Nu på morgonen kom det Flash PMIs från Europa.
Tyska Mfg Flash PMI kom in på 49,9 mot väntat 51,3 och fg 51,5. SVAGT! Motsvarigheten från Europa kom in på 50,5 mot väntat 51,4 och fg 51,4. SVAGT!
Europas fortsätter att tappa momentum. Dock inom ramen för soft patch än så länge.
ECB kommer inte kunna höja räntor i år tror jag.
Jag skulle gärna vilja se en studs från de här nivåerna…. men historiskt har alltid vändningar kommit mot bakgrund av en svag Euro, och det är frågan. Nu i februari är det ett år sedan Euron stod i 1,25 så det är nu vi börjar få jämförelsetal som slår igenom. Frågan är om det är tillräckligt. Valutaeffekter kommer med en fördröjning.
Ett av Europas problem är USA. Då menar jag inte Trump. Då menar jag Amerikanska konjunktur. FÖR ATT skulle USA stått inför ännu ett 3%+ år så hade FED inte slagit om till den duviga linjen, och då hade dollarn fortsatt stärkas, vilket är samma sak som att Euron blivit svagare, vilket hade kunnat stötta den europeiska utrikeshandeln. Men tank vare FEDs duvighet så är Euron allt annat lika starkare, vilket motverkar tillväxt. Ovanpå detta har vi Trumps handelskrig, vilket lägger sordin på Kina, som medför att de köper mindre Tyska varor…. men den faktorn tror jag faktiskt är underordnad den första. Hade Euron stått i 1,05 så hade det varit annorlunda.
Den här datan är inte bra för svensk export… och därför lär den inte ge någon draghjälp till svenska verkstadsaktier heller. Trots att de är nedkörda.
Från USA kom Flash Mfg PMI in på 54,9 mot väntat 53,5 och fg 53,8.. What the F….k!!!! Vad är detta? Stämmer den? Är det lyckan över ränteoron som kickat in, eller bara att börsen har bottnat och vänt upp? Har det redan vänt? En omvänd Kanariefågel? Vad händer med New Order i ISM nästa gång? Surpriseindex chock? Soft patch varade i nån månad, nu tillbaks på banan? Jag vet inte vad jag ska tro. Intressant siffra. Kan vara en outlier….. jag vet inte. Det här kommer vi prata mer om! Stay really tuned!
Det är fler som ger sig in i debatten om passiva vs aktiva fonder. Nu senaste PO Nilsson på PriorNilsson Fonder.
Jag tycker PO är en av de mest begåvande förvaltarna vi har på svenska marknaden. Dessutom riktigt soft som person. Hans fonder har också gått bra. De är, kanske inte så förvånande, aktivt förvaltade.
Som många vet är jag också positiv till aktiv förvaltning vs passiv. Men inte riktigt av samma skäl som PO. Faktum är att jag tycker han till viss del har fel i vissa av sina påståenden.
Han skriver bland annat
”Förvaltning genom indexfonder är snarare än affärsmässig succé för bolagen som skapat produkterna än en bra lösning för sparare.”
Ja, de som erbjuder index produkter tjänar såklart pengar på dem. Men förr i världen när det inte fanns indexprodukter, så tjänades pengarna av Aktiva förvaltare. Faktum är att eftersom avgiften är lägre för index produkter än aktivt förvaltade produkter, så tjänar branschen mindre per förvaltad krona. De tjänar inte mer per förvaltad krona. Flödet från aktiv till passiv har dessutom främst kommit från aktiva produkter som inte har levererat överavkastning. Så utvecklingen skulle jag säga har gynnat spararna mer än det har gynnat branschen.
”Min slutsats är att ett sparande i fonder som bedriver aktiv förvaltning är ett mycket bättre alternativ än sparande i indexfonder då historiken tydligt visar att det finns en grupp förvaltare som levererar avkastning som är högre än indexfonderna.”
Ja, det finns en grupp förvaltare som levererar överavkastning rel passiva fonder varje år. Det är en matematisk realitet vilket jag skrivit om tidigare. Summan av avkastningen för alla aktiva fonder är samma som index före avgifter på ett ungefär. Efter avgifter så är gruppen överavkastare mindre än underavkastarna. Men JA, varje år finns det en grupp, det är ett matematiskt faktum. Men är det samma förvaltare som är återkommande, och går det att på förhand lista ut vilka som kommer att ingå i denna grupp? Detta leder oss in på nästa påstående.
