I Realtid debatterar Alexander Gustafsson varför det är bättre att äga Investmentbolag än aktiefonder. Det är en svag analys.
För det första tar han den breda kategorin aktiefonder i Morningstar, som inkluderar utländska aktier. Det är ju direkt fel då Investmentsbolagen nästan uteslutande ligger i svenska/nordiska innehav. Sen jämför han allt med SIXPRX som är ett svenskt index med slagsida mot storbolag.
Bortsett från Investor och Industrivärden så har Investmentbolagen en slagsida mot små- och medelstora bolag, med nordisk hemma marknad på portföljbolagen. Om man överhuvudtaget ska göra en jämförelse så är det mot gruppen Svenska småbolagsfonder. Den gruppen, bestående av 38 fonder i Morningstar, har avkastat 11,5% i snitt/år senaste 3 åren och 14,6% senaste 5 åren och 18,6% senaste 10 åren. Jag har inte kunnat ta fram data för varje enskilt år, men ser man till siffrorna grovt räknat så har de tveklöst gett Investmentbolagen en match.
Två andra extremt viktiga skillnader är att Investmentbolag historiskt inte alltid handlas till substans, som fonderna gör. Ibland handlas de över, ibland under. Detta beror i sin tur på en rad olika faktorer, men det är ett osäkerhetsmoment som inte aktiefonderna har. Vanliga sparare är inte kvalificerade att göra bedömningen hur substansrabatten/premien kommer att utvecklas långsiktigt. Knappt analytiker som följer bolagen dagligen fixar detta!
En annan viktig aspekt är att en småbolagsfond kan sälja sitt innehav på studs om de känner för det. Ett investmentsbolag däremot är oftast en stor ägare utan den här flexibiliteten. Att de är en stor och aktiv ägare kan såklart skapa värden över tid. Det är deras affärside, och många gör det. Men man kan även hamna i en situation som Ratos. Poängen är trots allt att fonderna har flexibilitet, medan Investmentbolag inte har det.
Detta är två fundamentalt oerhört viktiga skillnader.
Jag säger inte att Investmentbolag är fel. Bara att jämföra dem på det här sättet är direkt felaktigt. Ett Investmentbolag med starka portföljbolag, som dessutom är lågt värderat och har starkt management är ofta en god investering. Men att jämföra dem med Aktiefonder generellt världen över är helt enkelt inte rätt.
För en stund sen kom det Svensk inflationsdata. Kärninflationen, CPIF ex energi, kom in på 1,4% mot fg 1,6% samtidigt som Riksbanken väntade sig 1,7%. Reor och uppdaterade beräkningar spelar in. Men jag förstår hur Riksbanken tänker. Lönerna ligger på 2,6%. Det lirar med 1,6%. Sen lite svag krona på det så har du 1,7%. Många sönderanalyserar siffrorna nu. Men lönerna ligger på ca 2,6%. Avtalsrörelsen kommer inte landa i så mycket nytt då tillväxt och jobbskapande svalnar av. Kronan kommer harva mellan 10-11kr ett bra tag till. Men trots svag krona, så importerar vi inte inflation. Vi importerar deflation för att omvärlden sänker sina priser i ett läge där tillväxten faller. Tillverkarna ute i världen sänker hellre priserna för att upprätthålla volymer, än att gå ner volymmässigt. Det kallas för konkurrens och globalisering. Vi kommer fortsätta med en kärninflation kring 1,5% +/- 30 punkter närmaste året. Det är inte tiondelar som räknas. Det är the Big Picture. Sverige är inte i recession, inte överhettningsfas heller, och det är vad inflationstakten visar.
Riksbanken höjde inte i december för att inflationen är stark. De höjde inte för att svensk ekonomi går bra eller överhettas. De höjde för att normalisera sig mot ECB i ett läge där kronan står i över 10kr, där de gärna ser den i intervallet 9-10kr. Min syn är att han höjer en gång till under andra halvan. Däremot tror jag risken är hög att han inte höjer nåt under 2020.
Vissa pratar om att Ingves aldrig uthålligt kommer att nå inflationsmålet. En överskuldsatt värld innebär två saker.
1, Belåning som tillväxtmotor kommer saknas framöver jämfört med perioder där skuldsättningen växte från en låg nivå (tänk 50-80-talet) och
2, så fort hjulen börjar snurra så sätter stigande räntekostnader en pinne i hjulet.
Vi ska också komma ihåg att historiska jämförelse haltar:
1, Egna hem-rörelsen och miljonprogram var BIG ticket items som bidrog till tillväxt. Trots höga priser idag, så bidrar inte en ”andrahandsförsäljning” till tillväxt
2, Green Field investeringar är netto negativa i Sverige och väst. Det är Utvecklingsländerna som har nettoplus där. Tänk en ny Scania Fabrik
3, Baseffekt. Svensk ekonomi är dubbelt så stor idag som för 30 år sedan. 2,5% tillväxt idag motsvarar 5% i början av 90-talet. I absolut addering alltså!
Låg strukturell tillväxt är att vänta under lång tid alltså. Ovanpå detta har vi globalisering, digitalisering, och en handfull inflationshämmande faktorer. Så i sak förstår jag dem som säger att det är omöjligt att nå hög inflation. Fair enough.
Men det finns en teoretisk förklaring, som i slutändan kan komma att visa sig även fungera i praktiken. Det är kopplingen ”tillväxt skapar jobb” och ”höga räntekostnader leder till recession”. Stigande räntor har knuffat många konjunkturer över branten de senaste 70 åren. Tänk på den här snurran
A, Om inflationen inte stiger så gör inte räntorna det.
B, Om inte räntorna stiger, så hamnar vi inte i recessionsläge.
C, Om vi inte har recession, så har vi tillväxt.
D, Tillväxt skapar jobb
E, För varje år med nyskapade jobb tar vi ett steg närmare Full sysselsättning. Till slut finns det inte fler arbetslösa. Då måste till slut företagen börja konkurrera om personal. Då stiger lönerna
F, Då stiger inflationen….. och vips får vi stigande räntor och recession.
KONKLUSION: För varje år vi INTE har någon inflation…. så tar vi AUTOMATISKT ett steg närmare ett läge med inflation. Sjukt va? Ingen inflation leder till Inflation typ!!!
Eller lagom till att detta kickar in så tar robotarna och AI över… och då är inte ens vi människor längre än begränsad resurs (likt tillverkningskapacitet var före 1999 typ). Skämt åsido… men man vet ju inte hur det ser ut down the road.
En annan sak jag vill betona…. som jag iofs brukar repetera. Många är kritiska till att Ingves politik inte fungerat med tanke på tillväxt och inflation.
Ta in detta: Hade styrräntan varit X högre så hade tillväxt och inflation varit Y sämre. Det är ett matematiskt faktum. Okej, läget är inte bra. Politiken har inte fungerat som de tänkt sig. Men ett alternativ spår hade varit ännu sämre.
I eftermiddag kommer US NAHB index, som leder amerikanska fastighetsmarknaden. Den studsade förra månaden. Troligtvis pga FEDs ändrade retorik. Tror ni på allvar att USA kommer gå in i recession utan fallande priser i fastighetsmarknaden? Det tror inte jag. Därför är denna intressant då de leder den marknaden med 6-12 månader. Den kom in på 62 mot väntat 59 och fg 58. En väldigt bra siffra, som visar att fastighetsmarknaden myser mot bakgrund av FEDs politik. Detta är bra för mitt softpatch/recovery case. Dåligt för recessionsivrarna!
Have a nice one!
Kortsikt's Blog 
Vi är båda överens om att det inte finns någon inflation att tala om? Större chans för KPIF går mot 1,5 än 2,5 och kronan mot 11. Vad tror du händer då? Helikopterpengar eller sänker man inflationsmålen? Du verkar ha något förtrodde i att han vet vad han gör trots den historia riksbanken har. Och visst bla bla vi hade haft det betydligt värre arbetslöshets mesigt om han inte hade sänkt som han gjort. Men vi har inte löst något problem med det utan bara skjut fram det och förvärrat situationen. Visst det hade varit tufft men inte lika tufft som det kommer bli nu. Det är ett faktum.
Gillar din och Ingves optimist. Inte för jag tror Ingves är det för vi har sett den riktiga sanningen komma ut när alla dessa chefer slutar då helt plötsligt ser man alla problem med det man gjort. Vilket man inte hade något problem med när man satt.
