Svensk inflation kom in högre idag. KPIF som rensar bort ränteeffekten kom in på 1,9% mot fg 1,6. Den högsta sedan 2010. KPIF ex energi, det vi ibland kallar kärninflation, kom in på 1,3% mot fg 1,2%.

Inflation ska ju inte ses isolerat utan är en effekt av tillväxt, jobbskapande, löneinflation, valutapåverkan och resursutnyttjande. Om man ser till helheten så ger det en känsla av att vi är på rätt väg.

Men den frågan jag skulle vilja ställa till Riksbanken är: ”KPIF uppgång från 1,2% YoY i September, till idag 1,9% YoY för December…. av den uppgången, Hur mycket handlar om Kronans försvagning och stigande Energipriser, och Hur mycket handlar om god tillväxt och högt resursutnyttjande?”

Jag har dessvärre inte svaret. Frågan är otroligt kritisk för att skulle det till 90% handla om svag krona och höga energipriser så är det bara en tidsfråga innan kronan och oljan YoY% baserat kommer plana ut, dvs i takt med att kronförsvagning och energiprisförstärkning klingar av så försvinner den inflatoriska effekten. Det skulle i så fall innebära att det bara är en tidsfråga innan KPIF faller tillbaka. OM det däremot till 90% handlar om god tillväxt och resursutnyttjande (där en svag krona förvisso kan spela en viktig roll) så är det mer troligt att KPIF INTE faller tillbaka efter ett tag.

Som ni förstår blir de penningpolitiska besluten helt olika. I det förstnämnda fallet så är det fortfarande motiverat med expansiv penningpolitik. I det sistnämnda så är det inte det.

I december förlängde Riksbanken sitt QE program till juni.

https://kortsikt.com/2016/12/21/riksbanken-forlanger-som-vantat/

Min gissning är att håller sig KPIF kvar här uppe, tillväxten är god, det skapas jobb, lönerna rör sig uppåt, omvärlden inte kajkar ur, FED gör som de sagt, ECB gör som FED fast med viss fördröjning och med mindre steg…. då kommer Ingves avsluta QE till sommaren och kanske höja räntan redan i september, och rent utav även i december med 25 punkter per gång. Dvs vi går in i 2018 med nollränta.

Om KPIF idag bara är en temporär valuta – och energipris effekt, som kommer klinga av längre fram. Ja då är räntehöjningarna mycket mer osäkra.

Hursomhelst, jag noterar att Stibor3m fortsätter upp idag. Även den 2åriga svenska statsobligationen ser ut att printa högre. Ur ett realränte spreads resonemang mot Euron så innebär det att kronan ska stärkas… och mycket riktigt. Det gör den och det har pågått ett tag nu.

Rent tekniskt har kronan stöd här kring 8,85-8,90 mot dollarn… som jag tror kan hålla för studs, men även 8,67ish lär testas längre fram. Även det lär vara ett spekulativt köpläge.

Tänk på att era utländska aktier och övr tillgångar inte går lika bra nu när kronan stärks. Kronförstärkningen innebär också att OMX går sämre än omvärlden. Precis som den gick bättre tidigare när kronan försvagades.

Om OMX stänger över 1518ish så kan vi vara på gång för nästa rörelse uppför. Men så länge som vi inte gör det så är vi inne i en fallande rekyl där 1492ish är nästa område….

Från Kina kom det inflationsdata.

CPI kom in på 2,1% YoY mot väntat 2,2 och fg 2,3… gäsp
PPI, priserna i producentledet kom in på 5,5% YoY mot väntat 4,6 och fg 3,3…. det här börjar bli lite av en kioskvältare som ingen pratar om.

Vi har gått från kraftigt fallande priser i producentledet till ganska rejäla ökningar. Mycket handlar om stigande råvarupriser, men det handlar också om att den Kinesiska industrin nu faktiskt verkar höja priserna och ta betalt. Det får två effekter. Kina har de senaste åren varit tudelat. Bland konsumenter har det varit högkonjunktur, sett till Retail sales, löner och jobb. Inom Industrin har det varit lågkonja med krympande marginaler. Nu vänder PPI upp och med det troligtvis marginalerna. Industrin kan börja blomstra igen. Men det innebär också att de bästa sötesbröddagarna är slut för oss i Europa och USA. Dvs varorna från Kina kommer fortfarande vara rejält mycket billigare än om vi försöker tillverka dem här hemma, så globaliseringstemat finns kvar, men en kinesisk vara kan mycket väl bli 10% dyrare senare i år, jämfört med samma period förra året. Givet att ekonomin i Sverige, men även Europa och USA knallar på, så lär importören försöka skicka vidare prisökningen till oss slutkunder. Just det, prisinflation. Det kanske inte gör så mycket att nån skitsak från Kina kostar 200kr istället för 180kr, givet att vi kan öka vår lön med 3-4% från 30,000 kr till 31,000kr…. det är detta lilla maskineri som Ingves och hans kollegor måste förstå sig på…. för att sen fatta rätt beslut.