”Precis som när man vill välja rätt advokat eller byggare så måste man välja en förvaltare som skapar detta mervärde. Till vår hjälp att välja finns bland annat historisk avkastning. Det är ett utmärkt sätt att börja sondera bland valmöjligheterna. Precis som att en elev i skolan som att har presterat bra på fem matteprov har större förutsättningar att leverera bra resultat på det sjätte än en elev med mediokert resultat så är det rimligt att tro att detta gäller de flesta yrkeskategorier också.”
Okej, så den förvaltaren som presterat bra senaste 5 åren. Kommer sannolikt även vara den som gör det nästa år? Ja kanske rent utav år 2, 3 och så vidare? Det är detta som inte stämmer tyvärr. Amerikansk forskning visar att om man köper en grupp som överpresterat historiskt, så kommer det att visa sig om ett år, eller flera, att det INTE är samma fonder som fortsatt överprestera. Förvaltarna byter plats.
Det gör ju egentligen inget om man på ett bra sätt kan lista ut vem som kommer att ingå i gruppen överpresterare. Då är det bara att byta till den/de fonderna. Problemet är, som forskningen också visar, är att det finns inget bra sätt att lista ut vem det är på förhand.
Man har funderat en del på varför det är så här:
1, Inflöde
Framgångsrika fonderhar attraherat inflöden, och vips blir fonderna mindre flexibla och trögrörligare. Färre aktier blir investeringsbara. Förvaltaren tvingas justera sin strategi, och vips tynar överavkastningen bort
2, Faktor exponering
Bland gruppen överpresterare har man sett hur förvaltarna medvetet eller omedvetet har varit exponerade mot en viss faktor, säg value, tillväxt, kvalitet eller vad som helst. Förvaltarens strategi kanske utmynnar i en viss faktor exponering, och så länge som den är i ropet så går fonden bra. Men ingen faktor har överpresterat för alltid. Helt plötsligt vänder det och förvaltaren, trygg med sin strategi, börjar underprestera.
3, Vinnare=Förlorare
Oavsett hur förvaltaren jobbar så måste han sitta på vinnaraktierna för att hamna i gruppen överpresterare. Men inga aktier är vinnare för evigt. När de inte är vinnare längre så är de förlorare. De måste ligga på nån sida av ”index-nätet”. Det enda vi vet med all säkerhet är att en förvaltare vet inte på dagen när en aktie går från att vara outperformer till underperformer. Säljer han, riskerar han att aktien fortsätter att outperforma, och då tappar han mark mot index. Sitter han kvar tar han risken att börja sitta på en underperformer, som återigen gör att han tappar mark mot index. Den här diskussionen snuddar vid momentum vs contrarian där det inte finns någon holy grail tyvärr. Det är inte så enkelt. Momentum är överlägset så länge som marknaden stiger, men så fort den inte gör det så får man ge tillbaks övervinsterna. Man köper sent, men säljer för sent. Contrarian gör att man köper tidigt, men säljer för tidigt.
4, Analysen sviker
Jag jobbar ju själv med förvaltning, och jag gillar aktier som lämnar utdelning, där utdelningen växer, bolag som inte bara gör vinst utan även positivt kassaflöde, där skuldsättningen är rimlig, där vinsterna inte trendar nedåt, där vinstrevideringarna inte är negativa och där värderingen inte befinner sig i det övre intervallet i sitt historiska ”värderingsintervall”. Jag har en tro att en portfölj med aktier av den här kalibern kan överprestera. Men jag är inte naiv och tror att den ALLTID överpresterar. Men det är inte problemet. Problemet är att analysen över utdelning, vinst och kassaflöde måste stämma för att det ska fungera. Det finns mer eller mindre skickliga förvaltare i sin förmåga att göra korrekta analyser. Men sanningen är den att även den skickligaste har perioder där analysen blir fel. Då blir avkastningen därefter. Ex. Didner&Gerges analys av Danske Bank.
Det här är några skäl till varför gårdagens vinnarfonder väldigt sällan är morgondagens vinnarfonder. Nämligen det krassa faktumet att desto mer vinnare du är, desto större risk att bli förlorare.
Men det går alltid att hitta undantag…. och PO Nilsson kan mycket väl vara ett av dem. Men att säga så om aktiva fonder stämmer inte riktigt.
Jag skrev tidigare om att jag tittat på Global fonder i Morningstar. Det finns 245st med 10 års historik. Av dem har 25 st eller 10% slagit index. 90% har gått sämre.
