Ni som följt mig en tid vet att jag ligger Neutral sedan 1 augusti. Anledningen var att vi fick en förhållandevis pålitlig teknisk säljsignal. Fundamentalt var jag däremot positiv vilket var anledningen till att inte välja SÄLJ. Positv fundamentalt innebär inte positiv till konjunkturen utan positiv till att äga aktier ur ett fundamentalt perspektiv. Marknaden började tala om recession, medan jag hela tiden trott på LTG. Konjunkturen har därefter betett sig väldigt LTG, och jag skulle gärna vilja tro på LTG inför nästa år. Tyvärr tror jag recessionsrisken är påtaglig.

Innan vi betar av de fundamentala skälen vill jag kort redogörA för min syn på svenska börsen. På uppsidan har vi motståndet kring 1037-1050. Visst det är rätt stor sannolikhet att nån liten nyhet kan trigga ett rally upp dit, men sannolikheten att vi passerr denna nivå och fortsätter uppåt ser jag som helt obefintlig. På nersidan har vi det stora stödområdet 833-870. Jag känner mig väldigt säker på att vi ska göra en körare ner dit igen. Tidigare har jag dock sett det som omöjligt att passera denna nivå. Detta grundar sig i att vinsterna kan hållas hyggligt intakta, vilket är ett resultat av LTG. Nu tycker jag risken för recession har ökat påtagligt, vilket gör att vinstnivåerna är osäkra, vilket gör att vi kan bryta de här nivåerna och falla betydligt mer. Den begränsade uppsidan, och den stora och sannolika nedsidan gör risk reward klart oattraktiv.

Har vi fått några signaler om recession och kraftigt fallande vinster? Njae, datan i europa pekar på en måttlig recessionsrisk. Annars pekar datan fortfarande till stor del på LTG och därmed hyggliga vinster. Men det finns skäl att vara orolig,

USA. Höstens data har varit väldigt LTG och klart bättre än väntat. Framöver tror jag den får det svårt att överraksa positivt. Jag tror också det varit en del kortsiktiga lagereffekter vi sett under hösten. Privata sektorn är väldigt svag, men till skillnad från Europa, har staten varit duktig på att stimulera. Dels pennngpolitiskt genom QE och att man går ut och ”lovar”hålla nollränta fram tills 2013. Men även finanspolitiskt genom att tillåta stora budgetunderskott. Framöver är jag inte lika positv. Presidentval öppnar upp för att ta popularitetspoäng, vilket bla innebär att gå emot vad nuvarande makthavare vill. Detta kan göra politiken mindre stimulativ, vilket skulle vara skadligt i det här läget.

Säg att lagereffekten ebbar ut samtidgt som det börjar strula politiskt. Då lär ledande indikatorer vända ner igen, och troligtvis göra prognosmakarna besvikna. Detta triggar analytiker att ånya börja sänka eps prognoserna. Jag har läst att eps 2012e för spx ligger på ca 12 pct. Det känns högt. Fallet bromsades just av att datan varit bra på sistone. Kommer datan in sämre så lär den trigga nya nedrevideringar.

Europa. Sorgebarnet. Politikerna har haft ganska lång tid på sig nu att ta tag i de strukturella problemen. Men de envisas med åtgärder i form av nya pengat, och knappt det lyckas man få ihop. Det visar egentligen bara att den politiska kraften finns inte att komma rätta med problemen. Man kommer ta tag i dem den dagen när det inte finns nåt alternativ, och då är det för sent. Tyvärr måste jag säga. Jag hoppades länge på deras handlingskraft, kanske eurobond, kanske lite qe… Ja ni fattar. Pmi, som är sentimentsdata, pekar på recession på drygt -1 pct. Låt säga att det kommer ännu mer besvikelset från europa, vilket känns rätt troligt. Tja, då lär pmi gå ännu djupare, och därmed recessionen. Måste samtidigt notera att datan från Tyskland har faktiskt inye varit så risig på sistone, men det är tveksamt om det hjälper.

Kina. Tja datan har på sistone varit svag, förutom importen som var ok. Visst inflationen faller brant, vilket gör att PBoC kommer stimulera, men frågan är om effekten blir lika kaftfull den här gången? Jag är rädd att kina kanske inte blir det där dragloket vi har varit vana vid.

En annan grej som skrämmer mig är alla besparingspaket. Företag drar ner kostnaderna inte bara här hemma utan överallt. De gör de för att de fruktar sämre tider. Problemet är att det blir självuppfyllande.

En annan grej är centralbankernas räntor. De är redan låga. Tja bortsett från sveriges då. Men de fleta andras är. Det var dem inte sist vi gick in i en lågkonja. Det spelar roll. Inte för nyutgivningen av lån för man amortera i dåliga tider. Men folks lånekostnad gick ner. Det är stimulativt, och tyvärr kan man inte göra om samma sak.

Men visst finns det saker att göra. Bazookorna kan laddas. Fed kan lansera mer qe, kina har krut och politiskt kraftfulla verktyg, europa kan lansera eurobond, fixa räntan för krisländerna, mutualisera statsskulder…. Men ovan kräver betydligt sämre tider, och när det är ett faktum står börserna redan lägre.

Jag kan leva med en negång till gammla bottnar kring 860 om jag trodde helhjärtat på LTG och flat earnings. Nu när man börjar svikta är det jobbigare. Ett annat alternativ är att avvkta nästa ism samt china pmi för att få mer på fötterna. Ecri är också värt att följa. Samtidigt är uppsidan begränsad vilket får mig att undra vad det är att vänta på…. Samtidgt borde vix ta fart och us 10yrs bond dyka om vi ska krascha ordentligt, och de har varit ganska stabila. Som sagt, jag står och väger…..

Vad tycker ni kära läsare, är det någon aspekt som jag missar? Vad finns det för skäl stt tro att vi lyckas undvika recession? Eller ska vi helt enkelt bortse från bruset och fortsätta att tro på LTG?

Ps. Någon tänker säker, men värderingarna är låga och alternativinvesteringen, dvs räntan, är rekordlåg. Dessvärre är räntorna låga for a reason, det stöttar dessvärre inte aktier förrän konjunkturen tar fart, och där är vi inte. Dagens värdering är inte till stor hjälp om vinsterna faller med 30 pct, då gör kurserna också det… Och detta bara för att värderingarna ska vara oförändrade Ds.

Ps. Vad gäller det politiska resonemanget, läs gärna

http://www.affarsvarlden.se/hem/article3367394.ece