Dagens skörd

Intervju med Moderaterna om amorteringskrav, se den

http://www.di.se/artiklar/2015/9/25/rikets-affarer-man-ska-vara-forsiktig/

Jag skulle vilja ställa frågorna:

1, Vilket är bäst för samhället och syftet att undvika framtida kriser ”Om ett hushåll tar ett litet lån, i absoluta termer, som de slipper amortera på, eller de tar ett mycket stort lån som de amorterar några tusen på varje år?”

2, Amorteringskravet ses som ett verktyg att dämpa utlåning, och därmed minska risken för en kris i Sverige. Fråga, ”om hushåll tvingas amortera ett fast belopp varje år. Hur stärker det deras betalningsförmåga den dagen räntorna börjar stiga, och hur rimmar det med målet att undvika en kris?”

3, Varför är ett fast amorteringskrav att föredra framför ett dynamiskt?

4, Någon som har 2mkr i lån (och bostaden är värd 4mkr) kan vara mer i riskzonen att inte klara sina räntebetalningar i framtiden än en som har 3,5mkr i lån (och bostaden är värd 4mkr) då inkomsten och arbetssituationen ser annorlunda ut. Alla med låg loan to value har inte stor motståndskraft mot högre räntor. Alla med hög loan to value har inte låg betalningsförmåga. Tycker du att amorteringskravet fångar upp detta på ett bra sätt?

För att nämna några 🙂

Jag noterar också att de pratar om inflationsmålet, och där har han en ödmjuk inställning. Att globalisering och digitalisering påverkar oss, och gjort det länge, håller nere inflationen idag, och troligtvis de närmaste åren. Men handlar det inte om nivåer? Dvs i dåliga tider når man idag lätt deflation, vilket man inte gjorde förr. I goda tider så kommer man inte nå samma höga nivåer som förr. Men det tar inte bort det faktum att vi måste förstå om ekonomin är tillräckligt stark vid 1% som idag för att må bra av en mer balanserad penningpolitik.

Varför diskuteras inte om tillväxt och jobbskapande är tillräcklig starkt i svensk ekonomi. Underförstått säger man även i den här intervjun att det går så jäkla bra för Sverige. Jag är inte så säker då:

1. tillväxten är låg ur ett historiskt perspektiv
2. jobbskapandet är lågt ur ett historiskt perspektiv
3. löneinflationen är låg, det är fortfarande arbetsgivarens marknad
4. Exporten är svag pga omvärlden är svag
5. centralbanker världen över försöker stimulera tillväxt primärt genom försvaga valutor.. så även vi!
6. Mycket av Sveriges tillväxt (som är bättre än Europas) kommer från ränteeffekten. Dvs pga att många har lån, stora rörliga lån, och samtidigt åtnjuter låga räntor, så har man pengar över som bla går till konsumtion.
7. Jobbmässigt tajt i vissa branscher, i vissa regioner. Men inte generellt.

Hade de här punkterna inte gällt, och vi ändå hade haft 1% inflation… Då hade jag ifrågasatt målet.

Men alla verkar inte hålla med. Jag skulle gärna se att diskussionen började i den ändan…

det är också lite förvånande att man inte talar om effekterna av att ha ett annorlunda mål än sina handelspartners, typ EU + norge. I ett extrem läge kan det innebära att vi stimulerar när de gör motsatsen… Och tvärtom. Vill vi det?

Man diskuterar även om negativa räntor är rätt idag? Jag anser inte det handlar om det. För mig är det enkelt. Om vi har ett mål om 2% kärninflation (låt säga nu att det är ett bra mål) och dagens inflation ligger under den så bör Riksbanken stimulera. Definitionen av stimulans är negativa realräntor, dvs räntan minus inflationen ska vara negativ. Men hur negativ realränta är rätt nivå? JAg skulle säga att en centralbank ska börja smått och sen öka den negativa realräntan (dvs sänka räntan) till de märker att stimulanserna biter och inflationen bottnar ur. Det finns inget golv. Golvet är där stimulanserna biter. Man sänker eller höjer till det får effekt, då slutar man. Sen ligger man kvar till inflationen börjar närma sig målet, och då höjer man successivt, och balanserar penningpolitiken. Det borde även fungera på samma sätt när inflationen överskjuter målet.

