Man brukar säga att aktier är en vintersport, då den starkaste perioden är oktober – maj, och den sämsta är maj – oktober. Det finns två skäl till varför den här säsongseffekten har varit hyfsat robust.
1, Utdelningar, på sen hösten inser marknaden med hög sannolikhet var resultatet kommer att bli för helåret, och därmed vet man också rätt säkert hur stor utdelning kommer att bli, som sen betalas ut i april/maj nästkommande år. Detta gör att marknaden vill äga aktier för att ta del av denna utdelning. I synnerhet om det är bra yield, vilket det oftast är i oktober för att marknaden handlats ner. 2, På senhösten börjar också marknaden ”släppa” innevarande års resultat och börja snegla på nästa års prognos, och givet att standard prognosen oftast är ”2% BNP tillväxt, 2% jobbtillväxt+2% lönetillväxt, 4% försäljningstillväxt, 8% vinsttillväxt” så i ett nafs ser börsen 8% billigare ut allt annat lika. Så man köper i oktober, och detta håller i sig ända till utdelningarna skiljs av på våren. Då sjunker också kurserna automatiskt när utdelningarna skiljs från företaget. Dessutom har börsen handlats upp, och värderingsmässigt inte är lika attraktiv längre. Alltså bildas ett naturligt säljtryck. Säljtrycket ger förutsättningar för Köptryck, Köptryck ger förutsättningar för Säljtryck.
Man ska känna till säsongseffekter, men man ska inte använda dom som ensamt underlag för investeringar. Det kommer stå en dyrt många gånger. Men säsongseffekter är intressanta, särskilt dom som går att förklara med något typ av logik.
Nu är ju jag negativ till börsen, dels av fundamentala värderings skäl, men även rent tekniskt där jag tror dollar, sentiment, VIX osv kan vända från nivåer där det tidigare har vänt, vilket i sig har varit negativt. Sen att exakt kalla på toppen och när allt ska vända har jag ingen aning om. SPX 4300 topp hade varit det snyggaste…. vilket är aktuellt så länge som vi inte brutit ner under 4000.
I veckan har vi inget livsavgörande. Räntemöte från Riksbanken där man kommer att höja med 50 punkter. Det intressanta är vad man signalera om kring juni mötet. Jag tror på 25-50 punkter till, mycket pga av den svaga kronan.
Vi har även ECI (employment cost index) från USA som är FEDs favomått över lönebildningen. Dock är den något laggande. Vi har även Chicago PMI, Case Shiller, Consumer confidence från CB och Michigan samt Core PCE. Inget livsavgörande.
Stor grejen är FED mötet nästa vecka, men sett till hur bankkrisen tynat bort, att service och tjänstenäringen verkar må kanonbra, så är en höjning med 25 till 5% kassaskåpssäker. Marknaden kommer fästa vikt vid om 1, FED är nöjda med 5% eller öppnar upp för fler höjningar och 2, hur länge man tänker sig ligga kvar på 5%, dvs hur länge man tror inflationen is running hot like today. Vissa FED ledamöter har på sistone varit ganska hökiga!
Ha en fin vecka!
—————– måndag forts
Två tekniska case, där det ena bygger på en positiv reaktion runt FED mötet, och en annan en negativ:
Den positiva reaktionen kring FED ger en sista push upp till 4,300. Därefter går vi in i en ABC med sikte på 4300 > A 4000 > B 4100 > C 3800… därefter studs till 4000 och sen slutligen 3600. Sen 1-2 månaders björnrally till 3900-4100.
Den negativa reaktionen kring FED som säger att vi redan sett toppen och FEDs hökighet får marknaden på fall, Topp 4170 > A 3870 > B 4000 > C3600…. därefter studs till 3900 och sen slutligen 3300. Sen 1-2 månaders björnrally till 3800-4000.
———————- tis
Case Shiller huspriser var upp +0,1 MoM mot väntat -0,4 och fg -0,4… starkare marknad än väntat. Men trots detta oförändrade priser. Ger en hökig FED…
CB Consumer confidence kom in på 101,3 mot väntat 104,0 och fg 104,2… nåt svagare men fortsatt ok nivå. Denna viker ner sig först när folk ser att det finns risk att bli av med jobbet, eller nån man känner kan bli av med jobbet, och att det är svårare att hitta ett nytt. Där är vi inte ännu…..
Svårt att dra några slutsatser… säljsignal om vi går under 4070 (då väntar 3870)… köp om vi går över 4170 (då väntar 4300)
————- onsdag
och Riksbankens räntemöte där man höjer med 50 punkter till 3,50%. Det var väntat!
Vidare tänker man sig att nu sänka takten på höjning ner mot 25 punkter. Där man flaggar för en höjning till (juni), alternativt två (september), beroende på hur datan kommer in. Jag skulle säga att konjunktur läget borde vara så dåligt i september att man nöjer sig med en sista höjning i juni till 3,75%, som också skulle markera en slutpunkt. Framtida sänkningar är osäkert och databeroende. För att sänka kommer man vilja veta med både livrem och hängslen att konjunktur och inflation rent strukturellt är nedbrottad. Därför är sänkningar i år inte att vänta om ni frågar mig, utan föremål för 2024.
