I veckan som kommer så fokuserar jag på Philly Fed och Empire NY FED. Men även CPI data från Sverige och USA, NAHB index och en dos Kina data ska bi intressant. Rent tekniskt är jag nervös. Har marknaden gått klart nu, och det är dags för en ny vända ner, som på lite sikt tar oss till Maj low nivåer. Tittar man på CNY så känns inte det omöjligt. Jag tänker så här: Jag har hellre hedgat portföljen för nedgång, eller tagit upp kassan, som jag sen är beredd att stoppa tillbaka i marknaden, dvs stänga hedgen med förlust, eller köpa in mig i marknaden högre upp, än tvärtom. Dax och Stoxx ser verkligen bedrövliga ut, vilket inte är så konstigt då är 1, den största förloraren på handelskriget mellan USA och Kina och 2, penningpolitiken är i princip verkningslös.
Jag har en öppen fråga till Ingves, och alla andra som känner sig träffade.
I EN VÄRLD SOM PRÄGLAS AV GLOBALISERING OCH DIGITALISERING, GARANTERAR DET LÅGA RÄNTOR PÅ LÅNG SIKT?
Grejen är att jag inte har svaren, men jag börjar bli tveksam. Jag är nämligen skolad enligt följande:
Någonstans långt uppe i högkonjunkturen blir arbetsmarknaden tillräckligt tajt, företagen tjänar gott om pengar, och tillväxt och sentiment är på topp att det blir arbetstagarens marknad, mot normalt sett arbetsgivarens marknad. Lönerna börjar röra på sig. Företag som är rationella och vinstfokuserade höjer priserna på sina varor och tjänster för att kompensera för de stigande lönekostnaderna och skydda vinsterna. Priserna stiger, inflationen stiger, centralbanker noterar utvecklingen och flaggar för räntehöjningar, marknadsräntorna stiger. Räntekostnaderna stiger för alla belånade, vilket tvingar ner konsumtion och investeringar och ekonomin kyls av. Jag tror fortfarande på detta, då det är 1, logiskt och 2, ännu inte motbevisat
Men det finns ett alternativt synsätt:
Jag träffar och pratar med många företag, och de flesta skvallrar om hur svårt det är att höja priserna. Antingen vill man växa genom att sälja MER i volym, för att underliggande marknad är god. Eller för att man gör nåt bättre än konkurrenten och tar marknadsandelar. Men vinsttillväxt kommer nästan alltid som ett resultat av ökade volymer, och bättre kostnadskontroll/effektivitet. Att höja priserna, det verkar vara svårt. Anledningen verkar just vara globalisering och digitalisering. Konkurrensen är tuff och den är global, och det är svinenkelt för en kund att hitta bästa pris.
Säg att vi får ett läge där lönerna börjar stiga, som jag beskrev ovan. MEN, i detta läge klarar inte företag rent generellt att höja priserna för att kompensera för kostnadsökningen. Vad händer då i förlängningen? Ja först sjunker vinsterna, varpå företagen ser över sina kostnader. Man drar ner på nyanställningar alternativt skickar hem en eller annan, och fördelar arbetsuppgifterna på övriga. Hur tror ni nästa lönesamtal ser ut då? Jag tror löneinflationen går tillbaks, och med den återhämtar sig vinsterna igen…. och så håller det på så fram och tillbaka, fast med en stor skillnad. Priserna höjs aldrig eller lite. Inflationen tar aldrig fart. Räntorna tar aldrig fart.
Konkurrensläget, digitaliseringen och globaliseringen garanterar att löneökningarna aldrig får fotfäste, och därmed får vi inte heller någon inflation, och därmed garanteras låga räntor. Beviset skulle vara företagens beteende idag och senaste åren. De säger att det är mycket svårt att höja priserna. Sälj mer och var effektivare är modellen a la 2019. Samtidigt skulle man kunna slå hål på det här argumentet genom att säga att ekonomin ännu inte nåt ett tillstånd där lönerna faktiskt lyfter, och att det fortfarande är fullt möjligt.