Vi ser gång på gång att detta inte fungerar, år efter år har vi ingen inflation men bara en idiot fortsätter göra samma sak och förvänta sig något annat. Dessutom har man skuldsatt en hel nation och har minimum räntor just nu när ekonomin ska vara som starkast.
Så till min fråga vad tror du kommer hända här näst när vi inte når inflationsmålet och kronan försvagas. För någon gång kommer någon vakna upp? Jag tror att dem är för trångsynta och kommer stimulera eller tror du att man ändrar inflationsmålet? Vad tror du? Om vi går mot 1.5% vad händer då?
Med tanke på att lönerna harvar kring 2,5% utan nån uppsida, så är 1,5% den inflationsnivån vi kan vänta oss över tid. Oavsett hur man mäter inflationen.
1,5% inflation med tillväxt som snittat på 2,5%/år sedan 2010 är sannerligen inget land i kris. En stor del handlar om den expansiva penningpolitiken. Hade Ingves legat ex 200 punkter högre senaste 9 åren, så hade svenskarna belastats med ca 60mdr/år mer i räntekostnader. Svårt att veta exakt vad siffran hade varit då skulderna hade varit mindre. Men tro inget annat. Räntekostnaderna hade varit högre.
60mdr i räntekostnader där stora merparten hade försvunnit ut ur landet eller in i pensionsportföljerna. Det hade kostat landet i tillväxt med lågt räknat 1% om året. Från 2,5 till 1,5%. Varje år! Det motsvarar ungefär 50,000 färre arbeten om året…. eller ca 450,000 jobb sedan 2009 som aldrig fått se dagens ljus.
Kronan hade stått i 8kr…. exporten hade lidit. Vi hade trots stark krona mått sämre pga lägre tillväxt, färre jobb….
Och tillgångsvärden…
Svenska börsen hade stått lägre. Dels pga sämre vinstutveckling, dels pga högre diskonteringsfaktor
Svenska räntebärande papper hade gett en högre kupong men själva prisutvecklingen hade varit sämre. Totala värden av räntebärande papper hade varit lägre.
Svenska fastigheter hade varit lägre värderade.
Svenska byggboomen under 2013-2017 hade aldrig ägt rum
Svenskarnas skulder hade varit lägre
Gruppen med överbelånade svenskar hade varit lägre.
Sverige mår bra med en strukturellt svag krona. Men 9-10kr räcker. 11kr är för mycket, men det är inte så att världen går under.
Vi måste ha lite perspektiv. Kronan har legat över 10kr mot euron i ETT år. Har resebyråerna gått i konkurs för att INGEN, förutom top1% eliten haft råd att resa? Har firmor som ägnat sig med import fått stänga ned för att de blir squezzed out, antingen genom att svenska kunder inte köper deras varor efter prishöjning, eller för att de gör för stora förluster om de tar valutasmällen själva för att det inte går att höja priserna? NEJ, så är det inte.
Missförstå mig inte. 11kr ger inga fördelar. 9,50 räcker. Men det är inte så att vi gått av på mitten.
Sen är det klart att det finns många svenskar där som talar i egensak, dvs de känner att de får mer för sina pengar på 9,50 än 10,50kr och tycker Ingves är dum i huvudet. Men på 8,50kr skriker exportbolagen och svenskt näringsliv…. Ingves har alltid nån som surar. Gemensamt för de som surar är att de ALDRIG ser till den totala samhällsnyttan utan bara till egen plånbok. Det är okej. Men då ska man inte låtsas att man debatterar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Jag brukar alltid fråga kritiker, hur de ser på den totala nettoeffekten. Dvs det finns alltid perter som gynnas och missgynnas, och pratar man ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, så bör man se till helheten. När de börjar humma att det är svårdefinierat osv… då slutar jag lyssna.
Det är inte Ingves fel att tillväxten har varit så låg som den varit senaste 10 åren. Men Den hade varit ännu lägre om räntorna varit högre. Den tillväxten har inte gjort 1, arbetsmarknaden tillräckligt tajt i kombination med ett tiotal andra faktorer med 2, digitalisering och globalisering i spetesen, som gör att pristrycket världen över, och i Sverige, är så lågt.
Alla som ivrar att Ingves borde höjt, nu är det för sent osv… samtidigt som Draghi inte gjort ett skit. Förstår inte effekterna av det! Det hade varit sämre, inte bättre. Driver Ingves en radikalt annorlunda politik än Drafhi så får det effekter. De som jobbar i svensk export handlar också mat på ICA. Det påverkar oss alla.
Att Sverige bromsar in nu beror på ett svagt Europa, som beror på USA och Kina. Samt våra lokala byggsektor. Inte Ingves. Att byggsektorn går dåligt beror på Finansinspektionen. Det hedrar dem. Vi bygger ändå inte bort bostadsbristen. De som får låna kan skaffa sig en bostad på en eftermiddag.
Att svenska hushåll har för mycket skuld totalt sett, och vissa hushåll är överskuldsatta, är ett stort problem. Men knappast Ingves fel.
Redan 2012 började han kräva att Finansinspektionen skulle ta över ansvaret för finansiell stabilitet, och som tveklöst är bäst lämpade för uppgiften då de reglerar bankerna. men väldigt lite har hänt. Ytterst är det Svenska folket fel, men de är inte smarta nog att se sig själva i spegeln:
1, Finansen svarar under regering och riksdag. Vi hade kunnat rösta in politiker som införde skuldkvotstak. Men det har vi inte gjort.
2, Till och med idag när finansen infört amorteringskrav, så blir de kritiserade från alla möjliga håll. Varför? Samtidigt som Ingves får ta skit för ökad skuldsättning? Det är så korkat att det inte är klokt
3, Den gruppen låntagare, som går och tar för stora lån. Har de inget eget ansvar alls? Är de barn? Om svenska folket anser att vår skuldsättning är så jävla hög, varför har så många tagit så stora lån.
4, Bankerna har jagat vinster, och gärna lånat ut. Det är inte så konstigt. Deras styrelser säger till VD att maximera vinsten. Styrelsen är tillsatt av stämman. Stämman består av aktieägarna som till största del är pensionskapital. Pensionskapitalet ägs av folket. Svenska folket är ytterst ansvariga för bankerna, som är kommersiella företag med vinstintresse.
Vi kan börja med att rannsaka oss själva först. Men de flesta är inte tillräckligt smarta för att inse att de bär skuld i detta. Folk är inte bra på självkritik heller.
Jag har bekanta som gärna kritiserar Ingves, men själva bor de på Östermalm och 7X skuldkvot… hur går det ihop?
Sen håller jag med om att minus räntan i sig inte har hjälpt. 0% hade förmodligen varit effektivare. Men att Ingves landade på -0,5 och inget annat beror enkom på att Draghi låg på 0%… och han har i sin tur förhållit sig till FED. Minusräntan beror mest på Fed. Det fattar inte folk heller.
Jag tror man höjer till 0%.
Sen tror jag på två scenarior:
1, vi får recession i USA. Då blir det inte fler höjningar än till 0%. Sänker gör vi bara om kronan blir för stark mot euron, vilket inte är troligt, eller om Draghi börjar sänka, vilket inte heller är troligt. Både Europa och Sverige lär köra igång QE igen. Men räntan ligger kvar.
Jag hoppas att ingen går på den gamla slagdängan ”synd att vi inte höjt för då kan vi inte sänka”.
2, vi får inte recession i USA ännu på några år… då finns det chans att vid nästa period av tillväxt att arbetsmarknaden piggar på sig och skapar lite större löneökningar, vilket filtreras ner i högre inflation. Då kan Ingves höja mot 1-1,5%. Inte mer.
Jag tror inte man ändrar inflationsmålet. Förklaring, realräntespread! vad tror du händer om två länder som handlar med varandra har olika inflationsmål….
Vad borde Ingves gjort istället undrar jag… höjt för länge sen? Det enda som hade hänt hade varit att svensk ekonomi gått avsevärt sämre sedan dess. Hade vi kunnat ducka inbromsningen nu? Nej inte alls… för den är primärt extern, dvs från Europa via USA/Kina. Regleringarna från Finansen var också nödvändiga. Färre överskuldsätter sig idag.
