Ska bli intressant att se om de lyckas bli fällda för detta. Många ligger i så fall nära till hands att få sina huvuden avhuggna. Inte minst Swedbank.
Men det som gör mig lite besvärad är att det saknas djup i diskussionen.
Ok, låt säga att vi till slut lyckas mota bort smygindex fonderna. Vad har vi kvar då? Verkligt aktiva fonder och index fonder. Min gissning är att många banker och kapitalförvaltare ogärna sänker avgiften utan vill ligga kvar. Då måste de alltså tvinga sina förvaltare att bli aktiva, dvs positionera sig på ett klart avvikande sätt från index. Detta kan definieras bla med hög Aktiv risk, el Tracking error. Säg ca 5%. Eller hög Active Share, va 80%+. Det är inte särskilt svårt för förvaltarna av smygindexfonder att åstadkomma detta. Redan idag har de säkert en och annan position som är lite överviktad, och lite underviktad. Med betoning på LITE. Egentligen behöver de bara ändra detta LITE till MYCKET. Simsalabim så är problemet löst.
Men då hamnar vi i ett nytt problem, som inget verkar vilja diskutera.
Vissa kommer ha rätt, andra kommer ha fel. Alla kan inte ha rätt.
Förstår ni vad detta innebär.
Säg att index är ner 10% över ett år. Säg att två typiska smygindexfonder tar ut 1,5% avgift och går som index.
Satsar två fondsparare 100kr i var sin fond så kommer båda ha 88,50kr vid årets slut.
Säg att man påtvingar dessa att vara mer aktiva. Den ena är överviktad de positioner som den andre är underviktad. Den ena fonden faller med 5%, den andra med 15%.
Den ene fondspararen kommer ha 100-15%-1,5%=83,50kr och den andre 100-5%-1,5%=93,50kr. Dvs den ene är 6,5% sämre än index. Den andra är 3,5% bättre.
Det är jättekul för den halvan som går bättre, men att vi tvingar bort smygindex fonder innebär att varannan fondsparare kommer ha sämre avkastning i framtiden än vad de har idag.
Men då tänker någon, att då säljer de sina fonder, och köper in sig i de fonderna som presterar.
Tror ni det är lösningen? Icke sa nicke.
Säg att det idag finns 100 fonder. 50 går bättre, 50 går sämre. 50 fonder stängs ner.
Kvar finns 50 fonder. Tror ni de 50 fonderna kommer gå bättre än index. No, Think again. 25 kommer gå sämre, 25 kommer gå bättre….. och så fortsätter det.
Vissa högpresterande fonder kommer antingen stänga för insättningar då de kommer fatta att det inte kommer fungera att växa. Medan många blir för stora, och till slut inte kommer kunna upprätthålla sitt trackreckord. Ser inte så ljust ut.
Men då tänker någon, INDEX fonderna med låga avgifter och index ETF kommer att segra.
Njae, de har till viss del redan segrat i USA så det är inte otroligt att de även gör det i Sverige på sikt.
Problemet med index är att det är MarketCap viktat. Det gör att stora bolag väger mer än små. Det finns inget som säger att stora måste gå bättre? Det gör att högt värderade bolag med kraftig kursuppgång i ryggen väger mer än motsatsen. Är det så smart? Nope, index har klart stora brister, som oftast visar sig i en fallande marknad, då det som stigit kraftigt oftast brukar gå ner mycket. Index är risky med andra ord. Mer risky än det behöver vara.
Sen finns det även Smart Beta, som är en kombination av indexförvaltning och aktiv förvaltning. Smart Beta kallas också med ett bättre ord för Factor-based investing. Det senare låter komplicerat men handlar om att aktier rör sig i olika kluster, där det oftast finns en underliggande FAKTOR som förkarar 90% av aktiernas rörelse. Faktorer som value, growth, quality, momentum, defensives, size etc är kända sedan länge. De som jobbar med detta brukar hävda att man kan ta vilken aktiv fond som helst som gått väsentligt sämre eller bättre än index, och spåra 90% av avkastningen till en, max två, faktorer. Ta Didner&Gerge som ex. Jag har inte gjort research på deras fond jämfört med olika faktorer, men jag misstänker att faktorerna Size och Value förklarar en stor del av avkastningen. De här faktorerna, som ex Value, kan man sedan rätt enkelt göra ett index av. Det finns redan idag ett stort utbud av index ETF och indexfonder, där man ersatt Mcap mot olika Faktorer.