Trots att man säger att det är önskvärt med starkare krona, så upplevs budskapet som duvigt och räntorna sjunker och kronan försvagas.
Hur ska man se på det här med Kronan då? En svag krona gör utländska varor dyrare, och gör så att vi importerar inflation, när företagen höjer priserna mot kund för att kompensera för den dyrare varan. Det är en förenklad syn. Kronan har varit stabil mot Euron på sistone, och det är snarare en försvagning som leder till prishöjningar och inflation. Inte en svag nivå i sig. Men en stabil krona driver in disinflation heller, då detta kräver att förstärkning. Så det är varken eller. Men en svag NIVÅ av kronan, som nu, har faktiskt en disinflatorisk inverkan, då de dyra utländska varorna gör att vår disponibel inkomst äts upp snabbare, och att vi köper färre varor i volym, vilket ger avtryck på efterfrågan, och tillväxt, som i sin tur är disinflatoriskt. Så ur Riksbankens perspektiv är en trendande svag krona det värsta. Men en svag nivå behöver inte vara så dåligt. En krona som stärktes med säg 10% hade varit det bästa då det direkt får en disinflatorisk effekt.
Men hur ska man tolka Riksbanken? De säger att de vill se en starkare krona, men givet duvigheten i deras budskap, så verkar de ändå okej med att kronan är stabil. De fattar innerst inne att vill de stärka kronan med 10% till 10,40euro så kan man inte leverera dagens budskap.
De måste ställa viljan mot att ha kronan i 10,40 euro och andra negativa följdeffekter, eller som nu 11,40 och mildra samma följdeffekter. Följdeffekter handlar alltså om att svenskarna har 5,000mdr i skulder och 1,700mdr i disponibel inkomster, varav större delen av lånen är rörliga alt kort löptid. De tar också in i att lönerörelsen landade i realt ganska låga löneökningar, vilket de såklart är nöjda med, varpå de inte behöver i samma utsträckning slå sönder löneökningarna med höga räntekostnader (dvs höga räntor). Enkelt uttryckt, om lönerörelsen landat i dubbla lönehöjningar mot vad de blev, så hade Riksbanken sannolikt kontrat med att höja till 4,50%. Det är en total kalkyl som är rätt enkel.
Med 3,5% styrränta kommer rörliga bolån, prutat och klart, ligga på 4,5%. Bundna lån kommer sannolikt landa på 4,5% också eftersom en 5yrs statsoblis ligger på 2,5%, bostadsoblisen 3,5% och vinstpåslag på 100 punkter ger 4,5%.
Så 4,5% på 3,200mdr i bolån ger 145mdr i räntor
800mdr ligger på bundet på 1,5% dvs 12mdr
Så det är 157mdr.
Att jämföra med när allt kostade 1,5% på 4000mdr 60mdr.
Sen har vi övriga lån på c1000mdr, som sannolikt också gått upp i räntekostnad.
Men förr kunde man säga så här, vid 0% ränta kostade svenskarnas skuld på 5,000mdr 2% om året, dvs 100mdr, som efter ränteavdrag blev 70mdr. Eftersom disponibelinkomsterna låg på 1,700mdr så utgjorde räntekostnaderna 4%.
Nu, med 3,5% styrränta så borde räntekostnaderna stiga till 275mdr, men eftersom folk hoppas av billånen (privatleasing) och amorterar ner blancolån i större utsträckning, så kanske vi landar på 200-225mdr. Ränteavdraget drar inte av lika mycket då det finns ett tak där. Men efter ränteavdrag så borde vi nog ändå landa på 160-180mdr. Det är en uppgång från 70mdr med c150%. Eller viktigast av allt, det utgör ca 10% av disponibelinkomsten.
Det som är intressant, är att studier visat, att när räntekostnaderna gröper ut 10% eller mer, så leder det ofta till recession. Dit är vi nu på väg.
Ur detta perspektiv är det rätt av Thedeen att sänka höjningstakten till 25 punkter och gå lite lugnare fram. Vi har alltså nåt en teoretisk nivå som framkallar en så pass kraftig försvagning av ekonomin, där företagen inte har kraft att höja priserna mot kund, och därmed försvinner inflationen till slut på månadsbasis, MoM%, för att därefter tyna bort på årsbasis YoY%.
Bostadspriserna då? Well Så länge som bankerna inte flyttar upp kalkylräntan så beviljas inte mindre lån, och då faller inte priserna. Min bedömning är ändå att med bolåneräntor runt 4,5% så är 6% kalkylränta lite väl tajt, och den borde röra sig mot 7%. Detta i sig ger en prisnedgång på i snitt 15-20%.