2012 stod kronan i 8kr mot Euron. Men har försvagats sen dess. Tycker ingen det är konstigt att utlandsresandet och vår privatkonsumtion ökat stadigt sedan dess. Om den svaga kronan gjort oss så fattiga. Borde inte pilarna pekat rakt ner?
Vad folk inte fattar är om Ingves hade bedrivit en politik som cementerat kronan vid 8kr mot euron sedan dess…. då hade pilarna på de bägge graferna sett mycket mycket sämre ut.
Ingves stora problem är inte inflation. det är
1, kommunikationsavdelningen. De kan inte förklara så att svenskarna fattar
2, Finansinspektionen, via regering och riksdag, via Svenska folket… inte kan reglera bankernas utlåning. Problemet är inte att vi betalar 1,000kr på varje lånad miljon. Det är faktiskt bra! Problemet är att vi lånar för mycket…. det går att reglera enkelt. Men det vill inte bankerna, byggbolagen, mäklarna och gud vet alla som talar i egenintresse.
Det är många som kritiserar Ingves, de bör fundera på
1, vad borde han gjort istället… och vad är konsekvenserna av det
2, fundera på de totala samhällsekonomiska nettoeffekten
Många hänger upp sig på att politiken inte fungerar. Den har inte fungerat bra. Den har därför varit dålig. Till er säger jag bara: tänk om det inte finns någon bra politik, utan bara dålig och mycket dålig… och vi har använt den minst dåliga!
Grymt hållkäften svar :). Du får en att förstå helhetsbilden. Tack för att du tog dig tid att svara!
Det är jag som ska tacka för att du läser bloggen och ifrågasätter mina argument.
Blir alltid lika imponerad över hur du fintar makroekonomin. Jag skulle kunna betala för att få höra en debatt mellan dig o Henrik & martin i nordea market podden. Det hade varit ett så sjukt intressant poddavsnitt.
Uppskattar verkligen din blogg, och alla diskussioner i kommentarerna, den ger väldigt mycket värde! Tack!
Tack för de vänliga orden, det är verkligen kul att höra. Jag lyssnar ofta på deras podd. De är slipade och jag håller med dem om det mesta, men inte allttid.
Hej!
Tack o bock igen för intressant blogg.
Fråga: Inflation mäts i KPI. Typ vad det kostar att leva, gå till ICA osv. Men effekten av noll/minusränta hamnar ju inte där? Dvs man lånar ju inte 2M och konsumerar upp dom. Nästan all effekt borde ju påverka sånt som inte mäts i KPI, tillgångspriser, växelkurs etc. Varför är inte det inflation? Jag får mindre USD, hus, aktier för varje krona = inflation. Men det är bara om det blir mindre mjölk eller el per krona som det räknas?
Hur stor är den ”riktiga inflationen”? Eller är det fel sätt att tänka?
Mvh Markus
Ja det är dessvärre ett felaktigt sätt att tänka.
Grunden handlar om kopplingen mellan tillväxt och prisinflation. En koppling som saknas till tillgångsinflationen.
Jag vill börja med ett konstaterande: Är det inte konstigt att svensk tillväxt och löneinflation snittat c2,5% senaste 10 åren, samtidigt som börs och fastighetspriser är upp långt över 10% om året. Borde inte tillgångsinflationen gjort oss jätterika och hjäpt tillväxt och löner mer?
Nu till förklaringen…
Ett hus som byggdes på 1978 bidrog till landets tillväxt det året.
Att samma hus på Lidingö stigit i värde från 3mkr i slutet på 90-talet till 12mkr idag har INTE bidragit till tillväxt. Visst, ägaren av huset hade kunnat sälja det och konsumera upp pengarna dagen efter. Men det finns två aspekter. 1, Detta har nästan aldrig hänt för de flesta måste ha någonstans att bo, och de lämnar ogärna sitt område med tanke på jobb, skola etc. 2, Även om ägaren sålt, så finns det någon annan där som måste agera köpare. Så pengarna som frigörs, binds upp av någon annan.
De miljonerna, från 3 till 12mkr har liksom inte flutit ut i systemet. Bortsett från en del renoveringar, mäklararvoden etc.
Nej den stora vinsten, är egentligen de låga räntekostnaderna, som gör att vi kan konsumera mer av lönen. Men lönen sätter alltjämt ribban för konsumtionen. Har vi ingen lön så är det skitsamma vad räntekostnaderna är eller EK på huset.
Att lönerna vuxit långsamt är en förklaring till varför prisinflationen är låg. Men att räntekostnaderna varit så låga är en förklaring till varför tillväxten ändå varit så pass god.
Men det är alltså inte värdet på huset som vare sig påverkar löner, tillväxt eller inflation. Även om det finns en koppling mellan värde och ränta. Skulle räntorna sticka, så sjunker tillväxt och inflation, men inte för att vi får negativ tillgångsinflation, utan för att vi får högre räntor.
Men aktier är det ännu enklare.
99% av alla aktier byter bara ägare. De påverkar inte det underliggande företaget, och de påverkar inte tillväxt heller. Bakom varje såld aktie finns en köpt och tvärtom.
Säg att börsen faller med 20%. Negativ tillgångsinflation. Ska en centralbank stimulera då? Låt säga att tilväxt, jobb och löner är oförändrade. Det finns ingen anledning till detta.
Sen bryr sig ändå centralbanker om tillgångsinflation. Varför? Jo pga dess indirekta effekter.
Även vid en fullblodsrecession, där arbetslösheten är 25%, så går ju ändå 75% av den vuxna befolkningen till jobbet varje morgon, och får lön den 25e. Men eftersom de är så deppiga och rädda, pga dåliga tider, men också pga sin egen balansräkning, där EK krympt i takt med att aktieportföljen och huset minskat i värde, samtidigt som lånen är intakta, så sparar de större delen av lönen. Bygger buffert. Samma känsla infinner sig i goda tider. Tillgångspriserna är höga. EK på balansräkningen är högt. Det känns tryggt och bra…. och då vågar man spendera sin lön. Istället för att spara. Vi pratar inte om att sälja aktier/hus, för det spelar ingen roll ur ett samhällsperspektiv för det är bara byte av ägare. Utan att så många som möjligt känner sig optimistiska, och spenderar sin lön.
Därför är tillgångsinflation ändå viktigt.
Men det är helt oviktigt ur ett inflationssammanhang. Där är inkomsterna, dvs resultaträkningen det enda som är intressant.
Balansräkning och resultaträkning, ur ett aggregerat samhällsperspektiv alltså!
By the way… alltså är det ingen som konsumerar upp 2 mkr i lån. De går ju till ett köp där det finns en säljare. Han kanske amorterar ner ett lån, som köparen precis tagit. Eller kanske det är början på en hel serie bostadsaffärer, som egentligen slutar med 90-åringen som dog och lämnade marknaden. Där arvet gick till barnen som, mykcet riktigt, använde pengarna att amortera ner lånen på sina lägenheter. Det är liksom ett slutet system, som inte fungerar på samma sätt som lön-mjölken på ICA.
Det sista stycket, kan du utveckla det? Varför är fastighetspriserna så viktiga för tillväxten i USA? Jag köper Sverige där byggboomen i mitten av 10-talet bidragit starkt till BNP och där avmattningen vi ser nu, där utvecklare som t.ex. Oscar P inte säljer ett enda objekt, är obra för svensk BNP.
Men US? Om inte räntorna sticker, hushållen defaultar och lämnar tillbaka sina hus till bankerna som blir sittandes med ”värdelösa” säkerheter, hur hänger fallande priser på fastigheter samman med recession? Försäljning av begagnade hus bidrar ju inte till BNP, de är ju redan byggda. Finns det något resonemang om hushållens skuldkvoter -> minskad konsumtion etc?
USAs nybyggnation, dvs det som driver BNP tillväxt är inte så viktigt.
Priserna är viktiga. MEn inte DIREKT, för där finns ingen koppling. Men indirekt.
Om priserna faller, så slår det mot consumer confidence. Hushållen deppar om deras EK krymper. Då håller de igen på konsumtion, och ökar sitt sparande. Negativt för tillväxt.
Precis som du säger leder stigande räntor till fallande priser, men inte ens där är fallande priser problemet. Problemet är att räntekostnaderna tar för stor plats bland inkomsterna. Ungefär vad som hände 2008… efter 10 års av hög belåning, och till slut en styrränta på 5,25%.