Men trots att man sitter på olika faktor index så kvarstår frågan, NÄR SKA MAN HA VILKEN FAKTOR.
Jag hävdar att detta är lika svårt att veta som att välja vinnaraktien, eller välja bort förloraraktien.
Men kanske man kan tänka sig en mer statisk fördelning, dvs en som ta 1/3 Value, 1/3 Growth, 1/3 Quality. Risken är att när man blandar upp dem så slutar man som index. Vissa statistiker spårar vilka vikter som varit bäst historiskt och säger att så bör man vikta sin portfölj….. men vad är det som säger att historien ska återupprepa sig? Hur kan du veta att en småbolagsfond ska slå breda marknaden lika mycket kommande 10 åren som de 10 år som varit….. jag hade inte vågat betta på det i alla fall.
Summasumarum…… den här nöten är inte lätt att knäcka, även om Aktiespararna och andra verkar tro att det räcker med ett att få bort smygindexfonderna….. det är kanske bra, men det kommer inte att räcka. Det är lite som att mota bort dyra och dåliga fonder, och få billiga och dåliga fonder istället. Det är ett steg i rätt riktning, MEN att fondvärlden ska erbjuda billiga och bra fonder är fortfarande en utmaning att bita tag i! Jag tror som sagt att billiga indexfonder, fast med en annan typ av index, är lösningen för massmarknaden. Sen kommer det alltid att finnas en handfull verkligt skickliga aktiva förvaltare kvar….. frågan är om de på sikt kommer vara tillgängliga för massmarknaden?
Kortsikt's Blog 
”Jag hävdar att detta är lika svårt att veta som att välja vinnaraktien, eller välja bort förloraraktien.”
Jag förstår inte vad du ser som utmaningen eller problemet. Vill man vara aktiv sparare så måste man välja aktie, aktiv fondförvaltare eller faktor. Vill man överprestera jämfört med index så måste man ha en edge i dessa val av bolag, förvaltare eller faktor. Dvs. veta mer än andra. Gör man inte det så ska man ju välja indexförvaltning och betala bara för det.
Om folk i dag tro att de har en edge och gör smarta val av förvaltare är det väl bra att de blir varse att det inte är så, eller? I bästa fall gör de val som motsvarar att kasta tärning. I sämsta fall (oftast?) värre än så: de väljer de fonder som gått bäst, vilka förmodligen kommer att underprestera på grund av mean reversion och det ökande inflödet av kapital. Eller?
Jag bara menar att i samma sekund som vi tvingar alla att bli aktiva, så kommer vi få ett äkta vinnarlag och ett äkta förlorarlag bland kunderna. Från att idag där många delar på förlusten, vilket gör att alla tar en liten förlust.
Vinnarlaget löper sedan stor risk att bli förlorarlaget.
Många kommer ge upp och dra till indexförvaltning, som i sig har många brister. De flesta verkar mest glada över de låga avgifterna idag vilket är en tunn analys.
På riktigt lång sikt ger indexförvaltaren dålig riskjusterad avkastning.
På riktigt lång sikt är mindre än 20% av aktiva fonder vinnarfonder. Det kan inte heller vara samma hela tiden, då dagens vinnarfonder är morgondagens förlorare pga size.
My Point is, idag är ingen bra situation för fondspararna, men det kommer det inte vara imorgon heller.
Ska folk köpa enskilda aktier? Som grupp misslyckas nästan alltid retail sparare på aktiemarknaden.
”Många kommer ge upp och dra till indexförvaltning, som i sig har många brister. De flesta verkar mest glada över de låga avgifterna idag vilket är en tunn analys.