——————————— fredag
Core PCE kom in på 0,3% MoM mot väntat 0,3 och fg 0,3. Med tanke på att core CPI kom in på 0,4 för några veckor sedan så är det ett non event för marknaden. 0,3 i årstakt är 3,6% vilket lirar med core cpi på 4,1 och löner på 4,6%. Så det är en för hög nivå för FED. Och det handlar i grunden om att ekonomin är för stark, det skapas för mycket jobb, arbetsmarknaden är för tajt…. och detta i sin tur genererar för höga löner och för hög inflation. Det handlar inte om att mat- och energipriser eller priser på begagnade bilar rör sig nedåt. Det handlar om i grunden är tillväxten för stark, ekonomin mår fortfarande för bra för att Fed ska vara säkra på att den strukturella inflationen kommer att försvinna.
Sen tillhör jag ju lägret som tror att den kommer att göra det…. men sker på bekostnad av väsentligt lägre tillväxt.
ECI, Employment Cost index kom in på 1,2% QoQ mot väntat 1,1 och fg 1,0. Sämre än väntat Detta är FEDs favomått över lönerna, och är MYCKET viktigt för deras politik. På årsbasis, dvs lönerna under Q1 jämfört med samma period förra året steg med 4,8%. Det är lägre än under Q4 förra året så lönerna steg med 5,1% YoY. MEN, lönetakten är FÖR hög. Vilket vi redan vet genom NFP datans timlöner. Och det enkla skälet till att de är fortsatt höga är att tillväxten är för stark, det skapas för många nya jobb, och arbetsmarknaden är för tajt. Detta kan bara brytas genom negativ tillväxt OCH jobbskapande. Först då sjunker lönerna, och först då slutar företag att kompensera för stigande lönekostnader. Pretty Simple to me!
Dollarn stärks något såklart, men det är ingen biggy egentligen då detta är ganska väntade saker.
Chicago PMI kom in på 48,6 mot väntat 43,5 och fg 43,8… starkt!! Pekar på en hygglig Ism mfg i nästa vecka. Nu börjar lokala index spreta ordentligt. Inte ovanligt när skiften står på spel. Tillverkning och varu sektorn har bromsat in ordentligt, och är sannolikt inte långt från recession. Men det är tjänstesektorn vi fokuserar på. Nästa vecka blir ohyggligt spännande efter några veckors ganska tråkig börs.
Final Michigan kom in på 63,5 mot flash 63,5 och fg 63,5… inline
Nästa vecka är helt avgörande. Apple q1, FED, ISM, Jobb…. Jag tror vi har satt topp, alternativt nära att sätta topp, för att gå in i en svagare period. Ni vet varför… Trevlig helg!
Kortsikt's Blog 
Spännande, spännande. Står och väger.
Iom att jag är en gambler och inte en investerare så började jag köpa på mig minilongs på Vixen som BNP ställt ut på Avanza. Stop på ca 16, vattentätt tänkte jag. Det här säljande av vol som verkar självföda att den trycks ned måste ju släppa någon gång. Började göra ont när Vix gick förbi 16.50 och instrumenten borde stoppats ur. Då har BNP slarvat, fråga mig inte hur, men de minilongs de ställt ut har inte stoppas ut, utan fortsätter handlas. Vad är det man säger, gudarna håller sin hand över dårar och barn.
Hej Jonas
Tycker man börjar skönja att luften är tunn. Trots bra rapporter från flera bolag vill börsen inte lyfta vidare från 2250 (omx). Känns som en förändring i sentimentet från i oktober och fram till nu. Då var allt positivt bra och allt negativt var också….bra?? Har verkligheten börjat komma ikapp eller är det bara svårt att lyfta vidare från höga nivåer. Har svårt att se vad som ska trigga vinsterna för företagen framåt. Räntan borde väl börja bita snart?
Ska bli spännande att se reaktionerna på techjättarnas rapporter som kom igår kväll. Lyfter det inte vidare på dessa så tror jag riktningen är nedåt framöver.
Tack för grym blogg.
// Martin
Tack för en intressant reflektion… vi har ju konsoliderat i flera veckor nu, och det börjar kännas som att något är på väg att hända snart. FED nästa onsdag är avgörande om du frågar mig!
När man tror det är över börjar det om igen.
Atlas Copco och Meta upp 14% på sina rapporter.
Bear Markets är svårhandlade!
Stort tack för en grym blogg! Jag tror som du att FEDs besked nästa vecka blir en vändpunkt, men att också rapporterna från de stora techbolagen som drivit både NQ och SPX senaste månaderna är otroligt viktiga. Igår kom MSFT med en ”stark” rapport och Google med en ”ok” rapport. Börsen gjorde en stark studs på detta, men idag så äts studsen upp, och vi börja tangera gårdagens bottennivåer. Jag tycker detta är lätt att tolka som att man utnyttjar likviditet för att göra exits på långa positioner i väntan på ytterligare fall, men vad tror du?
Och slutligen: När du tror på 15-20% boprisfall, ser du detta som fall från utgångsnivåer eller från nuvarande nivåer? Jag har förvånats av styrkan i Stockholms bostadsmarknad, och tolkar det som att attraktiva adresser primärt köps av EK-starka köpare.
Absolut spelar large tech in eftersom de varit den drivande trejden i år..
