Riksbanken om hushållens skulder

Häromveckan släppte Riksbanken sin rapport över hushållens skulder, och de är fortsatt bekymrade.

http://www.riksbank.se/Documents/Rapporter/FSR/2015/FSR_1/rap_fsr1_150603_sve.pdf

Läs gärna sidan 26 och framåt över förslag på åtgärder.

Skuldkvoten, dvs Lån/Disp inkomst, ligger idag på 170% för hela riket. Men alla är inte belånade. Bland de belånade hushållen ligger den på ca 300%. Som jag har sagt tidigare är det problematiskt att titta på en aggregerad siffra då den kanske illustrerar den verkliga bilden. Dvs den kan bestå av en individ som har 100% och en annan har 500%. Då har vi såklart ett större problem än vad statistiken gör gällande, för då är det bara en tidsfråga innan det smäller för 500% låntagaren, och då är 100%ren till liten hjälp.

Men trots bristen med aggregerade siffror känns Skuldkvoten rätt att titta på. Jag är frestad att se mer tillså räntekvoten, dvs ränteutgifter / disp inkomst, alt skuldtjänstkvoten, dvs amortering + ränteutgifter / disp inkomsten. Bägge de här är extremt låga, och indikerar att allt är lugnt. Men det handlar ju om att räntorna är låga och färre amorterar idag än tidigare.

Så tillbaks till Skuldkvoten.

Men den har fler brister. Ta exemplet med tvÅ hushåll med samma skuldkvot om 300%.

Hushåll 1.

2 st personer med 25,000 i månadslön

Årslön f skatt: 600,000
Disp inkomst efter skatt: 420,000 (30% i skatt)

300% Skuldkvot ger dem 1,680,000kr i lån.

Idag betalar dem 1,5% i rörigt lån efter rabatt, som blir 1% efter ränteavdrag. Dvs 16,800kr om året, eller 1,400kr i månaden.

Med tanke på att de har ut 35,000 i månaden så är ju inte det ett problem.

Säg att hushållet behöver 30,000kr i månaden för att dra runt familjen. EX KOSTNADER FÖR LÅNET. Då har de egentligen 5000kr över, mot att de betalar 1,400 idag. Ser ju ok ut?

Hushåll 2.

2 st personer med 50,000 i månadslön

Årslön f skatt: 1,200,000
Disp inkomst efter skatt: 720,000 (40% i skatt)

300% Skuldkvot ger dem 2,880,000kr i lån.

Idag betalar dem 1,5% i rörigt lån efter rabatt, som blir 1% efter ränteavdrag. Dvs 28,800kr om året, eller 2,400kr i månaden.

Med tanke på att de har ut 60,000 i månaden så är ju inte det ett problem, minst sagt!

Säg att hushållet behöver 30,000kr i månaden för att dra runt familjen. EX KOSTNADER FÖR LÅNET. Då har de egentligen 30,000kr över, mot att de betalar 2,400 idag.

Så trots samma skuldkvot har det senare hushållet VÄSENTLIGT bättre betalningsförmåga än Hushåll 1. Trots samma skuldkvot.

Men så händer det få verkar tro på!

Säg att den rörliga räntan går till 3,5% (enligt antagande om 2% inflation, ger 2% styrränta, ger 2,5% 3m Stibor, ger 3,5% 3m bolåneränta (utåt säger bankerna 4% men du får 50bp i rabatt)).

+Ränteavdraget slopas

+Amorteringskrav på 1% införs.

Vad händer?

Hushåll 1.

Räntekostnaderna stiger till 4,900kr. Amortering 1,400kr. totalt 6,300kr. Eftersom de har ut 35,000 har de kvar 28,700. De får de genast mycket tajtare, då de behöver 30,000kr för att dra runt. De behöver troligtvis inte sälja… men de får leva mer sparsamt.

Det andra hushållet däremot får se sina räntekostnader stiga till 8,400kr. Amortering på 2,400kr. totalt 10,800 kr. Men eftersom de har ut 60,000kr, så har de ändå över 49,200kr, vilket gör att de ändå kan leva ett rätt gott liv.

Samma skuldkvot men olika motståndskraft!

Konklusionen är att det finns inget mått som beskriver hela läget. Utan överbelåning är väldigt mycket en case by case fråga. Samma skuldkvot är inte samma risk. Aggregerade tal är dessutom vilseledande.

Att införa ränteavdrag slår mot dem med tajtast marginaler. Men små möjligheter att påverka sin situation. Det talar emot!

Amorteringskrav är bra, men det ska vara ett dynamiskt sådant som gör att man amorterar när man kan, dvs räntan är låg, varpå amorteringstakten avtar med stigande räntor.

Egentligen behövs inte amorteringskrav om folk hade tagit rätt lån från början. Men jag är inte dum. Det är inte så att folk gillar att ha mycket lån, de måste bara ta det för att priserna är så höga. I grunden är det bankernas fel.