Lönerna i Sverige taktar kring 2,5%. För att företagen ska bibehålla vinsterna så behöver de öka priserna med ca 1,5%. Det är också där inflationen ligger. I USA ligger lönetakten på 2,7-3,2%. Inflationen ligger på ca 1,6%. I Europa ligger lönerna på cirka 2%, och inflationen på 1%. Trots ett decennium av starka år, rätt svaga år och mellanår. Starkt jobbskapande vissa år, och lite lugnare vissa andra, så har inte lönerna tagit fart, och därmed inte prisökningarna, och därmed inte inflation och räntor. Trots höga skulder på många håll, så tyngs vi inte av höga räntekostnader då räntorna är så låga överallt. Det är också därför vi inte har haft recession på 10 år. Skulle räntorna farit iväg med alla de här skulderna, så hade vi till slut hamnat i recession. Men det gör vi inte… utan vi tuggar på. Ingen superkonjunktur direkt. Västvärlden har vuxit med c2% om året…. och om det visar sig att lönerna inte tar fart närmaste 10 åren, så är det alltså väldigt troligt att kommande 10 år kommer bli ungefär som de senaste 10 åren. Det är det nog inte många som räknat med? Inte jag heller…. men det går inte att utesluta. Debatten är värd att föra i alla fall!
Några kritiker skulle nog vara snabba att påstå att vi visst har inflation i Sverige. Att man mäter det fel. Visst jag vet också om att Gevalia lägger 400g kaffe i förpackningen istället för 500g som tidigare och tar samma pris, och detta är inflation. Men aggregerat är jag helt säker på att inflationen är låg. Både här och i resten av världen. Beviset är följande. Vi vet vad lönerna ligger på. Där mäter man inte fel. Om prishöjningarna egentligen var jättestora som vissa påstår, och vi vet att lönerna är där dem är så borde vinst tillväxten senaste 10 åren varit mycket större än vad den varit. Är det också prisökningar som driver Försäljning och inte Volym, så borde bruttovinstmarginalerna också varit stigande. Men det är dem inte. Nej oavsett var jag tittar så ser jag samma mönster. Aggregerat rätt låg försäljningstillväxt, in line med nominell BNP. Där försäljningstillväxten kommer ur volymökningar, och inte prisökningar. Där lönerna hållit tillbaka, tillsammans med lägre räntekostnader på skuld samt skatt. Detta har utmynnat i de vinstökningar vi sett. Inte prisökningar…. och det är vad KPI datan i de flesta länder har visat också. Brister med mätmetoder eller inte.
Såg att Sampos gamla VD var ute och pratade om att Sverige behöver införa negativa räntor på sparkonton, för att försvara lönsamheten.
https://www.di.se/nyheter/nordeas-storagare-kunder-maste-betala-for-insattningar/
Det är ju b-s. Så här funkar det. Inlånade pengar till noll ränta placeras i marknaden till Stibor, som är negativ. Alltså har de en kostnad. Det är riktigt. MEN denna kostnaden kompenserar de på utlånade pengar, som de dessutom lånar upp till negativ ränta, dvs de får betalt för att låna upp pengar, som de sedan lånar ut och tjänar ytterligare pengar på. Summan av kardemumman kallas för räntenetto, och det för den svenska banksektorn är på en bra nivå. Visst skulle till och med säga lite för hög. Så resultatet av negativa räntor är faktiskt att utlåningsräntorna blir lite högre, just för att kompensera för kostnaden för inlånade pengar. Det är ju lite synd för att en av målen med låga räntor är att minimera räntekostnaderna på lån, så att vi kan konsumera på annat och driva tillväxt och jobb. Detta vet Ingves om, och det är också därför jag har sagt att han kan höja från negativa till noll ränta. Anledningen att vi har negativa räntor och inte noll räntor har inte heller varit för att driva ner räntekostnaderna på lån, för då hade man lika gärna kunnat ligga kvar på noll i styrränta, utan att hålla kronan svag mot euron genom räntespreaden. Eftersom kronan är så svag så kan Ingves kosta på sig att höja till noll. Inverkan på lånen blir liten, då Stibor också kommer röra sig mot noll och därmed kommer bankernas kostnad för inlånade pengar gå till noll, och därmed skulle man kunna fortsätta att erbjuda noll i ränta på inlånade medel. Kommer det att kosta pengar att låna in till bankerna så tror jag att hushållen tar ut pengarna och sätter in dem i nischbanker och andra ställen som erbjuder ränta. Problemet är att de i sin tur lånar ut pengar till högre risk. Ingen risk som märks i normala tider, men som märks om det blir recession, och då kommer kreditförlusterna. Visst, då har vi den statliga insättargarantin, men är det så vi vill ha det. Att staten går in och kompenserar med skattemedel till dem, där det underliggande problemet har varit oansvarig utlåning i form av blancolån, till folk som sen får betalningssvårigheter när de blir av med jobbet. Det är ingen bra lösning. Det vet Ingves om. Nollränta på inlåningskonton är bra, och det måste bibehållas. Antingen får Ingves höja räntan så bankerna slipper kostnaderna, eller får de fortsätta som idag med att kompenserar detta genom högre räntor på utlånade pengar.