Jag menar 15-20 från dagens nivåer…
Dagens köpare är såklart EK starka då de sålt till höga priser, men även för att förre vill ta dyra lån så det är dom med mycket EK som är bäst positionerade…
Men den stora faktorn är ”faktiska kalkylräntir” som knappt justerats i takt med att räntorna gått upp.
Angående kalkylräntan.
Är de verkligen så självklart att den ska upp så mycket? Menar när bolånen låg på 1,5-2 procent så var väll sannolikheten att något skulle hända som drev boräntan upp 3 procent till typ dagens nivå högre än att de ska stiga ytterligare 3 procent härifrån till typ 7 procent plus?
Det här är en intressant reflektion som jag tänkt mycket på!
Alltså, jag är egentligen helt fine med att Bankerna ligger konstant på 6% kalkylränta, oavsett om bolåneräntan är 1,5 eller 4,5%. För precis som du säger är risken större att den går från 1,5 till 4,5 ÄN 4,5 till 7,5… allt annat lika.
Men problemet är att det bara har funkat åt ena hållet. Från 2008-2018 så sjönk räntorna och med dom justerades kalkylräntan ner, och därmed beviljades större lånelöften, som letade sig ut i marknaden och generererade högre bostadspriserna.
Sambandet var hyfsat linjärt mellan räntefallet och kalkylräntefallet.
Och nu när räntorna började stiga, så kunde man tänka sig att samma linjära samband skulle hålla… men då vill man helt plötsligt inte lyfta kalkylräntan. Åtminstone inte i linje med räntans uppgång.
Jag skulle gissa att den faktiska kalkylräntan sjönk från cirka 10% 2008 till 5,5% som lägst. Detta i sin tur gav extrem utväxling på lånelöftena, som alltså steg dubbelt så snabbt som inkomsterna.
Och nu har räntan gått upp med 3,5% men lånelöftena har typ ökat till 6%.
Jag säger inte att 6% är fel… bara att det är nåt sjukt i systemet…
Som jag tror faller tillbaka på bankernas lönsamhet. Hade de justerat upp kalkylräntan till 9% så hade bostadsmarknaden frusit och priserna hade fallit. Det är nåt trasigt i detta system!
Men det finns ingen debatt i detta för det är för komplicerat för att förstå tydligen!
Många banker använder dock 7% kalkylränta. Bl a SBAB och Danske, snittkalkylräntan är 6,4%.
Något som är rätt intressant är att nedgången i priserna på bostäder följer väldigt bra procentnedgången på de beviljade lånelöftena. Runt 15% lägre lånelöften senaste året. Högre belopp i KALP:en borde nu slå igenom, ihop med något högre kalkylränta så borde vi ned drygt 10% till.
Så trots uppskruvade Kalk och högre inkomster så är priserna ner 10-15%.
Personligen tror jag att kalkylräntirna kommer öka lite till, samtidigt som lönerma inte kompenserar lika mycket. Därför får jag det till 15-20% men du kan mycket väl få rätt.
Det som lite stör mig är att kalkylräntorna idag måste vara väsentligt lägre än 2008 när ränteläget påminner om idag. Visst, inkomsterna är 30-40 högre men det förklarar ändå inte skillnaden!
Det är fullt möjligt vi får 7% i snittränta på kalkylräntan. Vilket jag skulle tro fortfarande är lägre än 2008. SBAB gick för nåt år sedan ut och sänkte kalkylräntan i två steg från 7% -> 6,5% -> 6% (nu tillbaka på 7%), detta förklarar bostadsrusningen under pandemin då lånelöftena ökade med 10-15% eller så.
FI verkar dock tycka kalkylräntan är rimlig idag. Men sånt kan ju ändras.
https://www.di.se/nyheter/borantorna-rusar-narmare-kalkylrantan/
Riksbanken har ju sannolikt en höjning kvar i juni till 3,75 och därmed landar boräntorna på nästan 5%…. så visst tryck upp på kalkylräntan borde vara rimligt.
Men återigen var följsamheten mellan styrränta – bostadsoblisen – bundna boräntor – och kalkylräntan väldigt tajt under åren när räntorna trendande nedåt, och den följsamheten har nu brutits… inte mellan styrränta och bostadslån, men mellan bostadslån och kalkylränta.
Det är det jag vänder mig mot. Dvs helt fine att man ”spikar” en kalkylränta, och sen spelar inte andra räntor så stor roll. Det hade rent utav varit bra då lånelöftena då hade rört sig med inkomster och KALP. Men under hela bostadshaussen 2008-2021 så var det inte så, men nu helt plötsligt är man obenägen att justera kalkylräntan i samma utsträckning som det generella ränteläget.
Och i grunden handlar det inte om hushållens ”bästa”, utan det handlar i grunden om bankernas lönsamhet.
”Men efter ränteavdrag så borde vi nog ändå landa på 160-180mdr. Det är en uppgång från 70mdr med c150%. Eller viktigast av allt, det utgör ca 10% av disponibelinkomsten.
Det som är intressant, är att studier visat, att när räntekostnaderna gröper ut 10% eller mer, så leder det ofta till recession. Dit är vi nu på väg.”