Det är viktigt att KALP kalkylen är rimlig. Jag misstänker att bankerna ligger för lågt.

Problemet är inte att räntan är för låg, som vissa verkar tro. det är tvärtom bra. Det är inte heller ett jätteproblem att folk inte amorterar.

Det är ett problem att vissa hushåll har fått låna för mycket pengar. De borde såklart amortera, men de har förmodligen inte utrymmet. Felet är att de tog för mycket lån från början. Men de var de tvungna till om de skulle ha en chans att kunna vinna budgivningen.

Att skylla på att de MÅSTE låna så mycket för att KUNNA köpa dyra bostäder är också B-S. Priserna är höga för att bankerna lånat ut för stora belopp. Det är storleken på lånen som ligger till grund för de höga priserna, inte tvärtom!

Bankerna måste regleras så 1. de går genom befintliga kunders kalkyler och ser hur de klarar en situation med högre räntor under en sund KALP analys. 2, nya kunder måste få striktare krav.

Det är bara bankerna som tjänar på ökad utlåning. Reglera dem!

Pris utvecklingen, som är en funktion sv lån, är sund om den är en

funktion av disponibel inkomst (som är kopplad till tillväxt i ekonomin på lång sikt)

EK (som är kopplat till hur mycket man amorterat)

samt utbud/efterfråge dynamiken i marknaden (i princip hur mycket som byggs nytt).

Inte som nu, där lånelöftena blivit generösare i takt med att räntan gått ner, vilket i slutändan handlar om att bankerna vill tjäna mer pengar.

Räntenedgången skulle jag säga förklarar 75% av prisuppgången.

Ni som inte tror mig! Hur tror ni skuldsättning och bostadpriser varit om bankerna hade gett hälften så stora lån till alla som tagit lån de senaste 10 åren?

Jag lovar att skuldsättningen varit väsentligt lägre, precis som priserna. Trots detta hade svenskarna kunnat njuta av frukterna av dagens låga räntor. Något som bara är positivt för jobb och ekonomi.

För att konkludera. Jag är inte så orolig att skuldkvoten ligger på 300%. Jag är orolig över att spannet kanske ligger på 100% till 500%, där den senare har jävligt tajta marginaler. Att jämföra med för 10 år sedan då snittet kanske låg på 200%, fast där spannet låg på 100 till 300, och där gruppen 300 hade väsentligt bättre motståndskraft mot högre räntor och inkomstbortfall än dagens problem grupp på 500.

Jag är inte så värst orolig över Lidingöbornas höga skuldsättning och fastighetspriser, då jag tror att många av dem ligger i Ex2 ovan, och faktiskt klarar av högre räntor. Blir de av med jobbet, ja då har de oftast en utbildning och är rätt konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden, till skillnad från de lågutbildade i bruksorten som blir av med jobbet, plus att de har en tajtare kalkyl pga sin låga inkomst.

Jag är orolig över att bankerna har lånat ut för mycket pengar, som baseras på felaktiga lånelöfteskalkyler. Felaktiga i den mån att bara för räntorna är låga så har kalkylräntan kommit ner, vilket är fel om ambitionen med kalkylräntan är att den ska utgöra en sk ”säkerhetsränta” som bara under extrema omständigheter kan uppnås,

samt för låga KALP värden…. för låga i den meningen att 1, inget hushåll egentligen kan leva på den nivån utan att må dåligt och 2, tvingas hushållen till det så får det ödesdigra konsekvenser för svensk ekonomin, vilket leder till stigande arbetslöshet, vilket leder till inkomstbortfall, som gör att kalkylen ändå spricker, vilket tvingar hushållen att sälja sina bostäder och därmed orsaka en potentiell krasch, med negativa effekter i sig som spär på pessimismen ytterligare….

Njut av sommaren!

ps. Ska bli intressant att se hur OMX beter häromkring 1600-1620. Det borde vända ner här om vi ska testa 1480-1540…. ds.

Annonser

Om GaStan

Ga Stan bloggar här under rubriken "Kortsikt's blogg". GaStan är en medelålders gift man bosatt i Stockholm och verksam i finansbranschen.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Riksbanken om hushållens skulder

  1. Fredde skriver:

    Fördjupningsrutan på sid. 27 var också intressant då det verkar som att resultaten i KALP-kalkylerna inte behöver vara avgörande vid bankens kreditprövning:

    ”Hur stor effekten faktiskt blir av miniminivåer i KALP-kalkylerna på kreditgivningen är dock osäkert eftersom resultaten i kalkylerna inte behöver vara avgörande vid bankens kreditprövning. Bankerna kan välja att bevilja krediter även till hushåll som inte har några ekonomiska marginaler efter att nödvändiga levnadsomkostnader är betalda enligt kalkylen. KALP-kalkylen skulle bli ett bättre underlag om bankerna inte bara gjorde kalkyler med den faktiska bolåneräntan och en stressad bolåneränta, vilket görs redan idag, utan också med en normal långsiktig bolåneränta. Om ett hushåll har orealistiska förväntningar när det gäller den långsiktiga normala bolåneräntan kan en sådan åtgärd bidra till mer välgrundade beslut om skuldsättning.”

