Som jag sagt tidigare så vände ledande data ner i under 2H18. Det är alltså inte konstigt att den laggande hårddatan nu är svag. Det intressanta är vad som händer längre fram. Kommer hårddatan att fortsätta att vara svag, eller till och med försämras ytterligare? Eller vänder den rent utav upp? För att bli lite klokare måste vi titta på ledande data. Idag kommer en radda ledande sentimentsdata som är intressant ur den aspekten.
Jag har ju räknat med soft patch större delen av 2019, så mina förväntningar på den ledande datan är att den ska vända upp först under 2H19. Så mina förväntningar nu under våren är inte skyhöga. Mina förväntningar är såklart inte att PMIs etc dippar till 40, för då väntar recession i höst… utan håller sig kring 50, och tar sig över 55 efter sommaren.
FED protokollet kom igår. Räkna inte med några fler höjningar i år. Det var väntat men är ändå en lättnad. De pratar också om att köra QT året ut, men att därefter sluta. Det var nyheter för mig. Det skulle ta Bank Reserves på skuldsidan i Balansräkningen från ca 1,600mdr till 1,000mdr i år. När de var som högst var de ca 3,000mdr tror jag. Alltså har man rullat av hälften så här långt. Tagare är privata sektorn. I synnerhet Amerikanska investerare har bunkrat bonds. Kanske inte så konstigt då räntorna numera är okej, och konjunkturen (läs börsuppgången) kanske inte lever för evigt.
Jag tror så här. Om FED i december ser ett svagt 2020 framför sig så kommer de avsluta QT. Ser de ett okej 2020 kommer de att fortsätta. I min textbook hade det varit ett enormt styrketecken att kunna nolla bank reserves innan nästa recession. Det skulle visa att QE som verktyg fungerat rätt bra, dvs inte bara bygger upp skuld utan man kan även återställa den. Det skulle ge FED rejält med förtroende kapital och fria tyglar att använda QE i framtiden. QE i grunden handlar ju om att skjuta sönder spreadar, allt från kreditrisk (dvs den mellan tillgångar med olika risk), termpremiums (dvs mellan långa och korta papper) men också realt (dvs förhållandet mellan nominell ränta och inflation) och därigenom skapa bred asset inflation, som i sin tur skapar starka balansräkningar hos företag och hushåll, som i sin tur skapar business och consumer confidence. Dess DIREKTA effekter på tillväxt och inflation ska dock inte överdrivas. Snarare de indirekta.
Från Europa kom Flash PMIs. Eurozonens Mfg Flash PMI kom in på 49,2 mot väntat 50,3 och fg 50,5. Svagt, men inte recession. Från Tyskland kom den in på 47,6 mot väntat 49,7 och fg 49,7. Väldigt svagt. Europa går mot c1% tillväxt. Vilket vi i Sverige kommer känna av.
Jag ska inte säga att jag INTE är orolig. Men Europa leder ingen. Europa är svansen på hunden, där Kina/USA är hunden. En lösning av handelskonflikten och lite optimism i Kina kan få de här faktorerna att studsa rejält. Svag efterfrågan från Asien är Europa problem just idag. Men det mer strukturella problemet handlar om att Euron inte är tillräckligt svag. Det har hjälpt tidigare, och det hade hjälpt nu också. Problemet är när FED är duvig. Då spelar det inte så stor roll att Draghi är duvig. Jag tror ECB vill vänta ut handelskonflikten och se var den tar vägen. Blir det nån bra lösning så lär de inte göra några förändringar. Men får vi inte någon bra lösning under våren, så kommer nog ECB att känna sig tvingade att bli lite duviga, och i första hand gasa på med ny QE. Någon negativ styrränta är inte att tala om.
