men han tar inte in alla aspekter.

Jag vill tacka min bloggvän Staffan Kjellin som dragit igång inflationsmåls debatten… jag har kopierat vår dialog för de som inte läst den!

Staffans inlägg:

”Därför är minusräntan så farlig” skriver Rune Andersson på DI debatt 12 augusti 2015 (nätet).
Rune Andersson har gjort en enastående karriär som affärsman och företagare i Sverige. Han är vad jag menar ”praktiker”.

Stefan Ingves och Lars EO Svensson är disputerade ekonomer (teoretiker) som aldrig varit ute i affärslivet. För att inte tala om övriga och tidigare medlemmar i Riksbanksdirektionen.

Jag frågar skulle det var möjligt att bli ledare för Svenska landslaget i fotboll om man bara läst sig till hur fotboll går till. Hade Zlatan blivit lika duktig om han disputerat i fotboll vid något universitet (det går i dag) och inte klappat i väg en enda boll under sin karriär.

Mitt något flummiga svar 🙂

http://www.di.se/artiklar/2015/8/12/debatt-det-ar-darfor-minusranta-ar-sa-farligt/?qr=senaste-veckan

Han har rätt i mycket, absolut! och han är helt klart en av mina förebilder när det kommer till företagande i Sverige.

Det finns två logiska aspekter med penningpolitiken att ta hänsyn till…

1. Logiken är följande: Riskfria räntan ska spegla inflationen i samhället. Varför? Jo för att säg att du siste december kan köpa en korg med varor, betala hyran, elräkningarna osv för X summa pengar. Om du ett år senare ska göra EXAKT samma inköp, och de kostar X+10%, då bör du kunna stoppa in pengarna i ett riskfritt sparande som ger dig 10% värdeökning under just det året. Dina pengar ska kunna riskfritt växa med den allmänna prisökningen i ekonomin. Vill du att de ska öka mer, och därmed ge dig möjligheten att köpa mer saker ett år senare, ja då måste man ta risk. Så det finns en logik bakom varför ränta och inflation hör ihop.

2. Sen kan man kalibrera detta för att nå olika mål. Ligger räntan under inflationstakten… då kommer din köpkraft att försämras under det gågna året och du kommer inte kunna göra samma inköp ett år senare. Alltså väljer du att konsumera idag. (detta är bra om det är centralbankens mål att stimulera ekonomin!)… eller tar du högre risk i ditt sparande, typ köper aktier, i din jakt efter att pengarna ska kunna öka så att du åtminstone kan göra samma inköp ett år senare (detta är dåligt då det tvingar folk att ta risker, det är detta Andersson vänder sig emot. Jag håller med). Ligger räntan över inflationstakten så väljer du att spara pengarna för att du kommer kunna handla mer om ett år. Du drar ner på konsumtionen, vilket är bra om det är riksbankensmål. Det är dåligt om det innebär att alla dumpar sina aktier, för att de tycker räntan är tilläckligt bra. En centralbank vill vare sig att börsen går upp, eller ner för den delen. Börsen är inte en del av deras ”mandat”…. bortsett från indirekta effekter. Dvs om kraftiga börsuppgångar leder till att folk känner sig rika och konsumerar mer vilket leder till tillväxt, nya jobb, och högre inflation. Då blir det en sak för RB att ta hänsyn till. Men normalt sett skiter en centralbank i börsen. Det är rätt och riktigt dessutom.

2% mål eller 0% mål? Jag kan hålla med Andersson. Å andra sidan har tonvis forskning i Sverige och övriga västvärlden visat, BASERAD PÅ HISTORISK DATA FÅR JAG TILLÄGGA, att den tillväxt med tillhörande jobbskapande som genererat en ca 2% inflationstakt har varit rätt sund för ekonomin. En ekonomi som växer så det knakar, med tillhörande jobbskapande och inflationstakt, leder oftast till överhettning, obalanser, och påföljande mycket svag konjunktur. Så det är inte önskvärt. Den typen av lågkonjunkturer som genererat stignande arbetslöshet, och 0% inflation, eller deflation, är av naturliga skäl inte heller önskvärt. Så 2% har bedömts vara LAGOM…. med historiska mått mätt, givet den tillväxt och jobbskapande den har reflekterat!

Men världen har förändrats och det kanske är läge att se över det målet????