/Jonas
Kortsikt's Blog 
Jag är en tung investerare i den svenska fastighetsmarknaden och jag vill påstå att det ALDRIG sett ljusare ut idag än någonsin tidigare. Fastighetsmarknaden är den STORA vinnaren på negativa räntor.
Svenska 10-åringen handlas nu till -0.25 %. Inflationen ligger på 1.5 % och garanterar hyreshöjningar kring samma siffra år ut och år in. Skulderna äts bokstavligen talat upp av en inflation som överstiger räntekostnaden.
Fina fastigheter handlas fortfarande till en direktavkastning om 5 %. Köper du idag en fastighet uthyrd till offentlig/skattefinansierad verksamhet på ett 10-årskontrakt får du idag en direktavkastning om 5 % om året även du inte belånar fastigheten! Tar du lån på 60 % så har du en garanterad direktavkastning på 10 % om året i 10 år på din investering efter avdrag för räntekostnader. På det tillkommer värdeökningar i fastigheten under 10 års tid.
I Tyskland handlas 30-åringen till negativ ränta.
Jag tror på fullt allvar att avkastningskraven i de svenska fastighetsbolagen skall halveras. Varför köpa svenska 10-åringen till -0,25 % när pensionsfonderna kan köpa fastigheter med 10 års-kontrakt till stabila hyresgäster och få en garanterad direktavkastning om 5 % även vid 0 % belåning?
Sitter bolaget på en belåning om 60 % innebär en halverad direktavkastning ett ökat substansvärde om 250 % som lär realiserar under ett par år framöver.
Jag tror du har rätt….
Grejen är väl att marknaden inte fullt ut tror på att styrräntor världen över kan ligga kvar på de här nivåerna på lång sikt. Något man har trott länge. Det är också därför som jag vill få igång en djupare smartare diskussion huruvida räntorna kommer vara låga länge, eller vi till slut når en nivå i världsekonomin där lönerna börjar stiga, och med dem priserna, inflation och räntor….
Hittills har många haft fel länge. Att något har pågått länge, eller att många har haft fel länge, är ju ingen garanti för att det kommer att fortsätta vara så framöver. Bara att vi behöver inse att vi har haft fel, och fråga oss varför vi har haft fel, och om de här krafterna kommer fortsätta att verka för låga räntor. Inte bara nästa år eller så, utan kanske kommande decennium.
Tack för ännu ett bra imlägg din blogg är grymt läsvärd. Väntar redan på nästa inlägg.😊
Vad kul att du gillar!
Om hela världen skulle börja ta fasta vid teorin om att de låga räntorna kommer att bestå så är börsen extremt billig på dagens nivåer väl?
Det snabba och enkla svaret är JA. Det skrivs en hel del på ämnet just nu…. men analysen är inte fullständig.
Tittar man på S&P500 handlades den länge kring ett snitt kring PE16. Tror du det var en slump?
Nej, för bygger man en förenklad DCF modell där man utgår från långa riskfria räntan pre-Lehman, normal riskpremie på c3%, och den vinsttillväxt som rådde då, cirka 8-9%, så landade man i att marknaden skulle handlas i snitt på PE16.
Tar man samma värden idag, fast drar ner riskfria räntan, säg till 0%, så drar det motiverade PE-talet mot 30. Det är detta många tänker på idag.
Men de missar en faktor….. vinsttillväxt!!! Är det rimligt att tro att bolagsvinsterna ska stiga med 9% om året närmaste 10 åren? Samtidigt som långräntorna är extremt låga? Nej det är faktiskt ett motsatsförhållande.
Vinsttillväxt styrs på lång sikt, säg en 10 års period av de samlades bolagens försäljningstillväxt. Försäljningstillväxten att tajt sammankopplad med Nominell BNP tillväxt.
Så när vi säger att räntorna kommer vara låga länge, så är det samma sak som att säga att inflationen kommer vara låg länge. Så redan där vet vi att nominell BNP kommer vara lägre än vad de varit pre Lehman. Den reala delen? Ja redan nu har vi ju sett att real BNP senaste 10 åren i OECD länderna varit väsentligt lägre än under 1989-2009. Så det här antagandet om låga räntor, går hand i hand med lägre nominell bnp tillväxt. De kan inte uthålligt gå åt varsitt håll. Alltså måste vi anta att har vi låga räntor närmaste 10 åren, så måste vi också ha strukturellt lägre nominell tillväxt, och har vi det så måste aggregerad Försäljningstillväxt vara lägre än tidigare, och då kommer även vinsttillväxten vara det.
