Har svenska hushåll för mycket skulder? Ingves, jag mfl anser det. Men om man tror sig veta vad för hög skuldsättning är, så borde man även veta var rätt skuldsättning är? Vad är rätt nivå på skuldsättning?
Enligt mig har den frågan ETT svar, fast som består av TVÅ delar
1, Den första delen handlar om att hushållen måste klara en normal ränta utan att Sverige tvingas in i recession som en konsekvens av räntekostnaderna
2, Den andra delen handlar om att inga enskilda hushåll måste tvångssälja sina bostäder då de inte klarar räntekostnaderna, varpå långivaren kallar lånet.
Går det att räkna fram detta? Jag hävdar det.
Svenskarna har ca 4,500mdr i skulder inkl Brf skulderna som de har ett indirekt betalningsansvar för.
Svenskarna har 1,500mdr i disponibla inkomster, dvs lön efter skatt.
Historiskt har Sverige kantrat när räntekostnaderna utgör 10% av inkomsterna. Det skulle idag innebära 150mdr.
Vad är en normal ränta? Vi har ett inflationsmål om 2% i Sverige. Det går att diskutera om det är bra eller dåligt. Men här tar vi det för givet. Om inflationen ligger på c2% så borde riksbanken vara nöjd, för då borde vare sig driva en expansiv politik vars mål är att trycka upp inflationen, eller en åtstramningspolitik vars mål är att pressa ned inflationen. I min värld så är det förenligt med en neutral styrränta. Det borde rent teoretiskt vara en ränta som efter inflation är noll. Dvs en realränta som är noll. Denna är teoretiskt neutral då den vare sig lockar till sparande, eller lånande. Utifrån inflationsmålet om 2% innebär det en styrränta på 2%.
Om styrräntan är 2%, och bankernas historiska snitt vinstmarginal på lån hålls intakt innebär det en rörlig bolåneränta på 3,5%. För att även ta höjd för vissa bundna lån, och högriskkrediter som billån etc så säger vi 4%.
4% är en normal ränta på skuld, givet normal penningpolitik och normal vinstmarginal.
Idag betalar Svenskarna 70mdr i räntor. Det leder inte till recession. 150mdr kommer troligtvis göra det.
Men om vi utgår från 150mdr och dividerar med 4% så får vi 3,750mdr. Dvs vid den skulden, givet en normaliserad ränta så når vi recession. Eftersom vi har 4,500mdr i skulder så vet vi garanterat att en normalisering av penningpolitiken garanterat leder till recession. Då kan man krasst konstatera att vi över överskuldsatta. Vi klarar inte en normalisering.
Men var går gränsen? Säg att vi hade haft 3,000mdr i skuld. Det utmynnar i 120mdr i räntekostnader vid 4% ränta. Det hade vi nog klarat. Sämre tider och lägre tillväxt, men inte recession förhoppningsvis.
3,000mdr skulle kunna vara rätt skuld. Svenskarna har 4,500mdr. Låt säga att Bostadsrättsföreningarnas skuld inte går att påverka. Då borde Svenska hushåll ha 2,500mdr i skuld, mot idag 4,000mdr (4,500-500).
Således, rensat för Brf, så har svenskarna 4,000mdr i skulder, men borde ha 2,500mdr för att hantera en normaliserad penningpolitik.
Som ni förstår är detta Ingves dilemma. Dvs även om inflationen etablerar sig upp mot 2% så kommer inte han att kunna höja till 2% utan att skapa recession. Han kan max höja till 1%. Men det betyder också att Sverige alltid kommer att erbjuda negativa realräntor. Något som gynnar låntagande, de skuldsatta och konsumtion. Men strukturellt missgynnar sparande och amortering. På lång sikt kan inte det vara bra. Långsiktigt negativa realräntor kommer också, allt annat lika, ge en strukturellt svag krona. I synnerhet mot de länder som erbjuder högre realräntor. En svag krona är bra för handelsbalansen, som är bra för tillväxt. MEN bara till en viss gräns. Vid en viss punkt blir det negativt. Det är omöjligt att veta om vi kommer ligga på rätt sida gränsen i framtiden. Men risken finns att vi ligger fel.