En aspekt är de negativa aspekterna som Andersson lyfter fram…. men en annan MINST LIKA VIKTIG aspekt är om dagens inflation kring 0-1% genererar har REFLEKTERAT en TILLRÄCKLIGT stark tillväxt och därmed jobbskapande?

Det är en knepig fråga… man får liksom gå baklänges… Inflationstakt – Tillväxt – Jobbskapande/Ökad köpkraft hos befolkningen.

Det ÖVERGRIPANDE MÅLET är att vi ska få det bättre, INTE sämre. Definitionen av BÄTTRE, är inte att börsen går upp, eller priset på en bostad går upp. Det är låtsas pengar. Nej, den samhällsekonomiska definitionen borde vara en vanlig familj 2 vuxna+ 2 barn, där de har två helt vanliga jobb med medelinkomster. Definitionen är alltså att den här familjen har det snäppet bättre från ett år till ett annat, rent ekonomiskt alltså. Inte för mycket, för då byggs det upp obalanser som slutar i tårar, men nåt snäpp bättre varje år.

Har medelsvensson fått det bättre senaste 3-5 åren, givet den ”noll inflationsmiljö” vi varit i? Jo lite. MEN är förbättringen ett resultat av jobbskatteavdag (vilket egentligen är fel sätt att se på det då man även borde ta in kvaliten på den allmänna välfärden som teoretiskt kan ha gått ner med lika mycket som jobbskatteavdraget) och lägre räntor? Ja troligtvis. Lägre räntor får du inte ta med egentligen, då detta är ett räntefenomen som bara påverkar dem med lån. Du kan liksom inte tvinga alla att ta lån så att de gynnas när räntan går ner, och därför ska ses som en allmängiltig välståndsfaktor!!!

NU pratar vi om konjunktur och det allmänna tillståndet i ekonomin.

Jag har inte data underlaget, men min magkänsla är att jobbskapandet senaste åren har varit ganska klent ur ett historiskt perspektiv. Det är fortfarande arbetsgivarens marknad i termer av lönesättning, och medelsvensson, rensat för jobbskatteavdrag och räntekostnader, har inte fått det särskilt mycket bättre.

Det skulle betyda att den tillväxten som varit (och som genererar 0-1% inflation) inte är tillräckligt bra för att vi ska vara nöjda. Anledningen till att vi är lite nöjda är pga jobbskatteavdrag och låga räntor. Fundera på hur nöjda folk hade varit om de inte gynnats av dem. Nu börjar du närma dig Ingves uppgift.

Därför finns det anledning att stimulera ekonomin idag så att den kan nå HÖGRE. Ett högre mål som också borde vara FÖRENLIGT med högre inflation än den som varit. Inte 0-1% inflation. Det är ett mål som är för lågt satt, givet kopplingen till konjunktur, jobbskapande och köpkraft.

Sen kan vi alltid diskutera trubbigheten i måtten…. men resonemanget funkar!

Andersson tar inte in den här aspekten. Rune Andersson är inte medelklass familjen. Inte hans vänner heller. Rune Andersson gillar inte hög inflation, för att det ger facken och arbetstagarna förhandlingsutrymme för höjda löner. Andersson gillar inte löneökningar. Jag förstår honom, men han talar i egen sak till viss del.

Han har rätt i det här med spekulationsbubblor och problemet med en svag krona. Men han tar faktiskt inte in alla aspekter. Som att de 80% av befolkningen ska få det bättre (och då syftar jag inte på de 20% som har det bäst). Det fina är om de 80% får det bättre, definierat som mer jobb och ökad köpkraft, då gynnas även top 20%, för de äger i regel företagen som gör vinst på ökad försäljning, genererad av den 0-80%.

Även här vill jag ge en känga till Fi. De borde reglera bankerna så att vanliga människor inte tar på sig risk som de inte förstår. Bankerna vill bara tjäna pengar, så det är klart att de hellre skjuter in pengarna i en dyr och dålig aktiefond. Fi har ett stort ansvar. Men jag är rädd att politikerna är för klena, och lobbying från bankerna är för stark.

Ett alternativt mått till inflation, skulle kunna vara hur andel MISSNÖJES partierna får i opinionsundersökningar. Historiskt har vi belägg för att när människor känner att de får det sämre eller inte är nöjda, då ökar missnöjespartierna och tvärtom såklart. Där tycker jag vi sett en trend senaste åren.