Tänker att Sverige (och några fler länder som tex UK) står ut från mängden då vi har stora bolån och stor andel rörliga räntor. I många andra länder (USA, Tyskland, Frankrike osv) är lånen bundna på långa löptider med låga genomsnittliga räntor som ej påverkar disponibel inkomst som det svenska exemplet du räknar på?
Det stämmer….
Men ska man vara ärlig så har det historiskt varit bättre med rörliga ränta, då man allt annat lika betalar en premie för att binda lånet. En premie som alltså gör lånet dyrare över hela perioden som för de allra flesta är på minst 30 år. Ibland längre.
Men i utlandet har man tagit fasta på två andra saker, och det är
1, att man under sin tid när man arbetar ska ha en chans att amortera ner lånet, så när man går i pension, och mister sin inkomst, så ska man också vara skuldfri. Över 30 år så innebär det en amortering om 3% om året. Det finns något sunt i detta.
Sen i utlandet vill många inte sitta med rörlig ränta, utan veta vad man ska betala fast kostnad varje månad, därav de bundna lånen.
Det gör också att den faktiska kostnaden på lån är högre, vilket gör att man lånar mindre belopp. Därför har också prisutvecklingen på bostäder varit lägre.
I Sverige har bankerna en tunn marginal på 100 punkter och en rätt konkurrensutsatt och transparent marknad, och deras sätt att öka vinsterna har varit att låna ut så mycket som möjligt.
Jag har länge förslagit en modell där man ex säger att ett hushåll ska betala 6% på lånet. Är räntan låg som innan går 1,5% till ränta och 4,5% till amortering. När räntan är hög som nu går 4,5% till ränta och 1,5% till amortering.
Fördelen med detta är att:
1, rörlig ränta är lägsta kostnad sett över lång tid, typ 30 år.
2, låntagaren ser en ”fast kostnad” på sitt lån
3, ränteförändringar slår inte på svensk ekonomi som det gör nu
4, om man måste klara 6% på lånet, så hade alla lånat mindre, och då hade vi haft färre högt skuldsatta, och med mindre minskar riskerna, det blir lättare att amoretra, och räntekostnaderna blir allt annat lika lägre.
MEN, det här har inte bankerna vilja, pga lönsamhet, inte av politikerna (opopulistisk åtgärd), och Finansinspektionen som har makt att reglera sånt här är tandlös, för den lyder under Finansdepartment/regering/riksdag…. till skillnad från Riksbanken som är oberoende.
Man har pratat om att det är fel att Riksdagen är oberoende. Jag skulle säga att det är en jävla tur. Det är Finansinspektionen som borde vara oberoende.
Folk skyller skuldsättning på Riksbankens låga räntor. Hade Finansinspektionen i god tid infört skuldkvotstak, så hade vi inte fått överbelåning, och skulderna hade följt inkomsterna. SAMTIDIGT som vi hade betalat låg ränta i en låginflationsmiljö.
Men det är för många krafter, mäklarsamfundet, bankföreningen, populistiska politikers fel…. och såklart att många inte fattar detta…
Tack för utförligt svar!
Men jag menade mer att du endast räknat på hur svenska förhållanden för lån och räntor leder till 10% mindre disponibel inkomst. I de flesta länder råder andra omständigheter som därmed kanske inte leder till 10% bortfall (inte nödvändigtvis recession)?
Finns såklart stora skillnader mellan länder…
Men för att testa argumentet skulle man säga att det spelar ingen roll om Centralbanker står på noll ränta, för att alla sitter ändå fast i sina 30 åriga bundna låneräntor, förutom dom som tar nya lån, vilket trots allt är en liten del av Stocken, då bostadsbyte handlar om fler saker än räntan. Dvs familjesituation och inkomst. Och även om FED höjer till 5%, eller kanske rent utav 20% styrränta, så händer ingenting för att alla lallar ändå omkring med sina 3,75% lån oavsett vad styrräntan ligger på. Det köper inte jag riktigt!
Fed höjde räntorna kraftigt under 2005-2007…. det funkade då. Dvs räntekostnaderna steg, konsumtionen föll, och bostadspriserna föll. Sen fanns det ungefär 7-8% subprime lån av totala stocken, där mer än 50% defaultade. Något som blev lök på laxen för hela finansiella systemet genom alla hittepå produkter som CDO (collateral debt obligations) osv, LEhman konkursen, likviditets situationen. Men de var inte själva anledningen. De var symptom på sjukdomen som sen triggade igång allt. Själva grundproblemet var för mycket skulder i förhållande till inkomster, och sen steg räntorna. Ungefär som nu, fast vi saknar Subprime i systemet i dag (då problemen har flyttat in hos kommersiella fastighetsbolag idag istället, vilket kommer visa sig när vissa hyresintäkter sjunker kraftigt och sen inte orkar finansiera lån osv)
Det var ingen som sa 2009 att jäklar vilken tur att alla har långa bostadslån, för då är man helt immun mot inflation och vad FED hittar på!!!!
Jag tror inte det är annorlunda ut.
MKT intressant blogg! Tror du bostadsmarknaden står högre eller lägre nästa sommar jfrt med idag?