Om vi för enkelhet antar att nominell tillväxt i OECD fortsätter att ligga på samma nivå som senaste 10 åren, dvs c3,5% (1,5% inflation + 2% realt) så är det lite mer än hälften vad den låg på pre-Lehman. Om vi antar att vinsterna följer samma mönster så borde den årliga vinsttillväxten närmaste 10 åren landa kring 5% mot 8-9% tidigare.
Stoppar du in 5% i DCF kalkylen, istället för 9%, då gäller inte PE30 längre, då trillar det ner mot PE kring 18-19.
Så för att konkludera, JA, om man tror på låga räntor längre så motiverar det högre värdering än tidigare. Men samtidigt måste också vinsttillväxten på lång sikt bli lägre, och det motiverar en lägre värdering. Summan av kardemumman är att normal värderingen borde kunna bli något högre än tidigare, typ PE 19 mot PE 16, men inte mer.
Kom också ihåg att det där med normal värdering, är också oftast något man bara ”passerar” på vägen upp, i spåren av euforism, eller på vägen ner, i spåren av skräck och oro. Men visst, 10 år senare går det säkert att se hur medelvärderingen letat sig uppåt.
Den första stora grejen är då egentligen, ”när kommer marknaden börjar tycka att PE 16 inte normalt, utan billigt”. Det är den rörelsen du vill fånga.
Nu när vi har handelsoro så spelar ovan NOLL roll…. men skulle den släppa och marknaden börjar dra, fast där marknaden trots optimismen samtidigt börjar ta till sig ”låga räntor länge”…. då kan den här trejden bli verklighet!
Varför påstår du att Ingves bryr sig om valutan när han vid flera gånger dementerat det?
Han pratar med bönder på bönders vis…
Dvs, Nej han bryr sig inte om kronan på det sättet man gör när man har en fast växelkursregim. Vilket vi hade innan 1992. Han bryr sig om inflation.
Men han bryr sig om kronans inverkan på inflation där kopplingen är följande:
Expansiv penningpolitik rel penningpolitiken hos våra handelspartners (ECB)
Ger
Svag krona
Som ger
Allt annat lika starkare handelsnetto (än vid stark krona)
Som ger
Högre bnp tillväxt
Som ger
Jobbskapande
Som ger
Tajtare arbetsmarknad
Som ger (tillsammans med tillväxt)
Stigande löner
Som ger
Företag som kompenserar högre löner med höjda priser
Som ger
INFLATION
Men Ingves har sagt att den här effekten är försumbar om kronan står i 11kr vs 10kr…. och därför skulle han inte ha nåt emot att höja även om det innebär kronförstärknibg.
Hade kronan stått i 9,50 hade han aldrig höjt….
ja han bryr sig bara om en sak och det är sin inflation och med det sagt skulle han offra kronan helt bara för att uppnå den. Målet är så jävla ensidigt och korkat. vi införde inflationsmålet en gång i tiden för att vi INTE skulle devalvera mera och göra svensken fattigare. Nu DEVALVERAR vi för att uppnå KPI 2% istället. Kolla PPI siffran är mer inline med den RIKTIGA inflationen. Riksbanken: ”Vårt arbete handlar om att ge ut pengar och se till att de behåller sitt värde över tiden.” . Riksbanken har för länge sedan skjutit in Sverige i en extrem skuldsättning och ett djupt beroende av ständiga negativa realräntor. Vi kommer aldrig härifrån utan långvarig kris.herregud vi kan inte höja 0.25 någonstans i världen utom USA då utan att döda vår tillväxt. Gillar hur du ändå försöker se någon logik i det här. När kronan står i 11+ så kommer folk iaf få nog tror jag eller iaf fatta att något är fel och då kanske vi får stopp på det här jävla KPI måttet. Och du verkar tro att du vet vad han tänker och att han är steget före alltid. Jag skulle inte vara så säker
Jag tror mig i alla fall förstå hur han tänker…
Jag förstår om många tycker inflationsmålet verkar vara trubbigt, dåligt och otidsenligt. Rent utav korkat.