USA är inte i närheten av detta denna gången, givet räntan idag.
1, Dels för att sub prime, dvs folk utan inkomst inte har lån idag
2, inkomsterna har stigit med c30 senaste 10 åren, samtidigt som lånen legat stilla. Bättre skuldkvot
3, Bolåneräntorna är på halva nivån mot då…
Men missförstå mig inte. De 9 räntehöjningarna kostar räntekostnader, vilket är en av anledningnarna till soft patch. Men nån repris av 2008 ser jag inte. Det är därför som jag skriver så positivt om NAHB.
Det förstår väl majoriteten som läser din blogg att Ingves inte kan avvika alltför mycket mot ECB. Min kritik handlar främst om att man införde negativ styrränta. Man skulle likt ECB aldrig gått under nollan. Sen har du självklart helt rätt i att Finansinspektionen och framförallt ansvariga politiker inte skött sitt jobb vad gäller regleringar, avskaffade ränteavdrag, tillräcklig bostadsförsörjning i förhållande till befolkningstillväxten etc. för att förhindra överskuldsättningen?
Sen är du enligt min mening alldeles för positiv och lever kvar med den gamla förlegade Sverigebilden om att Sverige är bättre än övriga västeuropeiska länder. Sanningen är att Sverige halkar efter alltmer för varje år som går.
Valutan styrs över tid av realräntespreaden… om Riksbanken legat på nollan istället för -0,5% så skulle jag höfta att kronan varit strukturellt 1kr starkare mot euron sedan 2012. Senaste året hade ju inte det varit några problem. Det hade ju inneburit 9-10kr, mot 10kr+ idag. Men under 2013-2017 hade det inneburit att kronan varit under 9kr hela tiden. Jag vet inte om du kommer ihåg hur tongångarna gick från exportindustrin när kronan var under 9kr, men de tyckte det var jobbigt. Negativ export, kostar tillväxt. Det gör inte negativ import. Tillväxt skapar jobb, jobb skapar köpkraft. Om jag måste välja tar jag hellre 8kr än 11 kr. Inte privat alltså, jag gillar också billiga semestrar, men ur ett samhällsperspektiv.
Jag anser inte Sverige är bättre än Västeuropa. Hade Sverige varit så mycket bättre så hade man inte behövt ligga med en strukturellt svag valuta mot sin största handelspartner i 6 år, som vi gjort. Vi har ju valt en ränta på minus 0,5 för att ECB legat på 0… för att vi vil ha en svag krona för att stötta vår handelsbalans….
Enligt ditt resonemang att Sverige är så dåligt, så borde vi verkligen stötta landet med en strukturellt svag valuta och därmed vara väldigt försiktiga med räntehöjningar som riskerar att till slut stärka valutan.
Frågar du mig… så är Sverige och Europa ungefär samma sak.. vi går båda mot 1% tillväxt. Sverige är ett litet öppet land, extremt integrerad i den globala värdekedjan ”Europa-Kina-USA”….. jag tycker vi är lite samma skrot och korn som många av de andra Europeiska länderna. Faktum är att hela Europa tappar mot USA och Kina. Sverige sticker inte ut. Det skulle vara vår låga statskuld då….
Frågar du mig så känns det som att Kina (Asien) är världens Tillverkare, USA står för all innovation och teknik och Europa är en enda stor turistpark. Turism är ju utländsk valuta in i landet… så det är ju en typ av export. Jag är rädd att om 30 år så är Turism Europas stora paradgren inom export… och det är pengar det också. Men det är ju också ganska sorgligt…. men jag känner ärligt talat att det är det enda vi har en riktig ”edge” inom.
Hej,
Jag har läst allt och det har varit mycket lärorikt. Tack för att du vill dela med dig.
Det som jag först och främst ser när jag tittar till mig själv är ju att det endast är vissa som gynnas av svag krona, låg ränta och QE. I det här fallet är det personer som är inne på bostadsmarknaden, har aktier och arbetare inom sektorn som är exportberoende. Alla andra då? En person som har hyresrätt, sitter med en lärarlön, äger inga privata aktier förutom sin pension. Den personen har väl knappast gynnats i samma utsträckning? Personen har problem att få ihop till en vanlig semester och upp på det så ska valutan tappa 20-40% beroende på vilken man jämför med senaste 10åren.
QE och låga räntor tycker jag var ett väldigt dumt påhitt från början.
Sen att vi har oss själva att skylla för överbelåningen? Syftet med låga räntor är väl att folk ska låna mera pengar och skuldsätta sig, att det skulle skena okontrollerat kan väl inte komma som en överraskning för någon? Va det inte exakt det som skapade krisen 08? Tillgång till lånade pengar? Vi är människor, vi är inte speciellt smarta när det kommer omkring. Visserligen skrev du valet mellan ”dåligt och mycket dåligt”.
Personligen anser jag att man skulle försöka gå igenom något stålbad härifrån. Varför fortsätta med låga räntor och mera QE som endast kommer öka polariseringen och skapa klyftor mellan dom som redan har mycket och oss vanliga dödliga. Vore det inte bättre att försöka på något vis ”börja om”?!
Gällande våran svenska valuta tycker jag också det är en skam att vi inte kan göra något åt den. Det är fruktansvärt! Jag tycker att som boende i LandetSverige, med högskoleutbildning och ett hyfsat arbete som en mellanchef, med en värld som blir allt mer global där du kan resa vart du vill. Ska man inte behöva känna att man blir barskrapat efter en resa utanför riksgränsen.
Polarisering och klyftor är ett jätteproblem…. som jag tror blir vår undergång en vacker dag om vi inte kommer till rätta med problemen.
Men vi måste ändå tänka klart…
För det första har låg ränta/QE premierat alla skuldsatta/låntagare. Inte sparare. I min textbook så är det inte förmögna människor som har mest lån. Jag känner en del rika människor, och de har en sak gemensamt. De har inga lån. De behöver inte ha lån för att de är rika. Om man är rik så klarar man bli skuldfri, annars är man liksom inte rik. Så det är faktiskt den stora massan vi talar om, som alltså är skuldsatta och har gynnats av att räntekostnaderna blivit låga.
Sen har den expansiva penningpolitiken bidragit till att det skapats ca 700,000 jobb i landet senaste 10 åren. Vid en högre ränta hade det skapats färre. Det är vanligt folk som fått jobb.
De som får jobb inom exportsektorn är vanligt folk, som tar sin lön och handlar på ICA, som gynnar vanligt folk.
90% av skatteintäkterna kommer från inkomst skatt, socaiala avgifter, moms…. dvs löner. Desto fler som jobbar, desto större skatteuttag. Vi vill se tillväxt. Lärarlönen finansieras av skatterna. Offentliga sektorn har också tjänat på senaste årens tillväxt.
Pensionskapitalet är den enskilt största kapitalägaren i landet. Folket alltså. Sen blir det inte så mycket per person. Största ägaren av aktier och obligationer alltså. De har också gynnats jämfört om börs och räntemarknaden kraschat.
De som är inne på bostadsmarknaden, eller aktiemarknaden, har fått se sina Egna kapital att stiga. Men om de säljer en aktie, eller en bostad, måste det finnas en köpare. Så den där förmögenheten flyttas bara runt. Det är inte så att alla rika kan sälja sina aktier och åka till Rivieran… någon måste köpa dem, och han kan INTE åka till Rivieran.
Säg att aktie- och bostadsmarknaden halveras inom de kommande 12 månader. Har rättvisa uppstått då. Har de ”rika” fått det sämre? Nej, de bor kvar i samma bostad, och äger samma aktieportfölj. Det är bara priset som ändrats. Har de fattiga fått det bättre? Nej, inte alls. Troligtvis sämre om de inte har ett jobb att gå till.
Det är ett matematiskt faktum att orättvisorna ökar under tillväxt. Om kalle har 100kr och nisse har 1000kr, så är orättvisan 900kr. Om pengarna ökar med 10%, så ökar de till 110 resp 1100 kr, orättvisan ökar till 990kr. Men det är rätt ointressant.
Men nåt har ju ändå hänt senaste åren!!!! Ja, och det kallas för utdelningar.