8 fonder, dvs 3% har slagit index med 2% eller mer om året. 7% har slagit index med mindre än 2% om året. Den som är bäst har slagit index med drygt 3% om året.
Att på förhand veta vilken fond som ska tillhöra top10% kategorin är troligtvis knepigt, om forskningen har rätt i att medlemmarna i denna exklusiva grupp ständigt byter plats. Tänk Didner&Gerge, Skagen fonder…. älskad av alla för några år sen, och nu….
Statistiken ser förmodligen ännu sämre ut om man räknat in alla fonder som boomat igen eller fusionerats med andra för att de gått för dåligt för att kunna säljas. Survivorship bias kallas detta för.
Trots denna skeptism gillar jag PO och hans fonder, och jag är en varm anhängare av aktiv förvaltning. Fast mer ur ett risk- och hållbarhetsperspektivet än avkastningsperspektivet. Index, ursäkta, är så jävla korkat. Det finns ingen forskning som säger att stora övervärderade bolag regelbundet outperformar. För det är vad du blir överexponerad mot i ett vanligt index.
Trevlig kväll!
ps. Investerare borde fokusera mer på
1, Vilket risknivå som är lämplig givet ålder och målsättning med sparandet
2, Givet Nr 1 ovan, om de ska ligga över- eller underviktade risk givet risk/reward bilden
3, Inom risk, vad har bäst förutsättningar…. vilken region, sektor, stil eller faktor har potential att gå bäst.
Different put…. låt säga att du väljer rätt aktivt förvaltad fond som slår både index och konkurrenter… MEN där du investerar alldeles för mycket givet din ålder, du ligger överviktad trots att marknaden har riktigt dåliga förutsättningar och stiga…. och sist men inte minst. Du valde helt fel marknad. Du kunde valt sämsta fond i en annan marknad, och den hade gått bättre. Aktiv och passiv förvaltning, är bara ett beslut av många väldigt viktiga beslut!
ds.
Kortsikt's Blog 
Tack för ditt alltid så intressanta bloggande.Det finns ett gäng anhängare som förespråkar att FEDs QT kommer skapa en ”dollar-brist” som kommer fortsätta trycka upp USDn trots att Powell nu gått och blivit duvig i sin kommunikation. Det skulle vara intressant att få höra dina tankar om det.
Tack, kul att du läser.
I sak har de helt rätt!
Under QE tryckte man dollars och köpte stats- och bostadspapper. Utbudet av dollar ökade. Ökat utbud, lägre pris allt annat lika alltså. Dvs svag dollar.
Detta ger samma effekt som en räntesänkning, dvs där man sänker realräntespreaden mot ett annat land och åstadkommer en valutaförvagning.
QT innebär att man skiter i att köpa nya papper när gamla förfaller. Man tar emot pengarna, men tar hissen ner i källaren. Bredvid tryckpressen står pappersstrimlaren. Numera strimlar man dollar med 50mdr/månaden. Utbudet av dollar minskar, priset går upp. Dvs dollarn stärks.
Räntehöjningar ger som bekant en stark dollar.
Men som du säger så slutar man höja (vilket allt annat lika försvagar dollarn) samtidigt som man kör QT vilket by definition är dollarstärkande.
Så vad blir nettoeffekten?
Min första observation är att man körde 40mdr/mån under Q3 och 50mdr/mån under Q4, dvs med nästan lika mycket som idag….. och dollarn var give and take rätt flat tycker jag… om man kollar på DXY index exempelvis.
Så trots rätt Heavy QT så var det inte så att dollarn stärktes så mycket. Inte ens FEDs hökighet som ändå var väldigt solid fram till och med december höjningen fick dollarn att trenda högre.
Nu blev FED duvig med räntan och den försvagades rätt snabbt nån procent. Men studsa tilllbaks igen. Vilket jag ändå tror handlar om att resten av världen går ännu hackigare.
I sak har de rätt, QT är dollarstärkande. Men frågan är om 50×12=600mdr i år är tillräckligt för att göra så stor skillnad?
Jag är inte ens säker på att förändringar i räntepolitik får så stora ändringar.
Jag tror the really big box ligger i sentimentet…. dvs nu när Europa inte verkar repa mod, så drar kapitalet mot USA. Kolla på SPX. Den har ju repat Fib50 av nedgången…. SToxx och Dax är ju chanslösa. För att övervikta amerikanska aktier måste man köpa dollar föst.
