Det är intressant att sätta siffror på PE tals diskussionen.
Här har jag konstruerat en förenklad variant av DCF.
Ex 1.
Här har jag härlett hur det sett ut historiskt, och varför det inte är en slump med PE tal kring 16 i snitt.
1. Jag antar att den prognostiserad vinsten för i år är 100. Spelar inte så stor roll då det är basvärde
2. Därefter växer den vinsten med 7% vilket är den genomsnittliga vinsttillväxten för S&P500 sedan 1945 till 2008.
3. Efter 5 år av prognoser infaller Terminal Value, dvs värdet på år 6 till oändligheten. Vinsterna växer i takt med inflationen under den här tiden, där antas 2%, då detta är inflationsmålet.
4. Riskfri ränta är 10 åringen. Det är svårt att prata om ett historiskt snitt, då räntan gick från väldigt låg på 50-talet till att trenda upp och toppa ur 1982, för att därefter trenda ner till dagens nivåer. Men jag har antagit 5% vilket man kan härleda från 2% inflation, och därmed 2% styrränta, plus 1% för tvååringen, och ytterligare 2% för 10 åringen. 2+1+2=5%
5, Marknaden riskpremie har också pendlat men anses ligga i snitt kring 4%.
6, Diskoneringsfaktorn är Riskfri ränta + Riskpremie
Om man gör detta får man fram PE 15,8. Visst modellen är förenklad men det är ingen slump att detta är historiskt snitt.
Ex2
Detta beskriver marknaden hur den beter sig idag. Dvs när räntan gått ner. Jag låter allt vara oförändrat bortsett från att jag justerar ner riskfria räntan till 2% där 10 åringen ligger idag.
och vips flyger det motiverade PE talet upp till 28,4. Skulle jag sänkt räntan till 0…. ja då stiger PE till 57,9. Bara för att ni ska förstå kraften i ränteförändringarnas inverkan.
Ex3
MEN, i en låginflations miljö, så innebär det även att ekonomin växer sakta vilket gör att vinsterna växer sakta. I USA har vinsterna varit flat senaste 2 åren. Dessförinnan växte dem, men det berodde enbart på att man lyckades banta kostnader som ex löner, räntekostnader och avskrivningar. Utebliven försäljningstillväxt ger utebliven vinsttillväxt (korrigerat för kostnadsbesparingar) är ett robust samband.
Åter till ovan exempel, där 10 åringen ligger på 2% som idag… fast nu sänker vi även vinsttillväxten närmaste 5 åren till NOLL, samt sänker tillväxten under Terminal Value till NOLL. Vad händer då?
Jo, PE talet faller tillbaks till 16,0.
Ett annat exempel kan vara om man ta normal ränta 5%, fast framtida vinsttillväxt NOLL. Då sjunker PE till 10,5. Även detta scenario är såklart omöjligt, då vinsttillväxten knappast kan vara NOLL i en värld med inflation kring 2%+ då den världen växer.
Ett sista exempel kan vara ett försök att spekulera i en korrekt framtida värdering. Jag tror ju som många vet att inflationen kommer smyga sig uppåt med stöd av lönerna, vilket gör att 10 åringen kan nå 3,5%. Samtidigt tror jag den genomsnittliga vinsttillväxten kanske inte blir NOLL, men det blir inte 7% som historien visat. Ponera med 3,5% närmaste 5 åren och därefter 2% som inflationstakten. Vilket är fair PE då? Jo det är 18. Vilket betyder att SPX är fullvärderad nu!
Poängen är att låga räntor leder till multipelexpansion… det är sant. Men skruvar man ner den långsiktiga vinsttillväxten så påverkar det värderingen negativt. De tar ut varandra!!!
Detta faktum tycker jag man pratar för lite om!
SPX är köpvärd kring 1,750….
Redan förra exemplet var grymt, nu blev det briljant:)
Stort tack!
Tror att jag kanske länkade in detta tidigare, men tänker att det ändå kan vara relevant för diskussionen att CAPE- ratio precis passerade 2007- toppen
Schiller: ”My CAPE (cyclically adjusted price earnings) ratio reached 27.60 at close of market today, passing 2007 high. http://www.econ.yale.edu/~shiller/data/ie_data.xls …”
https://twitter.com/robertjshiller
Jag är ju ingen stor beundrare av CAPE men jag har också noterat att det är dyrt!
Eurozone fiscal policy – still not getting it
http://mainlymacro.blogspot.in/2015/03/eurozone-fiscal-policy-still-not.html
Bra artikel… det här säger allt
”Let’s deal with that last conclusion first. The mistake there is simple. When monetary policy is stuck at the Zero Lower Bound, it is crazy to balance the output gap with what is your main instrument for correcting that gap, which is fiscal policy.
Getting the fiscal gap right is important in the longer term, but in the short term it is the means by which you get the output gap to zero. As the studies mentioned at the beginning of this post show, the current recession is the result of trying to correct the fiscal gap at completely the wrong time. The right policy is to get the output gap to zero, so interest rates can rise above the ZLB, and then you deal with the deficit.”