När räntan sjunker, så får dem belånade medelklassen mindre räntekostnader. Mer över till konsumtion. Så de har sprungit till H&M och shoppat upp pengarna. Det har blivit till vinst för H&M, som sen lett till utdelning till Perssons.
Det är alltså INTE värdena vi ska hänga upp oss på… som alla felaktigt gör.
Det är den belånade fattiga medelklassens konsumtion som lett till fler tröjor i garderoben, och utdelning och Maldiverna resor till Perssons. Båda har gynnats. Men Persson har blivit rikare. Medelklassen har fått jobb och nya tröjor. Men inga pengar. Det har mest Perssons fått.
Om värdet på bostäderna halveras, samtidigt som räntekostnaderna är fortsatt låga (kommer inte hända men som exempel här) så spelar det ingen roll att bostadsvärdena halveras. Svensson kan vara lika glad för det så länge som hon har jobb. Svenssons har efter räntekostnader samma summa att spendera varje månad. På samma sätt är Perssons inte så brydd av aktiekursen, utan hur det går för bolaget så han kan få sin utdelning.
Där har vi själva polariseringen. Kapitalägarna vs icke kapitalägare. Fast inte pga VÄRDENA, utan KASSAFLÖDENA. UTDELNINGARNA!
Sen har vissa grupper haft fina inkomstökningar, typ advokater som är inblandade i fastighetsaffärer, samtidigt som någon jobbar för industrin på landsbygden inte haft det så lätt. Orättvist är det inte. Advokaten har valt rätt väg, den andra har inte det. Men landet slits itu med de här skillnaderna. Men att straffa någon för de valt rätt väg, tror jag inte riktigt på.
Däremot har kapitalägarna tjänat mer utdelning än vad de hade gjort vid ett högre ränteläge. Visst, konsumenterna har inte gått lottlösa. De har haft jobb, och kunnat gå till HM och Elgiganten. De kunde sparat pengarna…. MEN penningpoltiken har varit riggad för att de skulle shoppa upp dem.
Personen som har problem att spara ihop till semestern för att den är 20-40% dyrare…. kan jag bara säga, många hade inte ens haft ett jobb att gå till vid en starkare krona…. och då kan man inte spara ihop till nån semester överhuvudtaget.
Perssons däremot har fått så feta utdelningar, att de inte kunnat sätta sprätt på allt, oavsett Maldiverna resor. De har kunnat spara och öka sin förmögenhet.
QE och låga räntor är inget ”påhitt”. Det är en funktion av hur världen ser ut (globaliserad, digitaliserad och med hög skuldsättning). Växer ett land med 2-3% och har 1-2% inflation så fordrar det en viss penningpolitik. Det är liksom inget påhitt. Ingves kan liksom inte säga… 5% är en bra ränta. Där bör den ligga oavsett vad. Då hamnar vi till slut i recession.
Recession når vi förr eller senare. Jag vet det eftersom det är resultatet av positiv tillväxt. Högkonja är recessionens moder. Men grunden i alla ekonomier måste väl ändå vara att skapa jobb åt så många som möjligt så de kan få en ekonomiskt hygglig situation. Vem har rätten att ta ifrån den möjligheten från folk. Många tror att Riksbanen har ett inflationsmål, men indirekt är det ett sysselsättningsmål. Det funkar så här: Riksbankens främsta uppgift är att främja tillväxt (tillväxt skapar jobb), så länge som de inte ser överhettningstendenser (kärninflation över 2%, samma som löner över 3%). DÅ måste de kyla ner ekonomin. Men utgångsläget är att vara stimulativ i jakten på 2% inflation. Där stimulativ innebär tillväxt, vilket betyder jobbskapande. Så jakten på 2% inflation är samma sak som jakten på att skapa fler jobb… eller rättare sagt skapa förutsättningar för att det ska skapas jobb. Det är inte en moraliskt felaktig modell. Lönerna drog senast 2007. Då var tillväxten tillräckligt hög, och arbetsmarknaden tillräcklit tajt. Där är vi inte ännu….. men för varje nyskapat jobb tar vi ett steg i den riktningen. Varför skulle vi medvetet starta en lågkonjunktur innan dess? För att hålla tillbaka skulduppbyggnaden. Det är en vettig tanke. Men det löser man smartare med skuldkvotstak.
Gällande valutan…. Ingves hade enkelt kunnat trycka upp den mot 8kr… men risken är påtaglig att du inte har ett jobb, och därmed ingen mellanchefslön… och då är du inte hjälpt av den starka kronan direkt. Och är det inte du som inte har jobb, så hade det garanterat varit nån annan. 1% sämre tillväxt, ger ca 50,000 färre jobb om året. 1,0-1,5% lägre ränta har gjort att vi har kunnat växa ca1% snabbare om året. You do the maths.
Tack för frågorna.
Hej.
Håller inte riktigt med om att USA står för innovation, Sydkorea, Sverige och Singapore toppar listan enligt undersökningar. Däremot känns det som amerikanska bolag är bättre på att driva och kapitalistera på sina idéer och att driva bolagen med vinst(tänk). Men det är mer en känsla jag har… 🙂
Du har rätt, jag raljerar lite. Men de stora dragen finns ju där ellerhur?
Tyskland och Japan har trots allt också lyckats försvara sin industri hyggligt, givet deras höga löneläge relativt konkurrenterna.
Men jag tycker ändå Silicon Valley är liksom idesprutan… sett till Goggle, Factbook och allt vad de heter. Visst, en och annat kommer från annat håll, men det är ju felräkningspengar i sammanhanget!
En kort fråga såhär på kvällskvisten och lite av en fortsättning på Emmas fråga. Du nämner ofta, och även här, att vi (Ingves) gör vad han bör göra och egentligen bara kan följa omvärlden. Att en låg ränta i sig egentligen bara är bra då låga räntekostnader i sig är något bra. Jag köper det resonemanget fullt ut och har väl så alltid tyckt. Jag har dock i mitt senare vuxna liv tappat förtroende för handlingskraften hos politiker och hur kortsiktig och populistisk den är, obekväma beslut och att göra det som är långsiktigt hållbart är ingen som är sugen på. Jag har började undra och gör det än idag när man skulle parera de låga räntorna för att undvika skenande tillgångapriser och överskuldsättning (risker).
Men för att runda av med min fråga nu när jag svamlar iväg med annat. Låga räntor och QE från riksbanken, inget annat val, bara att förhålla sig till omvärlden.
Men hur ser du på riskerna med låg ränta och QE som ett globalt fenomen? Det finns sällan några gratis luncher så vad är baksidan med det hela? Hur hade alternativet kunnat se ut?
Som den bittra icke-ekonom jag är känns det många gånger som att ekonomer/politiker överskattar normalläget. Vad är den långsiktigt hållbara tillväxttakten och inflationen (momentant). Är vi egentligen inget annat än en medelålders lönnfet föredetting som man fortfarande har förhoppningar ska kunna prestera milen under 40 minuter? Att gå ut med förhoppningen om det tempot och elda på för det kanske inte tar oss hela vägen. För att ta nästa steg kanske vi faktiskt behöver kliva in i ytterligare en industriell revolution. Frågan är ju dock helt klart om det är det viktigaste målet för tillfället.
Sov gott / Anton
Bra frågor, men de är komplexa med långa svar. Hoppas ok
Håller med sig ang populismen. Men för att helt korrekt vill jag ändå säga att det är inte Ingves som är populist. Han har ju varit bespottad i många år nu av både media och ekonomer, och på senare tid gemene man. Ändå håller han fast vid sin linje. Populismen i det här kommer från politikerna. De har varit sega och rädda för att införa åtgärder som gör det svårare för många att ta sig in på bostadsmarknaden, trots att syftet är gott. Dvs att få folk att inte överskuldsatta sig. De här åtgärderna har dröjt för att man inte vill stöta sig med väljarna. Det är själva definitionen av populism. Det var först när Finansen, Riksbanken och Riksgälden gemensamt gick ut och sa att nu får det f-a hända saker, som politikerna gav dem sin välsignelse….
Sen var det jävligt paradoxalt. För alla som hade kritiserat Ingves för att låg ränta ledde till överbelåning, och det var skäl nog att höja. Var sen kritiska till amorteringskraven… trots att syftet var EXAKT samma. Det fick inte jag ihop!