På riktigt lång sikt ger indexförvaltaren dålig riskjusterad avkastning.”
Jag ser inte vilka brister indexförvaltning har för småspararen. Vilka är de?
Det viktiga för småspararen är inte att slå alla andra småsparare, utan att få del i den ekonomiska tillväxten (och att sparpengarna inte ruttnar på sparkontot). Faran är inte sämre riskjusterad avkastning än de bästa aktiva fonderna, utan att en gigantisk del av den långsiktiga avkastningen äts upp av höga avgifter.
Småspararen har inget övertag. Så hur ska denne med insikt om sina begränsningar kunna välja annat än index? Det insiktsfulla valet handlar väl om rätt allokering mellan räntor och aktier och inte om ”rätt” aktiv förvaltare.
Ska inte den aktiva delen av marknaden skötas av de som har förmågan, dvs. institutionella placerare? Även om många även i denna del vänder sig till indexförvaltning har ju de som inte gör det en rimlig chans att slå index tack vare kunskapsövertag (som får vägas mot kostnaden att upprätthålla denna).
Utmaningen ligger i att
1, Indexfonder är kass bortsett från att de har låga avgifter,
2, Aktiva fonder som slår index växer sig för stora, och därför kan det inte finnas en aktivfond som slår index över tid, och det går inte att hoppa mellan aktiva fonder som slår index. Det har ingen klarat.
3, Faktor index med låga avgifter är smart, men vi vet inte vilka faktorindex vi ska ha och när.
Således är det en utmaning.
Bristerna med indexförvaltning, som ex övervärderad och stora bolag gör index olämpligt inte bara för småsparare, för alla sparare.
Isolerat är lägre avgifter bättre än höga. Men produkten måste fortfarande vara bra. Idag vill vi få bort dåliga och dyra produkter, men det är synd om de hamnar i billiga och dåliga. Jag vill att de hamnar i billiga och bra!
Det var därför som jag var inne på faktor index, som potentiellt kan vara billiga och bra!
Sen ska du inte ha en övertro mot intuitioner. De presterar inte alltid så bra heller trots kunskap. där är oftast problemet mycket AUM och allt det negativa som det för med sig.
Jag har till och med tittat på rika männskors förvaltning, dvs HNW, High Net Worth, och deras förvaltning är inte heller så bra aggregerat.
Inom varje grupp finns det ett gäng nöjda sparare…. men de är alltid i minoritet.
Jag har inte svaret på allt det här, men jag tror lösningen kan ligga i 1, en kombination av billiga faktorindex och 2, allokering mellan räntor och aktier baserat på långsiktiga nyckeltal (några som jag redovisat för här på bloggen tidigare)
Dagens diskussion verkar vara att fösa över alla retail kunder från aktiva fonder till billiga index fonder. Det är inte lösningen.
Återigen. Småsparare har inte behov av att slå index för att nå sina mål, att få sparpengarna att växa med den ekonomiska tillväxten.
Läste att t.o.m. Björn Wahlroos i sin senaste bok skriver: ”Jag sparar mest i indexfonder (lågprisfonder)”.
Du skriver att inte heller proffs slår index. Låter betryggande 🙂 De har dock utrymme för att testa att göra det. Det har inte småspararen.
Faktorinvestering ligger förstås över så gott som all sparares kunskap eller intresse. Vad återstår? Ska bankernas och förvaltarnas informationsövertag gentemot småspararen överbryggas så måste folk vänja sig vid att betala för oberoende rådgivning.
Men jag pratar inte om att slå index här, utan att jag pratar om att ett börsvärdes viktat index är korkat på många sätt. Det borde alltså gå att ta fram andra index som är lämpligare. (återigen, inte att slå utan att gå som index till låg avgift).
