men han tar inte in alla aspekter.
Jag vill tacka min bloggvän Staffan Kjellin som dragit igång inflationsmåls debatten… jag har kopierat vår dialog för de som inte läst den!
Staffans inlägg:
”Därför är minusräntan så farlig” skriver Rune Andersson på DI debatt 12 augusti 2015 (nätet).
Rune Andersson har gjort en enastående karriär som affärsman och företagare i Sverige. Han är vad jag menar ”praktiker”.
Stefan Ingves och Lars EO Svensson är disputerade ekonomer (teoretiker) som aldrig varit ute i affärslivet. För att inte tala om övriga och tidigare medlemmar i Riksbanksdirektionen.
Jag frågar skulle det var möjligt att bli ledare för Svenska landslaget i fotboll om man bara läst sig till hur fotboll går till. Hade Zlatan blivit lika duktig om han disputerat i fotboll vid något universitet (det går i dag) och inte klappat i väg en enda boll under sin karriär.
Mitt något flummiga svar 🙂
http://www.di.se/artiklar/2015/8/12/debatt-det-ar-darfor-minusranta-ar-sa-farligt/?qr=senaste-veckan
Han har rätt i mycket, absolut! och han är helt klart en av mina förebilder när det kommer till företagande i Sverige.
Det finns två logiska aspekter med penningpolitiken att ta hänsyn till…
1. Logiken är följande: Riskfria räntan ska spegla inflationen i samhället. Varför? Jo för att säg att du siste december kan köpa en korg med varor, betala hyran, elräkningarna osv för X summa pengar. Om du ett år senare ska göra EXAKT samma inköp, och de kostar X+10%, då bör du kunna stoppa in pengarna i ett riskfritt sparande som ger dig 10% värdeökning under just det året. Dina pengar ska kunna riskfritt växa med den allmänna prisökningen i ekonomin. Vill du att de ska öka mer, och därmed ge dig möjligheten att köpa mer saker ett år senare, ja då måste man ta risk. Så det finns en logik bakom varför ränta och inflation hör ihop.
2. Sen kan man kalibrera detta för att nå olika mål. Ligger räntan under inflationstakten… då kommer din köpkraft att försämras under det gågna året och du kommer inte kunna göra samma inköp ett år senare. Alltså väljer du att konsumera idag. (detta är bra om det är centralbankens mål att stimulera ekonomin!)… eller tar du högre risk i ditt sparande, typ köper aktier, i din jakt efter att pengarna ska kunna öka så att du åtminstone kan göra samma inköp ett år senare (detta är dåligt då det tvingar folk att ta risker, det är detta Andersson vänder sig emot. Jag håller med). Ligger räntan över inflationstakten så väljer du att spara pengarna för att du kommer kunna handla mer om ett år. Du drar ner på konsumtionen, vilket är bra om det är riksbankensmål. Det är dåligt om det innebär att alla dumpar sina aktier, för att de tycker räntan är tilläckligt bra. En centralbank vill vare sig att börsen går upp, eller ner för den delen. Börsen är inte en del av deras ”mandat”…. bortsett från indirekta effekter. Dvs om kraftiga börsuppgångar leder till att folk känner sig rika och konsumerar mer vilket leder till tillväxt, nya jobb, och högre inflation. Då blir det en sak för RB att ta hänsyn till. Men normalt sett skiter en centralbank i börsen. Det är rätt och riktigt dessutom.
2% mål eller 0% mål? Jag kan hålla med Andersson. Å andra sidan har tonvis forskning i Sverige och övriga västvärlden visat, BASERAD PÅ HISTORISK DATA FÅR JAG TILLÄGGA, att den tillväxt med tillhörande jobbskapande som genererat en ca 2% inflationstakt har varit rätt sund för ekonomin. En ekonomi som växer så det knakar, med tillhörande jobbskapande och inflationstakt, leder oftast till överhettning, obalanser, och påföljande mycket svag konjunktur. Så det är inte önskvärt. Den typen av lågkonjunkturer som genererat stignande arbetslöshet, och 0% inflation, eller deflation, är av naturliga skäl inte heller önskvärt. Så 2% har bedömts vara LAGOM…. med historiska mått mätt, givet den tillväxt och jobbskapande den har reflekterat!
Men världen har förändrats och det kanske är läge att se över det målet????
En aspekt är de negativa aspekterna som Andersson lyfter fram…. men en annan MINST LIKA VIKTIG aspekt är om dagens inflation kring 0-1% genererar har REFLEKTERAT en TILLRÄCKLIGT stark tillväxt och därmed jobbskapande?