Men vare sig för Ingves, eller för mig är det ”bara” ett inflationsmål. Man skulle lika gärna kunna döpa om det till ett ”tillväxt och jobbskapar mål”
Inflation i sig har inget egenvärde. Logiken är följande:
När det är tillväxt i en ekonomi skapas jobb, när det varit tillräckligt hög tillväxt tillräckligt länge, så har det skapats så pass många jobb att arbetsmarknaden börjar bli tajt. När den marknaden är tajt, i kombination med hög tillväxt, brukar det utmynna i stigande löner. Logiken är företagen har mycket att göra och vill satsa. Alla är optimistiska. Men när arbetsmarknaden är tajt så går det inte att hitta personal utan att locka över den från andra företag. Då måste man betala bättra. Men är okej med detta för att ekonomin växer och läget är optimistiskt. Man tror helt enkelt man kommer sälja så pass mycket mer att det kompenserar för lite högre lönen. Men löneuppgångarna börjar successivt sprida sig till övrig personal och vips är löneinflationen generell. Företag, som inte vill se sina vinster sjunka, höjer priserna. Vi får inflation. Då inser en centralbank att det börjar bli läge att höja räntorna och kyla ner ekonomin så att man inte får en spiral av stigande löner, inflation och tillväxt, som till slut landar i krasch och recession.
Men som läget är nu har vi inte den överhettningen, då inflationen är på 1,5%, vilket alltså lirar med lönerna som stiger med 2,5%. Bland den lägsta nivån någonsin.
Visst, det finns ett tiotal externa faktorer som troligtvis har inverkan på lönerna. Jag har skrivit mycket om det. Men lönerna är låga, och därmed inflationen.
Att i det läget säga, skit i inflation. Höj räntorna, höj räntekostnaderna hos alla belånade, och tvinga dem till minskad konsumtion och investeringar, vilket slår mot tillväxt, och därmed jobbskapande…. det är tveksamt.
Att säga att inflationsmåttet är galet, och att man bör höja räntorna, blir då som att säga ”skit i att skapa förutsättningar för jobbskapande. Det skulle kunna skapas 100,000 nya jobb i Sverige under ett år. Men vi höjer räntorna på ett sätt så att det inte skapas några alls”. För mig är det orimligt, om inte ekonomin är på väg att överhettas, något som ändå leder till recession och stigande arbetslöshet.
Jag håller också med om att penningpolitiken skapar överbelåning på sina håll….. det är baksidan av myntet. Någon som Ingves tjatat om i 4-5 år nu. Vet du vad skuldkvotstak är? Med ett sånt hade man kunnat lösa den knuten utan att höja räntekostnaderna för alla. Problemet är ju inte att vi betalar låga räntor, utan tar stora lån. Med skuldkvotstak hade man kunnat tvinga folk att inte ta för stora lån…. räntekostnaderna hade fortsatt att vara små.
Sen är det många som är arga över den svaga kronan…. men om det leder till lite större export, och lite mindre import än om den stått i 9kr, så är det enligt mig något bra. Import gynnar ett annat lands tillväxt, ett annat lands jobbskapande. Export gynnar vårt land. Man har pratat om Svemester i sommar, att svenskar semestrar hemma. Vad är bäst för svensk ekonomi, att vi semestrar hemma, eller Italien? Faktum är att rätt många svenskar semestrar i Italien. De kanske kan göra det för att det har ett välbetalt jobb, kanske ett jobb inom svensk turistnäring som slagit mynt av Svemester. Det är inte alltid svart och vitt och man måste förstå nettoeffekterna, som inte alltid är kvantifierbara. Jag hävdar bestämt att hade Ingves höjt räntan som tagit kronan till 8kr mot euron så hade den importerade ölen blivit rejält mycket biligare, men många svenskar hade inte haft råd att köpa den ändå, för svensk ekonomi hade varit så mycket sämre att en stor del av jobbskapandet hade uteblivit. Bättre att ha ett jobb och kunna köpa en BMW för 400,000kr, än att vara arbetslös och inte kunna köpa en BMW för 340,000kr.
Slutligen, jag tror inte han ligger steget före. Jag tror han tycker handelsbråkets utveckling, och europas inbromsning är riktigt besvärliga saker.
Helst tror jag han vill se en upplösning av handelsbråket, Europas tillväxt repar sig mot 2%, Svenskt tillväxt likaså, lönerna rör sig från 2,5 till 3 pga av starkare konjunktur i Sverige, inflationen som sakterliga rör sig mot 2%, att han höjer med 25 punkter i december, och planerar för ytterligare en höjning till nästa år, och att finansinspektionen inför ytterligare regleringar som gör att enskilda hushåll inte kan överskuldsätta sig…. och att kronan stärks mot 10kr och stannar där, och att svensk export ändå går hyfsat för att det egentligen handlar mer om ett starkt Asien och Europa, än om kronan står i 10,70 eller 10kr… även om den lilla skillnaden kan vara viktig just nu när man säljer till en kund som Tyskland vars årlig tillväxttakt, just nu, ligger på strax över 0%.
