sin utlåning, så hade de inte behövt oroa sig för regleringar då de ändå ligger inom ramen för deras eget agerande. Men så är det inte. Den stora grejen är väl att skulderna ökat med x och inkomsterna med y. Någon faktor måste ge vika och den enda som kan få så stort genomslag är kalkylräntan.

        Delar din analys av KALP… bra iakttagelser. Den känns klart orimlig. Samtidigt är det en luddig rackare. Exakt vilket belopp behöver ett hushåll för att gå runt? Det blir väldigt subjektivt, och öppnar upp för att utnyttjas för att gynna egenintressen.

        Jag tror visst amorteringskraven har fått visst genomslag. Men framförallt så har ju bostadsobligationen varit ganska flat sedan hösten 2015…. och därmed har lånelöftena varit ganska flat, och därmed har priserna varit ganska flat….

        Jag är ganska säker på att bostadsobligationen inte är satt ur spel. Givet att Ingves höjer 2 ggr, så ska du se var priserna är om ett år. Logiken är att lånelöftena blir mindre.

        Börsen tror jag har väldigt lite inflytande på bostadspriserna. Anledningen är att när någon säljer är det någon annan som köper. Så nettoeffekten är inte mer pengar i systemet. Åtminstone inte över tid. Dessutom har 90% av befolkningen Equity i pensionslösningar. MEN, att bostadspriserna och börsen är korrelerade är inte så konstigt. I bostadsprisernas fall är det inkomster, som matchas av konjunktur och vinster, samt räntenivån för båda, som påverkar. Så det är inte konstigt att de korrelerar, men det betyder inte att de påverkar varandra.

        Korrelationen med börsen är en missuppfattning. Stiger räntorna så faller priserna på bostadsmarknaden och kanske även börsen. Men faller börsen och inte räntorna gör det…. så får det inte inverkan. Så det finns ingen kopplijng mellan bostadspriser och börs.

        Att börsen biffar upp Equity inför bostadsaffärer tror jag inte på som faktor. I vissa enskilda fall, ja. Men inte som faktor i aggregerad form. Snarare är det Equity i bostadsförsäljningen som är viktig, men den beror helt och hållet på lånelöftet från köparen, så ytterst är Equity i bostadsaffärer en funktion av lånelöften.

  3. Peter skriver:

    Grym insats på podden igen! Du skulle kunna vara stående gäst och prata makro.
    Mvh
    Peter

  4. Rickard skriver:

    Fanastiskt kul att höra blogginlägget, är otroligt tacksam för all kunskap du delar med dig av!

  5. Hugo skriver:

    Har du någon graf på jämförelsen med 5-åriga bostadsobligationen och priset på bostadsrätter i Stockholm? Gjorde ett försök med jämförelse (visserligen för pris/kvm för Rikssnittet) och tanken är att 5-åringen skall vara inverterad gissar jag på då.

    Grafen nedan:

    Hugo

  6. JOB skriver:

    Penningen är filosofiskt knepig. Ska vi bara titta på inflationen och inte bry oss om hur mycket skulder som skapas i det finansiella systemet. Teoretikerna på våra centralbanker har en idé om att hjulen snurrar fortare ju lägre räntan är. Citibanks chefsekonom Buiter hävdade under finanskrisen att den borde vara -5% för att ekonomin skulle resa sig. Fint rån av spararna. Vi har sedan finanskrisen haft negativ realränta. Behövs spararna?

    I podden hävdades att en så låg styrränta som 1,5% skulle sänka kvm-priset till 65k i Stockholm. Antag att kredittillväxten fortsätter med säg 7% om året. Hur kan det då vara förenligt med finansiell stabilitet bara för att den mätta inflationen inte är hög. Vad är rimligt i lånetillväxt. Kanske skulder inte borde öka mer än produktivitetstillväxten för att vi inte ska hamna i ett Minsky moment som vi gjorde 1992 när Tysklands förening drev upp räntorna i Europa?