Mitt huvudscenario är att Europa växer med 1% i år. Låt oss kalla det soft patch. Det är inte recession, för då krävs negativ tillväxt och negativt jobbskapande. Vi får en handelsuppgörelse i vår, och i takt med att Kina och USA repar mod så kommer även Europa göra det. Men då Euron inte kommer försvagas nämnvärt, då ECB inte kommer att införa nåt nytt (tack vare handelsuppgörelsen och för att Draghi helst inte ändrar policy), så innebär en framtida recovery i Europa tillväxt om kanske 1,5-2,0. Inte mer.
Från USA kom Philly Fed in på -4,1 mot väntat 14,0 och fg 17,0. Hmmm svagt. Visar på soft patch still alive n kickin. Frågan är hur mycket som påverkas av handelskonflikt och murdebatten? Sen kom US Mfg Flash PMI in på 53,7 mot väntat54,7 och fg 54,9. Också sämre och pekar på soft patch. Vad studsen förra månaden en relief av FEDs policyvändning och nu är det tillbaks till normal, dvs soft patch mode? Svårt att säga men det är inte orimligt. Det viktiga här är att det inte signalerar nåt värre än soft patch (vilket är synonymt med flattish vinster). Så känner mig rätt konfident. Sen är det klart att en uppgörelse kring muren och med Kina kan skapa en optimism som får PMIs att studsa… det ska man ha med sig. Service PMI kom in på 56,2 mot väntat 54,3 och fg 54,2. Stark, fast oftast lagging. Det är bra dock att det fortfarande är krut i tjänstesektorn. Den sysselsätter fler.
Idag fredag kom Tyska IFO in på 98,5 mot väntat 99,0 och fg 99,1. Dåligt, fast inte fullt lika dålig som PMI. Expectations faktorn dippade rejält också. Det handlar såklart om inbromsning från Kina, och att Euron inte blivit tillräckligt svag, eller ska jag säga att Dollarn inte har varit tillräckligt stark. Jag tror Draghi vill se hur handelsuppgörelsen landar. Vad som händer med de ledande indikatorerna i Kina efter att en låg rad simulensåtgärder, samt en svag Renminbi, kickar in. Därefter tar han beslut om förnyad QE. Men jag skulle tro att det blir först till hösten… och då kan vi vara på god väg mot recovery igen, varpå han inte behöver göra nåt. Soft patch under 1H19. Det är bara att rätta sig i ledet. Det var vad vi sa förra året. Det intressanta nu är vad som händer under 2H19…. och om några månader kan vi rent utav börja snegla på 2020. En sak är säker. IFO idag pekar inte på recession, utan snarare ett 2012. Det var inte så kul då heller…. men roligare än 2009.
Den 28 feb samt 1 mars kommer China PMIs. De är MYCKET viktiga. Var studsen förra månaden nåt att hänga i granen. Kickar en svagare Yuan in?
Kortsikt's Blog 
Kanonsammanfattning!
Thx 🙂
Tack!
Har du några funderingar om alla världspolitiska problem?
Trump/China och handelsavtal kanske löser sig. Båda parterna borde vara intresserade av en lösning? Men Trumpens problem på hemmaplan med div pågående utredningar kan ju stöka till det rejält politiskt i US…
Brexit här i Europa…
Eller är det bara att sitta still i båten och vänta med flytväst på?
/Christer
99% av media och analyshus ekonomiska rapporter kretsar kring alla krishärdar där ute. De har över tid, i 9 fall av 10, ingen bäring på börsutvecklingen. Annat än visst intradags brus ibland. Det låter kanske märkligt men så är det.
Det som styr börsutvecklingen är vinstutvecklingen och ränteutvecklingen framöver… och det har visat sig vara väldigt svårt för enstaka händelser att få en realekonomisk bäring på det här två.
Den enskilt viktigaste parametern till konjunktur och börsutveckling är FEDs agerande. Skulle du bara veta vad de gör och vilka konsekvenser det har så kommer du över tid vara mycket framgångsrik med ditt sparande.
Det sagt.