2. Den andra punkter berör den gruppen de mest skuldsatta,
Dvs även om räntan på lånen ligger på 4% så bor hushållen kvar i sina bostäder. De tvingas bara dra ner på konsumtion vilket slår mot tillväxt. Vilket i sig kan skapa recession och arbetslöshet, vilket gör att vissa hushåll som tidigare var RÄTT skuldsatta, blir FEL skuldsatta. Men det tar vi inte upp här.
Idag ligger skulderna på 4,500. Disp inkomsterna på 1,500. Kvot 3X
För 10 år sedan låg skulderna på c2,500mdr högt räknat, och inkomsterna 1,150mdr. Kvot 2,2.
Men det är ett snitt på aggregerade siffror…. bland alla skuldsatta förr så fanns det ett spann på 0,2 till 3,2. Det innebar att vid en normalisering av räntan så klarade även de allra mest belånade att betala sina räntekostnader. Idag finns det fortfarande dem som har 0,2 i skuldkvot, MEN nu sträcker sig spannet upp till 6-7ggr.
Det är alltså inte bara den aggregerade skuldsättningen som troligtvis är för hög. Det finns en grupp, låt säga att det är alla med skuld över 5X disp inkomst, som vid en normalisering av räntan kanske inte klarar sina räntekostnader. Särskilt inte om de blir av med jobben. Då kallar banken på lånet, alt har de laglig rätt att inkassera säkerheten för att sälja den. Alltså går det specifika hushållet ut i marknaden och tvingas sälja. Ingen normal människa vill sälja 50% lägre en toppriser. Men har man inget alternativ så har man inte. Det är då det även skapas en finans- och fastighetskris. Bankernas kreditförluster ökar. Fastighetspriserna faller brant. Detta påverkar konsumentförtroendet och recessionen blir både längre och djupare. Vilket i sig spär på krisen, när fler inte klarar sina räntor pga de mist jobbet.
Kontentan av detta är att det går att räkna sig fram till vad som är rätt skuld och inte. Givet att skulderna styr priserna, och inte tvärtom. Så går det att säga att priserna också är strukturellt för höga. Åtminstone om man har som utgångspunkt att riksbanken ska kunna normalisera räntan vid 2% när inflationen är 2%….. givet att realräntan ska vara noll, och inte stimulera vare sig skuldsättning eller sparande. Detta säger jag är en omöjlighet vilket gör att vi troligtvis tvingas leva med negativa realräntor under flera årtionden. Åtminstone så länge som inkomsterna växer ikapp med skulden.
Vi bör ha en diskussion på nationell nivå vad konsekvenserna av negativa realräntor blir på mycket lång sikt.
Ett skarpt skuldkvotstak, som binder skuldernas utveckling till inkomstökningarna, anser jag är en bra början.
Jag kan bara konstatera att fram till 2013 då minusräntan infördes, så hade svenska hushåll give and take ganska så rätt skuldsättning, men att vi idag inte längre har det. Vi är överskuldsatta. Var detta Ingves och minusräntans fel? Jag skulle säga Nej. Men man borde infört ett skarpt skuldkvotstak samtidigt. Att man inte gjorde det var det stora misstaget.
Lösningen på problemet är förmodligen rätt enkel, om än teoretisk. Det är att alla med skuldkvoter över 5 reducerar dem till under 5. Då löser man del 2. Men även troligtvis även del 1 då aggregerad skuldkvot också kommer ner till bra nivåer.
Ha en fortsatt skön helg!
Kortsikt's Blog 
Det är ett intressant teoretiskt resonemang om skulder och räntor. Det är dock inte säkert att RB kan hålla på och manipulera marknaden i all evighet. Se Lars Oxelheims resonemang i torsdagens SvD. Stora underskott i USA kan driva upp marknadsräntorna globalt som Reagans expansiva finanspolitik gjorde. Föreningen av DDR och BRD drev upp marknadsräntorna och fick marknaden att haverera totalt i Sverige. Så svarta svanar finns. Nu var den svenska finanskrisen bra för Sverige då politikerna satte igång med reformer. I en demokrati görs inget förrän det blir en stor kris.