Nya lån kom in på 1,040 mdr mot väntat 677 och fg 794.. starkt!
M2 kom in på 11,3% mot väntat 11,4 och fg 11,4… in line

Have a nice one!

ps. För er som följt bloggen ett tag så är detta gammal skåpmat, men för alla nya vill jag bara klargöra det här med val av Penningpolitik.

I grunden finns det tre val för en centralbank. Att bedriva Expansiv, Balanserad eller Åtramande Penningpolitik. Definitionen kan enkelt utryckas som expansiv när realräntan är negativ (typ styrränta minus kärninflation, som är KPI rensat för energi och ränteeffekter, ska vara negativ). Vid Balanserad är den plus minus noll, och vid Åtstramande är den positiv.

Val av politik grundar sig på om de ser ekonomin som överhettad, eller på väg att bli överhettad, underhettad (i brist på bättre ord) eller på väg att bli det. Eller varken eller, låt oss kalla det i Balans.

Negativa real räntor stimulerar en underhettad ekonomi. Positiva real räntor stramat åt dito och balanserade gör varken från eller till.

Så varför talar man så mycket om inflation?  Är inflationen låg och eller fallande skulle man lika gärna kunna tala om att ekonomin är underhettad och växer under sin potential. Är inflationen hög eller kraftigt stigande kan man säga att den är överhettad. Historiskt har en inflation kring 2% varit förenligt med varken eller.

Inflationen, rätt mätt, tar alltså tempen på ekonomin. Inflation är en funktion av tillväxt och resursutnyttjande. Båda de här faktorerna är viktiga. Ofta hör man, ekonomin växer så starkt, varför kör man expansiv PP? Jo det är för att resursutnyttjandet är lågt.

Resursutnyttjande eller kapacitetsutnyttjande handlade förr i världen om två saker, arbetsmarknaden och produktionskapacitet. Tack vare globaliseringen kan vi tillverka nästan obegränsat av vad som helst, så produktionskapacitetstaket har typ försvunnit. Däremot är arbetsmarknaden fortfarande ganska lokal. Den kan vara tajt, dvs när det finns få arbetslösa, eller ett stort slack, när det finns många arbetslösa. För att göra bedömningen om arbetsmarknaden har slack eller är tajt så tittar många på arbetslöshetssiffran. Det är fel, för den går att laborera med. Den tar inte heller hänsyn till matchningsproblem etc. Nej då är det bättre att titta på löneinflationen. Är den hög så är marknaden tajt, är den låg så finns det slack.

När en ekonomi tar sig ur en lågkonjunktur och börjar växa så växer den ofta väldigt fort. Den gör det utan att inflation skapas. Anledningen till detta är att resursutnyttjandet fortfarande är lågt. Ekonomin växer under sin fulla potential och det finns ingen anledning att INTE stimulera för den har mer att ge. I slutet av en konjunkturuppgång så mattas tillväxten ofta av, men ändå tar inflationen fart. Den gör det för att arbetsmarknaden är tajt. Resursutnyttjandet är högt. Även om många kanske önskar mer tillväxt, så är det inte lämpligt att stimulera, utan tvärtom bör ekonomin kylas av.

Så nu när ni läser om Svensk tillväxt och senaste inflationssiffrorna, och folk undrar varför inte Ingves höjer räntan så beror det på att Ingves anser att Svenska ekonomin har mer att ge. Den växer under sin potential och det finns ingen risk för skadlig överhettning. På samma sätt kommer det komma en dag då ni inte förstår varför han höjer, eller rent utav inte sänker räntan, för att han inser att ekonomin växer över sin potential och det finns överhettningstendenser.