Handelskrisen… som vanligt verkar ju Kina och omvärden må sämre än USA…. kapitalet söker sig till dollar tillgångar…. då måste man växla till dollar först
Låt säga att det rullar över i recession… TOTAL RISK OFF… Dollarn kommer stärkas med 10%. Då spelar det ingen roll om man slutar med QT eller sänker räntan… ALLA ALLA ALLA kommer vilja sitta på dollarn….
Eller får konjunkturen luft under vingarna igen… räntorna är låga, bolagsvinsterna ligger kvar…. alla vill ta risk. Alla kommer sälja dollarn….
By definition så spelar ju FEDs politik roll för räntor och valutor. MEN när hela världen, i vanlig ordning, springet åt SAMMA håll…. så kanske det är en starkare kraft tror jag.
Det här med valutor är ju så svårt, för det är inte EN grej som påverkar dem, utan en nettoeffekt av många saker. Ibland misstänker jag att den kan vara svår att kvantifiera.
Men min tes är ju att den här soft patchen försenar recessionen, därför att räntekostnadsuppgången har stannat av, och räntekostnaderna inte är tillräckligt höga för att tvinga in oss i recession…. och när marknaderna fattar detta så blir det risk ON… vilket brukar innebära dollarförsvagning.
Men att vi hela tiden tar steg närmare recession, då arbetsmarknaden trots allt är tajt, och tids nog borde vi få löneökningar som tvingar FED up mot 3,5% styrränta… och då är det kört…. och när marknaden inser detta kommer de sälja allt, och växla pengarna till dollar för att antingen köpa långa statsobligationer eller guld. Då kommer Dollarn att tokstärkas.
Har vi otur så är räntekostnaderna redan för höga… och då väntar inte bara soft patch…. men jag hoppas inte på det!
Tack för bra inlägg, uppskattas alltid!
https://www.svd.se/allman-tro-pa-lag-ranta-kan-bli-forodande
Hans tes påminner om ditt scenario i ”Beviset”. Otäckt och fullt möjligt..
trevlig helg!
Min gamla handledare när jag pluggade i Lund. Väldigt slipad!
Trevlig helg!
Intressant diskussion kring aktivt/passivt förvaltade fonder. Gissar att du bla syftar på nobelpristagaren Daniel Kahnemans forskning om regression mot medelvärdetet och bristen på precision i intuition och långsiktiga bedömningar, tex av ett företags utveckling. Han gjorde ju bla studier på förvaltare och fann att de i snitt presterade lika bra som att slå tärning, dvs korrelationskoefficienten var 0 mellan deras insats och sannolikheten att slå index. Ändå fick de feta bonusar varje gång de, enligt Kahneman, hade ”haft tur” och gjort bra ifrån sig, pengar som kom från de höga avgifter investerarna betalade. Kahneman författade den något provocerande formeln:
Framgång = skicklighet + tur
Stor framgång = lite mer skicklighet, mycket tur
Med detta i åtanke menar jag att aktivt förvaltade fonder (generellt och på lång sikt) är bortkastade pengar, om man inte kan förutse vilken fond som kommer gå bra nästa år och hela tiden byta, men har man den förmågan kan man antagligen välja sina egna aktier direkt istället. Samtidigt presterar indexfonder som.. tja, index.
Därför väljer jag istället i huvudsak investmentbolag. Dessa kan ju sägas vara en form av en aktivt förvaltad fond men där du har ett antal teoretiska fördelar jämfört med en regelrätt fond. Ex eventuell substansrabatt, slipper insättningar och uttag, maktpositioner i många bolag, generellt väldigt låg förvaltningsavgift etc. Flera av de större investmentbolagen har också lyckats slå index regelbundet – under en längre tid och med större marginal än någon fond jag hittat.
Hur tänker du, är det rimligt att se på investmentbolag som ett tredje alternativ till aktiva och passiva fonder?
Tack för svar
Du har rätt. Forskningen pekar på detta.
Men det finns inget som egentligen tyder på att Investmentbolag ändå är bättre. Framförallt lider de av ett sk makt bias. Dvs de är mycket hårdare knutna till sina bolag och om det barkar åt fel håll är de mindre flexibla i att kunna agera
Helt sant. Samtidigt ger en maktposition möjligheter att vara med och påverka – förhoppningsvis till det bättre – när det håller på att skita sig. Men absolut, några garantier att det skulle vara bättre finns inte. Undviker man höga avgifter och får hävstång i substansrabatten, tycker jag dock att möjligheten till överavkastning känns större än i en snordyr, aktivt förvaltad fond.