Uppsidan med låg räntan och QE är uppenbar. Risken är också uppenbar. Överskuldsättning. Felet i sig är inte låg ränta, utan om det saknas regleringar som begränsar utlåning.
Idag är resonemanget att ett hushåll har 4mkr i lån betalar 4,oookr/m i ränta. Om räntan hade varit högre så hade de istället bara lånat 2 mkr och betalat 4,000kr/m. Det efterfrågas av många. Jag, och Ingves, tycker att räntan ska vara låg, men utlåning ska begränsas så att hushållet bara hade kunnat låna 2mkr, och sen betalat 2,000kr/m. Det är på alla sätt bättre.
Alternativet historiskt hade inte varit en annan penningpoltik, utan ett skuldkvotstak sen 2013. Det har vi inte haft, men det är inte för sent att införa. Det bör även gälla för företag….
Skulle vi fört en annan penningpolitik med högre räntor, så hade det mesta varit sämre….. men skuldsättningnen hade varit lägre. Det hade varit bra såklart. Men skuldkvotstaket hade löst det utan att göra avkall på tillväxt och jobbskapande.
Problemet med hög skuldsättning är att när löner-inflation-räntor drar…. då stiger räntekostnaderna snabbt och sätter krokben på konjunkturen tidigare än vid lägre skuldsättning. USA är ett bra exempel på detta. 2006 hade man höjt till 5,25% styrräntan….. och det la sen grunden till recessionen. Nu har man höjt till 2,25 och systemet tuggar. Jag har räknat på det och 5,25 då motsvaras av 3,5% idag. Så baksidan av myntet är att tillväxten tillåts inte ta fart som förr i världen. Å andra sidan har globalisering och digitalilsering gjort att inflationen inte verkar vilja infinna sig även vid hög tillväxt. Det ska vi vara glada för.
Normalläge? JA vad är det.
Jag konstaterar krasst att under 50-70-talet så hade vi investeringar i miljonprogram och Egna Hems området. Det drev mycket hög tillväxt. Idag är huspriserna höga men det driver ingen tillväxt, för att husen är redan byggda. Nybyggnation är i sammanhanget peanuts jämfört med förr.
Den stora nybyggnationen i världen har skett och sker i Utvecklingsländer
Då byggde ABB, Scania etc fabriker i Sverige. Så kallade GreenField investeringar är en viktig källa till tillväxt. Sverige och väst har negativt netto av greenfield.
Utvecklingsländer har netto inföde.
Sen ska man även komma ihåg av Sveriges ekonomi är dubbelt så stor idag som för 30 år sedan. Så 2,5% tillväxt idag, adderar lika mycket som 5% i början på 90-talet.
Men stora biffen är skuldsättning, bland hushåll, stat och företag i väst. Generellt är ökad skuldsättning en driver för tillväxt. Fast den heter inte skuld i BNP snurran, utan (I)nvesteringar. Den kan aldrig bli en lika viktig faktor under åren 2000-2050..dvs nutid, som under 1950-2000 för att skulderna idag kan inte växa som då. Idag kan de bara växa med produktivitet. Eller tänk så här. Du har max lån, men du ökar din lön med 3% nästa år, så du klarar egentligen 3% till i skuld. Men hade du haft noll i skuld, då hade du kunnat låna 103%.
Så strukturellt lägre tillväxt kan vi nog vänja oss vid.
Sen en annan aspekt är kvalitet. Även om vi bara har en TV hemma, och vi har bara råd att lägga 5,000kr på den… för vi kommer inte ha råd med mer…. så kommer TV tillverkarna att vara rejält på tårna i den tuffa fajten att sälja TV. Alltså kommer TVn, trots att du bara har en och den kostar 5 lax även om 10 år…. vara så sjukt mycket bättre.
Många törstar efter en modern variant av 1950-1970 i Sverige…. jag är rädd att det är utvecklingsländernas tur den här gången, och har varit så ett tag.
Fan vilket bra och utförligt svar!
Gällande Fam Persson och alla andra rika. Dessa personer har ju med hjälp av låga räntor kunnat få YTTERLIGARE hävstång på sina pengar med ytterligare investeringar?!
Hade varit roligt att se företagstoppars löneutveckling kontra arbetare.
Vad gäller den här läraren som får lön av staten som får inkomst från skatter. Varför gick man nu ut med att höja skatt på sparande och även sa att man ska se över andra skatter?!
Just idag 20 feb 2019 är väl arbetslösheten rätt låg historiskt sett tack vare stimulanser?
Är det inte bananas att då med skatter bromsa in tillväxten?
En fråga till som jag länge har funderat på. Skulderna? Hur stora kan dom bli i världen? Hur mycket kan ett mjölkpaket kosta? Alltså, vårt system bygger kort och gott på att mjölken SKA kosta 100kr/l om 100 år med inflation på 2%/år? Eller är jag fel ute? Och tillväxt ska komma från ökad skuldsättning? Som kan bli hur stor som helst? Och räntan kan också gå hur mycket minus som helst för att kunna stimulera?!?!?! Vilket borde betyda att normallönen på ca 30 000kr ska ligga på 220 000kr om 100 år med genomsnitt 2% lönetillväxt?
Jag kan vara helt fel ute men jag försöker förstå hur världen ska se ut om 50år
Tack så hemskt mycket för att du vill dela med dig av din kunskap!!
Tänk så här istället: Bakom varje skuld finns en fordran
Så länge som lönerna stiger, så kommer vi ha inflation i vårt land. Mer eller mindre. Det är inte orimligt att en liter mjölk kostar 100kr om 100 år. Men spelar det nån roll? Det intressanta är väl hur många liter mjök man får på en snittlön idag, och om 100 år. Om man får samma så spelar inte priset på mjölken någon roll.
Vi lever i nåt som kallas för FIAT economy system. Konstigt nog vet inte många vad det är…
https://en.wikipedia.org/wiki/Fiat_money
Men enkelt kan sägas att vi lämnat guldmyntfoten bakom oss, då vi inte tyckte det var logiskt att vår tillväxt ska hämmas för att vi inte hittar en metall som finns i jorden, och som egentligen bara är värdefull för att vi bestämt oss för att den ska vara värdefull. Det är ju inte någon skillnad på en sedel egentligen, så länge som vi är överrens om att den är värd valören som står på den.
Men kort och gott, kan man säga att så länge som lönerna växer, så kommer vi att ha inflation och tillväxt, och så länge som vi har det så kommer skulderna att öka, för att det faktum att skulder skapas är egentligen pengar som skapas.
Tack för att du tar dig tiden för så utförliga svar. Jag följer dig till stor del och vet inte om det missades, men håller med kring ansvarsfördelningen mellan Ingves och våra politiker som jag syftade på som populister i det här fallet. Det är ohållbart att man inte med kraft kan kliva in med några veckors varsel och parera att utlåningen skulle till att skena till följd av låga räntor. Att det skulle ske kunde vilken byfåne som helst räkna ut, så jag antar att de flesta som borde aggregat även förstår det.. inland hade det varit vettigt med lite längre mandatperioder även om allt har baksidor. Jag blev också förvånad att amorteringskraven fick så mycket medial stryk bär de infördes.
Resonemanget att det bästa år låg ränta men att begränsa utlåningen är god och något jag gärna hade sett.
Det går väl dock inte helt att avskriva den momentana fördelen med att lånestocken ökar och att det därmed finns insitament hos vissa att låta dem sticka iväg lite för att det ska kännas bra just nu. Självfallet gör väl mycket av lånen en begränsad nytta att skjuta igång den tröga tillväxten då mycket fastnar i bostäder. Men en del sipprar säkert ut genom diverse renoveringar eller uppskrivningar av obelånade hus för inköp av ny bil.
Endast låg ränta med begränsad lånetillväxt borde inte ge lika stort utrymme för konsumtion, även om det sker med en lägra långsiktig risk.
Jag tror precis som dig att det är några andras tur den här gången. Vi kommer troligen att harva på kring den här nivån medan andra får det bättre. Och det är inte mer än rätt. De för oss goda dagarna när en arbetstimme här hemma kan köpa en arbetsvecka någon annanstans, med ett resultat att en t-shirt kan komma flygande för några kronor kommer så sakteliga försvinna.