Det är en knepig fråga… man får liksom gå baklänges… Inflationstakt – Tillväxt – Jobbskapande/Ökad köpkraft hos befolkningen.
Det ÖVERGRIPANDE MÅLET är att vi ska få det bättre, INTE sämre. Definitionen av BÄTTRE, är inte att börsen går upp, eller priset på en bostad går upp. Det är låtsas pengar. Nej, den samhällsekonomiska definitionen borde vara en vanlig familj 2 vuxna+ 2 barn, där de har två helt vanliga jobb med medelinkomster. Definitionen är alltså att den här familjen har det snäppet bättre från ett år till ett annat, rent ekonomiskt alltså. Inte för mycket, för då byggs det upp obalanser som slutar i tårar, men nåt snäpp bättre varje år.
Har medelsvensson fått det bättre senaste 3-5 åren, givet den ”noll inflationsmiljö” vi varit i? Jo lite. MEN är förbättringen ett resultat av jobbskatteavdag (vilket egentligen är fel sätt att se på det då man även borde ta in kvaliten på den allmänna välfärden som teoretiskt kan ha gått ner med lika mycket som jobbskatteavdraget) och lägre räntor? Ja troligtvis. Lägre räntor får du inte ta med egentligen, då detta är ett räntefenomen som bara påverkar dem med lån. Du kan liksom inte tvinga alla att ta lån så att de gynnas när räntan går ner, och därför ska ses som en allmängiltig välståndsfaktor!!!
NU pratar vi om konjunktur och det allmänna tillståndet i ekonomin.
Jag har inte data underlaget, men min magkänsla är att jobbskapandet senaste åren har varit ganska klent ur ett historiskt perspektiv. Det är fortfarande arbetsgivarens marknad i termer av lönesättning, och medelsvensson, rensat för jobbskatteavdrag och räntekostnader, har inte fått det särskilt mycket bättre.
Det skulle betyda att den tillväxten som varit (och som genererar 0-1% inflation) inte är tillräckligt bra för att vi ska vara nöjda. Anledningen till att vi är lite nöjda är pga jobbskatteavdrag och låga räntor. Fundera på hur nöjda folk hade varit om de inte gynnats av dem. Nu börjar du närma dig Ingves uppgift.
Därför finns det anledning att stimulera ekonomin idag så att den kan nå HÖGRE. Ett högre mål som också borde vara FÖRENLIGT med högre inflation än den som varit. Inte 0-1% inflation. Det är ett mål som är för lågt satt, givet kopplingen till konjunktur, jobbskapande och köpkraft.
Sen kan vi alltid diskutera trubbigheten i måtten…. men resonemanget funkar!
Andersson tar inte in den här aspekten. Rune Andersson är inte medelklass familjen. Inte hans vänner heller. Rune Andersson gillar inte hög inflation, för att det ger facken och arbetstagarna förhandlingsutrymme för höjda löner. Andersson gillar inte löneökningar. Jag förstår honom, men han talar i egen sak till viss del.
Han har rätt i det här med spekulationsbubblor och problemet med en svag krona. Men han tar faktiskt inte in alla aspekter. Som att de 80% av befolkningen ska få det bättre (och då syftar jag inte på de 20% som har det bäst). Det fina är om de 80% får det bättre, definierat som mer jobb och ökad köpkraft, då gynnas även top 20%, för de äger i regel företagen som gör vinst på ökad försäljning, genererad av den 0-80%.
Även här vill jag ge en känga till Fi. De borde reglera bankerna så att vanliga människor inte tar på sig risk som de inte förstår. Bankerna vill bara tjäna pengar, så det är klart att de hellre skjuter in pengarna i en dyr och dålig aktiefond. Fi har ett stort ansvar. Men jag är rädd att politikerna är för klena, och lobbying från bankerna är för stark.
Ett alternativt mått till inflation, skulle kunna vara hur andel MISSNÖJES partierna får i opinionsundersökningar. Historiskt har vi belägg för att när människor känner att de får det sämre eller inte är nöjda, då ökar missnöjespartierna och tvärtom såklart. Där tycker jag vi sett en trend senaste åren.
Många är inte nöjda!!! De känner inte igen sig när de hör om bostadspriserna, fullsatta restauranger och slutsålda semesterresor….
I denna miljö, så vill inte Andersson ha stimulativ finans- och penningpolitik? Det är fel, trots att hans argument är korrekta. Men de borde gå att attackera på annat sätt. Om de inte gör det, så borde man fråga sig vilka mål som är viktigast?