Tajming är inte min starka sida… den är urdålig rent ut sagt, men jag tror bostadspriserna ska ner 10-15% härifrån… där stora delen av detta borde ske denna sida året men där det säkert bottnar i början av nästa. Sen om det planar ur eller vänder upp därifrån är svårt att säga.
Jag gissar på att de planar ut från botten då det borde vara dålig konjunktur som sällan ger stöd åt priserna. 25-30% från toppen då priserna redan är ner 10-15% från toppen.
Tja, tackar för din fina blogg. Lite input kring lånelöfte. Jag och min sambo ansökte om lånelöfte förra veckan för att se om det ändrats från senast vi ansökte vilket var för c1,5 år sedan.
Vi fick nu utan några frågor högre lönelöfte än tidigare (har iofs ökat i lön) samt att vi inte behöver sälja vår nuvarande bostadsrätt innan vi köper nytt. Kommentaren från banken var uppmuntrande och något i stil med ”lycka till med budgivningarna, bara att köra på!”…
Tack för input!!!
Det är min konklusion också, dvs att kalkylräntorna bara har flyttats upp marginellt, trots ränteuppgången. Sen givet att du har högre inkomst, så kompenserar detta för den lilla uppgången och därför får du samma lånelöfte som tidigare.
Men liten fråga av ren nyfikenhet.
Givet att du nu får låna ungefär lika mycket som innan, hur förhåller man sig till att man kommer att behöva betala upp mot 4,5-5% ränta på lånet under en viss period. Jag inser att perioden sannolikt inte blir superlång, men tajming är svårt och den kan dra ut på tiden också… hur ser ni på detta?
Funderat och diskuterat en del kring detta. Vi har en del av vårt lån bundet på 1,2% tom slutet av Q3 2024 vilket givetvis är en fördel på kortare sikt.
Oavsett kommer en kostnad för en ränta på 4,5-5% att vara mycket hög om vi maxar lånelöftet. En risk/kostnad jag kan överväga att ta om vi anser att vårt nya boende kommer ge värde och livskvalité nu och på längre sikt. Mao vi köper ett hus på bra läge till ett bra/bättre pris och tar smällen med initial högre räntekostnad de kommande x antal åren. Då kommer vi att amortera ner lånet månadsvis samt med hjälp av bonusar, utdelningar etc. Inget att räkna med men finns ju även uppsida i form av värdeökning.
Dock tror jag inte att vi kommer maxa lånelöftet med tanke på den risk, osäkerhet och evt ekonomisk stress det medför.
Däremot om vi försöker tänka 10+ år fram i tiden kommer vi troligen vilja ha ett trevligt hus på bra läge. Kanske då lika bra att ta smällen nu… Svårt att sia men om vi istället köper samma objekt om 10 år, kommer vårt bolån då vara större eller lägre? Beror givetvis på sparande, amortering, värdeökning av boende under tiden etc. men en tanke.
Samtidigt gillar jag din modell som du beskrev tidigare att ”ett hushåll ska betala 6% på lånet. Är räntan låg som innan går 1,5% till ränta och 4,5% till amortering. När räntan är hög som nu går 4,5% till ränta och 1,5% till amortering.” Med ett bolån på 5msek är då kostnaden 25k/månad…
Tack för feedback… jag tror många likt er, får generösa lånelöften, men inser att 5% ränta i månaden blir lite väl saftigt och avvaktar. EFtersom priserna inte gått ner med 10% så blir det svårt att köpa.
Detta syns också i transaktionsstatistiken där jag hört att den ligger på c20% av det normala. Det säljs alltså en bostad mot tidigare fem…. och det är i större grad de med stort EK, och lite lån, som är köpare.
Kalkylräntan kanske inte har höjts och därmed får man låna nästan lika mycket som innan, men det verkar vara få som vil ta så stora lån.
Vad är då en äkta prisbild? Jag skulle säga väsentligt lägre!
Omx upp 2% idag. Dagen efter styrräntan höjs med 0,5%.
Vad är det som egentligen sker?
Jag vägrar röra denna börsmarknad då allt är så dopat och ologiskt.
Du har ju varit rätt säker på att börsen faktiskt ska ner med t.ex SP500 ned till 3200.
Tror du fortfarande på det eller har du börjat se andra scenarios?
Nope, jag är börspessimist så länge som jag inte kan räkna hem börsen fundamentalt.
Börsen diskonterar redan låga räntor, så det som måste till för att driva den uppåt ytterligare är att vinsterna i år och nästa blir högre än 2022, och för detta krävs att tillväxten börjar ta fart igen. Utan att inflation och räntor gör det. Så börjar ledande tillväxt indikatorer dra, samtidigt som inflationen faller, och räntorna håller sig på mattan, då måste jag omvärdera! Det är en kombination. Dvs om tillväxt indikatorer börjar dra, vilket skulle indikera framtida högre vinster, SAMTIDIGT som FED börjar pratat om fler höjningar för att de inte är nöjda med inflationsutsikterna… då kommer det inte att funka!