Tack igen för ditt jobb / Anton
Vi är rörande överrens…
Precis, med skuldkvotstak hade tillväxten varit nåt lägre, men inte så mycket, då det inte är asset inflation som driver tillväxt, utan låga räntekostnader gör att vi har mer över i plånboken….
Men visst lönsamheten hos mäklare, banker och Bauhause och andra som gynnats av renoveringar och nya kök, hade kostat några tiondelar i tillväxt.
Byggboomen 2014-2017 hade vi inte heller haft och det hade kostat en del… men vill vi egentligen ha den? Vi byggde för folk som redan hade bostad eller åtminstone kunde skaffa en!!!! Nu kommer det i form av defaultade lån och kraschade aktier istället!
Det är så intressant med dessa ekonomer som tycker saker och inte sällan med en självsäkerhet som är ägnad att förvåna. Att man sedan tycker tvärtom en vecka senare verkar inte påverka ens självuppfattning det minsta, fastmer så stärker det ens aktier. Att blanda åsikter och fakta är toppen för då blir man inte ”spårbar” i efterhand.
Om man ändå försöker hålla sig till fakta en stund:
– SEK har försvagats mot CHF med en faktor på 10 sedan 70-talet. Så allt annat lika har en Stefan Johansson i Zurich fått 10x köpkraft mot mig.
– SEK:en är en av världens go-to valutor att shorta så fort det händer något det allra minsta i landet eller i världen. Vi saknar helt förtroende när det gäller och de senaste årens politik har bara förvärrat vårt ”pajasrykte” utomlands. Jag träffar ofta representanter från UK, Schweiz, Österrike mfl. och de bara ler när frågan om sveriges ledning, invandringspolitik, ekonomiska politik etc kommer upp.
– parallellt med denna relativa försvagning av köpkraften så har vi i minst en generation haft världens högsta skattetryck och detta socialistiska experiment fortgår
Det är rätt trist att bo i ett land där Palme på 70-talet kraschade den svenska andan och skapade en arme med kravmaskiner som nu leder landet och utfärdar checkar utan täckning. Att EU i övrigt inte heller har kurage att hanterar frågorna på ett riktigt sätt utan bygger upp allt högre skulder gör ju inte att vi ska vara stolta. Vi hade kunnat odla och förvaltat vår ingenjörsanda till något fantastiskt och SEK hade kunnat varit safe-heaven istället.
Det där resonemanget som alla ekonomer för om att industrin inte klarar en SEK förstärkning är fel. Det motsvarar det där med ”pissa på sig så blir det varmt…” och priset blir att vi stadigt blir allt fattigare relativt våra peers. Industrin är det enda smarta vi har kvar snart och är det något vi kan så är det att effektivisera och öka produktiviteten. Men dialogen och förtroendet mellan näringslivet och politiker saknas fortfarande som en effekt av nämnda Olof ovan.
Vår 10-åring skulle nu ha legat på strax under US10Y ca 2,0-2,5 %. Då hade det funnits utrymme att agera. Som det är nu så är vi ”caught between a rock and a hard place” med en nota som snart kommer att materialiseras i form av en byggbransch och bostaddito i tailspin. Samt en försörjningsbörda på 2,5 miljoner muslimer.
Stefan
Ja Stefan johansson i Zurich har blivit kapitalstarkare om man BARA ser till valutan ensamt. Men om man ser till total effekten, ex om han blivit av med jobbet för att hans företag inte kunde konkurrera, så är han inte så gynnad av valuta förstärkningen. Han är inte heller så gynnad om han har stora lån, och räntan hade varit avsevärt mycket högre.
Visst, Sverige är en typ av bananrepublik… men det handlar egentigen om två saker 1, vi är ett litet land med en liten valuta. Inte den första utlandet tänker på när det krisar och 2, vår export utgör en stor del av BNP, och sviker efterfrågan i omvärlden, så står vi emot sämre än länder med mindre export/BNP
Vi hade säkert kunnat förvalta vår ingenjörsanda bättre…. men de goda åren under 1950-1990 gjorde att vi idag har snittlöner på 35,000/m mot andra länders 5,000kr/m. De länderna har också flitiga ingenjörer. SAmtidigt har världen blivit globalsiserad/digitaliserad. Kinesiska löner växer med 10% om året (6% realt). En dag om 20-30 år… kan inte de heller konkurrera. Då får de hitta nya vägar. Precis som vi, Spotify, Ikea och USA, Amazon/CocaCola.
Skattetrycket är världens 3e högsta tror jag… efter Danmark/Belgien. Med det borde vi vänta oss världens 3e bästa välfärd…. det är jag inte heller säker på att vi har. Annars gullar jag tanken på en bra rättvis och gemensam välfärd.
Jag minns hur det var senast 2012-2014 när kronan stod i 8eur….. exportindustrin skrek… och det kostade tillväxt och jobb. Du vet, även de som jobbar på exportföretagen handlar sin mjölk på ICA… så det påverkar oss alla.
Vad gäller invandring och integration, så vill jag hålla det till en ekonomisk diskussion… men enkelt uttryckt kan man säga så här. Hade alla fått naturligt skapade jobb, så hade det varit grymt för tillväxten….. får ingen jobb är det helt värdelöst.
Tack för svar! Många läsare missar nog kommentarerna, du skriver ju lika mkt bra där, ändra flödet så det blir lättare åtkomligt? Kika på cornucopia tex.
Du skrev: ”Är det inte konstigt att svensk tillväxt och löneinflation snittat c2,5% senaste 10 åren, samtidigt som börs och fastighetspriser är upp långt över 10% om året. ”
Är det hållbart att det diffar så? Hört ”börsen kan inte gå upp mer än BNP-ökningen på sikt” o liknande. Helt fel?
Tack Markus, det värmer.
Börsen behöver man inte fästa så stor vikt vid. Där sker det mesta obelånat.
MEN, med fastighheter är det annorluda.
Jag driver ju tesen att det är lån+ek som sätter priset på fastigheter. Eftersom EK är beroende av en försäljning där EK+lån ingår så kan man rensa bort EK och säga förenklat att det är lån som bestämmer pris.
Så om priserna stiger med säg 10% om året, så är det samma sak som att säga att lån stiger med samma. Om lönerna samtidigt stiger med 2,5% år efter år…. ja då drar skuldkvoterna iväg skuld/inkomst.
Det är precis vad som hänt senaste 10 åren.
Det är vad som hände i USA 1997-2007.
Ingenting händer när räntekostnaderna är låga, som idag.
Men om det börjar stiga, som de gjorde i USA där FED höjde till 5,25% styrränta hösten 2006…… då blir det problem när inkomsterna är för små för att klara räntekostnaderna, eller får för stor negativ inverkan på konsumtion.
Så detta är otroligt viktiga saker
Men återigen. Ingves ska förhålla sig till tillväxt-löner-prisinflation. Om de inte pekar på överhettning, varför ska han då ta steg mot att trycka ner landets tillväxt, och därmed trycka ner jobbskapandet. Det är inte rätt.
Men om en av sidoeffekterna av det här är att skulderna ökar…. då ska politiker, genom finansinspektionen lösa det här problemet. Vllket är lätt som en plätt för dem.
Sen ska du och jag fortsätta att betala 1,000kr/m för varje lånad miljon, så att vi kan shoppa, amortera och investera upp resten. Dels för att vi mår bra av det. Dels för att det skapar jobb åt andra. Det är inte låga räntekostnader som är problemet… åtminstone inte så länge som vi inte har överhettningstendenser.
Det är skulderna som ska pressas ner, inte räntekostnaderna som ska pressas upp.
Jag köper inte ditt resonemang. Danmark har peggat sin valuta mot EUR och har högre löner samt lägre arbetslöshet än Sverige. Speciellt om man räknar bort Löfvens statssubventionerade låtsasjobb.
Danmark har praktiskt taget Euro…
De har en nollränta, vi har -0,25%
Euron är precis som kronan svag… den brukar ligga kring 1,35 mot dollarn… men ligger 20% lägre.
Hushållens skulder ligger på 280% av disp inkomst, högt precis som i Sverige
Skattetrycket är precis som i Sverige skyhögt
Tillväxten var svag förra året, kommer bli det även i år
Lönerna låga likaså.
Så för att förstå relationen Danmark-Sverige… så kan man lika gärna ta den 2-åriga realräntespreaden mellan Tyskland och Sverige… och den pekar på att Euron ska kosta ca10,50kr.
