Det framstår mer och mer som gårdagens urblåsning på morgonen var en fint. Köparna kom in nästan direkt och drev upp börsen som sedan höll sig under resten av dagen. Passeras 1,422 så pekar mycket på att så är fallet… men just nu kan vi inte vara säkra.
Dessutom kommer det mycket data imorgon och på fredag.
Imorgon torsdag så kommer PMI siffror från Tyskland, EZ, USA (där kommer också ISM) samt Kina (båda versionerna). På fredag kommer NFP från USA.
Den 10, 13, 14 samt 19 oktober kommer mer Kina data, som är extra viktig. Den 30e kommer ECI.
Igår hade vi huspriserna i USA i form av CaseShiller, de kom in på 5,0% YoY mot 5,2 väntat och 5,0…. helt ok, de är starka och ligger ca 15% under topnivån från 2007. För många jänkare är värdet på deras fastigheter på samma nivå som under toppen 2007. Vadå kris? Det syns även på konsumentförtroendet. CB Consumer confidence kom in på 103,0 mot väntat 96,,8 och fg 101,5…. dammet har lagt sig från augusti. För en stund sen kom Kärninflationen från Eurozonen, den kom in på 0,9% YoY mot väntat 0,9 och fg 0,9.. gäsp
Datan är inget börspåverkande direkt.
Oktober är känd för att vara en svag månad, men också en månad där många viktiga börsbottnar har noterats. Johnny på Carnegie skriver idag att vi står inför en väldigt trevlig börsperiod sett på några månaders sikt. Jag håller med. Frågan är bara om det vara botten vi såg på 1,369… eller vi ska ner till 1250-1280?????
I senaste Fill or Kill (29/9) tror alla tre medverkande att nästa vecka kommer att gå på plus. Kortsikt citerar representant för Carnegie som tror att vi ”står inför en väldigt trevlig börsperiod på några månaders sikt”.
De medverkande i Fill or Kill har aldrig tidigare varit med om att så många investerare varit baissade samtigt. Nu är ju killarna i Fill or Kill unga och har ej så lång erfarenhet.
Men Kortsikt! Varför har det byggts upp en sådan enorm undergångsstämning. Jag som tittar på kingsworldsnews.com och usawatchdog.com varje dag har bringats en uppfattning att inte bara börsmarknaden utan hela världen står inför sin undergång.
Som jag skrev… han som basar över TA på Carnegie tror på börsrally kommande börsmånaderna… därmed är han inte säker på att vi sett botten ännu!
hehe, titt som tätt brukar man prata om undergång men världen är rätt seglivad antar jag!
Kina har fått storkapitalet att dallra på läppen. En fin snart 6 årig börsuppgång i ryggen, ingen vill sitta med ner.
Sub prime utgjorde knappt 7-8% av alla bolånekunder i USA, Lehman var förvisso en stor bank, men bara en av många…. MEN de här 7-8% satte världen i gungning och Lehmans default var pricken över det berömda i:et. Detta resulterade i global recession under 2009.
Nej Kina är inte hela världen…. men en alltför kraftig inbromsning där riskerar att få spridningseffekter som gör att vi alla drabbas. Att då inte gjort sig något mer likvid efter det fenomenala obligations- och aktierallyt vi haft verkar ju dumt…. tycker många.
Detta är dock inte mitt base case som du vet…. utan bara ett sätt att försöka förklara hur många tänker där ute!!!!
Hyperintressant artikel i DI (29/9) om Krister Andersson. Han hade utformat 2 procent målet åt dåvarande riksbankschefen Bengt Dennis.
Men 2 procent målet var inget mål. Det var ett medel. Stefan Ingves har missuppfattat allting.
Det var en oupnålig idealsituation med noll procents ränta. Det trodde man då. Men målet var PRISSTABILITET. För att nå detta MÅL, använde man 2 procent riktningen som MEDEL.
I dag har Sverige PRISSTABILITET (noll procent ränta). Men ändå kämpar Ingves med att också uppnå 2 procents inflation, trots att MÅLET har uppnåtts. Noll procents inflation är bättre än 2 procent, säger Krister Andersson i artikeln.
Varför ställer ingen frågan, Är vi nöjda med tilllväxten i den Svenska ekonomin idag, och det jobbskapande det medför? Samt följfrågan ”hade Sverige mått dåligt av högre tillväxt?”
Svara på dem först så kan vi diskutera inflationsmål och val av penningpolitik efter det!
OBS! PRISSTABILITET = noll procents inflation. Felskrivning ovan.
Tycker noll procent inflation låter farligt nära deflation. Bättre att ha lite lagom inflation, typ 2% med god marginal åt båda hållen
Jag vet iallafall var jag står….
Jag hade inte sagt nåt om Europa gick för högtryck, arbetslösheten låg på 4%, lönerna steg och skaffa ett jobb är enkelt oavsett vem du är och var du bor…. Samtidigt som bolåneräntorna var hyfsat nomala, låt säga mellan 3-4% för den rörliga, och slutligen en tillväxt som stadigt legat över 3% under en längre tid…….då kan vi tala om en stark konjunktur, ur absoluta termer, ur ett historiskt perspektiv.
OM vi då satidigt hade haft 0,9% kärninflation, som idag. Då hade jag sagt att nåt är nytt i världen, och vi är i behov att sänka inflationsmålet och ställa om penningpolitiken därefter….
Men nej, där är vi inte!
Idag har vi en stark konjunktur relativt sett. Vi har en räntedopad konjunktur där jag skulle höfta att om räntorna legat kring det normala, dvs 3-4%, så hade du kunnat slå av minst 1% av tillväxten som vi har idag…. Och då landar vi på ca 1,5%….. det i kombination med dagens kärninflation är inte anledning att föra en mer balanserad eller kontraktiv penningpolitik om du frågar mig.
Men jag verkar vara rätt ensam om att tycka det här?
Sen kan man tvista hur stimulativ politik som är den rätta? Många verkar tycka att gränsen gick vid negativa räntor…. Jag tycker det är rätt ointressant…. Man bör sänka realräntan, dvs sänka räntan, tills att man ser att kärninflation vänder upp…. Då har man haft rätt politik och rätt ränta. Var exakt räntan landar på då är ganska ointressant. När inflationstakten sen börjar närma sig 2% så är det dags att ganska snabbt höja upp till 2% ränta, och därmed balansera politiken.