Men det är vad jag tror… jag känner inte Ingves.
Är inte felet egentligen så enkelt som att man applicerar gamla ekonomiska teorier och verktyg på en ny marknadssituation med globalisering och digitalisering där dessa inte längre är relevanta?
Det visar ju sig bl.a. genom att i princip inget västeuropeiskt land lyckats upprätthålla en stadigvarande inflation över två procent. Detta trots högkonjunktur, negativa räntor och i Sveriges fall en kraftigt deprecierad valuta. Kanske är den samhällsekonomiskt bästa inflationsnivån numera istället en procent och en styrränta som sätts efter detta som mål. Man skulle kunna tro att det är kris i EU vars inflation ligger runt enprocentsnivån men tar man sig till kontinenten finner man mer positiva och välmående innevånare än här hemma där inflationen nästan ligger en procentenhet högre. Ingves tro på att en negativ ränta med hög inflation och deprecierad valuta skapar någon form av lyckorus hos de stora medborgarlagren som genast börjar konsumera ohejdat känns overklig.
Men verkligen så är det… många ekonomiska modeller, som tidigare varit allmänt vedertagna, har visat sig inte fungera och sedan förkastats… och sen glöms de bort och den akademiska världen är inte alltid så självkritisk. Men det är ju inte bara ekonomi. Herregud, vi har ju lobotomerat människor tidigare, och det anses vara hur bra som helst. Samtidigt har jag många gånger varit med om motsatsen. Dvs man pratar om att det är ”nya tider”, nya förutsättningar, och det gamla gäller inte längre. ”det är annorlunda den här gången” begreppet har kostat mycket pengar genom åren. Så det är svårt att vara tvärsäker på endera håll.
Njae, din jämförelse mellan Europa och Sverige haltar. Euron har försvagats mot dollarn med c10% sedan 2018, och kronan c20% mot dollarn. 10% skillnad, och det skulle alltså vara så att Europeerna mår prima liv, samtidigt som vi i Sverige mår dåligt och är helt på dekis på grund av den 10% skillnaden….. det köper inte jag. I Europa ligger Arbetslösheten på 7,5%. Sverige 6,7%. Jämnt skägg skulle jag säga. Europa är också lyft av Tyskland. Det är många länder där arbetslösheten ligger på över 10%… och där ungdomsarbetslösheten ligger på långt över 20%. Jag vet inte om de här länderna skulle stämma in i kören att dem mår så bra, och ekonomin skulle gott kunna kylas ner en del, och därmed dra ner på jobbskapandet. Tvärtom tror jag de törstar efter fler jobb. Totalt sett är situationen sämre i Europa än i Sverige, och ser man sedan Lehman så har Sverige vuxit snabbare än Europa och därmed skapat fler jobb. Då ska också lägga till att Europa under samma period ökat sin statsskuld från c70% till över 100%. Medan Svenska statskulden har krympt. Dvs Europa har vuxit mha budgetunderkott. Det har inte vi. Det handlar ju ytterst om att de hade Eurokrisen, med ett antal PIIGS länder som överbelånat sig. För svensk del hade vi vår stora kris i början av 90-talet. Persson och Reinfeldt har sedan inte schabblat bort statsfinanserna och därför kunde vi möta både Lehman kris och Eurokris ganska väl rustade.
Du har nämnt flera gånger tidigare att du anser att inflationsmålet ska sänkas till 1% och jag har svarat samma varje gång, men du har inte bemött mina argument. Nämligen, om man vill uppnå 1% inflation, så är det samma sak som att man vill uppnå 2% lönetillväxt, av det enkla skälet att företagen aggregerat kommer att behöva höja priserna med c1% för att kompensera för en löneökning om 2%. Om man ser historiskt så är 2% lönetillväxt väldigt lågt och den otajtheten som måste finnas på arbetsmarknaden kommer att ligga på en arbetslöshet om 10% i kombination med mycket låg tillväxt, jag skulle säga högst 1%. Blir tillväxten högre än så, samtidigt som arbetslösheten glider ner så kommer lönerna att börja röra sig uppåt, och med fördröjning dra med sig inflation. Så med ett inflaltionsmål på 1% så måste Riksbanken satsa på tillväxt på c1% och en arbetslöshet på minst 10%. Så fort det blir bättre än så måste de slå till med stora hammaren och döda tillväxten och trycka upp arbetslösheten. Jag tror inte svenska folket vill ha en Riksbank som arbetar på det här sättet.