Vi har diskuterat det här med högre räntor, och andra inflationsmål tidigare. Då skrev jag bla så här, som jag aldrig fick nåt svar på:
”Jag förstår hur du menar, men måste fråga: Är det skulduppbyggnaden som stör dig, eller är det att tillväxten varit för hög?
För är det bara skulduppbyggnad så kan man angripa det genom skuldkvotstak, både för företag och hushåll, men framförallt hushåll. Då skulle inte skulderna stiga snabbare än inkomsterna oavsett vad räntan är…
Vad som hade hänt vid 0,5% inflationsmål är att man under de senaste 10 åren kraftigt fått bekämpa tillväxt och jobbskapande, för att hålla tillbaka löneinflationen, för att i slutändan nå ett mål om 0,5% inflation (vilket matchas av c1,5% löneinflation). Senaste 10 åren har det skapats ungefär 700,000 jobb. Detta hade varit en no-go i så fall.
För att hålla nere löneinflationen och nå inflationsmålet så hade man behövt hålla nere jobbskapande och tillväxt ordentligt, vilket hade krävt rätt så höga räntor, vilket gjort att folk inte kan konsumera utan måste betala ränta på sina lån. Pga av de rätt höga räntorna så hade skuldsättningen varit väsentligt lägre.
Jag vet inte om jag tycker det är så önskvärd utveckling. Jag tycker tillväxt, jobbskapande och låga räntekostnader är något bra. Baksidan har varit skulduppbyggnad, men som sagt det hade gått att lösa med skuldkvotstak och utan att röra räntan. Genom ett nytt inflationsmål så når man lägre skuldsättning, men även noll jobbskapande och sämre ekonomisk utveckling.
Om man räknar baklänges. 0,5% inflation = 1,5% löneinflation. För att nå det så kan det typ inte skapas några jobb, typ 0% vilket matchas av 1% real BNP tillväxt. Dvs så fort BNP går över 1% i tillväxttakt, så måste Riksbanken höja räntan ytterligare för att pressa ner tillväxten under 1%… annars riskerar man att inte nå målet över tid. Rent krasst kommer alltid Riksbanken köra en ganska tillväxt och jobb fientlig politik, FÖRUTOM under recessioner då de kan släppa på gasen. Men så fort man tar sig ur recession så är det tillbaks till den aggressiva åtstramningspolitiken. Lika svårt som det är att stimulera fram 2% kärninflation, uthålligt och strukturellt. Lika svårt är det att vara så pass åtstramande att man når 0,5% målet.
Ett annat problem med 0,5% mål, är om vår omvärld inte kör det. Dvs om Europa kör 2% mål som idag. Det innebär att vi hade haft höga räntor i syfte att bekämpa tillväxt, jobbskapande, löner och inflation. Medan Europa gör motsatsen. Realräntespreaden mellan oss hade stärkt kronan på ett sätt som till slut dödat vår export. Jag försöker bara säga att det är komplicerat om två länder som idkar stor handel med varandra har olika inflationsmål och kör olika penningpolitik.
Frågar du mig är jag nöjd med deras mål och politik. Vi borde bara infört skuldkvotstak för 6 år sedan när negativ styrräntan infördes, som egentligen sabbade lånelöfteskalkylerna och tillät folk att ta alldeles för stora lån. Men det var ingen som brydde sig, mer än Ingves, för att alla var så upptagna med att glädjas över prisuppgången (som kommer av större lånelöften) som medför att låntagarnas Eget kapital ökade kraftigt. Ett Eget kapital som man egentligen borde skita i och istället fundera på varför lånen är större än någonsin.”
https://kortsikt.com/2019/01/25/snart-helg-4/#comment-8849
Jag hade varit nöjd om vår SEK hade varit på samma nivå mot EUR som när vi hade folkomröstningen. Enligt min mening smart penningpolitik att ha en valutapegg som ger en stabil valutakurs mot sina grannländer. Både privatpersoner och företag tjänar i längden på stabilitet istället för en valuta som beter sig som en skadeskjuten kråka och alla internationella investerare ser som skräp.
Den felaktiga penningpolitiken har förstört det förtroende för SEK som byggdes upp igen efter 90-talskrisen.
Håller med, en stabil valuta hade varit bra.
Men det tycker Riksbanken också. Senast idag sa Martin Floden att kronans utveckling inte var önskvärd.
Jag vet att de vill ha den kring 9-10kr. Därför lär de höja i höst
Samtidigt ska situationen inte överdrivas….
Varför slog resandet rekord i julas?
Exportsektorn säger inte ett pip… de brukar gnälla så fort de får problem hos kunden med för stark valuta
Dvs ex från bägge sidor pekar inte på nån kris
Återigen, skulle Ingves höja 1% imorrn så skulle kronan stärkas med 10%. Samtidigt skulle räntekostnaderna öka med 43mdr. Jag vet vad jag tror är bäst för Sverige
Jag har läst denna blogg med stort intresse i ca 1-2 år, och efter dagens inlägg och kommentarer kan jag OMÖJLIGEN hålla emot längre: —Tack för ett fantastiskt och generöst arbete, med pedagogiska förklaringar och alltid intressant innehåll. Grymt bra jobbat!
Tack Jonas, det var kul att höra!!! Alltid roligt att skriva när man får se positiv feedback.
Ska inte fråga mer, bättre du skriver fler inlägg!
Ett önskemål om tema på blogginlägg: ”hur ser tillgångssidan ut” Alltså det pratas om skulder o skuldsättning o skuldbubbla överallt. Men skuld är ju nån annans tillgång. Den andra sidan nämns liksom sällan.
Vad innebär minusränta för den andra sidan? Vilka är aktörerna? Vad innebär räntehöjning för Nordea, bu eller bä eller neutralt? Vilka är det som står med nitlotter när överskuldsättning resulterar i uteblivna betalningar? I vilken ordning faller brickorna? Hoist först Handelsbanken sist? Osv!
O kanske kommentera citat som ”skulder inom landet i egen valuta är inga problem”.
Önskemål alltså, skriv vad du vill, blir nog ofta bäst om man skriver om det man själv vill skriva om!
No worries, jag älskar frågor och funderingar…
För det första tycker jag uttrycket ”bakom varje skuld finns en tillgång” är lite slitet. Det borde revideras till bakom varje skuld finns en fordran…
Jag menar ta nisch bankerna… de emiterar obligationer och lånar ut pengarna till folks privatkonsumtion. Som obligationsägare har du knappast en tillgång att inkassera, men väl en fordran på låntagaren. Be till gudarna att han har ett jobb.
Längre upp i hierarkin har du bostadsobligationer. De har förvisso en kåk i botten, men om man lånat ut 100 och den är värd 50 så är det ju inte så kul. En saker är säker… när den typen av obligationer börjar strula, då är säkerheterna värda det man hoppas de ska vara värda…
Sen har vi statspapper. Inte där heller finns en tillgång. Det är ju inte så att vi kan lämna bort Gotland i händelse av en default. Nej återigen är det en fordran, denna gång på skattebetalarna.
Det fina med statspapper, jämfört med andra skuldebrev är två saker:
1, att betala skatt är inte frivilligt. Det är inte ens en förhandling. Behöver staten pengar för att tillgodose sina finansiärer, så kan de i princip beskatta sin befolkning. Volvo kan ju inte direkt tvinga sina kunder att köpa lastbilar så att de får loss pengar till sina finansiärer
2, En stat som lånar upp i egen valuta, som ex Sverige, kan i rent teknisk mening aldrig få problem med vare sig solvens eller likviditet, så länge som de har en sedelpress i källaren. Utnyttjas detta felaktigt kan de få stora problem.. men aldrig med solvens eller likviditet. Skulder kan ALLTID betalas.
Detta sagt, skulder och tillgångar är rätt ointressant. Varför fokuserar en bank på din betalningsförmåga? För att de vill att du ska kunna sköta din skuld. Banker vill inte bli sittande med en massa hus på balansräkningen, som ett resultat av defaultade låntagare.
När vi kokar ner det så handlar det om en enda sak. Skulder mot inkomster. De får inte vara för höga utan måste både klara ränteuppgångar och inkomstbortfall.
Jag tror Sverige är i riskzonen, tyvärr.