Tack Jonas, det är en fantastisk klarhet i dina resonemang och alltid intressant att läsa. Gillade mycket det du skrev om marknadens framförhållning om 6 månader. Är en parameter att lägga in i verktygslådan.
Yes, vi bör hålla koll på den
Mycket intressant, gillar som vanligt de övergripande resonemangen kopplat till de överslagsmässiga beräkingarna, är mycket givande!
Funderar lite över lösningen på problemet, att alla med skuldkvot högre än 5 amorterar ner denna till fem. Är detta ens praktiskt geomförbart?
Säg att ett par tjänar 100 000 i månaden brutto och förenklat 75 000 netto. Det är 1 200 000 per år. Med en skuldkvot på 6 har de de 7 200 000 i lån. Ska de amortera ner dessa till 5 behöver de amortera 1 200 000. De klarar kanske att amortera 20 000 i mån om de kör på hårt. Då tar det ca 5 år för dem att amortera ner till fem i skuldkvot. Detta borde ju kuna få en kännbar effekt på kosumtionen, det blir inte längre några restaurangbesök på veckodagarna för detta par. Det är väl på håret att de ska klara att amortera ner detta innan räntan höjs så att de blir större porblem. Alternativet är väl att de flyttar till billigaremen är väl inget de gör om de inte blir tvingade.
TACK
Nej rent praktiskt är det svårt att trolla fram över en natt. Jag tror på två åtgärder
1, Inför ett skarpt skuldkvotstak. Så att inga nya lån är större än 5X. Då kan man även skrota de amorteringskraven som ligger. Det är bättra med rätt skuld utan amortering, än för mycket skuld och lite amortering
2, De som redan ingått lån, har ju gjort det på legitim grund. Så där går det ju inte att göra nåt tvingande. Men jag är inne på ett trafikljussystem där alla Sveriges låntagare får ett kuvert hem som visar deras skuldkvot, vilket ger dem grönt, gult eller rött ljus. Rött ljus så är rekommendationen att börja amortera. Folk ska känna sig lite dåliga av att ha rött ljus. Gult ljus får man om man är sjukskriven, föräldrarledig, mellan jobb eller liknande. Sen en gång om året släpps en rapport som visar vilka banker som har mest rött ljus, vilka som reducerat rött ljus mest, vilka geografiska området som har mest rött ljus osv…. så det blir en riksangelägenhet. Det ska vara okej att låna. Det ska inte vara okej med för mycket lån ”mentalitet”.
Helt enig i dina två åtgärder. Dock så löser ju inte dessa grundproblemet att de som har för stora lån inte kommer kunna amortera ner dessa i tillräcklig snabb takt och då kommer lågkonjan hursomhelst.
Nej, men en och annan som idag inte inser att de har mer lån än de flesta, kanske får sig en tankeställare och byter ner sig… och några kanske skippar Thailand resan och börjar amortera aggressivt istället… men visst, du har rätt i sak, dvs att problemet delvis är olösligt
Är det inte märkligt att av alla förslag, regleringar, reformer och gud vet allt som politiker och media surrar om… så är det aldrig nån av dem två?
Ja det är verkligen konstigt, speciellt ”trafikljuset” eftersom att det egentligen endast är ett informationssystem till konsumenten. De enda som egentligen kan vara emot det är väl bankerna själva då det dels kräver en del IT-utveckling och de kan få jobbiga frågor från FI om hur många röda kunder de har och om de behöver hantera detta eller ej.
ja, samt att banker och bolåneinstitut kommer kunna nagelfaras, dvs VEM har mest röda lån, VEM har ökat/eller minskat sina röda lån mest… kommer förmodligen bli en del badwill kring det här, då det är lätt att skriva en kommentar ”De tjänar pengar på samhällsekonomiskt farlig utlåning”….. det kommer ju vara en rätt trist rubrik som komplement till den starka kvartalsrapporten!