Verkar inte gå att svara direkt på din kommentar så jag skriver så här. Jag vet vad inflation, hur det skapas var det kommer ifrån vi behöver inte mantra det. Utan mäts KPI det på rätt sätt. Får något i korgen inflation så tar vi bort det. Alla nya sätt att beräkna KPI ger alltid längre och längre siffra, hur?
Skuldkvottak ja jättebra ide men varför om jag var politiker idag tillåta det? Gör jag det får jag arga väljare och jag har fi som är på min sidan. Visst Ingves har påpekat detta men vad har han aktivt gjort? Inte ett skit det är lätt att gå ut och snacka. Snälla kom inte tillbaka med att det inte är hans jobb. Det är lika mycket hans jobb som fi:s men vem tror du slickar mest politikernas röv och inte bryr sig? Det kunde först ett samtal mellan alla dem 3 där han förklarar vad en räntesänknings skulle innebära för tillgångarna och att det i det långa loppet skulle gynna alla om landet inte var så belånat.
Slutligen vad är det vi har åstadkommit med allt detta? Skuldsatt alla till max och nåt en punk det vi inte kan återvända längre. Och det tycker du är en lösning? Och på allt så ska vi börja igen nu med ECB i täten. Vi har blivit beroende av stimulanser vilket kommer döda valutorna. För att vi jagar inflation utan att ifrågasätta om vi gör det på rätt sätt. Gå bara ut på stan och kolla vad den verkliga inflationen är.
Finns stora brister i att mäta inflationen över hela världen. Helt klart! Att de tar bort allt som visar inflation stämmer inte. De tar bort både och, syftet är att korgen ska återspegla vårt konsumtionsmönster idag… jag har länge hävdat att man borde skrota inflationsmåttet, och använda lönerna istället.
tänk så här:
Det finns 100 pers som tjänar 1kr om året. Den totala lönesumman är 100kr. Det finns ett företag som har en försäljning på 105kr. Vinst 5 kr.
Men från ett år till ett annat så händer följande. En person anställs. Lönerna höjs från 1kr till 1,10kr. Total lön i ekonomin 101 X 1,10=111,10kr.
Om inte företaget höjer priserna så kommer det göra en förlust på 6,10kr. Fortsätter han så går företaget i konkurrs. Alltså kommer han fortsätta vilja tjäna 5kr, men då måste han höja priserna till 111,10+5=116,10kr.
Prishöjningen är 116,10 / 105 =10,57%
Löneunderlaget är 111,10/100=11,1%
Bara lönen i sig ökade 1,10 / 1 =10%
Över tid kommer det finns en koppling mellan löner och prisökningar i ekonomin. Företagen kommer heller inte kunna öka sin försäljning om inte löneunderlaget där ute växer.
I Sverige har lönerna taktat c2,5% en tid. Detta lirar med en kärninflation om c1,5%.
Anledningen till att centralbanker inte använder lönemåttet är att det inte riktigt fångar exportens påverkan på priser (som alltså är kopplad till utländska löner i slutändan) och staten som konsument. Även Investeringar kan driva inflation. Därför har man velat utveckla inflationsmåttet istället. Men det har så stora brister att jag tycker att lönemåttet är att föredra.
Skuldkvotstak. Varför ska inte politiker agera i samhällets bästa intresse? Även om det ger sura väljare. Göran Persson städade upp i svensk ekonomi efter 90-tals kraschen. Det var inte så populärt….. men nödvändigt. Ingves kan inte införa ett skuldkvotstak.
Mitt tips är att göra finansinspektionen nästan lika oberoende som Riksbanken. Då kan tjänstemännen agera där utan populistiska politkers inblandning.
Varför ska Ingves höja räntan, sabba jobbskapandet och tillväxt i en ekonomi som inte överhettas, för att bromsa skuldsättning, när Finansinspektionen har verktygen att göra det…. utan att det sabbar tillväxt och jobbskapande.
Döda valutorna? Valutorna är totalt sett ett nollsummespel… ALLA kan inte dödas, någon el några måste vara vinnare.