Sen pratar dem om låg inflation är ett problem. Dvs är det negativt med stillastående till fallande priser. Det är klart det inte är… isolerat alltså. Dvs om ekonomin blomstrade på ALLA sätt, så får gärna priserna falla brant, om anledningen handlar om produktivitetsförbättringar, digitalisering och globalisering. Det gynnar oss bara. Det är positivt! MEN, the big MEN, om vi har låg inflation till följd av svag tillväxt, ja då är det negativt. Det är också lite naivt att tro att världen klarar växa i all evighet utan att det slut påverkar den allmänna prisnivån.

Min syn, som många vet, är att anledningen till att vi har 0,8% och inte 2,8% inflation är:

1, hög arbetslöshet och historiskt lågt jobbskapande, och låg löneinflation
2, ganska låg tillväxt i absoluta termer
3, Europa som går knackigt, och övriga världen likaså
4, Låg inflation i omvärlden
5, Ganska stark krona fram till för lite mer än ett år sedan (50/50 eur/usd). stark krona gör att vi importerar deflation.

Vänder de här faktorerna så vänder även kärninflationen upp. Sen kommer vi lägga oss på en lägre nivå än vad vi varit vana vid pga globalisering och digitalisering. Detta hoppas RB också på. Hade vi INTE haft globaliserings, digitaliserings och prod-förbättringseffekterna… så hade inflationen idag kanske legat på 1,8% och sen stigit till 3,8%+ när ovan punkter vänt. Så visst drar vi stor nytta av de här effekterna, både när det går bra som dåligt för landet då de här faktorerna slår av nån procent på inflationstakten i både bra som dåliga tider.

Så är 2% målet rätt? Svaret på den frågan landar fortfarande i om vi är nöjda med konjunkturläget i landet. Jag är inte det.

Jag tror tvärtom att om vi sänker målet till säg 0% (jag kunde lika gärna dragit till med 1% men mitt exempel blir tydligare) så betyder det att vi är 1% ÖVER (då kärninflationen idag ligger på knappa 1%: Det fordrar en återhållsam penningpolitik, dvs positiva realräntor. Alltså måste RB höja till minst 1%, helt mer.. låt oss säga 2% (2-1=1% real ränta).

Då kommer boräntorna stiga med lika mycket, minst. Vilket gör att X miljarder försvinner i konsumtion (men även amorteringar och investeringar) vilket får ekonomin att bromsa in… med ännu sämre jobbskapande som resultat. Det är enligt mig ett kvitto på att 0% inflationsmål är fel. En medioker tillväxt blir ännu sämre. hade ekonomin varit tillräckligt stark, så klarar den successivt högre räntor. Annars är målet satt på fel nivå.

Börsen har gått in lite i vänteläge.

Michigan förra veckan kom in på 87,2 mot 86,5 väntat och fg 85,7… den har förmodligen bottnat pga aktiemarknaden har stabiliserats….

US Core PCE kom precis. 1,3% mot väntat 1,3 och fg 1,2%… gäsp, den har legat där hela året. faktum är att den rimmar rätt väl med

1, löneinflation i usa

2, dollarn

3, bnp tillväxten för 2015

Jag är tekniskt/taktiskt positiv med SL på 1,378….. har varit skönt om vi kunde brejka 1,421!

Det kommer mycket data nu närmaste två veckorna!

Volkswagen… man kan diskutera det här ur många aspekter men jag noterar att aktien stod i 257Eur i våras och nu står den i 106. Börsvärdet har krympt med drygt 70 miljarder euro. Det är styvt 670miljarder kronor, eller 17% av Sveriges BNP. Inte småpotatis :-)…. kommer ni ihåg Ericsons fall från mars 2000? Nån som minns hur stor del av börsvärdet som gick upp i rök?

Annonser

Om GaStan

Ga Stan bloggar här under rubriken "Kortsikt's blogg". GaStan är en medelålders gift man bosatt i Stockholm och verksam i finansbranschen.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s