Huvudet på spiken! Läs om t.ex. Roburs strategi i deras halvårsrapporter, deras ”lösning” är att öka active share och därmed skall de motivera en hög förvaltningsavgift. Men precis som du påpekar så är problemet djupare än så. Storbankernas allt överskuggande utmaning inom kapitalförvaltning är att de har varken lönestrukturer eller incitamentsprogram för att locka till sig riktigt aktiva stjärnförvaltare. Och de klarar inte att motivera en förändring i den riktningen, varken internt eller externt. Den nöten förefaller de svenska bankerna inte ens ha börjat fundera på. Troligtvis beroende på att i deras styrande forum ligger fokus på regelefterlevnad, inte affärsutveckling. Kanske får vi se bankernas kapitalförvaltningsorganisationer bli utköpta av mer uppfinningsrika utlänningar i utbyte mot access till försäljningskanalen? Hursomhelst, allt annat än en trygg arbetsplats. Och otrygga arbetsplatser brukar bidra till otrygga kunder och otrygga vinster. Vilket påverkar prislappen söderöver. Skulle inte förvåna mig om vi ganska snart får se en större affär.
intressant resonemang…. inte helt osannolikt!
När Tomas Hedberg på Swedbanks Robur-fonder avslöjade att deras fonder bara köper aktier enligt index, trots att de är aktivt förvaltade, då blev det ramaskri. Finansinspektionen skulle undersöka och Aktiespararna skulle stämma
Jag talade med en f.d. aktieförvaltare på en fond och han sade. Det har varit en officiell hemlighet i branschen att alla gör så här.
Risken av att avvika från index är för stor. Anställda ambitiösa förvaltare vill ta risker med möjligheter att mångdubbla fondernas värde. Men då ingriper cheferna: Du får inte ta några risker så att vi gör förluster. Det är säkrare att följa index, då blir det aldrig några stora förluster, men givetvis aldrig några högre vinster. Hittills har marknaden och spararna låtit sig nöja sig med detta.
När Tomas Hedbergs uttalande de slog ned som en bomb, så såg jag ett inlägg på DI:s börssnack där någon skrev då: Köp Carnegies Sverige-fond. Där sitter skicklige Simon Blecher. Där blir det vinster.
Men då kunde en annan skribent på Börssnack kontra med att han gått igenom denna fond och såg att deras innehav var exakt i paritet med OMX 30-börsindex.
Då 2013 november gjorde jag en jämförelse mellan aktuell index då och den högt prisade Carnegie Sverigefonds innehav då. Det är alltså för tre år sedan, men kanske aktuellt än i dag, månne?
Ja, ni kan ju jämföra själva. Nog verkar det mer INDEX, än djärvhet och skicklighet!
STÖRSTA INNEHAVEN hos Carnegies Sverigefond november 2013
1)Hennes & Mauritz 9,3% 2)Nordea 8,8% 3)Volvo B 6,2% 4)Holmen 5,9% 5) Investor 5,5% 6)Skanska 4,8% 7)SEB 4,8% 7)Swedbank 4,8% 8)LME 4,6% 9) Telia 4,6%
OMX index november 2013.
1. H&M 12,69% 2. Nordea 10,43% 3. Ericsson 7,3% 4. Teliasonera 7,21% 5. Atlas Copco 6,63% 6. Swedbank 5,94% 7. Handelsbanken 5,68% 8. SEB 5,29% 9. Volvo 4,12%
Simon har haft en ganska hög Active Share och Aktiv Risk genom åren. särskilt relativt övriga förvaltare.
Men man ska inte vara naiv. går börsen upp 10% och han går upp 13% på 12månader så har han gjort ett mycket bra jobb.
Jag skulle personligen aldrig investera i en fond som går upp 30% när börsen går upp 10%…. då en fond som tar den typen av risker även kan gå ner 30% när börsen är ner 10%, eller 60% när börsen är ner 20%. Det är inte ansvarsfull förvaltning.
Om index går upp 10 procent och Simon Blechers fond går upp med 13 procent så har Blechers gjort ett utmärkt jobb, skriver Ga Stan.
För en utomstående ser det konstigt ut att ynka 3 procentenheter skulle utgöra skäl till miljoninkomster för en förvaltare.