Är Ingves fel person? Ok, jag kan köpa att det är rätt att en fotbollsspelare kan träna ett fotbollslag, för att han vet hur spelet fungerar.
Rune Andersson är en mycket slipad affärsman, kanske en av de bästa vi har, men varför skulle han vara så duktig på penningpolitik. Det är ju knappast något han har sysslat med? Likställer du penningpolitik med affärsmannaskap och driva företag… eller du tänker att ”fattar hur ekonomin fungerar”? Det gör nog inte jag. Bästa liknelsen med Zlatan skulle nog vara en gammal bankräv. Dvs någon som hela livet jobbat MOT och MED Riksbankens beslut och hur de påverkar saker och ting i praktiken…..
Men visst har du en poäng…. och det har debatterats i decennier huruvida det är rätt med Nationalekonomer i centralbanksstyrelser.
Du ska också komma ihåg att de tar beslut utifrån ett underlag. Detta underlag/analys tas fram av alla de ekonomer, främst Nationalekonomer, som jobbar på Riksbanken. Kanske är det mer ”praktiker” som ska in på den nivån istället?
Du säger att kronans svaghet försämrar vår levnadsstandard. Ja det är sant… OM VI SEMESTRAR UTOMLANDS och KÖPER IMPORTERADE VAROR. Hur skulle det vara om du köpte mer inhemskt tillverkade saker och semestrade i Sverige??? Du har inte tänkt på att det kanske är ett av Ingves mål? Inte bara att försöka gynna vår exportindustri….. (som ofta är framme och klagar när kronan är för stark!)
Var observant. Om den personen som klagar har ett bra jobb och bor i bostadsrätt i Stockholms innerstad, och som fått mycket pengar över i plånboken efter jobbskatteavdrag och räntenedgången, så är jag inte så förlåtande. Han gnäller för att hans Thailands resa blivit mycket dyrare. Han ska vara jävligt glad att han överhuvudtaget kan överväga att åka till Thailand…. för hade vi backat hem alla jobbskatteavdrag och bolåneräntan stått i 5%, ja då hade han haft större bekymmer än att fundera på kronans svaghet. Han hade i bästa fall kunnat åka till Gotland på semester…… Det finns dem som 1. inte har ett jobb att gå till 2. som inte gynnats av jobbskatteavdrag och som 3. sannerligen inte äger sin lägenhet utan betalat samma hyra år ut och år in (där det är den belånade hyresvärden som gynnats av räntenedgången och ränteavdrag och slopad fastighetsskatt och amorteringsfrihet)
Spekulationsbubblor är fel tycker Andersson…. det tycker jag också. Men Fi borde kunna reglera så att ”svensson skyddas”. Återigen, det är inte fel med 0% räntan, om dina levnadskostnader inte går upp under året (givet att du bibehåller din levnadsstandard). Men om någon välbärgad typ köper mycket aktier så vet han oftast vad han ger sig in på….. och det enda vi lärt oss om börskrascher är att de fattiga inte blir färre, de bara byter personnummer, vilket visar sig när börsen lyfter igen.
För att avsluta…. jag hade inte sagt nåt om vi hade en arbetslöshet på 3%… om varje nyanländ Syrian fick ett jobb som lokalvårdare efter en vecka… om medelsvensson kunnat byta jobb, oavsett vilken bransch han är i, genom en fingerknäppning…och sitter på julafton och konstaterar att julklappen till barnen är snäppet vassare i år för att hans köpkraft faktiskt ökat något utan att det är relaterat till att bolånet blivit billigare…..och SAMTIDIGT som vi hade 0% inflation. Då hade jag sagt… ok, att sikta på 2% behövs kanske inte. Uppenbarligen är det en ny värld, som kräver ett nytt mål. Men där är vi inte, inte med bestämdhet iallafall!
Happy to discuss!
Jag ser framför mig att vi byter ut Ingves till någon erfaren bank vd, som sedan kan kalibrera styrräntan för att nå ett konkurrenskraftigt ROE-mål för svenska banker 🙂
hehe exakt… det är ju det som är problemet när folk har en egen agenda… som även Rune mfl har!
Det är Ingves stora fördel, han springer ingen annans ärenden.
Stefan Ingves oberoende?
Jag vet inte vilken fin värld Fredde och G:a stan lever i.
Nobelpristagaren Joseph Stiglitz sade i samband med finanskrisen 2007, att centralbankernas gynnande av vissa banker är korruption.