    Våra svenska banker finansierar sig till del i USD. Tioåriga hypoteksräntan i USA är kring 4%. Är det seriöst att den svenska bolånestocken till huvuddelen ska pumpas runt kortsiktigt?

    • GaStan skriver:

      Riksbanken ska se till kombinationen tillväxt, sysselsättning, resursutnyttjade och inflation. Finansinspektionen ska reglera bankerna så det inte uppstår överbelåning.

      Jag tycker inte spararna behöver vara så ledsna. Vårt sparkapital har aldrig varit större. Börsen handlas på höga nivåer sett senaste 10 åren. Obligationer likaså (låg ränta ger högt pris på obligation), reala värden som ex fastighets och skog ligger högt. Höjer Riksbanken räntan till 2% så leder till lågkonja, och lägre tillgångsvärden. JAg säger inte att de inte bör gör detta. Bara att det blir effekten om de gör det. Skulle Riksbanken senaste 10 åren legat på ett högre ränteläge, hade konjunkturen blivit sämre, och därmed även jobbskapandet. Således hade varit köpkraften varit lägre. Tillgångar hade som en konsekvens av högre ränta och lägre tillväxt också värderats lägre. Baksidan är överskuldsättning på sina håll. Detta hade finansinspektionen enkelt kunna lösa med ett skuldkvotstak. Riksbanken hade då inte behövt röra räntan.

      Skulder bör över tid inte öka snabbare än inkomsterna, som är en funktion av tillväxt och produktivitet. Därför är ett skuldkvotstak genialt.

      Dollar upplåningen är rätt liten relativt sätt. Framförallt finansieras utlåningen genom SEK bostadsoblisar. Däremot så valutasäkrar utlännningarna sig när de köper dessa.

      • JOB skriver:

        De som sparat på bankkonto har haft negativ real avkastning. Centralbankspolitiken har tvingat ut spararna långt ut på riskkurvan. Fed ville åstadkomma en wealth effect (för de som kunde vara med). Jag tror inte det är bra för ekonomin med så låga räntor. Som Stanley Druckenmiller sa i intervjun med Kiril Sokoloff så behöver investeringar ett hinder och det är priset på pengar, dvs räntan. För låga räntor leder till för många felinvesteringar.

        Vi får väl se om man har vunnit något när räntan normaliserats (avdragsrätten avskaffats och fastighetsskatten är tillbaka). Paul Krugman försvarade i en artikel i NYT IS-LM-modellen. What goes up comes down eller som Buffet sa vi får se vem det är som badar naken när tidvattnet går. Den extrema lågräntepolitiken som prövats sedan Greenspans dagar har varit en period av stora svängningar – för stora svängningar skulle nog de flesta säga.

      • GaStan skriver:

        Om styrräntan hade varit 2% högre hade vi fått lite högre ränta på sparkontot

        MEN vi hade

        1, obligationer och aktier hade haft en sämre utveckling, till följd av sämre tillväxt och vinster

        2, alla belånade hade haft högre räntekostnader, vilket gjort att tillväxten och jobbskapandet hade varit sämre. Ränteinkomster hamnar till stor del utomlands

        3, exporten hade gått sämre, vilket påverkat jobb och tillväxt negativt

        4, importen hade blivit dyrare vilket gynnat utländska ekonomier och arbetare, alltså oss mer negativt

        5, svagare ekonomi hade gett ett mindre skatteunderlag och således en sämre välfärd samtidigt som mer hade gått till räntekostnader för statsskulden

        Stora nackdelen har varit skuldsättning hos hushållen, och det hade Finansinspektionen enkelt kunna råda bot på…

        Ränteavdragen och fastighetsskatt lär inte förändras, i synnerhet inte när vi står inför en rätt inbromsning.