Lite meningslöst fredagsdravel från min sida med mycket Sverige-fokus:
Jag förstår mig verkligen inte på börsen nu. Jag får delvis lite samma känsla som när jag fick runt februari 2020 då rapporterna om att Kina börjat stänga ner kom in men börsen bara trummade på. Jag sålde som tusan och tog korta positioner men när börsen inte reagerade började jag ifrågasätta min analys. ”Börsen måste ju vara smartare än jag, det här kan inte vara så farligt trots allt”. Jag hann till och med stänga flera korta positioner innan rörelsen nedåt kom.
Nu tycker jag att så mycket pekar åt samma håll. Förutom signaler som inverterade yieldkurvor etc:
– Värderingarna i stort givet räntorna är som du säger minst sagt oattraktiva.
– Bredden i uppgången (Det är ett rekordlågt antal bolag som överträffar och drar index just nu) vilket inte är ett bra tecken
– ”Smart money” positionering som väl aldrig har varit så här negativ.
– De konjunkturmodeller jag sett pekar rakt ner i avgrunden. Har för mig att jag hört nån gammal tumregel om att 1% minskning i BNB brukar korrelera med någonstans 10% börsnedgång – men det kan jag ha blandat ihop. Men skulle det stämma så visar modellerna på saftiga dubbelsiffriga nedgångar.
– Rapportreaktionerna. Jag tycker – om man bortser från några lysande undantag – att bolagen inte fått betalt för bra rapporter i den här perioden medan dåliga rapporter har straffats hårt.
– Räntornas effekt (som du så föredömligt räknat på). Trots att folk kanske förstår att det tar tid för räntehöjningar att leta sig in i siffrorna överallt så tror jag ändå man underskattar fördröjningseffekten. Vårt hushåll för att ta ett exempel ligger nu på 100% rörligt och har lån i trakten 4,5 mkr och även om vi då alltså ligger först i ledet att ta emot räntesmällarna så finns det ju en tröghet bara i 3-månaderseffekten. Det var först nu i april som vi började betala för de räntehöjningar som gjordes för någon månad sedan och den räntehöjningen som kom nu på 0,5 kommer vi inte börja betala förrän i juli. Hade vi varit ett hushåll som inte har koll på ekonomin utan bara ”märker vad vi har kvar i månaden” så skulle det alltså vara först i augusti som den senaste höjningen gör att vi får mindre pengar kvar. Det innebär alltså att det är först i bolagens Q3-rapporter som man börjar märka att vi inte köper X och den senaste höjningens fulla effekt från vårt hushåll (alltså över ett helt kvartal) blir Q4. Och då är det förmodligen minst en höjning kvar (även om den kanske bara är på 0,25). På det ska vi lägga till den ökade mängden bundna lån som hela tiden förfaller till betydligt högre räntor som du varit inne på några gånger. Sedan ska vi applicera ytterligare fördröjningar innan den senaste höjningens konsumtionseffekt letar sig längre bak i ledet eller leder till uppsägningar.
Nu har ju redan retail gått dåligt under en längre period så det är inget snack om att höjningarna har gett effekt men vi har väldigt, väldigt mycket kvar. Och jag tror – som du – att servicesektorn står på tur och där är min känsla att man på många områden (ex restaurangbranschen) är snabbfotade när det gäller att dra ner på personal då det krävs.
Jag är helt med på att man måste börja fiska långt innan det ser bättre ut men jag har väldigt svårt att tycka att man ska in redan nu när vi med största sannolikhet ser svaga Q2-rapporter, följt av ännu svagare Q3 följt av ännu svagare Q4. Även om man vänder på klacken och börjar sänka räntorna redan i Q4 så gör fördröjningen att vi också kommer se ett riktigt dåligt Q1 och att det först i Q2 skulle kunna synas en liten vändning. Och Q2-rapporterna ser vi ju först om 15 månader. Det är dessutom ett slags best-case-scenario i mina ögon. Om värderingarna är ansträngda redan nu? Hur kommer det då att se ut efter 4-5 dåliga kvartal? Orkar folk sitta igenom 15 månader av sämre siffror? Eller har Centralbanks-drogen som börsen haft i blodet senaste årtiondet helt förlamat folk till den grad att de tänker ”förr eller senare kommer CB ändå till undsättning med massiva stimulanser och då kan jag lika gärna köpa redan nu så jag inte missar nästa spruta”.
Jag tänker också att en av de första grejerna som ryker är sparandet, det borde göra att retail-flödet in i indexfonder minskar radikalt nu och borde kanske snart gå över till utflöden. Kanske blir då den indexdrivna spiralen vi sett senaste åren gå åt andra hållet? Det kanske dock är en försumbar effekt, vad vet jag.
Det är dock inte lätt att vara pessimistisk till börsen när den verkar blunda för allt 🙂 Det är dessutom när något känns givet som man börjar ifrågasätta sig själv – ”det är ju aldrig så här enkelt”.
Blir i vilket fall en spännande tid framöver. Jag är aldrig all in och aldrig all out så hur det än går kan man väl hitta glädje i det ändå 🙂
Stort tack för dina grymma inlägg och ha en trevlig helg!