Vid Davos-mötet januari 2008 tillfrågades en engelsk finansman av Financial Times om han var orolig för den kommande finanskrisen.
Finansmannen svarade:
– Inte ett dugg orolig. Regeringar och Centralbanker kommer alltid att rädda oss rika. Det har de alltid gjort. De kommer Centralbankerna alltid att göra det.
– Jag vet inte vad det beror på, sa finansmannen. Men man kan alltid lita på att det blir så.
Vid samma Davos möte 2008 uttalade sig dåvarande ordförande i SEB, Marcus Wallenberg:
Wallenberg förklarade att han under hösten 2007 haft flera sammanträffanden med riksbankens chef Stefan Ingves, varvid Ingves förklarat att han skulle ge SEB all hjälp och han (Ingves) och Marcus Wallenberg skulle klara banken ihop.
Så ett vet vi. Om så hela Sverige ska gå under så kommer i alla fall SEB och Wallenbergs att bestå. Ända sedan banken grundades för över 150 år sedan så har Sveriges Riksbank räddat SEB hur många gånger som helst. Läs fil.dr. Gunnar Wetterbergs bok om Riksbankens historia.
Ingves talade ej om för svenska folket 2009 när han började sänka räntan att detta skulle innebära en ny storhetstid för börsens aktier. Halva amerikanska och svenska medelklassens förmögenhet är försvunnen sedan finanskrisen 2007.
Läs vad Rune Andersson skriver i sin artikel i DI. Om svenska folket skulle få reda på vad de förlorat under Stefan Ingves regeringstid på Riksbanken, så skulle det bli revolution i Sverige.
I USA är det definitivt korruption… där hoppar man ju mellan Goldman Sachs och politiken som ingenting hade hänt.
I Sverige har vi en annan tradition, i början av 90-talet när Bosse Lundgren stod vid spakarna så fick aktieägarna betala priset. Likaså för Carnegie, och till viss del HQ.
Skyll inte på Ingves, han ger inte bort pengar, han lånar ut i syfte att säkra så att vi inte får en systemkollaps. Det är hans jobb. Men när riksgälden går in med statens egna, upplånade pengar, då är det hjälp. Men i Sverige har vi som sagt en tradition av att kunna gå in och rädda företag, men aktieägarna gynnas nästan aldrig.
Hade Swedbank kollapsat under Lehman tiden, och med kollaps menar jag konkurs pga Eget Kapital hade varit slut, och ägarna hade inte kunnat skjuta till det som krävts…. SJÄLVKLART ska staten baila banken…. men nyemissionen skulle i så fall skett till 0,00000001 kr per aktie… så att samtliga aktieägare blivit utspädda. Den svenska modellen är logisk och riktig.
Sen hade vi tur i Sverige att lågkonjan inte blev så djup. Fyra viktiga förklaringar till detta är 1, svenskarna har rörlig ränta på sina lån. när räntorna dök under 2008 så frigjordes en jävla massa pengar som blev stimulus till ekonomin och 2, svenska statsfinanserna var i fint skick pga Persson/Borg/Reinfeldt samt 3, kronan försvagades, nästan 12kr mot Euro ex, vilket gav en boost till svensk export samt 4, I Sverige hade nybyggnationen varit låg under många år trots fastighetsboom vilket gjorde att utbud/efterfrågan trots allt var ganska tajt…… att jämföra med ex Spanien som haft massiv nybyggnation… och därför hade enklare för att ge sig in i en fastighetskrasch, med efterföljande kreditförluster och bankkonkurser som resultat!
Förtydligande. Svenska och amerikanska småsparare skrämdes av Riksbanken och inte minst av media att sälja sina aktier under krisen 2007 till 2009. Vana finansmän (och givetvis Stefan Ingves) visste vad lågräntepolitiken skulle innebär för aktier, villor och bostadsrätter.
Men något intresse att upplysa svenska folket fanns ej !
Tycker du på riktigt att Ingves borde ha en uppfattning om aktiemarknaden, och om den i så fall borde spridas som rådgivning till Svenska folket? Jag är otroligt skeptisk till detta…..
Det är bankernas jobb… ett jobb som de gör ganska dåligt. But I can´t blame them till 100%, maybe 50% … när blodet flyter på gatorna (och börsen handlas lågt) så vill i regel inte småsparare att köpa aktier….. och man kan inte mer än att ge rådet!