    • GaStan skriver:

      Så sant!!!

      Problemet tycker jag är ett klassiskt Bias, dvs när räntan idag ligger på 1,5% så känns 4,5% lika långt borta som när räntan stod i 4,5% och nån sa att räntan kan gå till 1,5%.

      Eller att räntan ska gå till 7,5% när den står i 4,5%.

      Men där lurar både och banker och hushåll sig själva.

      0% Inflation tillhör ovanligheterna, 4% inflation också!!! 2% är mycket mycket vanligare, och det är i sin tur kopplat till vilken tur av konjunkturläge som är vanligast.

      Dvs när bolåneräntan står i 5%, så är det mindre risk att den går till 8% än att den sjunker till 2%.

      Det är större risk att den kan gå till 4,5% från 1,5%. Än att den kan gå från 4,5% till 7,5%.

      Vi lurar oss själva när vi tror att det är långt till 4,5%….. det kan gå extremt mycket snabbare än många tror.

      Däremot är det onödigt att bankerna har 7% kalkylränta, för risken att vi ska nå dit är extremt liten, givet att man antar att inflationen måste nå 4%+ för att vi ska hamna i ett sånt läge.

      Det finns två dominerande grupper i samhället idag,

      De som inte verkar tro att räntorna kan stiga. Det är bara naivt.

      Men det finns även dem som säger lite gaggigt ”jag kommer ihåg på 70-80-talet när vi hade räntor över 10%. Det är också korkat som tusan.

      däremot har man för små KALP belopp så det kanske går på ett ut?

  2. fredde skriver:

    Jag som trodde att själva syftet med en kreditprövningen är att kontrollera om man har ekonomiska förutsättningar att betala räntor och amorteringar på lånet på sikt. Fundrar på om det verkligen behövs fler regler och rapporter med olika förslag eller om det bara är att säkerställa att de regler som redan finns efterlevs i praktiken

    • GaStan skriver:

      Det var nog tanken från början… problemet idag är att bankerna vill tjäna pengar, samtidigt som kreditförlusterna inom bolån är typ noll tack vare de låga räntorna…. deras analys verkar vara att Björnen sover sjuuukt hårt, och det kan jag väl hålla med om. Men även om Björnen inte vaknar imorrn, så borde han göra det nån gång….. och då är det för sent!

  3. david skriver:

    Hur kommer det sig att räntorna var så höga på 70-80 talet (10%+)?

    • GaStan skriver:

      Inflationen låg på 10%!

      Detta berodde dels på 1, oljekrisen på 70-talet och dels 2, att penningpolitiken under den tiden var mer fokuserad på jobbskapande än stabila priser. Dvs hög inflation var inte en ”issue”…. hög arbetslöshet var. Ovanpå det hade vi knuten växelkurs mot framförallt den Tyska D-marken. När Sverige gick lite knaggligt, ja då devalverade man kronan i syfte att ge exporten en knuff. På bekostnad av att man importerade inflation i form av högre priser. Men eftersom inflationen var underordnad tillväxt och jobb så spelade inte det så stor roll.

      En strukturellt viktigt faktor, när man gör historiska jämförelser är att världen var mycket mer sluten, dvs världshandeln (import+export) var mindre sett till global BNP. På ren svenska betyder det att länder i mycket större utsträckning tillverkade sina egna grejor, vilket innebar att när man var högt upp i cykel så var resursutnyttjandet högt, och det triggade löner och inflation i slutändan.

      Många 40-talister tror ibland att 10%+ räntor inte är nåt konstigt. Man kan iofs in klandra dem, när de tog sina första villalån så låg ju räntorna där. Men det berodde som sagt på att inflationen var så hög.

      Vad 40-talisterna oftast inte känner till att tittar man på inflationsnivåerna i Sverige, Europa och USA sedan början på 90-talet så är 70/80-tals inflationen en outlier. Dvs det är historiskt extremt ovanligt med den typen av inflation.

      • fredde skriver:

        Glöm inte att Fed på 50/60/70-talet bara pratade om att bekämpa inflation, men att de i praktiken böjde sig för USAs president som generellt ville öka statens utgifter och höja skatterna hela vägen till full sysselsättning (tänker t.ex. på Vietnamkriget och Great Society som finansierades av låga räntor och Bretton Woodssystemet). Det var Paul Volcker som tog fighten mot detta.

      • GaStan skriver:

        Du har så rätt. I Sverige tillämpade vi dock en annan politik med fokus på jobbskapande framför inflation.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.