Ingves & co måste väga samman allt och fråga sig, är ekonomin ”underhettad”, överhettad eller någonstans mitt i mellan. För att förstå det måste han titta på helheten av tillväxt, jobbskapande, arbetslöshet, matchningsproblem, löneinflation, kronkursen, omvärldskonjunkturen osv…. och slutligen inflationen, och fråga sig. Fångar inflationssiffran den bilden vi ser, och om JA, vilken politik är lämplig.

Diskussionen i media har blivit så låst vid enskilda faktorer. Antingen diskuterar man bara kronan. Eller bara tillväxten. Eller bara KPI. Diskussionen i media är ofta enkelspårig, inkompetent eller bara felaktig. Det är lite mer komplext än så.

De senaste två åren kan vi inte klaga på Svensk tillväxt. Den har varit god. Mycket kommer inifrån. Inhemsk tillväxt. Förklaringen handlar om att svenskarna har mycket lån, men tack vare Riksbanken betalar de ingen ränta på lånen, och då har de kunnat göra annat för pengarna, som tex att konsumera. Det har drivit tillväxt. Staten har inte drivit tillväxt direkt. Det gör den sällan om den inte kör stora budgetunderskott (spenderar mer än man tar in i skatt, och lånar upp mellanskillnaden) eller satsar på stora investeringar inom ex infrastruktur. Nettoexporten (Export minus import) kan också driva tillväxt, men har inte gjort det för vår omvärld har haft det kämpigt. Hade kronkursen varit starkare hade det varit ännu sämre. Så även där har Riksbanken kunnat hjälpa till.

På grund av vår goda tillväxt har det skapats en hel del jobb. Men fortfarande lyser löneinflationen med sin frånvaro, och därför har också kärninflationen svårt att ta fart. Som jag sa, det krävs både tillväxt och högt resursutnyttjande för att inflationen, rätt mätt, ska stiga.  Men den kanske är på gång? Det ska bli intressant att följa under året.

Tillväxt skapar jobb, fler jobb gör att arbetsmarknaden blir tajtare, blir den tajt stiger lönerna, stiger lönerna, så stiger inflationen. Det är så det hänger ihop. Ovanpå detta kan valutan på kort sikt göra skillnad. En svag valuta gynnar Nettoexporten, som främjar tillväxt, som skapar jobb osv….. Över tid tenderar dock valutor att ”mean revert” mot sin omvärld, varpå effekten klingar av. Tillväxt och Arbetsmarknad är in the end of day what matters.

QE är egentligen ytterligheten av Expansiv penningpolitik. Anledningen till att Ingves använder sig av det här verktyget är att ECB gör det. Anledningen till att ECB gör det beror på att FED och BoJ (Bank of Japan) gör det. Så vi har ärvt den kan man säga. Syftet med QE är att skapa Asset Inflation. Om tillgångspriserna stiger känner vi oss rikare. När vi känner oss rikare så blir vi gladare (i motsats till när vi känner oss fattiga). Alla som lånat ut pengar blir också lite mindre bekymrade över att inte få tillbaka lånet. Om vi är glada och SAMTIDIGT har ett jobb att gå till, så har vi en lön att spendera. Det handlar alltså inte om att sälja tillgången för att spendera. För då finns det alltid en köpare så nettoeffekten är noll. Så ur ett samhällsekonomiskt perspektiv handlar det om lönerna, hur stora de är och hur de förbrukas. Om vi är sura, men ändå har lön, så väljer vi i regel att spara den istället. Så QE i grunden handlar att skapa förtroende och optimism, för att vi sen ska våga shoppa och investera. QE hoppas man kunna dra tillbaka när vi är glada av andra skäl, dvs när konjunkturen tuffar på av sig självt. Med ”dra tillbaka QE” så menar jag alltså inte att sluta köpa, som egentligen bara är första steget innan QExit. Verklig QExit är när Riksbanken & Co krymper sin balansräkning i takt med att deras obligationer förfaller.

Givet att det finns lön att spendera, så bidrar det till tillväxt, vilket skapar nya jobb, vilket stärker köpkraften och leder till mer tillväxt. Som leder till fler jobb, och som slutligen skapar inflation. Så syftet med QE är också att skapa tillväxt och inflation. Men indirekt, inte Direkt som så många tror. Eftersom räntorna pressas nedåt av QE så får det också en försvagande effekt på kronan. Det är andra syftet med QE är att försvaga kronan på ett sätt som gynnar handelsbalansen och som leder till tillväxt och nya jobb. Så egentligen är syftet med räntesänkningar och QE samma sak.

Slut på lektionen!

Ds.