Mitt förslag till Maggan är;
Kräv av Finansinspektionen att de ska reglera bankerna att gå ut med en årlig undersökning till samtliga låntagare (av bolån) som frågar följande:
Hur skulle din privatekonomi påverkas OM räntan på 3 månaders bolån steg till 5%, ränteavdraget avskaffades och amorteringskrav infördes om ditt lån utgör mer än 50% av köpeskillingen på din bostad? (Om du har bunden ränta på hela eller en del av ditt lån, föreställ dig att lånet istället var till 3 månaders ränta)
1. Min ekonomi skulle i princip inte påverkas alls.
2. Min ekonomiska situation skulle försämras men jag kan utan tvekan bo kvar i min bostad.
3. Min ekonomi skulle försämras avsevärt men jag skulle troligtvis klara av att bo kvar i min bostad.
4. Min ekonomi skulle försämras på ett sätt att risken är hög att jag INTE kommer kunna bo kvar i min bostad.
Jag vet inte, ingen annan heller, vad utfallet skulle bli. Grupp 1-3 är ok, för grupp 4 borde det vara NOLL tolerans. Hur stor är Grupp 4? 5% eller 35%? VAD TROR NI?
Hade bankernas lånelöfteskalkyl varit solid, vilket jag är tveksam till, så hade vi haft NOLL procent i grupp 4.
(Om den här undersökningen är nätbaserad så kanske den skulle kunna inledas med en kalkyl där man stoppar in sina olika värden så man får ut vad månadskostnaden kan bli i framtiden… det är troligtvis inte alla som förstår detta)
Vad jag har hävdat hela tiden är att detta inte är Ingves uppgift. Hans grej är att stimulera en svag ekonomi och tvärtom. Om bankerna reglerades så att lånelöftena var riktigt tajta (oavsett rådande räntenivå), då borde storleken på lånen hamna på en sund nivå, och eftersom det är lånelöftena som ger storleken på vad du kan lägga på bordet vid en budgivning så får det en sund inverkan på priserna.
Idag är det den med mest lån, allt annat lika, som vinner budgivningen. Så den banken som har softast kriterier för lånelöften kommer också attrahera flest låntagare, då de inser att genom att välja den banken har man störst chans att kunna köpa sin drömbostad. Som en konsekvens av detta har bankerna även incitament att ge generösa lånelöften då de tjänar pengar på att öka volymen, då marginalen inte går att förbättra. Både låntagarna och långivarna är alltså intresserade av att låna/låna ut så mycket som möjligt. (Visst, en låntagare vill ju egentligen inte låna alls, men om han ska kunna köpa den bostaden han vill ha så måste han låna så mycket som möjligt). Genom att reglera principerna för lånelöfte, så kommer det gynna låntagaren, då han inte kommer låna där han får låna mest, utan pga av regleringen så får han låna exakt lika mycket hos alla. Låntagaren kan fokusera på den långivaren som erbjuder lägst ränta. Troligtvis kommer prisutvecklingen bli lugnare, som ett resultat av att folk tillåts låna mindre. Detta är också bra för låntagaren.
Men innan vi reglerar bankerna så kan vi ju börja med en temaundersökning för att se hur landet ligger? Jag menar skulle det mot förmodan se bra ut, så behöver inte Fi vara så tuffa i steg två!
ps.
http://www.privataaffarer.se/nyheter/ingves-lang-tid-innan-vi-nar-normala-rantenivaer-745315
Ganska huvudet på spiken eller? Å andra sidan ger jag inte mycket för Ingves långsiktiga inflationsprognoser. Titta historiskt var Riksbankens 5 års prognos över inflationen har legat och jämför det sedan med verkligheten 5 år senare…. varför skulle han helt plötsligt lyckas med att prognostisera den långsiktiga inflationen nu????
ds.
Kortsikt's Blog 