        Största fördelen har trots allt varit senaste 9 årens jobbskapande. Det hade varit väsentligt sämre vid ett högre ränteläge. 600,000 jobb, eller c70,000 om året. Den köpkraften har varit glädjande för många! Inte minst för dem som annars inte haft ett jobb att gå till.

  7. svedese skriver:

    Grym insats i podden, kul att höra dig ibland och inte bara läsa!

    Du återkommer ofta till att ett skuldkvotstak bör ligga på 5x bruttolön. I podden säger du tex att ligger man över det bör man amortera ner skulden innan man sparar på annat håll. Hur har du kommit fram till just 5x bruttolön, är det en vetenskapligt uträknad nivå eller mer en känsla av vad som är rimligt?

    • GaStan skriver:

      Tusen tack!!!

      Nej dessvärre är det inte så vetenskapligt, utan jag har räknat baklänges att ett hushåll med två medellöner ska klara 5% ränta på sin skuld, vilket är samma sak som 3% styrränta vilket vi någon gång skulle kunna nå i ett läge när inflationen drar över 2%. I detta läge är inte heller tanken att de ska behöva äta nudlar utan kunna leva ett rätt normalt liv. Det handlar också om påverkan på svensk ekonomi om alla måste strama åt för mycket. Sen har jag inte räknat med ränteavdraget då det ändå finns en risk att det försvinner i framtiden.

      Vad tycker du är rimligt?

      • svedese skriver:

        Tack för svar!

        Då förstår jag och det känns absolut rimligt, även om man med ett avskaffat ränteavdrag nog ligger farligt nära nudelnivån. Det är väl dock högst osannolikt att ränteavdraget, om alls, avskaffas på ett bräde. En nedtrappning över en längre tidsperiod känns politiskt mer sannolik, vilket borde ge hushållen en chans att anpassa sig.

        Dock tänker jag att att bankerna i KALPen redan idag ofta räknar på 7% ränta. Vi ”straffar” också lån över 4,5x bruttolön med ytterligare amorteringskrav, plus övriga amorteringskrav. Tänker du dig att ett definitivt tak på 5xBL skulle vara ett komplement till detta, eller ersätta nuvarande struktur och praxis? Jag säger inte att du är fel ute och jag har hållit med dig länge, när du argumenterat för ett fast skuldkvotstak. Tänker bara att de olika åtgärder som nu införts, tillsammans med bankernas praxis, aggregerat i någon mån löst problemet, fast möjligen på ett mer omständig vis. Tänker jag fel?

      • GaStan skriver:

        Nej du tänker väldigt rätt!

        Att tillväxten på lånestocken är på väg att divergerar mot den nivån inkomsterna växer med är ett bevis på att de samlade regleringarna idag får ungefär samma verkan som ett skuldkvotstak…. dvs att lånen växer med inkomsterna.

        Nej jag tänker inte Skuldkvotstaket som ett komplement, utan jag vill

        Införa:
        1, Fast skuldkvotstak (knyter lånen mot inkomsternas utveckling, samt har ingen likviditetspåverkan)
        2, Trafikljussystem (då skuldkvotstak inte biter på gamla lån, så måste vi ändå uppmärksamma befintliga låntagare att de har mycket lån)
        3, Inkludera skuld i Brf (vilket många banker redan gör.. men detta kommer garanterat bli en ventil som kommer utnyttjas om det infört skuldkvotstak)

        Ta bort:
        1, Nuvarande A-krav, dvs alla tre (då de har en negativ likviditetseffekt. Fast för dem som idag passerar skuldkvotstak 5X ska man rekommendera fortsatt amortering. Kanske till och med tvingande… Dvs oförändrat idag.
        2, Ta bort 85% regeln. (fyller ingen funktion. Stänger ute förstagångsköpare. Det är bättre om du har 1,5m i lån på en lägenhet som kostar 1,5m än 2,5m på en lägenhet som kostar 3m)

        Tror också avskaffande av ränteavdraget dröjer, och när det kommer så blir det gradvis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.