Tack Per för ett matigt och trevligt inlägg. Kan bara säga att jag håller med till punkt och pricka..
-Per, du borde starta en egen blogg! Jag skulle följa direkt! 🙂 *thumbs up*
Hej undrar vad tycker du om möjligheten att vi befinner oss i en rullande lågkonjunkturcykel, eller en ”rolling recession”, där ekonomin upplever perioder av lågkonjunktur i olika sektorer eller regioner, som en rullande våg eller cykel.
I en rullande lågkonjunkturcykel kan en sektor eller region uppleva en nedgång medan en annan sektor eller region kan uppleva tillväxt eller stabilitet. Detta kan vara en följd av olika faktorer, såsom ändrade marknadsförhållanden, förändrade ekonomiska politiska beslut eller till och med naturliga katastrofer.
Denna typ av ekonomisk cykel kan leda till en ojämn fördelning av ekonomisk tillväxt och utveckling, där vissa sektorer och regioner drabbas hårdare än andra. Det kan också göra det svårt att identifiera den övergripande ekonomiska trenden och göra det svårt för regeringar och ekonomiska aktörer att vidta lämpliga åtgärder för att stabilisera ekonomin.
Jo men så är det såklart, dvs branscher, geografier, värdekedjan osv skiljer sig, men så upplever jag att alltid har varit. Det som är intresssant är den aggregerade utvecklingen, och den drivs upp och ner av köpkraften, som i sin är en funktion av
jobbkspande och löneutveckling
räntor som slår mot befintliga skulder (räntekostnader) och nya investeringar
och detta ganska kortsiktigt och linjärt,
och på längre sikt har du faktorer som
demografi
produktivitet
teknisk utveckling
utbildning
de här faktorerna är även relativa, dvs vi påverkas av andra länders utvceckling, och inte bara vår egen.
men de tar oftast årtionden för att slå genom, så för att förstå börs, vinster, räntor etc… så är det mer kortsiktiga faktorer som är viktiga.
Tack för svaret o sorry 🙂 jag syftar på USA under 2022/23 kan vi anta att de befinner sig i en ”rolling recession” vad tror du?
Jo men absolut helt klart. Detaljhandeln i både usa och sverige är i recession samtidigt som servicenäringen inte gör det
Är inte Bidéns IRA paket ett extremt ”försvårande” för FED för oavsett om dom höjer räntan så pumpas extrema mängder pengar in industriprojekt som tex Atlas Copco tar del av och som anställer eller i vart fall inte säger upp vilket gör en extremt obalans mot bolag som tex E-lux som är beroende av konsumenterna. Dvs ekonomin både bromsas och gasas samtidigt.
Valid point. Samtidigt är det 374 mdr dollar i spending, vilket är mycket som riktad insats, men sett till hela ekonomin endast knappt 2% av bnp över en 10 års period om jag förstått det rätt.
Man kan resonera likadant kring försvarsutgifter med tanke på kriget…
För enskilda bolag gör det ju en jätteskillnad!
Ser att även Alf och Andreas i podden The Macro Trading floor https://podcasts.apple.com/se/podcast/the-macro-trading-floor/id1618502265?i=1000611186689
är inne på mitt spår att IRA, stort budgetunderskott i form av bl.a. avskrivna studielån förskjuter nedgången i USAs ekonom och därmed försvårar för FED, enligt Andreas borde USAs statsbudget vara i balans med den låga arbetslöshet och den BNP utveckling USA visar, men är 7-8% minus.
IRA är ju inte nakna kostnader, utan paketet är ju även finansierat, framförallt genom högre skatter av de rikaste.
Sen måste vi börjar skilja på total budgetunderskott och primary budget deficit när det kommer till skuldtyngda stater….
Säg att staten tar in 100 dollar i skatt, och spenderar 110 ex räntor och amorteringar, då är Primary deficit -10. Men har de även 10 i räntekostnader och amort så blir Total budget dificit -20.
I USAs fall så prognostiseras ganska höga budgetunderskott, MEN det handlar till stor del om att räntekostnaderna på deras statsskuld 140% av BNP (mot 40% för 20 år sedan) börjar kosta.
Det är Primary som driver tillväxt, inte Total.
För Sveriges del är det ingen skillnad för att skulden är så liten. Och när räntorna var låga var det ingen som brydde sig om att kolla på skilnaden. Men nu spelar den en jävla roll.
Poängen är att staten lånar upp pengar för att betala räntekostnader, och får inget i utbyte i termer av tillväxt.
Om du som USA har 140% av BNP i skuld, och säg att hela kostar 5% ränta, då är belastningen 7% av BNP.
Så om de kör en totalt budgetunderkott på 7% så är egentligen hela underskottet räntekostnader. Primary är i balans, och således driver inte staten någon tillväxt.
Nu var detta bara ett exempel, men lura sig inte att tro att skuldsatta staters ”expansiva finanspolitik” är så tillväxt främjande.
I USAs fall så är det dumdristigt av staten att köra finanspolitik som främjar tillväxt, då det enda som händer är att FED kommer höja räntan ännu mer…