Det här anser jag är en av branschens största problem, att förklara hur svårt det är att slå index med ynka 3%.
Men jag tänker försöka,
Först 3 förutsättningar,
1, fonderna lyder i regel under Ucits regler, där en av de viktigaste är 10/5/40 regeln. Det betyder att inget innehav får väga mer än 10%. Att alla innehav som väger mer än 5% tillsammans inte får väga mer än 40%. I slutändan betyder det att ingen fond kan ha färre än 16 innehav. Bra el dåligt? Tja syftet är att en stackars pensionssparare inte ska köpa en Sverigefond i tron att den ska gå ungefär som börsen, samtidigt som förvaltaren sätter hela kapitalet i en enda aktie, som han naturligtvis tror på, men så kursar bolaget, och vips är pensionskapitalet borta. Det är ett rätt bra syfte.
2, likviditet. En högst normal Sverigefond har 1 miljard eller mer under förvaltning. Säg att du har 20 innehav. Det är 50mkr per post. Fundera på hur enkelt det är sälja om det kommer dåliga nyheter, eller aktien når din riktkurs. I HM är det enkelt, men det finns många mindre bolag. Hur lätt är det att köpa en aktie som du tycker är intressant om börsvärdet är 1mdr kr, och du behöver ta in 5% av aktierna. Om fonden får kraftiga utflöden, hur hanterar du det. Pengarna måste fram samma dag, och de andelsägarna som är kvar ska inte behöva påverkas negativt av extra nedtryckta kurser… Som du har åstadkommit. Tänk dig en fond på 10mdr SEK, det är inte ovanligt heller. Hur enkelt är det? Med andra ord, det är fullt logiskt att förvaltare kan ha 50 innehav!
3, volatilitet och bolagsspecifik risk. Det spelar ingen roll hur duktig du är, en fond med 5 innehav kommer alltid att vara extremt mer volatil än en fond med 50 innehav. Det är den enda gratis lunchen där ute. Diversifiering sänker risken, i termer av volatilitet. Även en skicklig förvaltare har fel. Väger ditt snitt innehav 10% så gör det 5ggr ondare när det smäller än om det väger 2%.
Alltså, det är fullt logiskt att en fond sitter på 50 innehav. Det är nästan en grundförutsättning.
Nu till ett ex varför det är så svårt att slå index med 3%.
Ex. Under ett år stiger index med 10%. En hundralapp blir 110kr.
Säg att en förvaltare är jävligt duktig, 80% av hans aktier går dubbelt så bra som index i snitt. De går upp med 20%. Men 20% blev dåliga investeringar. De föll med 10% i snitt. En hundralapp stiger till 114 f avgifter. (80×1,2 + 20×0,9). Säg att avgiften drar 1kr. slutresultat 113. Fonden slog index med ”ynka” 3%. Men faktum är att han gjort en jävligt bra jobb.
Nu till nåt annat närbesläktat. De flesta privatpersoner som är aktiva i någon form på aktiemarknaden brukar oftast ange två skäl. Det är så roligt! Eller, rådgivare och förvaltare är så dåliga att jag gör jobbet bättre själv. Det finns andra skäl, men de här är de två vanligaste.
I USA finns det massor av forskning över hur det går för privatsparare och deras aktieplaceringar. I Sverige har jag inte läst någon men varför skulle vi vara så annorlunda.
På frågor som ex: ”utvecklas din portfölj bättre än genomsnittsförvaltaren över tid” eller ”förväntar du dig att din portfölj kommer gå bättre än genomsnittsförvaltarens fond framöver” så svarar majoriteten ALLTID JA. Det är ett klassiskt sk. Bias, dvs övertron på sig själv.
Nu till vad undersökningarna har visat….. De visar att 60% av portföljer går sämre än index. Ca 30% går som index. 10% slår index. Men 3/4 (dvs ca7,5%) av de som slår index gör det antingen med väldigt lite, eller till extremt hög risk. 2,5% uppnår det 100% vill uppnå, och som majoriteten tror att de kommer uppnå, dvs väsentligt högre avkastning än index till godtagbart risktagande.