Italien är oviktigt… annat än för Italien såklart
Venezuela är oviktigt…. annat än för Venezuela såklart
Brexit är 90% oviktigt…. annat än för Britterna… kanske
US Gov Shut down samt muren kanske upplevs som viktig…. men är det inte om det håller på några kvartal… blir det år så kan det få bäring
Den som är viktig är Handelsdispyten…. men inte egentligen pga det realekonomiska. USAs export står för 9% av BNP (Sverige typ 40%). Av deras export står Kina för typ 10%. Så USAs export till Kina står för 0,9% av BNP… typ oviktigt. Däremot är Kinas export till USA jävligt viktig, och påverkas Kina negativt så importerar dem mindre, vilket slår mot Europa.
Nej, handelsdispyten spelar primärt roll för att den påverkar konfidens…. folk, dvs hushåll och företag, tenderar att bli osäkra och då sätter man sig på händerna. Trots att man inte måste…. sentimentet svalnar, och det i sin tur kan, med betoning på KAN, men inte MÅSTE, påverka realekonomin negativt. Tidsfaktorn är viktig…. desto längre tid sentimentet är negativt, desto större risk att det blir realekonomi av det.
VILL DU HA ETT RÅD?
Det går att göra det väldigt enkelt för sig.
Du behöver ta reda på 3 saker, för Amerikanska marknaden:
PE NTM (Next Twelve Months)
P/BV (baserat på senaste rapporterade BookValue)
Senaste Löneinflations siffran YoY%
Sen tar du lönesiffran + 0,5%. Låt oss sen kalla det för alternativ räntan. AR%
Sen tar du
(((100/PBV)+(1000/PE)) / 100) – 1 = X
(X/10)-AR% = Alt riskpremium
Får du fram en tidsserie över den här så får du fram en graf….. när den alternativa riskpremien befinner sig i övre intervallet. Då ska man inte ha aktier. När den inte är i övre intervallet så ska man ha aktier.
Gör du så här över tid, så behöver du inte läsa nåt…. och kommer ändå att slå alla!
”I’s the economy, stupid”!
Tack! Alltid lika intressant och tankeväckande att läsa dina kommentarer!
/Ch
Tackar!!!
De är alltid lika intressant och fascinerande att läsa dina ingående utvikningar av ekonomiska händelser! Du är ett geni i mina ögon! Sjukt avundsjuk på ditt kunnande! Hoppas du orkar blogga lääääänge!
Eftersom jag är mer eller mindre en ekonomisk analfabet, så skulle jag önska att du kunde utveckla det där du tipsade om här ovan! Var hittar man dessa tre statistiska parametrar, som du skrev om och vad betyder dom?
Löneinflations siffran, är det en genomsnittlig årlig löneökning i % ?
PE NTM (Next Twelve Months)
P/BV (baserat på senaste rapporterade BookValue)
Senaste Löneinflations siffran YoY%
Till sist vill jag önska dig en riktigt fin helg!
Nils
TAck det värmer verkligen!
PE är allts Pris/Earnings för hela marknaden. NTM syftar på vinstprognosen kommande 12m
Price/BookValue, är på Svenska pris/Eget Kapital
Lönesiffran publiceras månadsvis i samband med arbetsmarknadsstatistiken, och är den samlade lönetakten för hela ekonomin.
Datan hittar du i både Bloomberg och Reuters. Borde finnas på nätet men har egentligen aldrig letat faktiskt.
Söker man på nätet så hittar man sålart en massa charts som visar PE-tal etc….. men du behöver tidsserien.