DI skriver om Rune Andersson idag också:
http://www.di.se/artiklar/2015/8/18/gor-din-plikt-ingves/
Kom att tänka på denna artikel från Paul Volcker 2001:
http://www.nytimes.com/2011/09/19/opinion/a-little-inflation-can-be-a-dangerous-thing.html?_r=0
Tack Fredde, jag tycker artikeln av Volcker känns väldigt utspelad och inaktuell….
DI är rätt och bra, och skriver som du säger ungefär det Rune skrev.
Det som förvånar mig är att diskussionen med inflationsmålet bara uppkommit pga dess ”bieffekter”.
Varför diskuterar man inte kärnan med 2% målet, dvs att det är en reflektion av en ekonomi som mår rätt bra… inte dåligt, men inte heller för bra. OCH OM DEN NIVÅN PÅ EKONOMISK AKTIVITET idag matchas av 0% istället…. kan någon svara på detta?
Jag undrar också varför ingen ställer frågan? De här bieffekterna, som ex ökad belåning bland hushållen…. GÅR DET ATT LÖSA PÅ ANNAT SÄTT?
Jag undrar också varför inte heller ställer frågan, OK om minusränta är fel, så måste +3% ränta vara rätt???? Vad händer med vår ekonomi om Ingves skulle höja till 3%? Blir det totalt sett bättre, inte bara sett till vissa enskilda faktorer, än idag när räntan är minus?
Det här är väl rätt relevanta och basic Q´s???? Eller är det jag som är knäpp och har missat något? Jag börjar nästan bli orolig!!!!!
Hm. Tycker volcker sammanfattar det rätt bra: vi måste lösa verkliga problem genom verkliga åtgärder, inte genom att skjuta problemen framåt genom att låta ändra inflationsmålet. Typ.
Är det storleken på hushållens skulder som är problemet?
Stefan Ingves räknar med att hushållen inte har några tillgångar. Inte ens när de äger en villa eller bostadsrätt.
Varför gör han ej sina prognoser på att huspriserna går ned 20 procent eller 50 procent. Tvärtemot vad många tror skulle hushållen klara det.
Men varför räknar Ingves med att huspriserna skall gå ned till NOLL. Är det realistiskt?
Svenska banker lånar mycket billigt de pengar de i sin tur lånar ut till hushållen. Räntorna på säkerställda bostadsobligationer är mycket låga nu. Varför det? För att svenska säkerställda obligationer är bland de säkraste man kan ha i utlandet.
Vad Stefan Ingves oroar sig för är om utlandet skulle sluta köpa säkerställda bostadsobligationer, så som det blev 2007 till 2008.
För då måste Riksbank och Riksgäld gå in och köpa de säkerställda obligationerna av bankerna.
Bankernas egna kapital förblir intakt, även om utlandet inte skulle köpa en enda obligation. Skattebetalarna går in och räddar bankerna.
Jag har skrivit det förut. Om så hela Sverige skall gå under så skall vi i alla fall klara SEB (och Nordea, Handelsbanken och SBAB). De sägs vara ”systemviktiga”.
Men vi räddade inte dåvarande Carnegie och dåvarande HQ Bank och vi räddade ej heller Swedbank i första vändan 2007 (när Sparbanksstiftelsen ägde banken). Först när Christer Gardell och Folksam kom in som ägare blev även Swedbank ”systemviktig”.
Storleken på lånen betyder allt. Värdet på huset inget!
Det handlar bara om förmågan att kunna betala räntan på lånet, kan man inte det måste man flytta.
Visst, då är det en förmildrande omständighet om värdet på kåken överstiger lånet, men vi har fortfarande skapat en marknad med forcerade säljare (forcerade då de inte vill sälja egentligen men är tvungna då de inte har råd att betala räntan) och det brukar vara förenligt med Bad Times och andra negativa följdeffekter.
Två personer, båda äger ett hus värt 5mkr. Den ena har 2 mkr i lån, den andra har 5 mkr i lån. Bolåneräntan går till 5%. Den första klarar inte räntebetalningarna för att han tjänar för dåligt. Den andra har inga problem att betala räntorna trots att räntekostnaden gått upp pga av god inkomst. Den sistnämnda har RÄTT nivå på sina lån. Den förstnämnda har det INTE. Lån/värde är ointressant!
och nej…. utlandet slutar inte köpa våra bostadsobligationer
och ja… bankerna anses vara systemviktiga och lär räddas vid en bankkris
MEN….. det hindrar ju knappast bolåneräntorna från att stiga. Det är andra drivkrafter bakom det!!!