Vi jagar inte inflation…. vi jagar fler jobb och tillväxt, så att vi alla får det bättre. Fungerar det så visar sig inflationen till slut, för att arbetsmarknaden är tillräckligt tajt och konjunkturen tillräckligt god.
Folk som är kritiska till Ingves förstår inte att de dem vill ha är en ekonomin som skapar 25,000 jobb istället för 100,000jobb. För det är konsekvenserna. På andra sidan myntet har vi vissa som överskuldsätter sig. Det hade vi enkelt kunnat lösa med skuldkvotstak.
I ovan replik där du talar om svemester så verkar det som att du tycker att det är bra att kronan försvagas så att svensk industri förblir konkurrenskraftig. Är det verkligen ett föredöme? Är det rimligt att alla länder krigar med valutor för att hålla sig handelskraftiga eller är det bättre att man genom innovation och effektiviseringar inom industrin håller sig handelskraftig? Jag tycker du för ett märkligt resonemang där som inte många håller med om. Förutsatt att jag förstod dig rätt.
Sedan vad gäller att få människor att inte överskuldsätta sig så är problemet som du skriver att folk har för stora lån. Att alla individer ska förstå hur stora lån som är lämpliga att ta är orimligt. Så problemet är således bankernas utlåningsavdelning. Det finns ett väldigt lätt sätt att få bukt på det. Ta bort bankgarantin så löser marknadskrafterna detta, för då kommer bankerna få ögon på sig att fortsättningsvis ta rimliga kreditrisker.
I övrigt mycket läsvärd artikel och efterföljande kommentarer. Tack!
Det är väl jättebra om fler vill turista, både svenskar och från andra länder, i Sverige? Jag tror turistnäringen i bred bemärkelse är en sektor som kommer bli allt viktigare för vår ekonomi.
Vad gäller diskussionen om svag valuta leder till lågt omvandlingstryck i näringslivet a la 70-80 tal är rent hittepå. Om du tittar på våra industriföretag idag så är de på tårna så in i helsike, och får absolut inget gratis genom kronan… men det är klart att hade kronan varit 20% starkare hade det varit svårare att sälja sina varor… idag handlar det inte så mycket om valutan som många tycks tro, utan att kunderna har det motigt… tänk Tyskland.
Vad menar du med bankgarantin?
Banker som inte sköter sina utlåningar kommer gå under då ingen vill göra affärer med dem. Högst okontroversiellt skulle jag säga.
Jag har inget emot turism. Anser du att Schweiz har problem med turismen?
Sedan vad du kallar hittepå ser jag ingen uppbackning med bevis, utan där står det ord mot sedvanlig konvention och logik att försvagad valuta innebär en stor konkurrensfördel vilket allt annat lika gör att företagen inte måste hålla sig effektiva.
Du kanske har ett starkt case, men du har inte visat det i skrift här ännu.
Jag förstår hur logiskt det låter… ”banker vill inte gå under, alltså är de sunda i sin utlåning”. Men det stämmer tyvärr inte. Anledningen är att det finns en annan kraft som väger tyngre. Vinsttillväxt/avkastning på eget kapital. Anledningen till att den väger tyngre är för att den går att ta på, medan långsiktig riskuppbyggnad är så mycket flummigare. Det enda sättet en bank kan öka sin vinst på är 1, hålla nere kostnader (vilket bara går till en viss gräns) och 2, öka räntenettot. Där det senare över tid handlar om att låna ut mer pengar. Det är därför utlåning med skuldkvoter över 5X har förekommit under lång tid. Dock mindre idag. Anledningen till att en bank vågar låna ut 8X skuldkvot är att låntagaren oftast pytsar in mycket med EK. Säg 50%. Det gör att kommer det en fastighetskrasch, så halveras priserna. Men då tar banken huset och har det i ”rätt” pengar givet lånet. Anledningen till att de måste inkassera huset är att låntagaren inte har kunnat betala räntan, för att han har 8X skuldkvot och inte 4X. Banken klarar livhanken, men låntagaren, och i förlängningen svensk ekonomi får lida. därför är det inte önskvärt.
Schweitz har inte problem med turism, men så lockar de också de rikaste i världen till orter som Gstaad, StMoritz och allt vad de heter. Turister som inte gnäller över den starka valutan. Sverige lockar inte dem turisterna. Inte ens till Åre och Torekov. Sorry.
Fråga VD på Altas, Volvo, SKF och SCA om de INTE är konkurrenskraftiga bolag ur internationell jämförelse. Om de har mycket slack och ligger efter i utvecklingen…. det kommer svara NEJ i enfas.