Logiken bakom är enkelt uttryckt att om man köper ett bolag, så äger man Eget Kapital, givet att man i teorin kan likvididera tillgångarna och betala tillbaks skulderna. Därutöver äger man e framtida vinsterna. Jag tänker mig 10 års vinster. JAg gör det för att jag sen jämför med det riskfria alternativet, och det är att sitta på en 10-årg statsobligation i 10 år. Den går att använda, jag gör det också. Men jag har också märkt att den svänger en del då den påverkas av tusen andra grejor. Därför tar jag istället lönerna. Lönerna driver inflation. Inflationen tenderar att ligga som löner minus 1%. ÖVer tid tenderar styrräntor ligga kring inflationen. En 10-åring tenderar att över tid ligga ca 150 punkter över styrräntan. Så enkelt uttryckt kan man säga att 10-åringen förr eller senare alltid konvergera mot lönetakten + 0,5%.
Så om priset på bolaget är 100usd, och eget kaptial är 50, och vinsten är 10. Så kan man ta ek50 + 10X10=150. Eftersom man betalat 100 så är det 150/100=50% avkastning på 10 år, eller 5% om året. Om 10-åringen eller löner +0,5 är 3,5% så får man 5-3,5=1,5% riskpremie på att köpa bolaget jämfört med att hålla en obligation i 10 år. Notera här att jag skulle kunna räkna upp vinsten varje år för att ge en mer ”rättvis” siffra. Men det behövs inte, för det är inte siffran i sig som är intressant. Det är den historiska kurvan. Har den pendlat mellan säg -5% och +5% då vet man att marknaden är någonstans mittimellan. Förmodligen köpvärd för en riktigt långsiktg sparare. Det intressanta är när man ser vilka nivåer, kanske 3-5%, som är riktigt dåliga lägen historiskt att äga aktier. Jag pratar inte tajming här, jag pratar bra och dålig risk/reward. När den är riktigt dålig ställer man sig utanför och helt enkelt avvaktar till den blir bra igen. DÅ köper man. Inte för att man vet att det ska gå upp…. bara att risk/reward är bra, och då brukar det bli bra på sikt. Detta kräver egentligen en rätt liten insats…. men om man gör det, och samtidigt har en riktigt lång horisont, så kommer man piska marknaden rejält eftersom man kommer att stå utanför stora nedgångar, och ta sig in igen på bättre nivåer, vilket över tid kommer betala sig något oerhört. Forskningen säger att detta inte går… men det gör den. Man behöver bara vara tillräckligt långsiktig, och ha förståelse för att det inte är något tajming verktyg.
Hej, jag har en filosofisk fråga. Vad tror du om att riksbanken skulle reglera styrräntan utifrån andelen företag som går i konkurs?
Haha ja du…. allt verkar ju bättre än inflation. Nej skämt åsido, jag har ju själv föreslagit löner flera gånger, så why not.
Problemet med konkurser är väl att de är så otroligt lagging. Dvs det är noll konkurser väldigt sent i cykeln, och som då manar till åtstramning. Samtidigt blir det väldigt mycket konkurser väldigt långt ner i recessionen, och därför skulle stimulanser komma väldigt sent tänker jag.
Om man, som jag, tror att realräntespreaden mot omvärlden trots allt har bäring på valuta osv så skulle det innebära att man behöll låga räntor väldigt långt upp i cykeln. Låt säga att inflationen, pga lönerna, tar fart långt innan centralbanken höjer räntan så skulle det innebära att realräntorna i Sverige skulle bli extremt negativa (ränta minus inflation) vilket skulle försvaga kronan väldigt mycket och elda på ytterligare. Samtidigt som Riksbanken sitter och gör ingenting för de följer en indikator som är väldigt sen. På samma sätt kommer det att funka på nedsidan. Dvs räntorna kommer hållas för höga i förhållande till det dåliga konjunkturläget, och troligtvis förvärra konjunkturen, vilket alltså leder till fler konkurser, och till slut blir själva indikatorn ledande för sig själv. Förstår du hur jag menar?