Många är inte nöjda!!! De känner inte igen sig när de hör om bostadspriserna, fullsatta restauranger och slutsålda semesterresor….

I denna miljö, så vill inte Andersson ha stimulativ finans- och penningpolitik? Det är fel, trots att hans argument är korrekta. Men de borde gå att attackera på annat sätt. Om de inte gör det, så borde man fråga sig vilka mål som är viktigast?

Är Ingves fel person? Ok, jag kan köpa att det är rätt att en fotbollsspelare kan träna ett fotbollslag, för att han vet hur spelet fungerar.

Rune Andersson är en mycket slipad affärsman, kanske en av de bästa vi har, men varför skulle han vara så duktig på penningpolitik. Det är ju knappast något han har sysslat med? Likställer du penningpolitik med affärsmannaskap och driva företag… eller du tänker att ”fattar hur ekonomin fungerar”? Det gör nog inte jag. Bästa liknelsen med Zlatan skulle nog vara en gammal bankräv. Dvs någon som hela livet jobbat MOT och MED Riksbankens beslut och hur de påverkar saker och ting i praktiken…..

Men visst har du en poäng…. och det har debatterats i decennier huruvida det är rätt med Nationalekonomer i centralbanksstyrelser.

Du ska också komma ihåg att de tar beslut utifrån ett underlag. Detta underlag/analys tas fram av alla de ekonomer, främst Nationalekonomer, som jobbar på Riksbanken. Kanske är det mer ”praktiker” som ska in på den nivån istället?

Du säger att kronans svaghet försämrar vår levnadsstandard. Ja det är sant… OM VI SEMESTRAR UTOMLANDS och KÖPER IMPORTERADE VAROR. Hur skulle det vara om du köpte mer inhemskt tillverkade saker och semestrade i Sverige??? Du har inte tänkt på att det kanske är ett av Ingves mål? Inte bara att försöka gynna vår exportindustri….. (som ofta är framme och klagar när kronan är för stark!)

Var observant. Om den personen som klagar har ett bra jobb och bor i bostadsrätt i Stockholms innerstad, och som fått mycket pengar över i plånboken efter jobbskatteavdrag och räntenedgången, så är jag inte så förlåtande. Han gnäller för att hans Thailands resa blivit mycket dyrare. Han ska vara jävligt glad att han överhuvudtaget kan överväga att åka till Thailand…. för hade vi backat hem alla jobbskatteavdrag och bolåneräntan stått i 5%, ja då hade han haft större bekymmer än att fundera på kronans svaghet. Han hade i bästa fall kunnat åka till Gotland på semester…… Det finns dem som 1. inte har ett jobb att gå till 2. som inte gynnats av jobbskatteavdrag och som 3. sannerligen inte äger sin lägenhet utan betalat samma hyra år ut och år in (där det är den belånade hyresvärden som gynnats av räntenedgången och ränteavdrag och slopad fastighetsskatt och amorteringsfrihet)

Spekulationsbubblor är fel tycker Andersson…. det tycker jag också. Men Fi borde kunna reglera så att ”svensson skyddas”. Återigen, det är inte fel med 0% räntan, om dina levnadskostnader inte går upp under året (givet att du bibehåller din levnadsstandard). Men om någon välbärgad typ köper mycket aktier så vet han oftast vad han ger sig in på….. och det enda vi lärt oss om börskrascher är att de fattiga inte blir färre, de bara byter personnummer, vilket visar sig när börsen lyfter igen.

För att avsluta…. jag hade inte sagt nåt om vi hade en arbetslöshet på 3%… om varje nyanländ Syrian fick ett jobb som lokalvårdare efter en vecka… om medelsvensson kunnat byta jobb, oavsett vilken bransch han är i, genom en fingerknäppning…och sitter på julafton och konstaterar att julklappen till barnen är snäppet vassare i år för att hans köpkraft faktiskt ökat något utan att det är relaterat till att bolånet blivit billigare…..och SAMTIDIGT som vi hade 0% inflation. Då hade jag sagt… ok, att sikta på 2% behövs kanske inte. Uppenbarligen är det en ny värld, som kräver ett nytt mål. Men där är vi inte, inte med bestämdhet iallafall!

Happy to discuss!