Avanza och Nordnet sitter säkert på den här informationen…. Men varför tror du inte att de publicerat den? Antagligen för att resultaten är lika avskräckande här hemma och för att det är dålig marknadsföring.
Av 100 självutnämnda aktieexperter, så skulle jag säga att Max 5 levererar mervärde. Bland de professionella ligger motsvarande på 20 personer. Därför har de så bra betalt. Problemet är de övriga 80, som också tjänar hyfsat bra!
Men kom inte och säg att det är lätt att slå index kraftigt över tid, för det är det inte!
Oj vad jag uppskattar att Ga Stan tar sig tid mellan baby-skrik och blöjbyten att förklara hur hedgefonder arbetar och hur viktigt index är för bedömning av förvaltarnas prestationer.
Men får jag ta ned problemet till jorden. Om det ligger en butik A på Storgatan som säljer lösgodis. En annan butik B på Fredsgatan och C på Kungsgatan.
A gör en förlust på 10 000 om året
B gör förlust på. 20 000
C. 30 000
Index för lösgodisaffäer är en förlust på 20 000 kronor. Skall A slå sig för bröstet och vara nöjd med sin förlust då den är mycket mindre än index.
Dessutom om ”de självutnämnda aktieexperterna” är så dåliga. Då är det väl inget för de ”professionella” förvaltarna att slå dem.
det är svårt att jämföra professionella och hemma speckare då de lirar efter olika spelregler… Blir lite äpplen och päron.
Vad gör dig mest upprörd, att skillnaden mellan butik A och B är så liten eller att A gör förlust?
Jag vill att en fond skall bedömas utifrån egen prestation och ej i förhållande till andra.
Om jag äger en aktie eller en fond vill jag ha förräntning av mitt kapital helt oavsett hur index går, Peter Drucker skriver någonstans att man aldrig skall jämföra bolag med andra. Är det fullständig snöbrist en vinter, så kan man ändå utgå från att det alltid finns NÅGON skiduthyrare som gått med fin vinst.
Så en annan fråga till Ga Stan som är i branschen. Vad anser Ga Stan om Brummer & Partner som först har olika egna fonder, men sedan en extra fond som har som affärsidé att köpa upp andelar i Brummer & Partners ANDRA fonder. Då tar man ut avgifter i flera led. Mycket lönsamt – för förvaltarna.
Illa nog om privatpersoner satsar i detta. Men skall AP-fonder göra det?
Ok, men då är jag rädd att vi diskuterat lite olika saker…
Mitt inlägg handlade ju om smygindexfonder, dvs Ucits fonder som omgärdas av rätt mycket regler o dyl. En Sverige fond får ex bara köpa svenska aktier och måste oftast sitta på 80% aktier… I praktiken har de sällan mindre än 95%. De här fonderna ska utvörderas mot varandra och mot index. Det är omöjligt för en fond, godisbutik, att gå kraftigt med vinst när alla andra gör kraftiga förluster. Simons fond ären sådan.
Det du är inne på är hedgefonder. Där är ingen fond den andre lik, och index är helt irrelevant. De kan ligga på 100% cash eller 100% aktier och allt därimellan. Det är ganska ointressant. De har bara ett gemensamt mål, och det är att i alla marknadslägen uppvisa absolut positiv avkastning. Det har dock visat sig att det är rätt få som llyckas med detta.
Ang Brummer så tror jag deras problem har varit att de blev för stora. För mycket pengar gjorde att många av deras investeringsideer inte gick att genomföra. Ett annat problem är att de har varit rätt dåliga på att identifiera nya skickliga förvaltare. Däremot gick deras egna fonder, Zenit och Nektar, bra under många år.
Brummers paraplyfond tar inte ut någon avgift så vitt jag vet utan det gör man bara i de underliggande fonderna.
Men inte heller de fria hedgefonderna verkar klara leverera
https://www.avanza.se/placera/redaktionellt/2016/06/17/bjornmarknaden-skiljer-agnarna-fran-vetet.html