Det kan också bli jobbigt med själva kommunikationen, tänk dig Ingves säga ”vi börjar närma oss ett läge där vi gärna stimulerar, men vi är inte helt övertygade ännu utan vill gärna se lite fler konkurser först”….. lite som en general i krig skulle säga ”kriget går inte så bra just nu, men jag är inte helt övertygad att vi inte klarar vända detta förrän 5,000 gubbar till stryker med. Där går mån gräns”
Jag är inne på löner som faktor. Alltså inte att Riksbanken ska blanda sig i lönebildningen för det ska de ge fan i. Utan som instrument för penningpolitiken
det finns många vinster med att byta ut inflation mot löner
1, vi behöver inte ha en massa olika mått som med inflationen, som rör ihop det
2, samtliga inflationsmått tenderar att mean reverta över tid mot löneinflation minus en procent. Detta är logiskt då mat, energi och valuta effekter tenderar att mean reverta av logiska skäl, dvs en svag valuta ger en boost till tillväxt, som ger jobb och inflation, som sen stärker valutan, som sen försvagar ekonomin typ… Höga oljepriser lockar fram supply, som sen driver ner priset, som gör att supply försvinner, som gör att priset stiger igen. Löner är mer strukturellt
3, kommunikationsvinsten är förmodligen störst. Dvs Ingves kan säga ”vi kör en fortsatt stimulativ politik i syfte att skapa förutsättningar för tillväxt och jobbskapande. Lönerna visar inga tecken på en tajt eller överhettad marknad, vilket gör detta möjligt. PUNKT. Det resonemanget fattar alla!!!
4, Att vi använder inflation är för att det historiskt faktiskt var bättre än löner. Löner var bara en av flera faktorer som drev inflation. Förr, när världen var mindre globaliserad hade vi ett kapacitetstak inom den tillverkande industrin, som var väldigt inflationsdrivande. Resursutnyttjandet bestod i så mycket mer än bara arbetskraften. Idag skulle jag säga arbetskraft är den enda resursen som är begränsad av ganska logiska skäl.
Sen kan man diskutera vad som händer i framtiden med AI, robotocs och mer rörlighet av arbetskraften. Även arbetskraften kanske upphör att vara tajt. Lägg till skulderna i systemet, lägg till fortsatt digitalisering av allt…… vi kan hamna i ett läge där inflationen kanske inte kan lyfta någonsin… teoretiskt alltså! För att skulderna inte ska rusa så kommer det till slut att införas skuldkvotstak, eller varianter som ger samma effekt. Var hamnar vi då? Ingen inflation, inga löneuppgångar, inga skuldökningar…. det blir liksom en no-growth ekonomi där alla har det rätt bra och ingen dåligt, men aldrig någon riktigt högkonja heller. Det vi kommer märka av är att bilen, TV, osv hela tiden blir bättre kvalitetsmässigt år efter år, men priset är desamma. Dvs konkurrensen kommer vara benhård, men kakan är oförändrad. Dvs du kan slå dig in på en marknad, men inte för att den växer utan för att du gör nåt billigare/bättre än konkkurrenten, och slår ut denne. Alltså en klart disruptiv miljö utan tillväxt och inflation. Priserna kommer troligtvis pressas nedåt. samtidigt som kvaliten blir bättre. Arabetsgivarna kommer inte behöva höja lönerna för att attrahera någon, de kommer snarare ställa höga krav på dig trots oförändrad lön. Men det kommer inte göra nåt att lönen står stilla för att du får mer och bättre varor för den, för deras priser står stilla också!
Sorry, jag flummade iväg i slutet…..
Base case är fortsatt att för varje år med tillväxt skapas X jobb, det är X mindre arbetslösa, till slut har alla jobb, då måste ta från konkurrenten, då måste man salta lönekuvertet, då börjar lönerna stiga, då stiger inflationen, då stiger räntorna, då stiger räntekostnadaderna, då avtar konsumtionen, då blir det recessionen…… fast när och hur…. det kan ingen säga… tyvärr!
Åh vad jag gillar denna bloggen. Tack för allt intressant som skrivs.
Jag har alltid tänkt att vi inte kan ha oändlig tillväxt i en ändlig värld och funderar nu på om klimatet kommer (tvinga oss) ändra på våra ekonomiska modeller och vilka företag som kan tänkas överleva detta. Några idéer kring klimatfrågan/ekonomiska modellerna? Jag tror ju inte vi kan fortsätta resa som vi gör idag eller konsumera i samma tempo…
Mvh Per
Vad kul att höra Per,
Jag är lite av en naiv optimist när det kommer till klimatet. Jag tror kapitalismen fixar det, säkert fem i tolv dessutom. Vi människor brukar vara rätt handlingskraftiga fem i tolv.
Min stora anledning är att batteripriser sett till usd/kwh är ner över 80% sedan 2010. Lithium etc utbudet kommer explodra närmaste åren
Bränselceller/vätgas ligger 5år+ efter batteriteknik men det kommer också
Sol/Vind är maskiner. Det är inte kol, vettnekraft etc…. det betyder att de bara blir bättre och billigare desto mer vi tillverkar dem. Den utvecklingen har pågått under många år, men framåt 2022/2023 så kommer inte någon NY-investering kunna konkurrera med vind/sol. Framåt 2030 kommer sol/vind konkurrera ut befintlig fossil kraft. Det innebär att framåt 2050 så är kolen i stort sett borta.
2022/2023 kommer inte diesel/bensin kunna konkurrera med elbilarna på marknaden. Både ur kostnads som prestanda synpunkt
15 år senare skrotar man den sista bensin/diesel
Transportsidan laggar nog personbilssidan med 10 år. 20 år senare får man lägga på utskrotning.
Sen har du hela ”efficiency” sektorn… dvs få ut mer till mindre el. Den får för lite fokus, där händer jätte mycket.
Sen har du kemi och förpackningsindustrin, samt recycleing
Jag skulle säga att 2050 har vi reducerat Co2 utsläpp med minst 50%.
2070 med säkert 80-90%….
OCH det är kapitalism som får det att hända. Dvs du får en bättre produkt till lägre pris… då byter du. Klimat, miljö och hälsoeffekten är ren bonus.
Flyget nämnde du…. den är väl den svåraste nöten att knäcka. Särskilt om världens medelklass blir allt större och vill se sig om i världen.
Men även den borde vi ju kunna hitta en lösning på till 2070…. Biobränsle först, Vätgas sen kanske?
Klicka för att komma åt bp-energy-outlook-2019.pdf
I ditt svar till Nils ger du en väldigt tydlig och bra förklaring får någon med mer basala kunskaper i ekonomi som en själv, dock skulle jag vilja fråga hur du definierar det övre intervaller för riskpremien. Är det genom att räkna räkna fram en tidsserie och dess värden för att se mellan vilka punkter det har pendlat och då bedöma var i amplituden bolaget är och ligger det inte i den övre delen av intervallen(förslag ur luften, 75 percentilen). Så med en längre horisont finns ett större värde att hämta i aktien?
Först och främst bör man göra det här för en hel marknad
För enskilda aktier kan det fungera ibland, men rätt ofta är det så att ett värde som var högt/lågt historiskt inte är det framöver.
Jag har gjort på två sätt. Dels ”back trejda” vilka nivåer som varit höga historiskt och får därmed en absolut nivå. Det är inte fel, men då måste man komma ihåg att man förlitar sig på historien när man försöker förstå framtiden…
Den andra varianten är att titta på ett långt glidande medelvärde, och sen ta en standardavvikelse. När värdet går över den är det en signal att vara försiktig. Det blir mer än signal som präglats av tidens tand.
Kom ihåg… detta handlar inte om tajming utan att förstå risk/reward genom att titta på marknadens värdering av vinster/eget kapital sett till alternativ avkastningen.
Man bör även köra 10-åring och löner parallellt. Det ger insikt